Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av väckt motion om ändringar i 28 § av förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

1917-05-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:50, Betänkande, i anledning av väckt motion om ändringar i 28 § av förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

1

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1917 kl. 4 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om

ändringar i 28 § av förordningen angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Ollas A. Ericsson, Lyckholm,

K. A. Nilson, Antonsson, frih. Fleming, Bäckström*), Jacob Larsson,

Östberg, Jesperson*), Röing, Källman*), Jeansson i Kalmar, Jonsson i Hökhult*),

Forssman, Holmström, Johansson i Uppmälby, Bergman*) och

Uddenberg.

*) Icke deltagit i justeringen av ärendet.

I en inom andra kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion nr 159 har herr Nilsson i Kristianstad hemställt, »att

riksdagen måtte besluta, dels sådan ändrad lydelse av § 28 i Kungl.

Maj:ts nådiga förordning av den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker, att en minimigräns ifråga om vörtens

extrakthalt, då jästen tillsättes, på 3.5 procent införes, samt dels besluta,

att mom. 2 i samma paragraf och förordning, som stadgar förbud mot

användandet av sackarin vid tillverkning av svagdricka, må utgå».

Beträffande motiveringen för berörda hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Vid behandlingen av denna motion har bevillningsutskottet ansett

erforderligt att inhämta kontrollstyrelsens yttrande över de i densamma

framställda förslagen. Utskottet har därför i grundlagsenlig ordning

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 42 höft. (Nr 50.) 1

Utskottet.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Extrakthaiteti.

Kontroll
styrelsen.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

begärt sådant yttrande, därvid utskottet tillika anhållit, att styrelsen

måtte avgiva förslag till de ändringar i gällande lagstiftning på ifrågavarande

område, som vid bifall till motionärens förslag borde, enligt

styrelsens mening, vidtagas.

Utskottet begärde särskilt, att vid yttrandets avgivande följande

inom utskottet framhållna synpunkter måtte beaktas.

Beträffande det av motionären ifrågasatta upphävandet av förbudet

mot användande av sackarin vid tillverkning inom skattefria bryggerier,

hade påpekats, att skattepliktiga bryggerier, som tillverka jämväl svagdricka,

härigenom skulle komma i en ogynnsam ställning, särskilt i den

mån lagstiftningen kunde komma att lägga hinder i vägen för tillverkningen

eller försäljningen av skattepliktiga maltdrycker och därigenom

föranleda de skattepliktiga bryggerierna till ökad tillverkning av skattefria

drycker. Det hade därjämte framhållits såsom önskvärt, att, därest

användning av sackarin vid maltdryckstillverkning komme att i större

eller mindre utsträckning medgivas, sådan anordning kunde vidtagas,

att maltdryck, som vore försatt med sackarin, icke finge försäljas utan

att förekomsten av sackarin vore för köparen bekant.

I det utlåtande, som utskottet med anledning härav mottagit från

kontrollstyrelsen, har styrelsen beträffande frågan om en minimigräns

för svagdrickats extrakthalt anfört följande:

I likhet med motionären anser kontrollstyrelsen önskvärt, att åtgärder vidtagas

i syfte att o höja svagdrickats kvalitet eller att hindra en kvalitetförsämring

hos detsamma. Åtgärder i detta avseende torde vara särskilt påkallade ur den

synpunkten, att svagdricka i stor omfattning förtäres inom de breda lagren. Under

tillverkningsåret 1915—1916 tillverkades av svagdricka 1,299,878.8 hektoliter och

av samtliga övriga maltdrycker 1,382,116.7 hektoliter. Då på grund av rådande

förhållanden det synes antagligt, att höga mjölkpris under lång tid framåt komma

att bliva rådande, är det icke osannolikt, att svagdricka i åtskilliga fall kan komma

att användas som en ersättningsdryck för mjölk. Med hänsyn härtill synes därför

uppställandet av vissa minimifordringar på egenskaperna hos svagdrickat vara

välbetänkt.

Enligt motionärens förslag skulle en garanti mot en tilltagande försämring

av svagdrickat ernås genom att föreskriva, att maltdryck icke får hålla lägre

extrakthalt än 3.5 procent.

Det kan, enligt kontrollstyrelsens mening, ifrågasättas, huruvida den föreslagna

minimigränsen verkligen blir i stånd att motverka en kvalitetsförsämring.

Enligt vad senaste för kontrollstyrelsen tillgängliga rapporter rörande tillverkningen

i svagdricksbryggerierna utvisa, har extraktstyrkan i regel överskridit 3.5 procent.

Medeltalet har under tillverkningsåret 1915—1916 varit omkring 4.2 procent. Därest

en minimigräns av 3.5 procent extrakthalt legaliseras, kan det befaras, att bryggerierna i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 3

allmänhet minska extrakthalten, så att den kommer att ligga strax ovanför ifrågavarande

minimigräns, något som skulle hava till följd en faktisk försämring av

svagdrickat. Det synes kontrollstyrelsen därför kunna ifrågasättas, huruvida icke

minimigränsen för extrakthalten borde sättas till 4 procent. Då emellertid tillgängen

på malt för närvarande är synnerligen knapp och åtgärder visat sig erforderliga

för en utdragning av maltet, vill kontrollstyrelsen med hänsyn härtill

icke avstyrka, att minimiextraktlialten under nuvarande förhållanden sättes till

3.5 procent. När normala förhållanden återinträtt, torde emellertid minimiextrakthalten

bliva 4 procent. För ernående härav föreslår kontrollstyrelsen sådan ändring i

maltdryckstillverkningsförordningen, att minimiextrakthalten föreskrives vara 4

procent, men att i ett särskilt övergångsstadgande förklaras, att, utan hinder av

vad sålunda stadgats, maltdrycker få tillsvidare inbryggas med en lägsta stamvörtstyrka

av 3.5 procent, intill dess Kungl. Maj:t med hänsyn till rådande förhållanden

finner skäligt upphäva stadgandet ifråga.

Den föreslagna beJtämmelsen om minimiextrakthalt bör erhålla sin plats i 3

§ av förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker.

Enligt kontrollstyrelsens uppfattning kommer den sålunda ifrågasatta anordningen

ur kontrollsynpunkt icke att medföra några svårigheter. På grund av

gällande särskilda föreskrifter rörande kontrollen vid maltdrycksbryggerierna (meddelade

den 9 september 1907 av den centrala kontrollmyndigheten) åligger det tillsyningsman

att besöka det bryggeri, där han är anställd minst två gånger i veckan,

och ■ hör tiden för besöken så avpassas, att han kan närvara vid vörtens provning

före jästens tillsättande. Därvid kan tillsyningsmannen genom en enkel avläsning

medelst sackarometer förvissa sig om, att extrakthalten håller sig inom föreskrivna

gränser.

Riktigheten av den av motionären uttalade uppfattningen om

önskvärdheten därav, att en minimigräns fastställes i fråga om svagdrickats

extrakthalt, har sålunda bestyrkts av kontrollstyrelsen, som

tillika uppvisat, att ur kontrollsynpunkt inga erinringar äro att göra

mot en sådan bestämmelse. Bevillningsutskottet, som ansett det vara

ett viktigt nykterhetsintresse att svagdricka av god kvalitet tillhandahålles

allmänheten, har för sin del velat tillstyrka en lagstiftningsåtgärd

av nu angivna innebörd. Beträffande bestämmandet av extrakthaltens

minimum har utskottet funnit vad kontrollstyrelsen därom anfört övertygande

och tillstyrker sålunda bestämmelser*av innehåll, att 4 procent

fästställes såsom minimum, men att med hänsyn till den för närvarande

rådande bristen på malt extrakthalten må tillsvidare gå ned till 3.5 procent.

Beträffande frågan om upphävande av gällande förbud mot användning

av sackarin vid tillverkning av svagdricka har kontrollstyrelsen

anfört följande:

Till stöd för en dylik åtgärd har motionären åberopat dels omöjligheten att

utan sötningsmedel få ett gott och billigt svagdricka, dels ock den omständigheten,

Utskottet.

Sackarin
förbudet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

att användandet av socker såväl ställde sig för dyrt som ock med hänsyn till nu

rådande sockerknapphet icke vore vare sig lämpligt eller möjligt. Såsom en tredje

omständighet, ägnad att undanröja eventuella betänkligheter mot den ifrågasatta

åtgärden, har motionären anfört, att, om i lagen infördes en minimigräns i fråga

om svagdrickats extrakthalt, kvalitetsförsämring icke i och med användandet av

sackarin syntes behöva befaras.

Vad först beträffar behovet av sötningsmedel över huvud taget vid tillverkning

av svagdricka, vill kontrollstyrelsen erinra därom, att på grund av bestämmelsen i

första stycket av 4 § 1 mom. i förordningen angående tillverkning och beskattning

av maltdrycker sådana skattepliktiga bryggerier, som bedriva tillverkning jämväl

av svagdricka, icke heller vid denna tillverkning äga använda vare sig socker,

sirap eller sackarin. I det av Kungl. Maj:t framlagda förslag, som låg till grund

för 1903 års förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker, fanns

beträffande tillverkning av svagdricka i skattefria bryggerier förbud mot användning

av sackarin, men däremot ej något förbud beträffande sockf# eller andra maltsurrogat.

Bevillningsutskottet vid 1903 års riksdag föreslog även i fråga om denna tillverkning

förbud mot användande av såväl socker och sackarin som andra maltsurrogat, med

undantag blott för sockerkulör. Riksdagen uteslöt socker från förbudet, och sedan

dess har användningen av detta sötämne ansetts tillåten vid tillverkning av svagdricka

i skattefria bryggerier men ej varit medgiven vid enahanda tillverkning i

skattepliktiga bryggerier. Efter införandet av nu gällande tillverkningsförordning

finnes beträffande tillverkning i skattefritt bryggeri ej förbud mot användande av

andra maltsurrogat än sackarin eller liknande sötämne och återfinnes sackarinförbudet,

såsom motionären erinrat, i 28 § 2 mom. av förordningen. Av det nu

anförda framgår, att det kan ifrågasättas och även har föreslagits, att svagdricka

städse skulle tillverkas utan användning av sötningsmedel. Det har även visat sig,

att åtskilliga skattefria bryggerier driva tillverkning av svagdricka utan tillsats av

vare sig socker eller sirap. En dylik tillsats, som giver drycken fylligare smak,

skattas emellertid högt av de flesta konsumenter.

Om man alltså medgiver, att vid svagdrickstillverkningen föreligger behov

av sötningsmedel, uppstår frågan, huruvida för ändamålet sackarin lämpar sig

lika väl som socker. Såväl år 1903 som år 1907 hava statsmakterna ställt sig

avvisande mot användning av sackarin vid tillverkning av svagdricka. Av motiven

till 1903 års författning inhämtas, att det ansetts lämpligt att förbjuda användning

av sackarin, enär tillsättning av ett sådant sötämne till en maltdryck måste anses

såsom en förfalskning av den senare. Vid framläggande av det förslag, som låg

till grund för 1907 års förordning, yttrade föredragande departementschefen: »Att

medgiva användningen av sackarin vid tillverkning av svagdricka kan —--

icke komma i fråga, i synnerhet som i förordningen angående försäljning av tillagade,

alkoholfria drycker samt svagdricka intagits förbud mot försäljning av sackarinhaltigt

svagdricka», En bestämmelse motsvarande den av departementschefen sålunda

åberopade "återfinnes även i förordningen angående försäljning av vin och öl (3 §).

I motiven till sistnämnda förordning yttras i detta ämne, bland annat, att ifrågavarande

förbud motiverats av en önskan att tillse, att de i handeln tillgängliga

maltdryckerna vore oförfalskade sådana.

Då sackarinförbudet alltså grundats därpå, att maltdryck, tillsatt med sackarin,

vore att anse såsom en förfalskad vara, har man givetvis haft i tankarna, bland

s. 5 Kontrollera mot PDF

bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 5

annat, den försämring av maltdryckernas kvalitet, som tilläventyrs kunde föranledas

av en dylik tillsats.

Vad denna olägenhet beträffar, motverkas den, på sätt motionären erinrat,

av införandet av en minimigräns i fråga om extrakthalten. Då således genom den

föreslagna minimigränsen förebygges, att allmänheten bjudes ett alltför utspätt och

extraktfattigt svagdricka, ser kontrollstyrelsen i denna omständighet i förening med

den av motionären åberopade sockerbristen ett stöd för suspenderande av sackarinförbudet,

så länge sistnämnda brist gör sig gällande. Att definitivt upphäva sackarinförbudet

har däremot kontrollstyrelsen, med hänsyn till vad ovan anförts, ansett

sig icke kunna tillstyrka.

För den händelse riksdagen skulle besluta ett provisoriskt upphävande av

sackarinförbudet beträffande svagdrickstillverkningen, uppkommer frågan, huruvida

denna förmån bör tillförsäkras även de skattepliktiga bryggerier, som tillverka

svagdricka. Bevillningsutskottet har framhållit, att i annat fall sistnämnda bryggerier

skulle komma i en ogynnsam ställning, särskilt i den mån lagstiftningen kunde

komma att lägga hinder i vägen för tillverkningen eller försäljningen av skattepliktiga

maltdrycker och därigenom föranleda de skattepliktiga bryggerierna till

ökad tillverkning av skattefria drycker. Denna synpunkt förtjänar tvivelsutan

beaktande.,

Såsom ovan erinrats föreligger redan beträffande användningen av socker

ett avsteg från den princip, som framhölls av 1903 års bevillningsutskott, att alla

tillverkare av svagdricka borde vara likställda i vad anginge själva tillverkningen,

vare sig svagdrickat tillverkades i skattefritt eller skattepliktigt bryggeri. I fråga

om berörda undantag från likställighetsprincipen yttrade föredragande departementschefen

vid framläggande av det till grund för nu gällande tillverkningsförordning

liggande förslaget följande: »Med avseende på den skattelindring, som — — —

åtnjutes av de mindre och medelstora skattepliktiga bryggerierna, finner jag det

— — — ej vara nödvändigt att neka de skattefria bryggerierna den förmån, som

kan ligga i användningen av socker, oaktat samma förmån av hänsyn till skatteförhållandena

ej kan medgivas de skattepliktiga bryggerierna.»

Enligt kontrollstyrelsens mening kan det icke vara med billighet överensstämmande

att anse ytterligare medgivanden till de skattefria bryggeriernas förmån

vara kompenserade genom den av departementschefen åberopade skattelindringen för

vissa skattepliktiga bryggerier. Det torde därför böra tagas under övervägande,

huruvida icke jämväl vid de skattepliktiga bryggerierna sackarin bör medgivas

såsom tillsats till svagdricka.

Kontrollstyrelsen har icke förbisett, att det kan synas inkonsekvent att medgiva

användningen av sackarin men vidhålla förbudet mot användning av socker

vid tillverkning av svagdricka i skattepliktigt bryggeri, men då ett medgivande av

användning jämväl av socker skulle på grund av sockerbristen bliva betydelselöst

och medgivandet av användning av sackarin är avsett att gälla tillsvidare under

nu rådande förhållanden, torde förenämnda inkonsekvens vara utan praktisk innebörd.

Bevillningsutskottet har meddelat, att inom utskottet framhållits såsom

önskvärt, att, därest användning av sackarin vid maltdryckstillverkning komme

att i större eller mindre utsträckning medgivas, sådan anordning kunde vidtagas,

att maltdryck, som vore försatt med sackarin, icke finge försäljas utan att förekomsten

av sackarin vore för köparen bekant. Kontrollstyrelsen vill förorda en

s. 6 Kontrollera mot PDF

UUskottet.

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

dylik anordning och föreslår därför, att föreskrift meddelas, att svagdricka, försatt

med sackarin, må försäljas allenast i kärl, därå beteckningen »sackarinhaltig» eller

dylikt finnes tydligt anbragt.

Kontrollstyrelsen övergår slutligen till frågan om kontrollens ordnande.

Vidkommande först de skattefria bryggerierna torde några särskilda villkor

för användning av sackarin icke vara erforderliga. Det enda, som enligt styrelsens

mening bör fordras, är, att vederbörande tillverkare hos vederbörande överkontrollör

anmäler, att han har för avsikt, att vid tillverkningen använda tillsats av sackarin.

I fråga om de skattepliktiga bryggerierna torde däremot böra föreskrivas,

att tillstånd skall sökas för att använda sackarin vid svagdrickstillverkning. Några

olägenheter av en dylik anordning äro enligt kontrollstyrelsens mening icke att

befara. Rätten att meddela dylikt tillstånd torde lämpligen böra läggas i kontrollstyrelsens

hand, och bör det tillkomma kontrollstyrelsen att för varje särskilt fall

föreskriva de närmare villkor, som ur synpunkten av en effektiv kontroll befinnas

erforderliga.

Av den senast återgivna delen av kontrollstyrelsens utlåtande framgår,

att styrelsen visserligen icke kunnat tillstyrka motionärens förslag

om ett definitivt upphävande av förbudet mot tillsättning av sackarin

vid tillverkning av svagdricka, men däremot förordat förbudets tillfälliga

upphävande, ävensom att styrelsen, med beaktande av vad bevillningsutskottet

uttalat vid begäran om utredning i ämnet, ansett, att förmånen

av förbudets upphävande bör tillgodokomma även de skattepliktiga

bryggerierna beträffande deras svagdrickstillverkning. Åven i dessa

frågor har utskottet anslutit sig till kontrollstyrelsens uppfattning.

Utskottet har nämligen funnit, att den för närvarande rådande knappa

tillgången på socker utgör ett gott stöd för ifrågavarande sackarinförbuds

tillfälliga upphävande, vilket skäligen synts böra komma även de skattepliktiga

bryggerierna tillgodo. Å andra sidan har utskottet, med hänsyn

till den ställning riksdagen tidigare intagit till frågan om användande

av sackarin vid tillverkning av svagdricka, icke för närvarande

velat ifrågasätta ett definitivt upphävande av detta förbud.

I enlighet med den uppfattning, åt vilken kontrollstyrelsen i sitt

ovan intagna utlåtande givit uttryck, har styrelsen överlämnat inom

styrelsen utarbetade förslag till dels ändrad lydelse av vissa paragrafer

i gällande förordning angående tillverkning och beskattning av maltdrycker,

dels ock förordning angående tillfälligt upphävande av sackarinförbudet.

pjrf Efter att i samråd med kontrollstyrelsen hava vidtagit en del

ändringar i de sålunda överlämnade förslagen, får bevillningsutskottet,

på grund av vad ovan anförts, hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50. 7

att riksdagen må, i anledning av herr Nilssons i

Kristianstad förevarande motion, II: 159, antaga

1) dels följande förslag till

Förordning om ändrad lydelse av 3, 38 och 40 §§ i förordningen

den 7 augusti 1907 angående tillverkning och

beskattning av maltdrycker.

Härigenom förordnas, att 3, 38 och 40 §§ i

förordningen den 7 augusti 1907 angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker skola hava följande

ändrade lydelse:

3 §•

1. I denna — — — — — skötsel.

2. Maltdryck må icke inbryggas med en stamvört,

vilkens extrakt halt understiger fyra procent.

3. Tillverkningsår räknas från och med den 1

oktober till och med den 30 september.

38 §.

1. Den, som i skattepliktigt bryggeri i syfte att

undandraga statsverket skatt

använder ej medgivna råämnen eller malt, som

* icke blivit i föreskriven ordning vägt,

eller gör åverkan å självregistrerande våg,

eller använder självregistrerande våg, sedan skada

å densamma veterligen uppkommit,

eller olovligen bryter försegling eller öppnar eller

borttager lås, som kontrolltjänsteman åsatt,

eller eljest svikligen förfar,

straffes med böter från och med femhundra till

och med femtusen kronor eller dömes till fängelse från

och med en månad till och med ett år; dock må, där

omständigheterna äro synnerligen försvårande, dömas

till straffarbete från och med två månader till och med

två år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

Den sakfällde gälde ock den skatt, han undandragit

statsverket.

2. Den, som i skattepliktigt bryggeri tillsätter

jäst till vört av lägre extrakthalt än vad som i 3 §

2 mom. stadgas, straffes med böter från och med femtio

till och med femhundra kronor.

40 §.

1. Den, som i skattefritt bryggeri

tillsätter jäst till vört av högre extrakthalt än

sex procent,

eller efter jästens tillsättande bereder vorten högre

extrakthalt än sex procent,

eller på annat sätt än nu är sagt eller i 2 mom.

av denna paragraf omförmäles bereder maltdryck, som

ei må i bryggeriet tillverkas,

straffes med böter från och med tvåhundra till

och med tvåtusen kronor eller fängelse från och med

en månad till och med ett år.

Den sakfällde gälde ock, på sätt i 36 § sägs,

den skatt, han undandragit statsverket.

2. Den, som i skattefritt bryggeri tillsätter jäst

till vört av lägre extrakthalt än vad som i 3 § 2 mom.

stadgas, straffes med böter från och med femtio till

och med femhundra kronor.

Denna förordning träder i kraft å dag, som

Konungen bestämmer.

Utan hinder av vad här ovan stadgas må. tillsvidare

maltdryck inbryggas med en stamvört, vilkens

extrakthalt understiger 4 procent men icke 3.5 procent,

intill dess Kungl. Maj:t finner skäl upphäva detta medgivande.

2) dels ock följande förslag till

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

9

Förordning angående upphävande tillsvidare av förbud mot

tillsättande av sackarin vid tillverkning av svagdricka och

mot försäljning av svagdricka, försatt med sackarin.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

Utan hinder av vad som stadgas i 4 § 1 mom.,

20 § och 28 § 2 mom. i förordningen den 7 augusti

1907 angående tillverkning och beskattning av maltdrycker

samt 7 § i förordningen den 9 juni 1905 angående

försäljning av tillagade, alkoholfria drycker

samt svagdricka, må, med iakttagande av de villkor

här nedan angivas, vid tillverkning av svagdricka

sackarin användas ävensom svagdricka, försatt med

sackarin, till salu hållas.

. 2 §-

1. Tillverkare vid skattefritt bryggeri, som önskar

använda sackarin vid tillverkning av svagdricka, skall

därom skriftligen göra anmälan hos vederbörande överkontrollör

samt, innan användning av sackarin äger

rum, för vederbörande kontrolltjänsteman förete av

överkontrollören utfärdat anmälningsbevis.

2. Efter därom av tillverkare vid skattepliktigt

bryggeri gjord ansökan må kontrollstyrelsen lämna tillverkaren

tillstånd att tillsvidare vid tillverkning av

svagdricka använda sackarin, och äger kontroll styrelsen

därvid meddela de kontrollföreskrifter, som kunna finnas

erforderliga.

3 §-

Svagdricka, som är försatt med sackarin, må,

därest det ej av köpare avhämtas på öppna kärl, från

tillverkningsstället endast utlämnas på kärl, å vilka

finnes tydligt anbragt beteckningen »sackarinhaltigt».

4 §•

1. Den, som utan att hava företett i 2 § 1 mom.

omförmält bevis, att anmälan behörigen skett, i skattefritt

bryggeri använder sackarin vid tillverkning av

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 42 höft. (Nr 50.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

svagdricka, straffes såsom i 41 § i förordningen den 7

augusti 1907 angående tillverkning och beskattning av

maltdrycker är stadgat.

2. Den, som utan tillstånd, varom förmäles i 2

§ 2 mom., i skattepliktigt bryggeri använder sackarin

vid tillverkning av svagdricka, straffes såsom i 39 §

i sistberörda förordning är stadgat.

3. Utlämnar någon svagdricka, försatt med sackarin,

i strid mot föreskriften i 3 §, straffes med böter

från och med tio till och med etthundra kronor.

4. Den, som på försäljningsställe förvarar sackarinhaltigt

svagdricka å kärl, som ej är försett med i 3

§ föreskriven beteckning, straffes såsom i 10 § 3 mom.

i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning

av tillagade, alkoholfria drycker samt svagdricka finnes

stadgat.

5 §.

För förseelse, som mot denna förordning med

husbondes vetskap begås av hans hustru, husfolk eller

i hans arbete antagen person, ansvare husbonden liksom

vore förseelsen begången av honom själv.

6 §•

Om förvandling och fördelning av böter, som

ådömas enligt denna förordning, samt om rätt att anställa

åtal för överträdelse av förordningen lände till

efterrättelse vad i gällande förordning angående tillverkning

och beskattning av maltdrycker är stadgat.

Denna förordning träder i kraft å dag, som

Konungen bestämmer, och gäller tillsvidare till dag,

som likaledes av Konungen bestämmes.

Stockholm den 18 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 50.

11

Reservationer

av herrar Lyclcholm, Antonsson, friherre Fleming, Östberg och

Forssman, vilka anfört:

I fråga om extrakthalten hos svagdricka torde under nuvarande

förhållanden en lägstadgad minimigräns icke böra förordas. Åven om

under normala tider inga betänkligheter mot ett sådant lagstadgande

skulle kunna göras, synes emellertid den nuvarande knappa tillgången

på spannmål göra det till en bjudande plikt att på alla områden iakttaga

den största sparsamhet och det är möjligt att man på nu ifrågavarande

område såväl som på många andra kan bliva tvungen att finna

sig i en mindre hög kvalitet.

Beträffande användningen av sackarin vid tillverkning av svagdricka

synas oss tillräckliga skäl icke vara förebragta för ett upphävande

av gällande förbud häremot. Da såsom stöd för en sådan åtgärd anföres

den rådande sockerbristen, kan häremot erinras, att för närvarande även

bristen på sackarin är synnerligen märkbar, och de principiella skäl

mot användning av sackarin, som föranlett riksdagens tidigare beslut,

nämligen att maltdryck, tillsatt med sackarin, vore att anse som förfalskad

vara, torde alltjämt hava sin fulla giltighet.

På grund härav hava vi ansett att nu ifrågavarande motion icke

bör föranleda någon riksdagens åtgärd;

samt av herr Röing.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.