Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kung!. Maj:t angående utredning i fråga om statens övertagande av vissa naturrikedomar m. m.

1917-04-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 4TU 1917:13, Skrivelse till Kung!. Maj:t angående utredning i fråga om statens övertagande av vissa naturrikedomar m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. ‘/a2 e. in.

Andra kammarens fj är de tillfälliga utskotts utlåtande nr 13

i anledning av herr Vennerströms m. fl. motion, nr 48

om skrivelse till Kung!. Maj:t angående utredning i

fråga om statens övertagande av vissa naturrikedomar

m. m.

I motion inom andra kammaren, nr 48, har herr Vennerström m. fl.

hemställt, att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning

(i vad mån och) på vad sätt staten måtte genom övertagande av vissa

naturrikedomar, industrier, kommunikationsmedel och enskilda banker

kunna utvidga och utveckla den produktiva statsdriften samt därigenom

tillföra dels statskassan ökade inkomster, dels tillvarataga andra samhällets

ekonomiska och sociala intressen, dels ock slutligen skapa ökad trygghet

för landets befolkning i ekonomiskt och socialt hänseende.

Till stöd för denna hemställan hava motionärerna anfört följande:

Världskriget har först och främst inom de krigförande, men även Motionen.

inom neutrala stater åstadkommit en ekonomisk revolution, som fullständigt

raserat de före kriget existerande ekonomiska grundvalarna för de

kapitalistiskt styrda samhällena. Denna ekonomiska omvandlingsprocess

har nått större resultat under tvenne krigsår än under årtionden förut.

Världskriget har oåterkalleligen utdömt den privatkapitalistiska grundprincipen

för staternas ekonomiska liv. Ännu i de sista dagarna före kriget

höllo de styrande i alla stater fast vid den privatkapitalistiska tankegången,

att det privata initiativet och den enskilda företagarandan med vinstintresset

som drivande kraft skulle leda folkens ekonomiska öden till det

bästa, om blott samhället underlät att nämnvärt ingripa i deras förehavanden.

De ville icke lyssna till den motsatta, den stats- och kommunalBihang

till riksdagens protokoll 1917. 13 sand. 4 avd. 13 käft. (Nr 13.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

socialistiska tankegången, att samhället i yttersta hand måste ingripa kontrollerande,

reglerande och bestämmande över samhällets hela ekonomiska

liv, om det skall fungera på det för samhällets alla medborgare mest tillfredsställande

sättet. De privatkapitalistiska samhällsprinciperna brötos

sönder, när de sattes på det avgörande provet. De styrande ha av världskrigets

erfarenhet tvingats lämna sina föregående åskådningar och i stället

föra de nyss bittert bekämpade åskådningarna ut i det praktiska livet.

För att hindra de kapitalistiska staterna från att brytas sönder av

krigets påfrestning, ha deras styresmän ofta nödgats tillgripa revolutionerande

statssocialistiska åtgärder, eller åtgärder, som åtminstone vid ett

första påseende ha en viss likhet med socialistiska statsideal. I vissa

fall ha dessa åtgärder till och med gått längre än socialdemokraterna

själva någonsin tänkt sig. I en del fall ha desamma också blivit av socialdemokraterna

bekämpade.

Det är välbekant, huru grundligt både krigförande och neutrala

stater brutit med privatkapitalismens gamla förkunnelse, att de enskilda

företagarna skulle vara i stånd att producera tillräcklig myckenhet av alla

förnödenheter på billigaste och bästa sätt, ordna förnödenheternas distribution

till samhällets alla konsumenter och sörja för att samtliga konsumenters

legitima behov tillfredsställdes. Till gagn för samhället och till

skydd för alla medborgares berättigade intressen ha statsmakterna övertagit

högsta ledningen både på konsumtionens, distributionens och produktionens

områden. Med kort- och ransoneringssystem har staten sökt reglera

konsumtionen, så att var och en konsument skulle få sin del av

landets varu- och livsmedelsförråd. Genom kompensations- och andra system

har staten sökt reglera distributionen, så att varan förbi tidsödande

och prisfördyrande mellanstadier kunde komma de verkligt behövande konsumenterna

till del och icke endast hamna hos mindre behövande. Med

maximipriser har staten sökt reglera prisbildningen. I fråga om produktionen

har statsdriften raskt trängt fram på såväl den industriella som i

någon mån även å den agrariska produktionens områden. Staten har förvandlat

privategendom till statsegendom, har för sin räkning exproprierat

nyttjanderätten till i privat ägo befintliga produktionsmedel, har rationellt

stegrat produktiviteten av redan förefintlig statsdrift.

Självfallet ha de speciella krigsindustrierna allra mest utnyttjats för

statsproduktion. En ofantlig mängd fabriker ha statsmyndigheterna i de

krigförande staterna, framför allt i England, lagt beslag på och omändrat

för ammunitionsfabrikation. Textilfabriker ha övertagits för tillverkning

av militärkläder. Tyskland har gått ända därhän i fråga om statstvång,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

att det infört civil mobilisering, arbetstvång för alla sina arbetsföra medborgare.

Samma statsingripande åtgärder planeras inom ententen. I sitt

programtal som premiärminister framlade Loyd George denna plan för

Englands del. Om det riktiga i dessa åtgärder torde dock kunna tvistas.

1. vissa länder ha delar av transportväsendet, kolgruvorna o. s. v. övertagits

av staten. För säkerställande av livsmedelstillgången ha, särskilt

hos centralmakterna, statsmakterna vidtagit genomgripande åtgärder til!

höjande av jordens produktivitet. Att ytterligare exemplifiera statsdriftens

frammarsch inom krigförande liksom ock neutrala länder kan vara

överflödigt, då alla fakta på hithörande områden äro välbekanta för dem,

som följt med krigets återverkningar på ländernas ekonomiska liv.

Denna våldsamma s. k. krigssocialistiska utveckling, som framdrivits

av krigets påtryckande krafter, kan ingalunda av socialdemokratin godkännas

som ett socialdemokratiskt idealtillstånd. Socialdemokratin kräver

icke blott, att staten på denna statssocialistiska väg alltmera övergår till

statlig produktion liksom till statligt reglerande av distribution och konsumtion

och därigenom med ordnande och ledande hand övar uppsikt över

medborgarnas ekonomiska handel och vandel. Socialdemokratin förbinder

oupplösligen statsdrift med demokrati. Statssocialistiska åtgärder kunna

med stort fog kallas statskapitalistiska, så länge de genomföras i stater,

som äro kapitalistiskt styrda och sakna det demokratiska styrelsesätt, som

ensamt är mäktigt att tillvarataga samhällets alla intressen och fullständigt

avskaffa löneslaveriets i de nuvarande statsföretagen alltjämt kvardröjande

antisociala system. Genom en segrande demokrati måste folket självt

komma till som den reglerande och bestämmande makten, innan man kan

tala om att socialdemokratins ekonomiska samhällsåskådning slagit igenom.

De privatkapitalistiska produktionskrafternas omläggning och omdaning till

statliga är dock ett trappsteg upp mot realiserande av socialdemokratins

segrande ekonomiska åskådningssätt. På samma gång man kraftigt arbetar

för demokratisering av samhället, måste man hålla fast vid att samhällets

statssocialistiska utveckling är ett vackert steg bort från privatkapitalismens

samhällsfientliga ekonomiska anarki och fram mot den samhällsgagnande

ekonomiska ordning, som är socialdemokratins ekonomiska framtidsmål.

I blixtbelysning har världskriget blottat, hur hjälplös och skadlig den

privatkapitalistiska anarkin är, när det på allvar gäller statens vara eller

icke vara. I samma bländande ljus har kriget visat, hur nödvändig och

ofrånkomlig den socialistiska ordningen är i staternas prövningsstund.

Illa hade nutidens statsm edborgare tillvaratagit krigets hårda ekonomiska

lärdomar, om de, då fredens efterlängtade tid äntligen bryter in, kasta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra, kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

de statssocialistiska erfarenheterna som förbrukade redskap efter sig. De

gälla för fredens dagar likaväl som för krigets. Blott genom införandet av

statssocialistiska system ha staterna under kriget kunnat spänna alla sina

kraftresurser. Även under fredens dagar innebär den privatkapitalistiska

anarkin ett onödigt kraftslöseri, som hindrar de ekonomiska krafternas

tillvaratagande och koncentration till gagn för staten själv och hela dess

befolkning. Ur samhällsekonomisk synpunkt är varje onödig kraftförlust

lika fördömlig i fredstid som i krigstid. Staterna nödgas säkerligen efter

kriget med ökad energi slå in på statsproduktionens banor. Kriget självt

har skapat sådana förhållanden, som nödvändiggöra att så sker. Kriget

har hopat svindlande statsskuldbördor på de krigande folkens axlar. Tanken

står nästan stilla inför de vanskliga ekonomiska problemen, huru staterna

skola kunna bära, förränta och amortera den av krigslånen vållade

statsskulden. Allt det, som förstörts under kriget, behöver återställas igen,

vartill enorma penningtillgångar behövas. Det statliga sociala reformarbete,

som blivit efter, emedan alla krafter riktats in på speciella krigsändamål,

måste tagas upp med forcerad kraft. Även från det hållet blir kravet

på statens tillgångar synnerligen stort. Härtill kommer, att den rådande

dyrtiden säkerligen kommer att fortfara även efter kriget och från statens

sida kräva utomordentliga motåtgärder. Hur skola staterna kunna finna

de inkomster, som äro nödvändiga för att betäcka de så abnormt stegrade

utgifterna? På den direkta beskattningens väg kunna säkerligen i alla

länder statsmakterna åstadkomma en betydande tillströmning till statskassan

medelst en starkare progressiv skatt å de stora kapitalen och förmögenheterna.

För den inkomstmöjligheten finnes dock en gräns, så mycket

mera som kapitalets män säkerligen skola svara, att de blivit hårt pressade

under kriget, eller att de behöva stora kapital för restaurering av det som

kriget härjat. Att lasta på ytterligare indirekta skatter, som tynga de

breda folklagren hårdast, måste vara helt uteslutet, då dessa fattiga medborgare

det förutan ha övernog av de lidanden som vållats dem. Dyrtiden

kommer som sagt att räcka icke blott år utan årtionden. Framsynta och

driftiga statsmakter måste söka tillföra statskassan de nödvändiga medlen

genom målmedveten utveckling av de statliga produktionsföretagen. Det

blir en ekonomisk livssak att långt utöver nuvarande mått vidga statsproduktionen

och öka dess avkastning.

Yad som gäller de krigförande staterna gäller i det väsentliga de

neutrala. Det gäller ock Sverige likaväl som de andra. Även i Sverige

har man länge med bekymmer lagt märke till den snälltågs fart, varmed

statsskulden växer. Långt före kriget var stegringstendensen oroväckande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Statsskulden var

vid slutet av år

1880

kr.

330,356,000,

»

1890

359,513,000,

»

1 900

»

337,899,000,

»

1910

»

537,426,000 och

>

1913

»

622,561,000.

Pr invånare

var statsskulden

år

1880

kr.

50: 45,

»

1890

»

54: 23,

»

1900

»

65: 79,

»

1910

»

95: 90 och

2>

1913

»

110: 41.

Omedelbart före krigsutbrottet var stadsskulden 686 miljoner kronor.

Under kriget bar denna skuld stegrats på ett skrämmande sätt. Redan

i oktober 1916 hade staten genom kontrakterande med svenska banker

om ett statslån å 50 miljoner kronor låtit den springa över 1 miljard,

eller 1,000 miljoner kronor. Räntebördan har vuxit ännu fortare än

själva statsskulden. Det årliga räntebeloppet var 1904 kronor 15,321,000.

I statsbudgeten för 1917 upptogs det till kronor 40,816,000, men torde

säkerligen ha varit minst 47 miljoner kronor. Anledningen till att räntestegringen

gått fortare än skuldsättningen beror på de ökade räntesatserna.

Anda till 1913 var räntesatsen 4 procent och därunder, men har

sedan höjts till 5 procent och däröver för senare statslånet. Det är icke

underligt, att statsskulden växer så, då enbart mobiliseringen fram till

1916 års slut försämrat statens finansiella ställning med inemot 200 miljoner

kronor. Hur detta gapande hål i statens kassa till sist skall fyllas,

har man icke fått någon klarhet om. Ett osvikligt tecken på osunda

statsfinanser är, att tendenser yppat sig att öka statsskulden för andra

ändamål än produktiva.

På samma gång som statsskulden växer, ställas från andra håll ökade

krav på statskassan. Under de gångna krigsåren ha statsmakterna sökt

hålla igen, inskränka, skjuta undan nödvändiga anslagskrav, som gjort sig

gällande. Det går icke i längden. Mer än någonsin förr är det nödvändigt,

att staten lämnar alla de anslag, som rimligtvis kunna avvaras,

till genomförande av grundliga sociala reformer, så att landets befolkning

icke lyssnar till de efter kriget ofantligt stärkta lockelserna från utlandet,

utan stannar hemma, emedan Sverige erbjuder lika goda och till och med

bättre villkor. Dyrtidens prisstegringar på tills dato ungefär 50 % i

genomsnitt framtvinga med järnhård nödvändighet effektiva löneregleringar

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

för statens mångtusentals lönetagare, varigenom synnerligen stora och berättigade

utgiftskrav ställas på statskassan.

Hur skola nu statens finanser kunna ordnas så, att inkomsterna balansera

de mångfaldiga utgifterna. En starkare progressiv beskattning av

storkapitalet och förmögenheterna är ofrånkomlig. I fråga om de indirekta

skatterna är det av behovet påkallat att avskriva tullarna och konsumtionsbeskattning

i allmänhet med undantag möjligen för lyxbeskattning.

Het måste då bli nödvändigt att utveckla statens produktion så,

att avkastningen därav lämnar statskassan ett proportionellt större inkomsttillskott

än förut. Inkomsterna av statens befintliga produktiva fonder ha

på ett glädjande sätt formerats under de senaste åren, även om under det

senaste året yppat sig tendenser till ett minskat netto, främst på grund

av ökade av kriget föranledda materialpriser å stenkol m. m. Den gamla

slentriantakten synes börja vika för en mera nationell drift. I dessa

finanssvårigheternas tider kan staten vara glad att ha tillgång till den

ansenliga avkastningen av de statsproduktiva företagen. Lika väl som det

nu ligger i statens intresse att praktiskt och energiskt handhava de produktiva

fonder som finnas, lika väl är det i framtiden än mer ett ekonomiskt

statsintresse av första rang att vidga ramen kring statsproduktionen

till att omfatta nya ekonomiska företag, som äro mogna för statligt övertagande.

Det är icke vår mening att här i detalj ingå på den omfattning en

dylik socialisering lämpligen bör hava eller det sätt och de vägar, varpå

en dylik socialicering bör ske. Detta torde vara möjligt först efter en

noggrann och grundlig utredning. Men en dylik, verkställd utan dröjsmål,

torde så mycket hellre böra ske, som tidsomständigheterna själva

pocka därpå.

I stora drag torde man dock kunna ange vilka naturrikedomar, industrier,

kommunikationsmedel etc, som skulle kunna tänkas i större eller

mindre utsträckning böra bliva föremål för en socialicering, i varje fall

för en ingående undersökning rörande en sådan.

Vad då angår de naturrikedomar, industrier, kommunikationer etc.,

som enligt vårt förmenande särskilt torde vara lämpligt att under den

närmaste framtiden läggas under samhällelig drift och kontroll, så anse v

följande särskilt böra framhållas.

Vi hava nu först vissa stora naturrikedomar, vilka i forna tider tillhört

och rättmätigt ansetts böra tillhöra kronan, d. v. s. samhället.

Sådana naturrikedomar äro malmerna, skogarna och vattenfallen.

Vad nu angår malmerna, så har ju vårt land stor tillgång på sär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 7

skilt järmalm. En stor del av våra järnmalmsgruvor ligga nu faktiskt

i utländska händer. Det kan tagas för givet, att efter världskriget långa

tider framåt en ökad efterfrågan på järnmalm i hela världen skall göra

sig gällande, då det gäller att uppbygga och reparera allt vad kriget förstört

eller försummat. Våra gruvor och malmfält skola då kanske i än

högre grad än nu komma i utländska händer, ty även efter antagandet

av 1916 års lag, mot utländskt förvärv av naturrikedomar, torde möjligheterna

att förhindra sådant ej vara alldeles stängda. I varje fall skola

de av sina ägare starkt exploateras och ge dem väldiga inkomster, under

det att stäten och landets befolkning koipma att få se miljonerna rulla

sig förbi. De enskilda som nu exploatera våra gruvor förtjäna ju enorma

siunmor. Genom socialisering av gruvorna eller i varje fall genom

samhällelig drift av de malmfält och gruvor, som staten redan äger eller

utan större kostnader kan bli ägare utav, i samband med inrättande av

egna förädlingsverk, skulle förvisso icke blott stora inkomster kunna falla

staten till, utan även statens egna behov av förädlat järn kunna på ett

bättre och billigare sätt än nu tillgodoses.

Vad som är sagt om malmerna gäller i mångt och mycket även om skogarna

och, kan man tillägga, torvmossarna, en sak som bör beaktas icke

minst i dessa tider av bränslenöd i ett av världens skog- och torvrikaste

länder. Vilka stora rikedomar hava icke tillfallit enskilda personer genom

exploatering av landets skogar, dessa skogar som fordom hört och rätteligen

höra samhället till. Och vilken källa till inkomster för staten skulle

icke kunna uppstå genom en av staten ledd, affärsmässig och rationell

skogsdrift. Det torde, enligt fleras mening, ha brustit åtskilligt i den av

staten hittills handhavda skogsdriften. Detta torde väl då i någon mån

bero därpå, att den av staten skötta skogsdriften mera haft karaktär av

ämbetsmannamässigt ledd skogsvård och skogsskola än av ett verkligt

praktiskt handhaft produktivt företag i stor stil, liksom även därpå, att

man icke ansett sig böra från statens sida genom konkurrens ingripa på

skogsmarknaden, som ansetts i huvudsak tillhöra den enskilde och vara

en domän för dennes förvärvsintresse. Det är emellertid uppenbart absurt,

att staten, som här har så stora intressen att bevaka, både i fråga

om tillgodoseendet av bränsle åt folket, av råmaterial för bostäder, anläggningar

m. m., som ock i fråga om att få hand om landets stora naturliga

hjälpkällor och att skaffa sig inkomster, att staten härvidlag skall

träda i andra rummet och sättas undan för enskilda intressen- En i stor

stil genomförd statlig skogsdrift bör för vårt folk kunna bli till ovärderlig

nytta. I första hand bör bränslefrågan kunna lösas. Men likaväl

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

som de i privat ägo befintliga skogarna kunnat ge upphov till jätteindustrier

(sågverk, cellulosaindustri), som samlade oerhörda värden åt sina enskilda

ägare, så böra statens utvecklade skogsdomäner likaledes kunna

frambringa liknande industriella företag med en stor avkastning till

statskassan. Därvid torde även beaktas, att den sköfling av skogen, den

ödeläggelse av skogshemman, den ovärdiga behandling av arbetskraften,

som ofta medföljer den enskilda skogsdriften, väsentligen skulle kunna

vid statsdrift undvikas.

Till vattenfallen torde vi måhända få tillfälle återkomma i annat

sammanhang.

Emellertid synes det även vara nödvändigt att på allvar börja tänka

på att på lämpligt sätt kunna åt samhället förvärva de stora fideikommissen

och jordagodsen. Dels har den nu rådande dyrtiden givit vid handen, hur

nödvändigt det är, att samhället har i sina händer möjlighet att produktivt

reglera och behärska åtminstone en del av den brukade jorden. Dels

torde det ock, då vårt land allt mer och mer industrialiseras, bliva en

ofrånkomlig samhällsuppgift att, till undvikande av en väsande motsättning

mellan konsument- och producentintresset i fråga om de för folket

nödvändiga livsmedlen, tillse, att samhället självt producerar åtminstone en

del av de nödvändiga livsmedlen. Som förut betonats, beräknas den av kriget

uppkomna dyrtiden att räcka åtminstone årtionden framåt. Åtgärder att

tillgodose samhällets rätt och behov måste därför tillgripas. Lades en väsentlig

del av de större godsen och jordbruken med deras binäringar, såsom

mejerier, slakterier etc., under statsdrift eller i varje fall under effektiv

statlig^ kontroll och reglering, skulle säkerligen mycket vara vunnet.

Åtskilliga av våra industrier hava på senare tider övergått till stordrift.

Tendensen till kartell- och trustväsen är påtaglig. Likaså förefinnes

på stora och viktiga områden en utpräglad tendens till monopolistisk

organisation med regleringar av priser, försäljningsområden, arbetskraft

m. m. Bland de mera fast monopolistiskt organiserade industrierna

kunna i främsta rummet nämnas: socker-, sprit-, cement-, tändsticks- och

superfosfatindustrierna. Tämligen väl kartellerade äro för övrigt vissa

delar av glas- och pappersindustrierna, jute-, ylle- och trikåindustrierna

m. fl. Att åt enskilda personer eller sammanslutningar överlämna viktiga

monopol med de konsekvenser därmed följa för befolkningen och

landet, har alltid ansetts medföra faror och vådor för samhället. Det torde

verkligen vara på tiden att undersöka, om icke åtskilliga förtrustade industrier

och raonopolistiska företag äro mogna för en socialisering, en

övergång i samhällets händer. Men dessutom kan det verkligen på all
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lcammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 9

var ifrågasättas, om icke för folkets levnadsvillkor särskilt viktiga industrier,

även om do icke nått en ren förtrustning, böra övergå i samhällelig drift,

i varje fall ställas under samhällets stränga kontroll, såsom särskilt textiloch

skoindustrierna, vissa kemiska industrier samt vissa importföretag av

viktiga livsmedel.

Det är nu vidare av vikt, att även våra kommunikationsmedel komma

under en enhetlig och samhällets krav i allt tillgodoseende ledning. Det

bör därför undersökas, huruvida icke staten skall kunna övertaga allt

liera av de enskilda järnvägarna, kanalerna och ångbåtslinjerna samt hur

den skall kunna skaffa sig en egen handelsflotta. Här öppnar sig icke

blott möjligheter för väsentligt ökade inkomstkällor för staten, utan även

möjligheter till en enhetlig lösning av betydelsefulla kommunikations-, transport-

och fraktfrågor.

Slutligen bör frågan om statens övertagande av vårt bankväsende allvarligt

undersökas. Det kan icke vara riktigt, att denna utomordentligt

viktiga, mäktiga och vinstgivande rörelse, som den privata bankverksamheten

utvecklat sig till att bliva, skall ägas och ledas av enskilda, tillförande

dessa enskilda personer omätlig makt och rikedom, medan för

det stora folkflertalet fattigdomen och maktlösheten växa i kapp med

ökade levnadsomkostnader och ökade skatter och pålagor.

Den föreliggande motionen berör ett av socialpolitikens största problem.

Men tyvärr innehåller densamma inga hållpunkter för ett principiellt klarläggande

av statens och den enskildes ställning till produktiv verksamhet.

Ingen torde väl numer bestrida det berättigade i att staten ej allenast

gör sig till ägare av vissa naturrikedomar utan även själv leder driften

av produktiva företag, där detta av nationalekonomiska, sociala eller andra

skäl anses lämpligt och önskvärt. I stigande utsträckning har ock så

skett under de senaste årtiondena. Det behöver blott erinras om, att

staten är ägare av oerhörda jord- och skogsegendomar, gruvfält, vattenfall

m. m., samt att staten jämväl sedan gammalt själv driver så betydelsefulla

företag som post, telegraf, rikstelefon, järnvägar, varjämte staten inträtt

som delägare i det stora norrbottniska malmfältsföretaget och på sistone i

det s. k. tobaksmonopolet.

Att staten härmed icke nått till gränsen för sitt verksamhetsområde

ligger i sakens natur. Blott inom de arbetsfält, som staten redan lagt

under sig, finnas tillfällen till en nästan oöverskådlig utveckling, något

som motionärerna synas ha förbisett. Såsom rikets största skogsägare har

t. ex. staten anledning att försöka sig på nya produktiva företag för att

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 13 samt. 4 avd,. 13 käft. (Nr 13.) 2

Utskottets

yttrande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

bättre tillgodogöra sig de rika skogstillgångarna. Detsamma gäller de

enorma malmfyndigheter, vilka staten redan dels äger, dels inom ett antal

år på fördelaktiga villkor har tillfälle att övertaga; i den mån så kan

finnas lämpligt kan staten här, dels för egen del bedriva gruvdrift, dels

ge upphov till eu betydande förädlingsindustri. Något behov att förvärva

ytterligare gruvfyndigheter, som motionärerna föreslå, föreligger sålunda

för närvarande ej, och i fråga om förädlingsindustrien pågå utredningar,

vilka i sinom tid torde komma att föreläggas riksdagen.

Aven beträffande andra av motionärerna berörda områden, såsom

utbyggande av vattenfall, byggandet av nya järnvägslinjer m. m., är ju

utvecklingsmöjligheten nästan obegränsad.

En helt annan sak är emellertid, huruvida, som motionärerna föreslå,

staten bör över huvud taget inrikta sina strävanden på att förstatliga eller

socialisera så gott som alla naturrikedomar samt övertaga driften av alla

viktigare produktiva företag, av kommunikationer och transportmedel, av

bankväsen o. s. v. Motionärerna synas utgå ifrån, att statsdriften under

alla förhållanden är önskvärd och därför bör i största möjliga utsträckning

genomföras. Häri ligger enligt utskottets mening ett betänkligt misstag. Det

torde säkerligen förhålla sig så, att vissa områden ovillkorligen böra förbehållas

statsdriften, medan andra lika bestämt höra hemma under enskild

produktiv verksamhet. Mellan dessa ligger emellertid eu hel serie företag,

för vilka ekonomiska eller sociala synpunkter i varje enskilt fall och vid

varje tidpunkt kunna bliva avgörande till förmån för den ena eller den

andra produktionsformen och sålunda några allmänt gällande regler icke

låta sig uppställas.

När t. ex. motionärerna förorda, att även jordbruk och dess binäringar

läggas under statsdrift, ha de tydligen saknat kännedom om hur

föga en dylik näring lämpar sig för statsdriften. När de vidare framhålla,

att staten bör övertaga alla enskilda järnvägar, kanaler och ångbåtslinjer,

ha de tydligen förbisett, att många dylika företag till följd av sin

svaga finansiella grundval icke ur ekonomisk synpunkt — och denna tyckes

ju för motionärerna vara huvudsaken — äro ägnade att förstatligas.

En omständighet, som alldeles bestämt talar mot ett allmänt förstatligande

av ett lands produktiva verksamhet, är att staten knappast torde

vara rustad för en dylik jätteuppgift. Det är givetvis förenat med vissa

ganska stora svårigheter att på ett affärsmässigt sätt ordna och leda ett

produktivt statsföretag, och att man ännu ej lyckats övervinna byråkratism

och ensidig formalism i en del av dessa företag är ett faktum, vilket

naturligtvis icke utesluter att andra statsföretag finnas, som i affärsmässig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 11

organisation stå på höjdpunkten av vår tid. Möjligt är också, att för en

del produktiva företag statsdriften är en olämplig form, och att man hellre

bör låta staten vara hälftenägare i ett företag, som ledes av enskilda

under statskontroll. Lösningen av dessa invecklade organisationsfrågor

utflnues dock lämpligast genom försök och efter längre tids prövning.

Skulle man däremot lägga en avsevärd del av produktiv verksamhet under

statsdrift såsom motionärerna åsyfta — torde staten ställas inför ett

prov, som den säkerligen ej kunde bestå och ödesdigra konsekvenser skulle

härav uppstå.

Det synes utskottet sålunda vara föga anledning att förorda den väg,

som motionärerna föreslå. Frånsett det olämpliga i att i ett sammanhang

utreda alla de olikartade, från teknisk och finansiell synpunkt vitt skilda

frågor, som motionärerna beröra, torde föga resultat vara att förvänta av

en dylik utredning. Härtill kommer att frågan om statsproduktion, vad

en del områden angår, redan är under utredning. Långt större resultat

torde kunna ernås genom att söka dels utvidga de verksamhetsområden,

som staten redan slagit under sig, dels upptaga till prövning ett eller

annat företag, som kan vara särskilt betydelsefullt för staten att övertaga.

Härvid torde man med fördel, såsom även motionärerna framhålla, kunna

aktgiva på de förhållanden, som skapats av nu rådande kristid, då dessa

åtminstone i någon mån kunna vara fingervisande. Men erinras måste

alltid, att flertalet »kristidsåtgärder» äro av natur att försvinna, när kriget

upphör, varför de ej utan vidare kunna tagas som förebild för statsföretag

under normala tider.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr Yennerströms m. fl. förevarande motion

icke måtte till någon andra kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1917.

På utskottets vägnar:

W. BÄCKSTKÖM.

I förevarande ärendes slutbehandling hava inom utskottet deltagit: herrar Bäckström,

Lindmark, Johanson i Huskvarna, Lundgren i Nora, Yennerström, Kaijser, Flognfält, Norman,

Johansson i Kullers ta* och Johansson i Sollefteå.

*)Icke närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra kammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Reservationer:

dels av herrar Vennerström och Johansson i Sollefteå, vilka tillstyrkt

motionen;

dels av herrar Flognfålt och Johansson i Kullersta, vilka ansett att

utskottets yttrande bort hava följande lydelse:

Uti den föreliggande motionen hemställes om en allmän utredning

angående utvidgandet av den produktiva statsdriften, och det framgår av

motiveringen till det framställda yrkandet, att samtliga de ekonomiska

spörsmål, vilka beröras vid samhällets övergång till en socialistisk hushållning,

skola i ett sammanhang, enligt motionärerna, underkastas utredning.

Ehuru det icke begäres i motionen, torde man få förutsätta att meningen

även är att förslag skall i detta avseende framläggas för riksdagen.

Det är en alldeles utomordentligt vittomfattande, på de mest skilda

områden av samhällets liv ingripande utredning, som härmed begäres, och

man väntar att i motionen finna någon vägledning för det vidlyftiga ar

betets bedrivande, men sådan saknas fullständigt. Motionärerna förklara

själva:

»Det är icke vår mening att här i detalj ingå på den omfattning en

dylik socialisering lämpligen bör hava eller det sätt och de vägar, varpå

en dylik socialisering bör ske. Detta torde vara möjligt först efter en

noggrann och grundlig utredning. Men en dylik verkställd utan dröjsmål,

torde så mycket hellre böra ske som tidsomständigheterna själva pocka

därpå.»

Det överlämnas således med fullt förtroende åt regeringen att på det

sätt denna finner för gott verkställa utredningen om Sveriges övergång

till en socialistisk samhällsordning. För vår del kunna vi icke finna detta

tillvägagångssätt lämpligt.

Det är varken troligt att en regering, vilken själv icke hyllar en

socialistisk samhällsuppfattning, vill åtaga sig ett dylikt uppdrag, ej heller

kan det från socialdemokratisk synpunkt befinnas ändamålsenligt att som

motionärerna påyrka, överlämna åt en dylik regering att under full frihet

utföra ett sådant uppdrag.

Motionärerna överskatta helt visst möjligheterna att snabbt övergå till

en socialistisk samfundsordning. Den inre samhällsutvecklingen måste ha

hunnit viss mognadsgrad, innan man kan tänka sig att det är färdigt att

i ett sammanhang realisera den socialdemokratiska sam hällsåskådningen.

Däremot är det naturligt att vissa speciella spörsmål, på grund av

deras av omständigheterna framträdande betydelse och aktualitet böra bli

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra hammarens fjärde tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 13

föremål för framställningar i syfte att trygga och vidga samhällets inflytande,

ävensom att vissa naturrikedomars övertagande av staten böra

bli föremål för sådana framställningar.

I överensstämmelse med denna tankegång har också den socialdemokratiska

riksdagsgruppen dels själv väckt, dels understött en mångfald

förslag, vilka avsett att öka det allmännas inflytande över produktionen

och att bevaka dess införande till gagn för hela nationen och icke endast

en privilegierad klass.

Åtskilliga av de av motionärerna, med i ögonen fallande flyktighet

berörda spörsmålen, ha således redan på initiativ från socialdemokratiskt

håll brakts under riksdagens prövning. Särskilt protokollen för de senaste

tio årens riksdagsarbete ge vittnesbörd därom. Det skulle föra för långt

att här lämna en ingående redogörelse härom, men några huvudpunkter

må likväl anföras:

Yad då malmfrågan angår väcktes vid 1910 års riksdag av den

socialdemokratiska riksdagsgruppen en motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående befintliga malmtillgångars tillgodogörande inom landet.

Motion i samma fråga med ungefär samma syfte väcktes även år 1916

— i andra kammaren av herr Berg i Munkfors och i första kammaren

av herr Asplund. Utredningar i malmfrågan pågå för närvarande av den

s. k. gruvlagstiftningskommittén, som tillsattes den 10 mars 1916, varjämte

»kommissionen för utredning av frågan om utnyttjandet av statens

norrländska malmfyndigheter» ävenledes har dessa spörsmål i övervägande.

Dessutom må framhållas de förslag om inmutningsrättens upphörande

och införande av koncessionssystem för all bergverksdrift i landet, som

ha framställts under åren 1908—1914 och år 1914 föranlett andra kammaren

att för sin del fatta beslut i detta syfte.

Beträffande vattenkraftens socialisering, som motionärerna i motiveringen

endast i förbigående beröra, må omnämnas såväl väckta förslag om

rätt för stat och kommun att expropiera vattenfall, som angående införande

av koncessionssystem såväl för förvärv av vattenkraft som vid dess utnyttjande

och kraftlednings framdragande, och andra kammarens med anledning

härav fattade beslut, samt pågående utredning av ämnet; varjämte

den största frågan om kungsådrans förbehållande åt det allmänna varit

föremål för ingripande från socialdemokratisk sida.

I fråga om de stora fideikommissen pågår utredning om ändring i

gällande bestämmelser angående dessa.

Så ha vi frågan om kommunikationsmedlen. Staten äger redan nu

en betydande del av landets järnvägar. Statsinköp av enskilda järnvägar

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 13 samt. 4 avd. 13 käft. (Nr 13). 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra hammarens fjärde tillfälliga utshotts utlåtande Nr 13.

förekommer undan för undan. Senast förra året förvärvades Mora-Yänerns

järnväg. Angående nybyggnader för statens rakning, så försiggår sådana

i stor utsträckning. Yi vilja här påminna om de betydande belopp för

detta ändamål, som av innevarande års riksdag beviljats.

Det kan också framhållas att den socialdemokratiska riksdagsgruppen

vid behandlingen av den nya expropriationslagen låtit sig angeläget vara

att ge vidgad möjlighet åt det allmänna att övertaga egendom och därvid

sökt såväl skapa möjlighet för ökad statsproduktion, som beredande avlättnader

för de mindre bemedlade att få del i våra naturtillgångar.

Av särskild vikt är det att övervaka finanskapitalets växande makt,

men motionärerna ha endast med några få rader berört denna sak. Riksdagen

har tidigare vid den nya banklagens beslutande med anledning av

en socialdemokratisk motion haft denna sak i övervägande och vårt bankväsende

har numer ställts under koncessionssystem.

I detta sammanhang må också erinras om andra kammarens senast

vid innevarande riksdag fattade beslut angående trustväsendets övervakande

och vidtagande av åtgärder till tryggande av de samhälleliga kraven.

Av det anförda framgår således, att den socialdemokratiska riksdagsgruppen

i flertalet av de avseenden motionen berör, i den ordning och på

det sätt, som i varje fall befunnits vara ändamålsenligt, medverkat till

samhällets fortgående omvandling i socialistisk riktning, och det är att förvänta,

att denna grupp även hädanefter kommer att uppbjuda all sin förmåga

för att vinna det mål, som det är dess förnämsta uppgift att förverkliga.

På grund av att motionen sålunda varken till sin allmänna läggning

eller med hänsyn till dess avfattning i övrigt lämpar sig såsom ny utgångspunkt

för ett fortsättande av det arbete, vi sedan länge bedriva,

hemställes, att motionen måtte av andra kammaren avslås.

Stockholm 1917. O. I . Svanbäcks Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.