Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten dels ock i ämnet väckta motioner.

1917-02-15 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1917:8, Betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående viss nedsättning av sockerskatten dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

I

Nr 8.

Ankom lill riksdagens kansli den 26 icbruari 1917 kl. 7 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av dels Kungl. Maj:ts

proposition angående viss nedsättning av sockerskatten

dels ock i ämnet väckta motioner.

Närvarande: herrar K. G. Karlsson, Nilsson i Bonarp*), Hammarström, Ollas A.

Ericsson, K. A. Nilson*), Antonsson, frih. Fleming*), Bäckström, Jacob

Larsson, frih. Palmstierna, Röing, Jeansson i Kalmar*), Rune, Forssman.

Neess *), Holmström, von Hofsten *), Johansson i Uppmälby *), Jönsson

, i Boa och Uddenberg.

*) Icke närvarit vid justeringen av betänkandet.

Genom en den 6 februari 1917 dagtecknad, till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, nr 45, bar Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över jordbruksärenden

och finansärenden för sagda dag, föreslagit riksdagen att — under

förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta Sveriges

sockerfabriksaktiebolag förbunde sig att till odlare av sockerbetor för

deras räkning under år 1917 utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med i ovannämnda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden

av chefen för jordbruksdepartementet förordade grunder — antaga följande

vid propositionen fogade

Förslag

till

kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 1 §

av förordningen den 11 oktober 1907 angående beskattning av socker,

för allt socker, som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på sätt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 6 höft. (Nr 8.) 1

Proposi
tionen.

s. 2 Kontrollera mot PDF

Motioner.

2 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

i nämnda förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämnande till

fritt bruk under tiden från och med den 1 mars 1917 till och med den

31 oktober samma år erläggas skatt med 11 öre för varje kilogram,

dock att för det socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna

i Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet

i Lidköping efter där verkställd raffinering, skatten under omförmälda

tid utgår med 5 öre för varje kilogram.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag avser att säkerställa sockertillgången

under nästa konsumtionsår. Detta syfte vill Kungl. Maj:t nå

genom att tillförsäkra betodlarna i landet ett höjt pris för betorna under

1917. Till den härav uppkommande kostnaden skulle enligt samma

förslag de bägge bolagen, svenska soekerfabriksaktiebolaget och mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag, bidraga med samma belopp som det

av dem år 1916 utbetalade gödslingsbidraget, vilket av chefen för jordbruksdepartementet

beräknats till 15 öre för deciton betor. I övrigt skulle

kostnaden, vars hela belopp skulle av bolagen utbetalas till betodlarna,

ersättas dessa dels genom nedsättning för viss tid av sockerskatten dels

genom en höjning för samma tid av maxiprisen på socker.

Till bevillningsutskottet hava även hänvisats fyra i anledning av

nämnda proposition väckta motioner.

I motion II: 335 av herr von Sneidern har hemställts, »att riksdagen

vidtager den ändring i Kungl. Maj:ts förslag till sänkning av sockerskatten

att vid sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från och

med den 1 mars 1917 till och med den 31 oktober samma år erlägges

skatt med 10 7» öre för varje kilogram, dock att skatten för socker från

den s. k. Lidköpingsgruppen under samma tid utgår med 4 7s öre.»

I motion II: 336 av herr Johansson i Uppmälby har föreslagits,

att riksdagen måtte besluta att — under förutsättning att svenska sockerfabriksaktiebolaget

och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbunde

sig att till odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917

utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse med i motionen förordade

grunder — antaga förslag till kungörelse angående viss nedsättning

av sockerskatten i överensstämmelse med motionen. Av den

anförda motiveringen framgår, att härmed avsetts sådan nedsättning av

sockerskatten under tiden 1 november 1917—1 november 1918, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 3

kunde beräknas medföra en minskning av inkomsten under denna skattetitel

med 2,000,000 kronor.

Till en redogörelse för yrkandena i de två återstående i anledning

av propositionen väckta motionerna torde utskottet få återkomma

längre ned i detta betänkande.

I sammanhang med omförmälda proposition och de i anledningav

densamma väckta motionerna har utskottet förehaft en av herr Hage

m. fl. i andra kammaren väckt motion, nr 164, vari föreslagits, att

riksdagen måtte besluta göra sådan ändring i § 1 av förordningen den

11 oktober 1907 angående beskattning av socker, att denna paragraf

komme att i här berörda delar lyda sålunda:

»För allt socker som inom riket tillverkas eller dit införes, skall

på sätt i denna förordning närmare bestämmes, vid sockrets utlämning

till fritt bruk erläggas skatt med 6 öre för varje kilogram. För det

socker, som tillverkas vid de före 1913 anlagda råsockerfabrikerna i

Östergötland och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt

bruk antingen omedelbart från samma fabriker eller från raffinaderiet i

Lidköping efter där verkställd raffinering, utgår dock skatten under

tiden till 1918 års utgång med 2 öre för varje kilogram; ägande Kungl.

Maj:t att utfärda behöriga kontrollföreskrifter»

Sistnämnda motion saknar samband med den genom den föreliggande

propositionen väckta frågan om vidtagande av åtgärder till

sockerbetsodlingens säkerställande och är i stället, enligt vad den i

motionen anförda motiveringen giver vid handen, avsedd att åstadkomma

en begynnande reducering av den indirekta beskattningen. Motionärernas

yrkande är med hänsyn härtill avgivet under förutsättning, »att

maximipriset samtidigt med skattenedsättningen av regeringen reduceras

med nedsättningens belopp».

På sätt framgår av chefens för jordbruksdepartementet anförande

till ovan omförmälda statsrådsprotokoll över jordbruksärenden — beträffande

vars innehåll, i den mån det icke här nedan återgives, utskottet

tillåter sig hänvisa till propositionen — har utredning i det föreliggande

ämnet verkställts av särskilt tillkallade sakkunniga.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Betpriset.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Den av de sakkunniga uttalade uppfattningen, att särskilda åtgärder

äro erforderliga för säkerställande av betodlingen för år 1917

ävensom att vad i sådant syfte bör företagas är en höjning av betpriset,

har vunnit anslutning icke blott, på sätt redan är antytt, av

Kungl. Maj :t i föreliggande proposition utan även av de bägge ovan

omförmälda motionärer, vilkas förslag äro väckta i anledning av samma

proposition. Om enighet sålunda rått beträffande de nu angivna grunderna,

hava däremot meningarna delat sig, då det gällt att avväga höjningen

av betpriset. Under det att de sakkunniga ansett sig kunna,

utgående från förutsättningen att det gällande betpriset är lämpligen

avpassat elter normala förhållanden, begränsa prishöjningen till det belopp,

varmed kostnaderna för 1917 års odling beräknats överstiga motsvarande

kostnader lör år 1913, och därigenom kommit till en höjningav

betpriset med 75 öre per deciton betor, har Kungl. Maj:t, i överensstämmelse

med vad chefen för jordbruksdepartementet uttalat, funnit

denna höjning alldeles för låg för att det resultat skulle kunna nås, som

departementschefen ansett böra eftersträvas. Departementschefen har nämligen

kommit till den uppfattningen, att det icke är tillräckligt att åstadkomma,

att sockerbetsodlingen bedrives i samma omfattning som år 1916,

utan att den även bör utvidgas. Endast genom en utvidgad sockerbetsodling

har departementschefen ansett trygghet kunna vinnas för tillräcklig

sockertillgång under nästa konsumtionsår. Vid beräkningen av den härför

erforderliga höjningen av betpriset har departementschefen tagit

hänsyn icke endast till merkostnaderna för betodlingen utan även, i likhet

med en reservant bland de sakkunniga, till frågan, huruvida annan

växtodling, nämligen av korn och foderbetor, kunde under nuvarande

förhållanden bliva mera inkomstbringande. Vid övervägandet av sistnämnda

fråga har departementschefen haft till sitt förfogande kalkyler,

som verkställts av förenämnda sakkunniga. Med stöd av dessa har

departementschefen beräknat den erforderliga höjningen av betpriset till

95 öre för deciton betor. Då höstpriset för betor för närvarande utgör

2 kronor 20 öre för deciton, har departementschefen sålunda förordat

ett höstpris av 3 kronor 15 öre för deciton.

Det betpris, vid vilket de sakkunniga stannat, har upptagits av

en av motionärerna, herr von Sneidern. 1 den av herr Johansson i

Uppmälby väckta motionen har föreslagits, i nära överensstämmelse med

vad en annan reservant bland de sakkunniga förordat, en ytterligare

reduktion av prisförhöjningen, nämligen till 60 öre per deciton betor.

Bägge sistnämnda motionärer hava gent emot Kungl. Maj:ts förslag

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 5

sökt hävda den uppfattningen, att någon utvidgning av den är 1916

odlade betarealen icke vore önskvärd. Det av chefen för jordbruksdepartementet

förordade betpriset skulle, enligt dessa motionärers mening,

innebära en så kraftig uppmuntran av betodlingon, att denna

kunde befaras komma att utbreda sig över områden, som bättre behövdes

för brödsädesodiing.

Vid övervägande av de olika ståndpunkter, som sålunda intagits i

nu förevarande fråga, har bevillningsutskottet till en början velat i likhet

med chefen för jordbruksdepartementet uttala den bestämda uppfattningen,

att för tryggandet av landets tillgång på socker för nästa konsumtionsår

sådana åtgärder äro erforderliga, som kunna beräknas göra sockerbetsodlingen

lika lockande som odlingen av andra växtslag, vilka lämpligen

kunna odlas på samma arealer som ägna sig för betodling. Enligt

utskottets förmenande måste man vid denna frågas bedömande räkna

med såsom en viktig faktor, att den särskilt på grund av synnerligen

ogynnsamma väderleksförhållanden under hösten 1916 felslagna betskörden

hos många betodlare framkallat obenägenhet för denna odling,

vilken ju redan under normala förhållanden är förenad med särskilda

risker och besvärligheter och vilken med den brist på arbetskraft och

gödningsmedel, som måste befaras för den stundande kampanjen, nu

ter sig mindre lockande än vanligt. Utskottet har fördenskull knappast

ansett sig kunnat förvänta, att ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i den

förevarande punkten skall kunna åstadkomma den utvidgning av sockerbetsarealen,

som chefen för jordbruksdepartementet åsyftat. Redan för

att såvitt möjligt trygga bibehållandet av den nuvarande betarealen har

utskottet ansett det av Kungl. Maj:t föreslagna betpriset erforderligt.

Utskottet vill icke underlåta att gent emot de bägge senast omnämnda

motionärerna påpeka, hurusom genom inskränkning av betarealen

man icke lär kunna vänta att i någon nämnvärd omfattning befrämja

odlingen av brödsäd. Med hänsyn ej minst till nödvändigheten att

erhålla ett annat fodermedel i stället för den betmassa, som betodlaren

får tillbaka från sockerfabriken, måste denne vid inskränkning i betodlingen

i stället upptaga odling av foderbetor.

Av de nu anförda skälen har utskottet ansett sig böra biträda

Kungl. Majrts förslag i denna punkt.

Utskottet övergår nu till att yttra sig över de olika förslag,

som framkommit beträffande sättet för beredande av gottgörelse åt

bolagen för en del av ersättningen till betodlarna. 1 fråga härom har

Ersättning

åt bolagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Bolagens

åtagna för

pliktelser.

6 Bevillningsutslcottets betänkande Nr 8.

chefen för jordbruksdepartementet, som beräknat beloppet av den ersättning,

för vilken statsverket efter 80 öre för deciton skulle svara,

till 8,000,000 kronor, till en början meddelat, att en särskild, i samband

med den pågående sockerregleringen av Kungl. Maj:t fastställd avgift,

närmast avsedd att bereda medel till täckande av kostnaderna för nämnda

reglering, kunde beräknas därutöver tillföra statsverket ett belopp av

2.000. 000 kronor, vilket belopp sålunda kunde avdragas från förenämnda

8.000. 000 kronor. — Till ett närmare omnämnande av Kungl. Majrts

beslut beträffande berörda avgift skall utskottet i annat sammanhang i

detta betänkande återkomma. — Till täckande av det sålunda återstående

beloppet av 6,000,000 kronor har bemälde departementschef föreslagit,

att för tiden från och med den 1 mars till och med den 31 oktober

1917 dels de för närvarande fastställda maximiprisen å socker, alla slag,

måtte höjas med 3 öre för kilogram, varigenom beräknats inflyta

2,250,000 kronor, och dels sockerskatten måtte sänkas med 5 öre för

kilogram, vilket kunde antagas medföra för bolagen en minskad utgift

och för statsverket en minskad inkomst av 3,750,000 kronor.

I såväl herr von Sneiderns som herr Johanssons i Uppmälby

motion har föreslagts, att täckningen av ifrågavarande kostnad skulle

åstadkommas helt och hållet genom nedsättning av sockerskatten. Enligt

den förra motionen, där den på statsverket ankommande ersättningssumman

beräknats till 4,000,000 kronor, skulle detta medföra en nedsättning

av sockerskatten, under samma tid som i den kungl. propositionen

avses, till 5 Vs öre för kilogram. Herr Johanssons förslag åter

innefattar, att sänkningen skulle avse tiden 1 november 1917— 1 november

1918 och utgöra det belopp, som erfordrades för anskaffande av

en beräknad ersättningssumma av 2,000,000 kronor.

Då utskottet icke velat ifrågasätta en ytterligare nedsättning av

statsverkets inkomster av sockerskatten utöver den, som Kungl. Maj:t

föreslagit, och då det icke synts utskottet oskäligt, att genom en måttlig

höjning av maximipriset på socker, konsumenterna få bära en mindre

del av de kostnader, som erfordras för sockertillgångens tryggande,

har utskottet kunnat biträda vad Kungl. Maj:t i förevarande punkt

föreslagit.

Beträffande den förutsättning, under vilken Kungl. Maj:t framställt

sitt förslag, har chefen för jordbruksdepartementet anfört följande:

»Jag kan icke lämna någon säkerhet för att de erbjudanden, som innefattas i

mina nu framlagda förslag, accepteras av bolagen och betodlarna. Under förhand
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande Er 8-

Ungarnas gång hava många förslag framställts och prövats utan att leda till resultat.

Jag har därför funnit det lämpligast att på grund av det förebragta materialet intaga

en ståndpunkt i frågan. I varje fall bör det kunna förutsättas, att en sänkning

av skattesatsen icke skall från någondera sidan åberopas såsom skäl för betodlingskontrakts

uppsägning enligt § 17 i det stora bolagets kontrakt, som ger rätt

till uppsägning vid ändring i skatten».

Under ärendets behandling i bevillningsutskottet har chefen för

jordbruksdepartementet till utskottet överlämnat till bemälde departementschef

ställda skrivelser i denna fråga från de båda bolagen, vilka

skrivelser utskottet ansett lämpligt att i hithörande delar här intaga.

Skrivelsen från svenska sockerfabriksaktiebolaget är av följande lydelse:

Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.

Med anledning av Kungi. Maj:ts nådiga proposition nr 45 till årets riksdagom

viss nedsättning av sockerskatten och i anslutning till vad herr statsrådet i

statsrådsprotokollet den 6 januari 1917 vid föredragning av förslag till denna proposition

uttalat får styrelsen för svenska sockerfabriksaktiebolaget, som måste utgå

ifrån att bolaget har rätt till täckning av sådana bolagets kostnader för sockertillverkningen

utöver de nuvarande, vilka icke täckas genom merinkomster av tillverkningen

och att regeringen icke vill underlåta att, såvitt på den beror, tillse, att

sockerindustrien erhåller behövligt bränsle för sin drift, härigenom förklara, att bolaget

under förutsättning av riksdagens bifall till ovannämnda nådiga proposition i

huvudsaklig överensstämmelse med de grunder i övrigt herr statsrådet i ovan berörda

statsrådsprotokoll framlagt, för vitbetor, som under kampanjen 1917/18 levereras

till bolagets råsockerfabriker, under nuvarande förhållanden vill utöver gällande

kontraktspris betala:

1) För 1917 års odling ett odlingsbidrag av 40 kr. pr odlad hektar efter

skedd uppmätning och

2) 80 öre per 100 kg. rentvättade betor.

Stockholm den 15 februari 1917.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget

Gustaf Ekman.

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags skrivelse har, så vitt

rör förevarande fråga, följande avfattning:

Till herr statsrådet och chefen för kungl. jordbruksdepartementet.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 6 februari 1917, nr 45 får

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag på av herr statsrådet framställd fråga

härmed meddela, att bolaget i enlighet med därom redan fattat beslut erbjuder sig

s. 8 Kontrollera mot PDF

TJlskottet.

Särskild ersättning

åt

mellersta

Sveriges

sockerfabriksdkUebolag
Propositionen.

8 Bevillningsutskottets betänkande Nr S.

att till odlare av sockerbetor för dess räkning under år 1917 betala ett pris, som

uppfyller den förutsättning, under vilken Kungl. Maj:t framlagt sitt i propositionen

gjorda förslag.

Vördsammast

Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag.

P. Anderson. Erland Lagerlöf.

Stockholm den 13 februari 1917.»

Utskottet har förvissat sig om, att chefen för jordbruksdepartementet

för sin del anser de förbindelser, bolagen sålunda iklätt sig,

betryggande.

På sätt framgår av chefens för jordbruksdepartementet anförande

har svenska sockerfabriksaktiebolaget varit i tillfälle att fä bolaget hittills

ådragna merkostnader täckta. Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebohig

har däremot enligt de sakkunnigas utredning icke kunnat fullt uppväga

utgiftsökningen medelst ökade inkomster, huvudsakligen enär detta bolag

icke driver sirapstillverkning. Differensen har för innevarande år av

de sakkunniga uppskattats till 351,120 kronor. Då statens åtgärd att

åsätta maximipris berövat bolaget möjlighet att genom höjning av prisen

å sina fabrikat förskaffa sig ersättning för dessa ökade utgifter, har

chefen för jordbruksdepartementet ansett vissa biilighetsskäl föreligga

för att staten åtminstone i någon mån beredde bolaget ersättning för

dess merkostnader. Full ersättning härför kunde departementschefen

dock icke tillstyrka. Av statens åtgärder och beslut på livsmedelsmarknadens

område hade så många andra näringsidkare rönt menlig

inverkan i sina privatekonomiska förhållanden, att ett gottgörande av

dessa följder skulle enligt departementschefens mening medföra oberäkneliga

konsekvenser. Emellertid syntes det departementschefen, särskilt

med hänsyn till de vägande skäl som förut förmått riksdagen att

genom skattelindring understödja ifrågavarande bolag, i detta fall billigt,

att detsamma, för att kunna i någon mån ersätta sina förluster och

fortfarande i önskvärd utsträckning bedriva sin för jordbruket viktiga

verksamhet, för tiden från och med den 1 mars till den 1 november

1917 erhölle 2 öres nedsättning i sockerskatten. Inalles skulle nedsättningen

för detta bolag alltså utgöra 7 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande. Nr 8. 9

Vid övervägandet av nu förevarande del av Kungl. Maj:ts förslag

har utskottet förehaft till behandling två likalydande motioner, väckta

den ena i första kammaren av herr friherre Fleming, nr 99, och den

andra i andra kammaren av herr von Hofsten, nr 334. I dessa

motioner har uttalats den uppfattningen, att då svenska sockerfabriksaktiebolaget,

på grund av den omständigheten att det är inrättat även

för sirapstillverkning, fått sina av världskriget föranledda merkostnader

ersatta genom den höga krigskonjunktur som uppkommit å sirapsförsäljningen,

billigheten krävde, att staten, som genom åsätta maximipris

å socker hindrat bolagen att vid försäljningen av sistnämnda vara skaffa

sig ersättning för sina merkostnader, beredde mellansvenska bolaget likställighet

med det större bolaget genom beviljande av skattefrihet för så

stor kvantitet av det mellansvenska bolaget tillverkat socker, att de detsamma

redan åsamkade merkostnaderna bleve betäckta. Därjämte hava

motionärerna ansett skäligt, att jämväl de under 1917 års tillverkning uppkommande

merkostnaderna för det mindre bolaget bleve av staten ersatta.

Med åberopande av i huvudsak nu återgivna skäl har i ifrågavarande

motioner hemställts, att riksdagen måtte utöver föreslagen skattelindring

för socker, som tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland

och Västergötland samt på Öland och utlämnas till fritt bruk

från samma fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping, för täckande av

de i Kungl. Maj:ts proposition omnämnda merkostnader, cirka 350,000

kronor, som drabbat mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, medgiva

nämnda bolag skattefrihet för en kvantitet av 50,000 deciton raffinerat

socker, som från ovannämnda fabriker utlämnas; ävensom att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville till nästkommande

års riksdag, dels för säkerställande av betodlingen i mellersta

Sverige och dels för täckande av nu löpande merkostnader för ifrågavarande

bolag, framlägga förslag till sådan skattelindring eller skatterestitution,

som kunde av föreliggande omständigheter skäligen påkallas.

Med hänsyn såväl därtill, att riksdagen genom för viss tid medgiven

skattelindring för det mellansvenska bolaget givit detta en undantagsställning,

som ock till önskvärdheten därav, att under nuvarande förhållanden

all betodling i landet vidmakthålles, har bevillningsutskottet i

likhet med Kungl. Maj:t ansett viss ersättning för merkostnader böra

beredas sistnämnda bolag. Beträffande den omfattning, vari detta bör

ske, har utskottet icke blivit övertygat av de skäl, som anförts i förenämnda

två i detta ämne väckta motioner. Den omständigheten, att

svenska sockerfabriksaktiebolaget haft sin fabriksdrift anordnad på sådant

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 samt. 6 häft. (Nr 8.) 2

Motionär.

Utskottet,

s. 10 Kontrollera mot PDF

Arbets
löner.

Utskottet.

K. kung. den

3 febr. 1917.

10 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

sätt, att dess merkostnader kunnat utan statsunderstöd delvis täckas genom

försäljningen av visst fabrikat, kan uppenbarligen icke för staten medföra

någon förpliktelse att låta motsvarande förmån genom statsunderstöd tillgodokomma

det mellansvenska bolaget. Vad Kungl. Maj:ts förslag innefattar

i fråga om bestämmandet av ifrågavarande ersättning åt sistnämnda

bolag har däremot icke föranlett någon erinran från utskottets sida.

Bland de merkostnader, med vilka det höjda betpriset motiverats,

omnämnes i den av chefen för jordbruksdepartementet meddelade utredningen

särskilt merkostnaden för arbetskraft. Då utskottet nu förordat

Kungl. Maj:ts förslag i fråga om höjning av betpriset, har utskottet

därvid ansett sig kunna förutsätta, att de höjda arbetslöner, med vilka

man sålunda räknat, också skola av betodlarna erbjudas. Härigenom

torde även kunna åstadkommas, att anlitande av utländsk arbetskraft

icke behöver ifrågasättas.

Utskottet går nu att med några ord ytterligare beröra ovan i

korthet omförmälda, av Kungl. Maj:t den 3 februari 1917 utfärdade

kungörelse.

Chefen för jordbruksdepartementet har i sitt ovan omnämnda anförande

till statsrådsprotokollet meddelat, att vid övervägandet av frågan

om täckning av kostnaderna för den pågående sockerregleringen, vilka

kostnader beräknats till i runt tal 600,000 kronor, det icke ansetts

lämpligt att i lika mån lita till allt sockret oberoende av användningsändamål,

utan att det för industriers och restaurangers behov avsedda

sockret funnits erbjuda en lämplig möjlighet till extra prisökning, vilken

borde uttagas genom en särskild avgift. I betraktande av de ändamål,

till vilka detta socker användes, hade, anförde bemälde departementschef

vidare, någon betänklighet icke ansetts böra möta mot att sätta

denna avgift så hög som till 25 öre för kilogram. Härom hade Kuugl.

Maj:t nyssnämnda dag utfärdat kungörelse. I nämnda kungörelse stadgas

följande:

§ 1.

För bevis om godkännande av sådan rekvisition av socker, varom förmäles i

§ 1 mom. 2 av förordningen den 13 oktober 1916 angående reglering av förbrukningen

av socker, skall, då rekvisitionen avser socker för industriell eller hantverksmässig

tillverkning eller för hotell, restaurang, kafé eller dylikt näringsställe, erläggas

lösen med 25 öre för varje kilogram socker, som godkännandet avser.

§ 2.

Sökande vare skyldig utlösa bevis, som i § 1 avses.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 11

§ 3.

I fråga om bevis, som i § 1 avses, skola bestämmelserna i §§ 9 och 19 av

förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 i tillämpliga delar lända

till efterrättelse.

Den i § 1 omnämnda § 1 av förordningen angående reglering av

förbrukningen av socker är av följande lydelse:

§ 1.

Mom. 1. I detaljhandeln må socker, avsett till hushållsförbrukning, icke

säljas annorledes än mot bekommande av för ändamålet giltig kupong till sockerkort,

utfärdat av folkhushållningskommissionen.

Mom 2. I övrigt må, i den mån folkhushållningskommissionen ej medgiver

undantag, försäljning av socker i handeln ske endast mot rekvisition, som är av kommissionen

eller å dess vägnar godkänd.

Då den av den sålunda föreskrivna lösen drabbade kvantiteten socker

kunde beräknas till minst 10,500 ton, ansåg sig departementschefen

kunna räkna med en inkomst härav till belopp av 2,625,000 kronor.

Med det sålunda inflytande beloppet skulle i första hand gäldas kostnaderna

för sockerregleringen. Efter avdrag härför komme, enligt

chefens för jordbruksdepartementet uttalande och på sätt utskottet redan

förut haft tillfälle omnämna, att till befrämjande av betodlingen återstå

minst 2,000,000 kronor.

Utskottet, som icke har att yttra sig rörande den konstitutionella

innebörden av omförmälda, av Kungl. Maj:t vidtagna åtgärd,

har emellertid ansett sig icke böra underlåta att fästa riksdagens uppmärksamhet

på densamma, med erinran tillika att genom nämnda åtgärd

beloppet av den ersättning till betodlarna, för vars täckande Kungl.

Maj:t ansett sig böra begära riksdagens samtycke, kunnat reduceras

med 2,000,000 kronor.

Chefen för finansdepartementet har i sitt ovan omförmälda yttrande

till statsrådsprotokollet i detta ärende anfört, bland annat:

»Visserligen framgår av § 60 regeringsformen, att Kungl. Maj:t i

allmänhet äger rätt nedsätta acciser. Med avseende åter på förhållandet

mellan de avgifter, som äro avsedda att utgå för socker från

olika delar av riket, lärer riksdagens medgivande böra inhämtas, och då

förslaget lämpligen bör i ett sammanhang prövas, torde detsamma böra

i sin helhet föreläggas riksdagen till antagande».

Utskottet.

60 § R. F.

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

Tiden för

ikraftträdandet.

Herr Hages

motion.

Utskottets

emställan.

12 Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

Sedan den fråga, som propositionen gäller, nu i sin helhet underställts

riksdagens prövning, har utskottet icke ansett chefens för finansdepartementet

ovan återgivna uttalande giva utskottet anledning att

yttra sig i det spörsmål om utövningen av Kungl. Maj:ts på § 60

regeringsformen stödda befogenhet att nedsätta bevillningar, som i

nämnda uttalande beträffande det föreliggande fallet berörts.

Då kungörelse i detta ämne icke kan komma att utfärdas förrän

efter den 1 mars 1917, torde sådan ändring av kungörelsens av Kungl.

Maj:t föreslagna lydelse vara påkallad, att det överlåtes åt Kungl. Maj:t

att bestämma den dag, då skattenedsättningen skall inträda.

Med den ståndpunkt utskottet intagit i den fråga, som ovan i detta

betänkande behandlats, har utskottet saknat anledning att ingå i närmare

prövning av den av herr Hage m. fl. väckta, förut omnämnda

motionen, vilken enligt utskottets mening icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd.

På grund av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,

1) att riksdagen må, med anledning av Kungl.

Maj:ts förevarande proposition, nr 45, — under förutsättning

att svenska sockerfabriksaktiebolaget och mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig att till

odlare av sockerbetor för deras räkning under år 1917

utbetala ersättning i huvudsaklig överensstämmelse

med de i ovan åberopade statsrådsprotokoll över jordbruksärenden

av chefen för jordbruksdepartementet

förordade grunder — antaga följande

Förslag

till

kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna

i 1 § av förordningen den 11 oktober

1907 angående beskattning av socker, för allt socker,

som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på

sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid

sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande B''r 8.

och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, till och

med den 31 oktober 1917 erläggas skatt med 11 öre

för varje kilogram, dock att för det socker, som tillverkas

vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland

och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma fabriker

eller från raffinaderiet i Lidköping efter där verkställd

raffinering, skatten under om förmälda tid utgår med

5 öre för varje kilogram;

2) att ovan omförmälda, i anledning av nämnda

proposition väckta motioner,

II: 335 av herr von Sneiöern,

II: 336 av herr Johansson i Uppmälby,

I: 99 av herr friherre Fleming och

II: 334 av herr von Hofsten,

må anses besvarade genom vad utskottet under

1) hemställt; samt

3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl. icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1917.

På bevillningsutskottets vägnar:

K. G. KARLSSON.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8-

Reservationer:

av herrar K. A. Nilson, Jacob Larsson, Böing och Rune, vilka

under instämmande i vad utskottet yttrat beträffande arbetslöner för

vid betodlingen använd arbetskraft ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

förevarande proposition, nr 45, och med bifall till herr

von Sneiderns motion, II: 335, måtte — under förutsättning

att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda sig

att, utöver gällande kontraktspris jämte odlingsbidrag

av 40 kronor per odlad hektar, till odlare av sockerbetor

för deras räkning under år 1917 utbetala ersättning

med 60 öre per deciton betor, samt att av sålunda

utfäst högre ersättning åt betodlarna ingen

ökning av nu gällande maximipris å socker må föranledas

— antaga följande

Förslag

till

kungörelse angående viss nedsättning av soekerskatten.

Härigenom förordnas, att, utan binder av bestämmelserna

i 1 § av förordningen den 11 oktober

1907 angående beskattning av socker, för allt socker,

som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på

sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid

sockrets utlämnande till fritt bruk under tiden från

och med dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, till och

med den 31 oktober 1917 erläggas skatt med 10 ®/3

öre för varje kilogram, dock att för det socker, som

tillverkas vid de redan anlagda råsockerfabrikema i

Östergötland och Västergötland samt på Öland och

utlämnas till fritt bruk antingen omedelbart från samma

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr ti. 15

fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där

verkställd raffinering, skatten under omförmälda tid

utgår med 4 1 2/s öre för varje kilogram;

2) att övriga omförmälda, i anledning av nämnda

proposition väckta motioner

II: 336 av herr Johansson i Uppmälby,

I: 99 av friherre Fleming och

II: 334 av herr von Hofsten

må anses besvarade genom vad utskottet ovan

under 1) hemställt; samt

3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl. icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd;

av herrar Bäckström, friherre Palmstierna, Holmström, Johansson i

Uppmälby och Uddenberg, vilka, med instämmande i vad utskottet yttrat

angående arbetslöner och beträffande Kungl. Maj:ts åtgärd att utan

riksdagens hörande vidtaga en förhöjning i visst avseende av sockerbeskattningen

samt med avslag å i den kungl. propositionen och väckta

motioner gjorda framställningar om särskild skattelindring för mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag, i huvudsaklig överensstämmelse med

herr Johanssons i Uppmälby motion hemställt,

1) att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts

proposition, nr 45, och herr Johanssons i Uppmälby

motion i andra kammaren, nr 336, samt under förutsättning
dels

att Svenska sockerfabriksaktiebolaget och

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag förbinda

sig att till odlare av betor för deras räkning under

år 1917 utbetala ersättning i överensstämmelse med

i herr Johanssons motion förordade grunder,

dels att sockerbolagen förbinda sig att till statsverket

återbära det belopp av den genom skattesänkningen

dem beredda inkomsten, som må överskjuta

den på staten ankommande delen av verkställda utgifter

till bestridande av betodlarnas merkostnader,

dels att betodlarna tillförbindas att vid betprodukionen

använda inhemsk arbetskraft till lägst de arbets
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8.

priser, vilka legat till grund för de sakkunniges den

14 december 1916 till Kungl. Maj:t ingivna kostnadsberäkning,

och

dels att någon ökning av nu utgående maximipris

å socker icke skall under förordningens giltighetstid

ifrågakomma,

måtte bifalla följande

Förslag

till

kungörelse angående viss nedsättning av sockerskatten.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna

i 1 § av förordningen den 11 oktober

1907 angående beskattning av socker, för allt socker,

som inom riket tillverkas eller dit införes, skall, på

sätt i nämnda förordning närmare bestämmes, vid sockrets

utlämnande till fritt bruk under tiden från och med

den dag Kungl. Maj:t bestämmer till och med den 31

oktober samma år erläggas skatt med 13 och Vs öre

för varje kilogram, dock att för det socker, som tillverkas

vid de redan anlagda råsockerfabrikerna i Östergötland

och Västergötland samt på Öland och utlämnas

till fritt bruk antingen omedelbart från samma

fabriker eller från raffinaderiet i Lidköping efter där

verkställd raffinering, skatten under omförmälda tid

utgår med 9 och Vs öre för varje kilogram;

2) att övriga omförmälda, i anledning av nämnda

proposition väckta motioner

II: 335 av herr von Sneidern,

I: 99 av friherre Fleming och

II: 334 av herr von Hofsten

må anses besvarade genom vad utskottet under

1) hemställt; samt 3

3) att motionen II: 164 av herr Hage m. fl.

icke må föranleda någon riksdagens åtgärd;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande Nr 8. 17

av herrar Jeansson i Kalmar och von Hofsten vilka anfört:

Uti förevarande proposition nr 45 har Kungl. Maj:t beträffande

mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag, för att bereda nämnda bolag

möjlighet att kunna i någon mån ersätta sina förluster och fortfarande

kunna i önskvärd utsträckning bedriva sin för jordbruket uti ifrågavarande

trakter viktiga verksamhet, föreslagit, att nämnda bolag måtte

för tiden från och med den 1 mars till den 1 november 1917 erhålla —- utöver den för båda sockerbolagen föreslagna nedsättningen i sockerskatten

— en j^tterligare nedsättning av 2 öre. Denna nedsättning

beräknas tillföra det förstnämnda bolaget ett belopp av 100,000

kronor. Bolagets merkostnader för- tiden till och med april månad

innevarande år hava beräknats till 351,120 kronor. På grund av

föreliggande förhållanden, av skäl bland andra att Svenska sockerfabriksaktiebolaget

genom det åsätta maximipriset å sirap fått sina merkostnader

helt täckta, en specialtillverkning, som det mellansvenska bolaget

icke kunnat under denna tid igångsätta, hava uti av herrar friherre

Fleming och von Hofsten framförda motioner föreslagits, att det mellansvenska

bolagets ifrågavarande merkostnader måtte genom statens åtgöranden

helt täckas, en uppfattning, som vi fortfarande i princip vidhålla.

Då vi emellertid befara, att vi icke kunna inom riksdagen vinna

majoritet för en sådan åtgärd, hava vi inom utskottet yrkat, att den

ytterligare nedsättning, som må tillkomma det mellansvenska bolaget,

måtte ökas till 4 öre, en åtgärd, som skulle tillföra nämnda bolag ett

belopp av 200,000 kronor;

av herr friherre Fleming; samt

av herr Hammarström mot viss del av utskottets motivering.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 7 saml. 6 häft. (Nr 8.)

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.