Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

1917-03-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:20, Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott et* utlåtande Nr 20.

1

Sr 20.

Ankom lill riksdagens kansli den 15 mars 1917 kl. 1 /a 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad

lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den

30 maj 1873.

I en till riksdagen den 6 mars 1917 avlåten proposition, nr 93,

har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att — sedan mellan Sverige, Danmark och Norge träffats överenskommelse

om en tilläggsartikel till den mellan samma länder gällande

myntkonvention enligt vad den här såsom bilaga I närslutna svenska

texten till sagda överenskommelse utvisar — med godkännande av samma

tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggsartikeln varder i behörigordning

ratificerad, för sin del antaga härvid såsom bilaga II fogade

förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i

lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.

Den här ovan såsom bilaga I omförmälda tilläggsartikeln till den

mellan Sverige, Danmark och Norge gällande myntkonventionen den 27

maj 1873 och tilläggskonventionen den 16 oktober 1875 ävensom ovanberörda

såsom bilaga II fogade förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§

i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 äro av följande lydelse:

Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 och tilläggskonyen
tionen

den 16 oktober 1875.

Undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive

regeringar, hava överenskommit om följande tilläggsartikel till den

mellan Sverige och Danmark den 27 maj 1873 avslutade myntkonvention,

vilkens bestämmelser genom tilläggskonventionen den 16 oktober 1875

utsträckts att gälla även för Norge.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 14 käft. (Nr 20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

BankoviéhottHe utlåtande Nr 20.

1.

Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin

räkning låta prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel

efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn

till i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 1 krona, så

snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.

2.

Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola

hava den storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser.

1

Av ett kilo-

1

Diameter

gram järn

präglas

millimeter

stycken

a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre

.......... 27

144

b)»» » > »»2 öre..........

.......... 21

288

c)»» » » »»1 öre..........

.......... 16

576

3.

Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel

till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan

skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra,

så snart prägeln genom nötning blivit otydlig.

4.

I övrigt gälle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar

de uti myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

5.

Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit

från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den

i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873

givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens

upphörande.

6.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i

Stockholm så snart ske kan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott utlåtande Nr 20.

3

Till bekräftelse härav hava undertecknade underskrivit denna tillläggsartikel

och försett densamma med sina sigill.

Som skedde i Stockholm i tre exemplar den 22 februari 1917.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt

den 30 maj 1873.

Härigenom förordnas, att §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om

rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:

§ 5.

Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i

det förhållande, som här nedan säges, dels brons eller järn.

§ 7-

Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:

fem öre; två öre; ett öre.

För prägling av dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas

av nittiofem viktdelar koppar, fyra viktdelar tenn och en viktdel zink.

Ett kilogram brons utmyntas till:

etthundratjugufem femörestycken eller

tvåhundrafemtio tvåörestycken eller

femhundra ettörestycken.

Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat

beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:

fem öre; två öre; ett öre.

Ett kilogram rent järn utmyntas till:

etthundrafyrtiofyra femörestycken eller

tvåhundraåttioåtta tvåörestycken eller

femhundrasjuttiosex ettörestycken.

§ 12-

De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de

här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till

vem som helst och i vilket belopp som helst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Banko utskottets utlåtande Nr 20.

Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning

till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i eu betalning mottaga

högre belopp än tjuga kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor

i mindre silvermynt, en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.

§ 13-

Myntstycke av guld, silver, brons eller järn, som blivit vanställt

eller genom skavning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig

åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin egenskap

av lagligt betalningsmedel.

Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, brons eller

järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt förordnar, av

myntverket inlösas till fulla prägel värdet, när skadan icke förorsakat

någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som anmäler

sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på

god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt

anledning ej heller tinnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit

skadan.

§ 17-

Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och

16 stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess

inväxling och utgivande av statens kassor skall, på sätt mellan Sverige,

Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla om de i

överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark

präglade mynt av guld, silver, brons eller järn.

§ 18.

I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger

riksbanken vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart

belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt

betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt

eller riksbankens sedlar.

Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av

silver, brons eller järn finnes särskilt stadgat. I

I åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen

anfört följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskott^,s utlåtande Ni'' 20.

»På grund av uppkommen knapphet i den allmänna rörelsen å

bronsskiljemynt och då anledning larms att befara, att mynten genom

nedsmältning eller eljest undandrages rörelsen, anmodade jag under hand

fullmäktige i riksbanken att avgiva yttrande angående lämpligheten av

att under nu rådande förhållanden prägla skiljemynt av järn. Med anledning

härav anförde fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 7 no1

vem ber 1916 bland annat följande:

Oaktat formera t arbete hade myntverket under de» senaste tiden endast delvis

förmått fylla behovet av bronsskiljemynt. Tillverkningen av skiljemynt av järn

torde visserligen, vad själva präglingen beträffade, icke kunna medföra någon tidsbesparing.

Men då den för myntens framställande avsedda metallen säkerligen kunde

av det järnverk, med vilket leveransavtal kunde komma att träffas, levereras i för

ändamålet utvalsat skick, bortfölle för myntverket det vid framställning av bronsmynt

nu erforderliga arbetet med smältning och utvägning av myntmetallen. Till

följd härav borde järnmynt kamin tillverkas på något kortare tid än bronsmynt.

Härtill komme, att de för bronsmyntens framställning erforderliga metallerna under

den senaste tiden kunnat anskaffas endast med växande svårighet och till stigande

pris. Detta ställde sig nu så högt, att tillverkningen av bronsmynt, enligt vad

myntdirektören meddelat, för närvarande lämnade förlust. På grund av dessa omständigheter

ansåge sig fullmäktige böra förorda, att sådana förberedande åtgärder

vidtoges, att tillverkning av skiljemynt av järn skulle kunna utan dröjsmål igångsättas,

därest det skulle visa sig oundgängligen nödvändigt att. såsom en tillfällig

nödfallsutväg, skrida till användning av dylika skiljemynt.

Fullmäktiges i riksbanken sålunda uttalade mening ansåg jag så

mycket hellre böra vinna anslutning från min sida som det kunde komma att

visa sig erforderligt att taga under omprövning varje åtgärd, varigenom de

inom landet befiutliga knappa kopparförråden, vilkas förnyande i erforderlig

utsträckning icke kan med säkerhet påräknas, sparades för ändamål, för

vilka kopparmetallen vore alldeles oundgänglig. På grund härav anhöll

jag i skrivelse den 14 november 1916 hos herr ministern för utrikes

ärendena om dennes medverkan för inledande av underhandlingar med

Norge och Danmark angående de ändringar i den av nämnda länder

samt Sverige biträdda myntkonvention, vilka kunde vara erforderliga

lör att skiljemynt av järn på sätt fullmäktige i riksbanken ifrågasatt

skulle kunna komma att användas.

Nu har herr ministern för utrikes ärendena för mig tillkännagivit,

att med danska och norska regeringarna i förevarande fråga förda

underhandlingar lett till avslutande av en överenskommelse i ämnet,

i det herr ministern, på grund av nådigt bemyndigande, den 22 februari

1917 jämte härvarande danska och norska ministrar undertecknat en tillläggsartikel

till omförmälda myntkonvention, av vilken tilläggsartikel

herr ministern till mig överlämnat en avskrift.

FulfaiäktUjc

riksbanken.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 20-

Tilläggsartikel ns bestämmelser innehållas i följande sex punkter:

l:o.

Det skall vara varje rikes tinansförvaltning tillåtet att för sin räkning låta

prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde,

varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i vilket av rikena de äro präglade,

intill ett belopp in- 1 krona, så snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt

sätt skadade.

2:0.

Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola hava den

storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser: * I

! Av ett kiloDiameter

gram järn

präglas

millimeter stycken

a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre 27 144

b) »»» » »»2 öre................... 21 288

c) » » » > » > 1 öre.................... 16 576

3:o.

Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna

först när de äro sä nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för vilket

rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så snart prägeln genom nötning

blivit otydlig.

4:o.

I övrigt galle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar de uti

myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.

5:o.

Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett är förflutit frän den

dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i sista stycket av

Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna bestämmelse fortfar att

gälla under en tid av två år efter konventionens upphörande.

6:o.

Denna tilläggsartikel skall ratificeras, sä snart vederbörande representationers

samtycke blivit meddelat och ratifikationerna deponeras i Stockholm så snart ske kan.

Av ovannämnda bestämmelser framgår, att genom desamma de

i myntkonventionen för bronsmynt meddelade stadgandena utsträckas

jämväl till skiljemynt av järn, med den modifikation, vad myntens vikt

angår, som föranledes av begagnandet av järn såsom myntmetall.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bankon,takotteta utlåtande Nr 20.

Till äggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar

* §§ ö, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;

och har jag i sådant avseende, sedan myntdirektören inkommit med ett

utkast till författningsbestämmelser, låtit uppgöra ett förslag i ämnet.

Beiörda förslag innehåller bestämmelse därom, att prägling av järnmynt

må förekomma allenast efter det Konungen för varje gång därom

meddelat beslut. Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande

lydelse torde förutsätta, att prägling av mynt av guld, silver och brons

skall äga rum i den utsträckning, att för varuutbytet erforderliga mängder

av dessa myntslag alltid linuas att tillgå, men järnmynt lämpligen

icke böra utsläppas i marknaden annat än, när särskilda omständigheter

därtill föranleda, synts vara riktigt att i mvntlagen intaga en inskränkande

bestämmelse av nyss angivna innehåll/ Beträffande förslaget i övrigt

innefattar detsamma endast sådana ändringar i förenämnda lag, som

direkt betingas av den av de tre länderna antagna tilläggsartikeln till

myntkonventionen.

framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd

och ratificerad, torde jag fa göra framställning om de bestämmelser,

som erfordras i avseende å ifrågavarande järnmynts prägel, inskrift och

utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justeringsverkets instruktion

in. in.»

1 å de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig

höra tillstyrka bifall till förevarande framställning och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts proposition, nr 93, angående

ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets

mynt den 30 maj 1873 må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 15 mars 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTiERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin. Neiglick. Gustafsson, friherre

Langenskiöld, Ekman, Wickman och Boos samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Kristensson, Vahlquist, Berg i

Munkfors, Molin i Södertälje, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Jonsson i Hå.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:52 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den SO maj 1873. a1 i texten