Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. l:o).

1917-03-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:18, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. l:o).

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

JlanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 15 mars 1917 kl. 1/2 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande

vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel.

l:o).

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 68, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

dels att förre tågmästaren vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson,

vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910 angående rätt till pension

för tjänstemän vid statens järnvägar uppbär pension med 1,210 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917 under sin återstående

livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 202 kronor, att utgå

av trafikmedel,

dels ock att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Jonas

Jonsson Lindblom Blomberg, vilken jämlikt nämnda lag uppbär pension

med 1,500 kronor för år, må därutöver från och med den 1 februari

1917 under sin återstående livstid åtnjuta eu årlig tilläggspension av 176

kronor, likaledes att utgå av trafikmedel.

Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärenden för den 16 nästlidne februari, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

»Uti särskilda till Kungl. Maj:t ingivna skrifter [hava förre tågmästaren

vid statens järnvägar Lars Gustaf Andersson och lokomotivföraren

vid statens järnvägar Jonas Jonsson Lindblom Blomberg anhållit

om förhöjning i de jämlikt lagen angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar den 4 juli 1910 dem tillkommande pensioner.

I sina ansökningar hava Andersson och Blomberg meddelat, att de

tidigare varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson

sedan år 1874 och Blomberg sedan år 1879, tills nämnda järnväg den

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 13 käft. (Nr 18—19.) 1

Angående

pensionei åt

förre tågmästaren

L. G.

Andersson

och förre

lokomotivföraren

J. J.L.

Blomberg.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

IJankoutsJcottets utlåtande Nr 18.

Liknande

pensionsfrågor

vid 1914 års

senare riksdag

och 1916 åra

riksdag.

1 oktober 1887 övergick i statens ägo. Andersson hade den 1 december

1914 på grund av fyllda 63 år avgått ur statens järnvägars tjänst,

och Blomberg komme att den 1 januari 1917 efter fyllda 60 år avgå

ur samma tjänst. Då Andersson och Blomberg därigenom ej erhölle

full pension utan endast en pension, beräknad efter 26, respektive 27

tjänstår, hava de anhållit att, i likhet med personal från andra av staten

inköpta enskilda järnvägar, erhålla fyllnadspension, räknat från deras avskedstagande,

till ett belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan det enligt nu gällande grunder utgående pensionsbelopp och det,

en var skulle hava erhållit, om han fått tillgodoräkna sig sin sammanlagda

ordinarie tjänstetid vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och statens järnvägar.

Såväl Andersson som Blomberg hava framhållit, att 1914 års senare

riksdag och 1915 års riksdag medgivit liknande förmåner åt förre

stationsmästaren P. Tollstedt och förre stationskarlen Olof Lundgren, vilka

båda förut varit anställda vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg och sedermera

övergått i statens järnvägars tjänst.

I fråga om sistnämnda pensionsfråga ber jag få erinra följande.

I proposition (nr 28) till 1915 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t

riksdagen medgiva, att Lundgren, vilken jämlikt lagen den 4 juli 1910

angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar uppbar

pension med 671 kronor för år, finge därutöver från och med år 1916

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension av 192 kronor,

att utgå av trafikmedel.

Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 5 februari 1915

erinrade jag, att 1913 års riksdag meddelat bestämmelser angående

förbättrade pensionsvillkor för viss personal, som i anledning av statens

inköp av enskilda järnvägar övergått i statens järnvägars tjänst. Jag

anförde vidare följande:

»1913 års riksdagsbeslut avsåg endast befattningshavare, som förut tillhört

västkustbanan, Malmö—Kontinentens järnväg och Örebro—Köpings järnväg.

Ifrågavarande beslut, som tillkom på grund av en kungl. proposition i ämnet

och i enlighet med vilket bestämmelser av Kungl. Makt meddelats genom nådigt

brev den 13 juni 1913, innebar i huvudsak, att vid bestämmande av pensioner

och fyllnadspensioner av statsmedel till nämnda befattningshavare jämväl tjänstår

vid respektive enskilda järnvägar enligt vissa grunder skulle få medräknas, något

som enligt dittills gällande bestämmelser icke fått ske. Närmare angivet innefattade

beslutet till den del, som för bedömande av föreliggande pensionsfråga

är av intresse, att, därest beloppet av den pension, vederbörande vid avgång ur

tjänsten vore berättigad att erhålla från enskilda järnvägarnas pensionskassa, understege

beloppet av den pension, han skulle med tillämpning av lagen den 4 juli

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

3

1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar hava erhållit

av trafikmedel, om han såsom ordinarie tjänstår i statens järnvägars tjänst finge

enligt grunder, som kunde av Kungl. Maj:t fastställas, tillgodoräkna sig sin

sammanlagda ordinarie tjänstetid vid den enskilda järnvägen och statens järnvägar,

i vissa fall finge till honom efter avskedstagandet ur statens tjänst av

trafikmedel utbetalas fyllnadspension, motsvarande två tredjedelar av skillnaden

mellan sagda båda pensionsbelopp. Beslutet innebar därjämte, att vad sålunda

skulle gälla beträffande fyllnadspensioner finge tillämpas å personal, som från

ingången av år 1911 eller därefter avgått eller avginge ur tjänsten, dock att sådan

fyllnadspension icke i något fall finge utgå för tiden före den 1 januari 1914.

Genom dessa bestämmelser hava statsmakterna visat sig behjärta behovet

av förbättrade pensionsvillkor för den enskilda järnvägar förut tillhöriga personal,

som efter övergång till statens järnvägars tjänst vid uppnådd pensionsålder icke

kunnat erhålla pension fullt motsvarande det belopp, som skulle utgått enligt

1910 års pensionslag, om vederbörandes tjänstår i den enskilda järnvägen fått

tillgodoräknas. Ehuru berörda bestämmelser, såsom nyss nämnts, hava avseende

å allenast viss personal, torde rättvisa och billighet fordra, att bestämmelserna i

de fall, då omständigheterna i övrigt äro ungefär likartade, analogivis utsträckas

att gälla jämväl för andra tjänstinnehavare än de i nämnda riksdagsbeslut avsedda.

Ifrågavarande, ovan återgivna bestämmelser kunna visserligen icke direkt

tillämpas å Lundgren, då denne lika litet som förutnämnde förre stationsmästaren

Tollstedt vid avgången ur statens järnvägars tjänst tillhörde enskilda järnvägarnas

pensionskassa. Men enahanda grunder, varå dessa bestämmelser vila, kunna

givetvis, såsom järnvägsstyrelsen föreslagit, vinna analog tillämpning i nu föreliggande

fall. Enligt 1913 års riksdagsbeslut skall fyllnadspension utgå till ett

belopp, motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan pensionen från nyssnämnda

pensionskassa och full pension enligt 1910 års lag, d. v. s. den pension,

som enligt nämnda lag skulle utgå, därest vederbörande finge medräkna sin

tjänstetid jämväl hos enskild järnväg. I förevarande fall har järnvägsstyrelsen

föreslagit, att fyllnadspension må utgå till ett belopp, motsvarande två tredjedelar

av skillnaden mellan den Lundgren jämlikt nämnda lag — utan tillgodoräknande

av hans tjänstetid hos enskild järnväg — tillerkända pensionen, å ena,

samt full pension enligt samma lag i den bemärkelse ovan angivits, å andra

sidan.

Den omständigheten, huruvida en numera hos statens järnvägar anställd

befattningshavare förut tillhört den ena eller den andra av staten förvärvade enskilda

järnvägen, bör rimligen icke i någon mån inverka på frågan om hans rätt

till pension av statsmedel, under den självfallna förutsättning dock, att olikhet i

fråga om rätt till pension ur enskild pensionskassa ej i de skilda fallen föreligger.

Att 1913 års proposition och riksdagsbeslut i ämnet hade avseende å den förutvarande

personalen endast vid de ovan angivna enskilda järnvägarna, torde hava

sin naturliga förklaring däri, att denna personal veterligen omfattade de enda

större grupperna av de statens järnvägars tjänstemän, vilka förut haft anställning

hos enskild, av staten övertagen järnväg.

Till den mening, jag här ovan uttalat, har ock 1914 års senare riksdag anslutit

sig, då riksdagen beträffande ovannämnde Tollstedt yttrat, att det syntes

riksdagen skäligt, att jämväl Tollstedt bereddes motsvarande förmåner, vilka tillerkänts

personalen vid västkustbanan. Någon sådan skillnad synes mig ej förefinnas

i sakförhållandena mellan berörda fall och det nu föreliggande, att man

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutslcottets utlåtande Nr 18.

Järnvägs
styrelsen.

på den grund vid bedömande av själva huvudfrågan, huruvida tilläggspension bör

beviljas eller ej, beträffande Lundgren skäligen kan komma till annat resultat än

i fråga om Tollstedt.

Beträffande beloppet av pensionsförhöjningen har jag ej något att erinra

mot vad järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagit. Styrelsens förslag innebär nämligen,

såsom ovan redan framhållits, ett analogt tillämpande av de genom 1913

års riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension i de då avsedda fallen.»

I skrivelse den 12 mars 1915 (nr 27) meddelade riksdagen, att

riksdagen icke funnit annat att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag än att

billigheten syntes fordra, att Lundgren, på sätt jämväl statskontoret i sitt

i ärendet infordrade utlåtande ifrågasatt, redan från och med år 1915

komme i åtnjutande av den föreslagna pensionsförhöjningen. Riksdagen

medgav alltså, att Lundgren finge utöver den till honom utgående pensionen

från och med år 1915 under sin återstående livstid åtnjuta en

årlig tilläggspension av 192 kronor, att utgå av trafikmedel.

Över Anderssons och Blombergs nu ifrågavarande ansökningar har

järnvägsstyrelsen avgivit infordrat utlåtande den 31 oktober 1916 och

därvid yttrat:

Yerkställd utredning har givit vid handen, att sökandena varit anställda

vid Hudiksvall—Näsvikens järnväg, Andersson sedan år 1874 och Blomberg sedan

år 1879, intill dess nämnda järnväg den 1 oktober 1887 övertagits av statens

järnvägar; att de då övergått i statens järnvägars tjänst, där de sedermera

erhållit ordinarie anställning, Andersson den 1 oktober 1888 och Blomberg den

1 januari 1890; att Andersson, som är född den 10 juli 1851, erhållit avsked ur

statens järnvägars tjänst från ingången av december månad 1914 med rätt att

åtnjuta en årlig pension av 1,210 kronor; samt att Blomberg, som är född den

8 maj 1856, ännu kvarstår i tjänst men beräknas bliva pensionerad från ingången

av år 1917 med en årlig pension av 1,500 kronor.

Såsom framgår av förestående uppgifter hava sökandena under sin anställning

såsom järnvägstjänstemän förvärvat en så lång tjänstetid, att de, därest å

dem finge tillämpas de utav 1913 års riksdag antagna, genom nådigt brev den

13 juni 1913 meddelade bestämmelser angående förbättrade pensionsvillkor för

viss personal, som i anledning av statens inköp av vissa enskilda järnvägar övergått

i statens järnvägars tjänst, skulle komma i åtnjutande av en fyllnadspension,

motsvarande två tredjedelar av skillnaden mellan det dem efter deras tjänstårsberäkning

såsom ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar tillkommande pensionsbeloppet

och beloppet av den jämlikt pensionslagen den 4 juli 1910 till person

i enahanda tjänsteställning utgående högsta pension. Vidkommande Andersson

uppgår denna skillnad till 302 kronor, medan densamma beträffande Blomberg

beräknas komma att utgöra 264 kronor.

Då det syntes skäligt, att jämväl sökandena bereddes motsvarande

förmåner, som tillerkänts ovanberörda personal, hemställde järnvägsstyrelsen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva, ej mindre att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 18. 5

Andersson finge, räknat från ingången av år 1917, under sin återstående

livstid av trafikmedel uppbära, utöver den pension av 1,210 kronor,

som utginge till Andersson jämlikt ovanberörda lag den 4 juli 1910,

en årlig tilläggspension av 202 kronor, än även att Blomberg finge,

räknat likaledes från ingången av år 1917 eller den senare tidpunkt, då

avsked ur statens järnvägars tjänst kunde bliva honom beviljat, äga att

under sin återstående livstid åtnjuta, utöver den honom efter avgången

ur statens järnvägars tjänst jämlikt berörda lag tillkommande pension,

en årlig tilläggspension, att utgå av trafikmedel, till så stort belopp,

att detsamma motsvarade två tredjedelar av skillnaden mellan nyssnämnda

pensionsbelopp och beloppet av den en lokomotivförare jämlikt samma

lag tillkommande högsta pension.

1 ett den 13 november 1917, till följd av erhållen remiss, i ärendet

avgivet utlåtande har statskontoret tillstyrkt bifall till järnvägsstyrelsens

hemställan.

Sedermera har byråchefen å kameralbyrån i järnvägsstyrelsen i en

till civildepartementet ingiven promemoria av den 6 februari 1917

meddelat, att Blomberg erhållit avsked med utgången av januari månad

1917 samt att genom styrelsens beslut den 25 i nämnda månad en

årlig pension av 1,500 kronor tillförsäkrats honom att utgå jämlikt

bestämmelserna i förenämnda lag. Då högsta pension, som tillkomme

en lokomotivförare enligt samma lag, utginge med ett belopp av 1,764

kronor om året, skulle Blomberg enligt styrelsens förslag berättigas att

från och med den 1 februari 1917 under sin återstående livstid uppbära

en årlig fyllnadspension av 176 kronor.

Samma av mig förut återgivna skäl, som lågo till grund för förhöjning

av de till förre stationsmästaren Tollstedt och förre stationskarlen

Lundgren beviljade pensioner, tala för, att de pensioner, som nu

utgå till förre tågmästaren Andersson och förre lokomotivföraren Blomberg,

jämväl måtte höjas.

Beträffande beloppen av pensionsförhöjningarna har jag ej något

att erinra mot vad från järnvägsstyrelsen därutinnan föreslagits. Detta

förslag innebär nämligen ett analogt tillämpande av de genom av

mig förut åberopade riksdagsbeslut fastställda grunder för fyllnadspension

i de då avsedda fall. Tilläggspensionen åt Andersson skulle enligt

denna styrelsens beräkning uppgå till 202 kronor och det honom tillkommande

pensionsbeloppet i dess helhet således till 1,412 kronor.

Statskontoret.

Departements
chefen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

Utskottet.

Angående

pensioner åt

förre lokomotivmästaren

L. P. Kjesslers

änka samt

förre materialförvaltaren

J. Anderssons

änka.

Blombergs tilläggspension skulle åter uppgå till 176 kronor och hela

det honom tillkommande pensionsbeloppet till 1,676 kronor. I enlighet

med vad som föreslagits torde den förhöjda pensionen böra utgå, för

Andersson från och med den 1 januari 1917 och för Blomberg från

och med den 1 februari 1917».

Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för ifrågavarande

framställningar får utskottet, som icke funnit något att erinra

mot Kungl. Maj:ts förslag, hemställa,

att riksdagen må medgiva,

a) att förre tågmästaren vid statens järnvägar

Lars Gustaf Andersson, vilken jämlikt lagen den 4

juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän

vid statens järnvägar uppbär pension med 1,210 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 januari 1917

under sin återstående livstid åtnjuta en årlig tilläggspension

av 202 kronor, att utgå av trafikmedel, och

b) att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar

Jonas Jonsson Lindblom Blomberg, vilken jämlikt

nämnda lag uppbär pension med 1,500 kronor

för år, må därutöver från och med den 1 februari

1917 under sin återstående livstid åtnjuta en årlig

tilläggspension av 176 kronor, likaledes att utgå av

trafikmedel.

2:o)

Kungl. Maj:t har vidare i en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet

likaledes hänvisad proposition, nr 69, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att till avlidne lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars

Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,

må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligt belopp av 720 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet med de grunder,

som i § 6 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och pupillkassa

stadgas rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda

kassa,

dels ock att till avlidne materialförvaltaren vid statens jämvägsbyggnader

Johan Anderssons änka Carolina Andersson, född Davidsson,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 18.

7

må av trafikmedel utbetalas pension till ett årligd belopp av 576 kronor,

att utgå i enlighet med sålunda angivna grunder från och med den 1

juni 1916.

Till stöd för dessa framställningar åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över civilärendeu för den 16 nästlidne februari, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

»I skrivelse den 30 oktober 1916 har järnvägsstyrelsen meddelat,

att förre lokomotivmästaren vid statens järnvägar Lars Petter Kjesslers

från Ängelholm änka Hedvig Kristina Fredrika Kjessler, född Hirsch,

och förre materialförvaltaren vid statens järnvägsbyggnader Johan Anderssons

änka Carolina Andersson, född Davidsson, hos styrelsen anhållit,

att pension måtte genom styrelsens försorg utverkas åt dem.

För egen del har styrelsen anfört följande.

Enligt inhämtade upplysningar vann Kjessler anställning vid statens järnvägar

såsom extra eldare år 1870, varefter han befordrades till eldare 1872. År

1874 erhöll Kjessler anställning som lokomotivförare vid Karlskrona—Yäxjö

järnväg samt befordrades 1876 till lokomotivförare och lokomotivförarförman

vid Landskrona—Ängelholms järnväg. Då sistnämnda bana den 1 januari 1896

övergick i statens ägo, inträdde Kjessler såsom lokomotivmästare ånyo i statens

järnvägars tjänst. På grund av sin ålder kunde Kjessler, som icke tillhörde enskilda

järnvägarnas pensionsinrättning, icke vinna inträde i statens järnvägstrafiks

pensionsinrättning eller änke- och pupillkassa. Kjessler, som till följd av sjukdom,

förorsakad av olycksfall i tjänsten, erhöll avsked den 1 oktober 1914, avled

den 9 juli 1916 och efterlämnade såsom stärbhusdelägare förutom änkan, som

är född den 22 april 1855, tre syskon.

Angående änkan Kjesslers förmögenhetsförhållanden meddelar styrelsen, att,

enligt vad den efter Kjessler förrättade bouppteckningen giver vid handen, en

brist i boet förelegat av 111,666 kronor 71 öre.

Kjesslers avlöningsförmåner hava sedan den 1 januari 1901 för år utgjort

arvode 3,000 kronor, ersättning för bostad och bränsle 700 kronor samt beklädnadsersättning

120 kronor eller sålunda tillhopa 3,820 kronor.

Då genom beslut av Kungl. Maj:t samt av 1902 och 1913 års riksdagar pensioner

och fyllnadspensioner blivit tillförsäkrade den personal, som vid Västkustbanans

inköp övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning,

torde i förekommande fall, då särskilda skäl därtill föreligga, pension

jämväl böra beredas änkor och barn efter befattningshavare, tillhörande denna

personal. Riksdagen har också lämnat bifall till av Kungl. Maj:t i sådant

hänseende till 1903, 1905, 1906 och 1911 års riksdagar avlåtna särskilda propositioner

om pensioner åt änkor och barn efter nedannämnda, vid den

s; k. Västkustbanan anställda befattningshavare, nämligen stationskarlen Anders

Nilsson, stationsmästaren Per Mårtensson, banvakterna Johannes Nilsson och

Jöns Persson, lokomotivmästaren Carl Gustaf Nordström samt stationsinspektoren

Lars Predrik Reinhold Schmidt, vilka från och med den 1 januari 1896

övergått i statens järnvägars tjänst och icke tillhört någon pensionsinrättning.

Framställning

om pension

till förre

lokomotivmästaren

L. P.

Kjesslers

änka.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 18-

Framställning

om pension åt

{orre materialförvaltaren

J. Anderssons

änka.

I anledning av det anförda anser sig styrelsen böra föreslå, att änkan

Ivjessler måtte beredas en årlig pension att utgå från och med den 1 augusti

1916 i enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens

järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till änkor och barn

efter delägare i nämnda kassa. Beträffande pensionens storlek föreslår styrelsen,

att densamma måtte, i anslutning till de principer, som angivits i Kungl.

Maj:ts förena,runda nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension^åt

lokomotivmästaren Nordströms änka, bestämmas till ett årligt belopp av 120

kronor, motsvarande 20 procent av 3,600 kronor eller det belopp, varefter änkan

Kjesslers pension skulle, enligt stadgandet i § 3 av berörda reglemente, hava beräknats,

därest hennes man varit delägare i statens järnvägstrafiks änke- och pupillkassa.

Vad därefter angår änkan Anderssons ansökning om pension, meddelar styrelsen,

att hennes man avlidit den 11 maj 1916, att han såsom stärbhusdelägare

efterlämnat, förutom änkan, fem till myndig ålder komma barn, att behållningen

i boet vid Anderssons död utgjort 517 kronor 47 öre samt att änkan icke äger

andra tillgångar än henne tillkommande andel i boet.

Styrelsen erinrar till en början därom, att riksdagen med anledning av särskilda

propositioner, som avlåtits med föranledande av framställningar från styrelsen

i skrivelser den 9 november 1893 och den 4 mars 1903, dels år 1894 beviljat

Andersson under vissa betingelser en årlig pension av 700 kronor, dels

ock år 1904 medgivit, att samma pension finge höjas till 1,500 kronor.

I sina sistnämnda skrivelser hade styrelsen meddelat, bland annat, följande

beträffande Andersson. År 1894 hade han varit anställd vid statens järnvägsbyggnader

i 27 år och vid nämnda tidpunkt uppburit en avlöning av 2,400

kronor jämte inkvarteringsersättning. Sedan Anderssons anställning vid stambanebyggnaden

genom övre Norrland upphört, vilket ägde rum i maj 1895, hade

han tjänstgjort vid därefter beslutade statsbaneanläggningar såsom materialbokhållare,

dels från maj 1895 till den 1 november 1897 vid Vännäs—Umeå järnvägsbyggnad,

dels ock från sistnämnda dag till den 1 augusti 1898 vid statsbanan

Krylbo—Örebro, samt såsom materialförvaltare från sistberörda tidpunkt

vid statsbanans Gällivare—Riksgränsen norra distrikt, vilken befattning lian erhållit

anmaning att frånträda med mars månads utgång 1903. Hans avlöningsförmåner

hade under de sista åren utgjorts av 4,800 kronor per år jämte inkvarteringsersättning,

beräknad till 20 % å avlöningsbeloppet, och hade dessa honom

tillerkända avlöningsförmåner betingats av de säregna lokala förhållandena å

platsen för hans verksamhet.

Den 30 april 1903 lämnade Andersson sin befattning vid statens järnvägsbyggnader,

varefter han erhöll anställning vid statens järnvägars fjärde distrikts

maskinavdelning såsom extra ordinarie bokhållare den 1 augusti 1903. I dessa

sina befattningar uppbar han ett årligt arvode av 3,000 kronor. Under sin tjänstetid

vid statens järnvägsbyggnader från och med 1894 samt vid maskinavdelningen

hade Andersson med hänsyn till det för rätten att åtnjuta pensionen bestämda

villkor icke uppburit någon del därav, och enahanda hade förhållandet varit under

tiden den 14 januari—3 juni 1904, då Andersson tjänstgjort såsom tillförordnad

materialförvaltare vid järnvägsbyggnaderna.

Från och med den 1 november 1908 upphörde Andersson att tjänstgöra

vid maskinavdelningen och uppbar därefter till sin död den av riksdagen beviljade

pensionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 18.

9

Såsom ej tillhörande statens järnvägars ordinarie personal kunde Andersson

icke bliva delägare i statens järnvägstrafiks pensionsinrättning och följaktligen ej

heller i dess änke- och pupillkasssa, vadan hans änka nu icke kan påräkna någon

pension från sistnämnda kassa.

Med hänsyn till såväl Anderssons långvariga och väl vitsordade verksamhet

i statens järnvägars tjänst som den bekymmersamma belägenhet, vari hans änka

genom hans frånfälle försatts, ansåg styrelsen det vara med billighet överensstämmande,

att änkan Andersson beredes eu årlig pension av statsmedel till ett

skäligt belopp, att utgå från och med den 1 juni 1916, så länge hon lever ogift.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang därom, att riksdagen tillförene under

liknande förhållanden beviljat pensioner åt änkor efter personer, som innehaft

anställning vid statens järnvägsbyggnader, såsom år 1890 åt förre materialförvaltaren

B. Fredrikssons änka med 400 kronor, år 1901 åt förre ombudsmannen

•J. O. Olais änka med 500 kronor, år 1903 åt förre nivellören O. H. L. Littkes

änka med 500 kronor, år 1905 åt förre materialförvaltaren A. J. Olssons änka

med 400 kronor, år 1907 åt förre bokhållaren K. M. Edbergs änka med 400

kronor, år 1909 åt förre materialförvaltaren L. A. Y. Bergs änka med 500 kronor,

år 1912 åt förre avdelningsingenjören O. T. W. Stanzéns änka med 600 kronor

samt år 1913 åt materialförvaltaren G. A. Lindströms änka med 500 kronor.

Den omständigheten att riksdagen vid beviljandet av pension åt änkor efter

materialförvaltare vid statens järnvägsbyggnader i de två senaste fallen, som

förekommit, bestämt pensionen till 500 kronor om året, synes giva vid handen,

att pensionen jämväl i förevarande fall borde bestämmas till enahanda belopp.

Enligt styrelsens mening torde det emellertid på goda skäl kunna ifrågasättas,

huruvida icke pensionsbeloppets storlek bör i detta fall, i likhet med vad

föreslagits i fråga om pension åt lokomotivmästaren Kj essi ers änka, bestämmas i

enlighet med de principer, som finnas angivna i Kungl. Maj:ts förenämnda

nådiga proposition till 1906 års riksdag angående pension åt lokomotivmästaren

Nordströms änka.

Vid tillämpning av dessa grunder i det nu föreliggande fallet bör vid beräknande

av pensionsunderlagets storlek iakttagas, att av Anderssons avlöning

såsom extra ordinarie tjänsteman vid tiden för hans avgång ur statens järnvägars

tjänst ett belopp av 2,400 kronor får anses motsvara ordinarie arvode i den mening,

som avses i § 3 av gällande reglemente för statens järnvägars änke- och

pupillkassa. Pensionen bör alltså beräknas å detta belopp ökat med 20 procent

eller å 2,880 kronor och komma att utgå med 576 kronor om året.

Med stöd av det anförda hemställer styrelsen, att Kungl. Maj:t

måtte till riksdagen avlåta proposition om beviljande av årlig pension

åt en var av förbemälda båda änkor Hedvig Kristina Fredrika Kjessler,

född Hirscb, och Carolina Andersson, född Davidsson, att utgå i

enlighet med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente för statens

järnvägars änke- och pupillkassa stadgas rörande pensioner till

änkor och barn efter delägare i nämnda kassa, till änkan Kjessler med

720 kronor om året från och med den 1 augusti 1916 och till änkan

Andersson med 576 kronor om året från och med den 1 juni 1916.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 18 käft. (Nr 18—19.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 18.

statskontoret. över järnvägsstjrrelsens framställning har statskontoret, med bifogande

av handlingar, utvisande, att rådhusrätten i Ängelholm den 8

augusti 1910 dömt till boskillnad mellan makarna Kjessler och att änkan

Kjessler nu vore medellös och i behov av understöd, avgivit infordradutlåtande

den 11 november 1916 och därvid anfört:

På grund av vad remissakten samt berörda, av statskontoret införskaffade

handlingar innehåll, synas skäl föreligga att söka genom framställning till riksdagen

bereda pensioner åt förre lokomotivmästaren Kjesslers änka och förre

materialförvaltaren Anderssons änka, att utgå från och med månaden näst efter

den, då mannen avlidit, och åtnjutas så länge de förbliva änkor.

Ehuru det ej uttryckligen säges i järnvägsstyrelsens förevarande framställning,

torde styrelsen hava avsett, att de föreslagna pensionerna skola utgå av

statens järnvägars trafikmedel. Yid sådant förhållande och då det för änkan

Kjessler föreslagna pensionsbeloppet, 720 kronor, synes vara avpassat efter samma

grunder, som kommit till tillämpning vid beviljande år 1906 av pension å 550 kronor

åt lokomotivmästaren Nordströms änka, samt jämväl den för änkan Andersson

upptagna pensionen å 576 kronor förslagsvis beräknats efter enahanda grunder,

synes det, som om intet skulle kunna vara mot förslaget i denna del att erinra.

Emellertid finner sig statskontoret icke kunna underlåta att framhålla, att, om

det gällt pensioner att utgå från allmänna indragningsstaten, statskontoret för

sin del icke skulle hava ansett sig kunna förorda sådana belopp. Yid avpassande

av beloppet av änkepension plägar nämligen hänsyn tagas till vad som i sådant

avseende skulle hava tillkommit änka efter delägare i civilstatens änke- och

pupillkassa med motsvarande avlöning, och det sålunda beräknade beloppet undergå

någon reduktion på grund därav att vederbörande icke betungats med betalning

av avgifter för familjepensionering. Läggas de för Kjessler och Andersson

uppgivna avlöningsbeloppen eller 3,700 kronor för den förre och 3,000 kronor

för den senare, av vilka belopp en tredjedel får anses motsvara tjänstgöringspenningar

och återstoden lön (pensionsunderlag), till grund för en sådan beräkning,

visar det sig, att pensionsbeloppen i detta fall icke borde överstiga för

änkan Kjessler 500 kronor och för änkan Andersson 400 kronor.

Departe- Att i förevarande fall bereda pension åt änkorna Kjessler och An
mentschefen.

dersson, av vilka den förra är nära 62 år och den senare nära 67 år och

som båda för sitt uppehälle tydligen äro i behov av understöd, skulle

endast innefatta ett tillämpande av de principer, som, på sätt järnvägsstyrelsen

i sin skrivelse framhållit, redan blivit av Kungl. Maj:t och

riksdagen godkända. Jag åberopar därvid särskilt vad som anförts i

avseende å propositionen nr 9 till 1905 års riksdag, propositionen nr 133

till 1906 års riksdag och propositionen nr 61 till 1911 års riksdag.

De av järnvägsstyrelsen föreslagna pensionsbeloppen, 720 kronor

till änkan Kjessler och 576 kronor till änkan Andersson, äro jämväl

beräknade i överensstämmelse med förut tillämpade grunder eller till

tjugu procent av den del av deras mäns avlöning, som i pensionshän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 18.

11

seende för änkan skall tagas i betraktande, eller 3,600 kronor till lokomotivmästaren

Kjessler och 2,880 kronor till materialförvaltaren Andersson.

På sätt departementschefen framhåller, skulle beviljandet av pension

åt änkorna Kjessler och Andersson endast innefatta ett tillämpande av

principer, vilka redan blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen godkända.

Under sådana förhållanden anser sig utskottet böra tillstyrka bifall till

Kungl. Maj:ts förslag och hemställer,

att riksdagen må medgiva,

a) att till avlidne lokomotivmästaren vid statens

järnvägar Lars Petter Kjesslers änka Hedvig Kristina

Fredrika Kjessler, född Hirsch, må av trafikmedel utbetalas

pension till ett årligt belopp av 720 kronor,

att utgå från och med den 1 augusti 1916 i enlighet

med de grunder, som i § 6 av gällande reglemente

för statens järnvägars änke- och pupillkassa stadgas

rörande pensioner till änkor efter delägare i nämnda

kassa, och

b) att till avlidne materialförvaltaren vid statens

järnvägsbyggnader Johan Anderssons änka Garolina

Andersson, född Davidsson, må av trafikmedel utbetalas

pension till ett årligt bélopp av 576 kronor, att utgå

i enlighet med sålunda angivna grunder från och med

den 1 juni 1916.

Stockholm den 15 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, friherre Lang enskild,

Ekman, Norman och Lindley samt

av andra kammaren: herrar Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,

Söderberg i Hobborn, Jonsson i Gumboda, Borggren, Jonsson i Hå och Bäcklund.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:50 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner rörande vissa pensioner, avsedda att utgå av trafikmedel. a1 i texten