Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående progressiv beskattning av innehav eller nyttjande av större bostadsvåningar.

1917-02-16 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:5, Betänkande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t angående progressiv beskattning av innehav eller nyttjande av större bostadsvåningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

1

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1917 kl. 5 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion

om skrivelse till Kungl. Maj.t angående progressiv beskattning

av innehav eller nyttjande av större bostadsvåningar.

(2:a avd.)

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp, Hammarström, Ollas A.

Ericsson, K. A. Nilson, frih, Fleming, Bäckström, Jacob Larsson,

Östberg, frih. Palmstierna, Röing, Jeansson i Kalmar, Jonsson i

Hökhult, Danström, Forssman, Holmström, Berg i Staby, Johansson

i Uppmälby, Bergman och Uddenberg.

I en inom andra kammaren av herr Hage m. fl. väckt motion, nr 105,

vilken hänvisats till bevillningsutskottet, föreslås, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta

och för riksdagen framlägga ett förslag till progressiv beskattning för innehav

eller nyttjande av större bostadsvåningar.»

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till

motionen.

Ifrågavarande skattetyp är av gammalt datum och förekommer, på

sätt i motionen erinrats, under växlande former och namn inom ett flertal

staters skattesystem. Den är en objektskatt, som icke direkt bygger på de skattdragandes

subjektiva skatteförmåga. Där den sistnämnda blivit ledande princip

för beskattningens anordning, har också bostadsskatten, såsom den här

må benämnas, förlorat i betydelse, om den eljest haft plats i systemet. Av

motionärernas motivering framgår också, att de velat giva den föreslagna

bostadsskatten en speciell och övervägande karaktär av lyxskatt med därav

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 4 häjt. (Nr 5). 1

Utakettet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 5.

följande mera begränsad omfattning, även om det icke kan anses stå i full

överensstämmelse med denna tankegång att, såsom motionärerna föreslagit,

beskatta innehavet av lägenheter med endast fyra rum.

Till bostadsskattens natur hör såsom redan antytts, att densamma

drabbar synnerligen ojämnt. Innehavet av en större bostadsvåning är

långt ifrån alltid ett utslag av lyx. Ofta är ändamålet därmed tvärtom

att skaffa innehavaren hans nödtorftiga utkomst genom uthyrning i andra

hand, exempelvis genom inrättande av pensionat eller inackorderingars mottagande

i mindre skala eller uthyrning av enstaka rum. Synnerligen vanskligt

är det ock att förutse vem en bostadsskatt egentligen korame att träffa,

bostadens innehavare eller husägaren. I ett samhälle med god tillgång på våningar

komme sannolikt skattens upptagande att helt enkelt resultera i en motsvarande

sänkning av hyresbeloppen. I ett annat kunde skatten medföra

hyresstegring och hyresgästernas hopande i smärre lägenheter. I den mån

övriga levnadskostnader växla å olika orter, skulle vidare en bostadsskatt

göra sig gällande i mycket olika grad. Äro sistberörda kostnader jämförelsevis

låga, kan en person i stället kosta på sig eu rymligare bostad. Yad

som ifråga om bostadsvåning är att beteckna som lyx i Stockholm, behöver

visst icke vara det i en mindre stad eller på landsbygden.

Yid sidan av dessa allmänna invändningar mot förslaget om en bostadsskatt,

vill utskottet, beträffande det rent sociala syftet att åstadkomma bättre

tillgång på mindre bostadslägenheter, vilket för motionärerna tydligen varit

det i första hand bestämmande, såsom sin uppfattning uttala, att det är långt

ifrån säkert, att detta syfte skulle kunna på den föreslagna vägen främjas.

Yid nu anförda förhållanden får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: 105, av herr Hage

m. fl., om skrivelse till Kungl. Maj:t angående progressiv

beskattning av innehav eller nyttjande av större

bostadsvåningar, icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 februari 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. Gr. KARLSSON.

CENTKALTRTCKERIET, STOCKHOLM 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr (i.

Utskottet.

I 1 § l:o i de vid bevillningsförordningen fogade »särskilda anvisningar

till ledning vid taxeringen» är föreskrivet, att värdet av fast egendom

skall bestämmas med ledning av, såvitt nu är i fråga, »jordbruksegendom

tillhörande areal i åker, äng, skogs- eller betesmark», samt att

därvid jämväl »behörigt avseende bör fästas vid bland annat »skogens

beskaffenhet».

Motionärens uppgift, att vid 1913 års allmänna fastighetstaxering

taxeringsnämnderna härutöver skulle hava erhållit några särskilda »påminnelser

om att värdet å växande skog skulle helt upptagas i taxeringsvärdet

å respektive egendomar», måste bero på missförstånd. Möjligen

åsyftas den på begäran av kommunalskattekommitterade meddelade föreskriften

om anteckning i taxeriugslängden av huru vid taxeringen det för

skogen beräknade värdet fördelats mellan skogsmarken och själva skogsbeståndet.

Emellertid vill utskottet ingalunda bestrida, att vid tillämpningen

av föreskrifterna för fastighetstaxeringen olika uppfattningar kommit till

synes rörande just den grad, vari skogsbeståndets marknadsvärde fått

inverka på fastighetens taxeringsvärde. Tydligt är ock, att den härav

framkallade olikformigheten i värderingen innebär ett missförhållande.

Motionären har i sin framställning fullt riktigt utgått ifrån, att fastighetstaxeringen

numera har sin huvudsakliga betydelse med hänsyn till

den kommunala beskattningen, och de vägar, på vilka han velat ersätta

den av hans förslag följande nedgången av taxeringsvärdena, äro

ock valda från denna synpunkt. Då det föreliggande spörsmålet således

står i närmaste samband med den stora frågan om kommunalbeskattningens

omläggning i allmänhet, samt, efter vad känt är, kommunalskattekommitterades

arbeten numera fortskridit så långt, att resultat därav kunna förväntas

inom den allra närmaste tiden bliva offentliggjorda, vore det,

efter utskottets uppfattning, icke ändamålsenligt att på förevarande punkt

föregripa kommitterades utredning.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Johanssons i Brånalt förevarande motion,

II : 161, i fråga om taxering till bevillning av växande

skog m. m., icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 22 februari 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.