Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.
1917-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1917:31, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.
Dokumentets text
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Nr 31.
Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1917 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd
åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.
I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets behandling
hänvisad motion, nr 17, har herr Nosen hemställt, Datt riksdagen måtte
medgiva, att poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth i Sävar
må från och med månaden näst efter den, under vilken hon erhåller
entledigande från sin anställning i postverket, äga att under sin återstående
livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd
av 600 kronor.D
Till stöd för motionen har motionären anfört följande:
DUnder mer än 21 år har fröken Hilma Henrika Löfroth innehaft
befattningen som föreståndare för poststationen i Sävar, Västerbottens
län. Hå hon nu vid 72 års ålder på grund av sjukdom ej längre kan
upprätthålla sin befattning och fördenskull ämnar begära avsked, hyste
hon förhoppning att erhålla en pension, som vore tillräcklig att skydda
henne för nöd. Detta hopp grusades emellertid genom kungl. generalpoststyrelsens
förklaring, att hennes tjänstetid icke vore tillräckligt lång,
för att hon skulle kunna komma i åtnjutande av pension. Kungl. generalpoststyrelsen
synes nämligen icke kunna som tjänstetid medräkna den
tid av flera år, varunder fröken Löfroth, innan hon förordnades till
poststationsföreståndare, enligt postmästarens i Umeå bilagda intyg vikarierade
för sin sjuka syster, som tidigare innehaft samma befattning.
Den poststation, som fröken Löfroth förestått, är säkerligen en av
de mest svårskötta som finnes. Åtminstone under de senaste 15 åren,
men sannolikt under hela den tid fröken Löfroth innehaft befattningen,.
Banlcoutskottets utlåtande Nr 31.
5
har densamma varit förenad med nattjänstgöring. Posten utmed norra
kustlandsvägen från Umeå har i regel anlänt till Sävar vid 1 O-tiden på
kvällen och posten norrifrån har anlänt till samma station vid 2-tiden
på natten. Vid båda dessa tillfällen måste föreståndaren vara uppe för
att mottaga och avsända post. Då postgången är daglig, torde fröken
Löfroth under hela sin tjänstetid icke ha fått vila ostörd en enda natt, ett
förhållande som torde vara exempellöst och sannolikt bidragit till den
sjukdom (hjärtfel) varav hon numera lider.
Trots den synnerligen svåra tjänstgöringen har fröken Löfroth
alltjämt fullgjort sina åligganden på ett sätt, som av hennes förman,
postmästaren i Umeå, betecknas såsom »särdeles förtjänstfullt och hedrande»,
och kyrkoherden i Sävar intygar att hon »under hela sin tjänstetid
genom punktlighet i sitt kall och välvilligt tillmötesgående med uppoffrande
av egen bekvämlighet tillvunnit sig enhälligt erkännande och
högaktning av den allmänhet hon betjänat». Denna mening delas också
förvisso av hela Sävars sockens befolkning.
Det torde icke vara lämpligt, att en person, som på ett så hedrande
sätt fullgjort sin mycket lågt avlönade tjänst, vid avskedstagandet
avspisas med den gratifikation av ett par hundra kronor för en gång,
som postverket velat tillerkänna henne. Därmed vore hon hänvisad att
genast efter avskedstagandet söka hjälp hos barmhärtiga medmänniskor
eller hos kommunen.
Då fröken Löfroth icke torde kunna reda sig utan vårdarinna och
därjämte är i behov av läkarhjälp, lärer det understöd, som kan komma
att beviljas, icke böra sättas lägre än till 600 kronor eller ett lika stort
belopp som 1916 års riksdag beviljade i årligt understöd åt f. d. poststation
sförestånderskan Anna Broberg.»
Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till
desamma.
Efter därom av utskottet i vederbörlig ordning framställd begäran
har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner
rörande pensioner och understöd m. m., bland dessa nu ifrågavarande
motion, den 10 innevarande april avgivit utlåtande och har statskontoret
därvid tillika överlämnat yttrande från generalpoststyrelsen, däri styrelsen
anfört följande:
»Fröken Hilma Henrika Löfroth har sedan den 1 oktober 1895 varit genom
kontrakt anställd som föreståndare för poststationen i Sävar. I skrivelse till generalpoststyrelsen
den 14 februari ,1916 anhöll fröken Löfroth om avsked från sin
befattning såsom poststationsföreståndare med utgången av september månad 1916
och hemställde därvid, att generalpoststyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att hos
Qeneralpost
styrelsen.
6
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
Statskontoret.
den då församlade riksdagen skulle åt henne föreslås ett lämpligt understöd för
hennes återstående dagar. Till sin ansökan hade fröken Löfroth fogat tvenne intyg
av innehåll, att hon före år 1892 under poststationsföreståndarens, hennes syster,
sjukdom, omkring 5 år »självständigt» eller »till det mesta självständigt» förestått
poststationen i fråga. Av för generalpoststyrelsen tillgängliga handlingar framgår
emellertid icke, att den befattning, hon under sistnämnda tidsperiod kan hava tagit
med poststationens skötsel, grundat sig på uppdrag eller förordnande från postverket.
Generalpoststyrelsen ansåg därför icke, att sagda tidsperiod borde vid avgörandet
av frågan om understöd betraktas som tjänstetid.
Då den tid, fröken Löfroth på grund av kontrakt varit anställd som poststationsföreståndare,
ej oväsentligt understeg den kortaste tid, som enligt av Kungl.
Maj:t och riksdagen stadfästade principer erfordras, för att poststationsföreståndare
skola komma i åtnjutande av årligt understöd av det för detta ändamål i postverkets
stat för driftkostnader anvisade anslag, eller 25 år, fann sig generalpoststyrelsen
förhindrad att hos Kungl. Maj:t göra framställning om understöd åt fröken
Löfroth av detta anslag.
Av samma anledning ansåg sig generalpoststyrelsen icke höra hos Kungl.
Maj:t söka utverka avlåtande av nådig proposition i ärendet.
Med hänsyn till fröken Löfroths långa och väl vitsordade tjänstgöring samt
till hennes ekonomiska omständigheter syntes det emellertid generalpoststyrelsen
billigt, att understöd i någon form beviljades henne, och hemställde generalpoststyrelsen
därför hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte bevilja henne ett understöd
för en gång av 300 kronor.
Denna hemställan bifölls av Kungl. Maj:t.
Generalpoststyrelsen hyser jämväl nu principiella betänkligheter mot ett frångående
av de av Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande understöd åt poststationsföreståndare
fastställda principer.
Här må också ej lämnas oanmärkt, att fröken Löfroth, då hon antogs till
poststationsföreståndare, uppnått en ålder av 50 år.
I fråga om storleken av det av motionären föreslagna understödet tillåter
sig generalpoststyrelsen meddela, att fröken Löfroth. som senast uppburit ett arvode
av 640 kronor för år, skulle, därest hennes tjänstetid hade uppgått till 25 år, kunna
ifrågakomma till ett understöd av förenämnda anslag till belopp motsvarande av
senast innehavda arvode, eller 425 kronor.»
För egen del har statskontoret i ärendet anfört:
»Yad först beträffar den i motionen nr 17 i första kammaren gjorda framställning
om pension till belopp av 600 kronor åt poststationsförestånderskan Hilma
Henrika Löfroth, skulle visserligen, enligt vad generalpoststyrelsen i här bifogade
skrivelse av den 23 sistlidne februari framhåller, beviljande av årligt understöd åt
fröken Löfroth innebära ett frångående av de principer, som hittills gällt vid tilldelande
av årligt understöd ur det för detta ändamål i postverkets stat för driftkostnader
anvisade anslag. Statskontoret håller dock före, att den, såsom av motionen
synes framgå, mer än vanligt prövande tjänstgöring, fröken Löfroth under hela sin
tjänstetid måst underkasta sig, billigtvis bör kunna motivera ett tillstyrkande av en
årlig pension, helst som vid bedömandet av frågan om längden av poststationsförestånderskan
Löfroths tjänstetid, enligt statskontorets mening, även någon hänsyn
Bankoutskottets utlåtande Nr 31.
7
lärer kunna tagas därtill, att fröken Löfroth, visserligen utan formligt förordnande,
men dock faktiskt, under ordinarie innehavarinnans av befattningen fleråriga sjukdom
självständigt bestritt göromålen å ifrågavarande postanstalt. Med hänsyn till vad
generalpoststyrelsen i ovannämnda skrivelse anfört torde emellertid pensionen icke
böra bestämmas till högre belopp än 400 kronor.»
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående fröken
Löfroths tjänstgöring vid postverket anser utskottet billigheten fqrdra,
att hon, som uppnått en ålder av 72 år och på grund av sjukdom synes
vara i behov av särskild vård, från det allmännas sida tilldelas något
understöd under sin återstående livstid; och har utskottet funnit detsamma
skäligen böra bestämmas till 500 kronor årligen att utgå från
och med månaden näst efter den, då hon lämnar sin anställning i
postverket.
Beloppet torde böra anvisas att utgå från postverkets pensionsstat.
Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av förevarande motion,
må medgiva, att poststationsförestånderskan Hilma
Henrika Löfroth i Sävar må från och med månaden
näst efter den, under vilkep hon erhåller entledigande
från sin anställning i postverket, äga att under sin
återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära
ett årligt understöd av femhundra kronor.
Stockholm den 26 april 1917.
På bankoutskottets vägnar:
ERNST HEDENSTIERNA.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, Wickman, Boberg,
Jönsson, Sandler och Norman samt
av andra kammaren: herrar Kristensson, JJahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,
Lindvall, Jonsson i Gumboda, Borggren och Jonsson i Hd.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1917:140 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth. a1 i texten