Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.

1917-04-26 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:31, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående årligt understöd

åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth.

I en inom första kammaren väckt, till bankoutskottets behandling

hänvisad motion, nr 17, har herr Nosen hemställt, Datt riksdagen måtte

medgiva, att poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth i Sävar

må från och med månaden näst efter den, under vilken hon erhåller

entledigande från sin anställning i postverket, äga att under sin återstående

livstid å postverkets pensionsstat uppbära ett årligt understöd

av 600 kronor.D

Till stöd för motionen har motionären anfört följande:

DUnder mer än 21 år har fröken Hilma Henrika Löfroth innehaft

befattningen som föreståndare för poststationen i Sävar, Västerbottens

län. Hå hon nu vid 72 års ålder på grund av sjukdom ej längre kan

upprätthålla sin befattning och fördenskull ämnar begära avsked, hyste

hon förhoppning att erhålla en pension, som vore tillräcklig att skydda

henne för nöd. Detta hopp grusades emellertid genom kungl. generalpoststyrelsens

förklaring, att hennes tjänstetid icke vore tillräckligt lång,

för att hon skulle kunna komma i åtnjutande av pension. Kungl. generalpoststyrelsen

synes nämligen icke kunna som tjänstetid medräkna den

tid av flera år, varunder fröken Löfroth, innan hon förordnades till

poststationsföreståndare, enligt postmästarens i Umeå bilagda intyg vikarierade

för sin sjuka syster, som tidigare innehaft samma befattning.

Den poststation, som fröken Löfroth förestått, är säkerligen en av

de mest svårskötta som finnes. Åtminstone under de senaste 15 åren,

men sannolikt under hela den tid fröken Löfroth innehaft befattningen,.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskottets utlåtande Nr 31.

5

har densamma varit förenad med nattjänstgöring. Posten utmed norra

kustlandsvägen från Umeå har i regel anlänt till Sävar vid 1 O-tiden på

kvällen och posten norrifrån har anlänt till samma station vid 2-tiden

på natten. Vid båda dessa tillfällen måste föreståndaren vara uppe för

att mottaga och avsända post. Då postgången är daglig, torde fröken

Löfroth under hela sin tjänstetid icke ha fått vila ostörd en enda natt, ett

förhållande som torde vara exempellöst och sannolikt bidragit till den

sjukdom (hjärtfel) varav hon numera lider.

Trots den synnerligen svåra tjänstgöringen har fröken Löfroth

alltjämt fullgjort sina åligganden på ett sätt, som av hennes förman,

postmästaren i Umeå, betecknas såsom »särdeles förtjänstfullt och hedrande»,

och kyrkoherden i Sävar intygar att hon »under hela sin tjänstetid

genom punktlighet i sitt kall och välvilligt tillmötesgående med uppoffrande

av egen bekvämlighet tillvunnit sig enhälligt erkännande och

högaktning av den allmänhet hon betjänat». Denna mening delas också

förvisso av hela Sävars sockens befolkning.

Det torde icke vara lämpligt, att en person, som på ett så hedrande

sätt fullgjort sin mycket lågt avlönade tjänst, vid avskedstagandet

avspisas med den gratifikation av ett par hundra kronor för en gång,

som postverket velat tillerkänna henne. Därmed vore hon hänvisad att

genast efter avskedstagandet söka hjälp hos barmhärtiga medmänniskor

eller hos kommunen.

Då fröken Löfroth icke torde kunna reda sig utan vårdarinna och

därjämte är i behov av läkarhjälp, lärer det understöd, som kan komma

att beviljas, icke böra sättas lägre än till 600 kronor eller ett lika stort

belopp som 1916 års riksdag beviljade i årligt understöd åt f. d. poststation

sförestånderskan Anna Broberg.»

Beträffande vid motionen fogade intyg får utskottet hänvisa till

desamma.

Efter därom av utskottet i vederbörlig ordning framställd begäran

har statskontoret beträffande åtskilliga till utskottet hänvisade motioner

rörande pensioner och understöd m. m., bland dessa nu ifrågavarande

motion, den 10 innevarande april avgivit utlåtande och har statskontoret

därvid tillika överlämnat yttrande från generalpoststyrelsen, däri styrelsen

anfört följande:

»Fröken Hilma Henrika Löfroth har sedan den 1 oktober 1895 varit genom

kontrakt anställd som föreståndare för poststationen i Sävar. I skrivelse till generalpoststyrelsen

den 14 februari ,1916 anhöll fröken Löfroth om avsked från sin

befattning såsom poststationsföreståndare med utgången av september månad 1916

och hemställde därvid, att generalpoststyrelsen måtte vidtaga åtgärder för att hos

Qeneralpost
styrelsen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Statskontoret.

den då församlade riksdagen skulle åt henne föreslås ett lämpligt understöd för

hennes återstående dagar. Till sin ansökan hade fröken Löfroth fogat tvenne intyg

av innehåll, att hon före år 1892 under poststationsföreståndarens, hennes syster,

sjukdom, omkring 5 år »självständigt» eller »till det mesta självständigt» förestått

poststationen i fråga. Av för generalpoststyrelsen tillgängliga handlingar framgår

emellertid icke, att den befattning, hon under sistnämnda tidsperiod kan hava tagit

med poststationens skötsel, grundat sig på uppdrag eller förordnande från postverket.

Generalpoststyrelsen ansåg därför icke, att sagda tidsperiod borde vid avgörandet

av frågan om understöd betraktas som tjänstetid.

Då den tid, fröken Löfroth på grund av kontrakt varit anställd som poststationsföreståndare,

ej oväsentligt understeg den kortaste tid, som enligt av Kungl.

Maj:t och riksdagen stadfästade principer erfordras, för att poststationsföreståndare

skola komma i åtnjutande av årligt understöd av det för detta ändamål i postverkets

stat för driftkostnader anvisade anslag, eller 25 år, fann sig generalpoststyrelsen

förhindrad att hos Kungl. Maj:t göra framställning om understöd åt fröken

Löfroth av detta anslag.

Av samma anledning ansåg sig generalpoststyrelsen icke höra hos Kungl.

Maj:t söka utverka avlåtande av nådig proposition i ärendet.

Med hänsyn till fröken Löfroths långa och väl vitsordade tjänstgöring samt

till hennes ekonomiska omständigheter syntes det emellertid generalpoststyrelsen

billigt, att understöd i någon form beviljades henne, och hemställde generalpoststyrelsen

därför hos Kungl. Maj:t, att Kungl. Maj:t måtte bevilja henne ett understöd

för en gång av 300 kronor.

Denna hemställan bifölls av Kungl. Maj:t.

Generalpoststyrelsen hyser jämväl nu principiella betänkligheter mot ett frångående

av de av Kungl. Maj:t och riksdagen beträffande understöd åt poststationsföreståndare

fastställda principer.

Här må också ej lämnas oanmärkt, att fröken Löfroth, då hon antogs till

poststationsföreståndare, uppnått en ålder av 50 år.

I fråga om storleken av det av motionären föreslagna understödet tillåter

sig generalpoststyrelsen meddela, att fröken Löfroth. som senast uppburit ett arvode

av 640 kronor för år, skulle, därest hennes tjänstetid hade uppgått till 25 år, kunna

ifrågakomma till ett understöd av förenämnda anslag till belopp motsvarande av

senast innehavda arvode, eller 425 kronor.»

För egen del har statskontoret i ärendet anfört:

»Yad först beträffar den i motionen nr 17 i första kammaren gjorda framställning

om pension till belopp av 600 kronor åt poststationsförestånderskan Hilma

Henrika Löfroth, skulle visserligen, enligt vad generalpoststyrelsen i här bifogade

skrivelse av den 23 sistlidne februari framhåller, beviljande av årligt understöd åt

fröken Löfroth innebära ett frångående av de principer, som hittills gällt vid tilldelande

av årligt understöd ur det för detta ändamål i postverkets stat för driftkostnader

anvisade anslag. Statskontoret håller dock före, att den, såsom av motionen

synes framgå, mer än vanligt prövande tjänstgöring, fröken Löfroth under hela sin

tjänstetid måst underkasta sig, billigtvis bör kunna motivera ett tillstyrkande av en

årlig pension, helst som vid bedömandet av frågan om längden av poststationsförestånderskan

Löfroths tjänstetid, enligt statskontorets mening, även någon hänsyn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

7

lärer kunna tagas därtill, att fröken Löfroth, visserligen utan formligt förordnande,

men dock faktiskt, under ordinarie innehavarinnans av befattningen fleråriga sjukdom

självständigt bestritt göromålen å ifrågavarande postanstalt. Med hänsyn till vad

generalpoststyrelsen i ovannämnda skrivelse anfört torde emellertid pensionen icke

böra bestämmas till högre belopp än 400 kronor.»

Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst angående fröken

Löfroths tjänstgöring vid postverket anser utskottet billigheten fqrdra,

att hon, som uppnått en ålder av 72 år och på grund av sjukdom synes

vara i behov av särskild vård, från det allmännas sida tilldelas något

understöd under sin återstående livstid; och har utskottet funnit detsamma

skäligen böra bestämmas till 500 kronor årligen att utgå från

och med månaden näst efter den, då hon lämnar sin anställning i

postverket.

Beloppet torde böra anvisas att utgå från postverkets pensionsstat.

Åberopande vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion,

må medgiva, att poststationsförestånderskan Hilma

Henrika Löfroth i Sävar må från och med månaden

näst efter den, under vilkep hon erhåller entledigande

från sin anställning i postverket, äga att under sin

återstående livstid å postverkets pensionsstat uppbära

ett årligt understöd av femhundra kronor.

Stockholm den 26 april 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, Wickman, Boberg,

Jönsson, Sandler och Norman samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, JJahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i Blädinge,

Lindvall, Jonsson i Gumboda, Borggren och Jonsson i Hd.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:140 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion angående årligt understöd åt poststationsförestånderskan Hilma Henrika Löfroth. a1 i texten