Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förhud mot jakt å sönoch helgdag.

1916-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1916:7, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående förhud mot jakt å sönoch helgdag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 11 februari 1916 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående förhud mot jakt å sön- och helgdag.

Närvarande: herrar Lindhagen, Trana*), Söderbergh, Rogberg, Alexanderson, greve

Spens*), Hult, von Sydow, Köhlin, Schotte, Lindqvist i Stockholm, Pettersson

i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Holmdahl*)

och Igel.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har hänvisats en i andra kammaren av herrar

N. Gust. Åkerlindh, C. O. Svensson och E. Eurén väckt motion, nr 49,

däri motionärerna på de i motionen anförda skäl hemställt, att riksdagen

»ville besluta om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning

och förslag om förbud för jakt på sön- och helgdag, samt för riksdagen

framlägga förslag till ett sådant förbud».

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan hava motionärerna

anfört:

»Bland de naturtillgångar, som vårt land äger, utgör tillgången

på vilda djur, som äro till människoföda lämpliga, en, som icke kan

nog värderas. Deras kött är ju bland de läckraste rätter, som kunna

erhållas. Tillgången på dessa djur synes märkbart hava i hög grad de

senare åren minskats. Orsakerna därtill torde vara flera, men en av dessa

är nog säkert i stor utsträckning bedriven tjuvjakt, Många gånger sker

även sådant tjuvskytte under förbjuden tid. Strängare kontroll vore

säkert av nöden. Ett medel, som säkert skulle vara mycket effektivt,

vore att införa förbud för all jakt pa sön- och helgdag och straffa öveiträdelse

härav med höga böter.

Söndagsjagandet är ovärdigt ett kristet folk och sårande för deri

känsla, som omfattar sabbaten med andakt och vill fira.den som en vilodag.

Och det gör ett pinsamt intryck, att under gudstjänsttid se jägare

och hundar omkring gudstjänstlokaler och hem.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 4 höft. (Nr 7—8.)

Motionärernas

motivering.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 7.

De som innehava jakträtt kunna säkerligen jaga på andra dagar.

Den mesta tjuvjakten bedrives på söndagar; då skola alla möjliga

människor, som kunna erhålla en bössa, och kunna bära den, springa

omkring i skog och mark, skjuta och såra, förstöra och oroa djuren.

Ofta ligga dödsskjutna älgar, som få ruttna, och mycket stora värden

av skogsvilt förstöras på detta sätt, till stor förargelse för djurvännen,

men även till stor skada för landet och folket i sin helhet.

Dessa söndagsjakter stanna dock ej härvid, att djuren få sitta

emellan, utan även mäniskorna få icke hava sin rörelsefrihet på denna

dag. Den som vill gå ut i skog och mark och hela veckan förut varit

bunden vid sitt arbete, men den dagen vill hämta sig frisk luft, skall

då vara i fara för jägares kulor. De mesta och största jaktolyckorna

ske även på söndagar. Mången, som följde med för nöjes skull, kom

tillbaka, till sorg för de sina, som död. Tidningarnas spalter vittna att

detta är sanning, och detta kan säkert i hög grad inskränkas och vårt

lands skogsvilt skyddas, om förbud för jakt på sön- och helgdagar införes.»

Motionärerna hava riktat sig mot de s. k. »söndagsjägarna» och

påkallat åtgärder med anledning av de olägenheter, som söndagsj akten

medför. Utskottet får villigt medgiva, att åtskilliga missförhållanden

i detta avseende förekomma, och att det vore önskligt, om något kunde

åtgöras för att undanröja desamma.

Däremot kan utskottet ej biträda det av motionärerna förordade

botemedlet eller förbud för jakt på sön- och helgdag. En sådan åtgärd

skulle alltför mycket råka i strid med allmänhetens vanor, behov och

föreställningssätt. Olägenheternas avhjälpande, i den mån det under nuvarande

förhållanden kan ske, måste säkerligen sökas på andra vägar.

Utskottet hemställer därför,

att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.