Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57

1917-05-22 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:57, Bevillningsutskottets betänkande Nr 57

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagens kansli den 22 maj 1917 kl. 6 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, dels i anledning av väckta motioner

med förslag till förordning om krigstidsskatt samt om

ändring av skattetariffen i gällande förordning om krigskonj

tinktur skatt, dels ock angående ändrad lydelse av

12 § i sistnämnda förordning.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Ollas A. Ericsson*), Lyckholm, K. A. Nilson,

Antonsson, frih. Fleming, Jacob Larsson, Östberg, frih. Palmstierna, Röing,

Jeansson i Kalmar, Rune, Forssman, Holmström, Nilsson i Kristianstad,

von Hofsten, Johansson i Uppmälby och Jönsson i Boa.*)

*) Icke deltagit i justeringen av betänkandet.

Till bevillningsutskottet hava överlämnats tvenne inom andra

kammaren väckta motioner, nr 156, av herr Bunefors, samt nr 154, av

friherre Palmstierna.

I den förra motionen har till antagande av riksdagen framlagts

ett förslag till förordning om krigstidsskatt, varmed motionären förstår

en allmän merinkomstskatt, som skulle träda i stället för den nuvarande

krigskonjunkturskatten.

Friherre Palmstierna har i sin motion hemställt, »att riksdagen

måtte besluta sådan förändring av skatteskalan uti förordningen om

krigskonjunkturskatt, att med bibehållande av skattesatsen för lägsta

beskattningsbara merinkomsten skatten vid en merinkomst av 300,000

kronor må utgå med 30 procent och att skattesatserna i övrigt i anslutning

härtill måtte undergå en skärpning», och har motionären begärt,

att bevillningsutskottet måtte framlägga ett på dessa grunder avvägt

förslag till skatteskala.

För egen del har motionären förslagsvis uppställt följande tariff

såsom lämplig:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 47 höft. (Nr 57.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Krigstidsalcatt.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

»Beskattningsbar merinkomst kronor Procenttal

2,000 12

20.000 14

40.000 16

60.000 18

80,000 20

100,000 22

150.000 24

200.000 26

250.000 28

300.000 30

350.000 32

400.000 34

450.000 36

500.000 38.»

Beträffande motiveringarna för de särskilda förslagen får utskottet

hänvisa till motionerna, och har utskottet jämväl ansett obehövligt

att här intaga det i herr Rnnefors motion lämnade författningsförslaget,

vadan även i fråga om detta torde få hänvisas till motionen.

Frågan om den extraordinära krigstidsbeskattningens läggande på

en annan objektiv grund än krigsvinstbegreppet var även förra året

föremål för riksdagens uppmärksamhet. 1 två särskilda motioner, II: 322,

av herr Wikström, samt, II: 325, av herr Runefors, förordades övergång

från krigskonjunkturbeskattning till en allmän merinkomstskatt, av sistnämnde

motionär kallad krigstidsskatt. Båda motionärerna hade framlagt i

detalj utarbetade författningsförslag. Vid jämförelse dem emellan fann

bevillningsutskottet det av herr Runefors framlagda äga ett visst företräde

i formellt avseende, och blev över detta kammarrättens yttrande

inhämtat. 1 sitt i anledning därav avgivna yttrande uttalade sig kammarrätten

emot merinkomstbeskattning i princip, såväl i allmänhet som under

nuvarande exceptionella förhållanden. Därjämte ingick kammarrätten i

detaljerad kritik av själva författningsförslaget. Med hänsyn till kammarrättens

erinringar samt därtill, att det icke varit utskottet möjligt att framlägga

ett i erforderliga delar omarbetat förslag, fann utskottet sig icke

kunna tillstyrka någon övergång från krigskonjunkturskatt till merinkomstskatt.

Båda motionerna blevo därför av utskottet avstyrkta.

I stället tillstyrkte utskottet, med vissa ändringar, Kungl. Maj:ts propo
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 3

sition med förslag till ny förordning om krigskonjunkturskatt. Utskottets

sålunda träffade val av grundprincip för ifrågavarande beskattning

blev ock godkänt av riksdagen, som antog nu gällande förordning

om krigskonjunkturskatt.

Bevillningsutskottets avstyrkande förra året av merinkomstbeskattning

synes ej utan fog kunna tolkas mera som ett undanskjutande av

själva principfrågans prövning av hänsyn till förhandenvarande omständigheter

än som ett verkligt ställningstagande. Herr Runefors har

tydligen beaktat detta och därav föran letts att i år förnya sin motion,

och har han därvid sökt förbättra sitt förslag i enlighet med vissa av

kammarrättens anmärkningar. Det nu föreliggande förslaget till förordning

om krigstid sskatt upptager sålunda imdantagsbestämmelser i ett

par av kammarrätten anvisade fall ävensom stadganden om särskilt

taxeringsförfarande samt särskild ordning för debitering, uppbörd och

besvär.

Utskottet har i år sökt ägna frågan en så noggrann omprövning

som tid och utredningsmöjligheter medgivit. Kammarrättens yttrande

har även i år inhämtats, och har därjämte en omfattande undersökning

föranstaltats för vinnande av någon kännedom om de statsfinansiella

verkningar, en övergång till krigstidsskatt kunde medföra. Det har

nämligen stått klart, att vid valet av princip för den extra ordinära

beskattningen stora hänsyn måste tagas till det skattefinansiella resultatet.

Kammarrätten har i sitt i år avgivna yttrande i ämnet, vilket

återfinnes i bilaga till detta betänkande, till alla delar vidhållit sina

förra året uttalade principiella betänkligheter mot beskattning av merinkomst

såsom sådan. Principiellt sett kunde någon rationell grund för

en på dylikt sätt anordnad beskattning knappast uppställas. Vad själva

författningsförslaget beträffar, har kammarrätten gjort gällande, att detsamma

i varje fall behövde fullständigas med en hel del undantagsbestämmelser

utöver de av motionären upptagna. Vidare har kammarrätten

bland annat erinrat, att motionärens skattetariff, vilken sammanfaller

med tariffen i gällande krigskonjunkturskatteförordning, måste för

lägre merinkomstbelopp väsentligt mildras samt även eljest omläggas

och differentieras efter antydda grunder, ävensom att minimum för

beskattningsbar merinkomst borde sättas avsevärt högre.

De tungt vägande erinringar, den sakkunniga myndigheten sålunda

och på sätt, som av dess bilagda yttrande närmare framgår, uttalat

såväl i principiellt avseende som rörande beskaffenheten av det föreliggande

författningsförslaget, hava givetvis varit ägnade att hos utskottet

väcka starka tvivel på den ifrågasatta reformens ändamålsenlighet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

och berättigande. Krigskonjunkturskatten är närmast en objektskatt, om ock

i viss mån oformlig såsom sådan. Den föreslagna krigstidsskatten företer

en blandning av objektskatt och inkomstskatt. Övervägande synes den

vara åsyftad som inkomstskatt. Dess anpassning efter den subjektiva

skatteförmågan är dock högst ofullkomlig. Ett enda exempel skall klart

belysa dess brist härutinnan. A., som under 1912 och 1913 haft små

inkomster eller ingen inkomst alls men under 1916 nått en inkomst av

8,000 kronor, bleve skattskyldig och finge skatta mera ju sämre han

haft det förut. B. däremot, som hela tiden suttit med t. ex 100,000

kronors årsinkomst, skulle vara fri från deltagande i den särskilda

krigstidsbeskattningen.

Utskottet vill icke bestrida, att även krigskonjunkturskatten kan

drabba ojämnt och stundom till och med träffa skatteobjekt, som författningsenligt

borde vara skattefria. Detta beror dock mindre på skattens

konstruktion än därpå, att den skattskyldige i dylikt fall uraktlåtit eller

på grund av bristande räkenskapsmaterial ej förmått fullgöra den bevisning,

som enligt förhållandenas natur måste påvila honom beträffande

den beskattningsbara merinkomstens avskiljande ur den matematiska

eller, med andra ord, krigskonjunkturvinstens renodlande.

En viss betydelse bör också tillmätas det obestridliga förhållandet,

att krigskonjunkturskatten under den tid den tillämpats så att säga

ingått i det allmänna medvetandet såsom en för krigstidens abnorma

affärsliv särskilt lämpad skatteform, ägnad att åt det allmänna återbörda

en del av de i många fall oskäliga spekulations- och handelsvinster, som

under denoa tid inom skilda affärsgrenar kunnat inhöstas. En omläggning,

varigenom krigs vinstbegreppet skulle avföras ur skattesystemet

och den mest osunda krigsvinst ej träffas hårdare än vilken annan inkomstökning

som helst, vore helt visst ägnad att väcka starkt missnöje.

Rent legislativt synes det ock vara mindre ändamålsenligt, att,

då större delen av krigstiden väl kan antagas vara förbi, skapa en ny

form för krigstidsbeskattningen i stället för den hittills följda, med vilken

ej blott allmänheten utan ock vederbörande beskattningsorgan hunnit

bliva förtrogna.

Motionären har uttalat övertygelsen, att krigstidsskatten skulle

komma att inbringa större skatteinkomst än krigskonjunkturskatten.

Såsom ovan nämnts, har utskottet föranstaltat om undersökning, huru

därmed kunde ställa sig. Denna har utförts av överståthållarämbetet

och vederbörande länsstyrelser och haft formen av en fingerad taxering

enligt motionärens förslag på grundval av 1916 års taxering till inkomst-

och förmögenhetsskatt, dock, till vinnande av nödvändig för
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 5

enkling, med bortseende från alla undantagsbestämmelser ävensom från

de i taxerade beloppen ingåendo förmögenlietsdelar. Härav följande

missvisning bar dock ansetts icke kunna nämnvärt förrycka det rent

approximativa resultat, som åsyftats.

Med ledning av det samlade utredningsmaterialet har kammarrätten

sammanställt totalresultatet därav i en vid dess yttrande fogad

»jämförande tablå över krigskonjuukturskatt och krigstidsskatt år 1916».

Denna utvisar en summa beräknad krigstidsskatt av 97,469,084 kronor,

vadan, om därifrån dragés den år 1916 påförda summan krigskonjunkturskatt,

79,282,251 kronor, överskottet för krigstidsskattens del skulle

bliva omkring 18,000,000 kronor. Detta belopp får emellertid, såsom

ock av kammarrätten påpekats, reduceras med hänsyn till den nyss här

ovan omnämnda missvisningen hos siffrorna för krigstidsskatten ävensom

och i synnerhet därtill, att motionärens skattetariff, såsom ovan

framhållits, vid ett införande av krigstidsskatt finge utbytas mot en

åtminstone nedåt väsentligt mildare skala. Åven om i besvärsväg den

debiterade krigskonjunkturskatten kan komma att bortfalla i högre grad

än fallet kunde bliva i fråga om krigstidsskatten, torde dock, såsom

jämväl kammarrätten ansett, detta förhållande ej uppväga de nyss antydda

reduktionsgrunderna. I likhet med kammarrätten har utskottet

alltså funnit den verkställda undersökningen hava ådagalagt, att någon

avsevärd statsfinansiell vinst av en övergång till merinkomstbeskattning

icke torde vara att förvänta.

Vad kammarrätten anfört därom, att krigstidsskatt och extra inkomst-

och förmögenhetsskatt icke billigtvis kunde utkrävas av en och

samma skattskyldig, synes utskottet jämväl förtjäna att i förevarande

sammanhang beaktas.

Av såväl principiella som praktiska skäl, här ovan utvecklade,

ser utskottet sig alltså förhindrat att tillstyrka införande av merinkomstbeskattning,

vare sig enligt motionärens förslag eller i någon tilläventyrs

förbättrad form.

Vad härefter angår friherre Palmstiernas förslag om skärpning av

krigskonjunkturskattens tariff, är utskottet ense med motionären därom,

att bland de utvägar, som måste anlitas för tillgodoseende av statens

behov av ökade inkomster, jämväl bör tillgripas en höjning av berörda

skatt. Skattetariffens skärpning är givetvis beroende av, huru stor ökning

i skatteintäkten som åsyftas. Någon sådan grund har icke åberopats

såsom utgångspunkt för den av motionären skisserade tariffen. Åven

frånsett detta har utskottet funnit sig icke kunna godkänna denna tariff.

Skärpt krigskonjunkturskatt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Billigheten synes nämligen kräva, att skärpningen ej, såsom enligt motionärens

förslag, inträder redan på det lägsta stadiet av beskattningsbar

merinkomst utan begränsas till de högre merinkomsterna, exempelvis

sådana över 100,000 kronor. Skäligt synes ock vara att låta progressionen

stanna vid en maximisats av 32 procent. Inom utskottet har med sakkunnigt

biträde utarbetats en skattetariff, som för merinkomster till och

med 100,000 kronor sammanfaller med den nu gällande (8 § förordningen

om krigskonjunkturskatt) men sedermera, under bibehållande av

samma intervaller i följden av inkomstbelopp, låter skatteprogressionen

i något snabbare stegring fortgå till 32 procent, som nås vid beskattningsbar

merinkomst å 700,000 kronor. Verkningarna av denna tariff,

vilken nedan i detalj återgives, framgå av några jämförande siffror:

Beskattningsbar

merinkomst

kronor

Skattebelopp i kronor

Gällande

tariff

Utskottets

förslag

100,000

17,000

17,000

150,000

27,000

27,750

200,000

38,000

40,000

300,000

33,000

69,000

400,000

92,000

104,000 1

500,000

125,000

140,000

700,000

175,000

224,000

Med avseende a den beräkneliga vinsten i skatteintäkt genom

tariffens skärpning på angivet sätt erinras, att, såsom Kungl. Maj.t i

annat sammanhang (proposition nr 130) meddelat, enligt en inom finansdepartementet

verkställd undersökning innevarande års taxering till krigskonjunkturskatt,

med tillämpning av gällande tariff, synts komma att

lämna ett skatteresultat av 140 miljoner kronor, samt att, enligt vad

utskottet erfarit, för 1918 motsvarande belopp approximativt uppskattats

till ungefär en tredjedel av det förra. Om vid årets taxering

den av utskottet nu ifrågasatta tariffen komme till användning, skulle,

enligt vad sakkunnig person beräknat med ledning av 1916 års skattelängder

och under förutsättning, att 1916 års krigskonjunkturvinster

efter sin storlek fördelade sig proportionellt mot 1915 års vinster, uppkomma

en ökning i skatt av nära 15,000,000 kronor. Då det kunde

antagas, att berörda vinsters ökning under 1916 i främsta rummet

skulle falla på de mycket stora beloppen, torde den beräknade skatte
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 7

summan med säkerhet komma att något överskridas, så att totalavkastningen

euligt den skärpta skalan kunde approximativt uppskattas till

155 å 160 miljoner kronor. Enligt en under motsvarande förutsättningar

gjord kalkyl för 1918 skulle ökningen det året uppgå till åtminstone

5,000,000 kronor, vadan för båda åren sammanlagt skulle vara att förvänta

en ökning av 20 å 25 miljoner kronor. Nu torde icke vara osannolikt,

att 1917 års krigskonjunkturskatt även med gällande tariff komme

att stiga avsevärt högre än enligt ovanstående beräkningar. På initierat

håll har densamma sålunda uppskattats till ej mindre än 200 miljoner

kronor. Efter sistnämnda uppskattning skulle skattesatsernas skärpning

enligt utskottets förslag kunna antagas för 1917 och 1918 tillhopa medföra

en ökning i skatt av omkring 30,000,000 kronor. I varje fall är

det ett betydande tillskott, som synes kunna erhållas även genom den av

utskottet, jämfört med motionärens förslag, modifierade tariffen. Förutsättning

är dock, såsom ovan framgått, att denna tariff får träda i tillämpning

redan vid innevarande års taxering.

Enligt 12 § förordningen om krigskonjunkturskatt skall uppbörden

förrättas »vid särskild uppbördsstämma enligt de närmare bestämmelser,

som av Konungen meddelas». Med stöd härav har Kungl. Maj:t utfärdat

»kungörelse om uppbörd av krigskonjunkturskatt» den 27 januari 1917,

och är i § 6 av denna kungörelse föreskrivet, att uppbörden skall

förrättas under tiden 15 februari—15 mars å dagar, som Konungens

befallningshavande äger bestämma. 1916 års debiterade krigskonjunkturskatt,

som i enlighet härmed uppburits vid en enda uppbördsstämma,

har, som ovan påpekats, uppgått till inemot 80,000,000 kronor eller

flerfaldigt mera än som beräknats. Det ligger i sakens natur, att

inbetalning till statsverket på en gång av så stora belopp, som hfir varit i

fråga, måste ej blott betunga de skattskyldiga själva utan även vålla viss

stockning i penningmarknaden. Önskemål om ett förändrat inbetalningssätt

med uppdelning på terminer hava ock framträtt i den offentliga

diskussionen. Då 1917 års krigskonjunkturskatt kan förväntas uppgå

till kanske dubbla beloppet, är det tydligt, att de olägenheter, som i år

yppats, skulle göra sig vida starkare gällande vid nästa års uppbörd.

Det synes därför utskottet vara av behovet påkallat, att uppbörden blir

fördelad på två eller flera uppbördsstämmor. Enligt vad utskottet

inhämtat, har Kungl. Maj:t redan haft frågan under övervägande, men

torde det vara lämpligt, att även i detta sammanhang uppmärksamheten

fästes vid saken. För övrigt har utskottet, då nuvarande ordalydelse

av 12 § möjligen kan anses hindra Kungl. Maj:t att förordna om flera

Uppbörd i

terminer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

uppbördsstämmor än en, haft särskild anledning upptaga frågan, och

har utskottet till undanröjande av sådant hinder uppgjort förslag till

förändrad lydelse av denna paragraf.

På grund av det ovan anförda får utskottet hemställa,

1) att herr Runefors förevarande motion, II: 156,

med förslag till förordning om krigstidsskatt, icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda;

2) att riksdagen, vid bifall till vad under 1) hemställts,

måtte i anledning av friherre Palmstiernas föreliggande

motion, II: 154, besluta, att 8 § i gällande

förordning om krigskonjunkturskatt skall erhålla följande

ändrade lydelse:

8 §•

Krigskonjunkturskatt beräknas enligt denna

Tariff.

Beskattnings-

Skatte-

Ökning för varje

fullt hundratal

kronor, som faller

bar mer-

Procent-

belopp

mellan de i kol. 1

inkomst

tal

angivna inkomst-

Kronor

Kronor

beloppen

Kronor

2,000

12

240

13

20,000

13

2,600

15

40.000

60.000

14

5,600

17

15

9,000

19

80,000

16

12,800

21

100,000

17

17,000

21.5

150,000

18.5

27,750

24.5

200,000

20

40,000

27.5

250,000

21.5

53,750

30.5

300,000

23

69,000

33.5

350,000

24.5

85,750

36.5

400.000

500.000

26

104,000

36

28

140,000

40

600,000

30

180,000

44

700,000

—

—

—

För merinkomst, som uppgår till 700,000 kronor

eller därutöver, utgör skatten 32 kronor för varje

fulla 100 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

3) att riksdagen, under enahanda förutsättning

som i 2) angivits, måtte besluta, att 12 § i förordningen

om krigskonjunkturskatt skall få denna ändrade

avfattuing:

12 §.

Krigskonjunkturskatten uppbäres i särskild ordning

enligt de närmare bestämmelser, som av Konungen

meddelas; samt

4) att riksdagen, vid bifall till vad under 2) och

3) hemställts, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t, med

anmälan om sina sålunda fattade beslut, anhålla, att

Kungl. Maj:t ville förordna om beslutens ikraftträdande

i så god tid, att 8 och 12 §§ i sin ändrade lydelse må

bliva tillämpade redan med avseende å innevarande

års beskattning.

Stockholm den 22 maj 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

Iv. G. KARLSSON.

Reservationer:

1) av herr Rune, som yrkat bifall i huvudsak till herr Runefors

motion;

2) av herrar Lyckholm, K. A. Nilson, Jacob Larsson och Röing

beträffande vissa delar av motiveringen;

3) av herrar Lyckholm, Antonsson och friherre Fleming, vilka ansett

det vara olämpligt att nu vidtaga förändringar i de av föregående

riksdag för innevarande år redan fastställda beskattningsgrunder; samt

4) av herr Östberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 satnl. 47 höft. (Nr 57.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Bilaga.

Till Riksdagens bevillningsutskott.

Sedan till bevillningsutskottet hänvisats en vid innevarande riksdag

väckt motion, II: 156, av herr Runefors, vari föreslagits, att i stället för

nuvarande krigskonjunkturbeskattning skulle införas en allmän merinkomstskatt,

benämnd krigstidsskatt, har utskottet hos vederbörande statsråd

begärt utverkande av Kungl. Maj:ts befallning dels till Konungens

samtliga befallningshavande att verkställa undersökning, huru den föreslagna

krigstidsskatten skulle verkat, om den hade tillämpats under år

1916, dels ock till kammarrätten att avgiva yttrande över motionen.

Härefter har, genom nådig remiss den 9 februari 1917, Kungl.

Maj:t anbefallt kammarrätten att, efter införskaffande från vederbörande

av omförmälda utredning, skyndsammast avgiva och till utskottet överlämna

det begärda yttrandet, varvid jämväl de till kammarrätten i ärendet

inkomna handlingar borde överlämnas.

Med anledning härav får kammarrätten anföra följande.

Det föreliggande förslaget om krigstidsskatt är i huvudsak byggt

på det förslag om sådan skatt, som samme motionär framförde i riksdagen

förra året, och som, efter det kammarrätten yttrat sig däröver,

blev av bevillningsutskottet avstyrkt och av riksdagen avslaget.

På sätt i den nu föreliggande motiveringen framhållits, har emellertid

motionären fortfarande ansett, att den av honom föreslagna skattelagen

vore att föredraga framför den gällande krigskonjunkturskatteförordningen,

och åberopades till stöd därför vad i den förra motionen

anförts. Därjämte har motionären såsom lämpligt och nödvändigt påpekat,

att man, då statens utgifter starkt ökats, beredde sig tillgång

till den betydligt ökade skatteintäkt, som krigstidsskatten skulle inbringa,

jämfört med krigskonjunkturskatten.

I sitt yttrande i ämnet förra året konstaterade kammarrätten, att

krigstidsskatten ej utgjorde annat än en påbyggnad på inkomst- och

förmögenhetsskatten, en rent personlig extra inkomstskatt på vad den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 11

skattskyldige haft i inkomst mer än i medeltal under 1912 och 1913.

Principiellt sett syntes, yttrade kammarrätten, häremot vara att erinra,

att någon rationell grund för en på dylikt sätt anordnad extra beskattning

knappast torde kunna uppställas. Merinkomsten bleve i sammanhang

med den förutvarande inkomsten beskattad redan enligt gällande

skatteförordning, och till följd av progressionen träffade den ökade skatten

avsevärt hårdare just merinkomsten. Något övertygande skäl för att

denna merinkomst skulle i och för sig vara så mycket bärkraftigare i

skattehänseende, att den utan obillighet kunde utöver den normala beskattningen

tåla ett extra skattetillägg, torde ej kunna angivas. Motionärens

uttalande, att den skattebetalare, som sett sina inkomster ökas,

skulle med mera jämnmod bära en tilläggsskatt på ökningen än en extra

tilläggsskatt skulle mottagas av den skattedragande, som icke lyckliggjorts

med någon inkomstökning, kunde icke utan vidare godtagas såsom

allmängiltigt. Det kunde möjligen äga sin riktighet för sådant fall, då

vederbörande skattebetalare vore i tillfälle att använda inkomstökningen

för höjning av sin personliga levnadsstandard, men icke om han måste

räkna på densamma såsom medel att avveckla ingångna förbindelser,

konsolidera sin affär eller dylikt. I varje händelse byggde det anförda

motivet alltför mycket på subjektiva förhållanden för att kunna stödja

den nya skatteprincipen. Vad sålunda uttalats mot principen om beskattning

av merinkomst i allmänhet, syntes behålla sitt berättigande

även under förevarande exceptionella förhållanden.

De principiella betänkligheter, kammarrätten sålunda förra gången

uttalade, har kammarrätten givetvis ej någon anledning att nu frånträda.

Motionären hade i sitt förra förslag icke medgivit undantag från

krigstidsskatt för något slag av inkomst. Kammarrätten påvisade, hurusom

det bleve oundgängligt att tillåta sådana i avsevärd omfattning,

och erinrade, att i den danska författningen om merinkomstskatt från

skatteplikten undantagits merinkomst, som hade sin grund i livränta,

gåva, lotterivinst, upphörande av förpliktelse att lämna undantag, olycksfallsförsäkring

och, under vissa förhållanden, arv, varförutom, efter finansministerns

prövning i varje särskilt fall, ytterligare undantag kunde

medgivas, samt att i Holland hithörande extra beskattning vore lagd

så, att varje slags inkomstökning eller vinst presumerades vara härledd

av krigskonjunkturen och såsom sådan beskattningsbar, varemot det

lämnats öppet för den skattskyldige att göra motsatsen antaglig, i vilket

fall skatteplikten bortfölle. ''

Såsom exempel på berättigade undantag helt eller delvis fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

höll kammarrätten vidare inkomst av skogsbruk genom försäljning på

en gång av sparad skog, utan att något större avdrag för minskning i

skogens ingångsvärde kunde erhållas, ersättning för ackumulerat arbete,

inkomst, som grundade sig på fleråriga föregående kapitalutlägg, rörelses

övertagande av änka efter man eller son efter fader, då änkan och

sonen förut icke varit taxerade, inkomst av nytt företag o. s. v. Exemplifieringen

skulle, tillfogade kammarrätten, kunna flerfaldigas. Beskaffenheten

av de omförmälda undantagen syntes emellertid redan giva vid

handen såsom det för dem och andra likartade gemensamma, att merinkomsten

bottnade i helt andra omständigheter än krigskonjunkturen.

Och helt visst skulle vid den fortsatta undersökningen ramen för den

rationella skatteplikten efter hand sammanträngas, tills den rätt nära

sammanfölle just med gränsen mellan krigsvinst och icke krigsvinst.

Åven om, efter en sorgfällig granskning av hithörande material, undantagsbestämmelserna

kunde bliva relativt tullständiga, vore dock att märka,

hurusom förhållandet mellan regel och undantag komme att nödvändiggöra

en särskild, med hänsyn till arten av ifrågavarande undantag

företagen uppdelning och reduktion jämväl av respektive 1913 och 1914

års taxerade inkomster. Utan detta skulle nämligen den beskattningsbara

merinkomsten bliva lägre än som vederborde. En dylik procedur

bleve under alla förhållanden synnerligen besvärlig och skulle för övrigt

i vissa fall, på grund av olikheten i uppställning mellan de nuvarande

samt de för år 1913 gällande deklarationsformulären, möta hinder.

Liknande svårigheter skulle jämväl yppas i anordningen av nu gällande

formulär t. ex. för uppdelning av merinkomst av fast egendom i beskattningsbar

och icke beskattningsbar del. Av berörda och andra skäl

skulle man sannolikt till slut nödgas stanna vid det holländska systemet

att lägga bevisskyldigheten för tillvaron av undantag helt på den skattskyldige,

antingen undantagen bleve i detalj uppräknade i författningen

eller sammanfattade under beteckning av något för dem alla gemensamt

moment. Men då detta moment icke gärna kunde bliva något annat

än egenskapen av icke krigsvinst, skulle man så småningom på undantagens

väg komma fram till den princip, vilken man icke velat hava

som regel.

Motionärens i år framlagda förslag är så tillvida modifierat, som

det upptagit undantagsbetämmelser i tvenne avseenden (4 och 5 §§),

som med varandra hava det gemensamt, att den ifrågakommande inkomstens

förutsättningar skapats under längre tid före inkomstens framträdande

i för beskattningen gripbar form. Den i 4 § upptagna avdragskvoten

är jn i viss mån godtycklig, men klart är, att det till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 13

grund för densamma liggande tidsmåttet icke får tagas för litet. Vid

mera kortvarigt innehav av den skogbärande fastigheten blir ju det här

medgivna avdraget ej så betydande, men så mycket större möjlighet

bör i regel linnas för erhållande av mera avsevärt avdrag för minskning

i skogens ingångsvärde. Den rationella grunden för stadgandet är ju

för övrigt, att, då längre tid förflutit mellan förvärvet av fastigheten

och skogsförsäljningen, det sistberörda avdraget oftast blir ringa eller

intet, beroende på bland annat de små beloppen av köpeskillingar eller

taxeringsvärden, som ligga längre tillbaka i tiden, den på avdraget

reducerande inverkan av skogsbeståndets tillväxt samt svårigheterna

att i hithörande fall åstadkomma den nödiga utredningen. Att ordna

ett väl avvägt avdrag på förevarande punkt är enligt sakens natur

synnerligen vanskligt, och kan motionärens förslag i varje fall betecknas

såsom en enkel och praktisk lösning.

Genom 5 § avser motionären att skapa en vidsträckt undantagsbestämmelse,

omfattande skilda slag av inkomster genom ackumulerat

arbete.

Utöver nu omhandlade paragrafer innehåller förslaget ej annat i

undantags- eller lindringsväg än att bolag, som icke varit taxerat någotdera

av åren 1913 och 1914, får vid merinkomstens beräknande avdraga

fem procent av sitt kapital under ifrågakommande verksamhetsår

(6 §). Motsvarande bestämmelse återfinnes i den danska författningen,

och synes densamma innebära ett billigt hänsynstagande till den normala

avkastning, kapitalet under alla förhållanden bort giva.

1 fråga om enskild skattskyldig gäller enligt 6 § åter, att, om

hans inkomst härledes av nytt företag, densamma i sin helhet skall

betraktas såsom merinkomst. Fjolårets förslag var härutinnan mera

tillfredsställande, i det att inkomst av nya företag, antingen företagaren

vore enskild person eller bolag, allenast till viss del skulle räknas såsom

merinkomst. Den brist, som enligt kammarrättens mening vidlåder förslaget

på förevarande punkt, framträder särskilt stötande i sådana fall,

som t. ex. de ovan berörda, då änka eller son fortsätter mannens eller

faderns rörelse. Den danska författningens bestämmelse, att änka i

sådant fall icke beskattas efter annan grund än den avlidne mannen,

om han levat och fortsatt rörelsen, synes förtjänt att beaktas även

beträffande andra närstående.

En konsekvens av förslagets bestämmelse i nu omhandlade hänseende

bleve ock, att ett stärbhus, som i avbidan på skifte taxerades

för egen inkomst, finge hela inkomsten beskattad såsom merinkomst,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

något som tydligen vore orimligt. Att här finna en rationell utväg

komme dock att möta stora vanskligheter.

Utöver vad här ovan sagts om erforderliga undantag från skattskyldigheten

eller lindring däruti synes böra ifrågasättas, om ej merinkomst

av tjänst eller arbetsanställning i allmänhet torde få betraktas

såsom mindre skattekraftig än annan merinkomst. Uppenbart är, att i

många dylika fall krigstidsskatten, efter den föreslagna tariffen, skulle

drabba allt för hårt. En tjänsteman t. ex., som under 1912 och 1913

haft i medeltal 4,000 kronor och under år 1916 på grund av befordran

nått en inkomst av 8,000 kronor, finge sig påförd krigstidsskatt med

ej mindre än 500 kronor. Att differentiera skattesatserna efter olika

slag av inkomst strede väl mot eljest följda grundsatser i vår skattelagstiftning

och vore även i det praktiska genomförandet en vansklig

sak, men någonting i den vägen synes dock vid en allmän beskattning

av merinkomst vara av rättvisa och billighet påkallat.

Vad nu är sagt om behovet av skatteskalans differentiering, torde

äga tillämplighet i allmänhet med avseende å skillnaden mellan normala

merinkomster och rena konjunkturvinster. Det är under nuvarande

konjunkturer en svaghet hos merinkomstbeskattningen enligt motionärens

förslag, att den icke tager hänsyn till berörda skillnad, och det är

givetvis krigskonjunkturbeskattningens stora styrka, att den drivit denna

skillnad så långt, att endast konjunkturvinsterna beskattas. Trots alla

invändningar om krigskonjunkturskattens oformlighet i vissa hänseenden

och de praktiska svårigheterna i många fall att påvisa tillvaron eller

frånvaron av krigskonjunktur måste det anses skäligt, att den extraordinära

beskattningen främst drabbar de ofta nog lika lättvunna som

till beloppen betydande krigsvinsterna.

Den under 8 § upptagna tariffen är densamma som i gällande

krigskonjunkturskatteförordning (8 §). Det synes dock hava stått klart

även för motionären själv, att denna tariff icke gärna kunde komma i

fråga vid ett införande av krigstidsskatten, och har motionären såsom

lämpligt mönster hänvisat till den danska tariffen.

I fjolårets förslag (5 §) hade motionären givit plats åt en särskild

för ändamålet uppställd tariff, som började med en skatteprocent av

allenast 4 och nådde maximum, 25 procent, först vid en merinkomst av

1,000,000 kronor. Redan denna tariff, som jämväl skulle gälla all slags

merinkomst, fann kammarrätten just med hänsyn därtill vara för sträng

och förordade, förutom lägre skattesatser, tariffens anordnande i fråga

om andra än bolag med hänsyn jämväl till den totala taxerade inkomstens

storlek, så att samma merinkomst bleve beskattad strängare, i den mån

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57. 15

den utgjorde en del av en större totalinkomst. Emot tariffen anmärkte

kammarrätten för övrigt, att den gjorts tillämplig även vid bolagens

beskattning. Gällande inkomstskattelagstiftning gjorde skatteprogressionen

beroende av inkomstens förhållande till bolagets kapital, och det kunde

icke anses på något sätt motiverat att vid en beskattning enligt motionärens

förslag frångå denna princip, som för övrigt tillämpats vid den

danska merinkomstbeskattningen.

Vad som i fjol kunde sägas om den då framlagda tariffens för

höga skattesatser gäller givetvis i än högre grad beträffande den nu i

8 § av förslaget intagna, och får kammarrätten, jämväl såsom förra

gången, uttala sitt gillande av de nyss antydda principerna för de

danska skatteskalorna.

Under övervägande bör jämväl tagas, om ej minimibeloppet för

beskattningsbar merinkomst, 2,000 kronor (7 §), måste höjas. En sådan

höjning synes särskilt befogad av hänsyn till de normala merinkomsterna.

Med stöd av vad ovan anförts såväl principiellt som beträffande

detaljerna i den föreslagna författningen finner kammarrätten sig böra

avstyrka motionärens förslag.

Den i bevillningsutskottets skrivelse omförmälda undersökningen

har blivit utförd av vederbörande, och har kammarrätten med ledning

av det insända undersökningsmaterialet kunnat sammanställa totalresultatet.

Detta utvisar en summa beräknad krigstidsskatt av 97,469,084

kronor. Jämföres detta belopp med den år 1916 debiterade summan

krigskonjunkturskatt, 79,282,251 kronor, uppstår ett överskott för krigstid

sskattens del av omkring 18,000,000 kronor. Härvid får emellertid

ihågkommas, att i förutsättningarna för den fingerade taxeringen till

krigstidsskatt ingått, att hänsyn icke skulle tagas till de föreslagna

undantagsbestämmelserna. Det är tydligt, att tillämpningen av dessa

och tilläventyrs ytterligare undantag komme att verka avsevärt reducerande.

Härtill kommer, att den vid den fingerade taxeringen använda

skattetariffen, såsom ovan framhållits, icke i verkligheten lär kunna

komma till användning utan ändringar, varigenom skatteutbytet måste

avsevärt minskas. Å andra sidan får väl icke förbises, att genom bifall

till anförda besvär en del av den debiterade krigskonjunkturskatten

kommer att bortfalla och att detta, enligt sakens natur, icke i samma

grad kan bliva fallet med krigstidsskatten. Trots detta torde emellertid

den verkställda undersökningen få anses hava ådagalagt, att någon mera

betydande statsfinansiell vinst av en omläggning av krigstidsbeskattningen

i motionens syfte knappast torde vara att påräkna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

I detta sammanhang vill kammarrätten jämväl sätta i fråga, huruvida

den genom proposition till årets riksdag föreslagna extra inkomstoch

förmögenhetsskatten, beräknad att årligen giva 30,000,000 kronor,

billigtvis skulle kunna tillämpas vid sidan av en krigstidsskatt, som ju

även den är en extra skatt på viss del av inkomsten. Båda tillsammans

skulle, efter kammarrättens förmenande, bilda en alltför tung pålaga

utöver de vanliga skatterna.

Motsvarande konflikt mellan två extraordinära skatteformer föreligger

för närvarande i Danmark, varest till införande föreslagits en

tilläggsskatt till den normala inkomstskatten, drabbande vissa högre

inkomstklasser. Konflikten mellan denna skatt och merinkomstskatten

har man tänkt sig löst på det enkla sättet, att skattskyldig, som enligt

författningarna vore pliktig erlägga båda skatterna, befrias från det

skattebelopp, som är minst.

Skulle hos oss införas både krigstidsskatt och extra inkomst- och

förmögenhetsskatt, finge man, enligt kammarrättens uppfattning, även

här vara betänkt på någon liknande anordning. Statsfinansiellt betydde

åter detta, att den sammanlagda intäkten å dessa skattetitlar bleve lägre

än vad beräkningarna av vardera skatten lör sig kunde giva anledning

antaga.

Med överlämnande av det från befallningshavandena inkomna utredningsmaterialet

får kammarrätten tillika bifoga tvenne på grundval

av detta material upprättade jämförande tablåer, den ena över påförd

krigskonjunkturskatt och beräknad krigstidsskatt år 1916 och den andra

beträffande matematisk merinkomst och taxerad merinkomst enligt samma

års taxering till krigskonjunkturskatt. Därjämte närslutes utdrag av

kammarrättens denna dag hållna protokoll, utvisande i ärendet uttalade

skiljaktiga meningar.

Stockholm den 25 april 1917.

På Kungl. Maj:ts och Rikets Kammarrätts vägnar:

Henning v. Unge.

/

Erik Stern.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

17

Jämförande tablå över krigskonjunkt urskatt och krigstidsskatt år 1916.

Påförd krigs- | Beriiknad krigskonjunkturskatt

tidsskatl

kronor

O.

kronor

Ö.

-Stockholms stad ...................................................

20,062,826

26,216,107

» län

694,564

—

1,593.221

—

Uppsala

län...................................................

535,920

—

883,618

—

Södermanlands

» ..................................................

591,624

—

955,528

-,

Östergötlands

» ..................................... ........

2,980,270

—

3,336,696

Jönköpings

» ....................................................

1.836,344

—

2.186,361

—

Kronobergs

» ....................................................

199,384

—

393,922

—

Kalmar

» ....................................

840,668’’

—

1.479.566

-1

Gottlands

» ....................................................

92.686

—

109,764

—

Blekinge

»

836,772

—

956,763

- - i

Kristianstads

» ....................................................

1,054,871

—

1,197,456

_i

Malmöhus

» ....................................................

11,758,424

14.423,060

—

Hallands

y> ....................................................

1,383,417

_

1,503,642

-i

Göteborgs och

Bohus län ......................................

19,728,629

21,0S7,308

—

Alvsborgs

län...................................................

1.896,087

329,405

—

2,471,884

-1

Skaraborgs

» ....................................................

—

513,751

—

Värmlands

> ....................................................

1,048,650

3,459.964

—

1,916,551

—!

Örebro

» ................................

—

3,944,715

Västmanlands

y> ..................................

1,755,770

—

2,538,166

Kopparbergs

»...................................................

2,105,436

—

1,826,057

__!

Gävleborgs

»................................

2,671,369

3,158.291

— j

Västernorrland?

» ....................................................

2,429,394

—

3.341,502

— 1

-Jämtlands

» .......................................

166,400

—

386,887

—!

Västerbottens

» ................................

302,655

—

414,126

—

Norrbottens

> ....................................................

520,722

-

634,142

—

Summa

79,282.251

_

97.469.084

1

3

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 47 häft. (Nr 57.)

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande Nr 57.

Jämförarnle tablå.

: Stockholms stad .............

» län .................

Uppsala län.............

Södermanlands ».............

Östergötlands ».............

Jönköpings ».............

Kronobergs » .............

Kalmar »............

Gottlands » ............

i Blekinge »............

| Kristianstads »............

Malmöhus >............

| Hallands »............

Göteborgs och Bohus län

Älvsborgs län...........

Skaraborgs »............

Värmlands »......

urebro ».....

Västmanlands >.....

Kopparbergs >.....

Gävleborgs > ....

Västemorrlands ».....

Jämtlands ».....

Västerbottens ».....

Norrbottens ».....

ISIG års taxering till krigskonjunkturskatt
-

humma

Matematisk mer- inkomst

..... '' ~ 1

Taxerad mer- ,inkomst

kronor

ö.

kronor

5. i

126,324,800

99,543,400

_!

5,953,034

—

4,518,846

—i

4,634 600

—

3,185,800

5,866,900

—

3,850,100

—t

19,118,000

—

16,024,200

10,582,200

—

8,800,200

2,726,900

—

1,455,500

—!

8,290,100

4,858.000

—i

789,500

675,600

—!

5,229,200

—

4,515,500

—!

6,664,400

—

6,045,500

i

70,425,500

—

58,807,400

1

8,109.800

—

7,529,300

99,509,400

—

94,695,900

—

! 13,140,000

—

10,482,200

—■

3.384,800

—

2,371,600

—

10,743.399

—

5,817,900

—

20,720,400

—

17,349,500

—

11,574,000

—

8,478,100

_

10,569,800

—

9.941,500

—

! 15,447,066

13,670,600

—

14,671,799

81

12,164,400

—

2.584.300

1,216,100

i 2,276.600

—

1.693,400

3,343,000

41

2,989,400

;-

i 482.679.499

''2 2

! 400.679.946

opaginerad Kontrollera mot PDF

hetrilIningsutskottets betänkande Nr 67.

ttt

Utdrag av protokollet, hållet hos Kungl. Maj:ts och rikets kammarrätt

den 25 april 1917.

Närvarande:

Tillförordnade presidenten von Unge,

Kamm arrätt sråd et

Lagerbring,

»

Lybeck,

»

Wåhlin.

»

Smerling,

»

Cygnmus,

»

Waldenström,

Extra ordinarie assessorn.

sekreteraren Hallberg,

» »

J)

Erici,

Ekenberg,

» »

»

» »

»

Asplund,

» »

»

Bruze.

S. 1). Extra ordinarie assessorn Erici föredrog Kungl. Maj:ts

remiss angående förslag till krigstidsskatt; och beslöts skrivelse till riksdagens

bevillningsutskott: se registraturet.

Kammarrättsrådet Smerling yttrade:

»Jämte det jag instämmer i det av kammarrättens pluralitet avgivna

yttrandet, anser jag mig böra erinra, att motionärens förslaginnebär,

att förordningen om krigstidsskatt skulle träda i tillämpningredan

år 1917. Då detta ingriper i en redan fastställd statsreglering

och förutsätter upphävande av den av riksdagen 1910 antagna förordningen

om krigskonjunkturskatt, anser jag, att en omläggning av skattesystemet

i alla händelser icke bör inträda före år 1918.»

Kammarrättsrådet Wåhlin anförde:

»En beskattning enligt bestämmelserna i 1916 års förordning om

krigskonjunkturskatt kommer tvivelsutan att drabba ej allenast de egentliga

krigskonjunkturvinsterna utan även — och detta i högre grad ju längre

krigstillståndet räcker — inkomster, som icke varit beroende av krigsläget.

För den av krigskonjunkturskatten drabbade måste det nämligen

i många fall möta hart när oövervinneliga svårigheter att prestera en

tillfredsställande utredning därom, att uppkommen merinkomst alldeles

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande Nr , 57.

icke eller allenast intill visst belopp varit beroende av det av nuvarande

krigstillstånd framkallade läget7. Då det på grund av dessa svårigheter

i bevisningsavseende, vilkas förefintlighet även framhålles i kammarrättens

utlåtande, måste befaras, att den ifrågavarande beskattningen

icke kommer att i tillämpningen lämna något från den materiella rättvisans

synpunkt tillfredsställande resultat, hade det enligt min meningvarit

högeligen önskvärt, att i lagstiftningen kunnat givas sådana bestämmelser,

som för de tillämpande myndigheterna gjort det möjligt

att efter objektiva och ensartade grunder reglera skattskyldigheten på

ifrågavarande område.

Vad angår motionärens nu föreliggande förslag anser jag det

visserligen icke uteslutet, att man med anlitande av däri angivna grunder,

kompletterade med en serie undantagsbestämmelser, skulle kunna ernå

ett bättre och jämnare beskattningsresultat; men då förslaget varken

sådant det i motionen föreligger eller med iakttagande av de erinringar

kammarrätten vid sin detalj granskning framställt synes vara vederbörligen

genomarbetat, har jag icke tilltrott mig att förorda detsamma.

Av vad jag yttrat framgår emellertid, att jag icke kan i allo ansluta

mig till vad kammarrättens majoritet i ämnet uttalat.

Särskilt har jag ansett kammarrätten sakna anledning att uttala

sig om det sannolika statsfinansiella resultatet av den ena eller den

andra av de ifrågavarande beskattningsformerna; och vad angår kammarrättens

yttrande därom, att den föreslagna extra inkomst- och förmögenhetsskatten

icke billigtvis skulle kunna tillämpas vid sidan av en

krigstidsskatt, har jag framhållit, att enahanda betänkligheter med samma

berättigande kunna anses möta mot samtidig tillämpning av krigskon

junkturskatt och extra inkomst- och förmögenhetsskatt.» Som ovan.

In fidem:

Ludv. Arnberg.

STOCKHOLM. ISAAC MAHCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:260 Riksdagens skrivelse Nr 260 a1 i texten