Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om förbud mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker.

1917-03-06 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:11, Betänkande, i anledning av väckta motioner om förbud mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1

Jir 11.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1917 kl. 4- e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om förbud mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga

drycker.

Närvarande vid beslut rörande förslag om permanent förbud:

Herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Antonsson, frih. Fleming,

Bäckström, Jacob Larsson, Östberg, Jeansson i Kalmar, Jonsson i Hökhult, Elof

Ljunggren, Forssman, Neess, Holmström*), Jönsson i Revinge*), Nilsson i Kristianstad ®),

Johansson i Uppmälby, Bergman*) och Uddenberg.

Närvarande vid besltd rörande förslag om tillfälligt förbud:

Herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson, Lyckholm®), Antonsson, Bäckström, Jacob

Larsson, Östberg, frih. Palmstierna*), Jesperson*), Röing, Källman, Rune, Jonsson i

Hökhult, Elof Ljunggren, Knaust, Forssman, Holmström, Jönsson i Boa, Uddenberg

och Lithander.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats fem motioner, i vilka gjorts

framställningar om införande av förbud mot tillverkning och försäljning

av brännvin ävensom av vin och maltdrycker med högre alkoholhalt än 21U

volymprocent, för vilka drycker i detta betänkande använts den gemensamma

benämningen alkoholhaltiga drycker. I två av dessa motioner,

nämligen nr 22 i första kammaren, väckt av herr Ström, och nr 62 i andra

kammaren, väckt av herr Lundberg m. fl., vilka bägge sistnämnda motioner

äro likalydande, har hemställts dels om antagande av en motionerna vidfogad

författning, enligt vilken permanent förbud skulle efterhand införas

och träda i full tillämpning med början av år 1928, dels ock om skrivelse

till Kungl. Maj:t med begäran om införande omedelbart av tillfälligt

förbud med lf\nsyn till rådande extra ordinära dyrtidsförhållanden.

Motionen nr 63 i andra kammaren av herr Lindhagen innefattar ett instämmande

i det yrkande som framställts i nyssnämnda, av herr LundBihang

till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 9 höft. (Nr 11.) 1

Motionerna.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

berg m. fl. väckta motion. Slutligen hava i första kammaren herr Ollas

A. Ericsson m. fl. (motion nr 71) och i andra kammaren herr Jonsson

i llökhult m. fl. (motion nr 158) gjort likalydande framställningar i

syfte av tillfälligt förbud under dyrtiden.

De i de olika motionerna förekommande yrkandena hava följande

avfattning.

I motionerna I: 22 av herr Ström och II: 62 av herr Lundberg

m. fl. har föreslagits, att riksdagen måtte besluta

»1) att med hänsyn till nu rådande extraordinära dyrtidsförhållanden

hos Kungl. Maj:t hemställa,

att afl tillverkning, införsel och försäljning av brända och destillerade

drycker, med undantag för vad som erfordras för medicinskt,

tekniskt, vetenskapligt eller annat därmed jämförligt behov, måtte varda

omedelbart tillsvidare förbjuden;

att all tillverkning, införsel och försäljning av sådana viner och

maltdrycker eller andra jästa drycker och därmed jämförliga ämnen, som

innehålla mer än 2 1/i volymprocent alkohol, likaledes må varda omedelbart

tillsvidare förbjuden med undantag av vad som för medicinska,

tekniska, vetenskapliga, kyrkliga och därmed jämförliga behov prövas

skäligt;

att åt de i härav drabbade industrier anställda arbetare, som genom

det provisoriska förbudet berövats sitt arbete utan att erhålla annan lämplig

arbetsförtjänst i stället, genom statens försorg beredes hjälp så långt

möjligt är genom anställning i statens affarsdrivande verk, i den män

behov av arbetskraft där gör sig gällande och ifrågavarande arbetare

befinnas lämpliga därför, samt i den mån detta icke kan ske, genom

direkt ekonomiskt understöd;

att åt de tillverkare av alkoholdrycker, som i anledning av det

provisoriska förbudet önska omlägga sin verksamhet till en samhällsnyttigare

industri, må härför beviljas statslån på billiga villkor»; samt

2) att riksdagen för sin del ville antaga ett vid motionerna fogat

förslag till förordning angående permanent rusdrycksförbud, att träda

i slutlig tillämpning senast den 1 januari 1928; med de eventuella

redaktionsändringar i fråga om lagtextens formulering, som utskottet

kunde finna nödiga.

I motionen I: 71 av herr Ollas A. Ericsson m. fl. och II: 158 av herr

Jonsson i Hökhult m. fl. har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att

till Kungl. Maj:t ingå med en skrivelse, vari hemställes, att Kungl.

Maj t måtte skyndsammast möjligt utfärda förbud mot tillverkning och

försäljning av rusdrycker under rådande kristid».

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 3

Under behandlingen av ovannämnda motioner har utskottet från

skilda delar av landet mottagit ett mycket betydande antal dels vid

möten antagna resolutioner dels ock av nykterhetsföreningar eller enskilda

personer ingivna skrifter, i vilka hemställts, att bevillningsutskottet måtte

tillstyrka bifall till det föreslagna tillfälliga förbudet.

I motiveringen till de av herr Ollas A. Ericsson m. fl. samt av

herr Jonsson i Hökhult m. fl. väckta motionerna har erinrats om en av

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling hos Kung]. Maj:t gjord

framställning, att Kungl. Maj:t måtte under nu rådande kristid utfärda förbud

mot tillverkning och försäljning av rusdrycker. Sedan bevillningsutskottet

gjort sig underrättat därom, att över nämnda framställning

gemensamt utlåtande infordrats från kontrollstyrelsen och socialstyrelsen,

ansåg sig utskottet böra låta med det slutliga avgörandet av de föreliggande

motionerna, i vad de avse tillfälligt förbud, anstå till dess de

nämnda ämbetsverkens utlåtande i berörda ämne avgivits. Sedan detta

numera ägt rum och efter det utskottet tagit del av utlåtandet, vilket,

jämte ett detsamma vidfogat protokollsutdrag, såsom bilaga åtföljer

detta betänkande, går utskottet nu att i anledning av samtliga ovannämnda

motioner avgiva yttrande i bägge de frågor, som genom dem

blivit underställda riksdagens prövning.

Beträffande framställningarna därom, att riksdagen skulle för sin

del fatta beslut om införande efterhand av permanent förbud mot tillverkning

och försäljning av alkoholhaltiga drycker, torde utskottet kunna

fatta sig kort. I det uppdrag, som meddelats den av Kung!. Maj:t den

17 november 1911 tillsatta nykterhetskommittén, ingår att åvägabringa

en allsidig utredning rörande allmänt rusdrycksförbud. Det synes utskottet

vara alldeles uppenbart, att det icke bör ifrågasättas, att riksdagen

intager ställning till frågan om permanent förbud, innan den sålunda

anbefallda utredningen, vilken för närvarande pågår, är slutförd.

Utskottet har sålunda ansett sig böra, utan att ingå i prövning av denna

fråga, under hänvisning till nämnda utredning hemställa, att de föreliggande

framställningarna, i vad de avse permanent förbud, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vidkommande åter förslaget om tillfälligt förbud under kristiden,

har detsamma motiverats dels med kravet på tillgodogörande av alla

tillgängliga livsmedel för näringsbehovets fyllande dels ock med åberopande

av angelägenheten att undanröja sådant, som kan verka nedsättande

på folkets motståndskraft.

Utskottet

Permanent

förbud.

Tillfälligt

■förbud.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Den i kontroll- och socialstyrelsernas omförmälda gemensamma

utlåtande lämnade redogörelsen för de åtgärder för inskränkning av tillverkningen

av alkoholhaltiga drycker, som hittills av Kungl. Maj:t eller

eljes av vederbörande myndigheter vidtagits i syfte att tillvarataga förefintliga

tillgångar på livsmedel, synes beträffande brännvinstillverkningen

giva vid handen, att densamma är praktiskt sett avslutad för tillverkningsåret

1916—1917 och att ett förbud mot sistnämnda tillverkning

sålunda icke för närvarande skulle hava någon nämnvärd betydelse för

livsmedelstillgången. I den mån kristiden kommer att räcka utöver

nämnda tid, framträder givetvis kravet på mm effektiva åtgärder.

Vidkommande tillverkningen av maltdrycker har Kungl. Maj:t, på sätt

i kontroll- och socialstyrelsernas gemensamma utlåtande erinrats, genom

en den 7 november 1916 utfärdad förordning angående förbud mot mältning

av spannmål föreskrivit, att för mältning av torrmalt spannmål

icke må användas, utan att folkhushållningskommissionen därtill lämnat

tillstånd. Enligt vad styrelserna inhämtat från kommissionens mältningsnämnd,

har kommissionen lämnat tillstånd till mältning av korn till en

myckenhet, motsvarande 55 procent av genomsnittsmältningen för närmast

föregående tre år. Styrelserna hava såsom sin uppfattning uttalat,

att, då med hänsyn till under år 1917 inträdda förhållanden importsvårigheterna

ökats och landet syntes bliva hänvisat att nästan uteslutande

existera på de livsmedelstillgångar, som nu finnas inom detsamma,

det vore påkallat att hädanefter upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot

mältning. Folkhushållningskommissionen har i ett den 15 februari 1917

avgivet underdånigt utlåtande i anledning av en framställning av Sveriges

svagdricksbryggarförening om åtgärder till säkerställande av de skattefria

bryggeriernas tillverkning för sin del anfört, att tillstånd till mältning

för närvarande icke torde kunna ifrågakomma, ävensom upplyst,

att kommissionen på senaste tid icke meddelat sådant tillstånd. De

bägge styrelserna hava i sitt omförmälda utlåtande, med hänsyn till nödvändigheten

att utdryga det tillgängliga maltförrådet, föreslagit, att tillverkning

av porter, lageröl och pilsneröl eller i allmänhet maltdrycker

av en högre extrakthalt än 9.5 procent måtte förbjudas. Enahanda

förslag har framställts av folkhushållningskommissionen, som i fråga

härom erinrat, att ett fastställande av 9 7* procent vörtstyrka såsom

den högsta tillåtna skulle motsvara den gräns, som i Kungl. Maj:ts

till 1914 års senare riksdag avlåtna proposition (nr 242) med förslag

till förordning angående tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga

drycker föreslagits till kännetecknande av svagt alkoholhaltiga

drycker. Till belysning av den verkan i avseende å utdrygning av malt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

förrådet, som skulle följa av den ifrågasatta nedsättningen av extrakthalten

— vilken skulle medgiva tillverkning av en dryck med vörtstyrka

motsvarande pilsnerdrickats — har kommissionen meddelat, att av 100

kilogram malt tillverkas omkring 3.8 hektoliter portervört, 5.9 hektoliter

lagerölsvört, 6.7 hektoliter pilsnerölsvört, 8 å 9 hektoliter lager- ellerpilsnordricksvört

eller 15. i hektoliter svagdricka.

De sålunda meddelade siffrorna visa, att den av styrelserna och

kommissionen föreslagna åtgärden skulle vara ägnad att göra den förefintliga

malttillgången icke oväsentligt drygare, men de ådagalägga tillika,

att en betydligt större verkan i berörda hänseende skulle ernås, om

steget toges fullt ut och förbud meddelades mot tillverkning av alla maltdrycker

med högre extrakthalt än den, som är tillräcklig för framställande

av svagdricka. En sådan åtgärd har därför synts utskottet tillrådlig

redan med hänsyn till nödvändigheten att så mycket som möjligt

spara på de tillgängliga knappa maltförråden.

I likhet med motionärerna har emellertid utskottet ansett, att vid

bedömandet av förslaget om tillfälligt förbud omsorg om livsmedelstillgången

icke är det enda, som påkallas av hänsynen till den rådande krisen.

I de av herr Ollas A. Ericsson m. fl. samt herr Jonsson i Hökhult

m. fl. avgivna motionerna har erinrats därom, att andra länder funnit

nödvändigt att tillförsäkra sig ett krafttillskott under fullgörandet av

sina prövande uppgifter genom att inskrida mot tillverkningen av alkoholhaltiga

drycker. Åven på vårt folks förmåga av kraftutveckling

ställas för närvarande stora och ständigt växande krav. Det ifrågasatta

tillfälliga förbudet bör enligt utskottets mening bedömas även och icke

minst med hänsyn till möjligheten att genom detsamma stärka folkets

•förmåga att motsvara dessa krav.

Den begränsning av tillverkningen såväl av brännvin som av maltdrycker,

varom ovan erinrats, liksom även de betydande in skrän kningar

i försäljningen, som dels beträffande såväl brännvin som vin och öl påbjudits

av Kungl. Maj:t i kraft av 35 § brännvinsförsäljningsförordningen och

31 § i förordningen angående försäljning av vin och öl, dels ock i fråga

om brännvin och därmed likställda drycker därutöver av kontrollstyrelsen

föreskrivits eller av försäljare överenskommits på grund av de tillgängliga

förrådens knapphet, äro otvivelaktigt väl ägnade att åstadkomma en önskvärd

minskning i konsumtionen av alkoholhaltiga drycker och att i icke

oväsentlig mån förebygga missbruk. Ä andra sidan är det obestridligt, att

även de nu gällande inskränkningarna lämna rum för missbruk. I sådant

hänseende vill utskottet erinra om det upprörande förhållandet att, enligt

vad för utskottet upplysts, i en mängd fall medel, som av staten, kommuner

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

eller enskilda ställts till förfogande såsom understöd vid arbetslöshet

till följd av krisen, av försumliga familjeförsörjare använts till inköp av

rusdrycker, under det att hemmet lidit brist på det nödvändigaste. Att

även i övrigt missbruk av alkoholhaltiga drycker fortfarande förekommer

i icke obetydlig utsträckning, lär icke kunna förnekas. Vid sådant förhållande

skulle genomförandet av ett totalförbud otvivelaktigt vara av

betydelse för att underlätta övervinnandet av kristidens svårigheter.

Men oavsett syftet att förekomma missbruk synes det utskottet, att

förbudet borde vara ägnat att genom det kraftiga ingrepp i det dagliga

livets vanor, som det för ett stort antal människor innebär, inskärpa i

det allmänna medvetandet tidens allvar och utgöra en välbehövlig maning

till eftertanke och besinning.

Med den uppfattning om förbudets betydelse under nu rådande

förhållanden, åt vilken utskottet nu givit uttryck, har utskottet ansett

de betänkligheter böra vika, som eljest möta mot dess genomförande.

Bland dessa betänkligheter vill utskottet här endast beröra en.

Då riksdagen i skrivelse till Konungen den 23 mars 1915 (nr

40) meddelade sina beslut i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

(nr 23) med förslag om ändrad lydelse av 35 § brännvinsförsäljningsförordningen

m. m. och därvid åt Kungl. Maj:t inrymde befogenhet att

under givna förhållanden vidtaga inskränkningar i eller stadga förbud

mot försäljning av alkoholhaltiga drycker, uttalade riksdagen, på sätt

kontrollstyrelsen och socialstyrelsen i sitt utlåtande erinrat, sin förvissning

därom, att Kungl. Maj:t komme att vid handhavandet av nämnda

befogenhet taga behörig hänsyn till de förluster, som genom de nya

bestämmelsernas tillämpning kunde vållas både tillverkare och arbetare,

ävensom till de befogade ersättningskrav, vilka från deras sida i anledning

därav kunde resas. Utskottet har givetvis icke kunnat underlåta

att, icke minst med anledning av vad riksdagen sålunda uttalat, vid

övervägandet av föreliggande fråga taga hänsyn till den omständigheten,

att ett förbud kan föranleda skäliga ersättningsanspråk från åtminstone

en del av ifrågavarande yrkesutövare. Att utskottet icke kunnat tillmäta

de invändningar, som ur nu angivna synpunkt kunna göras mot ifrågavarande

förslag, avgörande betydelse, beror i främsta rummet på utskottets

ovan angivna uppfattning av den föreliggande frågans läge för närvarande.

Därjämte har utskottet ansett, att krav på ersättning för sådan

förlust av eller minskning i inkomst av handel eller industri, som beror

på ett under extraordinära förhållandens påtryckning av staten företaget

ingrepp, icke kunna göras gällande med samma fog, som om ingreppet

gjorts under normala förhållanden. Vad de skattepliktiga bryggerierna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

beträffar, torde man för övrigt kunna antaga, att desamma skola vara i

tillfälle att till stor del omlägga sin drift för tillverkning av skattefria

drycker, som givetvis under det ifrågasatta förbudets giltighetstid komme

att bliva föremål för högst väsentligt ökad efterfrågan. Arbetslöshet i

större omfattning vid bryggerierna torde därför icke behöva befaras.

Då bevillningsutskottet sålunda går att tillstyrka riksdagen att hos

Kungl. Maj:t. begära vidtagande av åtgärder för införande av förbud

mot tillverkning och försäljning av alkoholhaltiga drycker under nu

rådande kristid, har utskottet velat, i anslutning till den lämnade redogörelsen

för de skäl, vilka för utskottet varit bestämmande, uttryckligen

betona, att den ståndpunkt utskottet intagit är uteslutande betingad av

de rådande extraordinära förhållandena och sålunda icke innebär något

ställningstagande till förslag om förbud, som kunna framkomma under

normala betingelser.

I anslutning till vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, i anledning av motionerna

1: 71 av herr Ollas A. Ericsson m. fl. och II: 158 av herr

Jonsson i Hökhult m. fl. ävensom av vad under punkt

1) i motionerna I: 22 av herr Ström och 11:62 av

herr Lundberg m. fl. hemställts, i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder,

i syfte att förbud mot tillverkning och försäljning av

alkoholhaltiga drycker under rådande kristid måtte

varda skyndsammast möjligt utfärdat;

2) att den under punkt 2) i motionerna 1: 22 och

II : 62 gjorda hemställan om antagande av förslag till

förordning angående förbud mot tillverkning, införsel

och försäljning av rusgivande drycker icke må föranleda

någon riksdagens åtgärd;

3) att motionen II: 63 av herr Lindhagen må

anses besvarad genom vad utskottet ovan under 1) och

2) hemställt.

Stockholm den 6 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Reser vation:

av herrar Lyckholm, Antonsson, Östberg, Jesperson, Knaust, Forssman,

Jönsson i Boa och Lithander, vilka anfört:

Då utskottet behandlat nu föreliggande motioner om totalförbud

och om tillfälligt förbud fristående från övriga motioner i nykterhetsfrågan,

beror detta, såsom av utskottsbetänkandet framgår, därpå

att motionerna om förbud till huvudsaklig del motiverats med nödvändigheten

att iakttaga sparsamhet med landets livsmedelstillgångar.

Utskottet har emellertid icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till

yrkandet om totalförbud för framtiden, enär pågående utredning i ämnet

icke är avslutad. Däremot har utskottet hållit före att vidare utredning

icke vore behövlig för bifall till motionerna om tillfälligt förbud.

Utskottet har ansett sig böra biträda dessa motioner, ehuru, såsom

utskottet erinrat, brännvinstillverkningen lör tillverkningsåret 1916 — 1917

är »praktiskt sett avslutad» samt maltdryckstillverkningen för närvarande

är starkt begränsad och kontrollerad.

Icke heller den omständigheten, att frågan om mera vittgående

restriktioner å förevarande område, utöver dem som nu gälla, redan är

föremål för Kungl. Maj:ts beprövande, har synts utskottet höra göra eu

ytterligare framställning hos Kungl. Maj:t i ärendet överflödig, och utskottet

har vid sin framställning lämnat åsido det utlåtande av kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen av den 16 februari 1917, vilket är bilagt

utskottets förevarande betänkande och däri ämbetsverken avstyrka ett

även tillfälligt förbud.

Förbudet skulle enligt utskottets mening omfatta icke blott tillverkning

utan även försäljning av alla alkoholhaltiga drycker, åtminstone

sådana som innehålla mer än 2 1U volymprocent alkohol.

Vad nu först försäljningen av dylika redan färdiga varor angår

må erinras, att ett sådant försäljningsförbud icke kan lösgöra någon

tillgång för den egentliga livsmedelsmarknaden och således icke bidraga

att stärka densamma. Vad särskilt beträffar redan färdiga maltdrycker

skulle ett dylikt förbud, såsom lätt inses, utsätta dessa varor för att

utan vidare förskämmas och förstöras.

Redan nu är, såsom ovan erinrats, tillverkningen av alkoholhaltiga

drycker starkt begränsad. I de föreliggande motionerna synes icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11. 9

heller vara ifrågasatt att all tillverkning av alkoholhaltiga drycker skulle

under kristiden förbjudas. Tvärtom synes man utgå ifrån, att tillverkning

av alkoholsvagare maltdrycker fortfarande skulle vara medgiven.

Men påtagligt är att, om tillverkningen av dylika drycker i betydande

grad ökas, härav följer, att spannmålstillgången i landet till en ej obetydlig

grad allt fortfarande användes för tillverkning av maltdrycker.

Då utskottet trots dessa nära till hands liggande erinringar ansett

sig böra förorda ett tillfälligt förbud har såsom särskilt skäl härför

åberopats, att förbudet skulle stärka »vårt folks förmåga av kraftutveckling»,

och erinrar utskottet i detta sammanhang att »enligt vad för

utskottet upplysts» i en mängd fäll medel, som ställts till förfogande

såsom understöd vid arbetslöshet, använts till inköp av rusdrycker.

Om dylika missbruk verkligen förekommit i någon avsevärd grad,

kan naturligtvis icke så lätt konstateras, men det torde i varje fall icke

möta några större svårigheter att förebygga dem utan att man därför

behöver tillgripa utvägen av ett tillfälligt totalförbud.

Vad utskottets förevarande uttalande i övrigt angår, må anmärkas,

dels att vi redan här i landet leva under restriktioner, som närma sig

totalförbudets gräns, dels att i de främmande länder, såsom t. ex. Danmark,

Tj-skland och Frankrike, där koinsumtionen av alkoholhaltiga

drycker är vida större än i Sverige, »folkkraften» dock icke lärer vara

svagare än i vårt land, liksom man väl ej heller med fog kan påstå,

att de, som hos oss avhålla sig från allt bruk av mer eller mindre

alkoholhaltiga drycker, på den grund skulle framte större »folkkraft»

än andra rikets innevånare.

Det ligger slutligen i öppen dag, att ett tillfälligt totalförbud skall

bliva ägnat att i ej ringa mån framkalla ökad arbetslöshet, liksom det,

på sätt i ovannämnda ämbetsutlåtande även angives, »antagligen skulle

framkalla omfattande ersättningsanspråk» från näringsidkares och arbetares

sida.

Vid övervägande av allt detta hava vi funnit giltiga skäl för ett

tillfälligt förbud mot försäljning och tillverkning av alkoholhaltiga drycker

icke vara förebragta och därför ansett utskottet böra hemställa,

att de föreliggande motionerna icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 9 håft. (Nr 11.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Bilaga.

Avskrift.

Kontrollstyrelsen och socialstyrelsen, gemensamt

underdånigt utlåtande över framställning från

Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling

om tillfälligt förbud mot tillverkning och försäljning

av rusdrycker.

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 30 december 1916 liar Kungl. Maj:t anbefallt kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen att gemensamt avgiva underdånigt utlåtande över

en av Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling gjord framställning, att

Kungl. Majrt måtte under nu rådande kristid utfärda förbud mot tillverkning och

försäljning av rusdrycker.

I anledning härav få kontrollstyrelsen och socialstyrelsen med remissaktens

återställande i underdånighet anföra följande.

Såväl ifråga om tillverkning som försäljning av rusdrycker har Kungl. Maj:t

med hänsyn till nu rådande kristid vidtagit väsentliga inskränkningar.

Ifråga om tillverkning av brännvin har Kungl. Maj:t genom förordningen den

24 oktober 1916 föreskrivit, att vete, råg, sockerbetor eller melass ej må användas

såsom råämne för tillverkning av brännvin, utan att Kungl. Maj:t därtill givit tillstånd.

Vad sålunda stadgats skall dock ifråga om vete och råg ej äga tillämpning

vid brännerier, där brännvin tillverkas i samband med pressjästberedning.

Vidare har Kungl. Maj:t genom beslut den 24 oktober 1916 anbefallt kontrollstyrelsen

att träffa överenskommelse med bränneriidkarna om sådan inskränkning

i bränningen av potatis vid de s. k. potatisbrännerierna, att högst 12 miljoner liter

brännvin av normalstyrka komme att tillverkas under tillverkningsåret 1916—1917.

En dylik överenskommelse mellan kontrollstyrelsen och bränneriidkarna har träffats

den 30 oktober 1916.

På grund av härovan nämnda inskränkningar i brännvinsbränningen torde

brännvinstillverkningen under tillverkningsåret 1916—1917 bliva den lägsta, som

sedan länge förekommit i Sverige. Bortser man från tillverkningen av sulfitsprit,

har tillverkningen under nedanstående tillverkningsår uppgått

1911/12 till 35.8 7 miljoner liter å 50 procent

1912/13 » 40.92 » » » » * »

1913/14 » 42.86 » » » » »

1914/15 » 18.4 7 » » » » »

1915/16 » 31.71 » » » » »

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

Tidigare har beräknats, att den sammanlagda tillverkningen under innevarande

tillverkningsår icke skulle komma att överstiga 1(5 miljoner liter ä 50 procent

eller ungefär 2 1miljoner liter mindre än under tillverkningsåret 1914/15, under

vilket från och med den 1 januari 1915 förbud mot brännvinsbränning var gällande.

Emellertid har det visat sig, att under innevarande tillverkningsår åtskilliga brännerier

icke bränt ens den myckenhet, som vid kontingenteringen kommit på deras

andel, och det torde därför kunna ifrågasättas, huruvida icke tillverkningen vid

potatisbrännerierna under året 191(5/17 kommer att understiga jämväl den genom

ovan berörda överenskommelser fastställda kvantiteten av 12 miljoner liter.

Sedan brännerikampanjen vid de flesta brännerier numera avslutats — den

1 innevarande februari voro allenast 8 brännerier i gång — kan praktiskt sett ett

förbud mot brännvinsbränning vid andra brännerier än pressjäst- och sulfitspritfabriker

anses vara genomfört.

Vidkommande tillverkningen av maltdrycker, bar Kungl. Maj:t genom förordningen

den 7 november 1916 angående förbud mot mältning av spannmål föreskrivit,

att för mältning av torrmalt spaimmål icke må användas, utan att folkhushållningskommissionen

därtill lämnat tillstånd. Enligt vad kontrollstyrelsen och socialstyrelsen

inhämtat från folkhushållningskommissionens mältningsnämnd, har kommissionen

lämnat tillstånd till mältning av korn till en myckenhet, motsvarande 55 procent

av genomsnittsmältningen för närmast föregående tre år.

Då med hänsyn till under innevarande år inträdda förhållanden importsvårigheterna

ökats och landet synes bliva hänvisat att nästan uteslutande existera på de

livsmedelstillgängar, som nu finnas inom detsamma, torde det vara påkallat att hädanefter

upprätthålla ett ovillkorligt förbud mot mältning. Folkhushållningskommissionen

lärer ej heller komma att meddela ytterligare mältningstillstånd. Däremot lärer det

enligt styrelsernas mening saknas fog för att förbjuda bryggerierna att tillverka

maltdrycker av det redan färdigberedda maltet. Den minskade tillgången på malt

kräver emellertid enligt styrelsernas mening ett statsingripande i den riktning, att

tillverkningen av maltdrycker måtte utdrygas genom ökad tillverkning av maltsvagare

drycker. Då för tillverkning av viss myckenhet porter, lageröl eller pilsneröl

åtgår större kvantitet malt än för tillverkning av motsvarande myckenhet alkoholsvagare

maltdrycker, torde tillverkning av porter, lageröl och pilsneröl eller i allmänhet

maltdrycker av en högre extrakthalt än 9.5 procent förbjudas.

Ifråga om försäljningen av brännvin, vin och öl har Kungl. Maj:t genom kungörelsen

den 3 november 1916 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med

brännvin samt försäljningen av vin eller öl föreskrivit synnerligen stränga restriktiva

åtgärder. Om man undantager de restriktionsbestämmelser, som av länsstyrelserna

utfärdades under storstrejken, men vilka icke gällde under längre tid än omkring

fem veckor, torde under hela 1800-talet och den förflutna delen av 1900-talet

icke en så restriktiv lagstiftning hava varit gällande som för närvarande. Särskilt

gälla dessa inskränkningar brännvinshandeln. 1 detta avseende vilja styrelserna

erinra om att genom nådigt brev den 3 november 1916 kontrollstyrelsen anbefallts

att företaga kontingenteringen av brännvin för olika ändamål och behov. Härvid

hava reserverats för oförutsedda behov 6 miljoner liter å 50 procent och för tekniska

behov 8 miljoner liter. För dryckesändamål funnes den 1 oktober 1916 tillgängliga

12.4 miljoner liter. Vid den av kontrollstyrelsen företagna kontingenteringen av brännvinet

för dryckesändamål befanns för tiden den 16 november 1916—30 september

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

1917 tillgången på egentligt brännvin och sprit utgöra 52 procent, på konjak, wisky,

rom och likör 78 procent samt på punsch 56 procent — allt i jämförelse med förbrukningen

under tiden den 1 januari—30 september 1916.

Den ringa tillgången på brännvin har även föranlett försäljarna därav att

vidtaga ytterligare inskränkningar i försäljningen utöver de genom kungörelsen den

3 november 1916 föreskrivna.

Enligt kontroll- och socialstyrelsernas mening äro de rådande förhållandena

icke av sådan natur, att med stöd av stadgandena i 35 § 2 mom. brännvinsförsäljningsförordningen

samt 31 § 2 mom. i vin- och ölförsäljningsförordningen ett

förhpd mot försäljning av brännvin, vin och öl bör utfärdas.

Under hänvisning till kommerskollegii, kontrollstyrelsens och socialstyrelsens

den 23 oktober 1915 avgivna utlåtande — varav ett tryckt exemplar bifogas —

rörande införandet av tillfälligt förbud, tillåta sig styrelserna erinra om, att genomförande

av ett dylikt förbud antagligen skulle komma att framkalla omfattande

ersättningsanspråk. I skrivelse den 23 mars 1915 (nr 40) i anledning av proposition

med förslag om ändrad lydelse av 35 § i brännvinsförsäljningsförordningen

m. m. har riksdagen uttalat »sin förvissning därom, att Kungl. Maj:t kommer att

vid handhavandet av ifrågavarande befogenhet (d. v. s. att vidtaga inskränkningar

i eller stadga förbud mot försäljning av alkoholhaltiga drycker) taga behörig hänsyn

till de förluster, som genom de nya bestämmelsernas tillämpning kunna vållas

både tillverkare och arbetare, ävensom till de befogade ersättningskrav, vilka från

deras sida i anledning härav må kunna resas». Med hänsyn härtill torde ett tillfälligt

förbud icke böra genomföras under andra förhållanden än då ett dylikt förbud

måste anses oundgängligen påkallat.

På grund av vad sålunda anförts, få styrelserna i underdånighet hemställa,

att den förevarande framställningen icke måtte föranleda någon annan Kungl. Maj:ts

åtgärd än att tillverkning av maltdrycker med högre extrakthalt än 9 1L procent

förbjudes.

Utdrag ur protokoll, hållet vid gemensamt sammanträde, utvisande undertecknad

Envalls skiljaktiga mening i visst avseende bifogas.

Stockholm den 16 februari 1917.

Underdånigst

För kontrollstyrelsen

FREDRIK ZETHELIUS.

För socialstyrelsen

GUNNAR HUSS.

Ernst Envall. Einar J:son Thulin.

föredragande.

A. Molin. Ei.is Bjurstedt.

Bestyrkes å tjänstens vägnar:

Arthur Wirström.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 11.

13

Utdrag ur protokoll, hållet vid gemensamt, sammanträde mellan kontrollstyrelsen

och socialstyrelsen den 16 februari 1917 i nedan angivna

ärende.

Närvarande:

för kontrollstyrelsen:

Överdirektören Zethelius samt herrar Envall och Thulinför

socialstyrelsen:

Byråchefen Huss samt herrar Molin och Bjurstedt.

.S‘ ?• Föredraganden, extra ledamoten i kontrollstyrelsen Thulin anmälde

nådig remiss till ämbetsverken den 30 december 1916 i anledning av en utav Sveriges

nykterhetssallskaps representantförsamling samma dag gjord underdånig framställning

at" éun® . mat,te under nu rådande kristid utfärda förbud mot tillverkning

och försäljning av rusdrycker. 6

Efter överläggning beslöto ämbetsverken att avgiva utlåtande enligt regi
SiToiilirOL
-

Ledamoten i kontrollstyrelsen Envall anmälde skiljaktig mening i nedannämnda

avseende och yttrade följande.

»Styrelsernas hemställan rörande förbud mot tillverkning av maltdrycker med

högre extrakthalt än 9 % procent avstyrkes såsom medförande ökade utgifter för

statsverket med omkring 25,000 kronor per år på grund av den särskilda kontroll

som darover maste anordnas under en tid av redan sjunkande skatteinkomster på

detta område. Om inskränkningar i tillverkningen av skattepliktiga maltdrycker

maste aga rum, synes mig lämpligt, att denna inskränkning göres å den krossade

maltmangden per månad för varje bryggeri, i vilket fall någon ökad kostnad för

kontrollen icke kommer att drabba statsverket. Genom en sådan åtgärd torde

aven tillverkarna föranledas att själva sänka extrakthalten för att utdryga den åt

dem beviljade myckenheten malt.»

Ur protokollet:

Arthur Wirström.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 sand. 9 haft. (Nr 11.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.