Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag åt f. d. folkskolläraren K. J. Nilsson i Lyckebg.

1916-05-09 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1916:90, Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag åt f. d. folkskolläraren K. J. Nilsson i Lyckebg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

1

Nr 90.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1916 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anslag åt f. d.

folkskolläraren K. J. Nilsson i Lyckebg.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt motion (nr 4) har herr J. A. Ingvar

son föreslagit, att riksdagen ville besluta att som erkänsla för förtjänstfulla

folklivsforskningar tilldela f. folkskolläraren K. Nilsson i Lyckeby,

Blekinge, så länge han lever, ett årligt anslag på tvåhundrafemtio kronor.

Till stöd för nämnda framställning har av motionären anförts följande:

»Insikten om den vetenskapliga forskningens betydelse för vårt land

och folk har i våra dagar mer och mer vunnit insteg på alla håll, och

riksdagen har för sin del genom olika åtgärder visat sig tillfullo uppskatta

värdet härav. Det kan därför icke synas obilligt att föreslå riksdagen beviljandet

av ett anslag för dylikt ändamål åt en förtjänt enskild person.

I Lyckeby i Blekinge lever i små omständigheter en numera 71 -årig

f. d. folkskollärare, K. Nilsson, som vid sidan av sin väl skötta egentliga

verksamhet utfört ett beaktansvärt arbete som folklorist och folkspråksforskare.

Bland arbeten av hans hand, som vunnit vetenskapsmännens odelade

erkännande, märkas »Muntra folklifsbilder» 1879 (ny upplaga 1904),

»Gamla abeteket» 1886, »Ny samling muntra folklifsbilder» 1888, »Blekingskt

folklif och övertro» 1910 samt dessutom år 1900 ett för landsmålsforskningen

värdefullt arbete »Ord och talesätt från sydöstra Blekinge

strandbygd och skärgård». Det är en kvalitativt värdefull och kvantitativt

omfattande samlargärning denne man utfört till tjänst för den vetenskapBihang

till riksdagens protokoll 1916. 6 samt. 54 käft. (Nr 90,) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Utskottets

yttrande.

liga forskningen om land och folk, och mycket, som kanhända eljest skulle

försvunnit i glömska, har genom hans intresserade arbete bevarats åt eftervården

som ett värdefullt bidrag till våra fäders historia.

I ett brev till Nilsson har professor A. Erdmann givit uttryck åt sin

erkänsla för det utförda arbetet, och för att ytterligare belysa vetenskapsmännens

uppfattning därav närslutes bär som bil. A ett intyg från professorerna

J. A. Lundell och Adolf Noreen, varjämte bör erinras om att

Nilssons arbete ansetts vara av den betydelse, att det fått ett vackert erkännande

i Nordisk Familjeboks senaste upplaga.

Men dylikt arbete lämnar sällan sina frivilliga utövare någon ekonomisk

behållning, och Nilsson är i detta avseende intet undantag från regeln.

Tvärtom har han gjort rätt avsevärda förluster därpå, vilket varit så mycket

kännbarare som han varit hänvisad att leva på en ganska anspråkslös

folkskollärarlön. Detta jämte ringheten av den pension han sedan avskedstagandet

1904 åtnjuter — 750 kronor — har säkerligen gjort, att han

icke vågat sig på att utgiva en ny samling bidrag till Blekingebygdens

folkliv, vilken han har liggande otryckt.

Körande Nilssons liv och verksamhet i övrigt bifogas under bil. B.

och C. ett par intyg, som tala för sig själva. Med hänsyn till såväl Nilssons

gagnande forskningsarbete som till önskvärdheten av, att han i mån

av tid och krafter beredes tillfälle att fortsätta därmed samt jämväl på

grund av de små ekonomiska villkor, vari han befinner sig, vågar jag därför

föreslå, — — — — — — —».

Det av motionären som Bil. A. åberopade intyget är av följande

lydelse:

»Skolläraren K. Nilsson i Lösen har publicerat dels två samlingar »Folklifsbilder»

(1879 och 1888) och en samling folktro (»Gamla Abeteket» 1886 på folkmål), dels »Ord

och talesätt från s. ö. Blekings strandbygd och skärgård» (ordbok, 1900). Dessa skrifter

vittna alla om god iakttagelseförmåga och nära förtrogenhet med folklivet och äro

för kännedom om Blekings folkmål och folkliv av betydande värde. De representera

på samma gång ett stort arbetskvantum. Vi anse, att Nilsson genom dessa arbeten

gjort sig väl förtjänt av offentligt understöd.

Uppsala den 27 december 1915.

J. A. Lundell. Adolf Noreen.-»

För att erhålla kännedom huruvida de i motionen omnämnda, av

Nilsson utgivna arbetena äro av beskaffenhet att förtjäna understöd från

det allmännas sida, har utskottet ansett sig böra i detta avseende inhämta

yttrande från vitterhets-, historie-och antikvitetsakademien; och har akademien

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

3

anmält, att densamma med avseende på i ärendet inhämtade upplysningar

funnit de i motionen omnämnda arbetena förtjänta av dylikt understöd.

Såväl med hänsyn härtill som ock i betraktande av det oegennyttiga

och intresserade arbete, som av Nilsson under långvarig tid nedlagts på

undersökningar av förevarande slag, har utskottet funnit, att ett bidrag

från statens sida såsom ersättning för de personliga uppoffringar, Nilsson

för sina arbeten måst gorå, ej torde få anses opåkallat.

Emellertid har den form, varuti enligt motionen bidraget till Nilsson

skulle utgå, ingivit utskottet vissa betänkligheter, och finner sig

utskottet icke kunna förorda, att, såsom nu föreslagits, ett årligt anslag

skulle tillerkännas Nilsson under hans återstående livstid. Utskottet anser

för sin del lämpligare att på ett annat sätt biträda motionärens hemställan,

nämligen genom att tillstyrka, att ett visst belopp en gång för alla tillerkännes

Nilsson dels som erkänsla för av honom redan utförda arbeten

dels som understöd för fortsättande av hans forskningar. Detta belopp

synes utskottet skäligen böra sättas till 1,000 kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av herr Ingvarsons förevarande

motion, må till ersättning och understöd åt

före detta folkskolläraren Karl Jakob Nilsson i Lyckeby

för hans forskningar på folklivets område på extra stat

för år 1917 under åttonde huvudtiteln bevilja ett anslag

av 1,000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1916.

På statsutskottets vägnar:

CARL SWARTZ.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar C. J. G. Swartz, S. H. Kvarnzelius, O. Jonsson,

H. H. K. Ericson, C. G. Ekman, J. Nilsson, A. C. Lindblad, O. Berggult, A. Pers,

F. Berglund, greve N. F. Posse och A. B. Booth samt

från andra kammaren: herrar A. Ekman, K. V. Bydén i Malmö, C. Persson

i Ställhult, G. Odqvist, N. A. Nilsson i Kabbarp, A. Wiklund, J. Ström, A. Anderson

i Råstock, G. B. J. Åkerman, K. O. Strid, J. A. Ingvarson och S. Bengtsson

i Norup.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 90.

Reservation:

av herrar C. J. G. Swartz, 0. Jonsson, J. Nilsson, C. Persson, G.

Odqvist och A. Wiklund, vilka ansett att utskottets yttrande och förslag

bort hava följande lydelse:

»För att erhålla — — — — — — — — — —dylikt understöd.

Med hänsyn härtill skulle visserligen kunna ifrågasättas vidtagande

av åtgärd i den av motionären föreslagna riktning och utskottet vill ej

heller bestrida att det arbete och intresse Nilsson nedlagt på ifrågavarande

område, kan göra honom förtjänt av något statsunderstöd. Utskottet anser

sig emellertid, särskilt med hänsyn till de konsekvenser ett bifall till förslaget

kan väntas medföra icke böra tillstyrka riksdagen att på enskild

motionärs framställning bevilja sådant understöd, och detta så mycket

mindre som Kungl. Maj:t icke lärer sakna utväg att, efter vederbörligen

gjord framställning i ämnet, av medel, som stå till Kungl. Maj:ts förfogande,

bereda Nilsson det understöd varav han må befinnas förtjänt.

Utskottet får sålunda hemställa,

att herr Ingvarsons förevarande motion icke må

av riksdagen bifallas.»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1816.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1916:8 Skrivelse till Konungen, angående regleringen av utgifterna under riksstatens åtionde huvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet. s. 1 i texten