Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, ävensom en i ämnet väckt motion.
1916-04-07 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1916:51, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande, ävensom en i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr Öl.
Ankom till riksdagens kansli den 7 april 1916 kl. 2 e. in.
- Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till arbetslöshetens bekämpande, ävensom en i
ämnet väckt motion. (4:de avd.)
I en till riksdagen den 25 februari 1916 avlåten, till statsutskottet
hänvisad proposition, nr 92, har Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet över civilärenden
lör samma dag föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att
för arbetslöshetens bekämpande, i huvudsaklig överensstämmelse med
de i statsrådsprotokollet angivna grunder, dels använda vad som återstår
av det belopp av 5,000,000 kronor, som 1914 års senare riksdag
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande att enligt vissa angivna grunder
användas såsom bidrag till understödjande av arbetslösa, dels ock använda
och av tillgängliga medel, mot framtida anmälan till ersättande, förskjuta
ytterligare ett belopp av högst 5,000,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till åberopade
statsrådsprotokollet.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr J. A. Ingvar son m. fl. väckt, till utskottet
remitterad motion, nr 242, i vilken hemställts, att riksdagen måtte, med
bifall till Kungl. Majrts proposition nr 92, besluta sådan ändring i där
angivna grunder för arbetslöshetsunderstöds utgående av statsmedel, att,
då Kungl. Maj:t prövar så nödigt, hela understödet må utgå av statsmedel
även efter den 1 instundande oktober, samt att någon begränsning
i rätten till eller storleken av understöd icke på denna grund må
stadgas.
Beträffande vad av motionärerna anförts till stöd för denna framställning
får utskottet hänvisa till motionen.
Förevarande proposition omfattar två huvuddelar: dels åsyftar densamma
genomförande av vissa ändringar i de av 1914 års senare riks
jBihang
Ull riksdagens protokoll 1916. 6 sand. 34 käft. (Nr 51.) ]
Utskottets
yttrande.
2
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
dag antagna grunderna för utbetalande av understöd av statsmedel till
arbetslösa och dels åsyftas med framställningen att bereda Kungl. Maj:t
möjlighet att vidtaga anordningar i större utsträckning till förebyggande
av inträdande arbetslöshet.
I likhet med vad statsutskottet vid 1914 års senare riksdag vid behandlingen
av frågan om beviljande av anslag för understödjande av arbetslösa
uttalade, vill utskottet även nu med styrka framhålla, att ansträngningarna
böra i första hand inriktas på förebyggande av arbetslösheten
genom beredande av tillgång till arbete. Denna synpunkt har ock blivit
betonad såväl av chefen för civildepartementet som av statens arbetslöshetskommission
i den av kommissionen till Kungl. Maj:t ingivna framställning,
vilken legat till grund för den kungl. propositionen. Emellertid vill utskottet
till en början yttra sig beträffande de föreslagna nya bestämmelserna
i fråga om arbetslöshetsunderstödens utgående.
De av arbetslöshetskommissionen i sistnämnda avseende framställda
förslagen synas med de av departementschefen däri vidtagna jämkningarna
vara välgrundade. Utskottet — som självfallet förutsätter, att
understöd alltjämt tilldelas allenast dem, vilka utan egen förskyllan
blivit arbetslösa — har sålunda på de i statsrådsprotokollet anförda skäl
ansett sig böra tillstyrka såväl de föreslagna höjningarna i understödens
maximibelopp som ock understödsverksamhetens utsträckande till vissa
kategorier understödsbehövande, vilka enligt hittills gällande bestämmelser
ej kunnat komma i åtnjutande av understöd. Utskottet har
funnit det särskilt välbetänkt att — med den av departementschefen
förordade begränsningen — understöd må kunna tilldelas hustru och
barn till person, som på annan plats erhållit arbete, enär genom eu
sådan anordning familjeförsörjarne beredas ökade möjligheter att begagna
sig av förefintliga arbetstillfällen utanför hemorten. Med hänsyn till
de ekonomiska svårigheter, med vilka vissa kommuner på grund av
arbetslösheten redan hava att kämpa och som kunna tänkas komma
att drabba jämväl andra kommuner, har utskottet även funnit sig höra
biträda förslaget, att i vissa undantagsfall och efter Kungl. Maj:ts
särskilda prövning kostnaderna för understödsväsendet må kunna till
mer än hälften bestridas av statsmedel, under förutsättning dock att
av landstingsmedel ställes till förfogande belopp motsvarande statens
extra bidrag.
Under förliandenvarande omständigheter har utskottet ej heller
velat motsätta sig, att Kungl. Maj:t, när tvingande omständigheter
kunna anses föreligga, må intill den 1 oktober innevarande år av statsmedel
bestrida hela kostnaden för understödsverksamheten. Däremot
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
3
har utskottet ej kunnat biträda den i ovannämnda motion gjorda framställningen,
att nyssnämnda tidsbegränsning måtte bortfalla. Det bör
enligt utskottets bestämda uppfattning endast i fall av yttersta nödtvång
förekomma, att understödet helt bekostas av staten. Så snart vederbörande
landsting kunnat hinna fatta beslut om vidtagande av ytterligare
åtgärder i förevarande avseende, vilket bör hava skett vid den
angivna tidpunkten, bör fördenskull undantagsförhållandet upphöra.
Såsom utskottet nedan närmare påvisar, torde det kunna ordnas så, att
den kategori av arbetare, som motionärerna närmast åsyfta, nämligen
stenarbetarne i Blekinge och Bohuslän, i stor utsträckning erhålla varaktig
arbetsförtjänst. På grund härav synes det ej vara att befara,
att icke landstingen i ifrågavarande län skola kunna bära den andel av
arbetslöshetsunderstöden, som bör fordras av dem. Det har ej heller
synts utskottet välbetänkt att, såsom motionärerna föreslagit, betaga
Kung]. Maj:t möjligheten att i de fall, då staten helt skulle bekosta
understödsverksamheten, föreskriva vissa strängare normer för understödens
utgående.
Vad angår frågan om vidtagande av förebyggande åtgärder för
arbetslöshetens bekämpande, torde strävandena i första rummet böra
riktas därpå att med tillhjälp av den offentliga arbetsförmedlingen söka
bereda de arbetslösa tillfälle att genom eget arbete förskaffa sig bärgning
inom redan förefintliga, vare sig för det allmännas eller för enskildas
räkning bedrivna företag. För att effektivt kunna motverka
arbetslösheten inom de fack, där arbetsbrist i särskilt hög grad gör
sig gällande, torde det emellertid bliva nödvändigt att genom det allmännas
försorg anskaffa arbetstillfällen genom igångsättande av företag
med särskild hänsyn till de på grund av kristiden arbetslösa. Utskottet
vill emellertid i detta sammanhang uttala, att de åtgärder, som för
arbetslöshetens bekämpande i berörda hänseende nu vidtagas, icke få
anses prejudicerande för framtiden.
Kung]. Maj:ts framställning i förevarande avseende åsyftar att i
allmänhet bereda medel för att möta inträffande rubbningar av större
eller mindre omfattning inom näringslivet och arbetsmarknaden. Departementschefen
har emellertid icke angivit några tydliga riktlinjer
för ordnandet av den verksamhet, varom här är fråga. Utskottet vill
dock i detta sammanhang erinra därom, att 1914 års senare riksdag
vid anmälan för Kungl. Maj:t om beviljande av det då äskade anslaget
för understöd åt arbetslösa framhöll, att det skulle varit synnerligen
4
Statsutskottets utlåtande Nr Öl.
önskvärt, om Kungl. Maj:t kunnat för riksdagen framlägga en plantör
ordnandet av de allmänna arbeten, som man tänkt sig böra bedrivas
med särskild hänsyn till nödvändigheten av att avhjälpa eller minska
arbetslösheten.
Utskottet förbiser ingalunda, att vissa svårigheter måste möta för
upprättandet av en plan för en i större omfattning bedriven verksamhet
av ifrågavarande slag. Därest man emellertid — vilket enligt utskottets
förmenande bort vara att föredraga — velat inskränka sig till de arbetsgrenar,
inom vilka arbetslöshet i någon större utsträckning verkligen
gjort sig gällande eller med tämlig visshet kan förutses, synes
det ej bort hava mött oöverkomliga svårigheter att giva närmare direktiv
angående lämpliga åtgärder för motverkande av arbetslösheten
inom just dessa fack.
Såsom av propositionen inhämtas och i övrigt är känt, kan situationen
å arbetsmarknaden för närvarande betecknas såsom ovanligt.god.
Arbetslöshet i större utsträckning förekommer allenast inom stenindustrien
i Blekinge och Bohuslän. Utskottet har ansett sig böra, i den
mån tiden det medgivit, söka inhämta närmare .kännedom om läget
inom denna näringsgren samt om de åtgärder, vilka kunna komma i
fråga för anskaffande av arbete åt de arbetslösa inom berörda fack.
Enligt en utskottet från ordföranden i statens arbetslöshetsk.ommission
tillhandakommen promemoria beräknas antalet stenarbetare i ifrågavarande
provinser uppgå till sammanlagt omkring 7,500 man. Av
dessa ''antagas blott 500 efter den 1 april kunna erhålla sysselsättning
inom yrket, för utförande av vanliga beställningar. Därest man, såsom
i berörda promemoria skett, bortser från de omkring 2,500 arbetare,
vilka ej äro familjeförsörjare och som beräknats kunna reda sig själva
utan vidtagande av särskilda statsåtgärder, återstår alltså ett antal av
omkring 4,500 familjeförsörjare, för vilka arbete bör beredas.
Av statsrådsprotokollet inhämtas, att chefen för civildepartementet
sökt intressera vissa kommuner och väghållningsdistrikt att göra betydande
beställningar av gatsten ävensom att en särskild kungl. proposition
är att vänta i syfte att bereda lån till billiga villkor för att finansiera
dessa beställningar. I den nyssberörda promemorian beräknas, att
därest dylika beställningar komma att göras till ett sammanlagt belopp
av cirka 3,000,000 kronor, omkring 4,000 man skulle kunna erhålla
sysselsättning under 5 2 a månader.
Utskottet har vidare inhämtat, att inom länshjälpskommittén för
Göteborgs och Bohus län fråga väckts att med anlitande av arbetslösa
stenhuggare igångsätta omfattande skogsodlingsarheten å de vidsträckta
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
5
kalmarkerna inom länet. Härigenom skulle försörjning beredas åt mera
än 2,000 personer under omkring 7 månader.
Vid vägföretag, som redan påbörjats eller inom den närmaste tiden
komma att igångsättas, såväl i Blekinge som i Bohuslän, beräknas omkring
ett tusental arbetare kunna vinna anställning under 4—6 månaders
tid. För beredande i övrigt av arbetstillfällen har för Bohuslän
bland annat planerats anläggning av automobilvägar för anordnande av
regelbunden trafik i anslutning till statsbanan. Beträffande Blekinge
förefinnas ock vissa möjligheter att bereda arbetstillfällen, av vilka
stenarbetarne lämpligen skulle kunna begagna sig. Åven utanför berörda
provinser lärer hava planlagts igångsättande av vissa arbeten,
såsom utdikning av myrar in. m., varigenom sysselsättning skulle möjliggöras
för ett betydande antal stenarbetare.
Av den nu lämnade redogörelsen torde framgå, att det låter sig
göra att i avsevärd omfattning bereda sysselsättning åt stenhuggeriarbetarne.
Vad särskilt angår tanken att igångsätta skogsodlingsföretag,
synes densamma väl värd beaktande. Visserligen skulle, även om bidrag
i någon form från jordägarnas sida bör fordras och även kan komma
att lämnas, staten komma att drabbas av de huvudsakliga kostnaderna
härför. De betänkligheter, man under normala förhållanden kunde
hysa mot eu sådan anordning, synas emellertid under den säregna
situation, som nu föreligger, och med avseende fästat vid det allmänna
gagn, som genom företaget skulle vinnas, böra vika. Utskottet förutsätter
dock, att Kungl. Maj:t låter sig angeläget vara att från vederbörande
landsting och hushållningssällskap ävensom från andra intresserade
för ändamålet erhålla största möjliga bidrag, vilka i första hand
torde böla! avse de utgifter, som hänföra sig till materialanskaffning,
arbetsledning och dylikt. Vidare vill utskottet starkt betona vikten
av att här — liksom eljest då staten igångsätter arbeten i nu
förevarande syfte — en verksam kontroll utövas å arbetets utförande.
Enligt utskottets förmenande bör för skogsodlingens utförande uppställas
det villkor, att vederbörande markägare utfästa sig att beträffande
de sålunda tillkomna skogsbeståndens framtida vård ställa sig
till efterrättese de bestämmelser, som av länets skogsvårdsstyrelse i
sådant avseende kunna anses erforderliga.
Beträffande de arbeten, som i övrigt från det allmännas sida kunna
komma i betraktande med hänsyn till minskande av arbetslösheten inom
stenhuggerifacket, liksom beträffande de företag, vilka kunna bliva nöd
-
6
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
vändiga för att bereda arbetstillfällen för arbetslösa inom andra
branscher, bland vilka byggnadsbransclien i första hand torde ifrågakomma,
vill utskottet framhålla angelägenheten därav, att i största
möjliga utsträckning samverkan mellan staten och vederbörande landsting
och kommuner kommer till stånd. I anslutning till vad departementschefen
i detta hänseende uttalat, vill utskottet ock betona, att i
främsta rummet böra komma i betraktande sådana arbeten, som falla
inom ramen för statens vanliga verksamhet.
Med anledning av vad arbetslöshetskommissionen i sitt i statsrådsprotokollet
återgivna utlåtande anfört, har utskottet ansett sig böra giva
uttryck åt den av utskottet vunna uppfattningen, att, även om den av
kommissionen omfattade grundsatsen, att det bör eftersträvas att bereda
arbete inom de arbetslösas eget yrke och i deras hemort, må i
och för sig'' kunna anses riktig, man dock bör förfara med varsamhet
vid tillämpandet av denna grundsats, om man nämligen skall kunna
nå målet att i största möjliga utsträckning bereda sysselsättning åt de
arbetslösa. Redan den framställning, utskottet ovan lämnat beträffande
de tänkbara åtgärderna för avhjälpande av arbetslösheten bland stenarbetarna,
torde hava belyst svårigheterna att vid inträffande arbetsbrist
inom en enda näringsgren förverkliga det av arbetslöshetskommissionen
uttalade önskemålet. Och dessa svårigheter växa givetvis i samma mån,
som arbetslösheten utbreder sig till flera yrkesgrenar. Erfarenheten
torde ock få anses hava lärt, att vid det yttersta krisläge, som kan
tänkas inträffa och med vilket arbetslöshetskommissionen även synes
hava räknat, en väsentlig omläggning av produktionen måste ske.
Vidare kan ej utskottet dela den av departementschefen framförda
tanken, att staten i vissa fall skulle bispringa den enskilda industrien
med driftkapital. Särskilt de konsekvenser, som av ett dylikt förfaringssätt
skulle följa, synas utskottet vara så oberäkneliga, att utskottet
ej kan för sin del förorda ett inslående på en dylik väg.
Vad angår det medelsbelopp, som skulle ställas till Kungl. Maj:ts
förfogande såväl för meddelande av understöd som för vidtagande av
förebyggande åtgärder, har Kungl. Maj:t begärt att dels få disponera
återstoden av det belopp, av 5,000,000 kronor, som 1914 års senare
riksdag anvisade för understödjande av arbetslösa, dels ock att fa för
ändamålet använda ytterligare ett belopp av högst 5,000,000 kronor.
Å förstnämnda anvisning har intill 1915 års slut utbetalats ett belopp
av omkring 425,000 kronor, för vars täckande riksdagen, i enlig
-
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
7
het med Kung!. Maj:ts därom gjorda framställning, beviljat ett motsvarande
belopp å extra stat under sjätte huvudtiteln för år 1917. Det
är alltså en jämförelsevis liten del av hela det belopp, 1914 års riksdag
ställt till Kungl. Maj:ts förfogande, som behöft tagas i anspråk. Tydligt
är dock att för beredande av arbete eller understöd åt arbetarne inom
stenindustrien ganska avsevärda belopp komma att erfordras. Under
förutsättning dels att beställningar av gatsten från kommuner och väghållningsdistrikt
komma att ske i den ovan beräknade omfattningen, dels
ock att det ovanberörda skogsodlingsföretaget kommer till stånd, torde,
i enlighet med en inom utskottet med ledning av tillgängliga upplysningar
verkställd, vid detta utlåtande fogad beräkning, medelsbehovet
för beredande av arbete till stenhuggarna inom Blekinge och Bohuslän
kunna för tiden april 1916—mars 1917 uppskattas till omkring 3,000,000
kronor. I den mån arbetslöshetsunderstöd i stället kommer att utgå,
inträder emellertid en minskning av kostnadsbeloppet.
Då, frånsett arbetsbristen inom stenhuggerifacket, man ju, så vitt
för närvarande kan bedömas, icke har att räkna med någon mera
allmän arbetslöshet och då enligt utskottets uppfattning någon förlagsverksamhet,
på sätt departementschefen ifrågasatt, från statens
sida ej bör förekomma, har det synts utskottet — som för sin del
ansett den statsfinansiella situationen böra mana till att även på nu
ifrågavarande område framgå med försiktighet — kunna låta sig göra
att anvisa ett väsentligt lägre belopp än Kungl. Maj:t äskat.
Därest till Kungl. Maj:ts förfogande ställdes ett belopp av högst
5,000,000 kronor, däri inräknat de förskott för arbetslöshetsunderstöd,
som hittills utgått under år 1916, skulle enligt utskottets uppfattning tillräcklig
marginal lämnas med hänsyn till inträffande arbetslöshet inom
andra yrkesgrupper än stenhuggeriarbetarnas. Utskottet vill ock erinra
därom, att Kungl. Maj:t förfogar över tvenne fonder, nämligen undsättnings
fonden och allmänna nödhjälpsfonden, vilka båda kunna anlitas
för ändamål av nu ifrågavarande slag. Från den förra fonden, som
vid 1915 års slut ägde en behållning av 653,311 kronor 38 öre, kan
Kungl. Maj:t utan riksdagens hörande dels utdela anslag utan återbetalningsskyldighet
av intill 50,000 kronor årligen, dels ock — utan
viss begränsning till beloppet — utlämna räntefria låneunderstöd, över
allmänna nödhjälpsfonden, som vid sistberörda tidpunkt hade en behållning
av 54,128 kronor 08 öre, äger Kungl. Maj:t fritt förfoga.
Skulle på grund av särskilda omständigheter arbetslöshet i högst
väsentlig utsträckning komma att inträda på områden, som för närvarande
äro oberörda därav, torde detta enligt utskottets uppfattning
8
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
stå i samband med företeelser, vilka nödvändiggöra, att Kungl. Maj:t
kommer att med riksdagen samråda angående de åtgärder, som i allmänhet
erfordras med hänsyn till den då föreliggande situationen.
I enlighet med vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen, med avslag å herr J. A. Ingvarsons
m. fl. ovan berörda motion, må på det sätt bifalla
Kungl. Maj:ts förevarande proposition, att riksdagen
a) medgiver, att med avseende å statens meddelande
av understöd till arbetslösa må tillämpas förändrade
bestämmelser av i huvudsak det innehåll,
som finnes angivet i statsrådsprotokollet över civilärenden
den 25 februari 1916;
b) medgiver, att Kungl. Maj:t tills vidare må vidtaga
nödiga åtgärder för förebyggande av arbetslöshet
i anslutning till de i samma statsrådsprotokoll
angivna grunder, med iakttagande likväl av de här
ovan av utskottet förordade modifikationer; samt
c) bemyndigar Kungl. Maj:t att för de under a)
och b) omförmälda ändamål använda och av tillgängliga
medel mot framtida anmälan till ersättande förskjuta
ett belopp, uppgående jämte redan för understödjande
av arbetslösa under innevarande år förskjutna
medel till 5,000,000 kronor.
Stockholm den 7 april 1916.
På statsutskottets vägnar:
CARL SWARTZ.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,
O. M. Strömberg, H. F. Lamm, II. H. K. Ericson, G. M. H. Ekelund, C. G. Ekman,
J. Nilsson, A. C. Lindblad, O. Bergqvist och A. Pers samt
från andra kammaren: herrar A. Ekman, H. Andersson i Skivarp, O. Persson i
Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G. Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A.
Nilsson i Kabbarp, J. Ström, A. Anderson i Råstock, J. A. Ingvarson, S. E. J. Liibeck
och A. V. Sävström.
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
9
Bilaga.
Beräkning
angående medelsbeliovet för beredande av arbete åt stenhuggare i Blekinge
och Bohuslän för tiden 1 april 1916—31 mars 1917.
Efterföljande beräkning'' tar endast hänsyn till de gifta stenarbetare,
vilka ej kunna erhålla stadigvarande sysselsättning inom stenindustrien.
Dessas antal är för närvarande omkring 4,500. För ett år har man då
att räkna med 12 x 4,500 = 54,000 mansarbetsmånader.
Utan särskilda åtgärder från statens sida kunna i runt tal 4,500
mansarbetsmånader utfyllas med arbete, nämligen med vägarbeten i Bohuslän
4 x 650 = 2,600 mansarbetsmånader samt med enahanda arbeten
i Blekinge 6 x 325 = 1,950 mansarbetsmånader.
\ id beställning av gatsten till kommuner och väghållningsdistrikt
för c:a 3,000,000 kronor beräknas 5 2/s x 4,000 d. v. s. 22,667 mansarbetsmånader
utfyllas med arbete.
Om° berörda stenleveranser äro avslutade inom den 31 mars 1917,
kunna sålunda tillsammans i runt tal 27,000 mansarbetsmånader utfyllas,
utan anlitande av särskilda medel för arbetslöshetens bekämpande. Det
gäller alltså att beräkna medelsbehovet för återstående 27,000 mansarbetsmånader.
Därest 2,000 stenarbetare — förutom kvinnor och barn — erhålla
sysselsättning med skogsodling i Bohuslän under c:a 7 månader, beredes
därigenom arbete innevarande år under 14,000 mansarbetsmånader.
Arbetslönerna härför hava av länsjägmästaren i Göteborgs och Bohus
län beräknats till 1,150,000 kronor.
För skogsodlingsarbetenas avslutande under åren 1917 och 1918
skulle visserligen erfordras omkring 225,000 kronor. Till denna kostna(l
om densamma överhuvud till någon del skall bestridas med
statsmedel torde emellertid ej behöva tagas hänsyn vid beräkningen
av den medelsanvisning, som av innevarande riksdag behöver ställas
till Kungl. Maj:ts förfogande.
För do återstående omkring 13,000 mansarbetsmånader, för vilka
närmare utarbetade planer ännu ej uppgjorts, torde — i enlighet med
den från ordföranden i arbetslöshetskommissionen till statsutskottet över
Bihang
till riksdagens protokoll 1915. 6 sand. 34 haft. (Nr 51.) 2
10
Statsutskottets utlåtande Nr 51.
lämnade promemorian — böra beräknas arbetslöner efter 80 kronor per
månad eller med 1,040,000 kronor. Därest arbetslöner och materialkostnader
antagas förhålla sig till varandra som 60 till 40, skulle materialkostnaderna
uppgå till c:a 700,000 kronor och alltså utfyllandet av
ifrågavarande 13,000 mansarbetsmånader medföra en kostnad av tillsammans
1,740,000 kronor.
De utgifter för stenhuggeriarbetarnes förseende med arbete, för
vilka särskilda statsmedel böra beräknas, skulle alltså uppgå till sammanlagt
2,890,000 kronor.
Därest man påbörjar arbetena med stenleveranserna så tidigt
under innevarande år, att desamma kunna vara avslutade inom februari
månad 1917, och därest man ej nu vill taga hänsyn till medelsbehovet
efter denna tid, minskas ovanberörda 13,000 mansarbetsmånader till
8,500, varav skulle följa en nedsättning av den sammanlagda kostnadssiffran
till 2,310,000 kronor.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1916.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1916:78 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till arbetslöshetens bekämpande. s. 4 i texten