Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
1917-03-15 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1917:20, Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Dokumentets text
Bankoutskott et* utlåtande Nr 20.
1
Sr 20.
Ankom lill riksdagens kansli den 15 mars 1917 kl. 1 /a 2 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kung!. Maj:ts proposition angående ändrad
lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den
30 maj 1873.
I en till riksdagen den 6 mars 1917 avlåten proposition, nr 93,
har Kung]. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att — sedan mellan Sverige, Danmark och Norge träffats överenskommelse
om en tilläggsartikel till den mellan samma länder gällande
myntkonvention enligt vad den här såsom bilaga I närslutna svenska
texten till sagda överenskommelse utvisar — med godkännande av samma
tilläggsartikel och under förutsättning att tilläggsartikeln varder i behörigordning
ratificerad, för sin del antaga härvid såsom bilaga II fogade
förslag till lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i
lagen om rikets mynt den 30 maj 1873.
Den här ovan såsom bilaga I omförmälda tilläggsartikeln till den
mellan Sverige, Danmark och Norge gällande myntkonventionen den 27
maj 1873 och tilläggskonventionen den 16 oktober 1875 ävensom ovanberörda
såsom bilaga II fogade förslag till lag om ändrad lydelse av vissa §§
i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873 äro av följande lydelse:
Tilläggsartikel till myntkonventionen den 27 maj 1873 och tilläggskonyen
tionen
den 16 oktober 1875.
Undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktigade av sina respektive
regeringar, hava överenskommit om följande tilläggsartikel till den
mellan Sverige och Danmark den 27 maj 1873 avslutade myntkonvention,
vilkens bestämmelser genom tilläggskonventionen den 16 oktober 1875
utsträckts att gälla även för Norge.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 14 käft. (Nr 20.)
1
2
BankoviéhottHe utlåtande Nr 20.
1.
Det skall vara varje rikes finansförvaltning tillåtet att för sin
räkning låta prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel
efter det värde, varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn
till i vilket av rikena de äro präglade, intill ett belopp av 1 krona, så
snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt sätt skadade.
2.
Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola
hava den storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser.
1
Av ett kilo-
1
Diameter
gram järn
präglas
millimeter
stycken
a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre
.......... 27
144
b)»» » > »»2 öre..........
.......... 21
288
c)»» » » »»1 öre..........
.......... 16
576
3.
Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel
till statskassorna först när de äro så nötta, att det ej med säkerhet kan
skönjas, för vilket rikes räkning de äro präglade, men till alla andra,
så snart prägeln genom nötning blivit otydlig.
4.
I övrigt gälle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar
de uti myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.
5.
Denna tilläggsartikel förblive gällande intill dess ett år förflutit
från den dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den
i sista stycket av Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873
givna bestämmelse fortfar att gälla under en tid av två år efter konventionens
upphörande.
6.
Denna tilläggsartikel skall ratificeras, så snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat, och ratifikationerna deponeras i
Stockholm så snart ske kan.
Bankoutskott utlåtande Nr 20.
3
Till bekräftelse härav hava undertecknade underskrivit denna tillläggsartikel
och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Stockholm i tre exemplar den 22 februari 1917.
Förslag
till
lag om ändrad lydelse av §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt
den 30 maj 1873.
Härigenom förordnas, att §§ 5, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om
rikets mynt den 30 maj 1873 skola hava följande ändrade lydelse:
§ 5.
Till skiljemynt skall användas dels silver, legerat med koppar i
det förhållande, som här nedan säges, dels brons eller järn.
§ 7-
Av brons präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.
För prägling av dessa myntstycken skall bronsen sammansmältas
av nittiofem viktdelar koppar, fyra viktdelar tenn och en viktdel zink.
Ett kilogram brons utmyntas till:
etthundratjugufem femörestycken eller
tvåhundrafemtio tvåörestycken eller
femhundra ettörestycken.
Av järn må, efter av Konungen för varje gång därom meddelat
beslut, präglas myntstycken av följande namnvärde:
fem öre; två öre; ett öre.
Ett kilogram rent järn utmyntas till:
etthundrafyrtiofyra femörestycken eller
tvåhundraåttioåtta tvåörestycken eller
femhundrasjuttiosex ettörestycken.
§ 12-
De efter denna lags stadganden präglade guldmynt äro, under de
här nedan bestämda villkor, lagligt betalningsmedel i förhållande till
vem som helst och i vilket belopp som helst.
4
Banko utskottets utlåtande Nr 20.
Skiljemynten skola till obegränsat belopp mottagas vid betalning
till statens kassor. Ingen annan vare pliktig att i eu betalning mottaga
högre belopp än tjuga kronor i 2- och 1-kronestycken, fem kronor
i mindre silvermynt, en krona i bronsmynt och en krona i järnmynt.
§ 13-
Myntstycke av guld, silver, brons eller järn, som blivit vanställt
eller genom skavning, filning, borrning, tillödning eller annan olaglig
åverkan av vad slag som helst skadat, skall hava förlorat sin egenskap
av lagligt betalningsmedel.
Vanställda eller skadade svenska myntstycken av silver, brons eller
järn må dock på sätt och tid, varom Konungen särskilt förordnar, av
myntverket inlösas till fulla prägel värdet, när skadan icke förorsakat
någon avsevärd förminskning av myntens vikt och när den, som anmäler
sådana myntstycken till inlösen, kan anses hava mottagit dem på
god tro och icke åsidosatt vanlig försiktighet vid mottagandet samt
anledning ej heller tinnes till antagande, att han själv avsiktligen åstadkommit
skadan.
§ 17-
Vad här ovan i § 12, § 13 första punkten samt §§ 14, 15 och
16 stadgat är om rikets mynt, dess giltighet som betalningsmedel, dess
inväxling och utgivande av statens kassor skall, på sätt mellan Sverige,
Norge och Danmark avslutade konventioner förmå, även gälla om de i
överensstämmelse med samma konventioner för Norge och Danmark
präglade mynt av guld, silver, brons eller järn.
§ 18.
I den eller de statens kassor, som Konungen bestämmer, äger
riksbanken vid anfordran att få vilket som helst med tio kronor delbart
belopp av svenskt skiljemynt, vilket är av beskaffenhet att vara lagligt
betalningsmedel i förhållande till statens kassor, utväxlat mot guldmynt
eller riksbankens sedlar.
Om inlösen av vanställda eller skadade svenska myntstycken av
silver, brons eller järn finnes särskilt stadgat. I
I åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anfört följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskott^,s utlåtande Ni'' 20.
»På grund av uppkommen knapphet i den allmänna rörelsen å
bronsskiljemynt och då anledning larms att befara, att mynten genom
nedsmältning eller eljest undandrages rörelsen, anmodade jag under hand
fullmäktige i riksbanken att avgiva yttrande angående lämpligheten av
att under nu rådande förhållanden prägla skiljemynt av järn. Med anledning
härav anförde fullmäktige i riksbanken i skrivelse den 7 no1
vem ber 1916 bland annat följande:
Oaktat formera t arbete hade myntverket under de» senaste tiden endast delvis
förmått fylla behovet av bronsskiljemynt. Tillverkningen av skiljemynt av järn
torde visserligen, vad själva präglingen beträffade, icke kunna medföra någon tidsbesparing.
Men då den för myntens framställande avsedda metallen säkerligen kunde
av det järnverk, med vilket leveransavtal kunde komma att träffas, levereras i för
ändamålet utvalsat skick, bortfölle för myntverket det vid framställning av bronsmynt
nu erforderliga arbetet med smältning och utvägning av myntmetallen. Till
följd härav borde järnmynt kamin tillverkas på något kortare tid än bronsmynt.
Härtill komme, att de för bronsmyntens framställning erforderliga metallerna under
den senaste tiden kunnat anskaffas endast med växande svårighet och till stigande
pris. Detta ställde sig nu så högt, att tillverkningen av bronsmynt, enligt vad
myntdirektören meddelat, för närvarande lämnade förlust. På grund av dessa omständigheter
ansåge sig fullmäktige böra förorda, att sådana förberedande åtgärder
vidtoges, att tillverkning av skiljemynt av järn skulle kunna utan dröjsmål igångsättas,
därest det skulle visa sig oundgängligen nödvändigt att. såsom en tillfällig
nödfallsutväg, skrida till användning av dylika skiljemynt.
Fullmäktiges i riksbanken sålunda uttalade mening ansåg jag så
mycket hellre böra vinna anslutning från min sida som det kunde komma att
visa sig erforderligt att taga under omprövning varje åtgärd, varigenom de
inom landet befiutliga knappa kopparförråden, vilkas förnyande i erforderlig
utsträckning icke kan med säkerhet påräknas, sparades för ändamål, för
vilka kopparmetallen vore alldeles oundgänglig. På grund härav anhöll
jag i skrivelse den 14 november 1916 hos herr ministern för utrikes
ärendena om dennes medverkan för inledande av underhandlingar med
Norge och Danmark angående de ändringar i den av nämnda länder
samt Sverige biträdda myntkonvention, vilka kunde vara erforderliga
lör att skiljemynt av järn på sätt fullmäktige i riksbanken ifrågasatt
skulle kunna komma att användas.
Nu har herr ministern för utrikes ärendena för mig tillkännagivit,
att med danska och norska regeringarna i förevarande fråga förda
underhandlingar lett till avslutande av en överenskommelse i ämnet,
i det herr ministern, på grund av nådigt bemyndigande, den 22 februari
1917 jämte härvarande danska och norska ministrar undertecknat en tillläggsartikel
till omförmälda myntkonvention, av vilken tilläggsartikel
herr ministern till mig överlämnat en avskrift.
FulfaiäktUjc
riksbanken.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 20-
Tilläggsartikel ns bestämmelser innehållas i följande sex punkter:
l:o.
Det skall vara varje rikes tinansförvaltning tillåtet att för sin räkning låta
prägla skiljemynt av järn, vilka skola vara lagligt betalningsmedel efter det värde,
varå de lyda, i alla tre rikena, utan hänsyn till i vilket av rikena de äro präglade,
intill ett belopp in- 1 krona, så snart de blott ej blivit vanställda eller på olagligt
sätt skadade.
2:0.
Av järnmynt kunna utmyntas nedanstående stycken, vilka skola hava den
storlek och vikt, som framgår av vidfogade bestämmelser: * I
! Av ett kiloDiameter
gram järn
präglas
millimeter stycken
a) Ett stycke, som representerar värdet av 5 öre 27 144
b) »»» » »»2 öre................... 21 288
c) » » » > » > 1 öre.................... 16 576
3:o.
Skiljemyntstecken av järn upphöra att vara lagligt betalningsmedel till statskassorna
först när de äro sä nötta, att det ej med säkerhet kan skönjas, för vilket
rikes räkning de äro präglade, men till alla andra, så snart prägeln genom nötning
blivit otydlig.
4:o.
I övrigt galle i avseende å skiljemynt av järn i tillämpliga delar de uti
myntkonventionen den 27 maj 1873 intagna bestämmelser.
5:o.
Denna tilläggsartikel förbliver gällande intill dess ett är förflutit frän den
dag, då något av rikena uppsagt densamma; dock så att den i sista stycket av
Art. 11 uti myntkonventionen av den 27 maj 1873 givna bestämmelse fortfar att
gälla under en tid av två år efter konventionens upphörande.
6:o.
Denna tilläggsartikel skall ratificeras, sä snart vederbörande representationers
samtycke blivit meddelat och ratifikationerna deponeras i Stockholm så snart ske kan.
Av ovannämnda bestämmelser framgår, att genom desamma de
i myntkonventionen för bronsmynt meddelade stadgandena utsträckas
jämväl till skiljemynt av järn, med den modifikation, vad myntens vikt
angår, som föranledes av begagnandet av järn såsom myntmetall.
7
Bankon,takotteta utlåtande Nr 20.
Till äggsartikelns godkännande påkallar emellertid vissa ändringar
* §§ ö, 7, 12, 13, 17 och 18 i lagen om rikets mynt den 30 maj 1873;
och har jag i sådant avseende, sedan myntdirektören inkommit med ett
utkast till författningsbestämmelser, låtit uppgöra ett förslag i ämnet.
Beiörda förslag innehåller bestämmelse därom, att prägling av järnmynt
må förekomma allenast efter det Konungen för varje gång därom
meddelat beslut. Det har nämligen, då myntlagen i dess nuvarande
lydelse torde förutsätta, att prägling av mynt av guld, silver och brons
skall äga rum i den utsträckning, att för varuutbytet erforderliga mängder
av dessa myntslag alltid linuas att tillgå, men järnmynt lämpligen
icke böra utsläppas i marknaden annat än, när särskilda omständigheter
därtill föranleda, synts vara riktigt att i mvntlagen intaga en inskränkande
bestämmelse av nyss angivna innehåll/ Beträffande förslaget i övrigt
innefattar detsamma endast sådana ändringar i förenämnda lag, som
direkt betingas av den av de tre länderna antagna tilläggsartikeln till
myntkonventionen.
framdeles och sedan sig visat om tilläggsartikeln varder godkänd
och ratificerad, torde jag fa göra framställning om de bestämmelser,
som erfordras i avseende å ifrågavarande järnmynts prägel, inskrift och
utseende i övrigt, om vissa ändringar i mynt- och justeringsverkets instruktion
in. in.»
1 å de i statsrådsprotokollet anförda skäl har utskottet ansett sig
höra tillstyrka bifall till förevarande framställning och får alltså hemställa,
att Kungl. Maj:ts proposition, nr 93, angående
ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets
mynt den 30 maj 1873 må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 15 mars 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTiERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin. Neiglick. Gustafsson, friherre
Langenskiöld, Ekman, Wickman och Boos samt
av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Kristensson, Vahlquist, Berg i
Munkfors, Molin i Södertälje, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga och Jonsson i Hå.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1917:52 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrad lydelse av vissa paragrafer i lagen om rikets mynt den SO maj 1873. a1 i texten