Sankoutslcottets utlutande Nr 13
1917-03-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1917:13, Sankoutslcottets utlutande Nr 13
Dokumentets text
Sankoutslcottets utlutande Nr 13.
1
Nr 13.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1917 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Majds proposition angående
årligt understöd åt en befattningshavare vid postverket.
1 en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,
nr 4, har Kungl^ Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att långlotsen å
postångfartyget Öland Änders Gustaf Eriksson må från och med månaden
näst efter den, under vilken han avgår från sin befattning, äga
att under sin återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett
årligt understöd av 400 kronor.
Till stöd för framställningen åberopas utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 13 sistlidna januari, däri föredragande departementschefen
anfört följande:
»I skrivelse den 28 september 1916 har generalpoststyrelsen gjort
framställning om understöd åt långlotsen å postångfartyget Öland Anders
Gustaf Eriksson.
Styrelsen har därvid anfört följande: I
I en till generalpoststyrelsen inkommen skrift har långlotsen å postångfartyget
Öland Anders Gustaf Eriksson hemställt, att generalpoststyrelsen måtte
åt honom utverka ett årligt understöd av 500 kronor från den dag, då han lämnar
sin befattning å.fartyget.
Som stöd för sin hemställan åberopar Eriksson skrivelsen bifogade intyg
dels från legitimerad läkare, att han på grund av höggradig plattfot och mycket
stora åderbråck på båda underbenen är oförmögen till arbete, dels och från kommunalnämndens
ordförande i Väddö samt församlingens kyrkoherde, att han är
obemedlad.
Eriksson, som är född den 19 maj 1852, har tjänstgjort å postångfartyget
Öland under dess vinterseglationer mellan Kalmar och Öland alltsedan den 1
november 1886, under de första 10 åren som matros och därefter som långlots.
Sitt arbete ombord å fartyget har Eriksson skött på ett förtjänstfullt sätt.
Då Eriksson sålunda efter nära 30-årig, väl vitsordad tjänstgöring ombord å
postångfartyget önskar på grund av oförmåga till arbete lämna sin befattning,
finner generalpoststyrelsen skäligt, att något understöd beviljas honom under hans
återstående livstid.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 10 höft. (Nr 13—14.)
General
poststyrelsen.
1
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 13.
Statskontoret.
Generalpoststyrelsen tillåter sig i detta avseende erinra, att en med Eriksson
jämnställd befattningshavare å postångfartyget Öland förut beviljats understöd.
Efter nådig proposition beviljade nämligen 1896 års riksdag förre långlotsen Erik
Wicklund ett årligt understöd av 300 kronor att utgå å postverkets pensionsstat.
Wicklund hade tjänat som jaktbåtsman under åren 1865—1870 vid postbefordringen
mellan Grisslehamn och Åland, under åren 1870—1880 omkring 7 månader varje
år haft anställningosåsom matros å postångfartyget Postiljonen å linjen Grisslehamn—Eckerö
på Åland samt under tiden 1 november 1883—4 maj 1894 såsom
långlots å postångfartyget Öland. Wicklund hade sålunda under en tid av 26 år
haft anställning av liknande slag som Eriksson. Efter vad nu verkställda utredningar
givit vid handen uppbar Wicklund, då han avgick från sin befattning
ombord å postångfartyget i avlöningsförmåner sammanlagt c:a 890 kronor. Det
understöd, som tilldelades Wicklund, utgjorde sålunda omkring 1/3 av de avlöningsförmåner,
han vid avgången åtnjöt.
Eriksson har i avlöningsförmåner för sista seglationsperioden uppburit dels
lön av 42 kronor per månad under den tid han varit å fartyget inmönstrad, dels
tjänstgöringspengar med 1 krona per tur från Kalmar till Öland och åter, dels
förmän av fri kost, beräknad till 1 krona 75 öre per dag under samma tid, dels
ock tilläggsarvode av 20 kronor för månad. Yinterseglationen omfattar en tid av
5 månader, med 3 turer per dag, förutom den tid, sammanlagt 2 veckor, som
åtgår för fartygets iordningställande före och efter seglationen. Erikssons sammanlagda
avlöningsförmåner hava för sista seglationsperioden uppgått till i runt tal
1,100 kronor.
Enligt den beräkningsgrund, som synes hava tillämpats beträffande understöd
åt Wicklund, skulle Eriksson vara berättigad till ett årligt understöd av
370 kronor, eller avrundat uppåt 400 kronor. Eriksson har en något längre
tjänstetid än Wicklund. Den sistnämndes tjänstgöring kan emellertid delvis anses
hava varit av mera ansträngande art än Erikssons.
På grund av vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen hemställt,
att Eriksson måtte, antingen å postverkets pensionsstat eller å allmänna
indragningsstaten, tilldelas ett årligt understöd under sin återstående
livstid av 400 kronor, att utgå från och med månaden näst efter den,
under vilken han avgår från sin befattning, dock tidigast från och med
den 1 januari 1917.
Till följd av remiss har statskontoret den 4 oktober 1916 avgivit
utlåtande i ärendet och därvid anfört följande:
På grund av vad i detta ärende blivit meddelat och anfört, synas goda skäl
föreligga att bereda långlotsen å postångfartyget Öland Anders Gustaf Eriksson
något årligt understöd efter avgången från befattningen; och har statskontoret
icke något att erinra i fråga om det i sådant avseende föreslagna beloppet. Då
generalpoststyrelsen föreslagit, att beloppet skall anvisas att utgå antingen å postverkets
pensionsstat eller å allmänna indragningsstaten, får statskontoret, med
erinran att i det av styrelsen åberopade fallet understödet anvisades att utgå
från postverkets medel, såsom sin mening anföra, att, med stöd härav och då
Banlcoutshottets utlåtande Nr 13.
3
E ostverket är att hänföra till de affärsdrivande verken, vilka med egna medel böra
estrida sina pensionskostnader liksom andra förvaltningsutgifter, ifrågavarande
understöd synes böra anvisas att utgå å postverkets pensionsstat.»
Departementschefen har åberopat vad i ärendet blivit anfört.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande
framställning får utskottet, som icke funnit något att erinra mot
Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,
att riksdagen må medgiva, att långlotsen å postångfartyget
Öland Anders Gustaf Eriksson må från
och med månaden näst efter den, under vilken han
avgår från sin befattning, äga att under sin återstående
livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt
understöd av fyrahundra kronor.
Stockholm den 6 mars 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Ekman, Boberg, Jönsson och
Sandler samt
av andra kammaren: friherre Adelswärd, Vahlquist, Berg i Munkfors, Molin i
Södertälje, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga, Lindvall och Bäcklund.
Departements
chefen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.