Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av ICungl. Maj:ts i punkt 89 under sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till utredning angående inre vattenur.

1916-05-05 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1916:80, Utlåtande, i anledning av ICungl. Maj:ts i punkt 89 under sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till utredning angående inre vattenur.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom til! riksdagens kansli den 5 maj 1916 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av ICungl. Maj:ts i punkt 89 under

sjätte huvudtiteln av statsverkspropositionen gjorda framställning

om anslag till utredning angående inre vattenur.

(3:e avd.)

•i Kun&’1- Maj:t har i punkt 89 under sjätte huvudtiteln av den till

riksdagen den 14 januari 1916 avlåtna propositionen angående statsverkets

tillstånd och behov föreslagit riksdagen att för påbörjande av

en allmän utredning rörande Sveriges inre vattenvägar, i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för civildepartementet skisserad

plan, på extra stat för år 1917 anvisa ett belopp av 50,000 kronor.

Utredningen i ärendet återfinnes å sid. 281—294 av det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet över civilärenden för

nämnda dag.

P„^ar^emen^sc^e^ci1 ^ar i sitt yttrande till statsrådsprotokollet

iramhallit, att frågan om en allmän vattenvägsutredning för närvarande

uppbares .av ett synnerligt vittutgrenat intresse, som bland annat visat

sig däruti,. att av landsting, kommuner, korporationer och enskilda

tecknats bidrag till betäckande av kostnaden för en sådan utredning

till ett belopp av 61,200 kronor. Sedan därefter redogjorts för de åtgärder,

som hittills vidtagits beträffande utvecklingen av de inre vattenvägarna,

bär departementschefen anfört följande:

. »Allt detta synes mig peka på, att en enhetlig utredning av riktlinjerna

för våra inro vattenvägars utveckling nu bör komma till stånd.

Denna utredning borde vara såväl av teknisk som kanske framför allt

av ekonomisk art. Först sedan dylika riktlinjer föreligga färdiga, kunna,

Bihang till riksdagens protokoll U) 10. 0 samt 48 höft. (Nr 80.) i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

såsom vattenfallsstyrelsen påpekar, vederbörande ur det allmännas synpunkt

riktigt bedöma behoven av förbättrade vattenvägar och värdet av

framkomna förslag till nya sådana. Först därigenom kan också en

möjligast genomförd standardisering av farledsmåtten vinnas. Denna

omständighet är givetvis av största betydelse för transportkostnaderna,

då därigenom samma fartyg får möjlighet att trafikera en större del av

vattenvägsnätet och sålunda en ekonomisk transitotrafik från den ena

kanalen till den andra kan uppstå. Därigenom kan man ock få en överblick

av kostnaderna, av trafikspörsmålen och av den inverkan, vattenvägarna

utöva på andra intressen i vattendragen, såsom vattenkraftens

utnyttjande, flottningen, möjligheterna till vattenavledning in. m. Ödesdigra

misstag kunna på sådant sätt förebyggas.» _ .

Efter att hava omnämnt, att flerstädes i utlandet dylika utredningar

igångsatts, har departementschefen vidare yttrat:

»Då jag sålunda kommit till den övertygelsen, att en allmän utredning

angående våra inre vattenvägar bör komma till stånd, och tilllåter

mig förorda en sådan, anser jag mig till ytterligare stöd för mitt

förslag böra med några ord belysa vattenvägarnas nationalekonomiska

betydelse och de synpunkter, som med hänsyn härtill vid en utredning

böra vinna noga beaktande. _ ... . ,

De inre vattenvägarnas huvudsakliga syfte ur nationalekonomisk

synpunkt måste vara att gentemot andra samfärdsmedel, närmast järnvägarna,

åstadkomma en besparing i transportkostnaderna, med andra

ord att, såsom den tekniska termen lyder, förkorta det »ekonomiska

avståndet». Transportkostnaderna äro ur nationalekonomisk synpunkt

en utgift, som med hänsyn till att den varken frambringar nya eller förbättrar

befintliga värden bör såvitt möjligt nedbringas inom skäliga

gränser, och varje ekonomiskt möjlig minskning är av betydelse för

industri, handel och näringar. Varje kanalplan bör sålunda i främsta

rummet vara inriktad på en minskning av det »ekonomiska avståndet»

och bedömas med hänsyn härtill. Man kommer då omedelbart in på

problemet om konkurrensen mellan järnväg och vattenväg, och det

gäller att undersöka, huruvida en ny eller förbättrad vattenväg kan

inverka skadligt på en tävlande, redan befintlig järnväg. Så behöver

emellertid ej vara fallet. Det finnes många exempel på, att ett motsatsförhållande

i verkligheten ej existerar mellan de båda samfärdsmedlen.

I sådant avseende må endast erinras därom, att på båda sidor längs

Rhenfloden, på vilken oerhörda godsmängder framföras, löpa mäktiga

järnvägslinjer med väldig trafik. Ett annat exempel ar irollhatte

''kanal och den jämlöpande Bergslagsbanan. En snart övergående av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

mattning av kanaltrafiken uppstod efter banans anläggning, men sedan

ökades bådas trafik i rask takt. Det är nämligen så, att järnvägar och

vattenvägar genom den av dem åstadkomna ökade rörelsen och utvecklingen

på olika områden skapa trafik åt varandra, och så småningom

sker en bestämd artuppdelning av godset dem emellan. Det »ekonomiska

avståndet» är olika för olika slags gods. På vattenvägarnas del

laller det tunga, skrymmande godset, som huvudsakligast har behov av

låg transportkostnad, och därjämte i viss mån sådant styckegods, för vilket

transporttiden ej spelar någon mera avgörande roll. Resten kommer järnvägarna

till godo. Vattenvägarna befordra sålunda med fördel i huvudsak

trä och dess förädlingsprodukter, malm, spannmål, oljor, socker,

stenkol, koks, ved, torv, sten, tegel, grus, gödningsämnen och dylikt

massgods. Såsom exempel må nämnas, att av trafiken på Trollhättekanal

omkring 40 % består av trävaror och pappersmassa och omkring

av.stenkol och koks. Lapplandsmalm tillföres bruken i Värmland

via Narvik, Göteborg och Trollhätte kanal. Järn vägsfrakten Lappland—

Värmland är för denna vara så betydande, att den verkar prohibitiv. Vid

utredningen om en vattenväg måste man sålunda söka göra sig en förestälfning

om arten av det gods, som med hänsyn till upplandets beskaffenhet

kan komma att befordras, liksom självfallet om den mängd

gods, som kan väntas komma att fraktas på vattenvägen. I detta sammanhang

bör uppmärksammas, i vad mån s. k. kombinerade transporter,

d. v. s. transport delvis på vatten, delvis på järnväg, kunna åstadkommas

genom ordnande av lämpligt utrustade och belägna omlastningsplatser,

lämplig tariffering och dylikt

Vid utredningen må ej heller förglömmas vattenvägarnas strategiska

betydelse och de lokala fördelar, de kunna medföra för de trakter

de genomlöpa. Särskilt för jordägarna erbjuda do betydlig lättnad för

transport av jordbrukets produkter och av ved, virke, grus, sten, god-,

ningsämnen m. m. Ofta kunna genom en vattenvägs framdragande

naturtillgångar av ringa absolut värde med fördel tillgodogöras, vilka

förut till följd av för höga transportkostnader ej kunnat avyttras. En

erfarenhet, som gjorts på många håll, är jämväi den, att vattenvägarna

bjuda industrien lämpliga förläggningsplatser och bidraga till eu industriens

decentralisation, som, bland annat, ur social synpunkt måste

anses vara till stor fördel.

Vattenvägarna bidraga sålunda till uppkomsten av nya och utvidgning

av bestående industrier, till gagn för det allmänna och till gagn

för de enskilda, ej minst för järnvägarna, vilka automatiskt erhålla sin

betydande anpart av den ökade rörelsen. Förbigås må ej heller de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

inre vattenvägarnas betydelse för samfärdseln under tider som de nuvarande,

då järnvägarna icke kunna upptaga den väldiga trafiken, och

sjöfarten på haven är utsatt för störa svårigheter och hinder.. .

En allmän utredning om våra inre vattenvägars utveckling bör i

möjligaste män taga hänsyn till nu omnämnda och andra liknande faktorer,

så att en plan för denna utveckling, så gott den på förhand kan

utformas, må komma till stånd.

Den utredning, jag nu ifrågasätter, borde, såsom jag förut angivit,

enligt min mening närmast omfatta den senast väckta frågan om modernisering

av Göta kanal eller vissa delar därav och vidare utveckling

av det vattenvägssystena, som har mera direkt sammanhang med \ änern

och Mälaren. Inom ramen av denna undersökning faller då även frågan

om förbättring av vattenförbindelsen mellan Mälaren och Hjälmaren

och mellan denna senare sjö och Vänern eller Vättern samt av Ströms
holms

kanal. . . ..

Eu dylik utredning tager givetvis, om den skall lämna paiitliga

resultat, sin rundliga tid. Detta innebär emellertid, såsom, jag redan

förut haft tillfälle påpeka, icke att resultatet av hela utredningen med

nödvändighet behöver avvaktas, innan viss del därav framlägges, om sa

befinnes ändamålsenligt. Å andra sidan är det icke min mening, att

utredningen utan vidare skulle utmynna i förslag till utförande inom

närmaste framtid av ett större moderniserat kanalnät; de ekonomiska

förhållandena lära icke göra något sådant möjligt. Det är endast riktlinjerna,

som jag anser ömkligt, ja nödvändigt att få utan uppskov

angivna, så att varje uppkommande lokalförslag må kunna bedömas ur

synpunkten av det helas nytta.

Vad beträffar utredningens organisation, har vattenfallsstyrelsen

föreslagit, att utredningen skall anförtros åt en särskild kommission, i

vilken de båda centrala verk, vilka hava med kanaler att skaffa, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen, böra representeras.

Inrättande av en sådan kommission synes mig i. detta fall, då det

gäller ett utredningsarbete, som bör taga hänsyn till många olika intressen,

hava vissa fördelar för sig, gentemot ett gemensamt uppdrag

till de berörda ämbetsverken. Särskilt bör en kommission kunna arbeta

snabbare och mindre tvungen av de former, vilka i andra fallet verka

bindande på arbetets gång. Emellertid torde beslut om utredningsarbetets

organisation icke behöva av Kungl. Maj:t fattas, förrän riksdagen

behandlat ärendet och eventuellt givit sitt bifall till utredningens

föranstaltande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

5

Kostnaderna för utredningen har jag vid frågans behandling i statsrådet

den 5 januari 1915 uppskattningsvis angivit komma att överskrida

200,000 kronor. En noggrann beräkning av dylika kostnader är av

naturliga skäl synnerligen vansklig att åstadkomma. Statsmakterna

äga ju alltid möjlighet att kontrollera, att utredningen icke sväller till

för stort omfång och vållar utgifter, vilka icke motsvaras av dess värde.

Jag anser mig därför böra upptaga vattenfallsstyrelsens förslag, att

anslag beviljas år från år, i den mån sådant efter erhållen redogörelse

för utredningsarbetets fortgång och för plan till dess fortsättning

prövas erforderligt. Statsmakterna hava då också i sin hand att giva

nödiga direktiv för detsamma och tillse, att utgifterna givas lämplig

begränsning.

Utredningen bör enligt min mening påbörjas under år 1916 särskilt

med hänsyn därtill, att lämpliga arbetskrafter finnas disponibla under

nämnda år, då åtskilliga statens arbetsföretag bliva slutförda eller

nalkas sin fullbordan, samt att de tecknade bidragen redan under nämnda

år till stor del inflyta. Dock kan utredningsarbetet knappast kunna förväntas

komma i full gång förr än under år 1917. För dessa båda år

beräknas omkring 100,000 kronor bliva erforderliga. Då av de bidragsbelopp,

som tecknats av landsting, kommuner och enskilda, större delen

eller något mera än 40,000 kronor torde bliva tillgänglig redan under

år 1916 och ytterligare mellan 6,000 och 7,000 kronor under år 1917,

behöva dock inga statsmedel anvisas för 1916, och anslaget för 1917

synes kunna begränsas till 50,000 kronor.»

Vid bedömande av förevarande fråga har utskottet utgått från sin

uppfattning därom, att beredande av förbättrade kommunikationer och

billiga transportkostnader är en viktig förutsättning för att industri,

handel och näringar skola kunna utvecklas och bestå i konkurrensen

på världsmarknaden. Då ett modernt vattenvägssystem givetvis är

i sådant avseende av största betydelse, torde härutinnan enligt utskottets

förmenande få anses föreligga giltiga skäl till att söka utveckla

de nuvarande inre vattenvägarna till ett sådant system. För att, denna

utveckling skall kunna bliva till verkligt gagn, torde det emellertid vara

nödvändigt, att den sker efter en noga utarbetad, målmedvetet anlagd

plan, vilken i sin ordning måste grunda sig på en omfattande, ingående

och enhetlig utredning av ekonomisk och teknisk art, därvid uppmärksamheten

synes böra i första hand inriktas på de ekonomiska synpunkterna.

Utskottet förbiser härvid ingalunda, att man under nuvarande

statsfinansiella förhållanden icke lärer kunna beräkna att ännu på åtskilliga

Utskottets

yttrande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

år, åtminstone i någon större utsträckning, vidtaga sådana ombyggnader

och nyanläggningar, vartill utredningen må föranleda, och att således

den möjligheten icke är utesluten att vid den tidpunkt, da statsmedel

till något mera avsevärt belopp kan för ändamålet disponeras, utredningen

kan komma att visa sig i ett eller annat avseende icke motsvara

de dåvarande förhållandena. Utskottet håller emellertid före, att, därest

densamma utföres med erforderlig omsorg och förutseende, den nytta

för ett planmässigt anordnande av våra inre vattenvägar, som av en

dylik utredning kan vinnas, i allt fall bör bliva så betydande, att den

sålunda antydda möjligheten icke bör utgöra hinder för ett bifall till

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottet vill härvid framhålla lämpligheten av att, såsom avsetts,

resultatet av utredningen framlägges för riksdagen allt efter som ut*

redningsarbetet fortskrider och i samband med vidare anslagsäskanden

för samma ändamål.

På grund av vad utskottet sålunda anfört och då utskottet i övrigt

ansluter sig till den av departementschefen uttalade uppfattningen angående

de riktlinjer, efter vilka utredningen bör verkställas, får utskottet,

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande framställning,

hemställa,

att riksdagen må för påbörjande av en allmän utredning

rörande Sveriges inre vattenvägar, i huvudsaklig

överensstämmelse med av chefen för civildepartementet

skisserad plan, på extra stat för år 1917 anvisa

ett belopp av 50,000 kronor.

Stockholm den 5 maj 1916.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar G. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,

O. M. Strömberg, H. F. Lamm, H. H. K. Ericson, G. M. H. Ekelund, C. G. Ekman,

J. Nilsson, A. C. Lindblad, O. Bergqvist och A. Pers samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, F. V. Thorsson, H. Andersson i Skivarp,

K. V. Rydén i Malmö, C. Persson i Ställhult, J. B. Eriksson i Grängesberg, G.

Odqvist, E. A. Nilson i Örebro, N. A. Nilsson i Kabbarp, J. Ström, A. Anderson i

Råstock och S. E. J. Liibeck.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

7

Reservation

av herrar O. Jonsson, C. G. Ekman, A. C. Lindblad, F. V. Thorsson,

H. Andersson, K. V. Rydén och C. Persson, vilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hava haft följande lydelse:

»De bidrag till ett belopp av 61,200 kronor, som av landsting

kommuner och enskilda tecknats till betäckande av kostnaderna för en

enhetlig och allsidig utredning angående de inre vattenvägarna i landet

lärer få anses ådagalägga, att ett ganska utbrett intresse för en dylik

utredning förefinnes, och jämväl utskottet håller före, att en sådan

kan vara ur vissa synpunkter motiverad. Ett dylikt erkännande synes

nämligen böra givas ett par av de med utredningen angivna huvudsyftena:

antagande av en, frånsett de egentliga utfartsvägarna, genomgående

normaltyp för kanalerna för att därigenom erhålla en normaltyp

för kanalfartyg samt undersökningen angående — förutom de möjliga

sträckningarna av kanalerna — omfattningen av den trafik som för

de olika lederna kunde väntas uppstå.

Utskottet anser det emellertid icke därmed vara ådagalagt, att tillräckliga

skäl givas för ett bifall till det föreliggande utredningsförslaget.

Vad de redan nu befintliga kanalerna beträffar, har det, såvitt

utskottet kan .finna, icke visats, att de i sitt nuvarande skick i regel

vore otillräckliga för den trafik, som för närvarande erbjöde sig, eller

för den större trafik, som kunde väntas uppstå inom den närmaste

framtiden. Den betydande nedgång i kanaltrafiken, som i vissa fall

ägt ruin, synes tvärt om vittna i en motsatt riktning. Utskottet vill

såsom exempel nämna, att tontalet av fartyg på Strömholms kanal år

1912 endast utgjorde omkring 17,5 % av medeltalet före åren 1876—

1880 Aven om en ombyggnad eller utvidgning av en nu befintlig

kanal skulle medföra ökad trafik, torde dock härav icke med säkerhet

följa, att de ökade inkomsterna komma att stå i rimligt förhållande till

kostnaderna för kanalens modernisering eller göra hela anläggningen

till ett från nationalekonomisk synpunkt sett tillfredsställande företag.

Utskottet vill vidare erinra därom, att — frånsett den nu ifrågasatta

utredningen efter Trollhätte kanals ombyggnad, Södertälje

kanais utvidgning, varom förslag nu föreligger, samt fullbordandet av den

så kallade Hammarby leden, landets största insjöar, Vänern och Mälaren

bliva tillgängliga för sjögående fartyg. Om betydelsen härav för Övriga

vattenvägar, som utmynna i dessa sjöar, torde ännu icke säkra om
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets utlåtande Nr SO.

dömen kunna fällas. Först sedan tillräcklig erfarenhet vunnits därom

att utvidgningen eller anläggningen av nyssnämnda utfartsleder medlört

en sådan ökning av trafiken, att övriga vattenvägar kunna antagas bliva

otillräckliga, synes en utredning angående ytterligare utveckling av

vattenvägarna genom ombyggnader eller nybyggnader vara med större

styrka påkallad. , .

Utskottet hyser för övrigt den uppfattningen, att en utredning

sådan som den föreslagna har sitt värde förnämligast under förutsättning

att en anläggning av nya kanalleder eller en ombyggnad av aldre

kan° komma till stånd inom en icke alltför avlägsen framtid. Fn nu

verkställd utredning angående företag, som icke torde kunna påbörjas

förrän efter eu följd av år, lärer, åtminstone vad den ekonomiska delen

därav beträffar, under vissa förhållanden kunna bliva så gott som värdelös.

För den närmaste framtiden torde nämligen tillgängliga medel behova

tagas i anspråk för andra kommunikationsmedel. Utskottet vill såsom

exempel i detta hänseende hänvisa till de beräkningar, som framlagts av

iärnvägsstyrelsen angående de belopp, som erfordras för utvecklingen

av statens järnvägar. För åren 1914—1923 — för längre tid före
-

ligga inga beräkningar — har

kostnaderna för nödig utveckling

rullande materiel, ångfärjor m.

om vissa linjer elektrifieras, till

nämnda belopp dock icke ingår

verk. För åren 1914—1916 har

— för längre tid förejärnvägsstyrelsen

sålunda angivit

av nuvarande statsbanor med deras

till 255,120,400 kronor, eller,

m.

301,044,900 kronor, i vilket sistkostnad

för anläggande av kraft
i

____ för ifrågavarande ändamål beviljats

48L465 100 kronor;Iför åren 1917—1923 skulle alltså erfordras 252,579,800

kronor, vilket belopp skulle täckas dels genom en årlig avsättning av

8 200 000 kronor av trafikmedel till förnyelsefonden, dels genom låneeller

''skattemedel, varav erfordrades 195,179,800 kronor, för samma

tid skulle enligt järnvägsstyrelsens beräkning till fortsättning av Inlandsbanan,

Sveg—Hedebanan, tre tvärbanor samt utfartsbanan UmeåHolmsund

erfordras 54,802,000 kronor. Sammanlagda beloppet av

låne- eller skattemedel för statens järnvägars rakning skulle alltså

för tiden 1917—1923 uppgå till 249,981,800 kronor. eller för ar

35 711,685 kronor. I vad mån detta belopp kommer att nedgå efter år 1923

kan nu ej bedömas, men givet är, att under alla omständigheter avsevärda

summor i fortsättningen bliva nödvändiga för ifrågavarande ändamål.

Då härtill kommer, att staten fortfarande måste anlita lånemedel klandra

produktiva ändamål, torde stora svårigheter komma att föreligga

för uppbringande av erforderliga medel för kanalanhiggningar. 1 valet

mellan eu utveckling av å ena sidan järnvägarna och å andra sidan

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

9

kanalerna torde företräde böra lämnas åt de förra, enär kanalerna ej

kunna fylla ett föreliggande trafikbehov året om, utan endast under

omkring åtta månader av året. Utskottet anser det därför icke vara

troligt, att utförandet av ett större moderniserat kanalnät skulle kunna

komma i fråga förrän efter en avsevärd tid.

Utskottet vill vidare fästa uppmärksamheten därpå, att samtliga

nu befintliga kanaler, vilka skulle omfattas av den föreslagna utredningen,

tillhöra enskilda, ett förhållande, som icke synes kunna undgå

att utöva ett visst inflytande på beskaffenheten av de åtgärder, som

från statens sida kunna vidtagas i avseende å utvidgning eller ombyggnad

av kanalerna.

I fråga om de av departementschefen omnämnda, i utlandet företagna

utredningarna angående kanalväsendets utveckling torde kunna

invändas, att de allmänna betingelserna för en kanaldrift icke förefinnas

i vårt land i samma grad som i de omnämnda länderna med deras

gynnsammare ekonomiska och klimatiska förhållanden.

Utskottet vill vidare framhålla, att annan uppgift om de beräknade

kostnaderna för utredningen ej lämnats än att de torde komma att

överskrida 200,000 kronor. Departementschefen har visserligen uttalat,

att statsmakterna alltid äga möjlighet att kontrollera, att utredningen

icke sväller ut till för stort omfång och vållar utgifter, vilka icke motsvaras

av dess värde. Utskottet anser emellertid för sin del det knappast

vara möjligt att, sedan en utredning planlagts och påbörjats, avbryta

densamma, även om kostnaderna skulle ökas utöver vad som ursprungligen

beräknats. Ån mer torde detta gälla i ett fall som det

förevarande, då någon begränsning i form av ett närmare fixerat utred

ningsprogram ej föreligger.

På grund av de skäl utskottet nu anfört, kan utskottet icke tillstyrka

bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning. Ett avslag å

densamma skulle visserligen medföra, att de av kommuner och enskilda

gjorda utfästelserna om bidrag till en allmän utredning angående vattenvägarna

bortfölle. Utskottet hyser emellertid den övertygelsen, att

därest ett verkligt behov av nya eller moderniserade kanalleder kommer

att gorå sig gällande, de skilda orternas intresse av att påskynda en

utredning härom ej skall minskas utan i stället än mer tilltaga, och

deras medverkan i följd härav även i framtiden kunna påräknas.

Därest någon kanal skulle komma att sakna kapacitet för mottagande

av erbjuden eller med stor sannolikhet förväntad trafik, torde

vidare en sådan kanals intressenter icke underlåta att påkalla statens

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 48 käft. (Nr 80.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

medverkan för anställande av en ekonomisk-teknisk utredning angående

det sätt, varpå en ökad trafikförmåga lämpligen kan åstadkommas.

Slutligen har utskottet icke kunnat undgå att erinra om att den nuvarande

ekonomiska situationen allmänt erkännes böra ålägga statsmakterna

återhållsamhet med utgifter, vilka icke kunna sägas vara oundgängliga.

Utskottet får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning icke

må av riksdagen bifallas.»

Stockholm, K. L. Beckmans boktr-, 1916.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.