Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande vid statens järnvägar av kombinerad ångdrift och elektrisk drift.

1917-05-10 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 3TU 1917:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående införande vid statens järnvägar av kombinerad ångdrift och elektrisk drift.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1917 kl. 2 e. m.

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande nr 13, i anledning

av herrar Widlunds och Höglunds i Strömstad

motion nr 301 om skrivelse till Kungl. Maj:t angående

införande vid statens järnvägar av kombinerad ångdrift

och elektrisk drift.

Närvarande: herrar von Sneidern, Widlund*, Johansson i Brånalt*, Johansson i

Trollhättan, Modig, Larsson i Kroken, Hagman och Nillson i Södertälje*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt motion, nr 301, hava herrar

Widlund och Höglund i Strömstad anhållit, att riksdagen måtte besluta

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning angående lämpligheten

av att kombinera ångdrift och elektrisk drift å statens järnvägar

enligt de principer som läge till grund för motionen.

I fråga om motiveringen för denna hemställan hänvisar utskottet

till motionen.

över denna hava kungl. järnvägsstyrelsen och kungl. vattenfallsstyrelsen

avgivit infordrade utlåtanden, vilka äro härvid fogade såsom

bilagor.

För utskottet framstår det särskilt med hänsyn till de på nuvarande

tidsförhållanden grundade erfarenheter såsom en synnerligen viktig

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 13 samt. 3 avd. 13 käft. (Nr 13.)

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

angelägenhet, att eu oavlåtlig och vaken uppmärksamhet är riktad å

eventuellt förefintliga möjligheter för vattenkraftens rationella utnyttjande

i kommunikationshänseende. Att dylika möjligheter jämväl finnas

uti det system för järnvägsdriftens bedrivande, kombinerad ångdrift och

elektrisk drift, varför motionärerna uti förevarande motion gjort sig till

förespråkare, finner utskottet uppenbart, ehuruväl utskottet vid granskning

av de utav vederbörande ämbetsverk i ärendet angivna yttranden

icke kunnat undgå att uppmärksamma, att det ifrågasatta systemet

ingalunda är i saknad av olägenheter.

Enligt vad i ämbetsverkens utlåtanden blivit upplyst har Kungl.

Maj:t genom nådigt brev av den 3 december 1915 uppdragit åt järnvägsstyrelsen,

att efter vederbörligt samråd med chefen för generalstaben

och vattenfallsstyrelsen uppgöra och till Kungl. Maj:t i sinom tid inkomma

med utredning, kostnadsförslag och plan för en fortgående

elektrifiering av statens järnvägar, och hava myndigheterna framhållit,

att vederbörande vid utförande av denna utredning komme att taga i

övervägande även de i motionen framhållna synpunkterna.

Då dessa synpunkter alltså redan nu äro beaktade av de myndigheter,

vilka i första hand hava att uppmärksamma och ansvara

för att utvecklingen beträffande vattenkraftens utnyttjande för kommunikationsändamål

ledes i rätt riktning, har utskottet icke funnit skäl

föreligga för någon riksdagens framställning i ämnet.

Utskottet får därför hemställa,

att herrar Widlunds och Höglunds i Strömstad motion

nr 301 icke måtte till någon andra kammarens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 maj 1917.

På utskottets vägnar:

AXEL von SNEIDERN.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

3

Bilaga 1.

Utlåtande av järnvägsstyrelsen.

»Genom nådig remiss av den 23 februari 1917 har Eders Kung], Maj:t anbefallt

järnvägsstyrelsen att avgiva och till Eders Kungl. Maj:t inkomma med av riksdagens

andra kammares tredje tillfälliga utskott begärt yttrande över en inom nämnda kammare

väckt motion nr 301 om skrivelse till Eders Kungl. Maj:t angående införande vid

statens järnvägar av kombinerad ångdrift och elektrisk drift.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Innan järnvägsstyrelsen går att yttra sig om motionärernas förslag, tillåter sig järnvägsstyrelsen

att i korthet bemöta det av motionärerna i motionens början gjorda uttalandet,

att »järnvägarnes transportförmåga försämrats och godsbefordran inom rimlig

tid blivit allt omöjligare». Som järnvägsstyrelsen i annat sammanhang haft tillfälle

visa har transportförmågan å statens järnvägar så långt ifrån försämrats att under år

1916 transportarbetet vuxit från år 1914 med icke mindre än omkring 118 X. Då statens

järnvägars utrustning med personal, rullande materiel och anläggningar i normala fall

beräknas för en ökning av transportarbetet av 4,å a % pr år, vore det enligt järnvägsstyrelsens

mening orimligt begära att en så våldsam trafikstegring som 118 % på

två år skulle kunna avvecklas utan några som helst svårigheter eller störningar. Det

faktum att detta väldiga trafikarbete dock uträttats, visar enligt järnvägsstyrelsens mening

det oberättigade i motionärernas uttalande om försämrad transportförmåga.

Genom nådigt brev av den 3 december 1915 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit åt

järnvägsstyrelsen att efter vederbörligt samråd med chefen för generalstaben och med

vattenfallsstyrelsen uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t i sinom tid inkomma med utredning,

kostnadsförslag och plan för en fortgående elektrifiering av statens järnvägar.

Vid denna utredning, som nu är under utarbetande, tages givetvis hänsyn till alla de

omständigheter, som kunna bidraga till ett ekonomiskt och tekniskt gott resultat. Möjligheten

och lämpligheten av att begagna sig av den av motionärerna ifrågasatta kombinationen

mellan elektrisk drift och ångdrift blir därvid även föremål för samvetsgrann

undersökning. Styrelsen är icke heller främmande för ifrågavarande kombination,

vilken är värd allt beaktande och vilken redan tillämpats vid ett flertal elektriska

banor. Styrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra att styrelsen redan i underdånig

skrivelse av den 24 november 1911 föreslagit införandet av sådan kombinerad drift

å bandelarna Stockholm-Märsta och Göteborg-Alingsås, varvid elektriskt drift föreslagits

för lokaltrafiken, under det att fjärrtrafiken fortfarande skulle ombesörjas medelst

ångdrift.

Under sådana förhållanden synes det styrelsen icke för det närvarande erforderligt

att närmare ingå i någon pröfning av det av motionärerna i motionens motivering angivna

sättet för den tekniska beräkningen av, huruvida i det ena eller andra fallet

kombinerad drift eller enbart elektrisk drift kan vara mest lämplig. Järnvägsstyrelsen

tillåter sig dock framhålla, att, då införande av elektrisk drift å en järnväg överhuvud

taget är ifrågasatt, utredning först måste göras angående alla faktorer, av vilka trafiken

å bandelen i fråga är beroende. Alla de synpunkter, som i motionens motivering äro

framhållna, komma därvid under omprövning. Med hänsyn till att elektrifieringen av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

statens järnvägar, huru den än ordnas, givetvis måste taga i anspråk relativt lång tid,

under vilken trafikfaktorerna på grund av utvecklingens gång mer och mer ändras,

skulle det enligt styrelsens uppfattning vara ett ganska värdelöst arbete att nu på en

gång för hela statsbanenätet göra en sådan detaljerad utredning. Däremot torde det

för varje särskild handel, allt efter som möjlighet till dess elektrifiering finnes, böra

utredas i vad mån kombinerad ångdrift och elektrisk drift bör komma till användning.

Det är även tydligt, att allt efter som elektrifieringen av statsbanorna fortskrider, frågan

om användningen av de ånglokomotiv, som efter hand frigöras, träder mera i förgrunden

och den kombinerade driften därför i eu del fall giver sig själv.

Ehuru järnvägsstyrelsen sålunda anser sannolikt att kombinerad drift i många fall

kan komma att visa sig lämplig på vissa av statens järnvägars olika bandelar och att

sådan därför bör anordnas, vill järnvägsstyrelsen dock framhålla, att även en del tekniska

olägenheter vidlåda den kombinerade driften. Sålunda inverka röken och värmen

från ånglokomotivskorstenarna skadligt på ledningarna för elektriska strömmen och faran

för olycksfall bland personalen blir genom sådan drift givetvis större. Erfarenheterna

från driften å Riksgränsbanan under år 1914 och början av år 1915, då blandad elektrisk

drift och ångdrift där pågick, hava också visat att dessa olägenheter kunna vara

ganska allvarliga.

Av vad ovan nämnts framgår, att järnvägsstyrelsen jämlikt nådiga brevet av den

3 dec. 1915 redan har frågan om en fortgående elektrifiering av stadsbanorna under utredning,

och kommer styrelsen därvid, i den mån så lämpligen låter sig göra, att taga

hänsyn till kombinationen med ångdrift. Allt efter som därefter förslag väckes till

elektrifiering av olika bandelar, kommer lämpligaste sättet för kombinationen av elektrisk

drift och ångdrift att närmare undersökas. På grund härav får järnvägsstyrelsen

som sin mening i underdånighet uttala, att styrelsen anser motionen icke böra till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 mars 1917.

Ivar Virgin.

Underdånigst

Axel Granholm.

Ivan ÖJverholm,

Föredragande.

Bilaga. 2.

Utlåtande av Vattenfallstyrelsen.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 27 februari 1917 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt vattenfallsstyrelsen

att yttra sig över en inom riksdagens andra kammare av herrar Widlund

och Höglund i Strömstad väckt motion (nr 301) om utredning angående införande vid

statens järnvägar av kombinerad ångdrift och elektrisk drift. Till åtlydnad därav får

vattenfallsstyrelsen härmed i underdånighet anföra följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

5

Frågan om införande av åugdrift vid sidan av elektrisk järnvägsdrift är, såsom i

motionen påpekas, ingalunda ny, enär en sådan kombination i viss utsträckning redan

nu tillämpas vid några elektrifierade banor. Nyheten ligger fastmer i den systematisering

och mera vetenskapliga behandling av problemet, som föreslås i den i motionen

omnämnda uppsatsen i Teknisk Tidskrift.

Den föreslagna kombinationen är utan tvivel värd att taga i övervägande, då givetvis

genom densamma i många fall en icke oväsentlig besparing i anläggnings- och driftkostnader

torde kunna ernås, om också de fördelar, som på detta sätt stå att vinna, i

motionen möjligen i någon mån överskattas. Så t. ex. torde det näppeligen låta sig

göra att såsom reserv uteslutande använda ånglokomotiv. I allmänhet erhålla nämligen

vid en banas elektrifiering de nya lokomotiven en kapacitet, som vida överstiger ånglokomotivens,

så att dessa senare ej utan att störa tågtidtabellen och vålla andra svårigheter

kunna ersätta ett elektriskt lokomotiv, som av eu eller annan anledning måste

tagas ur drift. Då man alltså ej torde kunna undgå att anskaffa ett visst antal elektriska

lokomotiv som reserv, ligger det nära till hands att vid tidpunkter av ökad trafik

i främsta rummet använda dessa. Av liknande skäl torde det ej alltid vara möjligt att

insätta ångdrivna person tåg mellan de elektriska tågen. Vidare torde det kunna ifrågasättas,

huruvida eu sammankoppling av ett ånglokomotiv och ett elektriskt lokomotiv

i samma tåg i praktiken kommer att visa sig fördelaktig med hänsyn till de båda lokomotivtypernas

väsentligt olika karaktäristika. Av dessa orsaker torde ånglokomotivens

insats vid kombinerad drift komma att något minskas.

Vissa järnvägar, t. ex. Riksgränsbanan, erbjuda eu så likformig belastning och

ställa så stora krav på lokomotivens transportförmåga både i avseende på hastighet och

tågsättens storlek, att det i dylika fall utan tvivel är fullt berättigat att redan från

början dimensionera den elektriska anläggningen så att densamma även utan ångdrift

motsvarar den maximala belastningen. Å andra sidan använda sig de i Sverige elektrifierade

smärre privatbanorna, såvitt vattenfallsstyrelsen har sig bekant, redan nu delvis

av ånglokomotiv, ehuru driftens jämförelsevis blygsamma dimensioner förenklar problemet

så betydligt, att någon vetenskaplig utredning av den natur motionen förordar ej

kan anses av behovet påkallad. Mellan dessa båda typer av elektriska järnvägar finnes

emellertid säkerligen åtskilliga, för vilka ett studium i antydd riktning kan väntas bliva

till stor nytta.

Det har med rätta framhållits, att utnyttjningstiden vid elektriska järnvägar ej är

särskilt stor, varför kostnaden för kraften vid enbart elektrisk drift blir relativt hög

per kilowattimme räknat. Även detta förhållande bör dock icke överdrivas. Visserligen

minskas utnyttjningstiden därigenom att höga belastningsspetsar förekomma, men å

andra sidan ernås en viss kompensation härför därigenom att driften ofta fortgår hela

dygnet om. I själva verket torde utnyttjningstiden för en järnväg med någorlunda

stark trafik — och endast vid sådana järnvägar torde f. n. en elektrifiering av ekonomiska

skäl vara berättigad — ej ligga avsevärt lägre än vid t. ex. ett järnbruk med

drift dygnet om, och den torde ligga högre än vid de flesta industriella anläggningar

med enbart dagdrift. Kraftpriset behöver alltså icke nödvändigt ställa sig högre för

järnvägsdrift än för industriella behov, i den mån icke en fördyring inträder på grund

av den speciella strömart järnvägsdriften erfordrar, men givetvis kommer den minskning

av belastningsspetsarna, som en rationellt genomförd kombinerad drift åsyftar, att

ha till följd en ökning av utnyttjningstiden och därmed en sänkning i kraftpriset pr

kilowattimme. Samtidigt kunna kraftöverföringsanläggningarna dimensioneras för ett

mindre effektbelopp, varigenom ett gott ekonomiskt resultat ytterligare främjas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Ur de synpunkter vattenfallsstyrelsen närmast företräder, är det ifrågasatta systemet

med kombinerad drift så till vida av speciellt intresse som detsamma skulle underlätta

uttagning av kraft för järnvägsdrift från vattenfallsstyrelsens trefasnät. Tendensen har

hittills varit att för järnvägsdriften böra installeras särskilda generatorer och byggas

särskilda kraftledningar och transformatorstationer med hänsyn därtill, att för järnvägsdriften

erfordras enfasström av c:a 15 perioder under det att industrien eljest använder

sig av trefasström av 25 eller 50 perioder. Det anses nämligen kräva alltför stora

kostnader att anordna de motorgeneratorer för omformning av trefasström till enfasström,

som skulle erfordras vid kraftuttagning från trefasnäten till järnvägsdriften. Om

emellertid det maximala kraftbeloppet genom kombination av elektrisk drift med ångdrift

väsentligt minskas, medför detsamma en motsvarande minskning av kostnaderna

för omformningen, vadan möjligheten ökas att mata järnvägarna med kraft från trefasnäten.

Det vore ur många hänseenden av betydelse, om man på detta sätt kunde

upphäva eller reducera omfattningen av den dualism, som eljest är att befara vid

kraftdistributionen, vilken synes leda därhän, att landetskall förses med tvenne parallella

kraftfördelningssystem, ett för industri och borgerliga behov och ett för järnvägarnas

behov, och ett vattenfall, som vid obestämd tidpunkt skola tagas i bruk för järnvägsdrift,

icke lämpligen kunna dessförinnan monteras för industriell drift på grund av de

förluster vid elektrisk utrustning och kraftledningar, som förorsakas av eu blivande

omläggning.

Det torde emellertid vara svårt att genom en sådan utredning, som föreslås i motionen,

komma till några exaktare slutsatser angående räckvidden av systemets brukbarhet,

tv dels avvika trafikförhållandena på de enskilda sträckorna väsentligt från varandra

såsom redan inledningsvis framhållits, dels utvecklas trafiken år från år med

åtföljande ändring av nämnda slutsatser. Vidare beror storleken av den del av trafiken,

som bör ombesörjas med elektrisk drift, väsentligt av den tidpunkt, när elektrifieringen

sker, enär den är avhängig dels av byggnadskostnaderna för kraftanläggningarna

och den elektriska materielen vid tidpunkten ifråga, dels av bränslekostnaden

och trafikens storlek under den närmast följande tidsperioden. Då anläggningskostnaderna

äro låga, torde man sålunda böra taga till den elektriska driften relativt riklig

för att säkerställa sig i händelse av stigande bränslepris, under det att under nuvarande

höga material- och byggnadskostnad^- en elektrifiering i stor skala näppeligen torde

böra ske trots de ävenledes mycket höga bränslekostnaderna.

I detta sammanhang vill vattenfallsstyrelsen emellertid påpeka, att Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt brev av den 3 dec. 1915 uppdragit åt järnvägsstyrelsen att efter

vederbörligt samråd med chefen för generalstaben och med vattenfallsstyrelsen uppgöra

och till Eders Kungl. Maj:t i sinom tid inkomma med utredning, kostnadsförslag och

plan för en fortgående elektrifiering av statens järnvägar, och torde vederbörande tekniska

myndigheter vid utförandet av denna utredning icke underlåta att taga i noggrant

övervägande även de i motionen framhållna synpunkterna. Under sådant förhållande

synes den i motionen föreslagna skrivelsen icke vara av behovet påkallad.

Stockholm den 5 maj 1917.

Underdånigst

F. Vill). Flan sen.

W. Bergqvist.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.