Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proproposition med förslag till lag om för säkring srådet dels och i ämnet väckta motioner.

1917-05-21 · 11 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

4SLU 1917:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proproposition med förslag till lag om för säkring srådet dels och i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

I

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1917 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj ds proproposition

med förslag till lag om för säkring srådet dels

och i ämnet väckta motioner.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Schotte, Rogberg, Ekelund,

von Sydow, Almer, Persson i Norrköping, Pettersson i Bjälbo, Nilsson i

Kabbarp, Jönsson i Slätåker och Bengtsson i Norup.

Genom en den 14 april 1917 dagtecknad proposition, nr 228, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet

och lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

vid propositionen fogade förslag till

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §-

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.

Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för eu var av dem förordnas

av Konungen för två år i sänder efter förslag som avgivas på

sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas

omedelbart av Konungen. Minst tvä av dem skola vara lagkunniga

män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas

uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera

arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra

medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 saml. 5 avd. 1 käft. (Nr 1.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Sammansatta stats- och lagutshottets nr 4 utlåtande Nr 1.

skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen

medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter för arbetsgivarna eller för

arbetarna avgivas av landsting och stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, samt av hushållningssällskap och auktoriserade

handelskammare ävensom av annan korporation eller förening, vilken

Konungen, efter därom av försäkringsrådet gjord framställning, finner

böra tillerkännas rätt att avgiva sådant förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många

personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till

ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen utfärdat.

3 §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd

under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan

medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra

annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit

sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre

särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår ledamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 §•

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde

utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan

ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid

det tillfället träda i den utebli vne eller jävi ge ledamotens ställe.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats■ och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

3

«§■

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter

skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt

de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland

dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,

eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av

vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter

för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

7 §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och

om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,

varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

Efter överenskommelse mellan stats- och lagutskotten har berörda

framställning hänskjutits till behandling i sammansatt stats- och lagutskott.

1 samband med den kungl. propositionen har utskottet till behandling

förebaft två med anledning av densamma väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren,

nr 153, av herr Söderberg och

inom andra kammaren,

nr 458, av herr Osberg.

För de yrkanden, som i dessa motioner framställts, lämnar utskottet

redogörelse här nedan vid behandlingen av de delar av lagförslaget,

som därmed sammanhänga. Med avseende å motionärernas motivering,

i den mån densamma ej här nedan återgives, får utskottet hänvisa till

motionerna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

Utskottet.

i §

Motionen

468.

Deri nya olycksfallsförsäkringslag, som utfärdats i enlighet med

1916 års riksdags beslut, medgiver försäkring för olycksfall i arbete

icke allenast i riksförsäkringsanstalten utan även i vissa enskilda

olycksfallsförsäkringsbolag. Lagen förutsätter jämväl upprättandet av

en högsta myndighet, benämnd försäkringsrådet, för avgörande i

sista instans av de ärenden, som beröras av sagda lag, samt för

utövande av viss tillsyn över försäkringen i dess helhet. Grunderna

för försäkringsrådets organisation och verksamhet skola enligt

5 § av nyssnämnda lag bestämmas av Konung och riksdag. I enlighet

härmed, och då försäkringsrådet enligt olycksfallsförsäkringslagen

förutsatts skola träda i full verksamhet redan vid ingången av år 1918,

har Kung]. Maj:t efter infordrat utlåtande av den för verkställande

av utredning och avgivande av förslag angående införande av obligatorisk

sjukförsäkring av arbetare m. m. tillsatta kommitté (den s. k.

socialförsäkringskommittén) framlagt den nu förevarande propositionen

nr 228, varjämte i punkterna urs 61 och 62 under statsverkspropositionens

sjätte huvudtitel föreslagits riksdagen att till bestridande av kostnaderna

för försäkringsrådets verksamhet bevilja vissa anslag. Det huvudsakliga

innehållet av nyssnämnda kommittéutlåtande linnes återgivet i bilagan

till statsverkspropositionen, vartill utskottet hänvisar.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Maj:ts förslag

till lag om försäkringsrådet, hänvisar utskottet till propositionen.

Vid granskning av det föreliggande lagförslaget har utskottet funnit

anledning till följande här nedan under de särskilda paragraferna anmärkta

erinringar.

Beträffande antalet representanter i försäkringsrådet för arbetsgivarna

och för arbetarna jämte suppleanter för dem ävensom den tid, för

vilken de skulle förordnas, har utskottet icke funnit skäl till ändring i

Kungl. Maj:ts förslag.

Vad angår övriga ledamöter av försäkringsrådet har herr Osberg i

sin motion föreslagit den ändring av Kungl. Maj:ts förslag, att minst

en av dem skulle vara legitimerad läkare och att i stället endast en ledamot

av rådet med nödvändighet skulle vara lagkunnig man, vilken

fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas i domareämbeten.

Till stöd. för nämnda yrkande har motionären anfört bl. a. följande:

Den stora betydelse, den medicinska sakkunskapen måste anses hava

för försäkringsrådets verksamhet, gjorde, att enligt motionärens förmenande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammanfatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

det genast från början borde bestämmas, att en av de ifrågavarande tre

ledamöterna skulle vara läkare. Meningen vore att rådet skulle hava

tillgång till erforderlig medicinsk sakkunskap antingen genom tillkallande

av en i frågan speciellt sakkunnig, för att med yttranderätt närvara vid

rådets förhandlingar, eller ock genom infordrande av skriftligt utlåtande

från sådan sakkunnig. Det sätt, som sålunda föreslagits att skaffa medicinsk

sakkunskap, kunde dock knappast anses fullt tillfredsställande för

en institution, som ju törhända snart bleve högsta spetsen i hela socialförsäkringsorganisationen,

vars stora uppgift vore folkhälsans skydd,

och som genast från början hade att behandla många tvister, som rörde

i medicinskt hänseende svåra fall. Då det måste anses önskligt att rådet

från starten kunde ägna synnerlig uppmärksamhet åt dessa fall och behandla

dem på enhetligt sätt, syntes det motionären uppenbart, att en

sådan behandling säkrast vunnes genom att rådet bland sina ledamöter

hade en i socialförsäkringshänseende sakkunnig läkare. Genom dennes

fasta anställande i rådet borde hans arbete där kunna bliva det centrala

i hans verksamhet och icke något mer eller mindre tillfälligt, som det

väl alltid bleve vid en närvaro en eller annan gång vid rådets förhandlingar

eller vid avgivande av ett eller annat skriftligt utlåtande. Att

rådet bland sina ledamöter också borde äga en läkare, för vilken det

huvudsakliga vore hans verksamhet, vore så mycket mera att framhäva

som endast därigenom syntes kunna åstadkommas någon säkerhet för att

rådet även skulle kunna följa den storartade utveckling, som försigginge

inom socialförsäkringsmedicinen, vars följande numera måste anses vara

så krävande, att endast en person, vars huvuduppgift läge inom socialförsäkringsområdet,

kunde väntas däråt ägna nödig tid och nödigt

arbete. Huru sakkunnig en sådan läkareledamot än skulle kunna bliva

inom socialförsäkringsmedicinen, så skulle nog fall ändock förekomma, då

rådet bleve hänvisat att inhämta yttranden och utlåtanden från andra medicinskt

sakkunniga.

Utan att på något sätt vilja förringa betydelsen av att försäkringsrådet

vid utövandet av sin domarmyndighet förfogade även över behövlig

juridisk sakkunskap, så syntes denna även, om bland de tre ledamöter, som

skulle utnämnas omedelbart av Konungen, endast en vore lagkunnig man,

vilken fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas

i domareämbeten, vara väl tillgodosedd, särskilt vid erinran om de många

övriga tjänstemän, som förslaget upptoge såväl på ordinarie som extra

stat. På ordinarie stat hade uppförts en sekreterare och en notarie och på

extra stat ett försäkringsråd, en sekreterare och en notarie, av vilka väl

så gott som alla komme att vara personer med juridisk sakkunskap.

Om till sistnämnda fem jurister lades ett ordinarie försäkringsråd med ju
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utskottet.

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

ridisk utbildning, så komme i alla fall hälften av de föreslagna befattningshavarna

i högre eller lägre ställning i försäkringsrådets ledning att

vara jurister, medan den andra hälften utgjordes av en helst socialvetenskapligt

sakkunnig chef, ett medicinskt försäkringsråd och två rådsledamöter,

som representerade arbetsgivarna, och två rådsledamöter, som representerade

arbetarna.

I likhet med motionären anser utskottet, att den medicinska sakkunskapen

har den största betydelse för försäkringsrådets verksamhet.

Det skulle därför vara av värde för försäkringsrådet, om detsamma bland

sina ledamöter kunde förvärva en läkare, som i så fall genom själva sin

verksamhet i försäkringens tjänst bleve alltmer kompetent att deltaga i

avgörandet av frågor, där medicinsk sakkunskap erfordras. En sådan

anordning synes dock kräva antingen en utökning av antalet ledamöter

i rådet eller en omläggning av den ifrågasatta planen för arbetet inom

rådet, vartill tillräckliga skäl i övrigt icke synas föreligga.

Då såväl riksförsäkringsanstalten som de enskilda försäkringsinrättningarna

torde äga möjlighet att i förekommande fall erhålla utlåtanden

från specialutbildade läkare, måste givetvis de högsta fordringar ställas

på den läkares sakkunskap, som skulle äga att fälla utslaget över av de

förra läkarna avgivna utlåtanden. Det är dock enligt utskottets förmenande

näppeligen troligt, att försäkringsrådet skulle för en vanlig

tredjegradslön 8,100 kronor kunna till ledamot förvärva eu läkare, som

kan behärska de områden inom den medicinska vetenskapen, som komma

att beröras av försäkringsrådets verksamhet, och som är villig att, med

uppoffrande av enskild praktik, ställa sin arbetskraft till rådets förfogande.

Vid nämnda förhållanden har utskottet funnit den av socialförsäkringskommittén

och Kungl. Maj: t förordade utvägen, nämligen att genom

anvisande av erforderliga medel bereda försäkringsrådet möjlighet att

i förekommande fall infordra yttrande av specialutbildade läkare, vara

att förorda, åtminstone till dess erfarenheterna från försäkringsrådets

blivande verksamhet giva vid handen nödvändigheten av att anställa en

läkare såsom ledamot av försäkringsrådet.

Utskottet har i följd härav ansett sig ej kunna förorda förevarande

motion.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1. 7

Herr Söderberg liar i sin motion yrkat

dels en höjning av det för förslagsrätt erforderliga medlemsantal i

arbetareförening från 10,000 till 50,000;

dels och att bestämmelsen om förslagsrätt för de i andra stycket

av §:n upptagna myndigheter måtte ur lagförslaget utgå.

Till stöd för förstnämnda yrkande har av motionären framhållits,

att beträffande storleken av de sammanslutningar å arbetaresidan, vilka

skulle tilldelas förslagsrätt, siffran tiotusen vore för låg. Vid de tillfällen,

då liknande frågor varit före, hade från arbetaresidan siffran

femtiotusen alltid hävdats. Denna ståndpunkt, som motionären även i

detta fall ville hävda, grundade sig på det förhållandet att man i landsorganisationen,

den fackliga huvudsammanslutningen i landet, som för

närvarande omfattade 28 fackförbund med tillsammans 150,000 medlemmar

och i sig sålunda inneslöte det överväldigande flertalet av olika

arbetaregrupper, hade att finna den sammanslutning för arbetarne,

vilken, enligt motionärens uppfattning, kunde vara i stånd att efter ingående

prövning lösa även den uppgiften att till Kungl. Maj:t för arbetarnes

vidkommande ingiva lämpliga förslag till arbetarrepresentanter

i försäkringsrådet.

Till stöd för sitt yrkande, att förslagsrätten skulle tillkomma endast

arbetarnas och arbetsgivarnas sammanslutningar, har motionären anfört

följande:

Kungl. Maj:t skulle enligt lagförslaget, vid tillsättandet av de av

lagen närmast berörda parternas representanter, eventuellt få en särdeles

omfångsrik förslagslista att välja på. Motionären kunde ju ej tala å

andra än arbetarnas vägnar, men vågade hålla före, att även lämpliga

arbetsgivarerepresentanter skulle kunna föreslås enbart av arbetsgivarnes

föreningar, liksom arbetarrepresentanterna av arbetarnas sammanslutningar.

Av högsta vikt ansåge motionären vara att vid försäkringsrådets

krävande arbete arbetarne kände sig tryggade vid medvetandet om att

i rådets viktiga beslut deltoge representanter från deras sida, vilka de

själva enat sig om att föreslå till detta uppdrag. Med den sammansättning,

som övriga i 2 § omnämnda korporationer hade, vore fara för

handen att från dessa korporationers sida framförda förslag icke komme

att giva uttryck åt arbetarnes önskningar.

Det i motionen framställda yrkandet, att rätten att avgiva förslag

till arbetarerepresentanter skulle begränsas till allenast sådana föreningar

av arbetare, som hava minst 50,000 medlemmar, har, såsom

2 «-

Motion nr läs.

Utekottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

medförande en alltför stor inskränkning av antalet förslagsgivande arbetaresammanslutningar,

icke synts utskottet vara att förorda.

Vad angår de institutioner i övrigt, som enligt den kungl. propositionen

skulle äga avgiva förslag å ledamöter och suppleanter i försäkringsrådet,

äro visserligen de stora arbetsgivare- och arbetareföreningarna

representativa; dock för närvarande knappast för mer än industrien,

närmast storindustrien. Antalet arbetsgivare, som beröras av olycksfallsförsäkringslageu,

kan skattas till 300,000, men av dessa äro allenast

cirka 5,000 anslutna till de stora arbetsgivareorganisationerna.

Vad arbetarna beträffar, torde närmare 1,500,000 falla under olycksfallsersättningslagen,

medan föga över 200,000 av dessa äro organiserade.

Vid sådant förhållande synes icke lämpligt, att allenast arbetsgivareoch

arbetarorganisationerna tillerkännas förslagsrätt till ledamöter av

försäkringsrådet. Utskottet kan därför icke heller i denna del förorda

herr Söderbergs ovannämnda motion.

Å andra sidan finner utskottet hushållningssällskap och auktoriserade

handelskammare vara mindre lämpliga myndigheter, särskilt då

det gäller att avgiva förslag till representanter för arbetarna. Däremot

måste landstingen anses lämpliga såsom förslagsgivare, då de innesluta

representanter både för arbetsgivare och arbetare. Detsamma är förhållandet

med stadsfullmäktige i de städer, som ej deltaga i landsting.

Att jämväl vissa särskilda korporationer och föreningar kunna berättigas

att få avgiva förslag, varom här är fråga, synes lämpligt.

Kungl. Maj:t skall visserligen enligt förslaget, såsom också av departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet framgår, icke vara

bunden att vid utseende av arbetsgivare- eller arbetarerepresentant

hålla sig inom de avgivna förslagen, men i verkligheten kommer nog

bundenheten ändock att bliva regel, vilket i sin mån påkallar ett vidsträckt

förslagsgivande, så att olika grupper kunna bliva i görlig och

lämplig grad tillgodosedda med representanter i rådet.

Efter dessa grunder har utskottet här nedan föreslagit viss jämkning

av 2 § i lagförslaget.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot lagförslaget.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

l:o) att riksdagen, med tillkännagivande att Kungl.

Maj:ts ifrågavarande förslag till lag om försäkringsrådet

icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick bit

fallas, måtte, i anledning av sagda proposition sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

<>

på grund därav väckta motioner, för sin del antaga

följande förslag till

Katigt. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Lag

om försäkringsrådet.

Härigenom förordnas, som följer:

1 §•

Försäkringsrådet skall bestå av minst sju ledamöter.

Två av ledamöterna skola representera arbetsgivarna och två arbetarna.

Dessa ledamöter jämte tre suppleanter för en var av dem förordnas

av Konungen för två år i sänder efter förslag, som avgivas på

sätt nedan stadgas.

Övriga ledamöter, av vilka en skall vara rådets chef, utnämnas

omedelbart av Konungen. Minst två av dem skola vara lagkunniga

män, vilka fullgjort vad författningarna föreskriva dem, som må nyttjas

uti domarämbeten.

2 §•

Förslag till ledamöter och suppleanter, som skola representera

arbetsgivarna, må avgivas av förening av arbetsgivare med minst etthundra

medlemmar, och förslag till ledamöter och suppleanter, som

skola representera arbetarna, av förening av arbetare med minst tiotusen

medlemmar.

Därjämte må förslag till representanter

för arbetsgivarna eller för

arbetarna avgivas av landsting och

stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, samt av hushållningssällskap

och auktoriserade

handelskammare ävensom av annan

korporation eller förening, vilken

Konungen, efter därom av försäkringsrådet

gjord framställning,

finner böra tillerkännas rätt att

avgiva sådant förslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 6 samt 5 avd. 1 höft. (Nr

Därjämte må förslag till representanter

för arbetsgivarna eller för

arbetarna avgivas av landsting och

stadsfullmäktige i stad, som icke

deltager i landsting, ävensom av

korporation eller förening, vilken

Konungen, efter därom av försäkringsrådet

gjord framställning,

finner böra tillerkännas rätt att

avgiva sådant förslag.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 1.

Kanal. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

Förslag, som ovan sägs, bör upptaga minst dubbelt så många

personer som de, vilka skola med ledning av förslaget förordnas till

ledamöter och suppleanter. Har förslag ej avgivits, varde förordnande

ändock av Konungen utfärdat.

» §•

Ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, skall vara

svensk medborgare och hava uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen

innehavas av den,

som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd

till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är ställd

under framtiden eller tilltalad av allmän åklagare för brott, som kan

medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra

annans talan inför rätta.

4 §•

Har ledamot eller suppleant, som i 1 § andra stycket avses, åtagit

sig uppdraget, äge han ej att varda därifrån entledigad, med mindre

särskilda omständigheter därtill föranleda. Avsägelse av uppdraget

prövas av Konungen.

Avgår lédamot eller suppleant, förordnar Konungen för återstående

delen av den tid, för vilken den avgångne varit förordnad, annan ledamot

eller suppleant.

5 §.

Skulle ledamot, som i 1 § andra stycket omförmäles, vid sammanträde

utebliva eller finnas vara av jäv hindrad att tjänstgöra, och kan

ej suppleant tillkallas, äger försäkringsrådet utse lämplig person att vid

det tillfället träda i den uteblivne eller jävige ledamotens ställe.

6 §•

Ärenden, som enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete

skola behandlas av försäkringsrådet, prövas och avgöras av fem ledamöter,

så ock av fyra, där de äro om slutet ense. Av dessa ledamöter

skall en vara representant för arbetsgivarna och en för arbetarna samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta stats- och lagutskottets nr 4 utlåtande Nr 4.

Kanal. Maj.-ts förslag. Utskottets förslag.

de övriga vara ledamöter, som avses i 1 § tredje stycket, och bland

dem minst en vara lagfaren.

I behandling av viktigare ärende, som i första stycket är nämnt,

eller ärende av allmän betydelse, skola deltaga minst sju ledamöter, av

vilka två skola vara representanter för arbetsgivarna och två representanter

för arbetarna, samt av de övriga minst två vara lagfarna.

^ §•

Närmare föreskrifter om avgivande av förslag, som i 2 § sägs, och

om försäkringsrådets verksamhet meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1918, dock att förslag,

varom i 2 § stadgas, första gången skola avgivas under år 1917.

2:o) att den i andra kammaren av herr Osberg

väckta motionen nr 458 icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd; samt

3:o) att den i Första kammaren av herr Söderberg

väckta motionen nr 153, i den mån densamma ej

blivit besvarad genom utskottets hemställan under l:o),

icke heller måtte till någon riksdagens vidare åtgärd

föranleda.

Stockholm den 21 maj 1917.

På det sammansatta utskottets vägnar:

AXEL SCHOTTE.

Reservation

av herrar Almer, Schotte, Persson i Norrköping och Nilsson i

Kabbarp, vilka yrkat bifall till herr Söderbergs motion, i vad den avser

2 §, andra stycket.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:312 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om försäkringsrådet, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten