Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

1917-03-22 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:14, Betänkande, i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1917 kl. 12 m

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar i förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson. Lyckholm, K. A. Nilson, Antonsson, Bäckström,

Jacob Larsson, Östberg, Jesperson, Röing, Källman, Jeansson i Kalmar.’

Rune, Månsson, Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman, Bondeson, Holmström,

Nilsson i Kristianstad och von Hofsten.

Till bevillningsutskottet hava hänvisats tvenne delvis sammanfallande

motioner om ändringar i taxeringsförordningen.

I motionen nr 73 i första kammaren, av herr Bäckström, hemställes,

»att §§ 39 och 41 i förordningen om taxeringsmyndigheter och förfärandet

vid taxering skola givas följande ändrade lydelse:

§ 39.

Skattskyldig, som icke åtnöjes---rätt till talan, så ock envar

ledamot av taxeringsnämnden, ävensom, såvitt det angår bevillningstaxeringen,

^ vederbörande kommun, municipalsamhälle eller vägstyrelse,

som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må ----stadgas i

nämnda lag.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 12 höft. (Nr 14.)

Motion I: 73,

av herr

Bäckström.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr lé.

Motion

11:224, av

herr Nilsson

Kristianstad.

Utskottet.

Taxerings
nämndens
samman
sättning.

§ 41.

Prövningsnämnd skall bestå — — — föreslagna personerna, och

böra nämndens ledamöter så utses, att — — — näringar.»

Herr Nilsson i Kristianstad föreslår i motionen inom andra kammaren

nr 224, »att riksdagen ville besluta sådan ändring och tillägg till kungl.

förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet vid taxering av

den 28 oktober 1910, att dels den av Konungens befallningshavande

enligt § 25 utsedda ordföranden och ena ledamoten av taxeringsnämnd

böra så vitt möjligt icke vara fastighetsägare, dels ock besluta'' att ur

§ 41 i samma förordning skall utgå bestämmelsen om, att Konungens

befallningshavande vid utseende av prövningsnämnd skall, så vitt möjligt

är, utse hälften fastighetsägare, samt slutligen i § 39 införa stadgande

om rätt jämväl för samtliga ledamöter av taxeringsnämnd att anföra

besvär över taxeringsnämnds beslut.»

Tillika anhåller herr Nilsson, att utskottet måtte »formulera de

ändringar eller tillägg i ovan angiven förordning, som av ett bifall

betingas».

Beträffande motiveringarna för de särskilda förslagen får utskottet

hänvisa till motionerna.

Förevarande motioner hava det gemensamma syltet att åstadkomma

en bättre avvägd beskattning av fast egendom, främst jordbruksfastigheter,

och hava motionärerna var för sig ansett detta sylte främjas på det sätt,

att genom ändrade bestämmelser för beskattningsnämndernas sammansättning

och befogenhet fastighetsägarnas inflytande i nämnderna bleve

minskat. Med avseende härå och då herr Bäckströms båda förslag i sak

jämväl ingå i herr Nilssons motion, har utskottet funnit det ändamålsenligt

att behandla motionerna i ett sammanhang.

Till behandling torde emellertid först böra upptagas det förslag,

varom herr Nilsson är ensam, nämligen den föreslagna inskränkningen

i Konungens befallningshavandes valfrihet vid utseendet av ordförande

och en ledamot i taxeringsnämnden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillingsutskottets betänkande Nr 14.

Bestämmelserna för taxeringsnämndens sammansättning äro meddelade

i 25 § förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering. Ordförande och en ledamot förordnas av Konungens belaliningshavande

utan hänsyn till vilken grupp av skattskyldiga de tillhöra.

Till ledning för kommunernas val av övriga ledamöter är åter

föreskrivet, att därvid skall »tillses, att, sa vitt möjligt är, såväl ägare

av jordbruksfastighet och annan fastighet som näringsidkare, arbetare och

andra inkomsttagare komma att äga säte och stämma i taxeringsnämnden».

Det förslag motionären framställt till ovanberörda syftes främjande på

denna punkt finner utskottet vara mindre ändamålsenligt. Taxeringsnämndens

ordförande utses enligt sakens natur uteslutande med hänsyn till

personliga kvalifikationer för det alltmera krävande uppdraget. Ofta innehaves

detta uppdrag av kronofogden eller häradsskrivaren i orten, av

borgmästaren i stad o. s. v. Enligt motionärens mening skulle en

sådan person, om han tillika ägde en fastighet, låt vara blott en sommarvilla,

vara inkompetent. Ett godkännande av motionärens förslag skulle

hava till följd, att många nu fungerande ordförande, som genom ofta

nog långvarig praxis förvärvat såväl personalkännedom som erfarenhet

i författningstillämpning, nödgades avgå från sina uppdrag.

Vad nu sagts om nämndens ordförande har i allt väsentligt sin giltighet

även beträffande den av Konungens befallningshavande utsedde ledamoten.

Härvid torde för övrigt böra bringas i hågkomst ett uttalande

av 1907 års riksdag i samband med avslag å ett då framlagt förslag

om införande just av befogenhet för Konungens befallningshavande att

utse en ledamot. Som bekant var riksdagen länge tveksam på denna

punkt, och anordningen vaun dess godkännande först i sammanhang

med 1910 års n}m skattelagstiftning. Tveksamheten torde berott på farhågan

att fastighetsägarnas inflytande i taxeringsnämnden skulle minskas

genom utvidgning av det administrativa inflytandet. I sin skrivelse den

6 maj 1907 erinrade riksdagen bland annat i avseende å berörda betänkligheter,

»hurusom taxeringsmyndigheterna hava till ändamål ej

blott att taxera de beskattningsbara inkomsterna utan även, såsom ett

mycket viktigt moment i sin verksamhet, att fastställa fastighetstaxeringsrärdena.

Vid omorganisationen måste därför tillses, att nödiga förutsättningar

hos taxeringsnämnden för fullgörandet av dessa dubbla

funktioner icke saknas. Huruvida för detta ändamål en förstärkning av

sakkunnigelementet inom nämnden kan vara av behovet påkallad,

torde man kunna hava anledning ifrågasätta. Vad däremot synes riksdagen

ovedersägligt är, att för behörigt fastställande av fastighetstaxeringsvärdena.

hos nämnden måste förefinnas en ingående kännedom

s. 4 Kontrollera mot PDF

Fr övning snämndens

sammansättning.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

om ortsförhållandena. Denna kännedom torde bäst sökas i kretsen av

de skattskyldiga själva.»

Något missnöje med Konungens befällningshavandes sätt att handhava

sin förevarande befogenhet har, såvitt för utskottet är känt, icke

yppats, och torde därför så mycket mindre anledning förefinnas att

kringskära densamma i en mot riksdagens ovan citerade uttalande motsatt

riktning.

Angående prövningsnämndens sammansättning är i 41 § taxeringsförordningen

bland annat stadgat, att bland ledamöterna bör, såvitt

möjligt, minst hälften och i Stockholms stad minst en fjärdedel vara

ägare av fast egendom, gällande samma föreskrift ifråga om suppleanterna.

Mot den sålunda gjorda inskränkningen i Konungens befallningshavandes

bestämmanderätt vid nämndens tillsättande hava båda motionärerna

riktat sig med yrkande om dess borttagande.

Förevarande bestämmelse är av gammalt datum och har från de

gamla bevillningsförordningarna flyttats in i gällande taxeringsförordning,

Titan att någon meningsskiljaktighet därom kommit till synes eller däråt

ägnats någon särskild uppmärksamhet. Det torde icke kunna bestridas,

att bestämmelsen bottnar i äldre förhållanden, som numera icke bestå.

Den har givetvis avseende närmast på ägarna av jordbruksfastigheter och

har åsyftat att under en tid, då den fastighetsägande och främst den

jordbrukande befolkningen mera än någon annan klass av skattskyldiga

bidrog till statens direkta skatteinkomst, bevara dess inflytande på den för

skatteberäkningen grundläggande fastighetstaxeringen. De senare årtiondena

hava av orsaker och i en omfattning, varför här ej behöver

redogöras, åvägabragt en ändring i nämnda förhållande. Statsbeskattningen

är numera fotad på den verkliga inkomsten, den må härflyta av

fastighet eller annan inkomstkälla, och den taxerade inkomstsumman

utgöres nu till en relativt mindre del av inkomst av fast egendom.

Det synes då äga visst fog för sig att betrakta den omhandlade bestämmelsen

såsom föråldrad och ej längre befogad. Att, såsom i

motionerna föreslagits, utan vidare utesluta bestämmelsen synes dock

icke böra ifrågakomma och lärer väl ej heller vara i grunden avsett.

Därav skulle nämligen kunna föranledas den uppfattningen, att några

fastighetsägare ej alls finge vara med i nämnden. Utskottet vill för dea

skull föreslå att, vid bifall till motionärernas förslag, i samma stycke

framför orden »dels näringsidkare» inskjutas orden »dels ägare av fast

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14. 5

egendom». Därigenom blir sistnämnda grupp i varje fall likställd med

(ivriga grupper av skattskyldiga.

Genom en sådan ändring av 41 § lär Konungens befallningshavande

ii i ar o händer att allt efter förhållandena i länet lämpligen avväga

de olika gruppernas representation i prövningsnämnden. Utskottet

äi emellertid förvissat, att den sålunda vidgade befogenheten kommer

att av vederbörande brukas fullt sakligt och opartiskt och utan någon

risk för fastighetsägarnas berättigade intressen.

Vad slutligen, vidkommer motionärernas gemensamma förslag att

införa rätt för varje ledamot i taxeringsnämnden att överklaga nämndens.

beslut hos prövningsnämnden, är detta-ägnat att- redan principiellt

ingiva betänkligheter. Taxeringsnämndens organisation, formerna

för dess arbeten och innebörden av dess beslut göra nämnden nära

jämförlig med en i vanlig mening dömande myndighet, med en kollegial

domstol. Men att en domstolsledamot skulle äga överklaga domstolsbeslut,

som gått hans mening emot, torde vara främmande för processuell

teori och praxis. Redan av detta principiella skäl måste utskottet

avstyrka förslaget.

h i ansett detta skulle den föreslagna anordningen helt visst vid

sitt omsättande i praktiken stöta på hinder och draga med sig konsekvenser

av allt annat än önskvärd art. Den tilltänkta klagorätten

måste förutsätta tillgång för den klagande till bevismaterialet i saken,

i första rummet således vederbörande skattskyldigs deklaration. Enligt

gällande taxeringsförordnings 23 § äger taxeringsnämndsledamot såsom

sådan icke taga del av till nämnden inkomna deklarationer, och riksdagen

har senast j år, på förslag av bevillningsutskottet i betänkandet

nr 2, avslagit motion om ändring i detta avseende.

Motionärerna hava talat blott om klagorätt till pröningsnämnden.

Konsekvensen skulle emellertid kräva, att talan finge fullföljas även i

högre och^ högsta instans. Det bör då ligga i öppen dag, vilka trakasserier

för de skattskyldiga och besvär för myndigheterna, som en

minoritet i taxeringsnämnden eller blott en enda ledamot skulle kunna

åstadkomma genom att exempelvis klaga över varje taxering, som icke

skett såsom han velat.

För övrigt torde det syfte, motionärerna haft med sitt förslag, i

allmänhet kunna nås på andra vägar. Det står varje ledamot av taxeringsnämnden

öppet att lata anteckna sin avvikande mening i nämn
-

Besvärsrätt

för ledamot

i taxeringsnämnd.

/

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 14-

dens protokoll. Detta protokoll blir sedermera föremål för granskning

hos Konungens befallningshavande, varvid kronoombudets uppmärksamhet

alltid blir fäst vid förekommande reservationer. Då protokollet

skall vara tillgängligt vid prövningsnämndens sammanträde,

kan också ledamot av denna nämnd komma att upptaga saken, där ej

kronoombudet funnit anledning ingripa. En enkel väg är ju för övrigt,

att vederbörande under hand intresserar någon ledamot av prövningsnämnden

för sin mening. Det vill alltså synas, som om något egentligt

behov av åtgärder i nu omhandlade syfte ej heller skulle föreligga.

Med avseende å vad utskottet här ovan anfört får utskottet hemställa,

1) att det i herr Nilssons i Kristianstad förevarande

motion, II: 224, framställda förslaget om ändring i 25 §

förordningen om taxeringsmyndigheter och förfarandet

vid taxering icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd;

2) att vad i bemälda motion samt i herr Bäckströms

förevarande motion, I: 73, ifrågasatts angående

ändring i 39 § samma förordning ej heller måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda; samt''

3) att riksdagen måtte i anledning av de förevarande

motionerna, så vitt de avse ändring i 41 §

merberörda förordning, besluta, att samma paragraf

skall erhålla följande ändrade lydelse:

41 §.

Prövningsnämnd skall bestå av minst tio, högst

tjugufem ledamöter, vilka Kungl. Maj:ts befallningshavande

äger utse bland de av taxeringsnämnderna därtill

föreslagna personerna. Prövningsnämndens ledamöter

böra så utses, att nämnden, så vitt förhållandena medgiva,

kommer att utgöras av ett efter beskattningens

belopp och mängden av skattskyldiga skäligen lämpat

antal dels ägare av fast egendom, dels näringsidkare och

dels andra inkomsttagare, samt att inom nämnden icke

saknas tillförlitlig kännedom om länets särskilda delar,

dessas ekonomiska tillstånd och huvudsakliga näringar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

Kungl. Maj:ts befallningshavande utser i enahanda

ordning jämväl suppleanter, till antal motsvarande minst

hälften av antalet ordinarie ledamöter i nämnden.

Stockholm den 22 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Reservationer:

vid punkt 1):

av herr Nilsson i Kristianstad;

vid punkt 2):

av herrar Bäckström, Källman, Månsson, Holmström och Nilsson i

Kristianstad, vilka anfört:

Det är tvivelsutan ett viktigt samhällsintresse, att taxeringen —

den giund pa vilken utmätandet av de direkta skatterna skall byggas_

sker efter så rättvisa grunder som möjligt. För detta ändamål är det

önskvärt, att olika grupper av skattdragande bliva representerade i taxeringsnämnderna

och ett uttalande om önskvärdheten härav har också

influtit i förordningens § 25. Icke alltid blir dock detta uttalande

respekterat i tillräcklig grad och det är i varje fall icke uteslutet, att

i en taxeringsnämnd en särskild grupp av skattdragande kan driva en

taxeringspolitik, som gynnar dess särintressen och därigenom icke blir

rättvis mot övriga grupper av skattdragande inom taxeringsområdet

ifraga, liksom också samhället ur rent fiskalisk synpunkt blir lidande

härpå, efteisom dessa särintressen, åtminstone hittills, väl i regeln sökt

driva fram för låga taxeringar.

Som en motvikt mot eventuellt förhandenvarande särintressen sitta

i taxeringsnämnden de bägge av Konungens befallningshavande utsedda

ledamöterna. Dessa hava — liksom för övrigt alla taxeringsnämndens

ledamöter rätt att till protokollet låta anteckna sin avvikande mening,

men den rätt att anföra besvär över taxeringsnämndens beslut, som

enligt förordningens § 39 är medgiven den skattskyldige själv ävensom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

vederbörande kommun etc. och som är medgiven kronoombudet lios

prövningsnämnden beträffande denna nämnds beslut (§ 49), denna rätt

hava dessa kronoombud i den lägre instansen icke. Det synes därför

som om någon ytterligare garanti för rättvisa taxeringar skulle kunna

erhållas, om envar av de bägge av Konungens befallningsbavande utsedda

ledamöterna av taxeringsnämnden finge rätt att hos prövningsnämnden

anföra besvär över sådana taxeringsnämndens beslut, mot vilka

de anse berättigade anmärkningar kunna göras.

Utskottet har funnit en sådan besvärsrätt obehövlig under hänvisning

till dels att taxeringsnämndens protokoll, innehållande eventuella

reservationer, skall vara tillgängligt vid prövningsnämndens sammanträde,

dels även att den vägen ju alltid står öppen, »att vederbörande

under hand intresserar någon ledamot av prövningsnämnden för sin

mening». Det synes oss likväl att åtminstone de bägge av Konungens

befallningskavande utsedda ledamöterna av taxeringsnämnderna borde

hava möjlighet att direkt bringa sin mening till prövningsnämndens

kännedom utan att behöva »under hand intressera» någon ledamot av

prövningsnämnden att föra fram densamma; det synes oss även att det

allmännas intresse icke kunde annat än gagnas av att ifrågavarande

ledamöter av taxeringsnämnderna sattes i tillfälle att på ett mera effektivt

sätt bringa sina från taxeringsnämndens majoritet avvikande meningar

till prövningsnämndens kännedom än genom en reservation i taxeringsnämndens

protokoll, som kanske ingen annan än kronoombudet kommer

att läsa.

Begränsar man rätten att anföra besvär till att omfatta endast de

av Kungl. Maj:ts befallningshavande förordnade ledamöterna i taxeringsnämnden

och giver dem endast rätt till besvär över taxeringsnämndens

beslut, så bortfalla de skäl mot en sådan besvärsrätt som utskottet sökt

i den omständigheten att icke alla taxeringsnämndens ledamöter hava

fått taga kännedom om deklarationerna och i farhågor för att enskilda

taxeringsnämndsledamöter skulle gå till högsta instans med klagan mot

varje taxering, som icke skett såsom de velat.

Mot förslaget har utskottet slutligen anfört, att det »skulle vara

främmande för processuell teori och praxis att en domstolsledamot skulle

äga överklaga domstolsbeslut, som gatt hans mening emot». Sant är

att kronoombudet i prövningsnämnden, vilken äger rätt att överklaga

prövningsnämndens beslut, icke tillhör prövningsnämnden, men denna

mera teoretiska synpunkt torde icke böra få tillmätas avgörande betydelse.

På grund av det anförda hemställa vi,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

att riksdagen måtte i anledning av herr Bäckströms

motion 1: 73 och herr Nilssons i Kristianstad»

motion II: 224 besluta, att 39 § förordningen om taxeringsmyndigheter

och förfarandet vid taxering skall

erhålla följande förändrade lydelse:

39 §.

Skattskyldig som icke åtnöjes —--rätt till

talan, så ock envar av de av Kungl. Maj:ts befallningshavande

förordnade ledamöterna av taxeringsnämnden,

ävensom, såvitt det angår bevillningstaxeringen, vederbörande

kommun, municipalsamhälle eller vägstyrelse,

som är missnöjd med taxeringsnämnds beslut, må

— — — stadgas i nämnda lag.

vid punkt 3):

av herrar Lyckliolm, Antonsson, Östberg, Jesperson, Jeansson i Kalmar,

Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman och von Hofsten, vilka anfört:

Utskottet har under 3) hemställt, att riksdagen i anledning av de

förevarande motionerna måtte besluta viss ändrad lydelse av 41 § i

taxeringsförordningen. Den föreslagna ändringen betyder, att den hittills

gällande garantien för fastighetsägarnas behöriga representation i prövningsnämnderna

skulle eftergivas. Konungens befallningshavande skulle

härutinnan få fria händer.

Självfallet är emellertid, att redan åtgärden att ändra ifrågavarande

paragraf innebär en indirekt uppfordran till befallningshavandena att

hädanefter minska fastighetsägarnas antal så att detta i varje händelse

ej komme att uppgå till hälften, respektive en fjärdedel.

Huruvida avsikten med motionärens förslag är att åstadkomma

en mera skärpt beskattning av den fästa egendomen, särskilt jordbruksfastigheterna,

och dess avkastning eller någon annan, därpå har utskottet

icke vidare ingått. I stället har utskottet motiverat sitt i motionernas

syfte gående förslag därmed, att 41 § ej längre skulle vara

tidsenlig, att förutsättningar för fastighetsägarnas särskilda företrädande

i prövningsnämnderna ej längre skulle vara för handen. Vi kunna

icke dela denna uppfattning. Utskottet har självt i annat sammanhang

(sid. 3 i betänkandet) citerat ett uttalande av riksdagen i en riksdagsskrivelse

av den 6 maj 1907. Vi anhålla att få i detta sammanhang

åberopa samma uttalande, som tydligt ådagalägger riksdagens betänkligBihang

till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 12 käft. (Nr 14.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 14.

heter i fråga om varje åtgärd, som kan leda till minskning av fastighetsägarnas

inflytande i beskattningsnämnderna. Riksdagen har härvid

särskilt betonat »hurusom taxeringsmyndigheterna hava till ändamål ej

blott att taxera de beskattningsbara inkomsterna utan även, såsom ett

mycket viktigt moment i sin verksamhet, att fastställa fastighetstaxeringsvärden

a». 1 själva verket är det också numera så att, sedan

inkomsttaxeringen bundits vid det alltmera utvecklade självdeklarationsförfarandet,

någon taxering i egentlig mening förekommer allenast vid

bestämmandet av nyssnämnda taxeringsvärden. I övrigt är det i normala

fall så, att de skattskyldiga så att säga taxera sig själva. Taxeringsmvndigheterna

hava endast att utöva kontroll. I detta sammanhang

må dessutom särskilt erinras att under uttrycket »fastighetsägare»

falla icke blott ägare av jordbruksfastighet utan även ägare av annan

fastighet, vilka senare utgöra mycket stora och allt mera i antal växande

kategorier av skattskyldiga.

Den anordning, som riksdagen 1907 i sitt ovannämnda uttalande

avböjde, är sedan 1910 införd. Jämväl i övrigt äro grunderna för

taxeringsnämndernas sammansättning sådana, att en kommunal majoritet

av smärre inkomsttagare lätteligen kan helt utestänga fastighetsägarna

från dessa nämnder, varigenom de förra bliva i tillfälle att

godtyckligt höja fastighetsvärdena. Emot missbruk i detta avseende

hava prövningsnämnderna hittills varit i tillfälle att inskrida. Det hör

ju till dessas uppgift att granska och fastställa alla taxeringar av de

underordnade nämnderna. Enligt sakens natur kan ju någon verklig

granskning i allmänhet icke ske i andra fall än där särskilda omständigheter

påkallat uppmärksamhet. De periodiskt återkommande allmänna

fastighetstaxeringarna hava dock intagit en särskild ställning, och fullt

befogat hava prövningsnämnderna därvid i många fall inskridit till

åvägabringande av möjligast likformig uppskattning av den fasta egendomen

inom länet. Bifalles utskottets förslag, bortfaller garantin för

fastighetsägarnas behöriga plats inom prövningsnämnderna och därmed

också för sakkunskapens inflytande vid fastighetsuppskattningen. Det

behövliga korrektivet mot överdrifter från särskilda taxeringsnämnders

sida är därmed också borta eller åtminstone till sitt värde mycket

reducerat. Vi hava därför icke kunnat biträda utskottets förslag utan

ansett, att motionerna även i förevarande del bort avstyrkas.

STOCKHOLM, tSAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.