Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om brännvinsförsäljningsförordningens ändrande i viss riktning.

1917-03-26 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:18, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen med begäran om utredning och förslag i fråga om brännvinsförsäljningsförordningens ändrande i viss riktning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1917 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

skrivelse till Konungen med begäran om utredning och

förslag i fråga om brännvinsförsäljningsförordningens

ändrande i viss riktning.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Ollas A. Ericsson*, K. A.

Nilson, Antonsson, friherre Fleming*, Jacob Larsson, Östberg, Jönsson

i Reviuge, Källman, Jeansson i Kalmar, Rune*, Månsson*, Jonsson i

Hökhult, Forssman, E. J. Söderberg, Neess, Holmström, Nilsson i

Kristianstad och Jönsson i Boa.

* Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

I en inom första kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion nr 77 har herr Stärner hemställt, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och

för riksdagen framlägga sådant förslag till ändrade bestämmelser i kungl.

förordningen angående försäljning av brännvin, att däri omförmälda

försäljningsbolag måtte upphöra samt att utminuterings- och utskänkningsrätt,

där sådan beslutas, måtte utövas av kontrollstyrelsen genom

särskilda försäljningsorgan».

Beträffande motiveringen för nämnda hemställan, i den mån den

icke här nedan återgives, får utskottet hänvisa till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 16 höft. (Nr 18.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motionen.

Utskottet.

Historik.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

I sin till stöd för det föreliggande förslaget anförda motiveringliar

motionären till en början framhållit den tendens till brännvinsförsäljningens

monopolisering för statens räkning, som tagit sig uttryck

däri, att statsverket övertagit bolagens inkomster och att bolagen ställts

under överinseende av kontrollstyrelsen. Å andra sidan har motionären

såsom sin uppfattning uttalat, att bolagen, oaktat den kontroll, de sålunda

äro underkastade, allt fortfarande vore i stånd att motverka de

syften, som med denna kontroll fullföljas. Därjämte har motionären

sökt göra gällande, att genom bolagens ersättande med direkta statsorgan

skulle vinnas såväl ökade möjligheter till försäljningens reglering

i nykterhetens intresse som ock ekonomiska fördelar för statsverket.

Sedan staten övertagit brännvinsförsäljningsbolagens inkomster,

framträdde det såsom en angelägenhet av största vikt att tillförsäkra

statsverket dessa inkomster så oavkortade som möjligt. I samband med

den utredning rörande härför erforderliga åtgärder, som i och för avlåtande

av proposition till 1915 års riksdag verkställdes i finansdepartementet,

upptogos även till behandling två av riksdagen avlåtna skrivelser,

i vilka framställning gjorts i syfte att åtskilliga med brännvinsiorsäljningens

dåvarande anordning förenade brister måtte varda avhjälpta.

I den ena av de åsyftade skrivelserna, dagtecknad den 9 april

1910 (nr 71), hemställdes om utredning, huruvida med hänsyn till nödig

kontroll å brännvinsförsäljningsbolagens verksamhet skärpta föreskrifter

kunde anses erforderliga, samt om framläggande för riksdagen av de

förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. För den sålunda begärda

utredningen meddelade riksdagen i den andra av de ifrågavarande

skrivelserna, avlåten den 27 maj 1911 (nr 226), närmare anvisningar.

I den senare skrivelsen framhölls därjämte, att för utredningen i ämnet

icke borde på förhand uppdragas alltför snäva gränser. En ganska

grundlig revision av bestämmelserna i ämnet vore för visso behövlig

för ett rätt tillgodoseende av de intressen, systembolagen vore avsedda

att tillvarataga, och en närmare undersökning kunde möjligen komma

att giva vid handen, att även andra åtgärder än de av riksdagen förordade

kunde visa sig erforderliga för ändamålets vinnande. De båda

skrivelserna överlämnades till nykterhetskommittén, som verkställde en

omfattande utredning i frågan, varefter ärendet remitterades till ett stort

antal myndigheter och vissa av frågan berörda korporationer. Det förslag,

som sedermera av Kungl. Maj:t förelädes 1915 års riksdag, och

vilket i allt väsentligt överensstämde med vad nykterhetskommittén

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 18. 3

ifrågasatt, avsåg att ställa brännvinsförsäljningsbolagen i avseende å

deras förvaltning under överinseende av koutrollstyrelsen.

Då bevillningsutskottet hade att yttra sig över Kungl. Maj:ts förenämnda

förslag, upptog utskottet samtidigt till behandling en före propositionens

avlämnande till riksdagen inom första kammaren väckt motion

(nr 36), däri hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte

anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta utreda möjligheten och lämpligheten

därav, att detaljhandeln med brännvin bleve ordnad på ett lämpligare

och enhetligare sätt än det dåvarande samt särskilt huruvida icke, även

om anordningen med olika kommunala bränn vinsförsäljningsbolag ansåges

böra bibehållas, dessa borde i flera hänseenden ställas under en

för riket gemensam kontrollerande myndighet, samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning gåve anledning.

I motiveringen till nämnda motion uttalades, att, sedan kommunerna

frigjorts från ekonomiskt intresse av brännvinshandeln, anordningen

med kommunala bolag för utminutering och utskänkning av brännvin

icke längre vore, vare sig ur finansiell eller allmän synpunkt, motiverad

eller lämplig. Med erinran att statsverket dåmera ensamt hade ekonomiskt

intresse av brännvinshandeln, framhöll motionären vidare, att

denna handel borde både med hänsyn härtill och i sedlighetens intresse

kunna ordnas bättre, om den bleve ledd efter enhetliga principer för

mera omfattande distrikt. En undersökning och utredning i detta syfte

borde alltså komma till stånd. Ansåge man sig emellertid böra bibehålla

formen med kommunala bolag borde möjlighet beredas att i

deras åtgärder i vissa fall vinna rättelse genom att de finge underkastas

prövning hos någon för hela riket gemensam myndighet.

Beträffande nu omförmälda motion anförde bevillningsutskottet i

sitt i ämnet avgivna betänkande (nr 25) bland annat, att utskottet icke

funnit tillräckligt bärande skäl anförda för att de lagstiftande myndigheterna

skulle taga under omprövning frågan, huruvida brännvinsförsäljningens

handhavande av kommunala bolag borde upphöra och i

stället staten genom egna organ direkt bedriva försäljningen.

Det av Kung]. Maj:t framlagda förslaget blev, i enlighet med bevillningsutskottets

hemställan, i allt väsentligt av riksdagen antaget.

Den nu lämnade redogörelsen torde visa, att frågan om brännvinsförsäljningens

ordnande under de nya förutsättningar, som inträtt i och

med statens övertagande av inkomsterna av nämnda försäljning, varit på

framställning av riksdagen föremål för en grundlig och omfattande utredning,

innan proposition i ämnet framlades, samt att, då ärendet behand
-

laskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

lades av bevillningsutskottet och riksdagen, försäljningsbolagens uppkörande

var ifrågasatt såsom en utväg till frågans lösning. Då riksdagen

år 1915 beslöt att lösa frågan om brännvinshandelns ordnande under de

nämnda nya förutsättningarna på sådant sätt, att bolagen skulle bibehållas

såsom försäljningsorgan men ställas under överinseende av kontrollstyrelsen,

torde riksdagen sålunda få anses hava principiellt avvisat

det förslag, som genom den föreliggande motionen ånyo underställts

riksdagens prövning. Vid sådant förhållande har det synts utskottet så

mycket mindre böra från utskottets sida ifrågasättas, att riksdagen nu

skulle frånträda sin så sent som år 1915 intagna ståndpunkt, som de

då beslutade kontrollanordningarna knappast ännu torde kunna till sina

verkningar fullt bedömas.

Vad motionären till stöd för sin hemställan anfört har icke kunnat

rubba denna utskottets uppfattning. De vidsträckta befogenheter gent

emot bolagen, som genom 1915 års lagstiftning tilldelats kontrollstyrelsen,

böra enligt utskottets mening bereda denna myndighet tillfälle att allt

bättre komma till rätta även med de brister, som ännu vidlåda brännvinshandeln.

I anslutning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att herr Stärners förevarande motion, I: 77, angående

skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om

utredning och förslag i fråga om brännvinsförsäljnings

förordningens ändrande i viss riktning, icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 mars 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 18.

Reservationer

av herr Östberg, som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen måtte, med anledning av herr

Stärners ifrågavarande motion, I: 77, i skrivelse till

Kungl. Maj:t, anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

utredning, huruvida det kunde finnas lämpligt,

att i brännvinsförsäljningsförordningen omförmälda

kommunala försäljningsbolag upphörde samt att handhavandet

av deras uppgifter övertoges av en för hela

riket gemensam organisation, ävensom för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda;
av

herrar K. G. Karlsson och Jönsson i Revinge, vilka instämt i

det av herr Ostberg gjorda yrkandet; samt

av herrar Källman, E. J. Söderberg, Holmström och Nilsson i

Kristianstad, vilka yrkat bifall till motionen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 16 höft. (Nr 18).

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.