Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående ifrågasatt utredning om beredande av pension åt den hos skog svärd sstyrelserna anställda personal.

1917-03-13 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:17, Utlåtande, angående ifrågasatt utredning om beredande av pension åt den hos skog svärd sstyrelserna anställda personal.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

3

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 13 mars 1917 kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående ifrågasatt utredning om beredande av pension

åt den hos skog svärd sstyrelserna anställda personal.

I två likalydande motioner, väckta den ena (nr 3) inom första

kammaren av herr Fahlén jämte fyra andra av kammarens ledamöter

och den andra (nr 35) inom andra kammaren av herr Tamm, har hemställts,

att riksdagen behagade i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, om och i vilken mån genom statens

medverkan pension må kunna beredas den hos skogsvårdsstyrelserna i

riket anställda personal samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Till stöd för denna framställning anföres i motionerna följande:

»På sin tid uppdrog ett gemensamt möte med rikets skogsvårdsstyrelser

åt en kommitté att utreda och avgiva förslag rörande frågan

om beredande av pension åt skogsvårdsstyrelsernas tjänstepersonal. Ett

av dessa kommitterade uppgjort förslag till ordnande av denna viktiga

fråga blev av ett senai''e möte med skogsvårdsstyrelserna godkänt och

torde hava numera trätt i tillämpning inom ett flertal skogvårdsstyrelser.

En mängd svårigheter hava emellertid visat sig förbundna med

ett ordnande av ifrågavarande spörsmål inom varje styrelse för sig.

Därtill kommer, att då berörda förslag byggts på den s. k. sparkasseprincipen,

det måste bliva relativt dyrt och följaktligen för både styrelserna

och personalen betungande.

Redan vid tiden för skogsvårdsstyrelsernas ovanberörda beslut hade

Kungl. Maj:t tillsatt sakkunniga för att verkställa utredning, huruvida

och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter, understödda

av staten, lämpligen borde kunna genomföras. Kommitterade hade ock

uppmärksammat detta, men ansågo sig icke kunna då föreslå åtgärd

för att få 6kogsvårdsstyrelsepersonalens pensionsfråga utredd i detta

sammanhang, alldenstund därigenom en tidsförlust skulle uppstå, vilken

komme att menlig inverka på denna personals intresse, vilket krävde

en snabb om ock mera provisorisk lösning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Bankoutskottets utlåtande Nr 17.

Sedan nu förbemälda sakkunnige under nästlidet år avlämnat preliminärt

utlåtande och numera i betydande omfattning fullföljt sitt uppdrag,

synes tiden för en lösning av den till dem överlämnade frågan

närma sig.

Det torde då kunna ifrågasättas, huruvida icke i detta sammanhang

spörsmålet om en slutgiltig och rationell lösning av skogsvårdsstyrelsepersonalens

pensionsfråga kunde och borde upptagas. Lämpligen

synes detta kunna ske, genom att detta spörsmål jämväl överlämnades

till de sakkunniga. Utan tvivel skulle detta kunna ske, utan att

de sakkunnigas arbete i någon väsentlig grad fördröjdes.

Det förfarande, som nu tillämpas beträffande pensionering av skogsvårdsstyrelsernas

personal, är så avpassat, att intet hinder förefinnes

för omedelbar övergång till ett annat.»

Till en början har utskottet ansett sig böra erinra om följande:

I en till 1912 års riksdag avlåten proposition, nr 222, föreslog

Kungl. Maj:t riksdagen att dels för en anstalt, avsedd att bereda pension

åt distriktsveterinärer och tilläggspension åt vissa länsveterinärer,

godkänna vissa huvudgrunder, dels ock för gäldande av statens andel

enligt förenämnda grunder i kostnaden för pensionering av distriktsveterinärer

anvisa ett förslagsanslag å 10,000 kronor att årligen utgå

från och med år 1913.

Denna Kungl. Maj:ts framställning blev av riksdagen avslagen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts förslag ansåg sig emellertid riksdagen,

enligt hemställan av bankoutskottet i dess utlåtande nr 33, böra

i skrivelse till Kung]. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa

eu allsidig utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering

av pensionsanstalter, understödda av staten, lämpligen kunde genomföras,

samt därefter för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning.

I anledning härav samt med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

uppdrog chefen för finansdepartementet, enligt vad som framgår av

Kungl. Maj:ts senaste berättelse om vad i rikets styrelse sedan sista

lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit, den 21 februari 1913 åt

särskilt tillkallade sakkunniga att inom nämnda departement verkställa

utredning, huruvida och på vilka grunder en centralisering av pensionsanstalter,

understödda av staten, lämpligen borde kunna genomföras,

samt därvid jämväl undersöka, huruvida icke genom fastställande av

vissa huvudgrunder för statens medverkan vid anordnandet av sådan

pensionering, som icke avser statstjänare, men ändock anses förtjänt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 17.

5

av statens understöd i en eller annan form, skulle kunna vinnas större

enhetlighet och följdriktighet i denna statens medverkan än vad för

närvarande i åtskilliga fall synes vara händelsen samt tillika önskvärd

besparing i de med nämnda pensionering förenade förvaltningsutgifter.

Den 15 januari 1916 hava de sakkunniga överlämnat ett preliminärt utlåtande,

innehållande, förutom en översikt över de statsunderstödda pensionsanstalterna,

förslag till reglementen för vissa anstalter för pensionering

och pensionskassor, nämligen statens anstalt för tjänstemannapensioneringen,

tjänstemännens anstalt för änke- och pupillpensioneringen

och tullstatens änke- och pupillkassa. Samtidigt avgåvos underdåniga

utlåtanden med förslag till reglementen för hushållningssällskapens

pensionskassa, extra provinsialläkarnas pensionskassa och distriktsveterinärernas

pensionskassa.

Under år 1916 hava vidare de sakkunniga fått emottaga remisser

i följande ärenden: rätt för läkare vid tuberkulossjukhus att inträda i

lasarettsläkarnas pensionskassa, stadsläkarnas pensionering, nytt reglemente

för pensionsinrättningen för änkor och barn efter ämbete- och

tjänstemän vid Lunds universitet, av lärarelönenämnden väckta pensionsförslag

och pensionering av personal, anställd hos slöjdföreningar.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara önskvärt, att

frågan om pension åt skogsvårdsstyrelsernas personal göres till föremål

för utredning, så att detta spörsmål må vinna en slutgiltig och rationell

lösning. En sådan utredning synes också, såsom motionärerna ifrågasatt,

lämpligen böra verkställas av ovanbemälda sakkunniga. Någon

särskild åtgärd från riksdagens sida lärer emellertid icke vara för ändamålet

erforderlig, utan torde framställning härom böra i vanlig ordning

göras hos Kungl. Maj:t.

Under sådana förhållanden får utskottet hemställa,

att förenämnda motioner 1: 3 och II: 35 icke må

till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Neiglick, Gustafsson, friherre Langenshiöld,

Ekman, Boos och ösning samt . ,

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Krtstensson, Vahlquist, Berg i Munkfors,

Olsson i Blädinge, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Olsson i Rbdningsberg.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

BanJcoutskotlets utlåtande Nr 17.

Reservationer:

av herr Neiglick, som anfört följande:

»Frågan om pensionering av skogsvårdsstyrelsernas personal är av

den betydelse, att den icke bör undanskjutas.

Direkt understöd från statens sida till denna pensionering lär icke

ifrågasättas, då de särskilda skogsvårdsstyrelserna härtill lämna bidrag,

men det är uppenbarligen önskvärt, att pensioneringen handhaves av

ett centralt statsorgan.

Eu utredning av denna fråga bör lämpligen kunna göras av de

utav Kungl. Maj:t tillsatta sakkunnige för centralisering av statsunderstödda

pensionsanstalter.

Med hänsyn till den föreliggande frågans betydelse och då det

måste anses ovisst, huruvida densamma utan eu skrivelse från riksdagen

kan bringas till utredning av ovannämnda sakkunniga, bär jag ansett,

att utskottet bort hemställa om bifall till motionen.»

av herrar Hedenstierna, Gustafsson och Boos vilka instämt med herr

Neiglick; samt

av herr Söderberg i Hobborn.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.