Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 samt till lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga av viss ålder dels ock två i ämnet väckta motioner.

1916-05-31 · 22 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:48, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 samt till lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga av viss ålder dels ock två i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och

41 §§ i lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 samt

till lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga

minderåriga av viss ålder dels ock två i ämnet

väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Alexanderson,

Trana*), Söderbergh, Stärner, Knut Larsson*), Rogberg, greve Spens,

Dahl*), Lindhagen*), Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson

i Fjäl*), Borg*), Holmdahl, Igel och Lorentzon*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 17 mars 1916 dagtecknad proposition, nr 116, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande här

nedan intagna förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912 och

2:o) lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga

minderåriga av viss ålder.

I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft följande med anledning därav

väckta motioner, nämligen inom första kammaren nr 102 av herr Strömberg,

med instämmande av herrar friherre Fleming, Ekelund, friherre

C. J. Beck-Friis, Svensson, Knut Larsson, Norman, Johan E. Ekman och

Nyländer, samt inom andra kammaren nr 260 av herrar Törnkvist,

Söderberg i Stockholm, Hallén, Christiernson, Vennerström, Johansson i

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 saml. 37 höft. (Nr 48.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Sollefteå,. Nilsson i Kristianstad, Anderson i Råstock, Skareen, Ingvar son,

Eriksson i Grängesberg och Waldén.

Beträffande grunderna för de ifrågavarande lagförslagen får utskottet,

i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till

den kungl. propositionen.

I fråga om vad motionärerna hemställt samt vad de till stöd för

sina yrkanden anfört tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna, i den

mån desamma icke finnas införda här nedan i samband med behandlingen

av de kungl. förslagen i de delar, ifrågavarande motioner för

varje särskilt fall avse.

De i förevarande proposition föreslagna lagändringarna åsyfta, såsom

av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet framgår,

att med hänsyn till dels det inom olika arbetsgrenar mer och mindre

starka skyddsbehovet, dels önskvärdheten att åt minderåriga arbetare

bereda arbetstillfällen eller yrkesutbildning, dels ock näringarnas behov

av arbetskraft bereda vissa begränsade möjligheter till undantag från

arbetarskyddslagstiftningens bestämmelser rörande minderårigas användande

i industriellt arbete. De ifrågasatta lagändringarna beröra förbudet

mot minderårigas användande till nattarbete ävensom stadgande!) a

om åldersgränser, intygsböcker och läkarbesiktning i vissa arbeten, som

bedrivas under särskilt gynnsamma förhållanden.

Enligt lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, vilken lag trädde

i kraft den 1 januari 1913, kunna, såsom i den kungl. propositionen

framhålles, minderåriga användas till nattarbete enligt så att säga tre

olika regimer. Dels medgiver 13 § d) direkt och utan begränsning till

verksamhetens art nattarbete för yngling över 16 år under förutsättning,

att arbetstiden är begränsad till högst 8 timmar av dygnet och arbetet

icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan kl. 11 e. m.

och kl. 5 f. m. Dels må enligt 16 §, vars tillämpning är begränsad till

ynglingar över 16 år och till arbete å större arbetsställen, som av tekniska

skäl måste oavbrutet fortgå såväl natt som dag eller tidvis måste

forceras, Konungen vid behov kunna medgiva eftergift från de i § 13 d)

förekommande bestämmelserna. Dels slutligen må, enligt den i lagen

sist upptagna övergångsbestämmelse, 8 § 1 mom. i den eljest upphävda

lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och kvinnors användande

till arbete i industriellt yrke intill utgången av år 1915 i fråga

om ynglingar över 15 år fortfarande tillämpas å arbetsställe, där nämnda

lagrum dittills vunnit tillämpning. Å dessa arbetsställen — bestämmelsen

avser allenast gruvarbete ävensom arbete vid masugnar eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

3

hyttor, stång]ärnsbruk, manufakturverk och andra industriella anläggningar,

där arbetet förutsätter så kallad ständig eld, ävensom vid sågverk

och därmed förenade brädgårdar — må i kraft härav arbetstiden

''under iakttagande av vissa villkor utsträckas till i medeltal 12 timmar

av dygnet och förläggas jämväl till annan tid än mellan kl. 6 f. m. och

kl. 7 e. in. Sistnämnda undantagsbestämmelse har från innevarande års

början upphört att gälla, men lärer enligt tyst överenskommelse fortfarande

tillämpas.

Efter framställning från socialstyrelsen har Kungl. Maj:t nu i fråga

om bestämmelserna om minderårigas användande i nattarbete föreslagit

jämkningar i två olika hänseenden, för vilka utskottet här nedan vill

redogöra var för sig.

Enligt den föreslagna ändringen i 13 § d) arbetarskyddslagen

skulle möjlighet beredas att använda minderårig — förutsatt alltjämt

att arbetstiden är begränsad till högst 8 timmar av dygnet — till arbete

å tid mellan kl. 7 e. m. och kl. 6 f. m., ändå att arbetet därigenom

oftare än var tredje vecka kommer att infalla å tid mellan kl.

11 e. m. och kl. 5 f. m.; villkor härför skulle vara, att arbetet ifråga om

de tider på dygnet, då det skall utföras, är anordnat på sätt, som av

vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare godkänts.

Till stöd härför har i den kungl. propositionen åberopats en av

socialstyrelsen i ärendet avgiven framställning, däri styrelsen såsom sin

mening uttalar, att den nu gällande föreskriften, att arbetet icke oftare

än under var tredje vecka må infalla å tid mellan kl. 11 e. m. och kl.

5 f. m., vore ägnad att vid glasbruk och anrikningsverk samt måhända

i viss mån även vid pappersmassefabriker onödigtvis försvåra de minderårigas

användande i ett arbete, beträffande vilket nödiga förutsättningar

för sådan användning eljest förelåge. Sålunda torde vid anrikningsverk

skiftindelningen ofta vara så anordnad, att ombyte ägde rum klockan 4

förmiddagen, vilket medförde, att de, som den ena veckan slutade klockan

4, började arbeta vid samma klockslag den andra — de komme alltså

att två veckor i följd arbeta å tid mellan klockan 11 eftermiddagen och

5 förmiddagen. För att kunna sluta arbetet tidigare å lördagarna började

å vissa arbetsställen första skiftet (vid 2-skiftsindelning) å nämnda

dagar tidigare än vanligt, till exempel klockan 3, varav följde att för

samma lag en dag varannan vecka arbetet infölle å tid mellan nämnda

klockslag. Åven förekomme, såsom till exempel vid ett fönsterglasbruk,

att skiftindelningen vore glidande på det sätt, att mellan 8-timmarsskiften

inlagts en rast om 1 timme. Indelningen förskötes sålunda 3

timmar varje dygn, vilket medförde, att ett lag, som till exempel en

s. 4 Kontrollera mot PDF

Herr Törnkvists

m. fl.

motion.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

dag började arbeta klockan 4 förmiddagen, redan fjärde dagen därefter

komme att utsträcka sitt arbete till klockan 12 midnatt.

Bestämmelsen, att arbetet icke oftare än under var tredje vecka

finge infalla å tiden mellan klockan 11 e. m. och klockan 5 f. m., ansåge

styrelsen icke vara från skyddssynpunkt behövlig, men otvivelaktigt

ägnad att medföra åtskilliga svårigheter; det med bestämmelsen avsedda

syfte, nämligen att förhindra minderårigas användande till övervägande

fortsatt nattarbete, syntes kunna i samma grad vinnas genom

en föreskrift, att den minderåriges arbetstid i genomsnitt icke till övervägande

del finge infalla å tid mellan kl. 7 e. m. och kl. 6 f. m.

I enlighet härmed avfattades även lagrummet i det till lagrådet

remitterade förslaget. I anledning av en erinran av lagrådet om önskvärdheten

av, att den tid, som skulle ligga till grund för en dylik genomsnittsberäkning,

bleve i lagrummet angiven, men detta befunnits

förenat med svårigheter, blev förslaget omlagt på sätt ovanstående

redogörelse utvisar.

Herr Törnkvist m. fl. hava i sin motion yrkat, att 13 § d) måtte

erhålla följande ändrade lydelse:

»Den minderårige må icke användas till arbete å tid mellan kl. 7

e. m. och kl. 6 f. m.; dock må minderårig av mankön, vilken fyllt

sexton år, användas till arbete å tid, som nu är nämnd, där hans arbetstid

är begränsad till högst åtta timmar av dygnet samt tillika arbetet

icke oftare än under var tredje vecka infaller å tid mellan kl. 10 e. m.

och 4 f. m.»

Till stöd härför har anförts:

»Den vidsträckta befogenhet, som enligt det kungl. förslaget skulle

lämnas yrkesinspektör eller bergmästare, synes icke tillrådlig. Åven om

större olägenheter ej skulle uppstå av ett sådant stadgande, måste det betraktas

som högst både olämpligt och farligt, att yrkesinspektör eller bergmästare

skulle äga befogenhet att, efter uppfyllande av vissa av dem fastställda

betingelser, medgiva nattarbete oftare än vad i lagen stadgas.

Syftet med denna del av sociallagstiftningen måste vara att till det minsta

möjliga inskränka nattarbetet för både äldre och yngre arbetare. Sedan

riksdagen i fjol avlät en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

om i vilken omfattning och under vilka förhållanden nattarbete för

män förekommer inom industrien samt, om utredningen därtill giver anledning,

förslag till inskränkande bestämmelser för mäns nattarbete inom

vissa industrier föreläggas riksdagen, synes det desto mindre lämpligt

att nu företaga utsträckning av minderårigas nattarbete. Kungl. Maj:ts

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

5

nu framlagda förslag till stadgande i fråga om minderårigas användande

till nattarbete går i motsatt riktning, det upphäver till dels nu gällande

bestämmelse, att minderårig över 16 år icke må användas till nattarbete

i industriellt yrke under nattens sex timmar eller tiden kl. 11 e. m. till kl. 5

f. m. oftare än var tredje vecka. I stället för att åt yrkesinspektör eller

bergmästare lämna en befogenhet med så stor räckvidd vore det skäl i

att överväga, om icke tiden »kl. 11 e. m. och kl. 5 f. in.» borde ändras.

De flesta invändningarna mot detta stycke i lagen synas gälla, att skiftsindelningen

i regel sammanfaller med tiden kl. 4 f. m. och att här omhandlade

yngre arbetskraft borde stå till förfogande just vid det nya

arbetsskiftets inryckning i arbete. Genom att fasthålla vid proportionen

6 timmars obeskuren nattfrihet och fastställa den tid, under vilken arbete

av minderåriga över 16 år får ske högst var tredje vecka, till M. 10 e. in.

och kl. 4 f. to.» i stället för »kl. 11 e. m. och kl. 5 f. m.», synas de

anförda olägenheterna vid skiftsindelningen kunna bliva avhjälpta.»

Utskottet finner väl, med hänsyn bl. a. till vad i den kungl. propositionen

blivit upplyst om förekomsten av s. k. glidande skiftindelning,

den av motionärerna föreslagna anordningen icke vara till fyllest för

avhjälpande av de av socialstyrelsen påpekade olägenheterna. Men å

andra sidan kan det enligt utskottets mening med fog ifrågasättas, huruvida

icke den befogenhet, som enligt lagförslaget lämnas yrkesinspektörer

och bergmästare, blivit alltför obestämt angiven. Kungl. Maj:t

förutsätter, att erforderliga direktiv för utövandet av denna befogenhet

komma att meddelas av socialstyrelsen. Det synes emellertid utskottet

lämpligt, att redan i lagen själv angives den princip, som bör komma

till användning vid medgivande av undantag från den allmänna regeln.

Och det synes därvid ligga närmast. till hands att föreskriva, att den

ifrågasatta arbetstidsindelningen befinnes ur skyddssynpunkt likvärdig

med den anordning, som i lagtexten utmärkts såsom betryggande.

Den andra, i den kungl. propositionen ifrågasatta bestämmelsen om

minderårigs nattarbete innehålles i det säx^skilda förslaget till lag om

utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga av viss

ålder. Enligt detta förslag skulle ovanberörda övergångsbestämmelse i

arbetarskyddslagen vinna utsträckt tillämpning, i vad angår ynglingar

över 16 år, intill utgången av år 1917. Åven detta förslag är, såsom

av propositionen inhämtas, föranlett av framställning från socialstyrelsen,

däri framhållas de svårigheter, som för arbetsgivarna inom här ifrågavarande

industrier, speciellt järnhanteringen, skulle uppstå, därest arbetar
-

Vtsleottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Herr Strömbergs

motion.

skyddslagens bestämmelser om minderårigs arbetstid nu omedelbart

genomfördes, samt önskvärdheten av att genom övergångstidens förlängning

. erhålla möjlighet att bättre bedöma, huruvida dessa svårigheter

verkligen, såsom från industrihåll gjorts gällande, äro omöjliga att övervinna.

Med anslutning härtill har herr Strömberg i sin motion yrkat

»dels att riksdagen måtte i Kungl. Maj:ts framlagda förslag till lag

om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga av

viss ålder vidtaga den ändring, att användning av dylika minderåriga

på föreslaget sätt medgives intill utgången av år 1920;

dels ock att riksdagen måtte i underdånig skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa om verkställande av skyndsam utredning angående behovet

att för särskilda industrier med kontinuerlig drift vidtaga jämkningar

i lagen om arbetarskydd i vad samma lag inskränker möjligheten

att till nattarbete använda minderårige samt om framläggande

för riksdagen av de förslag, vartill samma utredning kan giva anledning.

))

Till stöd härför har anförts:

))I nådig proposition (nr 116) har Kungl. Maj:t för riksdagen framlagt

förslag till lag om ändrad lydelse av vissa delar av lagen om

arbetarskydd samt till lag. om utsträckt rätt att i visst arbete använda

manliga minderåriga av viss ålder. Sistnämnda lagförslag har särskilt

avseende å förhållandena inom järnindustrien och åsyftar att något

undanskjuta de stora olägenheter, som en omedelbar tillämpning av

lagens bestämmelser i fråga om nattarbete för ynglingar under 18 år

otvivelaktigt skulle medföra för nämnda industri. Då förevarande fråga

för industrien äger en utomordentligt stor betydelse, torde några bidrag

till dess allsidiga belysning här vara motiverade.

Redan vid behandlingen i första kammaren av förslaget till den nuvarande

lagen om arbetarskydd begagnade jag tillfället att framhålla —

vad ock redan utskottet uppmärksammat — hurusom nödvändighet förelåge

av särskilda undantagsbestämmelser från lagens stadganden om

nattarbete för minderåriga för industrier med kontinuerlig drift, i första

rummet för järnhanteringen. På direkt förfrågan, som av mig under

debatten framställdes till dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet

friherre Adelswärd svarade denne, att det vore hans avsikt

att föreslå Kungl. Maj:t »att inom lagens ram genom undantagsbestämmelser

taga hänsyn till nu avsedda förhållanden då arbetets natur så

påkallar, så att ingen rubbning av gängse arbetsmetoder till direkt skada

för produktionen behöver uppstå». Det var under intrycket av det löfte,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

7

som sålunda av herr finansministern avgavs, som jag och, efter vad jag

tror mig veta, många andra läto betänkligheterna mot lagen i denna

del falla och med sina röster bidrogo till lagens genomförande. Vi

trodde härvid alla, att det skulle visa sig möjligt att få till stånd sådana

undantagsbestämmelser, varom finansministern talat, så att ingen rubbning

av gängse arbetsmetoder till direkt skada för produktionen skulle

behöva uppstå. Tyvärr har detta dock numera visat sig omöjligt. Finansministerns

löfte har icke kunnat infrias. Inom den nuvarande lagens

ram kunna icke utfärdas några undantagsbestämmelser, som råda bot

på olägenheterna. Järnindustrien hotas sålunda, därest lagens bestämmelser

om nattarbete för minderåriga skola träda i tillämpning för

samma industri, att på det betänkligaste skadas och faran är ej inskränkt

till en ekonomisk risk för själva industrien utan har en vida

större social och nationalekonomisk räckvidd.

För åskådliggörande av frågans innebörd tillåter jag mig här nedan

återgiva, de huvdsakligaste delarne av ett yttrande, som under år 1915

blivit till socialstyrelsen avgivet af Järnbrnksförbundet i anledning av

eu utav socialstyrelsen gjord förfrågan beträffande behovet att till nattarbete

använda minderåriga av mankön, som fyllt sexton år, i större

utsträckning, än som inedgives i lagen om arbetarskydd. Sedan Järnbruksförbundet

redogjort för resultatet av en enquete angående 16- och 17- åringars användning i nattarbete — enligt vilken vid 19 olika järnverk

sysselsattes omkring 780 dylika minderåriga — heter det:

För samtliga sålunda angivna verk gäller, att ynglingarna använts

och fortfarande skulle användas för lättare, efter deras ålder och kroppskrafter

avpassade sysselsättningar, huvudsakligen bestående i hantlangning

och utförande av vissa arbeten, son kräva tidigt inövande av de

erforderliga handgreppen. -— — — — — — — — — — — _ _

A alla de platser, där ynglingar under 18 år sålunda funnit användning,

har deras skiftindelning sammanfallit med de äldre arbetarnes,

och av den tonlön, som för hela laget blivit fastställd, oftast genom eu

till gällande kollektivavtal upprättad tonlönslista, har ock genom samma

lista bestämts den procentsats, som skulle tillkomma den eller de platser,

som bekläddes av minderåriga. Någon möjlighet att för olika arbetare

i samma lag ordna olika skiltindelning, så att arbetare över 18 år

skulle fortfarande få arbeta med hittills gällande arbetstider, medan för

16- och 17-åringar en viss reducering av arbetstiden skulle ske, föreligger

å de allra flesta arbetsplatser icke. Ifrågavarande ynglingar äro

nämligen mestadels anknutna till respektive verks gång på enahanda

sätt, som de övriga arbetarne i laget, och utom de arbetstekniska skäl,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

som sålunda absolut hindra ett permitterande av ynglingarna tidigare

än av de äldre arbetarne, är det ock flere andra skäl, som härvidlag

tala bestämt emot olika arbetstider för olika arbetare. Erinras må härvid

allenast om den ökade oregelbundenhet, som skulle uppkomma i

arbetarnes hem i avseende å vilotider, måltidstimmar o. s. v. för far

och son eller för bröder av olika åldersklasser. Skall sålunda en ändring

av arbetstiden genomföras för en grupp av arbetare i de skiftgående

verken, måste samma ändring ock vidtagas för de övriga arbetarne.

Som för kungl. socialstyrelsen torde vara väl bekant, är den förhärskande

arbetsindelningen i de skiftgående avdelningarna av vårt lands

järnverk sådan, att endast två skiftlag omväxla, till följd varav arbetstiden

under vanliga vardagsdygn blir i medeltal tolv timmar per dygn.

Ett möjliggörande av just denna arbetstid, särskilt i järnverken, har

ock för de minderårigas del uttryckligen avsetts i förutnämnda lag den

17 oktober 1900 § 8 mom. 1. Sant är, att å flertalet arbetsplatser under

ett eller flere skift per dygn tillämpas vissa raster, varigenom den effektiva

arbetstiden (nettoarbetstiden) för de skiftgående arbetarne kommer

att understiga tolv timmar per dygn. Då emellertid rasternas längd för

samma arbetslag endast å ytterst enstaka platser uppgår till sammanlagt

så mycket som 1 Vä timme per dygn, vilken tidslängd torde vara

maximum, finner man, att nettoarbetstiden även å platser, som hava

rikligast tillmätta raster, dock icke understiger i medeltal 10 Va timmar

per dygn.

Att ytterligare öka rasternas längd, så att man på denna väg kan

komma ned i en effektiv arbetstid för arbetslagen i de skiftgående verken

av högst 10 timmar per dygn, är icke tillrådligt. Verkens ekonomi förbjuder

avgjort — särskilt i dessa tider med rådande abnorma priser å bränsle

och andra materialier -— en dylik misshushållning, utan synes det tvärtom

vara önskvärt, att utvecklingen kunde gå i motsatt riktning och

verkens kapacitet sålunda i allt högre grad utnyttjas, så att vårt lands

industri i detta hänseende kunde komma i jämnhöjd med vad som

presteras i de stora industriländerna.

Den väg, som nu av många anvisas för den önskvärda utvecklingen,

är införande av treskiftsystemet (tre arbetslag om vart och ett åtta

timmar per dygn). Detta system har inom vårt land införts vid en del

hyttor, särskilt vid de mest krävande platserna i dessa (uppsättare), men

däremot har systemet icke annat än rent undantagsvis vunnit tillämpning

i martin- och valsverk samt övriga skiftgående verk.

Här torde icke vara platsen att ingå på en jämförelse mellan treskift-

och tvåskiftsystemen ur olika synpunkter och på det ena eller

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

andra systemets företräde och större användbarhet för vårt lands järnverk.

Det lärer vara till fyllest att på sätt redan skett konstatera tvåskiftsystemets

faktiska överhand inom vår nu ifrågavarande industri och

att härtill lägga, att någon övergång i allmännare omfattning till treskiftsystem

vid järnverken måste anses för närvarande otänkbar. Möjligheten

härtill är utesluten först och främst på grund av den redan nu

ytterst kännbara bristen på kunniga arbetare, men ock på grund av

bristande tillgång även i övrigt på nödvändiga resurser, särskilt i form

av bostäder. Att framtvinga en så radikal omvälvning av arbetsförhållandena

inom industrien torde ej heller med lagen om arbetarskydd

hava varit avsedd.

Med den föregående framställningen är svaret redan givet på den

av kungl. socialstyrelsen uppställda frågan på vad sätt, med hänsyn

tagen till olika skiftindelningar och övriga arbetsförhållanden, de minderårigas

arbete med tillämpning av eftergift skulle kunna ordnas, så att

deras arbetstid ej komme att överskrida tio timmar av dygnet eller 60

timmar i veckan. Även om man med arbetstid här avser netto-arbetstid

och icke, såsom i 1900 års lag, bruttotid, måste svaret likväl bliva, att

en dylik anordning, som här ifrågasatts, icke kan genomföras.

År alltså möjligheten av en generell eftergift från lagens bestämmelser

bunden inom de snäva gränser, som sålunda av kungl. socialstyrelsen

— helt säkert i enlighet med lagens egen formella avfattning

— uppställts, måste det sägas, att järnverken i stort sett icke hava någon

nytta av en dylik eftergift, och följden härav blir vidare den, att ifrågavarande

ynglingar måste avskedas. I det följande skola nu några synpunkter

framhållas, som starkt göra sig gällande inför den ytterst nedslående

utsikten av en dylik nödvändighet.

Främst frågar man sig då om de nu vid årsskiftet ikraftträdande

bestämmelserna om 16- och 17-åringar verkligen motiverats av något

behov för dessa ynglingars eget vidkommande av minskat arbete: har

det med andra ord kunnat i minsta mån göras sannolikt, att det arbete,

som vid järnverken hittills i enlighet med 1900 års lag krävts av dessa

ynglingar, i någon mån skadat vare sig deras fysiska eller andliga hälsa

och utveckling? Järnindustriens män äro för sin del icke tveksamma

om svaret på denna fråga: berörda arbete har ingalunda skadat men väl

varit till nytta för pojkarne i alla avseenden.

Vad arbetets inverkan i fysiskt hänseende beträffar torde det vara

ett notoriskt faktum, att arbetet i fråga stärker ynglingarna och utvecklar

dem. Sällan ser man annorstädes, vare sig i städer eller på landsbygd,

arbetareungdom av sådan spänstighet och sådan kroppsutveckling

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 87 höft. (Nr 48.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

som vid de stora bruken. Detta förhållande hör man ofta intygas,

exempelvis av personer, såväl läkare som militärer, vilka handhava arbetet

med inskrivningsförrättningarna och därvid hava rikliga tillfällen att

göra jämförelser mellan olika orters ungdom. Väl förekomma även vid

bruken då och då ynglingar med svagare fysik; den obligatoriska årliga

läkarebesiktningen utgör dock en borgen för att en sådan yngling icke

sättes till arbete, som är för tungt för honom, varjämte man ock kan

vara viss att arbetsgivare, förmän och föräldrar hava blicken öppen för de

risker, som i dylika fall kunna vara för handen.

Ynglingens andliga utveckling efter slutad skolgång främjas ock i

hög grad av sådant arbete, som hittills givits honom. Hans eget intresse

att få börja arbeta och göra skäl för sig, att gå i arbetslag med

äldre och känna sig som »karl», är ett intresse, som ovillkorligen bör

på lämpligt sätt tillvaratagas och omhuldas i stället för att alldeles

stäckas. Och stäckt bliver utan tvivel detta intresse, om hinder skola

resas mot ynglingens sysselsättande före 18 års ålder i de verk, dit hans

håg stått långt innan nämnda ålder.

Sysslolöshetens stora fara lurar nämligen på en sådan yngling under

de två år, med vilka hans väntetid förlängts. Hans skolgång är slutad,

ytterligare påbyggnad på denna i form av yrkesskolor eller dylikt kan

icke genomföras, någon produktiv sysselsättning kan ej beredas honom.

Följden blir att han, liksom hans jämnåriga, nödgas att slå dank, och

därmed har deras fysiska och andliga utveckling utsatts för vida större

risker, än som hittills varit fallet, då ynglingarna fått gå i arbete.

Men ej blott dessa 16- ''och 17-åringar själva lida av en dylik nödtvungen

sysslolöshet. Åven deras föräldrar och de hem de tillhöra bliva

härvid lidande. Här skall bortses från vådan ur andra synpunkter och

endast framhållas en: det pekuniära bidrag, som en sådan yngling i så

otaligt många fall nu kan av sin arbetslön lämna till familjens uppehälle.

Det blir otvivelaktigt ökade bekymmer i ett flertal hem med

många barn, där hittills sönernas arbetsförtjänst varit ett gott tillskott,

att ej tala om de ingalunda sällsynta fall, där familjefadern fallit ifrån

och där hans änka just på sina större pojkars förtjänst kunnat väl draga

sig och de sina fram och sluppit falla det allmänna till last.

I det föregående har talats om ynglingarnas och deras anhörigas

intresse i den fråga, som nu är före. Ett icke mindre viktigt intresse

föreligger dock för industrien att få hithörande spörsmål ordnade på ett

verkligt förnuftigt sätt.

Härvid skall endast i förbigående beröras den redan här ovan omnämnda

bristen på kunniga arbetare, som på senare år framträtt allt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

11

starkare i vårt land i mån av den industriella utvecklingen. Skola nu

arbetsgivare nödgas att ersätta de hundratal av 16- och 17-åringar, som

hittills kunnat användas i järnverken, med äldre arbetare, blir naturligtvis

bristen på dylika allt kännbarare och kommer att göra sig så mycket

mera gällande efter hand som vårt lands industri eventuellt kommer i

åtnjutande av det ytterligare uppsving, som förväntas bliva en följd av

de genom världskriget inträdda förhållandena. Märkas bör ock härvid

den sugning efter arbetare, som med all säkerhet kan förväntas från

de stora krigförande länderna för ersättande på industriplatserna av arbetare,

som utkallats i militär tjänstgöring och häri stupat eller för sitt

kommande liv gjorts obrukbara.

Den huvudsakligaste uppmärksamheten måste emellertid ägnas den

stora vikt, som i valsverken och manufakturverken ligger på arbetsskicklighetens

och arbetsvanans uppammande och främjande redan på

ett tidigt stadium. Som bekant måste en hel del speciella handgrepp,

nödvändiga för vissa arbetens utförande, inläras redan från den tidiga

ungdomen, medan kroppen ännu är mjuk och böjlig och innan intresset

ännu hunnit svalna. Särskilt är detta fallet med ett flertal av de arbeten,

som förekomma i järnverkens skiftgående avdelningar. Ofantligt

mycket beror här på handgreppen och vanan och på att arbetarens anlag

verkligen göra honom lämplig för den plats han bekläder. Och

anlagen göra sig märkbara och kräva ett tillvaratagande just under de

år ynglingen nu skulle på grund av en olämplig lagstiftning tvingas

att gå sysslolös. Förhindras ynglingarna att redan före 18 års ålder

pröva sina anlag och söka skaffa sig nödig färdighet, kunna de icke

bliva dugliga att vid inträdet i mannaåldern fylla de krävande platserna

inom järnverksindustrien.

Ett exempel, som härvid bör särskilt omnämnas, är tråd- och finverksvalsaren.

De färdigheter, som krävas av en dylik, kunna ingalunda

börja inläras först efter fyllda 18 år. För mången står det därför nu

som en gåta, huru man i framtiden skall på dessa platser få så dugliga

arbetare, som ovillkorligen krävas vid de många järnverk, där valsning

av ifrågavarande slag förekommer.

En omständighet, som härvidlag också bör uppmärksammas, är den,

att värnpliktsåldern numera inträder ett år tidigare än förr. Härigenom

sker ett tidigare avbrott i arbetarens ännu icke avslutade utbildning,

och säkerligen kommer härav att för industrien förmärkas en menlig

inverkan ur ovan angivna synpunkter.

I sammanhang med vad som ovan sagts må vidare framhävas den

betydelse, som vanan vid det allmänna arbetet i järnverk obestridligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

har. Ej för tyngden i arbetet; annat arbete kan mången gång vara

tyngre men dock lättare för den ovane än arbetet i ett järnverk. Men

väl för temperaturförhållandena, som göra det sistnämnda arbetet för

den från ungdomen ovane mången gång svåruthärdligt, men däremot

lätt för den, som från tidiga år vant sig därvid, särskilt om denne därtill

har generationers intresse för arbetet vid ugnar och gående verk

i blodet och fått i de bildbaraste åren börja omsätta detta intresse i

produktiva prestationer.

Av vad ovan anförts torde hava framgått den stora vikten av att

frågan om 16- och 17-åringarnas arbete i järnverken löses på sådant

sätt, att det blir möjligt att fortfarande sysselsätta dessa ynglingar i

i det skiftgående arbetet. Sättet för en sådan lösning kan knappast

bliva annat än som redan antytts, nämligen att 1900 års lags bestämmelser

i fråga om dylika minderåriga må fortfarande i huvudsak få

gälla. Kan detta ej genomföras utan en ändring i lagen om arbetarskydd

— och det torde kunna befaras att läget är sådant — är det för järnbruksindustrien

ett önskemål av utomordentlig vikt, att en dylik lagändring

må komma till stånd snarast möjligt i början av nästkommande

år och att kungl. socialstyrelsen för ändamålet vidtager de mest energiska

åtgärder. Järnbruksindustrien ser eljest med stort bekymmer

framtiden an.’

Det ovan citerade yttrandet är undertecknat av Järnbruksförbundets

styrelse, bestående av cheferna för ett flertal av industriens förnämsta

verk med rik erfarenhet och obestridlig insikt just om de förhållanden,

varom här är fråga. Vad av dem anförts har man icke rättighet att

utan vidare frånkänna all betydelse i tanke att de uttryckta farhågorna

äro överdrivna och att saken nog skall, blott lagen får träda i full tillämpning,

kunna låta sig ordnas på ett tillfredsställande sätt t. ex. genom

införande av tre skiftlag eller genom någon annan anordning, som det

måhända kan ligga nära till hands, särskilt för en utomstående, att giva''

anvisning på såsom en enkel lösning av den gordiska knuten, men som

i praktiken icke låter sig så lätt genomföras.

Socialstyrelsen har ock, då den grep sig an med arbetet att bereda

det nu framlagda förslaget, visat god vilja till förståelse för järnindustriens

svårigheter. Under de resor ut till arbetsplatserna, som byråchefen

och sekreteraren på styrelsens 2:dra byrå enligt vad som framgår

av socialstyrelsens redogörelse, företagit, torde de ock otvivelaktigt

hava kommit till den övertygelsen, att förhållandena ovillkorligen krävde

en lagändring, och frågan var blott vilken form denna lagändring skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 13

få. Eu förlängning enbart av övergångsbestämmelsen fann man enligt

socialstyrelsens nyssnämnda redogörelse icke innebära någon verklig lösning

av frågan utan endast ett uppskov därmed. Ändring i lagens

realbestämmelser ansågs nödvändig.

Så utarbetades av socialstyrelsen olika förslag i dylikt hänseende,

för vilka i den skrivelse från socialstyrelsen, som återgivits i den kungl.

propositionen, utförligt redogöres. Där omtalas ock att intet av dessa

förslag vare sig å arbetsgivarnes eller å arbetarnes sida vunnit det stöd,

som måste anses erforderligt för att trygga dess förverkligande. Vid

sådant förhållande har socialstyrelsen ansett sig nödgad att avstå från

försöket att giva frågan den lösning, som på grund av de föreliggande

förhållandena ansetts erforderlig, och beslöt sig socialstyrelsen i stället

för att förorda det nu framlagda förslaget om förlängning av övergångsbestämmelsen,

ehuru socialstyrelsen kort förut betraktat denna utväg

såsom innebärande endast ett uppskov med frågan.

Ja, ett uppskov innebär för visso Kungl. Maj:ts förslag i denna del.

Järnindustrien kan med all säkerhet icke under den korta tid, varmed

övergångstiden förlängts, eller ens under en vida längre tid ordna sig

för lagens ikraftträdande på ett sådant sätt, att de framhållna olägenheterna

försvinna. Man kommer att i slutet av år 1917 stå precis på

samma punkt som i slutet av år 1915, nämligen inför utsikten att med

övergångstidens utlöpande arbetsgivarne vore tvingade att avskeda massor

av 16- och 17-åringar. Ett nytt förslag om ytterligare förlängning

av övergångstiden blir då oavvisligen nödvändigt, såframt icke ett förslag

kan till dess åstadkommas, som innebär en verklig lösning av frågan.

Men därtill synes, i det läge frågan nu ligger och efter det negativa

resultatet av socialstyrelsens hittills gjorda försök, tiden vara

alltför knapp. För att frågan skall kunna bliva föremål för den allsidiga

och omsorgsfulla utredning, som dess vikt utan tvivel förtjänar,

och för att ett förslag må kunna framkomma, som verkligt löser frågan

men icke undanskjuter densamma, torde en övergångstid på ytterligare

fem år vara fullt motiverad.»

Å andra sidan hava herr Törnqvist m. fl. i sin förut omnämnda

motion yrkat, att förslaget till lag om utsträckt rätt att i visst arbete

använda manliga minderåriga av viss ålder, måtte av riksdagen givas

följande ändrade lydelse:

»Härigenom förordnas som följer:

Har med tillämpning av sista stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912 arbetstiden för minderårig

Herr Törnqvists

in. fl.

motion.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Utskottet.

å något arbetsställe intill utgången av år 1915 varit utsträckt på sätt i

8 § 1 mom. av lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och

kvinnors användande till arbete i industriellt yrke var medgivet, må å

det arbetsställe minderårig av mankön, som fyllt sexton år, intill utgången

av år 1916 användas i enlighet med de i samma lagrum givna

bestämmelser.»

Motionärerna anföra härom:

»Eu övergångstid av tre år innan minderårighetsbestämmelserna rörande

nattarbete trätt i kraft måste anses vara tillräcklig lång för de

förberedelser, som ansågos nödiga för mötande av den nya lagens strängare

bestämmelser. Då emellertid snart fyra månader gått sedan lagen

av år 1912 i denna del skulle trätt i kraft och vi stå inför det faktum,

att åtgärder av vederbörande arbetsgivare icke vidtagits för lagens

effektiva ikraftträdande redan med innevarande års ingång och ej heller

sedan dess man synes ha förberett sådana åtgärder, kan det kanske vara

av nödvändigheten påkallat, att riksdagen i så måtto bifaller propositionen

i denna del, att övergångsbestämmelserna antagas att gälla allenast

under år 1916.»

Väl kan det enligt utskottets mening icke ifrågakomma, att åt här

avsedda näringar för all framtid medgiva rätt till undantag från arbetareskyddslagstiftningens

föreskrifter om minderårigas arbetstid. Den

minderårige arbetare, som sysselsättes i en arbetsindelning med tre

skift och två lag, såsom inom järnhanteringen är brukligt, och alltså

får arbeta åtta timmar och vila lika lång tid i ständigt växlande följd

under arbetsveckan, kommer därigenom aldrig att därunder få åtnjuta

eu tillräckligt lång sammanhängande, i uppväxtåren mera än eljest behövlig

vilo- och rekreationstid. Men å andra sidan torde icke kunna

förnekas, att, såsom herr Strömberg i sin motion påpekar, industriens,

särskilt järnhanteringens, målsmän haft en ej helt ogrundad anledning

att antaga, att Kungl. Maj:t skulle, där förhållandena så påkallade, inom

lagens ram meddela sådana undantagsbestämmelser, att rubbning av

gängse arbetsmetoder till men för produktionen ej behövde uppstå. Det

är härav förklarligt nog, att man ansett sig kunna uraktlåta att under den

medgivna övergångstiden vidtaga erforderliga åtgärder för driftens omläggande,

genom att t. ex. åtminstone för de minderåriga införa arbetsindelning

med tre i stället för två lag, eller att, om detta ej befunnes görligt

eller lämpligt, vidtaga åtgärder, genom upprättande av yrkesskolor

eller beredande av tillfällen till annat arbete, för att vid industriplatsen

behålla och mot dåliga inflytelser av sysslolöshet bevara ställets upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

15

växande arbetar ungdom. Såsom bekant har emellertid ovannämnda förväntan

om åtgärder från Kungl. Maj ds sida icke kunnat infrias. I arbetarskyddslagens

16 § är visserligen åt Kungl. Maj:t inrymd möjlighet

till dispens från bestämmelsen i 13 § d), men Kungl. Maj:t är härvid

bunden av stadgande i 13 § a), att arbetstiden för minderårig över 16

år ej må överstiga 10 timmar av dygnet; denna dispensmöjlighet gagnar

alltså icke exempelvis järnverken, där arbetstiden, oavsett förekommande

raster, i medeltal utgör 12 timmar pr dygn och detta med sådan fördelning,

att i genomsnitt på varannan period av 24 timmar komma 16

och på varannan sådan period 8 arbetstimmar. Också har, såsom av

propositionen inhämtas, dispens enligt 16 § beviljats i ytterst ringa omfattning,

under det att vid järnhanteringen och därmed jämställd industri

arbetet bedrivits med stöd av sista övergångsbestämmelsen.

Då man alltså icke torde kunna undgå att medgiva ytterligare anstånd

med genomförandet, så vitt nu är ifråga, av arbetarskyddslagens

bestämmelser, bör enligt utskottets åsikt anståndstiden bestämmas med

fäst avseende å dess uppgift att lämna industrien tillfälle att ordna sig

på sådant sätt, att de anmärkta olägenheterna i möjligaste mån förmildras.

Med hänsyn till de förhållanden, som i herr Strömbergs motion

anförts, lärer ett anstånd vare sig till utgången av innevarande år, varom

i herr Törnqvists m. fl. motion hemställes, eller till utgången av år

1917, såsom Kungl. Maj:t föreslagit, vara för ändamålet otillräckligt.

Utskottet har ansett övergångstiden skäligen kunna bestämmas till 1918

års utgång. Dock vill utskottet betona, att utskottet härmed icke i

någon mån anslutit sig till det i herr Strömbergs motion framställda

önskemålet om åvägabringande av för industrien behövliga jämkningar

i lagens realbestämmelser; tvärtom bör förväntas, att från industriens

sida erforderliga åtgärder för anpassning efter de genom lagen ändrade

förhållandena ju förr dess hellre vidtagas.

Genom de av Kungl. Maj:t föreslagna ändringarna i 16 och 41 §§

i lagen om arbetarskydd inrymmes åt Kungl. Maj:t möjlighet att i fråga

om lätt arbete, som bedrives i fria luften och icke direkt regleras av

mekaniskt driven maskin, meddela dispens från iakttagande av vissa

föreskrifter rörande minimiålder, anmälningsskyldighet och läkarbesiktning.

Till grund för Kungl. Maj:ts förslag i denna del ligger, såsom

av propositionen inhämtas, dels en framställning från statens industrikommission,

däri, med hänvisning till rådande bränslebrist, betonas önskvärdheten

av att få med större frihet använda minderåriga till vissa

arbeten vid torvberedning, särskilt torvens vändning och stackning, dels

opaginerad Kontrollera mot PDF

j (\ Lagutskottets utlåtande Nr 48.

ock ett av socialstyrelsen däröver avgivet yttrande, däri det bland annat

heter:

»Till vinnande av utredning i ämnet har socialstyrelsen genom frågecirkulär,

som distribuerats av yrkesinspektörerna, sökt införskaffa vissa

upplysningar rörande minderårigas användande inom torvindustrien. De

inkomna svaren avsågo 106 arbetsställen för tillverkning av torvströ och

25 arbetsställen för bränntorvsberedning eller sannolikt det alldeles övervägande

antalet arbetsställen av ifrågavarande art, där verksamheten var

att anse som industriell. Beträffande de här särskilt avsedda sysselsättningarna,

vändning och stackning av torv, uppgavs hela arbetarantalet

för år 1915 till 5,346, varav 957 minderåriga av mankön och 647 minderåriga

av kvinnkön. Förutom dessa minderåriga, sammanlagt 1,604,

som voro anställda direkt hos arbetsgivaren, lärer ett betydande antal

barn, som åtföljde sina föräldrar för att biträda dem i deras ackordsarbete,

hava använts till nämnda sysselsättningar, Torvens vändning

och stackning, som försiggår under sommarmånaderna, maj—september,

kan endast utföras vid uppehållsväder och skall verkställas, när torven

är lagom torr. Härav följer, att arbetet har en i liög grad tillfällig

karaktär och att någon stadigvarande arbetsstyrka ej gärna kan anställas

för detsamma. Någon bestämd arbetstid lärer ej förekomma, utan

få arbetarna komma och gå, när de vilja. Detta sammanhänger med

det förhållandet, att arbetarna i stor utsträckning hava ifrågavarande

arbete till ^sysselsättning vid jordbruks- eller annat arbete. Arbetet är

lätt och försiggår i fria luften samt påskyndas ej genom samband med

någon mekaniskt driven arbetsprocess. Onekligen kan arbetet med toivens

vändning och stackning med skäl jämföras med arbete inom jordbruket,

och är ju även, vid torvberedning för jordbrukets behov, att

räkna dit. Dessutom är de minderårigas användande till arbetet, såsom

ovan berörts, ofta nog av en sa pass oordnad och tillfällig beskaffenhet,

att det torde möta avsevärda svårigheter att å deras användande tillämpa

arbetarskyddslagens bestämmelser om intygsböcker samt läkarundersökning

och -besiktning.

De skäl, som kunna åberopas för medgivande av större frihet i avseende

å minderårigas användande till arbete a torvfälten, lära emellertid

med lika berättigande kunna anföras till förmån för lättnader med

hänsyn till minderårigas användande till en del andra arbeten. Sålunda

lärer det från skyddssynpunkt ej gärna vara något att erinra mot till

exempel den användning av skolbarn till planerings- och planteringsarbeten,

som under de senare somrarna förekommit i Kiruna. Ehuru

dessa arbeten lära bedrivits i viss mån såsom undervisning, torde de lik
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48. 17

väl formellt taget vara att anse såsom underkastade bland annat lagens

9 §. Såsom jämförliga med arbetena å torvfälten kunna vidare exempelvis

anföras bärplockning, som ju i avseende å lingon erbjuder betydande

arbetstillfällen, och insamling av kottar till fröklängningsanstalter

samt möjligen malmplockning vid gruvorna ute å marken. Nu berörda

slag av arbeten torde ej kunna räknas till jordbruk, utan lärer åtminstone

lagens 9 § vara tillämplig å dem.

Förutom det mindre tilltalande i att i lagen tillskapa ett särskilt

undantag till förmån för torvindustrien, synas sålunda även reella skäl

tala för att giva undantagsbestämmelsen en mer allmängiltig avfattning.

Lämpligen torde man då kunna, i huvudsaklig överensstämmelse med

ett av yrkesfarekommittén formulerat förslag, låta ifrågavarande undantag

avse lätt arbete, som bedrives i fria luften och icke direkt regleras

av mekaniskt driven maskin.»

De lagbestämmelser, från vilka ifråga om arbete av nu angivet slag

dispens skulle kunna lämnas, äro dels föreskriften i 9 §, att minderårig

icke må i arbete användas före fyllda tolv år eller, beträffande industriellt

arbete av något större omfattning, före tretton, respektive fjorton år,

dels stadgandet i 15 § om skyldigheten att införskaffa intygsbok och

läkarintyg för den minderårige, dels ock stadgandena i 33 § om arbetsgivarens

anmälningsskyldighet och i 35 § om läkarbesiktning å minderårig

arbetare.

Hen- Törnkvist in. fl. hava i sin motion yrkat, att vad Kung!. Maj:t

föreslagit såsom tillägg till 16 och 41 §§ måtte av riksdagen avslås.

Motionärerna hava härom anfört:

»Det nya stycke Kungl. Maj:t föreslår tillfogat § 16 av innehåll att

’I fråga om lätt arbete, som bedrives i fria luften och icke direkt

regleras av mekaniskt driven maskin, må Konungen meddela eftergift såväl

från de i 9 § andra stycket givna förbud som från stadgandena i 15 §’

synes oss alltför vittgående. Inom ''lätt arbete som bedrives i fria

luften och icke direkt regleras av mekaniskt driven maskin’ synes kunna

innefattas också sådant arbete, ex. i brädgårdar, vid hamnar, skeppsvarv,

stenhuggerier etc., som för de minderårigas skydd kräver de försiktighetsåtgärder

9 och 15 §§ i nu gällande lag avser att bereda minderårig.

Denna del av propositionen bör avslås. I konsekvens härmed bör Kungl.

Maj:ts förslag i första stycket § 41 ej heller av riksdagen bifallas.»

I fråga om det slag av arbete, för vilket den nya bestämmelsen i

första hand är avsedd, nämligen vändning och stackning av torv, ävenBiliang

till riksdagens protokoll 1916. 9 smil. 37 höft. (Nr 48.) 3

Herr Törnkvists

m. fl.

motion

Utskottet.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

som i fråga om andra arbeten, vilka såväl i lätthet som i avseende å

de hygieniska förhållanden, varunder de bedrivas, äro därmed likställda,

synes det utskottet, att goda och vägande skäl hava förebragts för

medgivande av en sådan Kung!. Maj:ts dispensrätt, som i propositionen

föreslås.

Åven motionärerna synas icke hysa betänkligheter mot ett stadgande

av sådan innebörd. Deras farhåga riktar sig därpå att under det föreslagna

stadgandet skulle i tillämpningen kunna hänföras jämväl arbete

i brädgårdar, skeppsvarv, stenhuggerier, o. s. v. Ehuru dessa farhågor

förefalla ej obetydligt överdrivna, har det dock synts utskottet, att en

jämkning i redaktionen bör äga rum, som tydligen klargör vilka slags

arbeten som med stadgandet avses.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag icke kunnat av riksdagen

i oförändrat skick bifallas måtte för sin del antaga

följande förslag till

A)

lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912.

Härigenom förordnas, att 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd

den 29 juni 1912 skola erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

Beträffande minderårigs användande till bergverks-, bruks-, fabriks-,

hantverks- eller annat industriellt arbete eller till byggnadsarbete, ändå

att det ej är att hänföra till industriellt arbete, skola gälla följande bestämmelser:

_ . .

a) Den minderåriges arbetstid må ej överskrida, för minderårig

under tretton år sex timmar av dygnet eller trettiosex timmar i veckan,

för minderårig, som fyllt tretton men ej fjorton åt, åtta timmar av

dygnet eller fyrtioåtta timmar i veckan och för annan minderårig tio

timmar av dygnet eller sextio timmar i veckan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

19

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Då natur- eller olyckshändelse avbrutit arbetets regelbundna gång,

må eftergift från här givna bestämmelser kunna beträffande minderårig,

som fyllt fjorton år, meddelas av vederbörande yrkesinspektör eller

bergmästare för högst en månad och av yrkesinspektionens chefsmyndighet

för högst fyra månader.

b) Deltager den minderårige med arbetsgivarens vetskap i kurs för

sådan undervisning, som i 10 § omformäles, vare arbetsgivaren, där

den minderårige ej fyllt femton år, skyldig så begränsa den minderåriges

arbetstid, att sammanlagda undervisnings- och arbetstiden för

dygn ej överstiger den i a) av denna § medgivna arbetstid.

c) Den minderåriges arbete skall avbrytas genom lämpliga och,

där arbetets natur det medgiver, regelbundet återkommande raster.

Under rasterna må den minderårige ej tillåtas att uppehålla sig i arbetslokal,

där till följd av arbetets beskaffenhet luften är förorenad av

ämnen, vilka äro skadliga för hälsan; åliggande det, där så är förhållandet,

arbetsgivaren att anvisa lämpligt annat rum, varest den minderårige

kan under rasterna vistas och intaga sina måltider.

d) Den minderårige må icke an- d) Den minderårige må icke an
vändas

till arbete å tid mellan kl. vändas till arbete å tid mellan kl.

7 e. m. och kl. 6 f. m.; dock må

minderårig av mankön, vilken fyllt

sexton år, användas till arbete å tid,

som nu är nämnd, där hans arbetstid

är begränsad till högst åtta timmar

av dygnet samt tillika arbetet

antingen icke oftare än under var

tredje vecka infaller å tid mellan kl.

11 e. m. och kl. 5 f. m. eller ock

är i fråga om tider av dygnet, då

det skall utföras, fördelat på sätt,

som av vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare godkänts såsom

likvärdigt med nyssnämnda anordning.

16 §.

Beträffande sådant arbete, som Beträffande sådant arbete, som

i 15 § angives och som av tek- i 15 § angives och som av tek
-

7 e. m. och kl. 6 f. m.; dock må

minderårig av mankön, vilken fyllt

sexton år, användas till arbete å tid,

som nu är nämnd, där hans arbetstid

är begränsad till högst åtta timmar

av dygnet samt tillika arbetet

antingen icke oftare än under var

tredje vecka infaller å tid mellan kl.

11 e. m. och kl. 5 f. in. eller ock

är i fråga om tider av dygnet, då

det skall utföras, anordnat på sätt,

som av vederbörande yrkesinspektör

eller bergmästare godkänts.

16 §.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Kungl. Mag ds förslag.

niska skäl måste oavbrutet fortgå

såväl natt som dag eller tidvis måste

forceras, må Konungen, i den mån

så finnes av behovet påkallat, för

minderårig av mankön, vilken fyllt

sexton år, meddela eftergift från

det i 13 § d) givna förbud utöver

vad där medgives.

I fråga om lätt arbete, som

bedrives i fria luften och icke direkt

regleras av mekaniskt driven maskin,

må Konungen meddela eftergift såväl

från de i 9 § andra stycket

givna förbud som från stadgandena

TJtskottets förslag.

niska skäl måste oavbrutet fortgå

såväl natt som dag eller tidvis måste

forceras, må Konungen, i den mån

så finnes av behovet påkallat, för

minderårig av mankön, vilken fyllt

sexton år, meddela eftergift från

det i 13 § d) givna förbud utöver

vad där medgives.

Ifråga om arbete med vändning

och stackning av torv eller annat därmed

jämförligt lätt arbete som bedrives

i fria luften och icke regleras

av samband med mekaniskt driven

arbetsprocess, må Konungen meddela

eftergift såväl från de i 9 § andra

stycket givna förbud som från stadgandena

i 15 §.

41 §.

Vid meddelande av sådan eftergift, som avses i 16 § andra stycket,

må Konungen tillika medgiva befrielse från iakttagande av föreskrifterna

i 33 och 35 §§.

Konungen må i sådant fall, som avses i 17 §, föreskriva, att vad

i 33—36 §§ stadgas i större eller mindre utsträckning skall äga tillämpning

jämväl beträffande minderårig, som användes i annat arbete, än

15 § angiver.

Likaledes må Konungen föreskriva, att de i 30 och 37 §§ meddelade

bestämmelser skola utsträckas till att gälla jämväl andra arbetsställen,

än nämnda §§ avse.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

21

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

och B)

lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga

av viss ålder.

Härigenom förordnas som följer:

Har med tillämpning av sista

stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om arbetarskydd den 29

juni 1912 arbetstiden för minderårig

å något arbetsställe intill utgången

av år 1915 vant utsträckt på

sätt i 8 § 1 mom. av lagen den

17 oktober 1900 angående minderårigas

och kvinnors användande till

arbete i industriellt yrke var medgivet,

må å det arbetsställe minderårig

av mankön, som fyllt sexton

år, intill utgången av år 1917 användas

i enlighet med de i samma

lagrum givna bestämmelser.

Har med tillämpning av sista

stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om arbetarskydd den 29

juni 1912 arbetstiden för minderårig

å något arbetsställe intill utgången

av år 1915 varit utsträckt på

sätt i 8 § 1 mom. av lagen den

17 oktober 1900 angående minderårigas

och kvinnors anvädande till

arbete i industriellt yrke var medgivet,

må å det arbetsställe minderårig

av mankön, som fyllt sexton

år, intill utgången av år 1918 användas

i enlighet med de i samma

lagrum givna bestämmelser.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit

i Svensk författningssamling:.

Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå

meddelad uppgift från trycket utkommit

i Svensk författningssamling.

samt 2: o) att de i ämnet väckta motioner, i den

mån de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 31 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:

NILS ALEXANDERSON.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Reservationer:

1) av greve Spens;

2) av herrar Karlsson i Fjäl och Igel, vilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka riksdagen att i oförändrat skick antaga Kungl. Maj:ts förslag

till lag om utsträckt rätt att i visst arbete använda manliga minderåriga

av viss ålder;

3) av herrar Persson i Norrköping och Borg, som ansett, dels att

13 § d) i det av utskottet under A) upptagna lagförslag bort erhålla

följande lydelse:

»Den minderårige må icke användas till arbete å

tid mellan kl. 7 e. m. och kl. 6 f. m.; dock må minderårig

av mankön, vilken fyllt sexton år, användas till

arbete å tid, som nu är nämnd, där hans arbetstid är

begränsad till högst åtta timmar av dygnet samt tillika

arbetet icke oftare än under var tredje vecka infaller

å tid mellan kl. 10 e. m. och 4 f. m.»

dels ock att den föreslagna lagen om utsträckt rätt att i visst arbete

använda manliga minderåriga av viss ålder bort erhålla följande lydelse:

»Härigenom förordnas som följer:

Har med tillämpning av sista stycket i övergångsbestämmelserna

till lagen om arbetarskydd den 29

juni 1912 arbetstiden för minderårig å något arbetsställe

intill utgången ''av år 1915 varit utsträckt på

sätt i 8 § 1 mom. av lagen den 17 oktober 1900

angående minderårigas och kvinnors användande till

arbete i industriellt yrke var medgivet, må å det arbetsställe

minderårig av mankön, som fyllt sexton år, intill

utgången av år 1916 användas i enlighet med de i

i samma lagrum givna bestämmelser.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen

enligt därå meddelad uppgift från trycket utkommit i

Svensk författningssamling.»

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:241 Skrivelse till Konungen, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 13, 16 och 41 §§ i lagen om arbetarskydd den 29 s. 2 i texten