Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 77 med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock en med anledning av nämnda proposition väckt motion.

1917-05-11 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2SLU 1917:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 77 med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring, dels ock en med anledning av nämnda proposition väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

1

>

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1917 kl. 11 f. in.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 77

med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 34 §§

i lagen den 30 juni 1913 om allmän pensionsförsäkring,

dels ock en med anledning av nämnda proposition väckt

motion.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, Högberg, Persson

i Norrköping, Tisell, Permansson, Rootb, Strid, Jönsson i Slätåker och Bengtsson i

Norup.

Genom en den 6 mars dagtecknad proposition, nr 77, har Kungl.

Maj:t under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän

pensionsförsäkring.

Härigenom förordnas, att 7 och 34 §§ i lagen den 30. juni 1913

om allmän pensionsförsäkring skola — 7 § i nedan angivna del — erhålla

följande ändrade lydelse:

i §•

Årsinkomst, som i 6 § avses, utgör all den inkomst av fast egendom,

kapital eller arbete, som någon skäligen kan antagas komma att

tillsvidare årligen åtnjuta; dock att såsom inkomst icke räknas pension

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt. 3 avd. 1 höft. (Nr 1.) j

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

enligt 6 §, ej heller, intill ett belopp av högst 300 kronor, pension

enligt 34 §.

Där — — — — tillämpliga.

I fråga om — — — — person.

34 §.

För att vid varaktig oförmåga till arbete, dock icke före fyllda

femton år, och senast vid fyllda sextiosju år erhålla pension utöver vad

ovan i denna lag stadgas vare det envar svensk man eller kvinna medgivet

att erhålla försäkring genom erläggande av frivilliga avgifter.

I fråga om gemensam försäkring av vissa grupper av personer må

Konungen meddela de särskilda bestämmelser, som i avseende å levnadsålder

finnas böra gälla för inträdande av rätten att erhålla pension.

Beloppet av de avgifter, som för envar försäkrad högst må erläggas,

samt de försäkringstekniska grunderna för pensions bestämmande fastställas

av Konungen, vilken därjämte meddelar de föreskrifter, som rörande

försäkring med återbetalning av erlagda avgifter och i fråga om försäkringens

anordnande i övrigt erfordras. I den mån omständigheterna därtill

föranleda, äger Konungen jämväl föreskriva, att visst förvaltningsbidrag

skall utgå av det belopp, varmed de för en person under ett år

erlagda frivilliga avgifter sammanlagt överstiga 30 kronor.

Det mot erlagda frivilliga avgifter enligt fastställda försäkringstekniska

grunder svarande pensionsbeloppet ökas genom bidrag av statsmedel

sålunda, att varje del därav, som motsvarar under ett kalenderår

erlagda avgifter intill sammanlagt 30 kronor, höjes med en åttondel.

De frivilliga avgifterna bilda en fond, vilken, i den mån Konungen

ej stadgar undantag, förvaltas på sätt som gäller för den i 11 § omförmälda

fonden.

Beträffande avgifter och pensioner, som i denna paragraf avses,

länder i tillämpliga delar till efterrättelse vad 12 § innehåller om verkställande

av undersökning å vissa tider av pensionsvillkor och fond.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918.

I anledning av denna proposition har inom första kammaren väckts

en motion, nr 104, av herr Neiglick.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1. i?

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten har ovan

berörda framställning ävensom den nämnda motionen hänskjutits till

behandling av sammansatt stats- och lagutskott.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget avser viss omläggning av den

frivilliga försäkring, som omförmäles i 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkring.

Den frivilliga försäkringen är avsedd att utgöra ett komplement

till den på obligatoriska avgifter gtundade försäkringen i syfte att

bereda möjlighet till erhållande av högre pension än som utgår enligt

6 § pensionsförsäkringslagen, vilken sistnämnda pension i många fall

torde bliva otillräcklig för full försörjning, även sedan pensionsförsäkringen

nått sin fulla utveckling. Då emellertid anslutningen till den

frivilliga försäkringen hittills varit ytterst ringa, och då det givetvis är

av vikt, att tillslutningen till densamma blir den största möjliga, tiar

pensionsstyrelsen väckt förslag om omläggning av nuvarande försäkringssätt

i syfte, att försäkringen skall kunna tillvinna sig allmänhetens förtroende

i större utsträckning, än som hittills varit fallet; och är denna

framställning grundvalen för Kungl. Map.ts ifrågavarande proposition.

Beträffande nu gällande bestämmelser i förevarande fråga, jämförda

med de av pensionsstyrelsen föreslagna, anför departementschefen i

statsrådsprotokollet över civilärenden den 9 februari 1917 bland annat

följande:

»Det nuvarande försäkringssättet medför, såsom redan nämnts, att

avgifter, som innestått kort tid, lämna obetydlig pension. Detta förhållande

är tydligen ägnat att i flera fall göra försäkringen mindre

lämplig som invaliditetsförsäkring. Med en komplettering av försäkringen

i av styrelsen angiven riktning bliver åter pensionens storlek icke beroende

av den tid, en avgift innestått, utan erhålles för erlagd avgift

lika stort pensionsbelopp när helst, efter viss karenstid, rätten till

pension inträder. Härigenom tillgodoses bättre de krav, som böra

kunna ställas på den frivilliga försäkringen med hänsyn till dess uppgift

att utgöra även en invaliditetsförsäkring. Ytterligare fördelar skulle

beredas genom att försäkringen grundas på en högre räntefot och på

principen, att å försäkringens medel uppstående överskott skall tillgodoföras

de försäkrade. I rätt riktning verkar härvidlag att, såsom förutsatts,

överskottet beräknas särskilt för män och särskilt för kvinnor samt

fördelas i enlighet härmed. Betydelsefullt för den frivilliga försäkringen

anser jag även vara, att densamma, därigenom att ej en enda regel för

pensionens beräknande fastslås, erhåller nödig förmåga att anpassa sig efter

behovet, önskvärdheten av en dylik smidighet i försäkringen synes

Pro})ositiotien

nr '' 77.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

mig också vara av styrelsen ganska väl beaktad. Sålunda är försäkringen

avsedd att kunna anordnas med återbetalning vid dödsfall av

erlagda avgifter. Vidare är möjlighet öppnad för arbetsgivare, föreningar,

kommuner och jämväl i vissa fall staten att för personal eller

medlemmar anlita försäkringen med de ändrade villkor, som i fråga om

levnadsålder finnas böra gälla för rätt att erhålla pension. I förevarande

hänseende är även att märka deri» ändring, som styrelsen föreslagit

därhän, att avgiftsbeloppen icke skulle i lagen begränsas och som,

särskilt beträffande möjligheten att erhålla anslutning i form av gruppförsäkring,

torde få anses vara av betydelse.»

I fråga om den utredning, som ligger till grund för den föreslagna

ändringen, . och de skäl, som i övrigt anförts till stöd för densamma,

hänvisas till propositionen och till densamma bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll ävensom till en av byråchefen Dickman i ämnet

upprättad promemoria, vilken som bilaga fogats till propositionen.

Motionen nr

1:104.

I förenämnda motion nr 104 i första kammaren hemställes, att riks
___

O j i 1 1 , /». n.. , _

i lagen den 30 juni

dagen måtte besluta att efter första stycket i 34 s , _6v

1913 om allmän pensionsförsäkring, enligt dess lydelse i ovannämnda

kungl. proposition, införa en punkt av följande innehåll:

»Staten såsom arbetsgivare må beträffande hos staten anställd personal,

som icke åtnjuter statspension, genom erläggande av särskilda avgifter

enligt bestämmelser, som Konungen meddelar, bereda sådan försäkring,

som i föregående punkt säges» —

eller, därest detta yrkande anses icke kunna bifallas,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta

utreda frågan, om och i vad mån staten såsom arbetsgivare må bidraga

till pensionering av hos staten anställd personal, som icke åtnjuter statspension,

genom anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Det torde vara otvivelaktigt, att utnyttjandet av den frivilliga pensionsförsäkringen

enligt lagen den 30 juni 1913 icke erhållit den omfattning,

som man haft anledning förvänta. Skälen härtill kunna vara

flera, men säkerligen är detta förhållande i viss mån beroende av bristande

kännedom om de förmåner, som den enskilde kan bereda sig själv

och som arbetsgivaren kan tillförsäkra sina arbetstagare genom anlitandet

av lagens bestämmelser.

Tvivelsutan skulle det vara av stor betydelse, om staten såsom arbetsgivare

ginge i spetsen för vinnande av en allmännare anslutning till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1. 5

den frivilliga pensionsförsäkringens idé. Staten använder i sin verksamhet

betydande grupper tjänstemän och arbetare med anställning av mera

tillfällig art, och det torde möta stora svårigheter, även ur rent försäkringsteknisk

synpunkt, att sörja för dessas ålderdom genom pensioneringsåtgärder,

motsvarande dem som gälla för fast anställd personal. Till

dessa personalgrupper torde räknas, bland andra, banarbetarne vid statens

järnvågar, arbetarne vid statens järnvägsbyggnader och vattenfallsstyrelsens

anläggningar, arbetare vid flottans varv och verkstäder, vissa

lägre tjänstemän vid statens affärsdrivande verk och andra anstalter.

Det lärer icke kunna undvikas, att många av dessa arbetares anställning

bliver av mera tillfällig art, då antalet arbetare växlar efter behovet,

medan det å andra sidan icke kan undgås, att anställningen ofta i realiteten

bliver mera eller mindre beständig. Åven i dylika fall har staten

ansetts äga en viss försörjningsplikt vid inträffad oförmögenhet till arbete

på grund av sjukdom eller ålderdom. Det har utbildat sig en fast

praxis, att riksdagen beviljar pension eller understöd åt sådana arbetare

efter framställningar från fall till fall. De sålunda beviljade understöden

uppgå till säkerligen icke obetydliga belopp, och det är anledning förmoda,

att denna praxis kommer att ytterligare utvecklas med eu ständigt

växande utgiftssumma för staten. Å andra sidan kan det icke bortses

ifrån att denna form för försörjning, icke minst på grund av dess ovisshet,

måste vara föga tillfredsställande för den personal, som här är i fråga.

En utväg att frånkomma denna praxis men ändock vinna ett nöjaktigt

resultat borde därför vara önskvärd för såväl staten som arbetstagame

själva.

Det synes mig, att en mera omfattande användning av den frivilliga

pensionsförsäkringens grundprinciper borde möjliggöra en lösning

av denna fråga på ett tillfredsställande sätt.

Av synnerligt intresse är i detta avseende att taga del av ett förslag

till pensionering av statens järnvägars banarbetare, som under år

1916 förevarit inom järnvägsstyrelsen i sammanhang med upprättandet

av allmänna bestämmelser rörande arbetare vid statens järnvägar. Ifrågavarande

förslag är helt och hållet byggt på anslutning till den s. k.

frivilliga pensionsförsäkringen, med avdrag å arbetstagarens avlöning för

pensionsavgiftens erläggande och med bidrag till pensioneringen från

arbetsgivarens sida. Den betänksamhet, som möjligen kunde tänkas

uppstå häremot från arbetspersonalens sida, bör genom upplysning kunna

undanröjas.»

Beträffande nämnda förslag hänvisas till den redogörelse för detsamma,

vilken som bilaga fogats till förevarande motion.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Sammansätta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1.

Vidare anföres:

»Förslaget föranledde icke till någon åtgärd från järnvägsstyrelsens

sida, av allt att döma huvudsakligast därför, att tvekan rådde därom,

huruvida styrelsen ägde att ensam besluta om lämnande av bidrag till

pensioneringen. Enligt förslaget skulle emellertid för vinnande av en

relativt god pensionering, med i redogörelsen angivna belopp, av banarbetarne

vid statens järnvägar, en kår som till väsentlig del utgöres av

säsongarbetare och under åren 1912—1915 uppgått till 5 å 6,000 man

och i medeltal under dessa år omfattat omkring 3,500 arbetare, från

statens järnvägar lämnas ett årligt bidrag av omkring 80,000 kronor.

Det omnämnda förslaget synes emellertid, även om jämkningar i

detsamma kunna tänkas, otvetydbart giva vid handen, att frågan om

pensionering av viss statsanställd personal med fördel kan lösas genom

anslutning till den allmänna pensionsförsäkringen, särskilt om vissa ändringar

i pensionslagen, avseende att möjliggöra än mera förbättrade pensioner,

komma till stånd. Det må såsom en förmån härvid framhållas,

att pensionering möjliggöres även av säsongarbetare och arbetare med

mindre fast anställning, samt att-pensioneringen genomföres på ett sådant

sätt, att statens arbetstagare icke komma i någon markerad särställning

till arbetsgivaren.

Om staten på de områden inom dess verksamhet, där sådant kan

ifrågakomma, föregår med åtgärder i här angivet syfte, skulle, såsom

ovan framhållits, detta säkerligen bliva av stor betydelse för en allmännare

anslutning till den frivilliga pensionsförsäkringen. Närmast till

hands ligger, att stadssamhällena skulle följa exemplet för pensionering

av viss i deras tjänst anställd personal, och det vore väl tänkbart, att

större arbetsgivare sloge in på samma väg. Staten synes genom här

avsedda åtgärder kunna på ett betydelsefullt sätt främja utvecklingen av

den allmänna pensionsförsäkringens stora tanke.»

Vid granskning av förevarande proposition nr 77 har utskottet icke

funnit anledning till erinran.

Med avseende å yrkandet i förenämnda motion om visst tillägg till

34 § i pensionsförsäkringslagen eller skrivelse i visst syfte till Kungl.

Maj:t får utskottet anföra följande.

Frågan om viss pensionering av hos staten anställd personal, som

enligt nu gällande bestämmelser icke är berättigad till statspension, står

i visst samband med det i Kungl. Maj:ts proposition nr 222 till innevarande

års riksdag framlagda förslaget till bestämmelser angående rätt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 2 utlåtande Nr 1. 7

till pension för vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens

järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk. Vissa grupper av

den personal, som motionären med sitt förslag torde avsett att bereda

möjlighet till erhållande av pension, hava sålunda medtagits i Kungl.

Maj:ts berörda förslag. Detta förslag innebär, att viss närmare angiven extra

personal vid nämnda verk skulle tillerkännas vissa bestämda pensionsförmåner,

utgående från särskilda pensionskassor skapade för de nämnda verken,

för vilka kassor förslag till reglemente framlagts, innebärande bland annat

viss bidragsskyldighet från personalens sida. I övrigt skulle pensioneringen

bestridas medelst årliga avsättningar av vissa belopp från järnvägarnas

trafikmedel, från telegrafmedlen och från statens vattensfallsverks

driftinkomster. Vid utarbetandet av grunderna för ifrågavarande

pensionering hava jämväl möjligheterna för en kombinering med den

frivilliga försäkringen enligt 34 § av lagen om allmän pensionsförsäkringvarit

föremål för utredning, men har i förevarande avseende i nyss berörda

förslag till reglementen allenast införts stadganden av det huvudsakliga

innehåll, att, som regel, för den delägare, som utan att vara berättigad

till pension från kassan upphör att innehava med delaktighet i

kassan förbunden tjänst och således utträder ur kassan, de av honom

själv erlagda pensionsavgifterna skola tillgodoräknas honom för beredande

av pension enligt pensionsförsäkringslagen.

Den uti motionen framlagda tanken, att staten såsom arbetsgivare

skulle bidraga till pensionering av hos staten anställd personal, som

hittills icke varit berättigad till statspension, skulle således i viss mån bliva

tillgodosedd genom ett bifall till den berörda kungl. propositionen nr

222, ehuru på något annat sätt än motionären tänkt sig.

Men en stor del av den personal, som i motionen avses, främst

banarbetarne vid statens järnvägar och med dem i tjänstgöringshänseende

jämställda arbetare vid en del övriga av statens affärsdrivande verk,

bliver icke tillgodosedd genom Kungl. Maj:ts berörda förslag. Anledningen

härtill torde närmast hava varit, att dessa av staten avlönade

arbetare ansetts icke innehava så fast anställning, att frågan om deras pensionering

bort upptagas i sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Den av motionären framkastade tanken, att staten såsom arbetsgivare

bör på lämpligt sätt bidraga till pensionering av den personal, för vilken

pensioneringsfrågan icke kan befinnas böra lösas i annan ordning än

genom den frivilliga pensionsförsäkringen, synes utskottet värd allt beaktande.

En dylik % åtgärd, att staten så att säga går i spetsen för

att genom bidrag till sina arbetares försäkring i den frivilliga pensionsförsäkringen

i någon mån sörja lör dessa arbetares framtid vid invali
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och lagutslcottets nr 2 utlåtande Nr 1.

ditet, skulle kanske även i sin mån bidraga till en önskvärd popularisering

av den frivilliga pensionsförsäkringen och bliva ett efterföljansvärt exempel

för enskilda arbetsgivare. Förevarande spörsmål kräver emellertid en

ingående utredning, vadan annat för närvarande icke synes böra i anledning

av motionen ifrågakomma än en skrivelse i ämnet till Kungl. Maj:t.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att Kungl. Maj:ts proposition nr 77 måtte vinna

riksdagens bifall;

2) att i anledning av herr Neiglicks förevarande

motion riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida och i vad mån staten, med anlitande

av den frivilliga pensionsförsäkringen, må kunna bidraga

till pensionering av den vid statens verk sysselsatta

arbetspersonal, för vilken icke i särskild ordning

sörjts för pension genom statens försorg samt därefter

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 11 maj 1917.

På det sammmansatta utskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

Reservation

av herrar Rogberg, Tisell och Permansson, vilka i avseende å motionen

(mom. 2 här ovan) ansett, att utskottet bort hemställa,

2) att herr Neiglicks förevarande motion icke måtte

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1917:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 77 med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 34 §§ i lagen den 30 juni 1913 om allmän s. 1 i texten
  2. Rskr. 1917:271 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion ifråga om viss pensionering av hos staten anställd extra personal. s. 2 i texten