Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med. förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

1917-03-22 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:15, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med. förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars'' 1917 kl 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition med. förslag till förordning om särskilda avdrag

vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt, dels ock i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Lyckholm. K. A. Nilson, Antonsson, Bäckström,

Jacob Larsson, frih. Palmstierna, Röing, Källman, Jeansson i Kalmar,

Rune, Månsson, Jonsson i Hökhult, Knaust, Forssman, Neess, Nilsson i

Kristianstad, von Hofsten och Lithander.

... , G.®n(?m Proposition, nr 92, av den 9 mars 1917, vilken hänvisats

till bevillningsutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bifogat

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag föreslagit

riksdagen att antaga följande:

Förslag

till

förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till

bevillning för inkomst samt till inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas som följer:

1

,Vid.1917 års tering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 13 höft. (Nr 15.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

som icke taxeras till inkomst- ocli förmögenhetsskatt lör ett belopp av

mera än 3,000 kronor och som har att på grund av försörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av

taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje fall, medgivas

särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

Vid bevillningstaxeringen må den i skattskyldigs mantalsskrivningsort

efter avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning återstående

beskattningsbara inkomst nedsättas, om den skattskyldiges sammanlagda

årsinkomst, beräknad i enlighet med 10 § i de vid nämnda

förordning fogade »Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ei uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för varje barn, om

årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor men ej till 1,800 kronor, med

högst 15 procent för varje barn samt, om samma inkomst uppgår till

1,800 kronor men ej till 2,400 kronor, med högst 10 procent för varje

barn, dock ej i något fall med mera än 80 procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som enligt 19 § 2 mom.

förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig,

må ökas till högst 300 kronor för varje barn till och med tre samt till

högst 500 kronor för varje barn därutöver, dock för barn, som självt

åtnjuter inkomst, allenast om och i den mån barnets inkomst understiger

beloppet av den för barnet ifrågakommande nedsättning.

Särskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall, som jämväl är hänför!

igt till 2 §, icke medgivas, med mindre samtidigt tillämpas där omförmäld

nedsättning.

4 §•

År fråga om äkta makar, skall i tillämpliga delar gälla vad beträffande

makars taxering stadgas i bevillningsförordningen och förordningen

om inkomst- och förmögenhetsskatt.

»

5 §.

Över prövningsnämnds beslut i fråga om tillämpningen av denna

förordning må klagan icke föras.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

3

6 §■

Har avdrag enligt denna förordning medgivits, åligger det taxeringsnämnden

att införa uppgift därom i inkomstlängdens kolumn för anteckningar

med angivande jämväl av avdragens särskilda belopp, och skall,

då fråga är om avdrag enligt 2 §, i kolumnen för antagen beskattningsbar

inkomst upptagas det efter sådant avdrag återstående belopp.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen,

enligt därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande vad föredragande departementschefen enligt ovan omförmälda

statsrådsprotokoll anfört vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj :t, får utskottet hänvisa till propositionen.

Till utskottet hava jämväl överlämnats nedannämnda fem i förevarande

ämne väckta motioner.

I motion II: 8, av herr Olsson i Ramsta, har hemställts, »att riks- Motion n.-s.

dagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville

snarast möjligt utfärda följande förordning om särskilt avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst av kapital eller arbete.

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst av kapital eller

arbete skall följande lända till efterrättelse:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar,

dessa tillhopa icke för året taxerats enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 3,000 kronor,

och den skattskyldige har att på grund av försörjningsplikt ''underhålla

minst tre barn, vilkas ålder vid taxeringsårets början understiger

femton år, bör taxeringsmyndighet, efter prövning av behovet i varje

( särskilt fall, medgiva nedsättning av den i den skattskyldiges mantalsskrivningsort

enligt gällande förordning angående bevillning av fast

egendom samt av inkomst beskattningsbara inkomsten med följande procent,

nämligen, om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras

s. 4 Kontrollera mot PDF

Motion

11:226.

Motion

11:227.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

sammanlagda i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår

till belopp understigande

1,200 kronor med högst 80 procent,

1,200 kronor men ej 1,800 kronor med högst 50 procent,

1,800 kronor men ej 2,400 kronor med högst 30 procent,

2,400 kronor men ej 3,000 kronor med högst 25 procent.

Det åligger taxeringsnämnden att i inkomstlängdens kolumn för

anteckningar införa uppgift om beloppet av det enligt denna förordningmedgivna

avdraget.

Denna förordning träder i kraft genast efter utfärdandet.»

1 motion II: 225, av herrar Nilsson i Kristianstad och Bärg i

Katrineholm, har föreslagits, »att riksdagen måtte besluta, att kungl.

förordningen av den 24 mars 1916 om särskilt avdrag vid 1916 års

taxering till bevillning för inkomst av kapital eller arbete må även vid

1917 års taxering till bevillning tillämpas, dock med den ändring, att

som villkor för skattelindringens åtnjutande stadgas minst två oförsörjda

barn».

I motion II: 227 har herr Strid, med instämmande av herr Anderson

i Råstock, föreslagit, »att riksdagen ville besluta att antaga följande

förslag till

Förordning om provisorisk skattelindring.

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst av kapital eller

arbete skall följande lända till efterrättelse:

Om skattskyldig svensk medborgare eller, i fråga om äkta makar,

dessa tillhopa icke för året taxeras enligt förordningen om inkomstoch

förmögenhetsskatt för ett taxerat belopp av minst 3,000 kronor

och den skattskyldige har att på grund av försörjningsplikt underhålla

minst ett barn, vars ålder vid taxeringsårets början understiger femton

år, skall den skattskyldige erhålla lindring i sin på förordningen angående

bevillning av fäst egendom samt av inkomst grundade skatt till

stat och kommun med följande procent, nämligen,

om den skattskyldiges eller, i fråga om äkta makar, deras sammanlagda

i mantalsskrivningsorten bevillningstaxerade inkomst uppgår till

belopp understigande 1,200 kronor ............ med 75 procent

1,200 kronor men ej till 2,000 » » 50 »

2,000 » » » » 3,000 » » 25 »

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 5

Det åligger taxeringsnämnden att i taxoringslängdens kolumn för

anteckningar införa uppgift om den procent, med vilken skattelindring

i förekommande fall skall utgå.»

fillika har begärts, att erforderliga jämkningar i ocli tillägg till

don föreslagna förordningen, vilka kunde befinnas erforderliga för uppnående

av i motionen angivet syfte, måtte av vederbörande utskott

verkställas.

Slutligen hava i anledning av propositionen väckts tvenne motioner.

I den ena av dem, II: 34(), har herr Lindqvist i Kosta hemställt, »att

riksdagen ville göra den förändring i Kungl. Majrts förslag, att avdragsrätten

göres obligatorisk».

I den andra motionen, 11:346, av herr Bogren, har föreslagits, »att

riksdagen ville antaga Kungl. Maj:ts i proposition nr 92 av den 9 mars

1917 framlagda förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst- och förmögenhetsskatt

med den ändring, att § 1 i förslaget får följande lydelse:

§ I
Vid

1917 års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomstoch

förmögenhetsskatt må här i riket mantalsskriven svensk medborgare,

som icke taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett belopp av

mera än 3,000 kronor och som har att på grund av föjsörjningsplikt

underhålla ett eller flera barn, som vid årets början icke fyllt 15~år, av

taxeringsmyndighet medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.»

Körande motiveringen för de motionsvis framförda förslagen får

utskottet hänvisa till de särskilda motionerna.

1 likhet med Kungl. Maj:t finner utskottet det vara överflödigt att

ingå på någon undersökning angående behovet av särskilda skattelättnader

innevarande år. Förutsättningarna härutinnan för riksdagens beslut

i ämnet förra året föreligga, såsom allmänt är känt, i år i lån^t

högre grad.

Motion

TT: 340.

Motion

II: 346.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Avdrag vid

taxeringen till

inkomst- och

förmögenhetsskatt.

Fakultativa

eller obligatoriska

avdrag.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Den förra året tillämpade förordningen den 24 mars 1916, om

särskilt avdrag vid 1916 års taxering till bevillning för inkomst av kapital

eller'' arbete, både, som av rubriken framgår, avseende endast a

bevillningstaxeringen och därpå grundade skattepåföringar av skilda slag.

Den föreliggande propositionen innebär således, genom bestämmelsen i

förslagets 3 § om provisorisk höjning i vissa fall av de s. k. barnavdragen

enligt förordningen om inkomst- och förmögenhetsskatt, en beaktansvärd

utvidgning av området för de provisoriska skattelättnaderna. Ått de tre

ovan förstnämnda motionerna stannat vid lindringar i samband med

bevillningstaxeringen, får givetvis anses bero allenast därpa, att de väckts ■

tidigare än propositionen framlagts, och icke på någon avsiktlig skiljaktighet.

De i anledning av propositionen väckta motionerna II: 340 och

346 ansluta sig i denna del utan vidare till Kungl. Maj:ts förslag. Ehuruväl

riksdagen i fjol beträffande formen för den då beslutade skattelindriugen

betonade kravet på försiktighet i fråga om varje åtgärd, som kunde

verka till minskad statsinkomst, torde, med hänsyn till de i propositionen

förebragta skälen och särskilt den konstaterade tendensen hos inkomstoch

förmögenhetsskattens avkastning till ökning vida över beräknade

belopp, några betänkligheter ej behöva råda ifråga om bifall till förslaget

om provisoriskt höjda barnavdrag.

Mera tvivelaktigt är spörsmålet, huruvida skattelättnaderna höra

vara, såsom enligt fjolårets författning, fakultativa, beroende av taxeringsmyndighetens

prövning i varje särskilt fall, eller under stadgade förutsättningar

obligatoriska. Redan herr Strid har i sin motion förordat

den sistnämnda formen, och kammarrätten, vars förslag till författning

i ämnet i allmänhet legat till grund för Kungl. Maj:ts, har på i vissa

avseenden ganska vägande skäl föreslagit obligatoriska nedsättningai.

Kammarrättens motivering har också föranlett herr Lindqvist i Kosta att

påyrka ändring i Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt till överensstämmelse

med kammarrättens.

De provisoriska skattelindringarnas tyngdpunkt ligger givetvis i

de föreslagna nedsättningarna av bevillningstaxeringen, som ju automatiskt

återverka på de kommunala utskylderna och en hel del andra allmänna

avgifter. Det är också från det kommunala intresseområdet, som

Kungl. Maj:t hämtat huvudskälet för skattelindringarnas fortsatta anordnande

efter den fakultativa principen. En obligatorisk och följaktligen

mera generell tillämpning av nedsättningen i bevillningstaxeringen skulle

i många fall åstadkomma en obillig förskjutning i den kommunala skattebördan

och på vissa håll kunna genom alltför stark reduktion av bevillninsrskronorna

äventyra kommunens ekonomi. Åven kammarrätten har

Ö V

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

insett denna risk och sökt förekomma den genom att, jämfört med fjolarets

bestämmelser, inskränka nedsättningen till lägre inkomstgrupper,

kran synpunkten av de skattskyldigas berättigade anspråk att i år, då

levnadskostnaderna uro väsentligt högre än i fjol, icke bliva sämre tillgodosedda

i förevarande avseende än då, har Kungl. Maj:t icke därvid

kunnat följa kammarrätten utan jämväl genom bibehållandet av samma

inkomstgrupper, som 1916 års förordning upptog, fått ett ytterligare skäl

att pa nyssberörda sätt beakta det kommunala intresset.

Herr Bogrens förslag om annan lydelse av 1 § i den av Kungi.

Maj :t föreslagna förordningen innebär borttagande därur av orden »efter

prövning av behovet i varje fall». Härmed torde motionären hava åsyftat

att finna en medelväg mellan Kungl. Maj:ts förslag och kammarrättens

genom att å ena sidan befria taxeringsmyndigheten från skyldighet att

undersöka det individuella behovet samt å den andra lämna öppet för

densamma att taga hänsyn till kommunens intresse. På taxeringsmyndigheten

skulle bero, om provisoriska skattelättnader över huvud

taget skulle komma i fråga inom distriktet, men om myndigheten beslöte

sig för att bevilja sådana i större eller mindre utsträckning, skulle

tillämpningen bliva generell, omfatta alla, som enligt författningen vore

formellt berättigade.

Ett slags medelväg mellan den fakultativa och den obligatoriska

linjen åsyftar också herr Olsson i Ramsta genom föreskriften, att taxeringsmyndighet

»bör» under givna förutsättningar bevilja ifrågakommande

nedsättning.

På grund av kammarrättens erinran om svårigheten att i högre

instanser sakligt bedöma besvär rörande tillämpning av fakultativa skattelindringar

har Kungl. Maj:t vidtagit den enligt utskottets uppfattning

redan i och för sig väl befogade åtgärden att i 5 § föreslå stadgande

därom, att prövningsnämnds beslut ej får överklagas.

Efter ett noggrant övervägande av de skäl, som onekligen finnas

för såväl den obligatoriska som den fakultativa principen, har utskottet

funnit sig böra, främst av hänsyn till det kommunala intresset, giva

företräde åt den sistnämnda. Den av herr Olsson i Ramsta föreslagna

formuleringen »bör» skulle endast leda till missförstånd, och olika tillämpning,

ena gången tolkas som »må» och den andra som »skall»,

hör den fakultativa linjen är rätta uttrycket »må».

Väljes sistnämnda linje, bör dock därmed förbindas kravet på

undersökning av behovet i varje enskilt fall. Endast så kan, enligt utskottets

uppfattning, vinnas ändamålet med anordningen av provisoriska

skattelättnader. Herr Bogrens förslag får utskottet därför avstyrka.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Krinran till

taxeringsmyndigheterna.

Nedsättning

av skattebelopp

i stället

för avdrag vid

taxering.

Detaljfrågor.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Några erfarenheter tran den fakultativa tillämpningen av 1916 års

förordning äro icke ännu samlade. Det torde dock kunna antagas, att

denna tillämpning, såsom också kammarrätten och motionärerna för den

obligatoriska principen framhållit, varit ganska ojämn och på sina håll

ofullständig, och att stundom det enskilda behovet fått stå tillbaka för

det kommunala skatteintresset. Redan det förnyade utfärdandet av författning

i ämnet bör ju vara ägnat att hos taxeringsmyndigheterna

klargöra statsmakternas allvarliga syfte, att författningen skall komma

till så vidsträckt användning, som de skattskyldigas behov påkallar och

omständigheterna i övrigt medgiva. Då det emellertid är av vikt, att

en sådan uppfattning verkligen blir allmän hos vederbörande, finner utskottet

det angeläget, att deras uppmärksamhet uttryckligen fästes på

syftet med och innebörden av deras diskretionära befogenhet på förevarande

område.

Det i herr Strids motion innefattade förslaget till »förordning om

provisorisk skattelindring» avser en procentuell nedsättning av själva

skattebeloppen, medan taxeringen skulle lämnas orubbad. 1 bevillningsförordningens

1 § heter det: »Till staten erlägges bevillning av fast

egendom samt av inkomst enligt bestämmelserna i denna förordning.

Denna skatt utgår på grund av taxering, som verkställes i den ordning

och med ledning av de uppgifter, varom särskilt är stadgat». Motionärens

förslag, enligt vilket taxeringen i hithörande fall icke längre skulle vara

grundläggande för bevillningen, innebär således, att 1 § för vissa undantagsfall

av tillfällig natur skulle sättas ur kraft. Motionären har därmed

åsyftat att undvika den minskning av den kommunala rösträtten, som

skulle följa av nedsättning i själva taxeringen. Utskottet, som emellertid

icke har att bedöma motionen ur annan synpunkt än beskattningens,

anser, att motionärens metod i varje fall i sistnämnda avseende icke är

att föredraga. Från allmän lagstiftningssynpunkt måste det ock betecknas

såsom högst olämpligt att i en tilläggsförfattning av provisorisk egenskap

rubba den grund, efter vilken huvudparten av de allmänna utskylderna

utgöres. Utskottet får alltså avstyrka förslaget, vad bevillningen

angår. Därest detta avstyrkande vinner riksdagens bifall, torde riksdagen

finna, att motkmen förfallit, såvitt den avser nya grunder för kommunalutskylder

och andra allmänna avgifter, som nu utgå efter bevillningstaxeringen.

Det särskilda syfte, vari motionen väckts, torde för övrigt

bliva beaktat vid behandlingen av annan, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion i samma syfte.

De i det föregående icke berörda avseenden, i vilka motionerna avvika

från propositionen, hänföra sig väsentligen till dels storleken av den i 1 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15. 9

i Knngl. Maj:ts förslag förutsätta försörjningsplikten (motionen 11:225)

och dels omfattningen av 2 § i fråga om de avdragsberättigade inkomstgrupperna

och procenttalen för nedsättningen enligt samma paragraf

(motionerna II: 8 och 227). Även i dessa avseenden har utskottet funnit

sig böra giva propositionen företräde. -

På någon detaljerad jämförelse mellan 1916 års förordning och

Kungi. Maj:ts förslag har iitskott.et icke här ovan ingått. Det torde

emellertid vara på sin plats, att utskottet, som givetvis haft att göra

en sådan jämförelse, såsom resultatet av denna, i den mån det ej redan

framgått, tillkännagiver sin uppfattning, att förslaget i alla avvikande

stycken innebär avgjorda förbättringar.

Med åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Ivungl.

Maj:ts förevarande proposition, antaga ovan återgivna

förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917

års taxering till bevillning för inkomst samt till inkomst-

och förmögenhetsskatt;

2) att de i detta betänkande behandlade motionerna:

a) II: 8, av herr Olsson i Ramsta,

b) II: 225, av herrar Nilsson i Kristianstad och

Bärg i Katrineholm,

c) 11:227, av herr Strid,

d) II: 340, av herr Lindqvist i Kosta, samt

e) II: 346, av herr Bogren,

må anses besvarade genom vad utskottet under

1) hemställt; samt

3) att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla,

att vad utskottet bär ovan uttalat rörande taxeringsmyndigheternas

tillämpning av förevarande förordning

måtte genom Kungl. Maj:ts försorg, i den mån och

på det sätt, som finnes lämpligt, skyndsammast bringas

till vederbörandes kännedom.

Stockholm den 22 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 13 höft. (Nr 15.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Reservation

vid punkt 1):

av herrar Månsson och Nilsson i Kristianstad, vilka anfört:

I motioner i andra kammaren har såväl herrar Strid som Lindqvist

i Kosta påyrkat, att den föreslagna skattelindringen skall ovillkorligt

tillämpas och icke vara beroende av taxeringsnämndens prövning av

behovet i varje fall. En sådan uppfattning ger även kammarrätten till

känna i sitt i Kungl. Maj:ts proposition återgivna yttrande.

Utskottet har dock icke velat förorda en obligatorisk tillämpning

av skattelindringen, utan stannat för en fakultativ sådan.

För vår del hava vi icke kunnat i sin helhet dela utskottets betänkligheter

mot en obligatorisk tillämpning av skattelindringen. För

inkomsttagare under 1,200 kronors sammanlagd årsinkomst, som äro

gifta och ha barn att försörja, torde den nuvarande dyrtiden utan någon

särskild prövning av behovet konstituera skattelindringens absoluta nödvändighet,

och de betänkligheter, som kunna resas mot en obligatorisk

skattelindring, bortfalla till större delen, om man inskränker den ovillkorliga

tillämpningen till inkomsttagare under 1,200 kronors årsinkomst.

Uppenbart är också, att dessa familjeförsörjare äro i största behovet av

skattelindrin gen.

I anslutning till vad här anförts få vi därför hemställa,

att riksdagen ville besluta, att 1, 2 och 3 §§ i

Kungl. Maj:ts förslag skola få denna lydelse:

1 §•

Vid 1917 års taxering till bevillning för inkomst

samt till inkomst- och förmögenhetsskatt må här i

riket mantalsskriven svensk medborgare, som icke

taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt för ett

belopp av mera än 3,000 kronor och som har att på

grund av försörjningsplikt underhålla ett eller flera

barn, som vid årets början icke fyllt 15 år, av taxeringsmyndighet,

efter prövning av behovet i varje fall,

medgivas särskilda avdrag, enligt vad här nedan sägs.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets betänkande Nr 15.

Oberoende av prövning, varom nyss är sagt, skola

sådana avdrag medgivas skattskyldig, vars taxerade belopp

ej uppgår till 1,200 kronor.

2 §•

Vid bevillningstaxeringen må, där särskilt avdrag

tillämpas, den i skattskyldiga mantalsskrivningsort efter

avdrag enligt 12 § i gällande bevillningsförordning

återstående beskattningsbara inkomst nedsättas, om

den skattskyldiges sammanlagda årsinkomst, beräknad

i enlighet med 10 §''i de vid nämnda förordning fogade

»Särskilda anvisningar till ledning vid taxeringen»,

ej uppgår till 1,200 kronor, med högst 20 procent för

varje barn, om årsinkomsten uppgår till 1,200 kronor

men ej till 1,800 kronor med högst 15 procent för

varje barn samt, om samma inkomst uppgår till 1,800

kronor men ej till 2,400 kronor, med högst 10 procent

för varje barn, dock ej i något fall med mera än 80

procent.

3 §•

Den nedsättning i det taxerade beloppet, som

enligt 19 § 2 mom. förordningen om inkomst- och

förmögenhetsskatt tillkommer skattskyldig, må, där

särskilt avdrag tillämpas, ökas till högst 300 kronor för

varje barn till och med tre samt till högst 500 kronor

för. varje barn därutöver, dock för barn, som självt

åtnjuter inkomst, allenast oro och i den mån barnets

inkomst understiger beloppet av den för barnet ifrågakommande

nedsättning''.

bärskilt avdrag, varom nu är sagt, må i fall,

som jämväl är hänförligt till 2 §, icke medgivas, med

mindre samtidigt tillämpas där omförmäld nedsättning.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:77 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kung!-. Maj.ts proposition med förslag till förordning om särskilda avdrag vid 1917 års taxering till bevillning för ink s. 1 i texten