Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående ersättning till vaktmästaren vid riksbankens huvudkontor J. Carlsson för mistade avlöningsförmåner.

1917-02-13 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:10, Utlåtande, angående ersättning till vaktmästaren vid riksbankens huvudkontor J. Carlsson för mistade avlöningsförmåner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 13 februari 1917 kl. 1 e. nr

Utlåtande, angående ersättning till vaktmästaren vid riksbankens

huvudkontor J. Carlsson för mistade avlöningsförmåner.

Med skrivelse den 18 nästlidna januari hava fullmäktige i riksbanken

till bankoutskottet överlämnat framställning från vaktmästaren vid huvud
-

»I slutet av mars månad 1916 hänvände sig Carlsson till fullmäktige med

anhållan i samma syfte som nu föreliggande framställning. Över Carlssons anhållan

infordrades yttrande av ombudsmannen, som den 5 april 1916 avgav en

promemoria i ärendet, av vilken avskrift här bifogas. Med avseende å innehållet

i denna promemoria och vad handlingarna i övrigt utvisade, funno fullmäktige

vid föredragning den 6 april 1916 Carlssons begäran icke kunna föranleda

någon åtgärd. Då därefter inga på saken inverkande nya omständighetar

tillkommit, sakna fullmäktige anledning frångå sin i ärendet intagna

ståndpunkt.»

Det av fullmäktige åberopade yttrandet av ombudsmannen är av

följande lydelse:

»Lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete den

5 juli 1901 är ej tillämplig på befattningshavare i riksbanken, och är således

riksbanken ej skyldig att på grund av denna lag i egenskap av arbetsgivare

utbetala sådan ersättning.

Carlsson stöder ej heller sin ansökan på någon rättsgrund, utan åberopar

såsom prejudikat riksdagens i år givna bemyndigande för fullmäktige att till

vaktmästaren G. J. Bergman utbetala ersättning för minskning i avlöningsförmåner

under sjukdom, ådragen genom olycksfall i tjänsten.

Fullmäktige. I sin berörda skrivelse hava fullmäktige för egen del anfört följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

5

Med avseende på Bergmans och Carlssons olycksfall föreligger dock eu

väsentlig skillnad. Bergman råkade ut för sitt olycksfall, då han var på väg

till posthuset för fullgörande av sitt åliggande att där avhämta riksbankens post,

och måste således anses hava redan inträtt i tjänstgöring. Carlsson däremot var

på väg till riksbanken och var vid olycksfallet ej på något sätt i tjänstgöring.

Vore förenämnda lag i detta fall tillämplig mot riksbanken såsom arbetsgivare,

skulle således ej här föreligga »olycksfall i arbete» och någon ersättningsskyldighet

ej åligga riksbanken.

Liknande frågor hava varit föremål för Kungl. Maj:ts prövning dels efter

besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut dels efter talan vid domstol.

En arbetare vid Malmö stads renhållningsverk hade, då han varit på väg

från sin bostad till renhållningsverkets station för att börja sin tjänstgöring vid

verket, trampat på eu sten och därvid vrickat ena foten. Sedan han hos riksförsäkringsanstalten

gjort framställning om ersättning till följd av skadan, förklarade

anstalten att, då ifrågavarande olycksfall icke inträffat i arbete, någon

ersättning med anledning av detsamma icke skulle utgå till denna arbetare.

Efter besvär fann Kungl. Maj:t (den s% 1906) ej skäl att göra ändring i

beslutet.

Arbetaren Olsson, som haft kolningsarbete hos Kopparbergs och Hofors

sågverksaktiebolag, hade därunder söndagen den 28 november 1909 varit på

väg från den skog, där arbetet pågått, till en närbelägen by i ändamål att därstädes

anskaffa livsmedel och hade därvid råkat halka omkull på en isbelagd

myr samt ådragit sig så svåra skador i rygg och huvud, att han blivit oförmögen

till arbete. Olsson instämde bolaget med yrkande om ersättning. Domstolarna

ogillade Olssons talan, Högsta domstolen med den motiveringen, att de

omständigheter, under vilka ifrågavarande olycksfall inträffat, ej vore sådant,

att detsamma vore att anse såsom olycksfall i arbete.»

Carlssons till utskottet överlämnade, den 8 nästlidna januari dagtecknade

skrivelse är av följande innehåll:

»Härmed får jag vördsamt anhålla, att bankoutskottet måtte till innevarande års

riksdag göra framställning därom, att jag av riksbankens medel måtte erhålla full

ersättning för mistade tjänstgöringspenningar under sjukdom åren 1914 och 1915,

ådragen genom olyckshändelse den 10 augusti 1914, då jag var på väg till

riksbanken för att inställa mig till förnyad tjänstgöring efter använd frukostpermission,

belöpande sig nämnde avdrag å tjänstgöringspenningarne till sammanlagt

485 kronor 85 öre.

Härmed bifogas bilagorna A, B, C, D, E och F, vilka dels belysa de närmare

omständigheterna vid olycksfallet och dels herrar bankofullmäktiges beslut

å min till dem ställda ansökan om återfående av den del av mina tjänstgöringspenningar,

som avdragits under min sjukdom.

Jag vill här upprepa vad som framhålles i min till bankofullmäktige ingivna

skrivelse, att vaktmästaren Gustaf Justinus Bergman blivit av riksdagen

beviljad ersättning för mistade tjänstgöringspenningar under sjukdom, förorsakad

av olycksfall under i huvudsak enahanda omstäudigheter, som mitt ifrågavarande

fall.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 10.

Utskottet.

Av bilagau F framgår, att bankofullmäktige, på deputeraden Norbergs

därom gjorda framställning, lämnat min ansökan helt och hållet utan avseende.

Då jag anser, att jag under alla förhållanden bort vara lika berättigad som

vaktmästaren Bergman att erhålla ersättning för mistade avlöningsförmåner, har

jag härmed velat till bankoutskottets prövning överlämna handlingarna i målet

under förhoppning, att i ifrågavarande fall få anses likställd med vaktmästaren

Bergman.»

Vid skrivelsen finnas fogade däri omförmälda bilagor.

I den av Carlsson åberopade skrivelsen till fullmäktige har Carlsson

anfört följande:

»Undertecknad blev den 10 augusti 1914 kl. 9,40 f. in., då jag var på väg

från mitt hem för att inställa mig till tjänstgöring i riksbanken, kullkörd av en

personbil i hörnet av Drottninggatan och Fredsgatan, därvid vänstra knäskålen

spräcktes så att jag måste vistas dels å sjukhus och dels i hemmet till den 1

december samma år, under hela tiden urståndsatt att uträtta något arbete. Någorlunda

återställd inträdde jag i tjänstgöring nämnda dag och fortsatte därmed

till årets slut, varefter jag reste till landet för att övervara min moders begravning.

Under min vistelse där inställde sig blodpropp i högra vaden, så att jag

endast med största svårighet kunde transporteras till mitt hem i Stockholm.

Blodproppen flyttade sig sedan till olika delar av kroppen så att jag långa tider

svävade mellan liv och död, vadan jag först den 1 augusti 1915 kunde erhålla

läkarens tillåtelse att åter börja tjänstgöra. Vad skadan å knäet beträffar torde

jag under hela min återstående levnad komma att lida därav.

Olycksfallet anmäldes genast för polisen och droskkusken blev åtalad. Enär

jag då var fjättrad vid sjuksängen, måste jag anlita ombud för att i polisdomstolen

föra min talan. Detta ombud inställde sig dock aldrig, utan sände annan,

med [(förhållandena icke förtrogen person att sköta målet, vilket sköttes så illa,

att detsamma redan första gången avskrevs, enär ombudet icke ens begärde uppskov

för inkallande av de av mig uppgivna vittnena. Följden härav blev den,

att jag icke kunde erhålla någon ersättning av bilägaren.

Då vaktmästaren Gustaf Justinus Bergman helt nyligen blivit av riksdagen

beviljad ersättning för mistade tjänstgöringspenningar och arvode under sjukdom,

som tillkommit under liknande omständigheter, vill jag härmed vördsamt anhålla,

att herrar fullmäktige godhetsfullt ville avlåta skrivelse till bankoutskottet med

begäran att jag måtte återfå de tjänstgöringspenningar, som avdragits från min

avlöning under den tid jag på grund av ovannämnda olycksfall icke kunnat

tjänstgöra i riksbanken.»

Enligt de för riksbankens befattningshavare gällande bestämmelser är

Carlsson visserligen icke berättigad att komma i åtnjutande av någon

ersättning för mistade tjänstgöringspenningar under den tid, han genom

sjukdom varit förhindrad att förrätta sin tjänst.

Utskottet har emellertid vid granskning av handlingarna i ärendet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutslcottets utlåtande Nr 10.

funnit sådana omständigheter vara för handen, att billigheten synes fordra,

att Carlsson beredes ersättning för den förlust i avlöningsförmåner, som

han lidit och vilken enligt utredningen i ärendet uppgått till 485 kronor

85 öre.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må bemyndiga fullmäktige i riksbanken

att till vaktmästaren vid bankens huvudkontor

Johan Carlsson utbetala ett belopp av fyrahundraåttiofem

kronor 85 öre såsom ersättning för den minskning

i avlöningsförmåner, som Carlsson fått vidkännas under

sjukdom till följd av olycksfall.

Stockholm den 13 februari 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin. Gustafsson, friherre Langenskiöld, Wick

man, Boberg, Jönsson och Sandler samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Vahlquist, Berg i Munkfors, Söderberg i

Hobborn, Lindvall, Jonsson i Gumboda, Borggren och Olsson i Rödningsberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.