Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et förslag till omorganisation av räkenskapsoch kassakontoret därstädes jämte lönereglering för befattningshavare i riksgäldskontoret m. m.

1917-05-19 · 205 sidor, varav 178 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 178 av 205 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:45, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et förslag till omorganisation av räkenskapsoch kassakontoret därstädes jämte lönereglering för befattningshavare i riksgäldskontoret m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1917 kl. 11 e. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontor et förslag

till omorganisation av räkenskaps- och kassakontoret

därstädes jämte lönereglering för befattningshavare i riksgäldskontoret

m. m.

I en till 1916 års bankoutskott avlåten, den 2 december 1915 dagtecknad

skrivelse hemställde fullmäktige i riksgäldskontoret, att utskottet

ville föreslå riksdagen att besluta viss höjning av det särskilda arvodet till

förste deputeraden i riksgäldskontoret, och i samband härmed viss förändrad

lydelse av §§ 9 och 32 i reglementet, vilka paragrafer innehölle föreskrifter

om, bland annat, förste och andre deputeradena och deras göromål

samt angående fullmäktiges arvoden.

Såsom skäl för berörda förslag anförde fullmäktige i främsta rummet, att

den fortgående utvecklingen av riksgäldskontorets verksamhet med hänsyn

till göromålens såväl omfång som beskaffenhet ställde alltjämt ökade krav

på fullmäktige och deputerade. Även tillsynen över det sätt, varå tjänstemännen

fullgjorde sina åligganden, jämte övervakandet av kassarörelsen fordrade

förste deputeradens närvaro i kontoret under hela expeditionstiden m. m.

Vid fullmäktiges förenämnda skrivelse var fogad en av dåvarande fullmäktigen

Gr. F. Östberg avgiven reservation, däri denne på anförda grunder

förklarat sig icke kunna biträda fullmäktiges förslag.

Med anledning av fullmäktiges berörda framställning avlät utskottet den

14 mars 1916 till fullmäktige en skrivelse, däri utskottet anförde huvudsakligen

följande.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Nr 45).

Fullmäktige

vid 1916 år it

riksdag.

i

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskotteis utlåtande Nr 45.

Banko
utskottets

skrivelse

år 1916.

Utskottets anhållan

om utredning.

Enligt vad fullmäktige tidigare meddelat utskottet, hade från och med

1914 års ingång åtskilliga förändringar vidtagits i uppställningen av riksgäldskontorets

huvudbok. Vidare hade i riksgäldskontoret upprättats ett

för riksbokslutet avsett särskilt omslut av de i huvudboken ingående budgetmedlen

och övriga statsmedel; men vore detta redovisningssätt att anse

endast såsom ett övergångsstadium, som komme att upphöra i och med

det att eu fullständig omläggning av huvudbokens uppställning kunnat

verkställas. Ett förslag till sådan omläggning hade ock i slutet av år 1915

utarbetats inom riksgäldskontoret; och både avsikten varit att tillämpa detta

redan vid uppläggandet av 19 lö års huvudbok. Fullmäktige hade emellertid

vid övervägande av denna fråga kommit till den uppfattningen, att densamma

icke borde avgöras för sig, utan att i samband därmed borde till

prövning upptagas frågan om ändring av riksgäldskontorets bokföring i

dess helhet. Fullmäktige hade jämväl i sådant syfte redan gjort framställning

hos den s. k. bokföringskommittén med begäran om förslag i ämnet

från kommittén. På grund härav hade utskottet ansett sannolikt, att en

omläggning av riksgäldskontorets bokföring komme att genomföras inom en

nära framtid; och torde, enligt utskottets mening, i samband därmed riksgäldskontorets

kassarörelse möjligen komma att i huvudsak överflyttas till

riksbanken. Det hade jämväl synts utskottet antagligt, att arbetet inom

kontoret med inlösen av kuponger efter denna överflyttning komme att utföras

av riksbanken.

Beträffande riksgäldskontorets transaktioner med utlandet framhöll

utskottet, att en icke obetydlig del av dessa redan för närvarande förmedlades

av riksbanken; och det hade därför synts utskottet vara skäl

att undersöka, huruvida icke till fördel för såväl riksgäldskontoret som

riksbanken det förra verkets samtliga utländska affärer skulle kunna överflyttas

på det senare.

Utskottet anförde slutligen, att i herr Östbergs förenämnda reservation

berörts även åtskilliga andra omständigheter, vilka synts utskottet vara

av beskaffenhet att vid en dylik undersökning jämväl böra tagas under

omprövning, och att därvid torde böra tillses, huruvida icke även andra

områden av riksgäldskontorets verksamhet lämpligen skulle kunna begränsas

genom vissa göromåls överflyttning till riksbanken ellar andra verk.

Slutligen anhöll utskottet, att fullmäktige ville verkställa utredning,

huruvida och i vad mån en omläggning av arbetet inom riksgäldskontoret

lämpligen borde äga rum, samt därefter till utskottet inkomma med yttrande

och förslag i ämnet; och uttalade utskottet därvid, att ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

BankoutsJcoltets utlåtande Nr 45.

utredning borde av fullmäktige verkställas efter samråd med kungl. statskontoret

och fullmäktige i riksbanken.

Sedermera hemställde utskottet hos riksdagen om visst tilläggsarvode Ang. tilläggaåt

förste deputeraden och beslöts i anledning härav, att ett belopp av 3,000

kronor skulle utgå, intill dess riksdagen fattat beslut angående en eventuell år 1916

omläggning av arbetet inom riksgäldskontor^, dock längst för tiden till

den ] juni 1917.

Med skrivelse den 1 sistlidna februari, vilken finnes bilagd detta ut- Fullmäktiges

låtande, hava fullmäktige nu överlämnat förslag till omorganisation av *7™jruarT

riksgäldskontor och i samband därmed hemställt om lönereglering för 1917.

riksgäldskontorets tjänstemän och vaktbetjäning m. m.

I berörda skrivelse hava fullmäktige till en början meddelat, att fullmäktige

med anledning av utskottets förenämnda anhållan anmodat statskontoret

och fullmäktige i riksbanken att utse vardera en representant att

deltaga uti ifrågavarande utredning; och hade härtill blivit utsedda av

statskontoret statskommissarien Ii. Beckman samt av fullmäktige i riksbanken

fullmäktigen V. Moll.

Vidare meddelas, att i anledning av fullmäktiges förut omförmälda Omläggning av

framställning rörande ändring av riksgäldskontorets bokföring i dess helhet rxks9aidskonto

° . * ° ° • •• re™ ^°Hforxn9‘

bokiönngskommitten, efter det Kuagl. Maj:t förklarat hinder icke möta för

kommittén att verkställa det begärda arbetet, uppdragit åt sin sekreterare, statskommissarien

Chr. L. Tenow att upprätta formulär för riksgäldskontorets

medelsförvaltning.

Sedan statskommissarien Tenow fullgjort sitt uppdrag, hade bokföringskommittén

med skrivelse den 7 november 1916 överlämnat av

Tenow uppgjort förslag i ämnet, ävensom för egen del uttalat, att förslaget

befunnits vara ändamålsenligt och överensstämmande med statsbokföringsreformens

principer. Enligt kommitténs mening syntes den förändring

av riksgäldskontorets ställning till statsverket, som blivit en följd

av 1911 års budgetsreform, påkalla, att det bokföringssystem, som under

de senare åren genomförts för ett flertal verk, jämväl tillämpades för

riksgäldskontoret. Förslaget förutsatte, att riksgäldskontorets kassarörelse,

visserligen i förändrat skick, skulle bibehållas i kontoret.

Då fullmäktige ej funnit något att erinra mot kommitténs förslag

och tillika ansett, att detsamma borde kunna genomföras oberoende av

omorganisationsfrågan, hade fullmäktige beslutit, att omläggningen av kontorets

bokföring skulle äga rum från och med ingången av år 1917.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Ang. riksgäldskontorets

kassarörelse

m. m.

Nuvarande

verksamhetsområde

bör

bibehållas.

I sin förenämnda skrivelse hava fullmäktige vidare (sid. 4—7) redogjort

för de skäl, som enligt fullmäktiges mening talade för att riksgäldskontorets

kassarörelse, om än något omlagd, ävensom obligations- och kuponginlösen

borde bibehållas därstädes och i sammanhang härmed icke heller

någon förändring ske i avseende å riksgäldskontorets utländska transaktioner.

Fullmäktige liava därefter (sid. 7 —10) berört frågan, huruvida icke

andra områden av riksgäldskontorets verksamhet lämpligen skulle kunna

begränsas genom vissa göromåls överflyttning till riksbanken eller andra verk.

Härvid mötte först arbetet med statsskuldboken och vad därmed ägde

sammanhang. Även häremot reste sig sådana betänkligheter, att fullmäktige

ansåge sig böra avstyrka statsskuldbokens överflyttande till riksbanken.

T detta hänseende hänvisades till en av kamrer A. Roswall utarbetad,

vid detta utlåtande såsom bilaga fogad berättelse över en av honom på

uppdrag av fullmäktige företagen utrikes studieresa.

Likaledes vore det enligt fullmäktiges mening, särskilt så länge det

enligt grundlagen tillhörde riksgäldskontoret att ombesörja rikets gäld,

olämpligt att, såsom blivit ifrågasatt, riksgäldskontorets kamerala avdelning

överflyttades till riksbanken.

Fullmäktige hava därefter (sid. 10—15) behandlat frågan om kontorets

befattning med de utgifter, som vore avsedda att täckas genom upplåning;

och hava fullmäktige på anförda skäl avstyrkt överflyttning till statskontoret

av såväl bestyret med låneanslagens utbetalande som förvaltningen av allmänna

järnvägslånefonden m. fl. fonder.

Slutligen hava fullmäktige uttalat den mening, att av vad fullmäktige

anfört syntes utan vidare framgå, att fullmäktige funne riksgäldskontoret

böra bibehålla sitt nuvarande verksamhetsområde oavkortat och sålunda avstyrkte

varje nu berört förslag, som ginge ut på att från riksgäldskontoret

avskilja och till andra verk överföra större eller mindre delar därav. Minst

under förhandenvarande förhållanden, då utomordentligt stegrade krav

ställdes och under den närmaste framtiden uppenbarligen komme att ställas

på statens låneverksamhet, kunde fullmäktige påtaga sig ansvaret att tillstyrka

sönderbrytandet och än mindre nedbrytandet av en redan befintlig

organisation, mot vars sätt att fungera dock, fullmäktige veterligt, inga

mera vägande anmärkningar framställts.

Fullmäktige hava alltså, på grund härav och då förbemälda representanter

för statskontoret och fullmäktige i riksbanken ej uttalat någon därifrån

avvikande mening, utgått därifrån, att riksgäldskontorets nuvarande

verksamhetsområde skulle förbliva oförändrat. Med denna utgångspunkt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskotlcts utlåtande Nr 45.

5

hava fullmäktige därefter i sin nu förevarande skrivelse framlagt förslag till

en genomgripande omorganisation av riksgäldskontorets räkenskaps- och

kassakontor.

Till en början lämnas en redogörelse (sid. 18—21) för den alltjämt ökning av

fortgående ökningen av riksgäldskontorets arbetsbörda, vilken ökning drabbåde

såväl fullmäktige och särskilt deras deputerade som ock tjänstemännen, hörda m. m.

I fråga om kansliet hade redan ytterligare arbetskraft måst anlitas,

men en avsevärt större arbetsökning hade drabbat räkenskaps- och kassakontoret.

Till belysande härav anföras åtskilliga siffror, bland annat, rörande

ökningen av obligationsskulden och av inskrivningarna i statsskuldboken

ävensom av omsättningen i riksgäldskontorets kassa. Denna stora

arbetsökning hade medfört anställandet av extra biträden såväl manliga

som kvinnliga, och utgjorde antalet dylika biträden nu sju manliga och

elva kvinnliga. De ordinarie tjänsterna i räkenskaps- och kassakontoret

vore tio, därav två kvinnliga.

Arbetsfördelningen kunde icke anses motsvara berättigade anspråk på

ett väl organiserat förvaltningsmaskineri; och syntes det därför nödigt att

genomföra såväl en rationell arbetsfördelning som en genomgripande omläggning''

av — förutom räkenskapssystemet, vilket ju redan skett — jämväl

kupongredovisningssättet, statsskuldbokväsendet m. m.

En sådan omorganisation av kontoret kunde emellertid icke ske utan

en ökning av den ordinarie personalen.

Det av fullmäktige framlagda förslaget till omorganisation (sid. 21—

34) av räkenskaps- och kassakontoret innebär i korthet följande:

Kontoret borde enligt fullmäktiges mening uppdelas i tre från varandra skilda Förslag till

byråer, nämligen kärn er albyrån, riksdagens ekonomiska förr ältning skyra och revisions- omorganisation

t o av räkenskaps
bVrnn-

och kassa

Kameralbyrån, till vilken huvuddelen av kontorets arbete komme att förläggas, kontoret.

skulle i sin tur bestå av tre underavdelningar, nämligen räkenskapsavdelningen med

den för riksgäldskontoret i dess helhet gemensamma kassan, obligations- och kupongavdelningen

samt statsskuldboksavdelningen.

Chefskapet över kameralbyråns samtliga avdelningar skulle utövas av innehavaren

av den nuvarande kamrerarbefattningen, för vilken befattning fullmäktige föresloge

titeln riksgäldskommissarie.

Vad angår den erforderliga personalen å dessa avdelningar skulle den fördelas

på följande sätt.

Å räkenskapsavdelningen skulle det närmaste chefskapet utövas av riksgäldskommissarien,

och skulle här dessutom finnas anställda en andra gradens tjänsteman

(kassör), en första gradens tjänsteman (kammarskrivare), en dito (kassakontrollant) och

ett kvinnligt bokföringsbiträde förutom erforderligt antal extra biträden. Av de or
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

dinarie tjänsterna voro endast bokföringsbiträdets ny, och skulle denna befattningshavare

motsvara ett nuvarande extra kvinnligt biträde.

Å obligations- och 1cupong avdelning en skulle den ordinarie personalen bestå av

en tredje gradens tjänsteman (föreståndare, benämnd kamrerare), en första gradens

tjänsteman (kammarskrivare) och två kvinnliga assistenter. Dessutom skulle erfordras

ett antal extra biträden, såväl manliga som kvinnliga. De fyra ordinarie befattningarna

funnes redan uppförda å riksgäldskontorets stat, vadan någon ny ordinarie

tjänst icke komme att erfordras för denna avdelning. Föreståndaren för denna avdelning

skulle benämnas kamrerare.

Beträffande statsskuldbolcsavdelningen skulle den ordinarie personalen å denna

avdelning bestå av en tredje gradens tjänsteman (föreståndare, benämnd kamrerare),

en andra gradens tjänsteman (kontrollant, benämnd revisor) och en kvinnlig assistent.

Dessutom skulle å avdelningen erfordras ett antal extra biträden. De ordinarie tjänsterna

å denna avdelning vore samtliga nya.

Riksdagens ekonomiska förr ältning sbyrå skulle inom sig koncentrera de göromål,

som tillkomme riksgäldskontoret med avseende å vården av riksdagens ekonomiska

angelägenheter och hittills varit fördelade på ett flertal tjänstemän i riksgäldskontoret.

Personalen å denna byrå borde enligt fullmäktiges mening bestå av en

föreståndare på extra stat och en andra gradens tjänsteman (revisor).

Föreståndaren skulle handlägga flertalet av de ärenden, som nu tillkomme den

s. k. vice värden i riksdagshuset. Till byråföreståndare borde enligt fullmäktiges

mening, intill dess göromålen kunde anses kräva en för ändamålet särskilt anställd

befattningshavare, förordnas en bland riksgäldskontorets tjänstemän. Med erinran att

vicevärdsbefattningen hittills varit förenad med nuvarande kamrerartjänsten, hava fullmäktige

ansett lämpligt, att riksgäldskommissarien tillsvidare bleve förordnad att jämväl

vara föreståndare å ifrågavarande byrå med rätt att av anslaget till riksdags- och

revisionskostnader uppbära ett arvode av 1,200 kronor för år.

Den för denna byrå föreslagna revisorsbefattningen, som icke förut funnes uppförd

å riksgäldskontorets stat, måste enligt fullmäktiges mening anses oumbärlig.

För biträde vid arbetet med riksdagstryck och allt kommittétryck, som överlämnades

till riksgäldskontoret, tjänstgjorde för närvarande en på extra stat anställd

vaktmästare; någon ändring härutinnan föresloge fullmäktige icke, utom i fråga om

det anslag, varifrån berörda arvode borde utgå.

För närvarande vore av den vid riksdagshuset anställda personalen endast övervaktmästare-

och övermaskinistbefattningarna uppförda å ordinarie stat. Enligt fullmäktiges

mening borde jämväl övriga tjänstinnehavare, vilkas befattningar vore av

obestridligt permanent natur, komma i åtnjutande av den mera tryggade ställning,

en ordinarie befattning medförde. Härvid avsåges i främsta rummet förste eldaren

och två portvakter.

Inom revisionsbyrån slutligen borde, enligt fullmäktiges mening, revisionsarbetet

inom riksgäldskontoret sammanföras; och skulle denna byrå hava till uteslutande

föremål för sin verksamhet att verkställa granskning och kontroll av den förvaltning,

som tillkomme kameralbyrån och riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Den ordinarie personalen å denna byrå borde enligt fullmäktiges mening utgö
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Banko u t sko 11 ds utlutande Nr d5.

7

ras av en föreståndare (''förste revisor) och en andra gradens tjänsteman {revisor). Därjämte

skulle å byrån erfordras åtminstone ett extra biträde.

Såsom föreståndare skulle placeras den förste revisor, som revisionsarbetet nu

huvudsakligen ålåge, och såsom andre ordinarie tjänsteman å denna byrå nuvarande

revisorn och bokhållaren.

I detta sammanhang hava fullmäktige ansett sig böra upptaga frågan Lönereglering

om en lönereglering för riksgäldskontorets tjänstemän och va ktbefjaning. f6r^0let^

Denna fråga hade under derå år särskilt efter den ar 1914 beslutade löno= tjänsteman och

regleringen för riksbankens befattningshavare stått på dagordningen. Enligt vakthetJänin9

fullmäktiges mening kunde frågans lösning icke längre undanskjutas. Nu

gällande stat hade fastställts vid 1908 års riksdag och därefter icke undergått

någon förändring.

Staten hade följande lydelse:

1

Tjänst-

Miss-

Lön

görings-

räknings-

Summa

Kr.

pen-

ningar

Kr.

pen-

ningar

Kr.

Kr.

1 sekreterare och ombuds- man ..............................

5,000

2,800

7,800

1 kamrer ........................

5,000

2,500

—

7,500

1 tredje gradens tjänsteman,

förste revisor..................

3,500

1,500

5,000

1 d:0 d:o ........................

3,500

1,500

—

5,000

1 andra gradens tjänsteman,

kassör...........................

3,000

1,500

1,000

5,500

1 d:o registrator och kanslist

3,000

1,500

—

4,500

1 d:o revisor och bokhållare

3,000

1,500

—

4.500

1 första gradens tjänsteman,

kammarskrivare ............

iyoo

1,000

2,800

2 d:o d:o .......................

3,600

2,000

—

5,600

1 kvinnligt biträde ............

1,050

550

—

1,600

1 d:o ..............................

1,050

550

—

1,600

1 förste vaktmästare ........

1,200

600

—

1,800

1 vaktmästare ..................

800

600

_

1,400

2 d:o ..............................

1,600

1,200

—

2,800

Summa

37,100

19,300

1,000

57,400

Ålderstillägg

\ Efter 5 år kan lönen höjas med

> 500 kr.

} Efter 5 år kan lönen höjas med

500 kr. och efter 10 år med

ytterligare 500 kr.

(Efter 5 år kan lönen höjas med

500 kr. och efter 10 år med

ytterligare 500 kr.

} Efter 3 år kan lönen höjas med

500 kr. och efter 6 år med

ytterligare 500 kr.

f Efter 5 år kan lönen höjas med

: 200 kr. och efter 10 år med

( ytterligare 200 kr.

/ Efter 5 år kan lönen höjas med

1 200 kr.

j Efter 5 år kan lönen höjas med

< 200 kr. och efter 10 år med !

I ytterligare 200 kr.

Nu gällande

avlöningsstat

för riksgäldskon

törst.

Anm. 1. För kvinnlig biträdesbefattning utgör pensionsunderlaget 1,300 kronor (= lön och två

ålderstillägg, med avdrag av 150 kronor).

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad — varmed äro förenade förmånerna

av nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100 kilowatt

om året — skall å hans lön avdragas 400 kronor.

Anm. 3. Den av riksgäldskontorets tjänstemän, som erhåller uppdrag att vara vice värd i riksdagens

hus, äger att härför åtnjuta ett arvode av högst *1,200 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoulskottets utlåtande Nr 45.

Fullmäktige kava vidare under erinran om den för tjänstinneliavare

vid riksbanken gällande avlöningsstaten anfört, att av eu jämförelse mellan

de båda verkens stater framginge, att avlöningarna i riksgäldskontoret vore

avsevärt lägre än de, som utginge för motsvarande tjänster i riksbanken.

Efter att bava anfört exempel bära frambålles att, om förhållandena jämfördes

under åren 1909—1914 d. v. s. under tiden mellan de senaste löneregleringarna

för riksgäldskontoret och riksbanken, skillnaden i avlöningsförmåner

för de båda verkens tjänstemän då var betydligt mindre. Men

från och med år 1915 både riksgäldskontorets tjänstemän i avlöningshänseende

kommit i en avsevärt ofördelaktigare ställning i förhållande till riksbankens

än under de närmast föregående åren. Detsamma gällde även

kontorets vaktmästare.

* Såsom fullmäktige förut i sin skrivelse påvisat, hade göromålen i riksgäldskontoret,

särskilt under de senaste åren, ökats till den grad, att fullmäktige funnit

sig böra framlägga ovanberörda förslag till omorganisation av riksgäldskontorets räkenskaps-

och kassakontor. Arbetsökningen å kansliet hade jämväl varit betydlig, ehuru

fullmäktige ej funne någon ny ordinarie befattning därstädes nu erforderlig.

Fullmäktige vore förvissade därom, att, även efter inrättandet av de nya ordinarie

tjänster, fullmäktige funnit för riksgäldskontorets verksamhet oundgängligen

nödvändiga, den arbetsbörda, som komme att vila å kontorets tjänstemän, skulle fullt

taga deras arbetskrafter i anspråk samt i varje fall ej bliva mindre än den, som nu

åvilade riksbankens tjänstemän. Då därtill komme, att enligt fullmäktiges mening

arbetet i riksgäldskontoret med avseende å sin art och beskaffenhet vore lika krävande

som det arbete, riksbankens tjänstemän hade att utföra, syntes det fullmäktige överensstämma

med rättvisa och billighet, att avlöningarna för riksgäldskontorets tjänstemän

tillmättes lika med dem, som utginge för motsvarande tjänster i riksbanken.

Såsom ytterligare stöd för kravet på överensstämmelse mellan riksgäldskontorets

och riksbankens lönestater erinrade fullmäktige om ett uttalande av vederbörande utskott

vid 1908 års riksdag vid behandling av frågan om senaste lönereglering för riksgäldskontoret.

Sedan fullmäktige till utskottet inkommit med ett förslag till sådan reglering,

beslöt utskottet att av vissa skäl återremittera detta förslag och uttalade därvid, att

enligt utskottets mening riksgäldskontorets stat borde i jämförliga punkter avpassas

efter den gällande avlöningsstaten för riksbanken.

Avlöningen för riksgäldskontorets kamrerare hade sedan år 1908 med 300 kronor

understigit sekreterarens. Med hänsyn till den alltmera krävande beskaffenheten av de

göromål, som ålåge kamreraren, samt därtill att arbetsmängdens ökning särskilt drabbat

räkenskaps- och kassakontoret samt dess föreståndare, ansåge fullmäktige, att någon

skillnad mellan ifrågavarande två tjänstemäns avlöningar ej längre borde bibehållas,

utan funne skäligt, att båda — betecknade den förre såsom riksgäldskommi''Sarte

och den andra såsom rikxgäldssekreterare, tillika ombudsman — erhölle den avlöning,

som tillkomme tjänstemän av fjärde graden i riksbanken (bankosekreterare och bankokommissarie),

d. v. s. 8,100 kronor, därav 5,400 kronor lön och 2,700 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Ilankouskotteta utlutande Nr 45.

9

Föreståndaren för den föreslagna revisionsbyrån borde enligt fullmäktiges mening

erhålla en något högre tjänsteställning än föreståndarna för obligations- och kupongsamt

statsskuldboksavdelningarna. Sistnämnda två avdelningar skulle nämligen, som

ovan erinrats, utgöra underavdelningar av kameralbyrån, under det att revisionsbyrån

skulle komma att intaga en självständig ställning vid sidan av kameralbyrån. Föreståndaren

för revisionsbyrån borde enligt fullmäktiges åsikt erhålla avlöningsförmåner,*

liggande mellan de för tredje och fjärde gradens tjänstemän i riksbanken bestämda,

och föresloge fullmäktige i detta avseende en avlöning av 6,800 kronor, därav 4,500

kronor lön och 2,800 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två ålderstillägg

ä 500 kronor.

Enligt förslaget skulle vidare finnas två tjänstemän av tredje graden, nämligen

föreståndarna för obligations- och kupong- samt statsskuldboksavdelningarna, fem

tjänstemän av andra graden i stället för nuvarande tre, nämligen en kassör, en revisor

å statsskuldboksavdelningen, en revisor å revisionsbyrån, en revisor å riksdagens ekonomiska

förvaltningsbyrå och en registrator och kanslist, samt tre tjänstemän av

första graden — kammarskrivare — eller samma antal som nu.

Enligt fullmäktiges mening skulle utöver de å stat uppförda två kvinnliga bitr

ädesbefältning ar ytterligare två ordinarie sådana befattningar tillkomma. Antalet

kvinnliga biträden å ordinarie stat skulle sålunda bli fyra. Av dessa skulle ett biträde

placeras på räkenskapsavdelningen, ett på statsskuldboksavdelningen samt två på

obligations- och kupongavdelningen. Med hänsyn till arten av det arbete, som skulle

utföras av dessa biträden, syntes tre av dem böra jämställas med riksbankens kvinnliga

biträden av andra graden och sålunda uppbära en avlöning av 2,000 kronor jämte

två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, samt den fjärde — med placering å obligations-

och kupongavdelningen — likställas med riksbankens kvinnliga biträden av

första graden. Avlöningen för sistnämnda biträde skulle då bliva densamma som för de

i riksgäldskontorets nuvarande stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningarna.

Beträffande vaktmästarnas avlöning kunde, framhålla fullmäktige vidare, på grund

av väsentligen olika tjänstgöringsförhållanden full överensstämmelse mellan riksgäldskontoret

och riksbanken svårligen åvägabringas. Någon motsvarighet till riksgäldskontorets

förste vaktmästare funnes ej i riksbanken, där övervaktmästaren och den

vaktmästare, som tillika vore vice brandmästare, hade en ställning, mera jämförlig

med övervaktmästaren i riksdagens hus.

De nuvarande löneförmånerna för såväl förste vaktmästaren som vaktmästarna

i riksgäldskontoret ansåge fullmäktige vara väl knappt tillmätta. En förhöjning med

200 kronor syntes vara av förhållandena väl motiverad. Därjämte syntes förste vaktmästaren,

som nu ägde rätt till endast ett ålderstillägg å 200 kronor, böra erhålla

två sådana, vartdera å 200 kronor. Förste vaktmästaren skulle sålunda erhålla en

begynnelseavlöning å 2,000 kronor och en slutavlöning å 2,400 kronor samt vaktmästarna

respektive 1,600 och 2,000 kronor. Den nuvarande bestämmelsen angående

ett avdrag å 400 kronor, i händelse vaktmästare åtnjöte fri bostad m. m., syntes böra

kvarstå oförändrad. Skillnaden i kontant avlöning mellan riksgäldskontorets och riksbankens

vaktmästare, vilka senare åtnjöte en begynnelseavlöning av 1,650 kronor och

en slutavlöning av 1,950 kronor, vore, såsom syntes, obetydlig. Den något högre

slutavlöningen för riksgäldskontorets vaktmästare ävensom den obestridliga förmånen

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 32 käft. (Nr 45.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets ullåetand Nr 45.

för dessa att, i händelse de åtnjöte fri bostad — vilket vore fallet med tre av dem

— behöva vidkännas ett avdrag å den kontanta lönen av endast 400 kronor — en

förmån, som riksbankens vaktmästare icke åtnjöte — syntes fullmäktige väl motiverad

av de olika tjänstgöringsförhållandena för vaktmästarna i de båda verken. På grund

av dessa vore nämligen riksgäldskontorets vaktmästare avsevärt mera bundna än riksbankens

och kunde sålunda ej hava samma tillfällen till extra förtjänst.

Pensionsunderlagen för befattningshavarna vid riksgäld skontoret ansåge fullmäktige

böra bliva desamma som för motsvarande befattningshavare i riksbanken. Beträffande

de tjänster, till vilka någon motsvarighet icke funnes i riksbanken, nämligen

förste revisorn (föreståndaren för den föreslagna revisionsbyrån) och förste vaktmästaren,

föresloge fullmäktige såsom lämpligt pensionsunderlag respektive 5,200 och

1,400 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Banlcoutslcottels utlåtande Nr 45.

11

I anslutning härtill hava fullmäktige framlagt följande förslag till avlöningsstat:
-

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

Kr.

pen-

ningar

Kr.

Kr.

1 riksgäldssekreterare, tillika

ombudsman ..................

5,400

2,700

8,100

1 liksgäldskommissarie ......

5,400

2,700

8,100

1 förste revisor..................

4,500

2,300

6,800

1 tjänsteman i tredje graden,

kamrerare .....................

4,300

2.100

6,400

1 tjänsteman i tredje graden,

kamrerare .....................

4,300

2,100

6,400

1 tjänsteman i andra graden,

kassör ...........................

3,200

1,600

4,800

Missräkningspengar till denne

—

1,000

1 tjänsteman i andra graden,

registrator och kanslist ...

3,200

l.GOO

4,800

1 tjänsteman i andra graden,

revisor...........................

3,200

1,600

4,300

1 tjänsteman i andra graden,

revisor...........................

3,200

1,600

4,800

1 tjänsteman i andra graden,

revisor...........................

3,200

1,G00

4,800

1 tjänsteman i första graden.

kammarskrivare...............

2,100

1,100

3,200

1 tjänsteman i första graden,

kammarskrivare...............

2,100

1,100

3,200

1 tjänsteman i första graden,

kammarskrivare ............

2,100

1,100

3,200

1 kvinnligt biträde av andra

graden...........................

1,250

750

2,000

1 kvinnligt biträde av andra

graden...........................

1,250

< 50

2.000

1 kvinnligt biträde av andra

graden...........................

1,250

750

2,000

1 kvinnligt biträde av första

graden...........................

1,050

550

1,600

1 förste vaktmästare .........

1,400

600

2,000

1 vaktmästare ..................

1,000

600

1,600

1 vaktmästare ..................

1,000

600

1,600

1 vaktmästare .................

1,000

600

1,600

Summa

55,400

28 400

84,800

Älderstillägg till lön

Kr.

Pen
sions
under
lag
Kr.

I

| (100 kr. efter 5 år.

/ 500 kr. efter 5 år, 500 kr. efter

1 ytterligare 5 fir.

500 kr. efter 5 år, 500 kr. efter

j ytterligare 5 år.

500 kr. efter 5 år, 500 kr. efter

ytterligare 5 år.

5,600 |

} 5,200

5,000

500 kr. efter 5 år, 500 kr. efter

ytterligare 5 år.

200 kr. efter 5 år, 200 kr. efter

ytterligare 5 år.

j 200 kr. efter 5 år, 200 kr. efter

( ytterligare 5:''år.

( 200 kr. efter 5 år, 200 kr. efter

1 ytterligare 5 år.

200 kr. efter 5 år, 200 kr. efter

ytterligare 5 år.

4,000

2,800

1,500

| 1,300

} 1,400

| 1,200

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad — varmed äro förenade förmånerna

av nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100

kw. om året — skall å hans lön avdragas -100 kronor.

Anm. 2. Vaktmästare åtnjuter, utom övriga löneförmåner, uniformsbeklädnad.

Anm. it. Den av riksgäldskontorets tjänstemän, som förordnas till föreståndare för riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå, äger att därför åtnjuta ett arvode av 1,200 kronor om året.

Förslag till

avlöningsstat

för riksgälds

kontoret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Lönereglering

för tjänstinnehavare

vid riksdagens

hus.

Vidare hava fullmäktige till behandling upptagit frågan om lönereglering

för tjänstinnehavare vid riksdagens hus.

Nu gällande stat är af följande lydelse:

Gällande stat.

Lön

Kr.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Kr.

Summa

Kr.

Ålderstillägg

lr övervaktmästare ............

1 övermaskinist ...............

1,400

1,400

1,000

1,000

wto

o o

o o

\ Efter 5 år kan lönen höjas

/ med 200 kr.

Summa

2,800

2,000

4,800

Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en

strömförbrukning av högst 200 kw. om året, ävensom uniformsbeklädnad.

Övermaskinisten åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en

strömförbrukning av högst 100 kw. om året.

Av de i staten för övermaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor

ersättning för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande

av statistik över förbrukningen av elektricitet.

Denna stat fastställdes i fråga om övermaskinisten av 1908 års riksdag

och beträffande övervaktmästaren av 1913 års riksdag.

Avlöningsförmånerna för dessa båda tjänstinnehavare, vilka i det allra närmaste

överensstämma med de förmåner, motsvarande tjänstinnehavare i riksbanken åtnjuta,

måste numera, enligt fullmäktiges mening, anses allt för knappt tillmätta med hänsyn

till omfånget och arten av dem åliggande göromål. I betraktande av den betydande

skillnaden i storlek mellan riksdagens och riksbankens fastigheter och den därav följande

olikheten i omfattning av till fastigheterna hörande anläggningar av olika slag,

syntes det fullmäktige uppenbart, att såväl avsevärt större ansvar som tyngre arbetsbörda

måste vila å övervaktmästaren och övermaskinisten i riksdagshuset.

Vid sådant förhållande ansåge fullmäktige en ej alltför knappt tillmätt förhöjning

i avlöningen för dessa tjänstinnehavare vid riksdagens hus vara väl befogad.

Fullmäktige föresloge i detta avseende, att begynnelseavlöningen för båda måtte höjas

med 200 kronor från nuvarande 2,400 till 2,600 kronor, därav 1,600 kronor skulle

utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar, samt att de måtte berättigas uppbära,

i stället för ett ålderstillägg å 200 kronor, två sådana tillägg, vartdera å 300

kronor, efter respektive 5 och 10 år. Deras slutavlöning skulle då komma att utgöra

3,200 kronor i stället för nuvarande 2,600 kronor. Såsom pensionsunderlag

ansåge fullmäktige lämpligen kunna bestämmas ett belopp av 1,800 kronor.

Vid riksdagens hus vore vidare ahställda, förutom andra, en förste

eldare och två portvakter, den förre med ett arvode av 1,620 kronor och

de senare med arvoden av 1,500 kronor för år. Samtliga åtnjuta fri bostad

i riksdagshuset jämte värme och ljus intill viss förbrukning.

Anm. 1.

Anm. 2.

Anm. 3.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bailcoutakottets utlåtande Nr 45.

13

Även dessa tjänster bordo enligt fullmäktiges mening uppföras å ordinarie

stat. Deras avlöningsförmåner syntes under nuvarande förhållanden

väl knappt tillmätta.

Såsom skälig avlöning för förste eldaren föresloge fullmäktige 1,700 kronor,

därav 1,200 kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, jämte rätt till två

ålderstillägg å 150 kronor. Slutavlöningen skulle då bliva 2,000 kronor. Förmånen

av fri bostad, värme och ljus borde bliva oförändrad.

Avlöningsförmånerna för de båda portvakterna borde enligt fullmäktiges mening

bestämmas till för en var 1,600 kronor, därav 1,100 kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar,

jämte rätt till två ålderstillägg å 150 kronor. Slutavlöningen skulle

sålunda bliva 1,900 kronor. Förmånen av fri bostad m. m. skulle beräknas såsom

för närvarande.

Såsom lämpliga pensionsunderlag föresloge fullmäktige för förste eldaren 1,300

kronor och för portvakterna 1,200 kronor.

För övervaktmästaren och övermaskinisten, vilka för närvarande hade rätt till

semester under högst 15 dagar varje år, föresloge fullmäktige en utsträckt semesterrätt

till tre veckor årligen. För förste eldaren och portvakterna borde rörande ledighet

gälla samma bestämmelser som för vaktmästarna vid riksgäldskontoret.

I anslutning härtill hava fullmäktige framlagt följande förslag till av
-

löningsstat:

Lön

Tjänst-

görings-

Summa

Kr.

pen-

ningar

Kr.

Kr.

1 övervaktmästare .

1,600

1,000

2,600

1 övermaskinist ...............

1,600

1,000

2,600

1 förste eldare..................

1,200

500

1,700

1 portvakt........................

1,100

500

1,600

1 eko ..............................

1,100

500

1,600

Summa

6,600

3,500

10,100

Ålderstillägg till lön

Kr.

300 kr. efter 5 år, 300 kr. efter

ytterligare 5 år.

150 kr. efter 5 år, 150 kr. efter

ytterligare 5 år.

Pen
sions
underlag
Kr.

| 1,800

1,300

\ 1,200

Förslag till

avlöningsstat

för tjänstinnehavare

vidriksdagens

hus.

Anm. 1. Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en

strömförbrukning av högst 200 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

Anm. 2. Övermaskinisten och förste eldaren åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt

ljus med en strömförbrukning av högst 100 kw. om året.

Anm. 3. Av de i staten för övermaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor

ersättning för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande

av statistik över förbrukningen av elektricitet.

Anm. 4. Portvakterna åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 150 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

Då fullmäktige ansett förslaget till lönereglering böra underställas löne- Löneregienngsregleringskommitténs

prövning, hade fullmäktige hos Kungl. Maj:t anhållit kommitténs

om uppdrag åt nämnda kommitté att avgiva yttrande över förslaget. ^hämtas*”

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Lönereglerings
kommittén.

Sedan Kungl. Maj:t meddelat kommittén sådant uppdrag och kommittén,

i vars behandling av frågan fullmäktigen greve Lagerbjelke deltagit,

såsom särskild av Kungl. Maj:t förordnad ledamot, avslutat sitt arbete,

hade fullmäktige från kommittén mottagit en den 19 nästlidna april

dagtecknad skrivelse, innefattande kommitténs yttrande över det föreliggande

förslaget; och hava fullmäktige med skrivelse den 20 samma månad

till utskottet överlämnat berörda skrivelse.

Löneregleringskommittén har i ärendet anfört bland annat följande:

»Det föreliggande löneregleringsförslaget för befattningshavare i rilcsgäldskontoret

är sammanknutet med förslag om vissa organisativa ändringar i avseende å arbetsfördelningen

inom detta verk, företrädesvis dess räkenskaps- och kassakontor.

Kommittén, som endast torde hava att yttra sig i själva löneregleringsfrågan, utgår

vid bedömande av densamma från den förutsättningen, att de av herrar fullmäktige

framlagda organisationsförslagen komma att i det väsentliga vinna riksdagens bifall.

På sätt herrar fullmäktige i sin skrivelse erinrat, äro de för närvarande fastställda

avlöningsförmånerna för riksgäldskontorets tjänstemän beräknade efter en

lägre skala än de, som nu gälla för motsvarande befattningshavare vid riksbanken.

Herrar fullmäktiges förslag avser att bringa avlöningsstaterna för nämnda två verk i

närmare överensstämmelse med varandra; och äro i anslutning härtill i herrar fullmäktiges

statförslag för riksgäldskontoret avlöningarna för dess befattningshavare i

flertalet fall avpassade efter de i staten för riksbanken upptagna, för motsvarande

befattningshavare därstädes gällande lönetyper.

I fråga om kravet på överensstämmelse mellan avlöningsstaterna för riksdagens

ifrågavarande båda verk, riksbanken och riksgäldskontoret, har kommittén intet att

erinra. Riksgäldskontorets arbeten hava såväl i avseende å omfattning som med hänsyn

till sin vikt och betydelse särskilt under de senare åren i hög grad utvidgats;

och redan denna omständighet synes böra betinga ett jämställande av dess tjänstemän

i avlöningsliänseende med motsvarande befattningshavare vid riksbanken. Även efter

ett realiserande av det föreliggande omorganisationsförslaget torde de göromål, som

skulle komma att vila på riksgäldskontorets tjänstemän, i lika hög grad som nu taga

deras arbetskrafter fullt ut i anspråk; och under alla förhållanden torde man vara

berättigad antaga, att de arbeten, som komma att hädanefter läggas på ifrågavarande

tjänstemän, skola vara lika krävande och ansvarsfulla som de, vilka åligga riksbankens

motsvarande tjänstemän.

Det synes kommittén ock vara så mycket mindre fog för ett bibehållande av

den nuvarande skillnaden mellan berörda avlöningstyper, som, enligt vad det ovan

berörda uttalandet av vederbörande utskott (statsutskottet) vid 1908 års riksdag giver

vid handen, detta utskott redan då uttalade sig till förmån för en i jämförliga punkter

avpassad likställighet i förevarande avseende emellan riksgäldskontoret och riksbanken.

Vid jämställande i avlöningshänseende av ifrågavarande verk förutsätter kommittén,

att i främsta rummet arbetets art och beskaffenhet bör vara den normgivande

faktorn vid fastställande av olika lönegrader i riksgäldskontoret i samma mån som

vid riksbanken.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoulslcoltets utlåtande Nr do.

15

I detta sammanhang vill kommittén emellertid till uppmärksammande framföra

spörsmålet, huruvida den dagliga tjänstgöringstiden för tjänstemän i riksgäldskontoret

må böra bringas i överensstämmelse med vad i detta avseende är stadgat för flertalet

centrala ämbetsverk.

Den av herrar fullmäktige framlagda avlöningsstaten för tjänstinnehavare vid

riksgäldskontoret ävensom vad i samband därmed i övrigt föreslagits har i det stora

hela icke givit anledning till några väsentliga erinringar från kommitténs sida.

Endast i vissa punkter anser sig kommittén böra närmare uttala sig, särskilt då

kommittén i ett och annat fall kommit till en från herrar fullmäktiges förslag avvikande

mening.

Vad då först angår den tjänst, vars innehavare under benämning förste revisor

skulle vara föreståndare för den ifrågasatta revisionsbyrån, är någon motsvarighet därtill

icke tillfinnandes i riksbanken. Herrar fullmäktige hava nämligen för denna befattning

föreslagit i avlöningshänseende en mellanställning mellan tredje och fjärde

lönegraderna.

Oaktat dylika mellangrader icke äro okända inom den centrala statsförvaltningen,

är emellertid inrättandet av nya sådana grader en fråga, som, då den framkommit,

visat sig väcka vissa betänkligheter inom riksdagen.

Beträffande nu förevarande befattning må dock erinras därom, att, medan föreståndarna

för de under den ifrågasatta kameralbyrån sorterande obligations- och kupongsamt

statsskuldboksavdelningarna föreslagits att vara tjänstemän av tredje lönegraden,

revisionsbyrån skulle komma att intaga en självständig ställning vid sidan av kameralbyrån,

en omständighet, som enligt herrar fullmäktiges mening borde motivera för

revisionsbyråns chef högre avlöningsförmåner än tredje lönegradens. Herrar fullmäktige

hava vidare erinrat om den ställning, revisionskommissarierna i kammarrätten i förevarande

avseende intaga.

Om kommittén ock i denna fråga måst hysa vissa betänkligheter, har kommittén

likväl, med hänsyn till den ställning ifrågavarande tjänsteman skulle erhålla

i den föreslagna organisationen, ansett sig icke böra motsätta sig herrar fullmäktiges

förslag. Den ifrågavarande tjänstemannens begynnelseavlöning skulle utgöra 6,800

kronor eller lika med vad för revisionskommissarie är fastställt. Härtill skulle komma

två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor, medan revisionskommissarie endast äger rätt

till ett ålderstillägg å 600 kronor. Skulle ifrågavarande tjänsteman i likhet med

revisionskommissarie erhålla rätt till endast ett ålderstillägg å 600 kronor, komme

emellertid hans slutavlöning att uppgå till 7,400 kronor eller samma belopp som slutavlöningen

för tredje gradens tjänstemän. Detta måste givetvis betraktas såsom

otillfredsställande.

Då kommittén sålunda finner sig böra förorda den av herrar fullmäktige föreslagna

avlöningstypen för revisionsbyråns föreståndare, vill kommittén erinra om en

annan inom statsförvaltningen fastslagen avlöningstyp, med vilken denna är nära

jämförbar. Yrkesinspektör, stationerad i Stockholm, åtnjuter en begynnelseavlöning

av 6,600 kronor, därav 4,200 kronor lön, 2,000 kronor tjänstgöringspenningar och

400 kronor ortstillägg; härtill kunna komma två ålderstillägg, vartdera å 500 kronor,

vadan slutavlöningen uppgår till 7,600 kronor. Högsta pensionsunderlaget för yrkesinspektör

är 5,200 kronor eller samma belopp, som föreslagits såsom pensionsunderlag

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

för ifrågavarande förste revisorstjänst i riksgäldskontoret. Vid nämnda förhållande

torde något hinder icke böra möta för ett godtagande av detta belopp såsom pensionsunderlag

för nu ifrågavarande befattningshavare.

Å herrar fullmäktiges statförslag äro upptagna tre kvinnliga biträdesbefattningar

av andra graden med en sammanlagd avlöning för en var av 2,000 kronor jämte rätt

till två ålderstillägg ä 200 kronor och en kvinnlig biträdesbefattning av första graden

med en sammanlagd avlöning av 1,600 kronor jämte rätt till likaledes två ålders

tillägg å 200 kronor.

Av de tre föreslagna andragradsbiträdena skulle ett placeras å den ifrågasatta

räkenskapsavdelningen. Hon skulle i egenskap avjriksgäldskommissariens bokföringsbiträde

hava i huvudsak att föra inkomst- och utgiftsböckerna samt liggarna för specialkonti,

att uppsätta koncept till de för statskontorets riksbokslutsbyrå avsedda månadsrapporterna

samt att föra de specialräkningar, som ej kunde medhinnas av riksgäldskommissarien.

Det andra av dessa biträden skulle tjänstgöra å den föreslagna statsskuldboksavdelningen;

hon skulle hava att verkställa inskrivningar i statsskuldboken (huvudexemplaret)

efter de av revisorn upprättade koncepten, utskriva certifikat, ansvara för

alla register m. m., föra den s. k. löpande certifikaträkningen samt i övrigt biträda

vid granskningar och kollationeringar.

Det tredje av de föreslagna andragradsbiträdena skulle tjänstgöra såsom assistent

å obligations- och kupongavdelningen och hava till huvudsaklig uppgift att föra räkenskap

över de i säkerhetsvalven förvarade obligationsupplagorna, såväl de osålda som

de s. k. återköpta obligationerna, att föra räkningarna »obligationsskuld» och »bokskuld»,

att föra nummerförteckningar över uppköpta obligationer, att bokföra alla

anmälningar rörande förkomna obligationer och kuponger, samla utlottningslistor samt

att föra viss statistik m. m.

Det föreslagna förstagradsbiträdet skulle likaledes vara placerat å obligationsoch

kupongavdelningen och hava att biträda avdelningens föreståndare vid uppräkning

och kontrollering av i kassan inlösta, omakulerade obligationer och kuponger, vid

deras annullering och sortering, lämna biträde i förvaringsvalvet för inlösta obligationer

och kuponger o. s. v.

De inom statsförvaltningen vedertagna avlöningstyperna för kvinnliga biträden

äro tre, nämligen biträden av första graden med avlöning av 1,200 kronor, av andra

graden med avlöning av 1,600 kronor och av tredje graden med avlöning av 2,000

kronor, till vilka belopp för alla tre graderna kunna komma två ålderstillägg, vartdera

å 200 kronor. Enär de av herrar fullmäktige föreslagna kvinnliga biträdena av

andra graden och av första graden skulle motsvara respektive tredje och andra gradens

biträden inom statsförvaltningen, synes det kommittén lämpligt, att för undvikande

av eventuellt missförstånd de kvinnliga biträdena i riksgäldskontoret böra

benämnas biträden av högre och av lägre grad.

Herrar fullmäktige hava föreslagit tre dylika befattningar av högre grad. Kommittén

vill härmed erinra, hurusom vid inrättande av motsvarande befattningar inom

den centrala statsförvaltningen riksdagen ansett det vara angeläget att framgå med

största varsamhet. Faran för konsekvenser i form av ökade anspråk på dylika befattningar

från ämbetsverkens sida har gjort, att riksdagen för statsförvaltningens vid
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

17

kommande ansett sig, endast då särskilda skäl — synnerligen kvalificerat eller ansvarsfullt

arbete — föreligga, kunna bevilja uppförande å stat av en eller annan sådan

biträdesbefattning.

Kommittén håller för sin del före, att endast för två av de av herrar fullmäktige

föreslagna biträdena göromål äro avsedda av en sådan art, att de betinga befattningarnas

jämställande med tredje gradens biträden inom statsförvaltningen, nämligen

de ifrågasatta biträdena å räkenskapsavdelningen samt å obligations- och kupongavdelningen.

Dessa böra enligt kommitténs mening placeras i den högre graden,

medan de två återstående böra vara av den lägre graden.

I fråga om förste vaktmästarbefattningen i riksgäldskontoret, till vilken befattning

någon direkt motsvarighet icke finnes vid riksbanken, har föreslagits en höjning

av avlöningen från 1,800 kronor med ett ålderstillägg å 200 kronor till 2,000 kronor med

två ålderstillägg å 200 kronor. Beträffande höjningen av begynnelseavlöningen har

kommittén icke ansett sig böra göra någon erinran, varemot kommittén funnit sig ej

kunna tillstyrka förslaget om ytterligare ett ålderstillägg åt ifrågavarande befattningshavare.

Enligt kommitténs mening bör alltså förste vaktmästaren i riksgäldskontoret

fortfarande åtnjuta rätt till endast ett ålderstillägg å 200 kronor, vadan hans slutavlöning

skulle komma att uppgå till 2,200 kronor. Det av fullmäktige för förste

vaktmästaren föreslagna pensionsunderlag, 1,400 kronor, är samma belopp, som nu

utgör högsta pensionsunderlag för befattningshavaren i fråga.

Beträffande avlöningsförmånerna för riksgäldskontorets övriga vaktmästare innebär

förslaget en avvikelse från vad i detta avseende gäller för motsvarande befattningshavare

i riksbanken. De sistnämnda åtnjuta en avlöning av 1,650 kronor jämte rätt

till två ålderstillägg å 150 kronor, vadan slutavlöningen uppgår till 1,950 kronor,

under det att riksgäldskontorets vaktmästare enligt förslaget skulle erhålla en avlöning

av 1,600 kronor jämte rätt till tva ålderstillägg å 200 kronor, vadan deras slutavlöning

skulle uppgå till 2,000 kronor.

Skillnaden kan synas oväsentlig, men, enär för andra befattningshavare i riksgäldskontoret

riksbankens avlöningstyper tjänat till förebild, ser kommittén ingen anledning,

varför man i fråga om vaktmästarna skulle frångå denna princip. Enligt

kommitténs mening böra följaktligen riksgäldskontorets vaktmästare i avlöningshänseende

jämställas med vaktmästarna vid riksbankens huvudkontor.

I fråga om den föreslagna avlöningsstaten för tjänstinnehavare vid riksdagens

hus vill kommittén till en början yttra sig beträffande den där upptagna övervaktmästarbefattningen.

Förslaget innebär en höjning av ''begynnelseavlöningen för denna

tjänst från 2,400 kronor till 2,600 kronor, varjämte i stället för ett ålderstillägg å

200 kronor föreslagits två ålderstillägg, vartdera å 300 kronor.

Herrar fullmäktige hava gjort en jämförelse mellan omförmälda övervaktmästare

och övervaktmästaren vid riksbanken, vilkens avlöningsförmåner — frånsett

olika fördelning mellan lön och tjänstgöringspenningar — äro enahanda med dem,

som övervaktmästaren vid riksdagshuset för närvarande åtnjuter. I betraktande av

den betydande skillnaden i storlek mellan riksdagens och riksbankens fastigheter och

den därav följande olikheten i omfattningen av till fastigheterna hörande anläggningar

av olika slag, hava herrar fullmäktige funnit uppenbart, att vid jämförelse med motsvarande

befattningshavare vid riksbanken såväl avsevärt större ansvar som tyngre

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Nr 45.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

arbetsbörda måste vila å såväl övervaktmästaren som övermaskinisten i riksdagshuset, vadan

en ej alltför knappt tillmätt förhöjning i avlöningen för dem syntes vara väl befogad.

Enligt vad kommittén inhämtat, har övervaktmästaren i riksdagshuset, sedan

senaste lönereglering för honom ägde rum, fått sig ålagt dels ansvaret för all städning

av riksdagens lokaler dels ock förmanskapet över portvakter och all betjäning vid

riksdag, kyrkomöte, statsrevision, kommittéer och beredningar i riksdagshuset. Arbetet

hade därjämte ökats på grund av längre riksdagar, större förbrukning av papper och

skrivmaterialier, växande antal kommittéer och kommissioner, ofta återkommande

lokaländringar och alltmer omfattande reparationer; den föreslagna påbyggnaden skulle

komma att medföra stor ökning i hans arbete såväl under som efter dess utförande.

Det nuvarande antalet lokaler, för vilka övervaktmästaren hade att svara, uppginge

till omkring 220.

Med hänsyn till den ökade arbetsmängden, som kommit att vila på övervaktmästaren,

finner kommittén en förhöjning av hans avlöningsförmåner befogad; och

har kommittén mot den föreslagna höjningen av begynnelseavlöningen från 2,400

kronor till 2,600 kronor intet att erinra. Vad däremot beträffar de ifrågasatta ålderstilläggen,

synas dessa väl högt beräknade, och anser kommittén det vara tillfyllest,

därest övervaktmästaren bleve berättigad till, utöver det i nu gällande stat upptagna

ålderstillägget å 200 kronor, ytterligare ett ålderstillägg å samma belopp. Hans slutavlöning

skulle därigenom komma att uppgå till 3,000 kronor.

I nu gällande stat äro de kontanta avlöningsförmånerna lika för övervaktmästaren

och övermaskinisten i riksdagshuset. Likheten är bibehållen i herrar fullmäktiges

statsförslag.

Kommittén anser de kontanta avlöningsförmånerna för övermaskinisten böra

bliva de, som kommittén ansett skäliga för övervaktmästaren.

Mot herrar fullmäktiges förslag, att i avlöningsstaten för tjänsteinnehavare vid

riksdagens hus uppföras en förste eldare- och två portvaktstjänster, har kommittén

för sin del intet att erinra.

För dessa befattningshavare innebär förslaget en begynnelseavlöning för förste

eldaren av 1,700 kronor och för en var av de båda portvakterna 1,600 kronor. Härtill

skulle för en var av samtliga tre befattningshavare komma två ålderstillägg till

lönen å 150 kronor, varjämte de skulle åtnjuta fri bostad jämte bränsle och ljus

intill viss förbrukning.

I betraktande av de avlöningar, vilka äro fastställda för vaktmästare i riksbanken,

och de avlöningsförmåner, som av kommittén förordats för riksgäldskontorets

vaktmästare, måste kommittén finna de för nu ifrågavarande befattningshavare föreslagna

avlöningsförmånerna väl högt beräknade; det må nämligen erinras därom, att

dessa befattningshavare enligt förslaget skulle erhålla utöver kontant avlöning den

väsentliga förmånen av fri bostad jämte nödigt bränsle samt elektriskt ljus intill viss

förbrukning.

Med hänsyn härtill anser kommittén den kontanta avlöningen böra reduceras;

och vill kommittén föreslå, att densamma sättes för förste eldaren till 1,5< *0 kronor,

därav 1,000 kronor lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar, samt för en var av

de båda portvakterna till 1,400 kronor, därav 950 kronor lön och 450 kronor tjänstgöringspenningar,

vartill för samtliga skulle komma de föreslagna ålderstilläggen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

19

Pension sunderlagen torde kunna för såväl förste eldaren som portvakterna bestämmas till

1,200 kronor.

På sätt förut erinrats, uppbär förste eldaren nu ett arvode av 1,620 kronor.

Enligt vad kommittén inhämtat, bar denne befattningshavare varit i riksdagens tjänst

anställd så lång tid, att han, därest honom medgives rätt att för åtnjutande av löneförhöjning

tillgodoräkna sig denna tid, skulle omedelbart vid den nya statens ikraftträdande

komma i åtnjutande av en sammanlagd avlöning av 1,800 kronor.

Vad de båda portvakterna beträffar, åtnjuter en var av dem för närvarande ett

arvode av 1,500 kronor. Den ene av dessa har, enligt vad kommittén inhämtat,

varit i riksdagens tjänst så lång tid, att han — vid befattningens uppförande å stat

och med eventuell rätt för honom att för löneförhöjning få tillgodoräkna sig föregående

tjänstgöring — skulle enligt den föreslagna staten i avlöning erhålla tillhopa 1,700 kronor.

Den andre av de båda portvakterna däremot, som endast en kortare tid varit

i riksdagens tjänst, skulle vid befattningens uppförande å stat endast komma i åtnjutande

av den för befattningen där uppförda begynnelseavlöningen, vadan han sålunda

skulle komma i sämre ekonomisk ställning än han för närvarande intager. I

billighetens intresse anser kommittén emellertid bemyndigande böra givas herrar fullmäktige

att, så länge sistnämnde befattningshavare enligt stat tillkommande avlöningsförmåner

understiga vad till honom nu utgår, till honom utbetala erforderligt skillnadsbelopp.

I händelse av bifall till de erinringar, kommittén framställt i anledning av

herrar fullmäktiges förslag, skulle avlöningsstaterna för tjänsteinnehavare vid riksgäldskon

toret och vid riksdagens hus te sig på följande sätt:

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Lönereglerings

kommitténs

förslag till

avloningsstater.

Avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksgäldskontor et.

Tjänst-

Pen-

Lön

görings-

pen-

Summa

Ålderstillägg till lön

sions-

under-

ningar

lag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

1 riksgäldssekreterare, tillika om

1

)

budsman.................................

5,400

2,700

8,100

> 600 kr. efter 5 år.

J- 5,600

1 riksgäldskommissarie ...............

5,400

2,700

8,100

/

1 förste revisor...........................

4,500

2,300

6,800

f 500 kr. efter 5 år, 500

\ kr. efter ytterligare 5 år.

\ 5,200

1 tjänsteman i tredje graden, kam-

rerare ....................................

4,300

2,100

6,400

500 kr. efter 5 år, 500 kr.

■ 5,000

1 tjänsteman i tredje graden, kam

efter ytterligare 5 är.

rerare ....................................

4,300

2,100

6,400

1 tjänsteman i andra graden, kassör

3,200

1,600

4,800

Missräkningspenningar till denne...

—

1,000

1 tjänsteman i andra graden, re- gistrator och kanslist...............

3,200

1,600

4,800

500 kr. efter 5 år, 500 kr.

4,000

1 tjänsteman i andra graden, revisor

3,200

1,600

4.800

efter ytterligare o ar.

1 tjänsteman i andra graden, revisor

3.200

1,600

4,800

1 tjänsteman i andra graden, revisor

1 tjänsteman i första graden, kam-

3,200

1,600

4,800

marskrivare ...........................

2,100

1,100

3,200

1 tjänsteman i första graden, kam-

500 kr. efter 5 år, 500 kr.

• 2,800

marskrivare ...........................

1 tjänsteman i första graden, kam-

2,100

1,100

3,200

efter ytterligare 5 år.

marskrivare .........................

2,100

1,100

3,200

1 kvinnligt biträde av högre grad...

1,250

750

2,000

l 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

| 1,500

1 kvinnligt biträde av högre grad...

1,250

750

2,000

/ efter ytterligare 5 år.

1 kvinnligt biträde av lägre grad...

1,050

550

1,600

l 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

| 1,300

1 kvinnligt biträde av lägre grad...

1,050

550

1,600

1 efter ytterligare 5 år.

1 förste vaktmästare ..................

1,400

600

2,000

} 200 kr. efter 5 år.

} 1,400

1 vaktmästare ...........................

1 vaktmästare ...........................

1,100

1,100

550

550

1,650

1,650

[ 150 kr. efter 5 år, 150 kr.

| 1,200

1 vaktmästare ...........................

1,100

550

lj650

f efter ytterligare 5 år.

Summa

55,500

28,050

84,550

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad — varmed äro förenade förmånerna

av nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100

kw. om året — skall å hans lön avdragas 400 kronor.

Anm. 2. Vaktmästare åtnjuter, utom övriga löneförmåner, uniformsbeklädnad.

Anm. 3. Den av riksgäldskontorets tjänstemän, som förordnas till föreståndare för riksdagens ekonomiska

förvaltningsbyrå, äger att därför åtnjuta ett arvode av 1,200 kronor om året.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksdagens hus.

21

Lön

Kr.

Tjänst- görings- pen- n in gar

Kr.

Summa

Kr.

1 övervaktmästare ............

1,600

1,000

2,600

1 övermaskinist ..............

1,600

1,000

2,600

1 förste eldare..................

1,000

500

1,500

1 portvakt........................

950

150

1,400

1 eko ........................

950

450

1,400

Summa

6,100

3,400

9,500

Älderstillägg till lön

Kr.

1 200 kr. efter 5 år, 200 kr. efter

/ ytterligare 5 år.

I 150 kr. efter 5 år, 150 kr. efter

| ytterligare 5 år.

Pen
sions
under
lag
Kr.

} 1,800

| 1,200

Anm. 1. Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en

strömförbrukning av högst 200 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

Anm. 3. Overmaskinisten och förste eldaren åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt

ljus med en strömförbrukning av högst 100 kw. om året.

Anm. 3. Av de i staten för overmaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor

ersättning för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande

av statistik över förbrukningen av elektricitet.

Anm. 4. Portvakterna åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 150 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

Avlöningsstaten för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret skulle sålunda med

de av kommittén vidtagna jämkningarna sluta på ett belopp av......... kronor 84,550.

Då den nu gällande statens slutsumma är.......................................... » 57,400

skulle ökningen sålunda utgöra ........................................................... kronor 27,150,

Avlöningsstaten för tjänstinnehavare vid riksdagens hus skulle enligt kommitténs

förslag sluta på ett belopp av...................................................... kronor 9,500.

Då nuvarande statens slutsumma är ................................................... » 4,800

skulle ökningen sålunda utgöra

kronor 4,700.

Härvid har hänsyn icke tagits till eventuella älderstillägg.

Beaktas bör emellertid, å andra sidan, att, vid åtskilliga extra befattningshavares

eventuella överflyttning å ordinarie stat, deras nuvarande arvoden från vederbörande

anslag ej vidare komma att utgå.»

Såsom förut omförmälts, anhöll förlidet års bankoutskott, att fullmäktige

ville utreda, huruvida och i vad mån en omläggning av arbetet inom

riksgäldskontoret lämpligen borde äga rum samt därefter inkomma med

yttrande och förslag i ämnet. En sådan utredning har ock numera, enligt

vad av ovanstående framgår, blivit av fullmäktige verkställd; och hava fullmäktige

för sin del funnit, att riksgäldskontoret bör bibehålla sitt nuvarande

verksamhetsområde oavkortat och alltså avstyrkt hittills framkomna förslag

i syfte att från riksgäldskontoret avskilja och till andra verk överföra större

eller mindre delar därav.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

I detta avseende hava fullmäktige till en början erinrat, att bokföringen

inom riksgäldskontoret från och med ingången av år 1917 blivit omlagd

i enlighet med ett inom bokföringskommittén utarbetat, med statsbokföringsreformens

principer överenstämmande förslag. Härigenom hade bland annat

riksgäldskontorets kassa i den gamla bemärkelsen försvunnit och kassarörelsen

i stället lagts omedelbart på riksgäldskontorets och statsverkets giroräkningar

i riksbanken. Endast en mindre handkassa funnes i riksgäldskontoret,

att betrakta såsom ett kassören lämnat förskott till bestridande

av smärre utgifter. Bokföringen vore numera i sin helhet grundad på

kassabokföring, vilken skulle icke blott giva en bild av riksgäldskontorets

hela rörelse utan även utgöra grundvalen för den riksgäldskontoret åliggande

budgetsredovisningen. Kassarörelsen stode numera i ännu högre grad

än tillförne i organiskt samband med kontorets verksamhet i dess helhet.

Fullmäktige förmenade, att kassarörelsens frånskiljande skulle äventyraden

överensstämmelse med statskontorets bokföring, som åsyftats med det nya

systemet. Budgetsredovisningen skulle, om kassarörelsen överflyttades till

riksbanken, fullgöras av banken, som alltså finge övertaga en ny verksamhetsgren.

Varken besparing av arbete och kostnader eller åsyftad enhetlighet

i förvaltningsformerna skulle vinnas genom överflyttningen; snarare

komme den att medföra splittring och ökat arbete. Fullmäktige ansåge därför,

att kassarörelsen borde, ehuru som nämnt något omlagd, bibehållas i

riksgäldskontoret.

Beträffande härefter inlösen av obligationer och kuponger syntes denna

verksamhet visserligen icke stå i sådant organiskt samband med kassarörelsen,

att den icke skulle kunna därifrån avskiljas. Genom en överflyttning

till riksbanken av denna inlösen vunnes dock icke någon verklig

fördel av vare sig ekonomisk eller annan art. Var inlösen än ägde rum,

måste alltid en efterbehandling av obligationerna och kupongerna äga rum,

vilket arbete vore mycket omständligt och behövde såväl avsevärt utrymme

som särskilt stor personal. Detta arbete måste enligt fullmäktiges mening

utföras i riksgäldskontoret och betingade således lika stor personal som nu.

Den redovisning mellan de båda verken, som bleve nödvändig, skulle snarare

medföra omgång än förenkling.

Även vissa olägenheter syntes vara att befara genom den ifrågasatta

överflyttningen. Särskilt frambålles, att då fullmäktige alltmera strävat att

vid utgivande av inhemska lån söka erhålla teckningar av allmänheten direkt

i riksgäldskontoret, denna strävan underlättades av den beröring med

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

23

allmänheten, som en fortsatt kassarörelse och kuponginlösen i riksgäldskontoret

medförde.

Fullmäktige avstyrkte alltså jämväl den ifrågasatta överflyttningen av

obligations- och kuponginlösen.

Vad vidare anginge riksgäldskontorets transaktioner med utlandet, erinrades,

att samtliga riksgäldskontorets likvider i utlandet, utgörande huvudsakligen

tillhandahållande av förskott åt såsom inlösningsställen för de

svenska statslånen tjänstgörande banker, verkställdes genom riksbanken,

som även plägade förvalta riksgäldskontoret tillhöriga utländska värdepapper,

inkassera räntor och kapitalbelopp ävensom verkställa utbyte av förfallande

värdepapper mot nya sådana. Aven hade indragning av valuta för statslån,

upptagna i utlandet, plägat ske genom riksbanken. Förskotten till de utländska

bankerna däremot bokfördes och redovisades uteslutande i riksgäldskontoret.

En utvidgning av riksbankens befattning med de utländska affärerna

kunde knappast ske annat än genom överflyttande till riksbanken av korrespondensen

rörande dessa affärer. Avräkningen med de utländska inlösningsställena

måste emellertid i sådant fall också överflyttas, men denna

kunde icke skiljas från redovisningen av annuitetsanslagen för statslånen.

Det kunde icke vara ändamålsenligt att verkställa en del av bokföringen i

riksbanken och en annan bokföring, grundande sig på nämnda korrespondens,

i riksgäldskontoret. För övrigt måste anordningen förutsätta överflyttandet

av icke blott obligations- och kuponginlösen utan även av hela

redovisningen av inlösta kuponger och obligationer. Då kuponginlösningens

övertagande redan blivit avstyrkt, måste fullmäktige redan av denna anledning

avstyrka, att riksgäldskontorets utländska korrespondens överflyttades

till riksbanken.

Aven beträffande andra områden av riksgäldskontorets verksamhet hade

överflyttningar till riksbanken ifrågasatts. Ett av dessa vore arbetet med

statsskuldboken och vad därmed ägde sammanhang. Enligt fullmäktiges mening

skulle någon mera avsevärd besparing därigenom icke kunna ernås.

Inskrivningssättet hade numera undergått stora förändringar, så att deposition

nu ägde rum i betydligt mindre omfattning än förr. Utvecklingen syntes

ock gå i riktning mot systemet av en ren bokfordran. Detta gjorde, att

statsskuldboken komme att alltmera bliva en verkligt integrerande del av

själva upplåningen. Enligt sakens natur borde då statsskuldboken handhavas

av den myndighet, som verkställde upplåningen och förvaltade statsskulden.

Så vore ock fallet i ett flertal utländska förvaltningar. Även om

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

statsskuldboken överflyttades till riksbanken, måste bestämmanderätten rörande

densamma i viss mån bibehållas bos fullmäktige i riksgäldskontoret. En

sådan anordning måste anses olämplig. Aven i avseende på handhavandet

av statsskuldbokväsendet vore en direkt beröring med allmänheten av stort

värde. Fullmäktige avstyrkte alltså statsskuldbokens överflyttande till riksbanken.

Vidkommande härefter den ifrågasatta överflyttningen till riksbanken

av riksgäldskontorets kamerala avdelning, skulle en sådan anordning, enligt

fullmäktiges mening, hava till följd en olycklig dualism och, om jämväl

övriga i samband därmed ifrågaställda indragningar genomfördes, innebära

en sådan förändring av riksgäldskontorets verksamhet, att den komme i

strid med regeringsformens föreskrift, att riksgäldskontoret skall »ombesörja»

rikets gäld.

Slutligen hava fullmäktige yttrat sig rörande frågan om kontorets befattning

med de utgifter, som vore avsedda att täckas genom upplåning. Denna

befattning skulle då inskränkas till ombesörjande av nödig upplåning och

tillhandahållande åt statsverket av de upplånade medlen. Däremot skulle

från riksgäldskontoret avskiljas handhavandet av järnvägslånefouden, bibanefonden

och allmänna byggnadslånefonden. Förvaltningen av dessa fonder

skulle övertagas av statskontoret. I avseende härå hava fullmäktige erinrat,

att denna fråga varit föremål för behandling i sammanhang med beslutet

om förändrad uppställning av riksstaten. Statskontoret hade i avgivet utlåtande

förklarat sig anse, att den överskådlighet, som skulle vinnas genom

lånebudgetens införande i riksstaten, icke i avsevärd mån komme att rubbas

genom bibehållandet åt riksgäldskontoret av det direkta utbetalandet av de å

riksstaten uppförda anslag, vartill medel anskaffats genom upplåning. Icke

heller vore det för tillgodoseendet av denna överskådlighet nödvändigt att

till statskontoret överflytta förvaltningen av järnvägslånefonden och allmänna

byggnadslånefonden. Fullmäktige hade också avgivit yttrande i ärendet och

därvid mot den tilltänkta överflyttningen framhållit ungefär samma synpunkter

som statskontoret.

Någon förändrig blev icke heller beslutad. Fullmäktige hade nu åter

fått anledning att yttra sig i denna fråga och syntes icke något hava inträffat,

som kunde föranleda fullmäktige att ändra ståndpunkt. Även om

enhetligheten i statens finansförvaltning kunde främjas genom en överflyttning,

skulle eu sådan i allt fall nu medföra vissa olägenheter utan motsvarande

fördelar. Hänsyn borde även tagas till statskontorets nuvarande

arbetsbörda, vilken komme att ökas och medföra en ökning av personalen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskoltets utlåtande Nr 45.

25

med därav föranledda ytterligare kostnader och svårt vore att bedöma huruvida

denna skulle motsvaras av en minskning i riksgäldskontorets omkostnader.

Fullmäktige ansåge sig alltså böra avstyrka överflyttning till statskontoret

av såväl bestyret med låneanslagens utbetalande som förvaltningen

av ifrågavarande fonder.

Fullmäktige hava utgått från den förutsättningen, att riksgäldskontoret

fortfarande skall behålla sin nuvarande konstitutionella ställning och

att det nuvarande verksamhetsområdet skall bliva oförändrat.

De skäl, sora fullmäktige anfört till stöd härför, har utskottet funnit

vara så vägande, att jämväl utskottet kommit till den uppfattningen, att

åtminstone icke för närvarande några åtgärder böra vidtagas, vilka äro ägnade

att mera avsevärt rubba ifrågavarande institution och dess nuvarande

verksamhet.

Såsom fullmäktige framhålla, har emellertid riksgäldskontorets arbetsbörda

under senare tid högst väsentligt ökats. I anledning härav och då

med hänsyn till nu inträdda förändrade förhållanden kontorets organisation

ansetts otidsenlig, hava fullmäktige funnit en genomgripande omorganisation

av räkenskaps- och kassakontoret vara nödvändig i syfte att åstadkomma

en mera rationell arbetsfördelning och en grundlig omläggning av statsskuldboksväsendet

och kupongredovisningssättet m. m. Givet vore emellertid,

att en omorganisation av kontoret, på sätt fullmäktige föreslagit, med

hänsyn till den alltjämt växande arbetsbördan icke kunde genomföras utan

en ökning av den ordinarie personalen.

Såsom närmare framgår av utskottets bär ovan (sid. 5 — 7) lämnade

redogörelse, innebär det ifrågavarande förslaget i korthet följande.

Riksgäldskontor skulle uppdelas i tre från varandra skilda byråer,

nämligen kameralbyrån, revisionsbyrån och riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Kameralbyrån, till vilken huvuddelen av kontorets arbetsbörda komme

att förläggas, skulle bestå av tre underavdelningar, och skulle chefskapet

över samtliga dessa avdelningar utövas av innehavaren av den nuvarande

kamrerarebefattningen, hädanefter benämnd riksgäldskommissarie.

Inom revisionsbyrån skulle allt revisionsarbete inom riksgäldskontor

sammanföras med därtill hörande gransknings- och kontrollarbete. Den

ordinarie personalen skulle utgöras av en föreståndare (förste revisor) och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. S samt. 32 käft. (Nr 45.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

en andra gradens tjänsteman (revisor). Dessutom erfordrades åtminstone

ett extra biträde.

Beträffande härefter riksdagens ekonomiska förvaltning sbyrå, skulle denna

byrå handhava de göromål, som tillkomma riksgäldskontoret med avseende

å vården av riksdagens ekonomiska angelägenheter och hittills varit fördelade

på ett flertal tjänstemän i riksgäldskontoret. Personalen å denna

byrå borde enligt fullmäktiges mening bestå av en föreståndare på extra

stat och en andra gradens tjänsteman (revisor).

Föreståndaren skulle handlägga flertalet av de ärenden, som nu tillkomme

den s. k. vice värden i riksdagshuset. Till byråföreståndare borde

enligt fullmäktiges mening, intill dess göromålen kunde anses kräva en för

ändamålet särskilt anställd befattningshavare, förordnas en bland riksgäldskontorets

tjänstemän. Då vicevärdsbefattningen hittills varit förenad med

nuvarande kamrerartjänsten, hava fullmäktige ansett lämpligt, att riksgäldskommissarien

tillsvidare bleve förordnad att jämväl vara föreståndare å ifrågavarande

byrå med rätt att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader

uppbära ett arvode av 1,200 kronor för år.

Vid granskning av det sålunda framlagda förslaget till omorganisation

har utskottet funnit detsamma i det hela välgrundat, varför utskottet ansett

sig böra i huvudsak biträda förslaget. Endast beträffande den byrå, som

skulle benämnas riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå, har utskottet icke

för närvarande velat tillstyrka upprättandet av en sådan.

Med avseende å vården av riksdagens inre administrativa och ekonomiska

angelägenheter förhåller det sig nämligen så, att medan riksdagen

är samlad ett flertal myndigheter inom riksdagen äger bestämmanderätt

rörande olika förvaltningsangelägenheter. Sålunda besluta i vissa fall riksdagens

talmän, talmanskonferensen, kanslideputerade, kanslitillsättarna och

andra kammarens ekonomideputerade. Dessutom är vården av samtliga

dessa angelägenheter i främsta rummet anförtrodd åt fullmäktige samt i

andra rummet åt den s. k. vice värden, varjämte slutligen övervaktmästaren

äger bestämmanderätt i avseende å vissa detaljfrågor. Emellertid saknas

närmare bestämmelser rörande den befogenhet, som tillkommer en var

av nu nämnda myndigheter och personer, och om tilläventyrs sådana föreskrifter

förekomma eller viss praxis utbildat sig, lärer man förvisso

kunna påstå, att gränserna för deras verksamhetsområden äro synnerligen

svävande. Innan något förslag till förändrad organisation, såsom

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

27

nu blivit ifrågasatt, kan genomföras, har det därför synts utskottet vara

nödvändigt, att utredning verkställes, huruvida och i vad mån nuvarande

anordningar i avseende å här berörda angelägenheter må kunna förändras

i syfte att större enhetlighet och planmässighet härutinnan vinnes.

Enligt fullmäktiges förslag skulle den nuvarande kamreraren, A. Roswall

tills vidare förordnas att vara föreståndare för byrån. Ehuru det

enligt utskottets mening knappast torde vara principiellt riktigt, att eu

tjänstinnehavare, vilken uppbär en så hög avlöning som den, vilken tillkommer

en fjärdegradstjänsteman, därutöver erhåller ett extra arvode, har

utskottet likväl ansett, att den nuvarande kamreraren, vilken under eu

följd av år haft ifrågavarande uppdrag sig anförtrott, bör tillsvidare bibehållas

vid denna befattning och således fortfarande uppbära det därmed

förenade arvodet. Då emellertid med hänsyn till göromålens omfattning

fullmäktige ansett den föreslagna revisorsbefattningen, som icke funnes

uppförd å riksgäldskontorets stat, vara oumbärlig, torde det vara nödvändigt,

att i avvaktan å resultatet av ovannämnda utredning fullmäktige bemyndigas

att såsom biträde åt vicevärden tills vidare förordna en tjänsteman

med avlöningsförmåner, icke överstigande vad enligt nu gällande stat tillkommer

en befattningshavare i andra graden. För ändamålet erforderliga

medel synas lämpligen böra bestridas av anslaget till avlöningar m. fl. förvaltningskostnader

för riksgäldskontoret.

Beträffande härefter det av fullmäktige framlagda förslaget till lönereglering

avser detta att bringa avlöningsstaterna för riksbanken och riksgäldskontoret

i närmare överensstämmelse med varandra. Förslaget har icke

heller givit anledning till några väsentliga erinringar från lönereglerings-»

kommitténs sida.

Även utskottet har vid den granskning utskottet ägnat förslaget funnit

detsamma i det hela väl avvägt.

Kommittén har endast i fråga om nedannämnda befattningshavare

kommit till en från fullmäktiges förslag avvikande mening. Sålunda har

kommittén föreslagit viss ändring beträffande de kvinnliga biträdena. I

statförslaget hava fullmäktige nämligen upptagit tre kvinnliga biträdesbefattningar

av andra graden och eu sådan av första graden. Vid jämförelse

med de inom statsförvaltningen vedertagna avlöningstyperna för kvinnliga

biträden har kommittén ansett lämpligt, att dessa biträden inom riksgäldskontoret

borde benämnas biträden av högre och av lägre grad; och har

opaginerad Kontrollera mot PDF

‘28

Bankoutskottets utlåtande Kr do.

kommittén vidare funnit, att endast för två av de av fullmäktige föreslagna

biträdena göromålen vore av sådan art, att de betingade befattningarnas

jämställande med den högsta gradens biträden inom statsförvaltningen.

Dessa biträden, vilka vore de å räkenskapsavdelningen samt å

obligations- och kupongavdelningen anställda, borde enligt kommitténs

mening placeras i den högre graden, de återstående däremot i deri

lägre.

Kommittén har vidare beträffande förste vaktmästarebefattningen i

riksgäldskontoret ansett, att denne borde komma i åtnjutande av endast ött

ålderstillägg å 200 kronor, varemot fullmäktiges förslag innebär även ett

andra ålderstillägg. Enligt kommitténs förslag skulle alltså förste vaktmästarens

slutavlöning komma att uppgå till 2,200 kronor.

Slutligen har kommittén i fråga om vaktmästarna i riksgäldskontoret

ifrågasatt en slutavlöning av 1,950 kronor mot av fullmäktige föreslagna

2,000 kronor.

I nu berörda avseenden har utskottet på de av kommittén anförda skäl

anslutit sig till kommitténs förslag.

Genom ett bifall till den föreslagna löneregleringen kommer ett flertal

av de nuvarande extra ordinarie biträdena att befordras till ordinarie tjänstemän;

och anser sig utskottet i detta sammanhang böra erinra, att en viss

försiktighet torde böra iakttagas för framtiden vid anställandet av ytterligare

extra biträden i riksgäldskontoret.

Då, såsom förut nämnts, utskottet funnit sig icke böra för närvarande

tillstyrka upprättandet av den ekonomiska förvaltningsbyrån, lärer i följd

härav den för nämnda byrå avsedda andra-gradstjänsten böra utgå ur avlöningsstaten.

Beträffande härefter avlöningsstaten för tjänstinnehavare vid riksdagens

hus, har kommittén föreslagit sådan ändring, att övervaktmästarens

och maskinistens slutavlöning skulle uppgå till 3,000 kronor mot av fullmäktige

föreslagna 3,200 kronor. Härutinnan har utskottet funnit sig

böra följa fullmäktiges mening.

I samma stat hava jämväl upptagits en förste eldare och två portvaktstjänster,

och synes däremot icke något vara att erinra. Aven beträffande

avlöningsförmånerna för dessa befattningshavare har kommittén föreslagit

viss reducering av den kontanta avlöningen, men har utskottet jämväl i

detta avseende anslutit sig till fullmäktiges förslag.

Yad angår den ökade kostnad, som den föreslagna nya staten för riksgälds
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

29

kontoret skulle komma att medföra, har denna av fullmäktige beräknats till

27,400 kronor, varav 20,000 kronor belöpa på de föreslagna nya tjänsterna

och återstoden på löneregleringen. Härifrån bör dock avdragas kostnaden för

eu andra-gradstjänst 4,800 kronor, varjämte de av kommittén föreslagna,

av utskottet förordade förändringarna medföra en ytterligare minskning å

250 kronor. Ökningen i fråga om kostnaderna för tjänsteinnehavarna vid

riksdagens hus utgör 5,300 kronor.

Vidkommande härefter de av riksdagen fastställda villkor för åtnju- villkorn för

tande av de i staterna för tiänstinnehavare vid riksgäldskontoret och riks- åtnjutande av

i i i i.. • <*.. o .. i ... -i ... föreslagna av
dagens

hus upptagna avlonmgsiormaner ävensom bestämmelser, som i ov- löningsforrigt

meddelats med avseende å tillämpningen av samma stater, borde dessa maner.

förbliva i huvudsak oförändrade. En del mindre jämkningar och tillägg

bleve dock enligt fullmäktiges mening erforderliga.

I § 67 mom. l:o) andra stycket av reglementet för riksgäldskontoret borde beträffande

fullmakt för föreståndaren för revisionsbyrån (förste revisorn) stadgas detsamma

som för sekreteraren och kamreraren (riksgäldskommissarien).

I bestämmelserna angående semester ifrågasatte fullmäktige den jämkningen,

att tjänstemännen av tredje graden, såsom fallet vore vid riksbankens huvudkontor

erhölle rätt till 1l/. månads semester årligen. Samma förmån borde då givetvis

tillkomma även föreståndaren för revisionsbyrån. Beträffande övervaktmästaren och

övermaskinisten föresloge fullmäktige, såsom ovan erinrats, rätt till tre veckors ledighet

årligen.

I bestämmelserna angående pensionsavgifter erfordrades enligt fullmäktiges mening

den ändring, att avgifterna skulle beräknas, icke såsom nu å lönen, utan å

pensionsunderlaget, varjämte i föreskrifterna angående åtnjutande av pension borde

göras de jämkningar, som föranleddes av införande av särskilda pensionsunderlag.

I likhet med vad som gällde i riksbanken, ansåge fullmäktige kvinnligt biträde

av första graden, som vid befordran till andra graden intjänat båda ålderstilläggen,

böra äga att omedelbart komma i åtnjutande av ett ålderstillägg i sistnämnda

grad.

I bestämmelserna i övrigt för åtnjutande av ålderstillägg ansåge fullmäktige

böra göras det tillägg, att tredje gradens tjänsteman, därest han befordrades till förste

revisor, skulle äga att, för åtnjutande av ålderstillägg såsom sådan, tillgodoräkna sig

sin tjänstgöring i tredje graden.

I avseende härå har lönereglering skommittén yttrat följande: Ltmeregierings
»I

anledning av vad herrar fullmäktige anfört i fråga om villkor för åtnjutande kommittén.

av avlöningsförmåner enligt de föreslagna nya staterna vill kommittén uttala följande.

För kommittén hade det synts önskvärt, att, då nu, såsom förslaget avser, en

överensstämmelse skulle bringas till stånd mellan riksgäldskontorets och riksbankens

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

avlöningsstater, denna överensstämmelse utsträckts att jämväl omfatta ordningen för

avlöningsvillkorens uppställande och gruppering.

I enlighet med vad kommittén i sitt betänkande angående ny avlöningsstat för

Sveriges riksbank (delen XLII) förordat, blevo nämligen avlöningsvillkor för befattningshavare

vid riksbanken utbrutna ur reglementet för riksbankens styrelse och förvaltning

och tillsammans med andra föreskrifter av samma natur anknutna till vederbörande

avlöningsstat, varjämte vissa tilläggsbestämmelser fastställdes angående särskilda

förmåner och ersättningar m. m.

En liknande anordning i vad angår tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret och

riksdagens hus hade, som sagts, synts kommittén önskvärd, men har detta mött svårigheter,

enär i nu gällande reglemente för riksgäldskontoret bestämmelser i ämnet

äro sammanförda ej endast för befattningshavare vid riksgäldskontoret och riksdagens

hus utan även för befattningshavare vid riksdagens bibliotek, för vilka sistnämnda

någon lönereglering nu icke avses.

Med hänsyn härtill har kommittén ej ansett sig böra i detta avseende ifrågasätta

någon annan anordning än herrar fullmäktige föreslagit. Herrar fullmäktige

hava dessutom i sin skrivelse sagt sig ämna längre fram under riksdagen avgiva förslag

till erforderliga ändringar i reglementet.

Då de nya staterna komma att föranleda vissa formella ändringar i nu gällande

avlöningsvillkor, vilka ändringar givetvis komma att av herrar fullmäktige uppmärksammas

i det i utsikt ställda förslaget till ändringar i reglementet, vill kommittén,

som i avseende å vad herrar fullmäktige i sin skrivelse (sid. 46 i det kommittén

tillställda avtrycket) rörande avlöningsvillkoren anfört icke har något att erinra, nu

endast beröra ifrågavarande bestämmelser i vissa sakliga hänseenden.

Den i reglementets § 67 mom. 3:o) förekommande bestämmelsen i fråga om

förening av tjänster torde även böra gälla befattningshavare vid riksdagens hus.

I samma § mom. 5:o) föreskrives nu, att, där förhöjning i lönen efter viss tids

tjänstgöring är enligt stat medgiven, förhöjning ej må, ändå att den föreskrivna tiden

är tilländalupen, beviljas, förrän tjänstinnehavaren under minst fyra femtedelar av

samma tid med gott vitsord bestritt sin egen eller på grund av förordnande annan statens

tjänst eller fullgjort annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom

till last den tid han åtnjutit semester. I likhet med vad för närvarande gäller, bland

andra, befattningshavare vid riksbanken, torde här böra beaktas, att ej heller den tid

må föras vederbörande tjänstinnehavare till last, varunder han åtnjutit ledighet för

fullgörande av värnplikt.

I samma § och samma moment heter det vidare härefter: »och må, då förhöjning

i lönen beviljas, den förhöjda lönen åtnjutas från och med månaden näst efter

den, under vilken de för förhöjningen stadgade villkoren blivit uppfyllda». I likhet

ej endast med vad fallet är för riksbanken utan även med vad i allmänhet vid fastställande

av avlöningsvillkor för statsförvaltningens verk och inrättningar blivit vedertaget,

bör för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret och riksdagens hus denna bestämmelse

ändras därhän, att vid löneförhöjning (genom ålderstillägg) den högre

avlöningen ej får tillträdas förr än vid början av kalenderåret näst efter det, varunder

den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd.

I avseende å vad i samma moment, tredje stycket, stadgas i fråga om till
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

31

godoräknande för avlöningsförhöjning av föregående tjänstgöring inom verket torde, i

nära överensstämmelse med vad fallet är beträffande riksbanken, böra föreskrivas, att

löntagare, som övergår från den förutvarande till den nya staten, bör tillgodoräknas

ej mindre den tid, som före den nya statens trädande i kraft förflutit från hans tillträde

till befattningen eller motsvarande ordinarie tjänst inom verket, än även i

förekommande fall den tid, varunder han omedelbart före tillträdet bestritt sådant

förordnande, som, enligt de å den förutvarande staten tillämpliga bestämmelser, kunnat

få tillgodoräknas för erhållande av ålderstillägg.

Bestämmelsen i samma § mom. 7:o) (åberopad i mom. 6:o) angående eventuell

rätt för tjänstinnehavare att under ledighet för sjukdom viss tid behålla jämväl tjänstgöringspenningar

torde böra upphävas i vad angår tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret

och riksdagens hus. En dylik bestämmelse förekommer ej i nu gällande avlöningsvillkor

för riksbanken (se mom. 4:o) i dessa).

I enahanda syfte bör, i vad angår kvinnliga biträden, § 81 mom. 5:o) undergå

ändring.

I fråga om de kvinnliga biträdena torde ock böra stadgas, att, därest sådant

biträde, som vid den tidpunkt, då staten träder i kraft, är anställt vid riksgäldskontoret

och befordras till ordinarie biträde från samma tidpunkt, omedelbart dessförinnan

mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig beskaffenhet

därstädes, biträdet skall äga att för åtnjutande av löneförhöjning räkna sig tillgodo

den tid, biträdet utfört sådant arbete i riksgäld skontoret.

Enahanda bestämmelser torde böra meddelas att gälla i fråga om de till uppförande

på ordinarie stat föreslagna förste eldare- och portvaktstjänsterna vid riksdagens

hus.

Bland avlöningsvillkoren för ordinarie tjänstinnehavare i riksbanken är även

intagen bestämmelse därom, att kvinnlig tjänstinnehavare, som fyllt 55 år och uppnått

30 tjänstår, är, därest hon efter ådagalagt välförhållande anhåller om avsked,

berättigad att åtnjuta pension till belopp motsvarande tre fjärdedelar av det för

hennes tjänst gällande pensionsunderlaget.

För kommittén har framhållits önskvärdheten av en dylik bestämmelse jämväl

beträffande kvinnliga biträden i riksgäldskontoret, vilket kommittén ansett sig böra

här allenast omnämna.»

«

Beträffande villkoren för åtnjutande av avlöningsförmåner enligt de

nya staterna hava fullmäktige alltså ansett, att nu gällande bestämmelser

borde bliva i huvudsak oförändrade, dock med en del mindre jämkningar

och tillägg. Kommittén har emellertid härutinnan föreslagit ytterligare jämkningar

och erinringar huvudsakligen i syfte, att de för riksbanken gällande

motsvarande bestämmelserna nu skulle komma att tillämpas även för

riksgäld sk ontoret.

Häremot har utskottet för sin del icke funnit något att erinra, utan

ansett sig böra tillstyrka vad kommittén föreslagit, varjämte utskottet hemställt

om vissa mindre tillägg, vilka icke torde tarva någon särskild motivering:

s. 32 Kontrollera mot PDF

Tiden för de

nya staternas

tillämpning.

Fullmäktige.

32 Bankoutskottets utlåtande AV 45.

Såsom kommittén framhållit, vore det visserligen önskvärt, att ifrågavarande

avlöningsvillkor tillika med föreskrifter av samma natur, såsom

fallet var vid fastställande av den nya avlöningsstaten för riksbanken, anknötes

till vederbörande avlöningsstater, samt att särskilda tilläggsbestämmelser

fastställdes angående särskilda förmåner och ersättningar in. m.

Emellertid hava härvidlag mött svårigheter, enär bestämmelserna i gällande

reglemente äro sammanförda icke endast för befattningshavare i

riksgäldskontoret och riksdagens hus utan även. för sådana i riksdagens

bibliotek. Med den ifrågasatta anordningen synes därför böra anstå, till

dess löneregleringen blir genomförd för sistnämnda befattningshavare.

I detta sammanhang bar kommittén ansett, att, i överensstämmelse

med vad vid 1914 års senare riksdag skedde beträffande riksbanken, i

sammanhang med fastställande av nya avlöningsstater för tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret och riksdagens bus syntes böra förklaras, att den,

som från och med eller efter den tid, då de nya staterna träda i kraft,

tillträder ordinarie befattning vid riksgäldskontoret och riksdagens bus, skall

vara pliktig att underkasta sig de för åtnjutande av avlöningsförmånerna

fastställda villkor och bestämmelser, samt att de förutvarande innehavare

av ordinarie befattningar vid riksgäldskontoret och riksdagens bus, vilka

icke inom en viss bestämd tid anmäla, att de vilja övergå till den nya

staten samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade villkor

och bestämmelser, och som icke lagligen kunna därtill förbindas, skola varda

bibehållna vid dem enligt dittills gällande stat med tillhörande bestämmelser

tillkommande avlönings- och pensionsförmåner.

Även detta förslag bar utskottet funnit sig böra biträda, och har utskottet

ansett sådan anmälan böra ske inom en månad, sedan den nya staten trätt i kraft. I

I fråga om tiden för de nya staternas ikraftträdande hava fullmäktige

erinrat, att de stater, som fastställdes av 1908 års riksdag för tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och riksdagens bus,

tillämpades från och med juli månad samma år Med hänsyn till den rådande

dyrtiden och angelägenheten att till följd därav de föreslagna avlöningsförbättringama

snarast möjligt måtte komma nu ifrågavarande tjänstinnehavare

till del, hava fullmäktige ansett, att de nya staterna helst

borde träda i kraft redan från och med månaden näst efter den, då

riksdagen fattat sitt beslut i ämnet, men hava fullmäktige dock funnit sig

böra stanna vid att hemställa om deras tillämpande från och med juli

månad 1917.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

33

Löneregleringskommittén har för sin

följande:

del med avseende härå anfört Lönereglerings

kommittén.

»Kommittén tillåter sig erinra, hurusom, då fråga om ny avlöningsstat för riksbanken

förelåg vid 1914 års senare riksdag, bankoutskottet förklarade sig icke hava

något att erinra mot bankofullmäktiges förslag om tillämpning av den då framlagda

nya staten från och med månaden näst efter den, varunder riksdagen fattat beslut i

ärendet. Riksdagen beslöt emellertid, efter gemensam votering, att den nya staten

skulle tillämpas från och med år 1915.

Vad herrar riksgäldsfullinäktige nu till stöd för sin hemställan uti ifrågavarande

hänseende anfört har icke givit kommittén anledning att därutinnan föreslå någon

avvikelse från den ståndpunkt, riksdagen, på sätt dess sist omförmälda beslut giver

vid handen, intagit beträffande riksbanken och som jämväl överensstämmer med vad

i regel iakttagits vid godkännande av nya stater inom den centrala statsförvaltningen.

Vid iakttagande härav även i nu förevarande fall skulle de tilltänkta nya staterna

för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret och riksdagens hus komma att tillämpas

först från och med år 1918.»

Av bifogat utdrag av det hos kommittén förda protokoll framgår, att

den särskilt förordnade ledamoten greve Lagerbjelke uttalat en från kommitténs

flertal avvikande mening.

Med anledning av kommitténs berörda yttrande hava fullmäktige i

riksgäldskontoret ånyo yttrat sig och därvid anfört följande:

»Såsom torde framgå av fullmäktiges här ovan intagna yttrande rörande denna Fullmäktige.

fråga, hava fullmäktige icke förutsatt annat än att de nya avlöningsstaterna skulle

träda i kraft från och med månaden näst efter den, då riksdagen fattat beslut i ämnet,

eller ock den 1 juli detta år. Fullmäktige hava sålunda saknat anledning att i

detta sammanhang särskilt framhålla angelägenheten att ur synpunkten av arbetets

behöriga gång inom verket den nya organisationen bleve ofördröjligen genomförd.

Då emellertid löneregleringskommittén icke ansett sig kunna tillstyrka de nya staternas

ikraftträdande tidigare än från och med år 1918, få fullmäktige nu i detta avseende

anföra följande.

I sin ifrågavarande skrivelse av den 1 februari detta år hava fullmäktige —

under framhållande att efter den stora ökning av riksgäldskontorets arbetsbörda, som

särskilt under de senaste åren ägt rum, arbetsfördelningen å räkenskaps- och kassakontoret

icke kunde anses motsvara berättigade anspråk på ett väl organiserat förval

tningsm askin eri — förklarat sig finna nödvändigt att genomföra såväl en rationell

arbetsfördelning som en genomgripande omläggning av arbetet å nämnda kontor, vilken

omorganisation enligt fullmäktiges mening icke kunde genomföras utan en ökning av

den fåtaliga ordinarie personalen.

Enligt fullmäktiges uppfattning är det ur synpunkten av arbetets behöriga gång

inom riksgäldskontoret synnerligen angeläget, att den omorganisation, som fullmäktige

till avhjälpande av de föreliggande olägenheterna föreslagit, kan komma till stånd

redan under innevarande år. Det nuvarande tillståndet kan nära nog betraktas såsom

ett nödläge, som snarast möjligt bör ändras. I detta avseende torde det vara tillräckligt

att erinra därom, att av de ordinarie befattningshavarne å räkenskaps- och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Nr 45). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Utskottet.

Omgruppering

av anslagen

under riksstatens

elfte

huvudtitel.

kassakontoret — sammanlagt tio stycken — tre äro fullt sysselsatta med skötandet

av statsskuldboken och vad därmed har sammanhang, varjämte en numera så gott

som uteslutande sysslar med göromål, som enligt omorganisationsförslaget skulle utföras

av riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå. Icke mindre än fyra ordinarie tjänstemän

å räkenskaps- och kassakontoret hava sålunde måst tagas ifrån andra uppgifter,

som enligt förutvarande arbetsfördelning ålegat dem, för att i stället ägna sig åt arbete,

som — åtminstone vad beträffar statsskuldboken —- är i stort sett nytt för riksgäldskontoret.

Fullmäktige hava ansett — och hålla fortfarande före — att omorganisationen

av räkenskaps- och kassakontoret och löneregleringen för verket i dess helhet böra

träda i kraft samtidigt. Några som helst svårigheter vare sig ur budgetteknisk eller

annan synpunkt torde ej vara förenade med de nya lönestaternas tillämpande redan

från den av fullmäktige föreslagna tidpunkten.

Yad angår befattningshavame vid riksdagens hus torde, i betraktande av den

jämförelsevis obetydliga avlöningsstaten för dessa, anledning saknas att uppskjuta

dennas ikraftträdande till en senare tidpunkt.

Med åberopande av vad fullmäktige sålunda anfört få fullmäktige vidhålla sin i

omorganisationsförslaget gjorda hemställan i nu förevarande hänseende.»

Lika med kommittén finner utskottet, att i överensstämmelse med 1914

års senare riksdags beslut beträffande avlöningsstaten för riksbanken ifrågavarande

nya avlöningsstater böra träda i kraft först från och med nästkommande

års början.

Med hänsyn till den väsentligt ökade arbetsbördan i riksgäldskontoret har

utskottet dock ansett sig böra föreslå, att fullmäktige bemyndigas att tills

vidare under innevarande år förordna det antal tjänstemän, som må anses erforderligt

för arbetets behöriga gång, mot en avlöning, icke överstigande vad

som enligt nu gällande stat skulle utgå till motsvarande befattningshavare.

De härför nödiga medlen torde höra anvisas att utgå av anslaget till

avlöningar m. fl. förvaltningskostnader för riksgäldskontoret.

Fullmäktige hava vidare ansett sig böra upptaga eu fråga, som visserligen

icke ägde direkt samband med de föreliggande omorganisations- och

löneregleringsförslagen men dock syntes lämpligen kunna lösas samtidigt.

I detta avseende hava fullmäktige anfört följande:

»Det har länge framstått såsom ett önskemål, att en omgruppering kommer till

stånd av anslagen under riksstatens elfte huvudtitel (riksdags- och revisionskostnader

m. m.). Den nuvarande grupperingen medför i flera avseenden olägenheter. Gränsen

mellan anslagen nr 1 (riksdags- och revisionskostnader) samt nr 2 (kostnader för riksdagens

hus) är synnerligen svävande och svår att efter hållbara grunder fastställa.

Enligt fullmäktiges mening vore det därför lämpligt att sammanslå dessa båda anslag

till ett gemensamt, benämnt »riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riks
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

BanlcoutskoUets utlåtande Nr 45.

35

dagens hus, förslagsanslag». Därefter borde såsom nr 2 följa ett anslag, benämnt

»avlöningar och pensioner m. m. vid riksgäldskontoret och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag».

Från detta anslag skulle utgå avlöningar, upptagna i staterna för tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och riksdagens hus, pensioner,

som utbetalas från riksgäldskontoret (med undantag för pensioner till justitie- och

militieombudsman och tjänstinnehavare vid deras expeditioner), arvoden till fullmäktige

i riksgäldskontoret ävensom arvoden till extra personal vid såväl riksgäldskontoret

som riksdagens bibliotek och riksdagens hus. Genom uppförande av ifrågavarande

anslag skulle undvikas vissa olägenheter, som nu förefinnas vid uppgörandet av de

månatliga avlönings-, arvodes och pensionslistorna samt vid bokföringen. Dessa olägenheter

framträda särskilt starkt beträffande pensionsstaten, då de där upptagna pensionsbeloppen

utgå från tre av huvudtitelns anslag, allt efter pensionstagarens förutvarande

anställning.

Anslaget nr 3 borde kvarstå och liksom nu betecknas såsom »kostnader för

riksdagens bibliotek, reservationsanslag».

Från anslaget nr 4 skulle komma att bestridas riksgäldskontorets direkta låneomkostnader

ävensom kontorets övriga expenser; och skulle detsamma lämpligen kunna

benämnas »Omkostnader för statsskulden, förslagsanslag».

Anslagen nr 5 och 6 skulle kvarstå oförändrade.

Efter den nu ifrågasatta omgrupperingen och med hänsyn tagen till de föreslagna

nya ordinarie tjänsterna och de förbättrade löneförmånerna för tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret och riksdagens hus skulle riksstatens elfte huvudtitel för år 1918

erhålla följande utseende:

Verkliga utgifter.

XI. Riksdags- och revisionskostnader med mera.

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslags- anslag ...................................................

Kronor

1,373,000

172,000

7,000

90.000

37.000

40.000

2. Avlöningar och pensioner med mera vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen,

förslagsanslag ................................................

3. Kostnader för riksdagens bibliotek, reservationsanslag................................

4. Omkostnader för statsskulden, förslagsanslag....................... .........

5. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans

expedition, förslagsanslag........................................... ........

6. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans

expedition, förslagsanslag..............................................

Summa 1,719,000

Mot en sådan omgruppering av anslagen har utskottet icke funnit

något väsentligt att erinra.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Förhöjning av

förste deputeradena

särskilda

arvode

m. m.

Under punkt 4 ingå emellertid omkostnader, som ej direkt hänföra

sig till statsskulden, såsom städning, underhåll av riksgäldskontorets inventarier,

belysning m. m.; och har utskottet därför ansett rubriken böra

ändras till »Kontorsexpenser, inlösningsprovisioner och andra omkostnader

för statsskulden».

Därest de föreslagna förändringarna i avlönings- och arvodesstaterna

m. m. vinna riksdagens bifall, kommer utskottet att beträffande anslagsbeloppen

framdeles avgiva förslag i samband med blivande förändringar i

reglementet för riksgäldskontoret.

Med avseende å förste deputeradens ställning erinra fullmäktige, hurusom

fullmäktige redan i skrivelse den 2 december 1915 framhållit, att

den fortgående utvecklingen av riksgäldskontorets verksamhet ställde, med

hänsyn såväl till göromålens omfång som beskaffenhet, alltjämt ökade krav

på fullmäktige och på deputerade. Det hade på denna grund alltmera framstått

såsom behövligt, att förste deputeraden helt ägnade sin tid och sina krafter

åt riksgäldskontoret, men att detta ej rimligtvis kunde fordras av honom

med dåvarande, låga avlöningsförmåner. På grund härav föreslogo full=

mäktige, att det åt förste deputeraden anvisade särskilda arvodet måtte höjas

från 5,000 kronor till 12,000 kronor.

Fullmäktige erinra vidare, att 1916 års riksdag i anledning av denna

framställning medgivit, att förste deputeraden finge, intill dess riksdagen

beslutat i anledning av eventuellt förslag angående omläggning av arbetet

inom riksgäldskontoret, dock längst före tiden till den 1 juni 1917, uppbära

ett tilläggsarvode av 3,000 kronor årligen.

I nu förevarande skrivelse vidhålla fullmäktige sin tidigare uttalade

uppfattning att genom en höjning av förste deputeradens särskilda arvode

tillfälle borde beredas honom att helt ägna sig åt riksgäldskontorets

skötsel. Det särskilda arvodet borde därför höjas till 12,000 kronor,

dock att, om någon reduktion av detta belopp skulle förekomma, detsamma

icke borde bestämmas lägre än till 10,000 kronor. Fullmäktige

hava vidare ansett, att, då för närvarande ingen föreskrift finnes om rätt

för förste deputeraden att vid annat laga förfall än semester — t. ex.

sjukdom — behålla arvodet eller någon del därav, detta arvode — i likhet

med vad som gäller för justitieombudsmannen och militieombudsmannen

— borde uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar, och atttjänstgöringspenningarna

borde anses utgöra 3,000 kronor.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bankoutakottets utlåtande Nr 45.

37

Vid behandlingen av frågan om förste deputeradens särskilda arvode

har utskottet ansett det vara lämpligt att till prövning upptaga även

frågan om fullmäktiges arvoden i allmänhet. Dessa utgå för närvarande

med 3,200 kronor till ordföranden och 1,600 kronor till var och en av

de övriga fullmäktige, varjämte utom Stockholm bosatt fullmäktig äger

åtnjuta reseersättning enligt samma grunder som ledamot av riksdagen för

en resa årligen till och från hemorten. Deputerade uppbära dessutom särskilda

arvoden, utgående med 5,000 kronor till förste deputeraden och 3,000

kronor till andre deputeraden, varförutom förste deputeraden för tiden

till den 1 juni 1917 åtnjuter ett tilläggsarvode av 3,000 kronor för år

räknat.

De till fullmäktige utgående arvodena hava synts utskottet icke utgöra

skälig ersättning för det maktpåliggande uppdrag, som är dem anförtrott.

I varje fall äro de betydligt lägre än de arvoden, som utgå till

innehavare av andra liknande uppdrag; och har utskottet därför funnit

sig böra föreslå, att ifrågavarande arvoden bestämmas till 3,000 kronor

årligen. Då utskottet därjämte ansett det vara oegentligt, att utom Stockholm

bosatt fullmäktig åtnjuter reseersättning endast för en resa fram och

åter årligen, har sådan ersättning — beräknad enligt de grunder, som äro

eller varda bestämda för ledamot av riksdagen — funnits böra utgå för

varje resa, som han efter kallelse till sammanträde företager från sin hemort

till sammanträdesorten och åter. Dessutom har utskottet ansett, att

följande särskilda arvoden böra utgå, nämligen 1,000 kronor till ordföranden,

9,000 kronor till förste deputeraden och 2,000 kronor till andre deputeraden.

Fullmäktiges förslag att förste deputeradens arvode skulle uppdelas i

lön- och tjänstgöringspenningar har utskottet funnit sig icke böra tillstyrka.

Den ifrågavarande befattningen måste nämligen enligt utskottets mening

anses uteslutande såsom ett förtroendeuppdrag och icke såsom ett

ämbete i vanlig mening, där en dylik uppdelning alltid plägar förekomma.

Utskottet vill för övrigt i detta avseende erinra, att avlöningen till riksbankens

deputerade, vilka likaledes bekläda förtroendeposter, utgår såsom

arvode utan någon sådan uppdelning som den nu föreslagna. Skulle

emellertid en sådan ändring anses böra genomföras, torde den i varje fall

böra ske samtidigt för fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

I fråga om suppleant, som inkallas till tjänstgöring, synes denne böra

äga rätt att uppbära dagarvode och reseersättning i enlighet med de grunder,

som äro eller varda bestämda för ledamot av riksdagen.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Fullmäktige hava föreslagit, att det särskilda arvodet till förste deputeraden

måtte utgå från och med månaden näst efter den, då riksdagen

fattat beslut i ämnet. Utskottet har emellertid i enlighet med löneregleringskommitténs

förslag beträffande de nya avlöningsstaterna ansett dessa

böra träda i kraft från och med år 1918. Vid sådant förhållande torde

för likformighetens skull de ändringar, som nu föreslagits beträffande fullmäktige

och deras suppleanter, även böra tillämpas från samma tid.

Då emellertid, såsom redan anförts, det av 1916 års riksdag för

förste deputeraden bestämda tilläggsarvodet upphör med maj månads utgång

innevarande år, har utskottet ansett skäligt, att nu gällande föreskrifter

om ersättning till förste deputeraden må äga tillämpning till utgången

av innevarande år.

Utskottet hemställer, att riksdagen må:

A. medgiva sådan förändrad organisation av riksgäldskontorets

räkenskaps- och kassakontor, att detta

må uppdelas i en kameralbyrå och en revisionsbyrå, allt

i överensstämmelse med vad fullmäktige härutinnan

föreslagit;

B. uppdraga åt fullmäktige i riksgäld skontoret att

låta utreda, huruvida och i vad mån nuvarande anordningar

i avseende å handhavandet av riksdagens inre

administrativa och ekonomiska angelägenheter må

kunna förändras, i syfte att större enhetlighet och planmässighet

härutinnan vinnes;

C. godkänna följande avlöningsstater för tjänstinnehavare

vid riksgäld skontoret och riksdagens hus:

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

39

Avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksgäldslcontoret. * 1

1 riksgäldssekreterare, tillika ombudsman.

................................

1 riksgäldskommissarie ...............

1 förste revisor...........................

1 tjänsteman i tredje graden, kamrerare

....................................

1 tjänsteman i tredje graden, kam

rerare ....................................

1 tjänsteman i andra graden, kassör

Missräkningspenningar till denne...

1 tjänsteman i andra graden, registrator

och kanslist ...............

1 tjänsteman i andra graden, revisor

1 tjänsteman i andra graden, revisor

1 tjänsteman i första graden, kammarskrivare

...........................

1 tjänsteman i första graden, kammarskrivare

...........................

1 tjänsteman i första graden, kammarskrivare

...........................

1 kvinnligt biträde av högre grad...

1 kvinnligt biträde av högre grad...

1 kvinnligt biträde av lägre grad...

1 kvinnligt biträde av lägre grad...

1 förste vaktmästare ..................

1 vaktmästare ...........................

1 vaktmästare ...........................

1 vaktmästare ...........................

Summa

Tjänst-

Pen-

Lön

gorings-

pen-

Summa

Alderstillägg till lön

sions-

under-

ningar

lag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5,400

2,700

8,100

1 600 kr. efter 5 år.

| 5,600

5,400

2,700

8.100

(

4,500

2,300

6,800

(500 kr. efter 5 år, 500

\ kr. efter ytterligare 5 år.

| 5,200

4,300

4,300

2,100

2,100

6,400

500 kr. efter 5 år, 500

kr. efter ytterligare 5 år.

| 5,000

6,400

j

3,200

1,600

4,800

—

—

1,000

3,200

3,200

1,600

1,600

4,800

4,800

500 kr. efter 5 år, 600 kr.

efter ytterligare 5 år.

4,000

3,200

1,600

4,800

2,100

1,100

3,200

1 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

’ 2,800

2,100

1,100

3,200

efter ytterligare 5 år.

2,100

1,100

3,200

1,250

750

2,000

> 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

\

1,250

750

2,000

efter ytterligare 5 år.

/ 1,500

1,050

550

1,600

> 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

} 1,300

1,400

1,050

550

1,600

efter ytterligare 5 år.

1,400

600

2,000

200 kr. efter 5 år.

1,100

1,100

550

550

1,650

1,650

i 150 kr. efter 5 år, 150 kr.

i 1,200

1,100

550

L650

efter ytterligare 5 år.

52,300| 26,450

79,750

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad — varmed äro förenade förmånerna

av nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100 kw. om året —

skall å hans lön avdragas 400 kronor.

Anm. 2. Vaktmästare åtnjuter, utom övriga löneförmåner, uniformsbeklädnad.

Anm. 3. Den av nksgäldskontorets tjänstemän, som erhaller uppdrag att vara vice värd i riksdagens

hus, äger att härför åtnjuta ett arvode av högst 1,200 kronor.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bankoutskottets utlåtande Nr i5.

Avlönings stat för tjänstinnehavare vid riksdagens hus.

Lön

Kr.

Tjänst-

görings-

pen-

ningar

Kr.

Summa

Kr.

Ålderstillägg till lön

Kr.

Peu-

sions-

under-

lag

Kr.

1 övervaktmästare ...... .....

1,600

1,000

2,600

1 300 kr. efter 5 år, 300 kr. efter

| 1,800

1,600

1,200

1,000

2,600

/ ytterligare 5 år.

500

1,700

1,600

| 150 kr. efter 5 år, 150 kr. efter

[ ytterligare 5 år.

1,300

1,100

1,100

500

} 1,200

1 d:o .............................

500

1,600

Summa

6,600

3,500

10,100

Anm. 1. Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 200 kw. om året ävensom uniformsbekliidnad.

Anm. 2. Övermaskinisten och förste eldaren åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus

med en strömförbrukning av högst 100 kw. om året.

Anm. 3. Av de i staten för övermaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor

ersättning för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande av

statistik över förbrukningen av elekiricitet.

Anm. 4. Portvakterna åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukniDg

av högst 160 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

D. för åtnjutande av de i staterna för riksgäldskontoret

och riksdagens hus upptagna avlöningsförmåner

fastställa följande villkor och bestämmelser:

l:o) Tjänstinnehavare skall, i den mån ej undantag

anses böra stadgas eller för särskilda fall efter prövning

medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst

sex timmar varje söckendag.

Tjänstinnehavare skall vara underkastad den vidsträcktare

tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning i

åligganden, som vid en möjligen inträdande förändrad

organisation av detta verk eller eljest kan varda stadgad;

och böra de fullmakter och konstitutorial, som

för tjänstinnebavare utfärdas, innefatta förbehåll om vederbörandes

skyldighet att åtaga sig de nya eller förändrade

göromål, vilka kunna dem åläggas.

Fullmakt eller konstitutorial å annan tjänstemannabeställning

i riksgäldskontoret än riksgäldssekreterarens,

riksgäldskommissariens och förste revisorns skall avse

icke viss tjänst, utan tjänst i allmänhet inom tjänstegraden,

med förbehållen rätt för fullmäktige att anställa

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

41

innehavaren å den plats inom graden, där det av behovet

fordras eller han finnes företrädesvis passande.

2:o) Tjänsteman skall vara skyldig att, om han

förordnas till högre befattning, densamma bestrida mot

åtnjutande av de för befattningen anslagna tjänstgöringspenningar

och missräkningspenningar eller däremot svarande

belopp, dock med avstående av egna tjänstgöringspenningar

och missräkningspenningar.

3:o) Med ordinarie befattningar i riksgäldskontoret

eller vid riksdagens hus må icke förenas annan tjänst

å rikets, riksdagens eller kommuns stat.

Med ordinarie befattning må ej heller förenas vare

sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelsen

för verk eller bolag, som är med Kungl. Maj:ts oktroj

försett eller blivit såsom aktiebolag registrerat, eller befattning

såsom tjänsteman i sådant verk eller bolag eller

annan tjänstebefattning av vad slag som helst, såframt

ej fullmäktige uppå därom gjord framställning och efter

prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning

ej må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen

i riksgäldskontoret eller riksdagens bibliotek, finna uppdraget

eller befattningen kunna få tills vidare mottagas

och bibehållas.

4: o) Semester må årligen, när sådant kan ske utan

hinder för göromålens jämna och oavbrutna gång, åtnjutas

av riksgäldssekreteraren, riksgäldskommissarien,

förste revisorn och tjänstemännen inom tredje tjänstegraden

i riksgäldskontoret under en och en halv månad

samt av övriga tjänstemän i samma verk under en månad.

5.-o) Där förhöjning i lönen efter viss tids tjänstgöring

är enligt stat medgiven, må, ändå att den föreskrivna

tiden är tilländalupen, förhöjning ej beviljas,

förrän tjänsteinnehavaren under minst fyra femtedelar av

samma tid med gott vitsord bestritt sin egen eller på

grund av förordnande annan statens tjänst eller fullgjort

annat offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras

honom till last den tid han åtnjutit semester eller ledighet

för fullgörande av värnplikt.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Nr 45).

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Bankoutskotlets utlåtande Nr 45.

Då löneförhöjning genom ålderstillägg beviljas, må

den förhöjda lönen åtnjutas från början av kalenderåret

näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit

uppnådd.

Tjänsteman i tredje tjänstegraden inom riksgäldskontoret,

som befordrats till förste revisor, äger att för

erhållande av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid,

han tjänstgjort inom nämnda grad.

Med avseende å tiden för erhållande av i de nja

avlöningsstaterna vid riksgäldskontoret och riksdagens

bus för de särskilda tjänsterna stadgade lönetillägg skall

vidare iakttagas, att löntagare, som övergår från den

förutvarande till den nya staten, bör tillgodoräknas ej

mindre den tid, som före den nya statens trädande i

kraft förflutit från hans tillträde till befattningen eller

motsvarande ordinarie tjänst inom riksgäldskontoret eller

vid riksdagens bus, än även i förekommande fall den

tid, varunder han omedelbart före tillträdet bestritt sådant

förordnande, som, enligt de å den förutvarande

staten tillämpliga bestämmelser, kunnat få tillgodoräknas

för erhållande av ålderstillägg.

Yad beträffar de å den nya avlöningsstaten vid

riksdagens bus uppförda förste eldare- och portvaktstjänsterna

skall iakttagas, att de personer, som befordras

till innehavare av nämnda tjänster, äga att för erhållande

av ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, varunder de

omedelbart före den nya statens trädande i kraft mot

fast arvode inom riksdagshuset utfört arbete av motsvarande

eller jämförlig beskaffenhet som det, vilket de

såsom ordinarie tjänstinnehavare hava att fullgöra.

(ko) Tjänstgöringspenningar ävensom i förekommande

fall missräkningspenningar få uppbäras endast

för den tid, tjänstinnebavaren verkligen tjänstgjort eller

åtnjutit semester, men skola eljest utgå till den, som

uppehållit tjänsten.

För den tid, varunder tjänstinnebavare åtnjuter

semester och i följd därav är berättigad att uppbära

de för tjänsten anslagna tjänstgöringspenningar och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

43

missräkningspenningar, äga fullmäktige att anvisa erforderliga

medel för att den, som på förordnande bestrider

tjänsten, må komma i åtnjutande av ersättning

till belopp, motsvarande ifrågavarande tjänstgöringspenningar

och missräkningspenningar.

7:o) Bliver tjänstinnehavare av sjukdom hindrad

att förrätta sin tjänst, äger han att under tjänstledigheten

uppbära hela lönen.

8:o) Erhåller tjänstinnehavare efter egen ansökan

tjänstledighet för svag hälsas vårdande, för enskilda

angelägenheter, för tjänstgöring hos riksdagen eller

dess revisorer eller för andra särskilda uppdrag, eller

fordras vikariat för tjänstinnehavare på den grund, att

han i behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller

eljest är lagligen förhindrad att sköta sin tjänst, kunna

fullmäktige besluta, att den tjänstledige skall utöver

tjänstgöringspenningar och missräkningspenningar till

sin vikarie avstå så mycket av lönen, som fullmäktige

pröva för tjänstens uppehållande nödigt.

9:o) Fullmäktige må kunna, på därom gjord framställning

och efter prövning av förekommande omständigheter,

medgiva vaktmästare ledighet under högst

femton dagar varje år, med rätt för honom att under

tiden uppbära alla med tjänsten förenade avlöningsförmåner.

I detta fall liksom ock då vaktmästare erhållit

tjänstledighet för sjukdom eller annat laga förfall, eller

då vaktmästartjänst är ledig, äga fullmäktige, därest i

anledning härav extra ordiuarie vaktmästare förordnas

för uppehållande av vaktmästartjänst, att tilldela denne

arvode med sådant belopp, att han såsom gottgörelse

för tjänstens uppehållande kommer i åtnjutande av

sammanlagt fyra kronor om dagen.

Ledighet må därjämte av fullmäktige beviljas övervaktmästaren

och övermaskinisten i riksdagshuset under

högst tre veckor årligen samt förste eldaren och de två

portvakterna i samma hus under högst femton dagar

årligen; ägande dessa befattningshavare att under ledigheten

tillgodonjuta sina avlöningsförmåner oavkortade.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Därest vikarie för ifrågavarande tjänstinnehavare erfordras

för tjänstens uppehållande under sådan ledighet

eller av annan anledning, bestämmes avlöningen till

vikarien på sätt fullmäktige pröva skäligt.

10:o) Fullmäktige äga dels att utöver stat för biträde

vid nattbevakningen i riksgäldskontoret låta utbetala

de arvoden, fullmäktige finna skäliga, dels ock

att anvisa nödiga medel för tillhandahållande åt vaktmästare

av lämplig uniformsbeklädnad vid tjänstgöring.

11 :o) Tjänstinnehavare skall såsom bidrag till kostnaden

för beredande av pension erlägga pensionsavgift

till årligt belopp av nedan angivna procent å det för

hans tjänst gällande pensionsunderlaget. Avgiftsprocenten

utgör en tiondedels procent för varje helt

hundratal kronor av pensionsunderlaget, dock icke i

något fall mindre än tre procent. Avgiften erlägges

för varje månad, för vilken lön åtnjutes, ävensom för

månad, under vilken, på grund av tjänstledighet eller

i följd av ådömd mistning av tjänsten för viss tid,

lönen i dess helhet eller delvis ej uppbäres.

Rätt att återbekomma erlagda pensionsavgifter medgives

allenast vid övergång till annan statstjänst, därest med

inträdet i denna tjänst är förenad skyldighet att för beredande

av pension erlägga retroaktiv avgift, dock ej till

högre belopp än det, vartill retroaktivavgiften uppgår.

E. beträffande pensioneringen av tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret och riksdagens hus godkänna följande

bestämmelser:

1 :o) Tjänstinnehavare skall, då han uppnått sextiofem

levnadsår och tillbragt trettiofem år i allmän tjänst,

vara förpliktad att avgå från sin tjänst med pension till

samma belopp som det för tjänsten gällande pensionsunderlaget,

fullmäktige likväl obetaget att låta med avskedet

anstå, därest och så länge den pensionsberättigade

prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande

ätt fullgöra sina åligganden och kan finnas villig att

i tjänsten kvarstå.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

45

2:o) Den tjänsteman eller vaktmästare, som efter

ådagalagt välförhållande anhåller om avsked, är, såvida han

fyllt sextio år och varit i allmän tjänst trettiofem år, berättigad

att såsom pension för livstiden åtnjuta tre fjärdedelar

av det för hans tjänst gällande pensionsunderlaget.

3:o) Före uppnådda sextio levnadsår och trettiofem

tjänstår kan avskedssökande endast i händelse av bevislig

oförmögenhet till vidare tjänstgöring erhålla pension.

Pensionsbeloppet bestämmes då efter tjänståren allena

på det sätt, att å tre fjärdedelar av pensionsunderlaget

avdrages eu trettiofemtedel för varje bristande tjänstår.

Överstiga däremot tjänståren trettiofem och åldersåren

sextio, ökas det ovan bestämda pensionsbeloppet med

eu trettiofemtedel för varje överskjutande tjänstår eller

oek med en sextiondedel för varje överstigande åldersår,

därest detta sistnämnda beräkningssätt skulle för avskedssökanden

utfalla förmånligare.

Då sådant för göromålens säkra och skyndsamma

gång finnes erforderligt, kunna fullmäktige på pensionsstat

förflytta tjänstinnehavare, som av sjukdom eller

minskad arbetsförmåga är förhindrad att vidare på ett

tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden, oaktat han

sig ej om avsked anmält. I sådant fall äga fullmäktige

att efter omständigheterna tillägga tjänstinnehavaren såsom

pension antingen ett belopp, motsvarande hela det

för hans tjänst gällande pensionsunderlaget, evad de

föreskrivna levnads- och tjänståren äro uppnådda eller icke,

eller ock en del av pensionsunderlaget, dock ej mindre

än vad med tillämpning av bestämmelserna i mom. 2:o)

här ovan samt näst föregående stycke belöper.

F. beträffande de i staten för tjänstinnehavare

i riksgäldskontoret upptagna kvinnliga biträdesbefattningarna

föreskriva följande villkor och bestämmelser:

l:o) Kvinnligi biträde skall vara underkastat den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller den jämkning

i åligganden, som kan varda stadgad; och böra de konstitutorial,

som för dessa biträden utfärdas, innefatta för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4ti

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

behåll om vederbörandes skyldighet att åtaga sig de

nya eller förändrade göromål, vilka kunna dem åläggas.

2:o) Därest kvinnligt biträde förordna» att bestrida

ordinarie tjänstemannabefattning i riksgäldskontor, är

biträdet skyldigt att mottaga sådant förordnande mot

åtnjutande av de för samma tjänst anslagna tjänstgöringspenningar,

dock med avstående av egna tjänstgöringspenningar.

3ro) Kvinnligt biträde äger att, såvitt sådant utan

hinder för göromålens jämna och oavbrutna gång kan

ske, årligen åtnjuta semester under en månad.

4:o) Kvinnligt biträdes arbetstid å tjänsterummet

skall vara lika med den, som i gällande tjänstgöringsordning

är bestämd för riksgäldskontor» tjänstemän.

5:o) Bliver kvinnligt biträde av sjukdom hindrat

att uppehålla sin befattning, äger hon under tjänstledigheten

uppbära hela lönen. Beviljas kvinnligt biträde

tjänstledighet för svag hälsas vårdande eller eljest av annan

orsak än sjukdom, kunna fullmäktige besluta, att

hon skall utöver tjänstgöringspenningarna till sin vikarie,

avstå så mycket av lönen, som erfordras för befattningens

uppehållande eller eljest prövas skäligt.

6:o) Därest kvinnligt biträde, som vid den tidpunkt,

då den nya avlöningsstaten träder i kraft, är

anställt i riksgäld skontoret och befordras till ordinarie

biträde från samma tidpunkt, omedelbart dessförinnan

mot fast arvode utfört arbete av motsvarande eller jämförlig

beskaffenhet därstädes, skall biträdet äga att för

åtnjutande av löneförhöjning räkna sig till godo den tid,

biträdet utfört sådant arbete i riksgäldskontor!''.

Då kvinnligt biträde med avlöning efter lägre grad,

som redan intjänat andra ålderstillägget, befordras till

biträdesbefattning, för vilken avlöning utgår efter högre

grad, äger nämnda biträde att omedelbart komma i åtnjutande

av ett ålderstillägg i sistnämnda grad.

7:o) I händelse kvinnligt biträde ingår äktenskap,

skall hon icke vara skyldig att av sådan anledning avgå

från sin befattning, därest icke fullmäktige med hänsyn

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottetfi utlåtande Nr 4~>.

47

till befattningens behöriga upprätthållande finna det

nödigt.

8:o) Kvinnligt biträde är skyldigt att såsom bidrag

till kostnaden för sin pensionering erlägga pensionsavgift,

som beräknas enligt de grunder, som äro stadgade för

manliga tjänstinnehavare vid riksgäldskontor^

9:o) Kvinnligt biträde skall, då bon uppnått fiO

levnadsår och varit 30 år i allmän tjänst, vara förpliktat

att avgå från sin befattning med pension till

samma belopp som det för tjänsten gällande pensionsunderlag,

fullmäktige likväl obetaget att låta med avskedet

anstå, därest och så länge biträdet prövas kunna

i tjänsten på ett tillfredsställande sätt fullgöra sina åligganden.

Kvinnligt biträde, som fyllt 55 år och uppnått 30

tjänstår, är, därest hon efter ådagalagt välförhållande

anhåller om avsked, berättigat att åtnjuta pension till belopp,

motsvarande tre fjärdedelar av det för hennes tjänst

gällande pensionsunderlaget.

Före uppnådda 55 levnadsår och 30 tjänstår kan

kvinnligt biträde erhålla pension endast i det fall, att

hon på grund av sjukdom eller minskad arbetsförmåga

är förhindrad att på ett tillfredställande sätt fullgöra sina

åligganden. Pensionsbeloppet bestämmes då efter tjänståren

allena medelst avdrag å det i andra stycket av detta

moment omförmälda pensionsbeloppet av en trettiondedel

för varje bristande tjänstår.

10:o) Befattning såsom kvinnligt biträde skall av

fullmäktige tillsättas medelst konstitutorial efter befattningens

ledigförklarande genom kungörelse.

11 ro) Börande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar,

ordningen för meddelande av tjänstledighet

och avsked samt för disciplinär bestraffning skola gälla

de närmare stadganden, som må varda av riksdagen

bestämda.

12:o) I övrigt skola de bestämmelser, som i detta

reglemente äro meddelade beträffande riksgäldskontorets

tjänstemän, i tillämpliga delar och i den mån de icke

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

stå i strid mot vad här ovan stadgats, lända till efterrättelse

i fråga om de kvinnliga biträdena.

G. besluta, att de nya avlöningsstaterna skola tilllämpas

från och med den 1 januari 1918;

H. förklara,

att den, som från och med eller efter den tid, då

de nya staterna tråda i kraft, tillträder ordinarie befattning

vid riksgäldskontor och riksdagens bus, skall

vara pliktig att underkasta sig de för åtnjutande av

avlöningsförmånerna fastställda villkor och bestämmelser,

samt

att de förutvarande innehavare av ordinarie befattningar

vid riksgäldskontor och riksdagens bus, vilka

icke inom eu månad efter det de nya avlöningsstaterna

trätt i kraft anmäla, att de vilja övergå till den nya staten

samt underkasta sig de för avlöningens åtnjutande stadgade

villkor och bestämmelser, och som icke laglige

kunna därtill förbindas, skola varda bibehållna vid dem

enligt dittills gällande stat med tillhörande bestämmelser

tillkommande avlönings- och pensionsförmåner;

I. bemyndiga fullmäktige att, i avbidan på den under

mom. B. bär ovan omförmälda utredningens slutförande,

tills vidare förordna en tjänsteman i andra graden mot

eu avlöning, icke överstigande vad enligt gällande stat

tillkommer en motsvarande befattningshavare;

K. bemyndiga fullmäktige att likaledes tills vidare

under innevarande år förordna det antal tjänstemän,

som må anses erforderligt för arbetets behöriga gång,

mot en avlöning, icke överstigande vad som enligt nu gällande

stat skulle utgå till motsvarande befattningshavare;

L. besluta,

1 :o) att arvode till fullmäktig i riksgäldskontor

skall utgå med 3,000 kronor om året samt att därutöver

ordföranden skall åtnjuta 1,000 kronor, förste deputeraden

9,000 kronor och andra deputeraden 2,000

kronor, allt för år räknat;

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

49

2: o) att utom Stockholm bosatt fullmäktig skall

liga uppbära reseersättning för varje resa, som ban efter

kallelse till sammanträde företager från sin hemort till

sammanträdesorten och åter, enligt de grunder, som äro

eller varda bestämda för ledamot av riksdagen;

3:o) att suppleant, som inkallas till tjänstgöring,

skall äga uppbära dagarvode och reseersättning enligt

de grunder, som äro eller bliva bestämda för ledamot

av riksdagen;

4:o) att bär ovan under l:o—3:o) omförmälda bestämmelser

skola tillämpas från och med den 1 januari

1918, och

5:o) att nu gällande föreskrifter rörande ersättning

till förste deputeraden skola äga tillämpning intill utgången

av innevarande år; samt

M. godkänna den här ovan förordade förändrade

grupperingen av anslagen under riksstatens elfte huvudtitel

att för framtiden iakttagas vid uppgörandet av

riksstaten. I

I händelse av bifall till här ovan föreslagna avlöningsstater för riksgäldskontoret

och riksdagens bus m. m. erfordras åtskilliga ändringar i nu

gällande reglementen för riksgäldskontoret. Härom kommer utskottet att

framdeles avgiva särskilt utlåtande, vilket utskottet härmed skolat för riksdagen
anmäla.

Stockholm den 19 maj 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HE DEN STJERN A.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Nr 45.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

so

Bankoutskottets utlåtade Nr 45.

Reservationer:

vid punkterna A. och C.:

av friherre Adelswärd, som anfört följande:

>1 motsats till utskottets flertal är jag av den meningen, att en omorganisation

eller reglering av riksgäldsfullmäktiges verksamhet icke borde gå

i den riktning riksgäldsfullmäktige själva föreslagit och vilket förslag bankoutskottet

hos riksdagen i huvudsak förordar, utan snarare i den riktning,

som angives i en av f. riksgäldsf ullmäktige n G. F. Östberg till riksgäldsfullmäktiges

skrivelse till bankoutskottet av den 2 december 1915 fogad

reservation, vilken härmed återgives såsom bilaga A.

Innan jag går att angiva skälen för denna min ståndpunkt, vill jag

förutskicka, att jag ingalunda önskar eller avser eu ändring i riksgäldsfullmäktiges

konstitutionella ställning såsom riksdagens representant och befullmäktigade

ombud med huvuduppgift att förvalta rikets gäld och upptaga

statslån för de av riksdagen beslutade utgifter, som skola bestridas med

lånemedel. Jag anser däremot, att denna för Sverige egendomliga anordning

bör orubbad bibehållas. Inga skäl förefinnas, allra minst i dessa tider,

att göra någon ändring i den sekelgamla institution, som är ett uttryck för

Sveriges riksdags rätt att ensam besluta om rikets gäld, även om denna institution

är enastående och i alla andra länder ersättes av på annat sätt organiserade

myndigheter. De ökade krav, som nya tiders finansiella förhållanden

kunna ställa på riksgäldsfullmäktige vid fullgörandet av deras uppgift

att upptaga statslån, kunna säkerligen fyllas utan några rubbningar i riksgäldsfullmäktiges

konstitutionella ställning.

Min avvikande mening syftar fastmer på att riksgäldsfullmäktiges ursprungliga

ställning icke måtte ändras därhän, att riksgäldsfullmäktige fa

karaktären av ett vanligt statsämbetsverk.

Vidare vill jag framhålla, att min ståndpunkt icke påverkas av frågan

om kostnaderna för den nya organisationen. Skillnaden i kostnad, om den

ena eller andra vägen för omreglering väljes, blir i alla händelser obetydlig;

dock synes det uppenbart, att någon besparing icke göres genom den organisation,

som bankoutskottet nu i överensstämmelse med riksgäldsfullmäktiges

förslag tillstyrker.

Slutligen vill jag förutskicka, att jag i stort sett icke bär någon an
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 4r>.

51

märkning'' att gorå mot den föreslagna organisationen, därest riksgäldsfullmiiktiges

verksamhetsområde skall bliva det, som nu föreslås.

Men frågan gäller just, om en organisation bör fastställas av riksgäldsfullmäktiges

nuvarande verksamhet, till och med i vissa avseenden utvidgad,

eller om riksgiildsfullmäktiges verksamhetsområde bör omorganiseras och begränsas

till vad det ursprungligen varit och avsetts att vara.

Bankoutskottets skrivelse under 1916 års riksdag till riksgäldsfullmäktige

avsåg att erhålla en utredning i denna fråga. Den utredning, som nu

föreligger, synes mig emellertid i detta hänseende allt för ofullständig. Utredningen

synes snarare utgå ifrån fullmäktiges nuvarande verksamhetsområde

såsom givet och någon ingående undersökning om huru det skulle

ställa sig med en organisation, som tillämpade de i den Ostbergska reservationen

angivna riktlinjerna, synes icke hava blivit gjord. Dessa riktlinjer

hava icke i sammanhang undersökts och bemötas egentligen endast lösryckta

ur sitt sammanhang i motiveringen till fullmäktiges förslag till organisation

av de olika avdelningarna eller byråerna i det blivande ämbetsverket, byggd

på riksgäldsfullmäktiges nuvarande verksamhet oförändrad. De utom riksgäldsfullmäktiges

krets stående sakkunniga, som deltagit i utredningen,

synas knappast heller hava ansett sig böra ingå på själva huvudfrågan, utan

hava företrädesvis yttrat sig om kostnads- och utrymmesfrågan vid en eventuell

reform i avseende på verksamhetsområdet.

Hela denna utredning synes giva en ytterligare bekräftelse på det

sedan gammalt erkända och för övrigt helt naturliga förhållandet, att ett

ämbetsverk eller en institution icke kan reformera sig själv.

Såsom jag redan sagt, synes mig i detta fall kostnads- och utrymmesfrågan

av underordnad betydelse. Jag anser icke ens behövligt att nu ingå

på en utförlig utredning om huru dessa frågor enligt mitt förmenande otvivelaktigt

skulle kunna finna en gynnsammare lösning genom en begränsning

av fullmäktiges verksamhetsområde än genom den utvidgning av detsamma,

som man nu vill fastslå.

Huvudsaken är för mig, att riksgäldsfullmäktigeinstitutionen bibehålies''

vid sin ursprungliga karaktär att vara en riksdagens stadigvarande representation

och befullmäktigade ombud för handhavandet och förvaltandet av

rikets gäld och upptagandet av statslån. Jag anser, att det vore att draga

ned riksgäldsfullmäktige från denna betydelsefulla ställning till att bliva

ingenting annat än ett ämbetsverk under vanliga byråkratiska former med

insren annan skillnad från andra statens ämbetsverk än att de förnämsta

funktionärerna väljas av riksdagen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

BankoutsJcoitets utlåtande Nr 45.

På grund av förhållanden, som icke numera äro till finnandes, kommo

riksgäldsfullmäktige så småningom att handhava ärenden, som rörde statsverkets

förvaltning, och bankärenden, som icke stå i ovillkorligt samband

med statsskuldens förvaltning. Eedan då den senaste budgetreformen genomfördes,

observerades detta förhållande och de flesta av de ärenden, som rörde

statsverkets förvaltning, överflyttades dit de hörde, nämligen till statskontoret.

Ett fåtal blevo kvar av föga bärande skäl, som nu än mindre hava

någon giltighet. Intet vägande skäl kvarstår därför längre för att icke

överföra även dessa till statskontoret. Detsamma gäller om den bankverksamhet,

som fortfarande såsom eu kvarleva från äldre förhållanden fortfarande

bedrives i riksgäldskontoret. Det finnes, så vitt jag kan se, ingen anledning

till att Sveriges riksdag skall bedriva bankverksamhet på två ställen,

såväl i riksbanken som i riksgäldskontoret. Såväl statskontoret som riksbanken

äro med sin nuvarande organisation för sina ändamål fullt tidsenliga

institutioner, dit alla ärenden inom statsförvaltningen, som på grund av sin

natur närmast höra dit, också böra förläggas. Eiksbanken bör på alla

områden fylla sin uppgift som bankir för statens finansiella verksamhet.

Detta är en princip, som av riksdagen vid flera tillfällen blivit godkänd

och fastslagen. Den bör gälla även beträffande riksgäldskontoret. Ett undantag

från regeln föranleder blott rubbning i den reda, överskådlighet och

planmässighet i statsförvaltningens alla olika delar, som är önskvärd.

I sin skrivelse till bankoutskottet tala riksgäldsfullmäktige om den

dualism, som skulle bliva en följd, om de delar av riksgäldskontorets arbete,

som hava en rent bankmässig karaktär, överflyttades till riksbanken. Jag

kan icke finna detta påstående berättigat, utan är övertygad om, att det

nödvändiga samarbete, som i väsentliga delar redan existerar mellan riksgäldskontoret

och riksbanken, skall kunna ordnas, utan att någon störande

dualism uppstår och så att något dubbelarbete icke därav föranledes, alldeles

såsom äger rum i förhållandet mellan ett stort enskilt affärsföretag

och dess bank. Det är mera befogat att anmärka mot den tredelning, som

nu äger rum, då riksgäldskontoret faktiskt behandlar ärenden, som tillkomma

icke allenast riksgäldsfullmäktige utan även sådana, som ostridigt

tillhöra statskontorets och riksbankens verksamhetsområden.

Vid bedömandet av frågor rörande organisationen av statsförvaltningen

ligger det ofta nära till hands att göra en jämförelse med liknande förhållanden

inom enskild verksamhet och dess förvaltning. Jag skall tillåta

mig göra en sådan jämförelse för att min tankegång måhända därigenom

skall bliva lättare att uppfatta.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 45

53

Ett stort affärsföretag upptager tid efter annan obligationslån och vänder

sig för detta ändamål till den bank, hos vilken det har sina affärer.

Affärsföretagets styrelse avslutar avtal med banken om lånet och erhåller

pengarna, som å överenskomna tider utbetalas och av styrelsen utanordna^

för de utgifter, till vilka de av huvudmännen blivit bestämda. Av banken

utföres allt med lånet sammanhängande arbete, på bestämda tider utbetalas

till banken de medel, som erfordras för annuiteter och räntor och

förmedlas av banken till vederbörande långivare. Det torde icke förekomma,

att affärsföretaget självt tar befattning med de rent bankmässiga göromål,

som föranledas av upplåningen, utan detta verkställes av banken, som även

kvitterar räntekuponger, som på en gång överlämnas till affärsföretaget,

vilket självt bokför och redovisar lånet i sina räkenskaper.

Jag tror, att en jämförelse mellan riksgäldsfullmäktige resp. riksgäldskontoret

och en styrelse i ett affärsföretag, sådan som jag nu givit exempel

på, är berättigad, och det förefaller mig, som om riksgäldsfullmäktige

och dess kontor borde organiseras i stort sett i överensstämmelse med ett

sålunda begränsat verksamhetsområde. Riksgäldskontoret kommer därigenom

att bibehållas vid sin urspungliga uppgift och ställning till riksdagen och inom

statsförvaltningen. Reda, överskådlighet och planmässighet erhölles även i

den gren av statsförvaltningen, som har avseende på statslånen och förvaltningen

av rikets gäld, och staten sluppe ett nytt byråkratiskt ämbetsverk.

Det är emellertid icke min avsikt att i denna reservation föreslå detaljerna

till den av mig avsedda organisationen, men jag har ansett saken vara

av den betydelse, att jag icke velat underlåta att giva min mening till känna.

Lika litet vill jag i detalj ingå på frågan om ordnandet av en annan

riksgäldsfullmäktiges uppgift, nämligen att utöva vicevärdskapet för riksdagshuset.

Jag tror emellertid, att den meningen är ganska allmän, att

denna uppgift icke fylles eller kan fyllas vare sig genom nuvarande anordningar

eller genom den föreslagna organisationen på ett fullt tillfredsställande

sätt. I detta hänseende är om någonsin dualism rådande. Rent

principiellt synes mig för övrigt riksgäldsfullmäktiges ställning och uppgift i

övrigt föga förenlig med den jämförelsevis underordnade uppgiften att

sköta ett vicevärdskap. Beträffande vården av själva byggnaden lärer denna

komma att överlämnas till överintendentsämbetet, vilket ämbetsverks allmänna

uppgift gör det synnerligen naturligt, att åt detsamma uppdrages

vården av riksdagsbyggnaden. Vården av inredning och möblering av byggnaden

kan likaledes säkerligen icke lämnas i bättre händer än till detta

ämbetsverk, likaså dispositionen av utrymmen inom riksdagshuset, då det

icke tages i anspråk för riksdagens sammanträden.

s. 54 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande ■Nr do.

54

Vad beträffar andra anordningar i avseende på byggnadens användning,

då riksdagen är samlad, handhavas dessa som bekant icke av riksgäldsfullmäktige,

åtminstone icke ensamt av dem, utan av ombud, tillsatta av

riksdagen, vilket i sin mån bidragit till att anordningarna för riksdagsmännens

behov icke kunna sägas hava blivit i allo tillfredsställande. Detta

kan utan tvivel ordnas på bättre sätt än nu och har herr Östberg i sin

reservation antytt utvägar även i detta hänseende.

Den praktiska konsekvensen av en anslutning till min mening skulle

bli en förnyad utredning. Jag tror icke det skulle ligga någon fara i det

dröjsmål, som av en sådan föranledes. Den borde emellertid knappast

verkställas av riksgäldsfullmäktige själva, utan av sakkunniga eller en kommitté,

sammansatt av personer, som icke vore bundna av förutfattade

meningar, från vilka den mest objektivt anlagda person icke kan fullt frigöra

sig, sedan han av vanans makt blivit förtrogen med vissa former

och visst arbetssätt.

Jag anser mig icke heller lämpligen kunna föreslå eu skrivelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning genom Kung! Maj:ts försorg,

enär denna väg synes mig oformlig, då det gäller en angelägenhet, som

är uteslutande riksdagens. Däremot torde riksdagen kunna uppdraga åt

bankoutskottet att på sätt det finner lämpligt anordna en förnyad utredning

i det syfte jag genom vad jag ovan anfört antytt. Kostnaderna för

en sådan utredning torde lämpligen kunna bestridas av anslaget för riksdags-

och revisionskostnader.

På grund av vad jag sålunda anfört, får jag hemställa,

att riksdagen ville besluta att med avslag å bankoutskottets

hemställan rörande omorganisation och därmed

sammanhängande lönereglering för riksgäldskontoret

återremittera ärendet till bankoutskottet med uppdrag

åt detta att föranstalta om ny och allsidigare utredning

till nästa års riksdag.»

vid punkten L. l.o):

av herr Hallin; samt

av herr Neiglick, som ansett, att, på sätt fullmäktige föreslagit, av

förste deputeradens avlöning ett belopp av 3,000 kronor skola anses utgöra

tjänstgöringspengar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bmkouisholtets utlåtande Nr 45.

05

Bilaga A.

»År 1907 väcktes inom fullmäktige i riksgäldskontor ett förslag av enahanda

innebörd som det nu föreliggande. Jag kunde då icke biträda detsamma, och då jag

fortfarande anser, att tillräckliga skäl icke kunna anföras för den föreslagna förändringen,

måste jag även nu intaga samma ståndpunkt till frågan.

Förslaget innebär, att förste deputeraden erhåller ett ökat arvode emot skyldighet

att huvudsakligen ägna sin tid, sina krafter och sitt intresse åt handhavandet av

riksgäldskontorets angelägenheter samt i regel vara i kontoret tillstädes under hela

den tid, expeditionen är öppen. Såsom skäl för detta förslag har i första rummet

anförts, att den fortgående utvecklingen av riksgäldskontorets verksamhet ställer med

hänsyn till göromålens såväl omfång som beskaffenhet alltjämt ökade krav på fullmäktige

och deputerade. Vidare har anförts, att tillsynen över det sätt, varpå tjänstemännen

fullgöra sina åligganden, samt övervakandet av kassarörelsen kräver förste

deputeradens närvaro i riksgäldskontoret under hela expeditionstiden, att han endast

därigenom kan förvärva fullständig personlig kännedom om riksgäldskontorets verksamhet

och tjänstemännens sätt att fullgöra sitt arbete samt att allmänheten har rätt

att fordra, att någon av deputerade är att anträffa inom riksgäldskontoret.

Gent emot den uppfattningen, att göromålens omfattning och beskaffenhet ställer

alltjämt ökade krav på fullmäktige och deputerade, vill jag framhålla, att de göromål,

fullmäktige hava att handlägga, icke ökats under senare tider, utan tvärtom sedan

längre tid tillbaka successive i betydlig män inskränkts. Den, som tager kännedom

om riksgäldskontorets verksamhet under den gångna tiden, finner, att kontoret under

tidigare perioder haft en vida mer omfattande verksamhet än för närvarande, och han

skall finna, att även den del av riksgäldskontorets verksamhet, som angår upptagandet

av lån och förvaltningen av desamma, krävt vida mer tid, arbete och omtanke från

fullmäktiges sida, än för närvarande är fallet, utan att därvid behov av en fullmäktige

ständiga närvaro i kontoret gjort sig gällande.

Jag har gjort en kortfattad översikt av riksgäldskontorets verksamhet sedan dess

inrättande år 1789, vilken torde biläggas detta yttrande. Därav framgår, att riksgäldskontoret

under olika tider haft sig anförtrodda många betydande verksamhetsområden,

varifrån det nu är,befriat. Till dessa höra följande:

•1) Utgivande i betydlig omfattning av kreditsedlar med därtill hörande förvaltning

och redovisning,

2) Depositionsrörelse,

3) Upp- och avskrivningsrörelse,

4) Förvaltning av general-assistansen,

5) Utredningen av Göta kanals, Göteborgs och Malmö diskontverk,

6) Överinseende över nummerlotteriet,

7) Utlåningsrörelse i stor skala till städer, samfälligheter och enskilda personer,

8) Tillhandahållande av kreditiv för åtskilliga ändamål,

9) Bestridande av hela den extraordinarie statsregleringen,

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bankoutskottete utlåtande Nr 45.

10) Uppbörd av allmänna bevillningen med granskning och kontroll över redovisningen

därav ävensom av en del andra statsinkomster,

11) Stämpling av spelkort och tidningar.

Allt detta har nu upphört med undantag därav att riksgäldskontoret behållit

förvaltningen av järnvägslånen samt äldre byggnadslån, tomtregleringslån och lån för

en kanalanläggning. Vid budgetsreformens genomförande år 1911 var föreslaget, att

även dessa lån skulle överflyttas till statskontoret i överensstämmelse med den av

statsrådet och chefen för finansdepartementet uttalade principen, att riksgäldskontor

finansiella uppgift inskränkes till förvaltningen av rikets gäld samt till att tillhandahålla

statsverket upplånade medel. Av praktiska skäl beslöts i enlighet med fullmäktiges

och statskontorets hemställan att icke vid det tillfället överflytta de ifrågavarande fondema

till statskontoret, men en sådan åtgärd kan när som helst utan någon egentlig olägenhet

ske, varigenom ytterligare förenkling i riksgäldskontor verksamhet skulle ernås.

Av vad jag anfört är det uppenbart, att fullmäktiges arbete ej ökats i avseende

å ärendenas beskaffenhet, utan att tvärtom utvecklingen gått ut på att allt mera inskränka

området för deras verksamhet, så att den i stort sett numera är inskränkt

till tre områden, statsskuldförvaltningen, förvaltningen av järnvägslånefonden och allmänna

byggnadslånefonden samt riksdagsförvaltningsärenden.

Men även själva statsskuldförvaltningen är numera i fråga om det arbete, som

tillhör fullmäktiges egen handläggning, mycket enklare och mera lättskött än förr.

Den mängd arbete, som skall inom riksgäldskontoret utföras, ökas naturligtvis med

varje nytt statslån, men denna ökning gäller nästan helt och hållet sådant arbete,

som tillkommer och bör tillkomma tjänstemännen, och betungar endast i mycket ringa

grad fullmäktige och deras deputerade.

Vid upptagande av utländska lån ifrågakommer numera icke, att fullmäktige

själva sätta sig i direkt förbindelse med utländska banker eller bankirer, såsom i äldre

tider var nödvändigt, utan lånen hava under senare tider förmedlats genom svenska

bankinstitut, riksbanken och enskilda bankinrättningar. Så lärer även framdeles komma

att ske vid upptagande av lån i utlandet, då våra stora banker numera intaga en

långt mera betydande ställning än förr var fallet, och ett sådant förfaringssätt torde

betingas av förhållandena på den stora internationella penningmarknaden. Indragning

av medel från utlandet göres numera icke av deputerade direkt, utan sker genom riksbankens

försorg. Förräntning av lånevaluta, till dess den erfordras för utbetalningar,

och av andra tillfälligt tillgängliga medel förmedlas likaledes av riksbanken, som till

och med förvarar det av riksgäldskontoret inköpta guldet. Utbetalning av annuiteter

i utlandet ombesörjes numera också av riksbanken, under det att det förr tillkom

deputerade att själva anskaffa utländska valutor. Under detta och nästlidna år hava.

såsom bekant, obligationer till betydliga belopp försålts inom landet, Detta har skett

dels genom förmedling av svenska banker, dels genom försäljning i riksgäldskontorets

kassa. Då i bägge fallen försäljningen skett till fasta kurser, som fastställts av fullmäktige

in pleno, har prövning i särskilda fall icke vara erforderlig. Antagligt är,

att vid framdeles förekommande upplåning inom landet samma förfaringssätt kommer

att iakttagas. Min uppfattning är på grund härav den, att deputerades uppgift numera

är mindre krävande än den förr varit, i motsats emot den mening, som ligger

till grund för det ifrågavarande förslaget.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Banlcoutskoltets utlåtande Nr 45.

57

Deposition av obligationer i riksgäldskontoret mot certifikat i förening med inskrivning

i statsskuldboken har på sista tiden skett i stor omfattning, sedan allmänheten

lärt sig uppskatta fördelarna därav. Emellertid synes mig utfärdandet av certifikat

och övervakandet av inskrivning i statsskuldboken icke vara ett arbete av den

art, att det kräver omedelbar handläggning av fullmäktige. Då riksbanken mottager

värdehandlingar under öppen deposition, utfärdas insättningsbevis av en kommissarie,

som förestår ifrågavarande avdelning, samt en revisor och en kamrer, men de underskrivas

ej av någon bland bankofullmäktige. Ett liknande förfaringssätt kan ock

användas av riksgäldskontoret vid mottagande av obligationer emot certifikat och utgivande

av bevis om inskrivning i statsskuldboken.

Fullmäktiges framställning synes innebära en önskan, att på någon av fullmäktige

skulle överflyttas göromål, som hittills ålegat tjänstemännen. Jag kan icke se

någon fördel därav, men väl olägenhet. Om göromålen ökats, kunna ökade arbetskrafter

erhållas genom anställande av flera tjänstemän. Så gick man till väga under

äldre tider. Riksgäldskontoret hade en tid icke mindre än åtta kommissarier, varav

tre för generalassistanskontoret, och på liknande sätt kan behovet även nu tillfredsställas.

Då fullmäktige under riksgäldskontorets 125-åriga tillvaro varit befriade från

sådan tjänstgöring, som nu är ifrågasatt för en av dem, utan att behov därav hittills

gjort sig gällande och utan att önskan därom någonsin veterligt framställts, vare sig

från fullmäktige eller statsrevisorer eller statsutskott, måste det förefalla mig egendomligt,

att detta krav framkommer nu, då det enligt min åsikt mindre än förr kan

hava fog för sig.

Den föreslagna arvodesförhöjningen må vara av underordnad betydelse för en så

betydande förvaltning som riksgäldskontorets, men det är enligt min mening icke tillrådligt

att vidtaga en åtgärd, varigenom fullmäktigskap i riksgäldskontoret skulle förvandlas

från att vara ett förtroendeuppdrag av mera tillfällig karaktär till ett högt

avlönat ämbete. Fullmäktige i riksgäldskontoret hava såsom sådana aldrig varit eller

ansetts såsom ämbetsmän och böra, enligt min mening, ej heller bliva det.

Jag vet väl, att man kan hänvisa därpå, att deputerade i riksbanken hava en

sådan ställning, att de måste ägna hela sin tid åt riksbankens tjänst och uppbära en

därefter avvägd avlöning. Förhållandena äro dock helt olika inom de båda verken.

Det är för riksbanken absolut nödvändigt, att dess chefer ägna sig odelat åt bankens

ledning. Frågan gäller där endast, om det är lämpligt, att de väljas av riksdagen

på sätt nu sker. Därom hava meningarna varit delade och komma väl även fortfarande

att vara det. Däremot föreligger intet tvång att för riksgäldskontoret gå samma

väg, och jag vill härvid framhålla, att det beträffa ide fullmäktige i riksgäldskontoret

i långt högre grad än beträffande fullmäktige i riksbanken finnes fara för, att vid

valen politiska grunder göra sig gällande med större kraft än rent finansiella synpunkter.

Detta vore icke lyckligt för statsskuldförvaltningen och det lärer även ur

politisk synpunkt vara önsvärt, att man icke skapar högt avlönade ämbeten, som tillsättas

av representationen.

Då frågan om höjning av fullmäktiges arvoden förekom vid 1877 års riksdag,

yttrade statsutskottet, att fullmäktiges arvode syntes ej egentligen vara att betrakta

såsom ersättning för uppdragets fullgörande, utan fast hellre huvudsakligen avse att

sätta den, som mottager uppdraget, i tillfälle att utan uppoffring åt detsamma ägna

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 32 käft. {Nr 45). 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

den tid, som erfordras, och avstyrkte det väckta förslaget. Det torde vara riktigast

att även framgent betrakta fullmäktigskapet såsom ett förtroendeuppdrag.

Det har framhållits såsom viktigt, att förste deputeraden har ständig tillsyn över

tjänstemännens arbete. Enligt min mening kan och bör sådan tillsyn ske genom de

främsta tjänstemännen på de olika avdelningarna, sekreteraren för kansliet och kamreraren

för kameralavdelningen. Den senare har åtminstone under senare tid haft

chefställning på denna avdelning, men sedan tjänstemännens antal nu ökats avsevärt,

skulle jag anse lämpligt, att till betecknande av detta förmanskap för honom återupptaga

(len gamla titeln kommissarie, som brukades i äldre tider, då kontoret hade

mycket stor personal.

Då såsom skäl för förslaget anförts allmänhetens krav att ständigt kunna träffa

någon av deputerade i riksgäldskontoret, vill jag genmäla, att det enligt min erfarenhet

mycket sällan inträffar, att utomstående besöka deputerade i kontorets angelägenheter,

och jag tror, att ej heller i framtiden allmänheten kommer att få anledning

att oftare önska samtal med deputerade, vilka för övrigt med nutidens förbindelsemedel

lätt kunna anordnas, utan att fördenskull någon av deputerade behöver .ständigt

vara tillstädes i riksgäldskontoret.

Jag har emellertid även ett annat viktigt skäl, varför jag icke kan tillstyrka

förslaget.

Enligt min uppfattning är en omorganisation av statsskuldförvaltningen önskvärd,

men i en helt annan riktning, än nu är ifrågasatt, och jag tror, att en sådan omorganisation,

som jag tänkt mig, också kommer att genomföras under den närmaste

framtiden. Att under sådana förhållanden göra en förändring i avseende å förste

deputeradens uppgift och avlöning, synes mig mindre välbetänkt.

I första rummet anser jag starka skäl tala för en överflyttning till riksbanken

av riksgäldskontorets kamerala avdelning, och min mening därom har under övervägande

av dessa frågor alltmer stadgat sig. Såsom jag ovan anfört, har riksbanken

redan åtagit sig ombesörjandet av en stor mängd uppdrag, som egentligen tillhöra

riksgäldskontoret. Sålunda verkställer riksbanken indragning av lånemedel, förräntning

av valutor och utbetalning av annuitetslikvider i utlandet. Det vore en naturlig

utveckling och skulle innebära en förenkling, om riksbanken övertoge från riksgäldskontoret

hela denna del av statsskuldförvaltningen och följaktligen finge direkt från

statskontoret uppbära de medel, som äro avsedda för annuiteterna.

Sedan kontrakt om ett utländskt lån blivit avslutat, skulle det då tillkomma

riksbanken att indraga valutan, överlämna till statskontoret de indragna medlen i mån

av behov och till belopp, som i fastställd stat äro bestämda, eller efter Kungl. Maj:ts

beslut, samt ombesörja förräntning av den del av lånet, som ej vore omedelbart behövlig.

Å andra sidan skulle riksbanken få det åliggandet att utbetala annuiteten å

lånen med rätt att omedelbart från statskontoret lyfta de i riksstaten för detta ändamål

anslagna belopp, varmed följde skyldighet att föra avräkningar med de banker

och bankirer, som verkställa inlösen av obligationer och kuponger. I sammanhang

härmed skulle till riksbanken överföras arbetet med att mottaga, granska och bokföra

inlösta obligationer och kuponger. Detta arbete utgör en avdelning för sig, men måste

skötas på samma ställe, där räkningarna föras med de utländska bankinstituten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bankoutslmltels utlåtande Nr 45.

59

Vid försäljning av statsobligationer inom landet skulle riksbanken åtaga sig

emissionen, såsom i själva verket delvis skett redan vid det i år utgivna lånet, då

riksbanken jämte riksgäldskontoret undertecknade inbjudningen till teckning å detsamma.

Inlösen av kuponger till de inhemska statslånen skulle ske genom riksbankens

försorg liksom i fråga om de utländska lånen.

Mottagandet av statsobligationer emot certifikat, som just nu tagit stor omfattning,

och förande av statsskuldboken lämpar sig särskilt att övertagas av riksbankens

kontor för öppna deposita, vilket just är inrättat för skötsel av sådana angelägenheter.

Jag vill icke ingå på vidare detaljer härav, men erinrar blott, att i England

statsskulden förvaltas av den engelska banken, ehuru den ingalunda är statsbank i

samma mening som Sveriges riksbank.

Tanken på riksbankens övertagande av statsskuldförvaltningen är icke ny. Redan

för många år sedan hörde jag inom riksdagen uttalas den meningen, att det vore

lämpligast att sammanslå riksbanken och riksgäldskontoret såsom båda varande riksdagens

verk. Samma åsikt yttrades även under en debatt i andra kammaren sistlidne

april månad.

Om statsskuldförvaltningen, vad den kamerala sidan angår, skulle överflyttas till

riksbanken, torde vara lämpligt, att järnvägslånefonden och allmänna byggnadslånefonden

överflyttas till statskontoret. Detta har, såsom ovan nämnts, redan föreslagits

från sakkunnigt håll såsom i och för sig det riktigaste, ehuru förslaget, då det framkom,

avböjdes av vissa praktiska hänsyn, som dock ej äro av synnerligen vikt.

Riksgäldskontoret är en för Sverige egendomlig institution. I andra länder anser

man det såsom en given sak, att såväl negocieringen av statslån som statsskuldförvaltningen

tillkommer regeringen. Anledningen till riksgäl dskon torets upprättande år

1789 synes hava varit snarare konung Gustav III:s önskan att få ständernas hjälp i

en svår situation än någon önskan från ständernas sida att taga finanserna i sin hand.

Alltsedan dess har omsorgen om statsskulden odelat vilat på riksdagens fullmäktige.

Tidsförhållandena synas mig bjuda, att man nu till övervägande upptager den

frågan, huruvida riksgäldskontoret i sin nuvarande organisation fortfarande är den mest

kompetenta institution, som kan erhållas, för att förhandla och besluta angående statens

upplåning. Det finnes skäl till tveksamhet därom. Redan för femtio år sedan

gjordes starka uttalanden, att sättet för statslåns upptagande borde förändras.

Statsrevisorerna yttrade år 1865, att Riksens Ständer möjligen kunde finna skäl

att taga i övervägande frågan om ett annat behandlingssätt av statens låneangelägenheter

jämte vad därmed står i sammanhang, och 1866 års revisorer framställde ett

bestämt förslag i följande uttalande, varemot dock de sex av bondeståndet valda

revisorerna reserverade sig: »För uppnegocierandet av statslån synes det Revisorerna

otvivelaktigt, att Riksgäldskontoret ej heller är den lämpligaste myndigheten, dess

styrelse ma sammansättas huru som helst. Svårligen lärer man kunna påräkna, att

bland Riksgäldsf ull mäktige få se en majoritet av fullt erfarna större financierer, och

själva den kollegiala formen är otjänlig i fråga om beslut, som ofta måste fattas med

stor hastighet och iakttagande av fullkomlig tystnad. — I andra länder är det Regeringen,

som med representationens bemyndigande kontrahera!'' om statslån, och även

hos oss har visat sig behövligheten av Kongl. Maj:ts garanti å de lån, Riksens Ständer

beslutat, för att hos främmande långivare ingiva nödigt förtroende. Det synes Revi
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

sorerna därför vara vida ändamålsenligare, att för framtiden uppgörandet och kontralierandet

av möjligen blivande lån uppdrages åt Regeringen, så att Riksgäldskontoret

med dem icke får annan befattning än att, såsom ovan är sagt, ombesörja lånebeloppens

indragning, förvaltning och amortering.»

Vid 1915 års riksdag ifrågasatte en talare, huruvida icke riksgäldskontoret numera

åtminstone till en del spelat ut sin roll och uttalade den tanken, att riksgäldskontoret

kunde framdeles bliva en byrå i finansministeriet.

Det bör enligt min mening icke ifrågakomma att helt överflytta bestämmanderätten

i fråga om statslåns upptagande från riksdagens fullmäktige till Kung! Maj:t

och därmed helt bryta med en sekelgammal hävd, men det synes mig å andra sidan

icke med fog kunna bestridas, att Kungl. Maj:t för närvarande har alltför litet inflytande

vid dessa viktiga frågors avgörande, då i regel Kungl. Maj:ts befattning

med låneärendena inskränker sig därtill, att någon av statsrådets ledamöter efter

Kungl. Maj:ts förordnande, sedan alla förberedande underhandlingar äro avslutade,

avger sitt yttrande, huruvida det föreliggande förslaget till låneavtal bör antagas eller

förkastas.

För ett säkert bedömande av tidpunkten för upplåning, sättet för underhandling

därom och lånets belopp, kräves noggrann kännedom såväl om den finansiella

ställningen inom landet och i utlandet, som ock om statsverkets behov och landets

politiska situation. Det är givet, att riksdagen vid val av fullmäktige bör söka vinna

personer med sakkännedom i dessa frågor och förmåga att säkert bedöma dem. Utan

att på något sätt underkänna förutvarande och nuvarande fullmäktiges insikter och

erfarenhet, håller jag dock före, att staten hade större garantier för ett allsidigt och

moget bedömande av ifrågakommande låneärenden, om dessa avgjordes av en korporation,

som inrymde personer, vilka genom sin ställning och sin verksamhet vore alldeles

särskilt kompetenta att bedöma sådana frågor ur olika synpunkter.

Jag skulle vilja föreslå, att beslut om upplåning för statens räkning anförtroddes

åt en korporation, vari skulle ingå statsrådet och chefen för finansdepartementet,

generaldirektören för statskontoret, en av fullmäktige i riksbanken jämte av riksdagen

särskilt valde riksgäldsfullmäktige. Det har med ett visst klander anmärkts, att

statens finansförvaltning är delad mellan tre fristående myndigheter, Kungl. Maj:t,

riksgäldskontoret och riksbanken. Genom att åvägabringa samarbete mellan dem i

ärenden rörande statsskulden, hade man på ett betydelsefullt område utjämnat den

överklagade splittringen. Genom en sådan anordning, som här angivits, skulle såväl

Kungl. Maj:ts som riksdagens skäliga anspråk på inflytande i låneärendena på ett tillfredsställande

sätt bliva tillgodosedda.

Riksgäldskontoret har utom ovan omförmälda åligganden åtskilliga uppdrag, som

gälla riksdagens inre förvaltning. Dessa äro dels tillsättande av övervaktmästare,

maskinister, portvakter och övrig betjäning samt tjänstemän och vaktmästare i biblioteket,

dels vård och inseende över riksdagshuset med däri befintliga möbler, dels renhållning

och städning, ordnande av restaurationsrörelsen, upphandling av papper och

andra förbrukningsartiklar, dels uppgörelser med tryckerier och bokbindare samt vård

av riksdagstrycket, dels utbetalning av samtliga riksdagskostnader, kostnader för riksdagens

hus, för biblioteket samt för justitieombudsmans- och militieombudsmansexpeditionerna.

Ehuru dessa bestyr äro mycket främmande för statsskuldförvaltningen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Cl

kunna de naturligtvis fortfarande utan olägenhet skötas av fullmäktige i riksgäldskontoret,

men det vore enligt min tanke lämpligare och för övrigt mera överensstämmande

med vad i andra länder är vanligt, om dylika förvaltningsärenden, som

nära angå riksdagens arbete, stode under ledning av kamrarnas presidentskap, isynnerhet

om till fullmäktige i riksgäldskontoret väljas personer, som icke tillhöra riksdagen

och därför icke kunna hava stort intresse för riksdagens förvaltningsangelägenheter.

I utländska parlament är vanligt, att vardera kammaren bland sina ledamöter

utser ett antal sekreterare och två skattmästare, vilka tillsammans med presidenten

och vice-presidenten bilda kammarens byrå. Under uppsikt av kammarens byrå har

en direktör ledningen av allt, som tillhör förvaltningsärenden. Direktören samt övrig

personal tillhörande kansliet, räkenskapskontoret, arkivet och biblioteket, tillsättes av

byrån eller ock av presidenten ensam. I tyska riksdagen är en del av personalen

fast anställd med pensionsrätt. Byrån har där fem avdelningar, arkivet, räkenskapskontoret,

kassan, kansliet och vaktmästareafdelningen, vartill kommer biblioteket, som

står direkt under presidenten. I Belgien tillsättes direktören på sex år. Norska stortinget

utser efter förslag av presidenten och vice-presidenten en kontorschef, som tilllika

är arkivarie, med biträde. Tillsynen över parlamenten tillhöriga byggnader och

inventarier synes vanligen tillkomma direktören under skattmästarnes uppsikt. För

kamrarnas utgifter uppgöres årligen budget, som framlägges till kammarens godkännande

eller fastställes av dess byrå.

En organisation av riksdagens förvaltningsangelägenheter på något liknande sätt

skulle medföra den fördelen, att kamrarnas talmän och deras mest betydande förtroendemän

erhölle större myndighet beträffande anordningarna för riksdagens arbete

och i fråga om riksdagskostnadema, för vilka nu icke finnes någon budget uppgjord.

De förändringar, jag ifrågasatt, innebära indragning av riksgäldskontoret i dess

nuvarande organisation. Att en så genomgripande förändring av statsskuldförvaltningen

skall väcka åtskilliga betänkligheter, är givet, liksom att många svårigheter

skola uppstå vid rubbningen av så gammal institution, men då jag tror, att en förändring

i den av mig angivna riktningen förr eller senare skall visa sig vara den

riktiga, har jag, sedan fråga väckts om förändring av riksgäldskontorets styrelse, icke

velat underlåta att framställa dessa tankar».

Reservationen var åtföljd av en bilaga, så lydande:

■»Om den svenska statsskuldförvaltningen och Riksgäldskontorets verksamhet i

äldre och nyare tider.

Vid Karl XII:s död var svenska staten försänkt i en för den tiden oerhörd

skuld, varav utelöpande mynttecken och myntsedlar utgjorde en betydlig del. I avsikt

att avbörda denna skuld inrättade ständerna år 1719 ett s. k. Riksens Ständers

kontor, vilket fick sig anvisat åtskilliga statsinkomster, såsom den s. k. lön- och

betalningsavgiften, motsvarande den allmänna bevillningen i senare tider, den s. k.

licenten, en förhöjning på tullavgifterna, köpeskillingar för kronogods och kronans hus

i städerna, krigstroféer, subsidier, som Kongl. Maj:t kunde vilja avstå m. m.

Riksens Ständers kontor hade blott att befatta sig med den gamla gäldens betalande.

Dess styrelse utgjordes av tre personer.

Dessa verk hade statsskuldförvaltningen om hand till 1766 och lyckades under

tiden avbetala största delen av den gamla skulden. Då nämnda år yppade sig, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

02

Bankoutskottets utlåtande- Nr do.

oegentlighet^ ägt rum i kontorets verksamhet, indrogs detsamma, och förvaltningen

av den gamla skulden uppdrogs i stället åt eu avdelning i statskontoret, vilken

erhållit benämningen det gamla riJcsgäldskontoret.

Liksom Riksens Ständers kontor hade det nu upprättade riksgäldskontor endast

den gamla skulden om hand. Vid sidan därav upptog Kongl. Maj:t nya lån, och

dessa skulle skötas av statskontoret utan sammanblandning med riksgäldskontorets

handhavande av den gamla skulden. Då statsbehoven voro stora, gjordes det ena

utländska lånet efter det andra, och oredan i finanserna blev allt större.

För att bringa ordning i affärerna beslöt konungen att flytta förvaltningen av

statsskulden från statskontoret till en fristående institution, liilcsgäldsdirelctionen, som

från år 1778 fick hand om statsskulden i dess helhet. Denna direktion bestod av

fyra ledamöter, kanslipresidenten, ett kammarråd, en statskommissarie och statssekreteraren

för finansärenden.

Riksgäldsdirektionens ställning var ganska bekymmersam, då omsättningar av

lån och upptagande av nya ständigt måste företagas. Sålunda avslötos under tiden

1766—1788 ej mindre än 24 utländska lån, upptagna i Genua, Amsterdam, Antwerpen

och Hamburg. Så kom Gustav III:s krig med Ryssland 1788 och därmed nya stora

krav på medel. Den riksdag, som sammanträdde i börian af 1789, fick efter genomdrivandet

av förenings- och säkerhetsakten till huvudsaklig uppgift att skaffa pengar

för kriget och att ordna finansförvaltningen.

Kongl. Maj: t begärde då, att Ständerna måtte bevilja till krigskostnader 7 milj.

riksdaler och åtaga sig garanti såväl för den redan uppkomna gälden, omkr. 14 milj.

riksdaler, som för de lån, som komme att upptagas till dessa krigskostnaders gäldande.

Hemliga utskottet förklarade, att den av Kongl. Maj:t uppgivna skulden måste

anses vara rikets skuld och tillstyrkte därför såväl det begärda anslaget till krigskostnader

som Ständernas garanti för lånen. I fråga om förvaltningen av statsskulden

yttrade hemliga utskottet:

»Kongl. Maj:t har med vanlig Kongl. Nåd och Mildhet täckts gå Utskottet till

mötes, då Kongl. Maj:t, uppå vissa med Utskottet utstakade och i Nåder antagna

grunder, villkor och förbehåll, därtill samtyckt, att all Rikets utgivna gäld, både den

som redan gjord är och den som till kostnaderna för sistlidna och detta års fälttåg

bliver nödig, flyttas ifrån Kongl. Maj:ts omedelbara försorg och överlämnas till Riksens

Ständers förvaltning, under ett Riksens Ständers eget verk, som, hägnat och skyddat

av Kongl. Maj:t borde bestå av Riksens Ständers tillförordnade fullmäktige».

Utskottet hemställde vidare, att riksgäldskontoret skulle äga att uppbära både till

riksgäldsfonden förut anslagna medel och den nya bevillning och krigshjelp, Riksens

Ständer sig åtogo. Fullmäktige borde ock äga att utgiva sedlar, löpande med ränta.

Vid behandlingen av detta ärende inom stånden gjordes inga gensagor emot

den äskade krigshjälpen, men uttalades stora betänkligheter emot den begärda garantien

för de äidre skulderna, då lånen voro upptagna av Kongl. Maj:t utan ständernas

garanti, och då man ansåg omöjligt att åtaga sig så stora bevillningar, som vore nödvändiga

för skuldernas betalande. Varningar hördes även mot utgifvandet af riksgäldssedlar.

Däremot ägnades under överläggningarna föga uppmärksamhet åt förslaget, att

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

63

statsskuldens förvaltning skulle öfverflyttas till ständernas fullmäktige. Den ende, som

uttalade sig därom, var lagman Håkansson i borgarståndet. Han yttrade, att då Riksens

Ständer åtaga sig betalningsansvar, följer, att då de måste mottaga de fonder,

som äro eller bliva anslagna till gäldens betalande, men för att kunna fullgöra detta,

måste ständerna hava ett kontor, som är Riksens Ständer allena ansvar skyldigt.

Det är anmärkningsvärt, att överflyttningen av en så viktig del av den finansiella

statsförvaltningen som handhavandet av statsskulden från Kongl. Maj:t till Riksdagen

synes hava genomförts utan några meningsskiljaktigheter. Det kan synas så

mycket underligare, som konungens makt just vid samma tillfälle betydligt utvidgades.

Förklaringen torde kunna sökas däri, att åtgärden innebar en återgång till förhållanden,

som varit gällande under den tid då Riksens Ständers kontor hade hand om den

gamla gälden från Carl XII:s tid, dels däri, att konungens och ständernas intressen

under dåvarande omständigheter sammanföllo.

Det var otvivelaktigt en stor lättnad för konungen och hans finansiella rådgivare

att få kasta ifrån sig de bekymmer, som det ständigt pågående anskaffandet av

nya lån måste medföra. Antagligen låg det sanning i de ord, som förekomma i det

första reglementet för riksgäldskontoret, att »Riksens Ständer med Kongl. Maj:ts nådigste

bifall för gott funnit att, till lättnad av Kongl. Maj:ts flera både viktiga och

angelägna omsorger, ställa denna gäld och förenämnda kostnader, varför Riket kommer

att häfta, under Riksens Ständers tillförordnade fullmäktiges samt ombuds styrsel och

förvaltning».

A andra sidan torde det för ständerna synts angeläget att, då de åtagit sig garanti

för gälden, också få genom egna fullmäktige uppbära de för gäldens betalande

anvisade medel, så att de ej genom Kungl. Maj:ts åtgärder kunde användas för andra

ändamål.

Det nu upprättade riksgäldskontorets styrelse bestod av tre fullmäktige från

ridderskapet och adeln samt två fullmäktige från vart och ett av de övriga stånden,

varjämte ett konungens ombud hade att närvara vid sammanträdena.

Riksgäldskontorets huvudsakliga uppgift under den första perioden av dess verksamhet

var givetvis att sköta de gamla lånen och att upplåna pengar jör de trängande

statsbehoven. Det var därvid nödvändigt att likasom förut vända sig till bankirer

i utlandet, och underhandlingar om erhållande av lån bedrevos ständigt antingen

av fullmäktige själva eller av Kungl. Maj:t med en mängd firmor i utlandet. Under

tiden 1789 — 1799 upptogos ej mindre än 21 olika lån, vilkas förvaltning givetvis var

mycket bekymmersam, då såväl indragning av medel som anskaffande av växlar för

likvider i utlandet på den tiden voro förenade med stora svårigheter.

Inom riksdagen uttalades ofta under denna tid önskvärdheten av att upptaga

lån inom landet.

År 1810 beslöts sålunda, att inrikes lån skulle upptagas mot reverser på 5 års

tid mot 5 % ränta ävensom permanenta annuitetslån och lån på bestämd tid. Detta

ledde dock till föga resultat. Även bör nämnas, att Kungl. Maj:t även under denna

period någon gång upptog lån för egen räkning.

Då emellertid lån ej kunde erhållas till erforderligt belopp, började fullmäktige

redan år 1789 utgiva kreditsedlar, vilka till en början förskrevos emot 3 % ränta, men

snart utställdes utan ränta. På grund av Kungl. Maj:ts alltjämt stegrade behov öka
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

des sedelmassan undan för undan. År 1799 uppgingo kreditsedlarna till den stora

summan av 16 millioner riksdaler och agiot å desamma hade stigit till 50 %. Efter

det att inlösen av sedlarna till 2/8-delar av nominella värdet genom riksbankens försorg

börjats år 1803, nedgick beloppet, men var ännu vid 1814 års slut 81/2 millioner

riksdaler. Omkring 1820 ansåg man, att dessa sedlar såsom faktiskt gångbart mynt

till bestämd kurs varken borde ökas eller minskas. Småningom upphörde utgivandet

av dylika och inlösen av de utelöpande sedlarna skedde fortfarande genom riksbanken.

Samtidigt med sedelutgivningen började riksgäldskontoret mottaga depositioner

emot reverser, löpande med 3 % ränta. Vidare beslöts vid 1792 års riksdag öppnande

av diskonter in q srörelse med riksgäldssedlar. Detta skulle ske genom att inrätta en

riksgäldsdiskont, vari skulle intagas enskilda personer. Av kapitalet skulle riksgäldskontoret

tillskjuta 4/5-delar och aktieägarna y5-del. 1 styrelsen skulle sitta 4 fullmäktige

och 2 av aktieägarna. Diskontens inlåning skedde till en början mot reverser,

men sedermera mottogs penningar även på upp- och avskrivning. Diskontverket upplöstes

år 1806. _ .

Riksgäldskontoret hade således i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet

verklig bankrörelse likasom riksbanken. Hemliga utskottet yttrade också den 22 maj

1800 att »nästan hela rikets penningrörelse har från banken blivit flyttad till riksgäldskontoret

med den märkliga skillnad, att bankens sedlar icke på långt när varit

utelöpande till en sådan summa som kreditsedlarna».

Under sina bekymmer för anskaffande av växlar grepo fullmäktige till den utvägen

att utgiva egna växlar i utbyte emot affärsväxlar, s. k. växelbyte, och år 1799

företogo sig fullmäktige till och med att med Kungl. Maj:ts samtycke uppköpa varor

emot riksgäldssedlar för att sedan sälja dessa emot utländska växlar. Man började

med att uppköpa stångjärn på Fastingsmarknad, fortsatte med inköp av manufakturjärn

och stål och slutade med att inköpa en last kaffebönor i Göteborg för att säljas

till Italien. (Kaffe var då förbjudet att användas inom riket.) Dessa handelsaffärer

medförde stor förlust, vårföre statsrevisorerna klandrade åtgärden, och hemliga utskottet

förbjöd handel med varor och förklarade växelbyte ej böra ifrågakomma, om det ej

vore alldeles nödvändigt.

En betydlig ökning i sina göromål erhöll riksgäldskontoret, då det år 1792 måste

övertaga geni ralassistanskontorets rörelse. Denna bestod av utlåning mot pant av

guld, silver och lösören, således fullständig pantlånerörelse, och även i någon mån

utlämnande av manufakturlån. Kontoret organiserades 1803 såsom én avdelning av

riksgäldskontoret med tre kommissarier under fullmäktiges inseende. Vid flera tillfällen

var fråga om kontorets indragning, men först 1832 övertogs assistansen av

enskild entreprenör.

De medel, riksgäldskontoret hade att röra sig med, frånsett lånemedlen, voro

desamma, som förut varit anvisade riksgäldsdirektionen.

Den allmänna villervallan i affärerna under Sveriges krig 1808—1809 samtidigt

med krigen på kontinenten föranledde fullmäktige att inställa alla utländska

likvider år 1808, varefter 1812 vidtogs den åtgärden, att avskriva 2/8 av de flesta utländska

lånen.

Avslutningen av denna period av riksgäldskontorets historia skedde genom den

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bankoutskott,ds utlåtande Nr 45.

65

på gruvd av kronprinsen Carl Johans mellankomst möjliggjorda betalningen av rikets

utländska skuld, som då uppgick till något över 4 millioner riksdaler specie.

Att riksgäldskontorets verksamhet vid denna tid hade en betydande omfattning,

framgår därav, att kontoret år 1810 organiserades med fem kommissarier, vilka utgjorde

en understyrelse med befogenhet att verkställa bestämda utbetalningar utan

fullmäktiges hörande. Vid sidan därav stod generalassistanskontoret med sina tre

kommissarier och en talrik tjänstepersonal.

Under Carl XIV Johans regering och ända till mitten av 1850-talet var statsskulden

obetydlig. De utelöpande kreditsedlarna inlöstes småningom av riksbanken.

Den återstående skulden för 1808 års krigskostnader hade likaledes betalats av riksbanken,

vars förskott småningom amorterades med riksgäldskontorets medel genom

årliga annuiteter till år 1873. Riksgäldskontorets räntebärande skuld inskränkte sig i

övrigt under ifrågavarande period till belopp av en eller annan million, stundom några

hundra tusen riksdaler, vilka skulder, upptagna för utlåning eller ersättning av uttagningar

å kreditiven, sedermera täcktes av inflytande statsinkomster.

Riksgäldskontorets verksamhet för det ändamål, vilket från början varit kontoret

anvisat såsom dess egentliga uppgift, var sålunda under hela denna långa period ganska

obetydlig. Däremot fick kontoret mycket annat att bestyra.

Från äldre tid kvarstod skötseln av generalassistansen vilken krävde betydligtarbete

såväl av fullmäktige som av en talrik tjänstepersonal; vilket såsom nämnts fortsatte

till år 1832. Vidare fick riksgäldskontoret det besvärliga uppdraget att utreda

Göta kanals, Göteborgs och Malmö diskontverks affärer. Denna utredning pågick

under 30 års tid 1818—1848. Diskonterna hade åren 1818—29 att bevaka fordringar

i ej mindre än 500 konkurser. Sedan ett nummerlotteri inrättats år 1772 efter av

Kungl. Maj.t utfärdad instruktion, enligt vilken inkomsten skulle tillfalla staten, blevo

lotteriets tillgångar år 1810 överlämnade till riksgäldskontoret, som i stället hade att

tillhandahålla lotteriet nödiga medel, till dess 1840—41 års riksdag beslöt dess indragning.

Från år 1823 fick kontoret en väsentlig ökad befattning med statsutgifterna.

Vid den tiden började riksdagen att i stor omfattning utlämna lån Ull en mängd olika

ändamål, såsom till städer efter inträffade eldsvådor, till kanaler, till vattenavledningsföretag,

till strömrensningar, till väg- och broanläggning, till hamnars förbättring, till

fabrikers inrättande m. m. Alla dessa lån skulle handhavas av riksgäldskontoret, som

hade att, i den mån tillgängliga medel ej försloge, upplåna pengar emot 5 procents

ränta för medel mot uppsägning och 3 procents ränta för medel att betalas vid anfordran.

På samma sätt hade kontoret att gå tillväga för bestridande av utgifter för

de många av riksdagen anvisade kreditiven, det s. k. lilla kreditivet från 1812, det

s. k. stora kreditivet från 1835, spannmålskreditivet från 1818, konvojkommissariatets

kreditiv 1818—1828, ullkreditivet 1832—1864, kreditivet för arméns ackordsamorteringsfond

1835—1859, kolerakreditivet 1835—1836 m. fl.

År 1830 beslöto riksens ständer, att riksgäldskontoret skulle upptaga ett 4-procents-lån

i silver å 2 millioner riksdaler specie till utlåning åt fastighetsägare till s/5- delar av fastighetsvärdet; rörelsen började 1835, men erhöll ingen omfattning. Sedermera

beslöts, att rikgäldskontoret skulle förmedla lån åt hypoteksföreningarna, men

saken förföll, emedan dessa hjälpte sig själva.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. [Nr 45.)

9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Ungefär samtidigt började riksdagen på riksgäldskontoret anvisa anslag för tillfälliga

ändamål och från början på 1840-talet fick kontoret åliggandet att utbetala

anslagen för hela den extra-ordinarie statsregleringen.

De medel, som krävdes för alla dessa utbetalningar, erhöllos till en del från

Kung]. Maj:t, men huvudsakligen genom kontorets egna inkomster. De förnämsta av

dess voro allmänna bevillning en och banko vinsten; bland övriga märkas avgifter för

spelkorts■ och tidningsstämplingen, för vilken ett särskilt kontor var inrättat i riksgäldskontorets

hus. Kontoret hade också att emottaga överskott å statsregleringen

samt besparingar å anslagen emot skyldighet att ersätta uppkomna brister.

År 1823 beslöt riksdagen, att årliga behållningen av tullmedlen skulle avlämnas

från tullverket till riksgäldskontoret, men Kungl.Maj:t förklarade sig icke medgiva

detta, »såsom en i dess administrativa myndighet ingripande och för övrigt till onödig

omgång ledande åtgärd». Betecknande för uppfattningen inom riksdagen är, att statsutskottet

år 1840 ansåg önskvärt, att alla statsinkomster inginge till riksgäldskontoret,

men att tillsvidare riksgäldskontoret skulle mottaga flertalet av bevillningama, nämligen

tull, saluaccis, postmedel och brännvinsbränningsavgiften, varefter till statskontoretskulle

levereras det beräknade beloppet.

Uppbörden av bevillingen från länsstyrelserna föranledde givetvis betydligt

arbete med granskning av restantieförslag och redogörelser för uppbörden, varvid

kommissarierna enligt riksdagens erinran ålades särskild kontroll över att gåvo-,

testamente- och arvsbevillingen riktigt inflöte till riksgäldskontoret.

Slutligen må nämnas, att kontoret från 1835 fick hand om JRiksens Ständers

hus och från 1840 uppdrag att upphandla papper, vårda inventarier m. m. för riksdagens

räkning, varvid bestämdes, att eu av kommissarierna skulle bo i riksdagens

hus och ha tillsyn därå.

Året 1855 börjar med järnvägslånen en ny period i riksgäldskontorets historia,

varunder dess lånerörelse alltjämt ökas, under det att verksamheten i övrigt inskränkes.

Vid 1854 års slut uppgick statens räntebärande skuld endast till 3,974,676 rdr

banko, varav till riksbanken 2,640,000 rdr och 996,625 rdr mot obligationer, utställda

på grund av nyss företagna krigsrustningen.

Under nämnda år beslöto ständerna upplägga ett inhemskt lån för järnvägsanläggningar

mot fonderade statsobligationer, löpande med högst 4% ränta, ouppsägbara

från innehavarens sida men med rätt till sex månaders uppsägning från riksgäldskontorets

sida, Detta lån misslyckades fullständigt, men sedermera följde en

lång rad statslån, till största delen upptagna i utlandet. Åren 1855—1875 voro

säkerligen de besvärligaste i riksgäldskontorets historia, då kontoret vid sidan av sitt

åliggande att uppbära allmänna bevillningen och bestrida utgifterna å den extraordinarie

statsregleringen samt andra äldre åligganden, fick det svåra uppdraget att

anskaffa medel för de i stor skala pågående järnvägsbyggnaderna.

Nya lån upptogos i utlandet åren 1858, 1860, 1864, 1866, 1868 och 1875 och

inom Sverige 1858 (för näringarnas understöd) 1861, 1870, 1872. Den fonderade

skulden växte successivt och uppgick vid 1875 års slut till 136 millioner kronor.

Tillfälliga lån upptogos då och då; de utgjorde vid samma tid 4 millioner.

Konjunkturerna för låns upptagande i utlandet vore ganska ogynnsamma. Fullmäktige

ansågo sig nödsakade att själva eller genom ombud i utlandet underhandla

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande AV 45.

67

med utländska bankirer. För ändamålet företogo vissa av fullmäktige vid olika tillfällen

resor till utlandet. Sålunda gjorde presidenten F. Åkerman år 1857 en resa

till Tyskland och 1865 till Tyskland, Paris och London, riksarkivarien J. J. Nord

ström 1864 likaledes till Tyskland, Paris och London, majoren M. C. Wolffelt 1866

till Tyskland, greve Henning Hamilton 1866 till Paris, Prassel och Tyskland.

Indragningen av i utlandet upplånade medel skedde genom försäljning av växlar,

tidtals nästan varje vecka, åt de bankirer, som lämnat lånen. För betalning av

annuiteter å lånen anskaffades valutor genom inköp av växlar hos svenska affärsmän.

Då sådana köp och försäljningar av växlar ständigt måste förekomma och fordrade

omedelbar handläggning, beslöt 1856—57 års riksdag att tvenne av fullmäktige skulle

såsom deputerade ombesörja dessa utländska likvider. Något annat uppdrag tillkom

icke de deputerade såsom sådana.

Kontorets inkomster voro nu desamma som under föregående tid, utom att

kontoret från år 1860 hade att mottaga vinsten å statens järnvägars trafik.

Beträffande riksgäldskontorets verksamhet i övrigt under denna tid fortsattes

utlåningen efter beslut i varje fall av riksdagen.

Antalet utlämnade lån utgjorde vid 1854 års slut 144 till ett sammanlagt

belopp av något över 2 millioner rdr banko. Utlåningen ökades under närmaste

tiden, så att t. ex. lånens antal vid 1867 års slut enligt statsrevisorernas berättelse

stigit till 254, under det att samtidigt lånesumman ökats, till väsentlig del på grund

av lån till enskilda järnvägar, till närmare 20,800,000 rdr riksmynt, Vid i875 års

slut hade lånens antal nedgått till 07, men lånesumman ökats till över 24 millioner

kronor riksmynt.

Jämte denna utlåning hade riksgäldskontoret att förränta de medel, som, stundom

till avsevärda belopp, funnos tillfälligt disponibla, vilket skedde dels genom övertagande

av obligationer från hypoteksföreningar, dels genom direkt utlåning på kort tid.

År 1874 inträdde en betydlig inskränkning i riksgäldskontorets verksamhet. Sedan

från och med 1869 en del av den extra statsregleringen överflyttats från riksgäldskontoret

till statskontoret, blev denna från och med år 1874 i sin helhet överflyttad

till nämnda ämbetsverk. Samtidigt upphörde riksgäldskontorets befattning med

allmänna bevillningen och en del andra mindre inkomsttitlar. Även befriades kontoret

från lånen till sjösänkningar och vattenavtappningar. Riksbankens vinst skulle

dock fortfarande ingå till riksgäldskontoret och den bestämmelsen bibehölls, att brister

i förslagsanslagen skulle ersättas av riksgäldskontoret, som å andra sidan ägde att

mottaga överskott å statsverkets inkomster. Även dessa stadganden upphävdes år 1877.

Sedermera har riksgäldskontoret fått från statskontoret uppbära vad som erfordrats

till riksdagskostnader, annuiteter och räntor.

Sedan genom dessa åtgärder riksgäldskontorets göromål i betydlig grad minskats,

indrogos två av de tre kommissarie befattningarna år 1875 och det följande året blev

även den återstående indragen.

Efter år 1877 har riksgäldskontoret icke fått något nytt verksamhetsområde av

betydenhet sig anvisat. Det må endast erinras, att kontoret under längre tid haft att

förvalta åtskilliga utlåningsfonder, såsom järnvägshypoteksfonden 1879 —1893, odlingslånefonden

från 1886- vartill senare kommit torvindustrilånefonden, rederilånefonden,

fonden för lån till Svenska ostasiatiska kompaniet, egnahemslånefonden, fiskerilåne
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bankoutskottets utlåtande Nr do.

fonden, Norrländska nyodlingsfonden, jordförmedlingsfonden och Trollhättans egnahemslånefond.

Vidare har kontoret fått skyldigheten att i deposition mot certifikat mottaga

och förvara enskilda personer tillhöriga obligationer av svenska statslån. På grund

av den år 1911 beslutade budgetsreformen överflyttades emellertid år 1912 de ovannämnda

fondema till statskontoret varefter den under en tidigare period så omfattande

utlåningsrörelsen inskränkts till järnvägslånen samt ett antal från äldre tid kvarstående

byggnadslån. Samtidigt upphörde riksgäldskontorets befatttning med köpeskillingarna

från mindre kronolägenheter.

Riksgäldskontorets verksamhet har under senare tider blivit alltmera begränsad

till det område, som från början var avsett att utgöra dess huvuduppgift, nämligen

upptagande av statslån för av riksdagen beslutade utgifter samt förvaltningen av dessa

lån jämte vad därmed står i sammanhang. Härtill har dock efter 1867 kommit eu

mängd åligganden beträffande riksdagens ekonomi och för riksdagen anställd personal.

Upplåningen har skett i alltjämt växande skala. Sedan de äldre lånen konverterats

genom 1880 års lån å omkring 120 millioner kronor, har kontoret upplagt

nya lån åren 1886, 1887, 1S88, 1890, 1894, 1899, 1900, 1904, 19«»6, 1907, 1908,

1911, 1913,1914, varav endast 1887 och 1914 års lån kunna anses såsom inhemska.

Det är givet, att arbetet med statsskuldens förvaltning ökats i mycket betydande

grad genom de nya lånen, särskilt som obligationerna äro ställda på låga valörer,

men å andra sidan hava förändringar inträtt i fråga om förfarandet vid låneavtalens

avslutande, lånemedlens indragning m. m., vilka frigjort kontoret från

förvaltningsåtgärder, som kontoret tidigare måst självt ombesörja, och därigenom i

väsentlig grad minskat det arbete, som tillkommit fullmäktige själva, särskilt deras

deputerade,

Under det att, beträffande de utländska lånen, fullmäktige i äldre tider måste

vid låneunderhandlingar sätta sig i direkt förbindelse med utländska bankirer, ha åtminstone

under de sista tjugufem åren de svenska statslånen förmedlats genom svenska

bankinstitut.

Även indragning av dylika lånemedel och den i sammanhang därmed stående

förräntningen i utlandet av lånemedel har numera blivit ordnad på ett annat sätt än

förr. Indragning av medel skedde tidigare genom försäljning av växlar på långivarne

eller överlåtande av tillgodohavanden till olika bankinrättningar inom landet efter

kurser, varom överenskommelse träffades. Angående lånemedels tillfälliga förräntning

i utlandet gjordes stundom avtal i sammanhang med lånekontraktet, men eljest träffade

fullmäktige efter infordrande av anbud uppgörelser med olika banker och bankirer

i Tyskland. Denna del av statsskuldförvaltningen skötes numera av riksbanken.

Såväl indragningen av lånemedel som placeringen av lånemedel i utlandet, till dess

de behöva överflyttas till Sverige, sker genom riksbankens försorg, försåvitt icke överenskommelse

om viss placering skett vid lånets avslutande. På sista tiden har förräntning

i utlandet skett dels genom utlåning på kort förfallotid, dels genom inköp

av statskammarväxlar, dels genom uppköp av utländska affär sväxlar.

Likaledes har riksbanken åtagit sig att ombesörja alla kontorets utländska likvider,

under det att anskaffande av valutor för annuiteterna å dessa lån tidigare skedde

genom inköp av växlar och sedan 1870-talet genom uppgörelser med dels riksbanken,

dels enskilda bankinrättningar. För de under 1914 och 1915 upptagna inhemska lå
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

69

nen ha riksbanken och övriga i lånekonsortiet deltagande bankerna åtagit sig det

mesta arbetet. Även vid sista emissionen, som icke övertagits i fast rakning, hava

de åtagit sig uppbörden av de tecknade beloppen, uppgörande av avrilkningar med

tecknarna och redovisning.

På grund av anvisningen i riksgäldskontorets reglemente att hålla dessa behållningar

allmänna rörelsen tillhanda och göra dem räntebärande, har kontoret sedan

gammalt utlånat tillfälligt tillgängliga medel till enskilda banker och även enskilda

personer. Denna utlåningsrörelse har emellertid nu helt och hållet upphört. Anmärkningar

däremot hava gjorts av statsrevisorerna vid åtskilliga tillfällen. Redan 1849

års revisorer klagade över, att riksgäldskontoret motverkade riksbankens åtgärder i

avseende å utlåningen. Samma anmärkning gjordes av 1860 års revisorer, som begärde,

att dessa medel skulle insättas i riksbanken. Detta yrkande upprepades av

statsrevisorerna åren 1874 och 1878. Sedermera hava framställningar i liknande syfte

gjorts från riksbankens sida och dylik utlåning har på grund därav icke på många

år förekommit, varigenom en förenkling i kontorets förvaltning vunnits.»

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

1

Bilaga med tilläggsbilagor 1, 2 och 3.

Till riksdagens bankoutskott.

I skrivelse av den 14 mars 1916 har bankoutskottet anhållit, att

fullmäktige ville verkställa utredning, huruvida och i vad mån en omläggning

av arbetet inom riksgäldskontoret lämpligen borde äga rum,

samt därefter till utskottet inkomma med yttrande och förslag i ämnet;

och har utskottet därvid uttalat, att ifrågavarande utredning borde av

fullmäktige verkställas efter samråd med kungl. statskontoret och fullmäktige

i riksbanken.

Sedan med anledning därav fullmäktige anmodat statskontoret

och fullmäktige i riksbanken att utse vardera en representant att deltaga

i ifrågavarande utredning, hava utsetts av statskontoret t. f.

statskommissarie!! K. Beckman och av fullmäktige i riksbanken bankofullmäktigen

V. Moll; och hava dessa i första hand samarbetat med

en inom riksgäldsfullmäktige utsedd delegation.

Bankoutskottets anhållan om nu ifrågavarande utredning har

ursprungligen föranletts av fullmäktiges skrivelse till utskottet av den

2 december 1915, däri fullmäktige av anförda skäl förklarat sig anse

viss förändring erforderlig beträffande förste deputeradens ställning i

riksgäldskontoret och i sammanhang därmed hemställt om höjning av

det särskilda arvodet till denne. Vid denna fullmäktiges skrivelse fanns

fogad en av dåvarande riksgäldsfullmäktigen G. F. Östberg avgiven

reservation. I

I sin ovanberörda skrivelse har utskottet såsom skäl för sin begäran

om ifrågavarande utredning i huvudsak anfört följande.

Enligt vad fullmäktige tidigare meddelat utskottet, hade från och

med 1914 års ingång åtskilliga förändringar vidtagits i uppställningen

av riksgäldskontorets huvudbok. Vidare hade i riksgäldskontoret upprättats

ett för riksbokslutet avsett särskilt omslut av de i huvudboken

ingående budgetmedlen och övriga statsmedel; men vore detta redoBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 1

Bankoutskottets

skrivelse av

den 14 mars

1916.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Omläggni ng

av riksgäldskontor

et $ bokföring.

visningssätt att anse endast såsom ett övergångsstadium, som komme

att upphöra i och med det att en fullständig omläggning av huvudbokens

uppställning kunnat verkställas. Ett förslag till sådan omläggning hade

ock i slutet av år 1915 utarbetats inom riksgäldskontoret; och hade

avsikten varit att tillämpa detta redan vid uppläggandet av 1916 års

huvudbok. Fullmäktige hade emellertid vid övervägande av denna

fråga kommit till den uppfattningen, att densamma icke borde avgöras

för sig, utan att i samband därmed borde till prövning upptagas frågan

om ändring av riksgäldskontorets bokföring i dess helhet. Fullmäktige

hade jämväl i sådant syfte redan gjort framställning hos den s. k.

bokföringskommittén med begäran om förslag i ämnet från kommittén.

På grund härav hade utskottet ansett sannolikt, att en omläggning av

riksgäldskontorets bokföring komme att genomföras inom en nära framtid;

och torde, enligt utskottets mening, i samband därmed riksgäldskontorets

kassarörelse möjligen komma att i huvudsak överflyttas till

riksbanken. Det hade jämväl synts utskottet antagligt, att arbetet

inom kontoret med inlösen av kuponger efter denna överflyttning komme

att utföras av riksbanken.

Beträffande riksgäldskontorets transaktioner med utlandet framhöll

utskottet, att en icke obetydlig del av dessa redan för närvarande förmedlades

av riksbanken; och det hade därför sjnts utskottet vara skäl

att undersöka, huruvida icke till fördel för såväl riksgäldskontoret som

riksbanken det förra verkets samtliga utländska affärer skulle kunna

överflyttas på det senare.

Utskottet anförde slutligen, att i herr Östbergs förenämnda reservation

berörts även åtskilliga andra omständigheter, vilka synts utskottet

vara av beskaffenhet att vid en dylik undersökning jämväl böra tagas

under omprövning, och att därvid torde böra tillses, huruvida icke

även andra områden av riksgäldskontorets verksamhet lämpligen skulle

kunna begränsas genom vissa göromåls överflyttning till riksbanken

eller andra verk.

Med anledning av fullmäktiges ovan omförmälda framställning

till bokföringskommittén har kommittén, sedan Kungl. Maj:t i januari

1916 förklarat hinder icke möta för kommittén att verkställa det

begärda arbetet, uppdragit åt sin sekreterare, statskommissarien Chr.

L. Tenow att upprätta förslag till bokföringsformulär för riksgäldskontorets

medelsförvaltning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

3

Sedan statskommissarien Tenow fullgjort det honom meddelade

uppdraget, hava kommitterade, med uttalande att de efter granskning

av det uppgjorda förshiget funnit detsamma vara ändamålsenligt och

med statsbokföringsreformens allmänna principer överensstämmande,

till fullmäktige överlämnat en här bilagd skrivelse i ämnet av den 7

november 1916, åtföljd av utav Tenow uppgjorda räkenskapsformulär

ävensom en till dem hörande, här jämväl bilagd promemoria. (Bil. 1 och 2.)

I sin skrivelse hava kommitterade bland annat framhållit, att

den förändring av riksgäldskontorets ställning till statsverket, som

blivit en följd av den år 1911 beslutade budgetreformen, syntes påkalla,

att det bokföringssystem, som under de senare åren blivit genomfört

för ett flertal statsmedelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter

och vilket skulle successivt genomföras för övriga ämbetsverk och

myndigheter, jämväl tillämpades för riksgäldskontoret; och redogöra

kommitterade vidare för de allmänna principer, som ligga till grund

för statsbokföringsreformen.

I ovan omförmälda promemoria lämnas först en allmän översikt

över det hittillsvarande bokföringssystemet i riksgäldskontoret och det

sätt, varpå dess kassarörelse varit ordnad; och framlägges därefter ett

detaljerat förslag till räkenskapsväsendets omläggning.

Enligt detta förslag skulle, bland annat, riksgäldskontorets kassa

i den gamla bemärkelsen försvinna och kassarörelsen i stället läggas

omedelbart å giroräkningarna — riksgäldskontorets och statsverkets —

med noggrant särskiljande av de medel, som tillhörde den ena eller

den andra. I riksgäldskontoret skulle då komma att finnas endast en

mindre handkassa, att betrakta såsom ett kassören lämnat förskott till

bestridande av smärre utgifter, vilka icke lämpligen kunde var för sig

av riksgäldskontoret anvisas å giroräkningarna. Storleken av detta

förskott, som borde bestämmas av fullmäktige, vore givetvis beroende

på storleken av det belopp, utöver vilket betalningar enligt fullmäktiges

bestämmande skulle verkställas medelst check. — Kassören skulle,

såsom förut, hava att på grund av fullmäktiges anordningar verkställa

riksgäldskontoret åliggande utbetalningar, ehuru med å giroräkningarna

dragna checkar, samt att emottaga och såsom inbetalningar bokföra

de belopp, som inreverserades genom insättning därstädes.

Kommitterade hava sålunda icke förutsatt annat, än att riksgäldskontorets

kassarörelse, om än i förändrat skick, skulle i riksgäldskontoret

bibehållas; och hava kommitterade ej heller ifrågasatt, att inlösen

av kuponger skulle från kontoret borttagas.

Mot det av kommitterade avgivna förslaget till omläggning av

s. 4 Kontrollera mot PDF

Riksgäldskontorets

kassarör el ie.

4 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

riksgäldskontorets bokföring hava fullmäktige för sin del ur principiella

synpunkter icke haft något att erinra; och hava fullmäktige, som icke

ansett förslaget stå i det samband med omorganisationsfrågan, att det

icke kunde, oberoende av denna, genomföras, beslutat, att omläggningen

skall äga rum från och med ingången av innevarande år. Härvid hava,

efter samråd med den av statskontoret utsedde delegeraden, kommitterades

formulär till primärräkenskaperna — utgifts- och inkomstjournaler

samt utgifts- och inkomstböcker — utan vidare tagits till efterrättelse,

varemot befunnits, att någon ändring bör äga rum beträffande

vissa konti i förslaget till riksgäldskontorets huvudbok i syfte att bringa

denna i möjligast nära överensstämmelse med rikshuvudboken; och

kommer detta att verkställas under årets lopp. Ett par detaljer i förslaget,

bland annat upphörandet av likvidations- och amortissementsfonden,

vilken efter omläggningen utan olägenhet torde kunna försvinna,

kräva emellertid, för att kunna genomföras, riksdagens godkännande;

och komma fullmäktige i fråga om de ändringar i riksgäldskontorets

reglemente, som för ändamålet erfordras, att längre fram under riksdagen

till utskottet inkomma med förslag.

Fullmäktige vilja här framhålla, att fullmäktige visserligen ansett

önskligt att uppskjuta räkenskapsomläggningens genomförande, till dess

omorganisationsfrågan blivit av riksdagen slutligen avgjord, men att

fullmäktige funnit mycket vägande skäl tala mot ett sådant uppskov.

I detta avseende vilja fullmäktige främst nämna det trängande behovet

av ett förenklat bokföringssätt samt vikten av att erhålla en snabb

och exakt budgetredovisning, vilket under förutvarande förhållanden

svårligen kunde åstadkommas. Härtill kommer, vad redan här ovan

berörts, kravet på möjligast nära överensstämmelse mellan uppställningen

av riksgäldskontorets huvudbok och rikshuvudboken, i vilket

avseende redan 1915 års statsrevisorer uttalat sina önskningar. Slutligen

har från statskontorets sida framförts önskvärdheten av omläggningens

genomförande från den tidpunkt, som nu skett.

Såsom ovan nämnts, utgå kommitterade från att riksgäldskontoret

skall komma att behålla sin kassarörelse, ehuru med viss omläggning

av densamma, innebärande en överflyttning av den huvudsakliga rörelsen

till förenämnda giroräkningar. I detta sammanhang anse sig fullmäktige

böra omförmäla, att den av kommitterade som en följd därav

föreslagna utsträckta användningen av checkar redan under senare

delen av år 1916 kommit i bruk, samt att den från och med 1917 års

ingång till kassören såsom förskott lämnade handkassan bestämts skola

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 5

iippgå till under vissa tider av året högst 25,000 kronor, eljest till

högst 10,000 kronor.

Enligt de bokföringsprinciper, som med innevarande år börjat

tillämpas i riksgäld skontoret, är bokföringen icke såsom förut endast

delvis utan i sin helhet baserad på kassabokföring. Denna skall icke

blott giva en bild av riksgäldskontorets hela rörelse utan även utgöra

grundvalen för den riksgäldskontoret åliggande budgetredovisningen.

I ännu högre grad än förut står numera kassarörelsen i organiskt

samband med riksgäldskontorets verksamhet i dess helhet. Kassarörelsens

frånskiljande skulle äventyra den överensstämmelse med statskontorets

bokföring, som med det nya systemet åsyftats. Ej heller skulle

den kamerala avdelningen i riksgäldskontoret kunna undgå en, snart

sagt, fullständig desorganisation. Såväl arbetsordningen som arbetsfördelningen

å avdelningen stå nämligen i intimt sammanhang med kassarörelsen.

Härtill kommer, att ett införlivande av ett huvudsakligen förvaltande

verks kassarörelse med ett annat, för affärsverksamhet speciellt

inrättat verk icke lärer kunna äga rum under annan förutsättning, än

att allt fortfarande särskild bokföring och särskild redovisning av det

förvaltande verkets medel äger rum. Den riksgäldskontoret åliggande

budgetredovisningen, vars tillfredsställande ordnande utgör ett av

huvudsyftena med räkenskapsreformen, skulle, efter en överföring av

riksgäldskontorets kassarörelse till riksbanken, fullgöras av banken.

Riksbanken skulle i och med ditflyttandet av riksgäldskontorets

budgetredovisning nödgas övertaga eu verksamhetsgren, som nu icke

tillkommer densamma och för vilken den saknar organ. Det synes

fullmäktige, som om varken den besparing av arbete och kostnader eller

ännu mindre den enhetlighet i förvaltningsformerna, som av utskottet

torde hava åsyftats med den berörda överflyttningen, i något hänseende

skulle komma att vinnas. Fullmäktige befara tvärtom, att, om en sådan

överflyttning under nuvarande förhållanden överhuvud låter sig verkställas,

den i varje fall komme att medföra splittring och ökat arbete.

På grund av vad sålunda anförts anse fullmäktige, att riksgäldskontorets

kassarörelse, om än på visst sätt omlagd, bör därstädes

bibehållas; och hava fullmäktige i det följande utgått ifrån att så

kommer att ske.

Inlösen av obligationer och kuponger torde icke stå i sådant organiskt

samband med kassarörelsen, att denna verksamhet icke skulle

kunna därifrån avskiljas. Skall en överflyttning till riksbanken av

denna inlösen komma i fråga, synes dock, enligt fullmäktiges mening,

Inlösen av

obligationer

och kuponger.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

RiksgäldsJcontorets

transaktioner

med utlandet.

någon verklig fördel, antingen av ekonomisk eller annan art, böra vara

därmed förenad, men kunna fullmäktige icke finna detta vara fallet.

Uppmärksamheten bör här fästas å det förhållandet, att inlösta

obligationer och kuponger måste — vare sig inlösen ägt rum i riksgäldskontoret

eller annorstädes — underkastas en efterbehandling,

bestående i sortering, kontrollgranskning, bokföring med mera, vilket

arbete är mycket omständligt och kräver såväl avsevärt utrymme som

särskild personal.

Även om inlösen ägde rum i riksbanken, måste av skäl, som torde

framgå av vad fullmäktige här ovan anfört och av vad bankofullmäktigen

Y. Moll i sitt vid denna skrivelse fogade yttrande framhåller, riksgäldskontoret

ombesörja nämnda efterarbete och för detta ändamål nödgas

hålla i det närmaste lika stor personal som nu. Den redovisning mellan

de båda verken av inlösta obligationer och kuponger, som bleve nödvändig,

skulle därtill enligt fullmäktiges uppfattning snarare medföra

omgång än förenkling. Därjämte bör i detta sammanhang beaktas,

att, då fullmäktige förutsätta, att kassarörelsen bibehålies i riksgäldskontoret,

därav följer, att en kassör fortfarande kräves därstädes. Dennes

arbetskraft skulle emellertid icke komma att i tillbörlig utsträckning

utnyttjas, om kassarörelsen bleve inskränkt genom frånskiljande av

arbetet med inlösen av obligationer och kuponger.

Några fördelar ur annan än besparingssynpunkt torde ej heller

kunna anses uppkomma genom en överflyttning av obligations- och

kuponginlösen. Tvärtom kan man antaga, att avsevärda olägenheter

för riksgäldskontoret skulle vara därmed förenade. I detta avseende

vilja fullmäktige särskilt framhålla, att, då fullmäktige alltmera strävat

att vid utgivande av inhemska lån söka få till stånd teckningar av

allmänheten direkt i riksgäldskontoret, denna strävan underlättas av

den kontakt med allmänheten, som en fortsatt kassarörelse och kuponginlösen

i riksgäldskontoret medför.

På grund av vad nu anförts anse sig fullmäktige böra avstyrka

en överflyttning till riksbanken ej blott av, såsom förut nämnts, kassarörelsen

i dess helhet utan även av obligations- och kuponginlösen;

och vilja fullmäktige till stöd för denna sin uppfattning ytterligare

hänvisa till vad bankofullmäktigen Y. Moll i sitt förenämnda yttrande

anfört.

Vad därefter beträffar riksgäldskontorets transaktioner med utlandet

liar utskottet framhållit, att en icke obetydlig del av dessa redan för

närvarande förmedlades genom riksbanken, och att det därför syntes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Banlcoutskottets utlåtande Nr 45. 7

utskottet vara skal att undersöka, huruvida icke riksgäldskontorets

samtliga utländska affärer lämpligen skulle kunna överflyttas på riksbanken.

Vidkommande den omfattning, vari riksbanken för närvarande förmedlar

riksgäldskontorets utrikes affärer, vilja fullmäktige erinra därom,

att samtliga riksgäldskontorets likvider i utlandet, vilka så gott som

uteslutande utgöras av tillhandahållande av förskott åt såsom inlösningsställen

för de svenska statslånen tjänstgörande banker, verkställas genom

riksbanken efter skriftligt uppdrag från riksgäldskontoret i varje särskilt

fall. Vidare plägar riksbanken för riksgäldskontorets räkning förvalta

riksgäldskontoret tillhöriga utländska värdepapper, inkassera därå förfallande

räntor och kapitalbelopp samt, då så ifrågakommer, verkställa

utbyte av förfallande värdepapper mot nya sådana. Indragning av

valuta för i utlandet upptagna statslån har ock på senare tider plägat

ske genom riksbanken. Däremot bokföras och redovisas förskotten till

de utländska bankerna uteslutande i riksgäldskontoret.

En utvidgning av riksbankens befattning med de utländska

affärerna skulle näppeligen kunna ske annorledes än genom överflyttande

till riksbanken av korrespondensen rörande dessa affärer. En oundgänglig

följd härav bleve emellertid överflyttandet av avräkningen med

de utländska inlösningsställena, för vilken korrespondensen ligger till

grund. Denna avräkning kan åter icke skiljas från redovisningen av

annuitetsanslagen för statslånen. Att verkställa en del av bokföringen

i riksbanken och en annan på samma korrespondens sig grundande

bokföring i riksgäldskontoret kan uppenbarligen icke förordas såsom

ändamålsenligt. Den ifrågasatta anordningen torde i övrigt förutsätta

överflyttandet av icke blott obligations- och kuponginlösningen utan

även av hela redovisningen av inlösta obligationer och kuponger och vad

därmed sammanhänger. Då, såsom ovan uttalats, fullmäktige anse sig

höra avstyrka riksbankens övertagande av kuponginlösningen, måste

fullmäktige redan på denna grund och oavsett övriga skäl avstyrka

jämväl en utvidgning av riksbankens nuvarande befattning med riksgäldskontorets

utrikes affärer genom överflyttande till riksbanken av

riksgäldskontorets utländska korrespondens. I

I sin skrivelse angående ifrågavarande utredning har utskottet

vidare uttalat, att det vid densamma jämväl torde böra tillses, huruvida

icke även andra områden av riksgäldskontorets verksamhet lämpligen

Riksgäldskontorets

verksamhetsområden

i

övrigt.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Statsskuld■

boken.

8 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

skalle kunna begränsas genom vissa göromål överflyttning till riksbanken

eller andra verk.

Ett av de områden, beträffande vilket en överflyttning till riksbanken

ifrågasatts, är arbetet med statsskuldboken och vad därmed äger

sammanhang. I sin förut omtalade reservation har herr Östberg förklarat

sig anse denna riksgäldskontorets verksamhetsgren särskilt lämpa

sig att övertagas av riksbankens kontor för öppna deposita, vilket

just vore inrättat för sådana angelägenheter.

Ifrågavarande verksamhetsgren har på en mycket kort tid haft

en förhållandevis storartad utveckling, såsom fullmäktige haft tillfälle

att för utskottet framhålla senast i sin till innevarande riksdag avgivna

berättelse. Då antalet inskrivna poster den 16 december 1914 utgjorde

endast 124 med ett belopp av 6,917,625 kronor, hava intill denna dag

verkställts sammanlagt 3,106 inskrivningar. Sedan en del uttag av

inskrivna obligationer ägt rum, kvarstå inskrivningar å tillsammans

92,218,819 kronor 33 öre. Denna riksgäldskontorets verksamhetsgren

är ''sålunda redan nu mycket omfattande och kräver ett betydande

arbete. Antalet inskrivningar ökas snabbt; och allt talar för, att denna

tillväxt konnner att fortfara.

Rörande statsskuldboken synes detsamma gälla som beträffande

arbetet med inlösen av obligationer och kuponger, nämligen att en överflyttning

till riksbanken icke gärna kan komma i fråga, såvida därigenom

icke skulle kunna ernås en mera avsevärd besparing. Så kan emellertid

med all säkerhet icke bliva fallet. Även om den avdelning av riksbanken

— avdelningen för öppna deposita — på vilken ifrågavarande

arbete skulle komma att läggas, till en början skulle kunna åtaga sig

detta ökade arbete med endast någon mindre tillökning av personalen, så

kan med visshet förutses, att, i betraktande av statsskuldbokens snabba

tillväxt, den dag icke kan vara långt avlägsen, då en avsevärd ökning

av riksbankens arbetskrafter för ifrågavarande ändamål skulle visa sig

oundgängligen nödvändig. En överflyttning skulle sålunda endast kunna

medföra °en rent tillfällig besparing, vilken icke kan anses stå i rimligt

förhållande till de olägenheter och svårigheter, som därmed skulle följa.

I inskrivningssättet hava under de sista åren allt. emellanåt viktiga

förändringar genomförts. Rörande dessa vilja fullmäktige här

endast erinra därom, att den ursprungliga formen vid inskrivning varit

ren deposition, men att denna form numera kompletterats med annan,

där deposition icke äger rum. Det synes ock antagligt, att statsskuldboksväsendets

utveckling kommer att ytterligare gå i riktning mot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

9

systemet: ren bokfordran. Om så sker, bliver givetvis statsskuldboken i

ännu högre grad, än redan nu kan sägas vara fallet, en verkligt integrerande

del av själva upplåningen. Det synes då ligga i sakens natur,

att statsskuldboken bör handhavas av den myndighet, som verkställer

upplåningen och förvaltar statsskulden. Statsskuldboksväsendet är jämväl

i de länder, där en självständig statsskuldförvaltning finnes, förenat

med denna och utgör i regel en av förvaltningarnas mest väsentliga

verksamhetsgrenar. I detta hänseende få fullmäktige hänvisa till en

av kamreraren A. Roswall utarbetad, här bilagd berättelse rörande

en av honom efter fullmäktiges uppdrag företagen utrikes studieresa.

(Bil. 3.)

Det är självfallet, att, därest statsskuldboken skulle överflyttas

till riksbanken, riksgäldsfullmäktige även därefter måste i viss mån behålla

bestämmanderätten rörande densamma. De tjänstemän i riksbanken,

åt vilka arbetet med statsskuldboken skulle överlämnas, komme

då att lyda under två myndigheter — något som ej kan vara lämpligt

och torde vara ägnat att menligt inverka på statsskuldboksväsendets

utveckling. För övrigt torde man ej kunna vänta sig eller ens begära,

att fullmäktige i riksbanken, vilka redan nu hava ett vidsträckt arbetsområde

av till största delen helt annan art än riksgäldskontorets, skola

kunna ägna samma tid och intresse åt statsskuldboksväsendet som fullmäktige

i riksgäldskontoret, vilka betrakta omvårdnaden därom som

ett av de viktigaste föremålen för sin verksamhet.

Vad fullmäktige här ovan i sammanhang med frågan om riksgäldskontorets

kassarörelse anfört rörande betydelsen av kontakt med

allmänheten, torde i ej mindre mån gälla i fråga om riksgäldskontorets

handhavande av statsskuldboksväsendet. De i statsskuldboken inskrivna

fordringsägarna bilda en riksgäldskontorets klientel, vilken, enligt vad

erfarenheten redan givit vid handen, vid varje ny låneemission på den

inhemska marknaden bliver av allt större värde.

På grund av vad sålunda blivit anförf få fullmäktige avstyrka

jämväl överflyttande till riksbanken av statsskuldboken. I

I sin meranämnda reservation har herr Östberg förklarat sig anse Diverse för.

skäl tala för en överflyttning till riksbanken av riksgäldskontorets kamerala valtnin9*- avdelning och hänvisar till att riksbanken åtagit sig ombesörjandet av ^rmedia» av

en stor mängd uppdrag, som egentligen tillhörde riksgäldskontoret, riksbanken.

såsom indragning av lånemedel, förräntning av valutor och utbetalning

av annuitetslikvider. Det vore, enligt herr Östbergs mening, en naturlig

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 höft. (Bil. till nr 45.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

Riksgäldskontorets

befattning

med vissa

statsutgifter.

10 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

utveckling och skulle innebära en förenkling, om riksbanken från riksgäldskontoret

övertoge hela denna del av statsskuldförvaltningen.

Häremot få fullmäktige anföra följande.

Att fullmäktige anlita landets centralbank (och i vissa fall även

enskilda bankinstitut) för rent bankmässiga uppdrag, måste enligt fullmäktiges

mening anses lämpligt och betingat av utvecklingen men

innebär givetvis icke, att riksgäldskontoret såsom organ för statsskuldens

förvaltning, för redovisning av lånemedel och anslag m. m. är överflödigt,

och att dessa funktioner utan svårighet skulle kunna övertagas

av riksbanken.

En överflyttning därav skulle tvärtom, enligt fullmäktiges mening,

för riksbanken medföra enahanda och än större svårigheter än de,

som av fullmäktige och bankofullmäktigen Moll framhållits skola bliva

en följd av riksbankens övertagande av vissa angivna delar av riksgäldskontorets

verksamhet. Denna överflyttning, vilken, efter fullmäktiges

uppfattning, skulle hava till följd en olycklig dualism, torde därjämte,

särskilt om övriga av herr Östberg ifrågasatta indragningar

tillika genomfördes, innebära en sådan rediiktion av riksgäldskontorets

verksamhet, att densamma komme i strid med bestämmelsen i 66 § i

regeringsformen, att riksgäldskontoret skall »ombesörja> rikets gäld.

Så länge denna grundlagsparagraf kvarstår oförändrad och ombesörjandet

av rikets gäld sålunda tillkommer riksgäldskontoret, måste riksdagen

givetvis tillse, att detta dess organ är utrustat på ett sätt, som

gör detsamma fullt lämpat för dess alltmera krävande uppgift.

Ett annat område av riksgäldskontorets verksamhet, beträffande

vilket eu förändring ifrågasatts, är riksgäldskontorets befattning med

de utgifter, som äro avsedda att täckas genom upplåning. Denna befattning

skulle då inskränkas till ombesörjande av nödig upplåning

och tillhandahållande av de upplånade medlen åt statsverket. Därigenom

skulle från riksgäldskontoret komma att avskiljas handhavandet

av den lånerörelse, som avser understöd åt enskilda järnvägar (allmänna

järnvägslånefonden och fonden för bibanor i västra delarna av riket)

samt byggnadslån åt kyrkor och skolor, kanal- och slussanläggningar

etc. (allmänna byggnadslånefonden). Denna lånerörelse skulle i stället

övertagas av den myndighet, som förvaltade statens övriga utlåningsfonder,

nämligen statskontoret. Vidare skulle utbetalningen av å låne
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

11

medel anvisade anslag till statens egna verk och fonder ske genom

statskontoret och icke, såsom nu i stor utsträckning sker, från riksgäJdskontoret.

Denna fråga har va,rit föremål för behandling under åren 1910

och 1911 i sammanhang med dä verkställd utredning av frågan angående

förändrad uppställning av riksstaten; och vilja fullmäktige här

erinra om vad därvid förekommit.

Sedan, för uppgörande av förslag till förändrad uppställning av

riksstaten, år 1910 av chefen för finansdepartementet tillkallats fyra

sakkunniga personer, gjorde dessa kommitterade i sitt samma år avgivna

betänkande bland annat hemställan om den förändring i riksstaten,

att lånebudgeten där skulle införas, och föreslogo såsom en

konsekvens därav den förändring i riksgäldskontorets befattning med

utgifter att täckas av lånemedel, som här ovan angivits. Efter att

hava lämnat en kortfattad historik över de reformer, som tid efter

annan vidtagits i syfte att överföra delar av statsförvaltningen från

riksgäldsverket till statsverket för att inom det senare allt mera fullständigt

samla statens hela finansförvaltning, framhöllo kommitterade,

att statsverket numera utgjorde den egentliga kärnan av nämnda förvaltning,

men att riksgäldskontoret dock förbehållits en viktig del

därav, i det att på riksgäldskontoret anvisades direkt sådana anslag,

som vore avsedda att täckas genom upplåning. Utom sin egentliga

uppgift att tillhandahålla statsverket upplånade medel och med de av

statsverket för ändamålet mottagna medlen förränta och amortera statsskulden

hade riksgäldskontoret sålunda jämväl den funktionen att av

lånemedel direkt verkställa vissa statsutgifter och även att direkt mottaga

vissa statsinkomster. Kommitterade höllo före, att den tudelning,

som sålunda alltjämt bestode i vår finansförvaltning, medförde olägenheter

och borde avlägsnas. För detta ändamål bleve det nödvändigt

att i riksstaten upptaga såväl de utgifter, som vore avsedda att täckas

genom upplåning, som ock de inkomstei'', som bereddes genom upplåning.

I detta sammanhang föreslogo kommitterade tillika, att ifrågavarande utgifter

icke vidare skulle anvisas till utgående från riksgäldskontoret och

att sålunda riksgäldskontorets befattning med dessa utgifter skulle inskränkas

till att sörja för den nödiga upplåningen och att hålla statsverket

medlen tillhanda. Kommitterade föreslogo vidare, att, såsom en följd av

lånebudgetens inryckande i riksstaten, till statskontorets förvaltning skulle

överlämnas de lån, som av riksgäldskontoret från vissa av riksdagen

anvisade anslag utlämnats till andra låntagare än statens verk och fonder

d. v. s. järnvägs- och byggnadslån m. m., samt att statskontoret även

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

skulle övertaga framdeles ifrågakommande utlåning för dithörande ändamål.

De praktiska betänkligheter, som möjligen skulle kunna göras

gällande mot en sådan åtgärd, borde enligt kommitterades mening

näppeligen tillmätas den vikt, att man för deras skull borde uppgiva

den eftersträvansvärda enhetlighet i vårt budgetväsen, som endast kunde

ernås därigenom att alla statens utgifter bleve upptagna i riksstaten.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, vilka bereddes tillfälle att yttra

sig över kommitterades ifrågavarande förslag, anförde i ett den 24

november 1910 avgivet utlåtande, bland annat, att den gällande ordningen,

vid vilken anslag, som skulle bestridas av upplånta medel,

utbetalades av riksgäldskontoret direkt till de verk, som hade att använda

samma anslag, medförde den beaktansvärda fördelen, att fullmäktige

finge omedelbar känning av vederbörandes behov av att disponera

ifrågavarande medel och i följd därav kunde tillnärmelsevis

beräkna de belopp, som å skilda tider måste hållas för ändamålet tillgängliga.

För fullmäktige vore detta av stort värde vid bedömande

av tidpunkten för upptagande av lån liksom ock med avseende å placeringen

av redan upplånta medel. Detta intresse torde icke kunna i

samma grad tillgodoses, därest, såsom föreslagits, utbetalningen av ifrågavarande

anslag skulle verkställas av statskontoret. Man syntes knappast

kunna begära, att sistnämnda ämbetsverk, som hade att bestrida utbetalningar

jämväl å alla andra statsanslag, skulle åt låneanslagen

ägna den särskilda uppmärksamhet, som erfordrades för att kunna i

förväg beräkna och på skilda terminer fördela behovet av upplånta

medel. Givet vore i allt fall, att sådana beräkningar lättare kunde

komma till stånd under dittillsvarande förhållanden, då låneanslagen,

skilda från den övriga mängden av anslag, vore sammanförda hos det

verk, som hade att anskaffa medel till deras bestridande. I anledning

härav vore det enligt fullmäktiges mening önskvärt, om de utgifter,

som skulle bestridas med upplånta medel, fortfarande komme att anvisas

till utbetalning från riksgäldskontoret. Bibehållandet av denna anordning

syntes fullmäktige icke kunna utgöra något hinder för vinnande

av det viktiga mål, kommitterade med sitt förslag åsyftade, nämligen

att få riksstaten till en fullständig plan för rikets finanser och rikshuvudboken

till en lika fullständig redovisning för det sätt, på vilket

denna finansplan genomförts. Vidkommande kommitterades förslag om

överflyttning till statskontoret av riksgäldskontorets befattning med

lånen till enskilda järnvägar, byggnads- och tomtregleringslån m. m.,

påvisade fullmäktige, att det syfte kommitterade med förslaget ville

vinna, nämligen upptagandet i riksstaten av statens inkomster av ifråga
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bilugor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

13

varande lånerörelse, kunde på ett från budgetväsendets synpunkt tillfredsställande

sätt vinnas utan överflyttning till statskontoret av denna

lånerörelse. Någon reell fördel med avseende å lånens förvaltning syntes

fullmäktige ej heller vara att vinna genom en sådan överflyttning.

Med hänsyn däremot till de ändamål, för vilka ifrågavarande låneunderstöd

beviljats, och de omständigheter, som särskilt med avseende

å sådana lån vore att taga i betraktande vid behandlingen av fall, då

låntagaren icke vore i stånd att fullgöra sin betalningsskyldighet, uttalade

fullmäktige slutligen såsom sin mening, att det vore mer överensstämmande

med riksdagens önskan, att dess fullmäktige handhade

förvaltningen av dessa lån, och i följd därav berörda förvaltning mera

omedelbart korame under kontroll av riksdagen samt dess revisorer

och vederbörande utskott.

I ett över kommitterades ifrågavarande förslag avgivet utlåtande

förklarade statskontoret, att själva utbetalningen av anslagen till statens

affärsdrivande verk icke nödvändigtvis behövde verkställas genom statskontoret

utan torde kunna, ehuru anslagen i full överensstämmelse

med kommitterades förslag uppfördes i riksstaten, anordnas direkt från

riksgäldskontoret, i den mån de vore avsedda att täckas genom lån.

I fråga om den föreslagna överflyttningen från riksgäldskontoret till

statskontoret av förvaltningen av lånen till andra låntagare än statens

verk och fonder, erkände statskontoret, att det icke torde kunna förnekas,

att denna administrativa förändring skulle konsekvent befordra

den enhetlighet i statens finansförvaltning, som kommitterade åsyftat.

Mot denna överflyttning av lånen till enskilda järnvägsanläggningar,

byggnadslånen till kyrkor och skolor ävensom tomtregleringslånen till

städer, som härjats av eld, samt lånen till kanal- och slussanläggningar

reste sig emellertid praktiska svårigheter, som statskontoret måste tillmäta

större betydelse än vad kommitterade gjort. Statskontorets arbetsbörda

vore nämligen särskilt å den byrå, som närmast skulle övertaga

riksgäldskontorets befattning med ifrågavarande utlåningsrörelse, redan

förut så tung, att densamma i och för sig och oavsett eventuell förökning

därav påkallade en förstärkning av ämbetsverkets arbetskrafter;

och statskontoret kunde därför icke påtaga sig ansvaret för denna nya,

för dess verksamhet hittills främmande lånerörelse utan en väsentlig

ökning av sin personal, eventuellt en omreglering av ämbetsverket.

Såsom en sammanfattning av sitt utlåtande i nu ifrågavarande delar

yttrade statskontoret till sist, att ämbetsverket alltså funnit, att den

överskådlighet, som skulle vinnas genom lånebudgetens införande i

riksstaten, på sätt kommitterade föreslagit, icke i avsevärd mån bleve

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

rubbad genom bibehållandet åt riksgäldskontoret av det direkta utbetalandet

av alla för de affärsdrivande verkens kapitalökning avsedda,

å riksstaten uppförda anslag, vartill medel anskaffats genom upplåning.

Icke heller vore det för tillgodoseende av denna överskådlighet nödvändigt

att till statskontoret överflytta förvaltningen av järnvägslånefonden

och allmänna byggnadslånefonden.

I sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 30 december 1910

angående kommitterades ifrågavarande förslag till förändrad uppställning

av riksstaten anslöt sig dåvarande chefen för finansdepartementet

till fullmäktiges i riksgäldskontoret och statskontorets mening

i fråga om den föreslagna inskränkningen i riksgäldskontorets verksamhet.

De grunder, dåvarande chefen för finansdepartementet sålunda

förordat, hava jämväl blivit tillämpade vid uppställningen av följande

riksstater.

I sin reservation har herr Östberg förklarat sig anse lämpligt,

att, därest statsskuldförvaltningen, vad den kamerala sidan anginge,

komme att överflyttas till riksbanken, järnvägslånefonden och allmänna

byggnadslånefonden överflyttades till statskontoret. Herr Östberg erinrade,

att detta jämväl varit föreslaget vid budgetreformens genomförande

år 1911, men att det av praktiska skäl beslutats att icke vid

tillfället verkställa överflyttningen. Dessa praktiska hänsyn funne herr

Östberg icke vara av synnerlig vikt och ansåge, att överflyttningen

när som helst kunde vidtagas utan någon egentlig olägenhet.

Då fullmäktige nu åter fått anledning att yttra sig i dessa frågor,

vilja fullmäktige såsom sin mening uttala, att intet inträffat, som kan

föranleda fullmäktige att ändra sin förut intagna ståndpunkt. Även

om, rent principiellt sett, enhetligheten i statens finansförvaltning kunde

främjas genom eu överflyttning, skulle en sådan under nuvarande förhållanden

enligt fullmäktiges mening medföra vissa olägenheter utan

motsvarande fördelar. Fullmäktige anse sålunda, att stalla skäl allt

fortfarande tala för bibehållandet hos riksgäldskontoret av de arbetsområden,

varom fråga är. — Enligt vad statskontorets representant i

nu förevarande utredning meddelat, föreligga alltjämt samma förhållanden,

som av statskontoret åberopades i dess yttrande över de sakkunnigas

förslag, nämligen att den byrå i statskontoret, som närmast

skulle övertaga riksgäldskontorets befattning med den ifrågavarande

utlåningsrörelsen, redan har en sådan arbetsbörda, att den ökning

därav, som övertagandet av denna rörelse skulle medföra, komme att

nödvändiggöra en ökning av statskontorets personal. I vad mån kost
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutslcottets utlåtande Nr 45.

15

naden härför skulle motsvaras av en minskning i riksgäldskontor»

omkostnader, anse sig fullmäktige icke här kunna bedöma men vilja

dock uttala den meningen, att, med all sannolikhet, eu överflyttning

skulle såsom resultat medföra en kostnadsökning.

På grund av vad sålunda blivit anfört få fullmäktige avstyrka

överflyttning till statskontoret av såväl bestyret med låneanslagens

utbetalande som förvaltningen av nu ifrågavarande fonder.

I sin skrivelse med begäran om denna utredning har utskottet,

efter att hava omnämnt vissa områden av riksgäldskontorets verksamhet,

som syntes utskottet kunna komma i fråga att överflyttas till

riksbanken, nämligen kassarörelsen, kuponginlösen och transaktionerna

med utlandet, framhållit, att i herr Östbergs reservation även åtskilliga

andra omständigheter berörts, vilka syntes utskottet vara av beskaffenhet

att jämväl böra tagas under omprövning.

Herr Östberg har framhållit, att de göromål, fullmäktige hade

att handlägga, icke ökats under senare tider utan tvärtom sedan

längre tid tillbaka successive i betydlig mån inskränkts. Något nytt

verksamhetsområde av betydenhet hade på senare tider ej tillkommit.

Gent emot detta få fullmäktige anföra, att fullmäktige givetvis

ej vilja bestrida att från riksgäldskontoret utbrutits åtskilliga av de

verksamhetsgrenar, som tidigare tillhört detsamma, samt att förändringar

inträtt i fråga om förfarandet vid låneavtalens avslutande, lånemedlens

indragning m. m., vilka frigjort kontoret ofrån förvaltningsåtgärder,

som kontoret tidigare självt ombesörjt. Å andra sidan har

emellertid upplåningen, vars sammanlagda belopp nu överskridit en

miljard kronor, alljämt i hög grad stegrats. Därjämte har tillkommit en

mycket betydande ny verksamhetsgren, vilken snabbt utvecklat sig och

kräver allt mer omtanke och arbete, nämligen statssknldboksväsendet;

och tillåta sig fullmäktige att i detta avseende hänvisa till vad såväl

fullmäktige som förste deputeraden i riksbanken annorstädes anföra.

Enligt fullmäktiges uppfattning kan den förenkling av och minskning

i arbetet, som i ovanberörda avseenden uppkommit i riksgäldskontoret,

ingalunda uppväga den ökning i arbete, som på grund av upplåningens

stegrade omfattning och statsskuldboksväsendets utveckling under de

senare åren inträtt och alltjämt äger rum.

Herr Östberg har, såsom fullmäktige redan omförmält, uttalat

sig för överflyttning dels till riksbanken av riksgäldskontorets hela

s. 16 Kontrollera mot PDF

Riksdagens

inre förvaltning.

16 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

kamerala avdelning och av statsskuldboksväsendet dels till statskontoret

av förvaltningen av järnvägs- och byggnadslånefonderna; och hava

fullmäktige i dessa frågor här ovan yttrat sig.

Vidare har herr Östberg uttalat, att tidsförhållandena syntes

honom bjuda, att man nu till övervägande upptoge den frågan, huruvida

riksgäld skontoret i dess nuvarande organisation fortfarande vore

den mest kompetenta institution, som kunde erhållas, för att förhandla

och besluta angående statens upplåning. Efter att i fortsättningen av

sin reservation hava uttalat den uppfattningen, att så ej vore fallet,

framlade herr Östberg ett förslag angående inrättande av en på visst

sätt sammansatt korporation, som skulle handhava statens upplåning.

Då det icke torde vara utskottets mening, att fullmäktige i förevarande

utredning skola ingå på denna fråga, lämnas densamma här

å sido; viljande fullmäktige emellertid framhålla, att ett förslag i förevarande

syfte uppenbart ej kan genomföras utan ändring av regeringsformen.

Herr Östberg har slutligen i sin reservation berört riksgäldskonlorets

befattning med riksdagens inre förvaltning. Bland åligganden,

som i detta avseende tillkomma riksgäldskontoret, har herr Östberg

omförmält: dels tillsättande av övervaktmästare, maskinister, portvakter

och övrig betjäning samt tjänstemän och vaktmästare i biblioteket

dels ombesörjande av renhållning och städning, ordnande av restaurationsrörelsen,

upphandling av papper och andi''a förbrukningsartiklar,

dels uppgörelser med tryckerier och bokbindare samt vård av riksdagstrycket,

dels ock utbetalning av samtliga riksdagskostnader, kostnader

för riksdagens hus, för biblioteket samt för justitieombudsmans- och

militieombudsmansexpeditionerna. Ehuru dessa bestyr vore mycket

främmande för statsskuldförvaltningen, finner herr Östberg, att de fortfarande

utan olägenhet skulle kunna skötas av fullmäktige i riksgäldskontoret,

men anser det lämpligare och för övrigt mera överensstämmande

med vad i andra länder vore vanligt, att dylika förvaltningsangelägenheter,

som nära anginge riksdagens arbete, stode under ledning

av kamrarnas presidentskap, i synnerhet om till fullmäktige i

riksgäldskontoret valdes personer, som icke tillhörde riksdagen och

därför icke kunde hava stort intresse för riksdagens förvaltningsangelägenheter.

Herr Östberg lämnar härefter en kortfattad redogörelse

för, hur denna fråga vore ordnad inom utländska parlament, och anför

i detta avseende, att det vanliga vore, att vardera kammaren bland

sina ledamöter utsåge ett antal sekreterare och två skattmästare, vilka

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr It).

17

tillsammans med presidenten och vicepresidenten bildade kammarens

byrå. Under uppsikt av kammarens byrå hade eu direktör ledningen

av allt, som tillhörde förvaltningsärenden. Direktören samt övrig personal,

tillhörande kansliet, räkenskapskontoret, arkivet och biblioteket,

tillsattes av byrån eller ock av presidenten ensam. Tillsynen över

parlamenten tillhörande byggnader och inventarier tillkomme direktören

under skattmästarnes uppsikt. För kamrarnas utgifter uppgjordes årligen

budget, som framlades till kammarens godkännande eller fastställdes

av dess byrå. Herr Östberg framhåller såsom sin mening, att

en organisation av riksdagens förvaltningsangelägenheter på liknande

sätt skulle medföra den fördelen, att kamrarnas talmän och deras mest

betydande förtroendemän erhölle större myndighet beträffande anordningarna

för riksdagens arbete och i fråga om riksdagskostnaderna,

för vilka nu icke funnes någon budget uppgjord.

Utan att underkänna de av herr Östberg anförda skälen för upprättande

av en riksdagens byrå i och för handhavande av den befattning

med riksdagens ekonomi in. m., som nu enligt särskilda bestämmelser

eller utbildad praxis tillkommer riksgäldskontoret, kunna fullmäktige

dock ej biträda detta förslag. Det är uppenbart, att upprättandet

av en fristående riksdagens byrå med särskilda tjänstemän

måste medföra avsevärda kostnader, vilka enligt fullmäktiges uppfattning

ej komme att uppvägas av motsvarande fördelar. Någon allmän

önskan inom riksdagen angående den av herr Östberg påyrkade

förändringen torde icke förefinnas. Mot det sätt, varpå riksgäldskontoret

skött de på detsamma vilande göromål av nu ifrågavarande art,

hava icke, såvitt fullmäktige hava sig bekant, några befogade anmärkningar

blivit framställda. Härmed vilja fullmäktige ingalunda

hava sagt, att icke förbättringar skulle kunna införas beträffande det

sätt, varpå hithörande ärenden handläggas inom riksgäldskontoret.

Tvärtom finna fullmäktige åtskilliga förändringar önskvärda; och komma

fullmäktige att längre fram i denna utredning avgiva förslag till ändra.d

organisation av detta område för riksgäldskontorets verksamhet. Detta

förslag kommer att gå ut på inrättandet inom riksgäldskontoret av en

riksdagens ekonomiska förvaltning sbyrå, till vilken alla riksdagen rörande

ärenden, som nu handläggas av olika tjänstemän inom riksgäldskontoret,

skulle sammanföras. Det är fullmäktiges uppfattning, att genom upprättande

av en sådan byrå, med om möjligt särskild lokal inom riksgäldskontoret,

en tillfredsställande lösning av den föreliggande frågan

skall kunna åvägabringas för en relativt ringa kostnad — en kostnad, som

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 höft. (Bil. till nr -15.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

Ökningen i

riksgäldskontoret8

arbetsbörda.

18 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

i varje fall kommer att avsevärt understiga kostnaden för upprättande

av en självständig riksdagens byrå, på sätt herr Östberg ifrågasatt.

Av vad ovan blivit anfört torde utan vidare framgå, att fullmäktige

finna riksgäldskontoret böra bibehålla sitt nuvarande verksamhetsområde

oavkortat och sålunda avstyrka varje nu berört förslag, som

går ut på att från riksgäldskontoret avskilja och till andra verk överföra

större eller mindre delar därav. Minst under förhanden varande

förhållanden, då utomordentligt stegrade krav ställas och under den

närmaste framtiden uppenbarligen komma att ställas på statens låneverksamhet,

kunna fullmäktige påtaga sig ansvaret att tillstyrka sönderbrytandet

och än mindre nedbrytandet av en redan befintlig organisation,

mot vars sätt att fungera dock, fullmäktige veterligt, inga mera

vägande anmärkningar framställts.

På grund av vad sålunda anförts och då de utsedda representanterna

för statskontoret och fullmäktige i riksbanken ej uttalat någon

härifrån avvikande mening, hava fullmäktige bär nedan, vid avgivande

av förslag till omorganisation av riksgäldskontoret, utgått därifrån*

att riksgäldskontorets nuvarande verksamhetsområde skall förbliva

oförändrat.

Den stora ökning i riksgäldskontorets arbetsbörda, som fullmäktige

framhålla i sin förberörda skrivelse till bankoutskottet av den 2

december 1915, har sedan dess fortgått; och tyda alla tecken därpå,

att detta fortfarande skall bliva fallet.

Denna ökning av arbetsbördan drabbar såväl fullmäktige, och

särskilt deras deputerade, som tjänstemännen.

Beträffande riksgäldskontorets kansli har det ökade arbetet därstädes

föranlett anställande av en kvinnlig korrespondent och — åtminstone

tillsvidare — en juridiskt bildad amanuens.

En avsevärt större arbetsökning bär dock drabbat räkenskapsoch

kassakontoret. Detta torde jämväl ligga i sakens natur, då inlösen,

granskning och bokföring av obligationer och kuponger sker

därstädes och tillika den vida övervägande delen av arbetet med

statsskuldboken vilar å nämnda avdelning.

Till belysande i någon män av den ökning i arbete, som stats
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

19

skuldens snabba tillväxt och andra omständigheter medfört för nu

ifrågavarande avdelning, få fullmäktige åberopa följande siffror. Riksgäldskontorets

obligationsskuld utgjorde vid slutet av år 1900 387.!*

miljoner kronor samt vid 1916 års slut 930.2 miljoner kronor. Denna

skuld fördelade sig år 1900 på 8 obligationslån, år 1916 på 17 skilda

lån. Enbart 1914 års inhemska län är större än de ursprungligen emitterade

beloppen av 1888, 1890, 1894, 1899 och 1900 års lån sammanlagda.

Obligationsskulden i enbart svenskt mynt utgjorde vid slutet

av år 1900 omkring 49 miljoner kronor, vid slutet av år 1916 omkring

359 miljoner kronor. Anslagen till räntor och amortering av statsskulden

utgjorde år 1900 omkring 13.7 miljoner kronor och beräknas

i 1918 års riksstat till 54.3 miljoner kronor. År 1900 uppgick antalet

förfallande kuponger till 530,500 stycken. År 1915 hade antalet stigit

till omkring 2,250,000 stycken. Efter den stora upplåning inom landet,

som ytterligare ägt rum, har antalet förfallande kuponger i betydlig

grad ökats. Härvid är dock att märka, att en del av upplåningen ägt

rum mot certifikat å fordran i statsskuldboken. Riksgäldskontorets

fordran å lån till järnvägsanläggningar utgjorde år 1900 49.!* miljoner

kronor, år 1916 73.» miljoner kronor. Antalet utelöpande järnvägslån

utgjorde respektive 45 och 67 stycken.

Omsättningen i riksgäldskontorets kassa, som år 1900 utgjorde

135,220,000 kronor, hade år 1916 stigit till 853,600,000 kronor. Inlösen

i kassan av obligationer och kuponger utgjorde år 1900 kronor 2,164,000,

eller i medeltal per dag 7,200 kronor. Under år 1916 utgjorde det

inlösta beloppet 28,659,400 kronor eller per dag 94,500 kronor, därvid

dock bör beaktas, att, till följd av rådande valutaförhållanden, ett osedvanligt

stort antal kuponger insänts från utlandet för inlösen härstädes.

Riksdags- och revisionskostnaderna hava sedan år 1900 mer än fördubblats.

Beträffande statsskuldboksväsendets ökning hava fullmäktige flera

gånger och senast här ovan i denna utredning anfört belysande siffror.

Den stora arbetsökningen har givetvis medfört, att arbetskrafterna

å räkenskaps- och kassakontoret måst i stor utsträckning förstärkas

genom anställande av extra biträden, såväl manliga som kvinnliga.

Under de senaste fyrtio åren eller allt sedan den stora omläggningen

av riksgäldskontorets verksamhet på 1870-talet hava de ordinarie

arbetskrafterna å avdelningen ökats endast genom inrättande av två

kammarskrivaretjänster, den ena år 1901 och den andra år 1912. År

1915 tillkommo två ordinarie kvinnliga biträdesbefattningar. I huru

stor omfattning avdelningen är beroende av extra arbetskraft framgår

därav, att antalet extra biträden för närvarande utgör aderton, därav

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

sju manliga och elva kvinnliga. De ordinarie tjänsterna äro tio, därav

två kvinnliga. År 1913 utgjorde antalet extra biträden endast fem.

I avvaktan på och med hänsyn till det förslag till omläggning

av riksgäldskontorets bokföring, som fullmäktige, enligt vad ovan meddelats,

börjat tillämpa från och med ingången av innevarande år, samt

den genomgripande omorganisation av räkenskaps- och kassakontoret,

som allt mer framträtt såsom en nödvändighet, har arbetet å kontoret

måst delvis omläggas, i samband varmed genomgripande lokala förändringar

genomförts eller beslutats.

Arbetsfördelningen å räkenskaps- och kassakontoret kan under

nuvarande förhållanden icke anses motsvara berättigade anspråk pa ett

väl organiserat förvaltningsmaskineri. Kamreraren, som i egenskap av

föreståndare för kontoret ständigt bör följa och överblicka arbetet

å detsamma, har genom ett allt mer överhandtagande detaljarbete av

ofta underordnad natur tvingats att åsidosätta mer väsentliga uppgifter.

En oproportionerligt stor del av hans tid har tagits i anspråk för den

invecklade och mycket obekväma bokföringen, vars även rent mekaniska

del i stor utsträckning måst utföras av kamreraren personligen. Härutinnan

har emellertid, sedan bokföringssystemet blivit ändrat, en förbättring

inträtt, även om avsevärda olägenheter kvarstå.

Den förste revisor, vilkens huvuduppgift varit och är att dag efter

dag granskande följa förandet av såväl kassa- och huvudbok som journal

och bankböcker, måste i betänklig grad åsidosätta dessa mycket betydelsefulla

åligganden för rena expeditionsärenden av mycket underordnad

art. _

Även vad beträffar övriga ordinarie tjänster å avdelningen har en

förändring, innebärande en rationell uppdelning av arbetet efter dess

beskaffenhet, allt mer visat sig nödvändig.

För att räkenskaps- och kassakontoret skall kunna bära det

växande ansvaret och möta ytterligare arbetsökning, är det enligt

fullmäktiges mening nödvändigt att genomföra såväl en rationell

arbetsfördelning som en genomgripande omläggning av — förutom räkenskapssystemet,

vilket redan skett — jämväl kupongredovisningssättet,

statsskuldboks väsen det m. m. Eu sådan omorganisation av kontoret

kan, enligt fullmäktiges mening, icke utföras utan en ökningr av den

ordinarie personalen. Såsom ovan nämnts, hava förutom två kvinnliga

biträdesbefattningar — under de senaste fyrtio åren å avdelningen

inrättats endast två nya tjänster, båda tillhörande den lägsta

tjänstegraden. Den ordinarie personalens fåtalighet — särskilt beträffande

de högre tjänstegraderna — har medfört, att på de tre

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

21

ordinarie tjänstemännen av lägsta tjänstegraden till en del vila uppgifter,

som uppenbarligen borde vara anförtrodda åt tjänstemän av

högre grad. Så har exempelvis under största delen av år 1916 det

närmaste ansvaret för den hastigt växande statsskuldboken vilat på en

kammarskrivare. Det viktiga kontroll- och expeditionsarbetet å statsskuldboksavdelningen

har till väsentlig del utförts av kvinnliga biträden.

Till jämförelse kan erinras, att föreståndaren för riksbankens avdelning

för öppna deposita, vilken avdelning i viss mån är jämförlig med

statsskuldboksavdelningen, är tjänsteman av fjärde graden (bankokommissarie),

varjämte den biträdande personalen å samma avdelning utgöres

av en kamrerare, två bokhållare och en kontorsskrivare (respektive

tredje, andra och första gradens tjänstemän).

Det bör redan här anmärkas, att kostnaden för ökningen av den

ordinarie personalen i ej ringa grad kommer att motsvaras av minskning

i arvoden till extra ordinarie tjänstemän.

Fullmäktige övergå nu till att framlägga sitt förslag till omorganisation

av räkenskaps- och kassakontoret.

Kontoret bör enligt fullmäktiges mening uppdelas i tre från varandra

skilda byråer, nämligen:

A) kameralbyrån;

B) riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå; och

C) revisionsbyrån.

Kameralbyrån, till vilken huvuddelen av kontorets arbete komme

att förläggas, skulle i sin tur bestå av tre underavdelningar, nämligen

räkenskapsavdelningen med kassan, obligations- och kupongavdelningen

samt statsskuldboksavdelningen.

Behovet och lämpligheten av att sammanföra de riksgäldskontoret

åliggande göromål av ekonomisk art för riksdagen till en riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå hava fullmäktige redan å annat ställe i

denna utredning framhållit, varför fullmäktige i detta sammanhang icke

anse sig behöva närmare ingå på denna fråga.

Yad beträffar revisionen inom riksgäldskontoret är det givetvis

önskvärt, att den organiseras på ett sätt, som medför största möjliga

effektivitet. Ett villkor härför är enligt fullmäktiges mening, att de

tjänstemän, åt vilka revisionsarbetet anförtros, erhålla en självständig

ställning inom verket och uteslutande syssla med kameral

granskning och kontroll av den förvaltning, som tillkommer riksgälds
-

Vörslag titt

omorganisation

av räkenskaps-

och

knssakmtaret.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

kontoret. För att vinna detta ändamål vilja fullmäktige föreslå upprättandet

av en riksgäldskontorets revisionsbyrå vid sidan av kameralbyrån

och riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå. Denna revisionsbyrå

skulle då ej komma att lyda under föreståndaren för kameralbyrån

utan erhålla en fullt självständig ställning inom verket med en chef,

som sorterade direkt under fullmäktige. Härigenom skulle enligt fullmäktiges

mening revisionsarbetet kunna ordnas på det mest effektiva sätt.

Till den närmare organisationen av denna revisionsbyrå skola

fullmäktige återkomma längre fram i denna utredning.

På grund av det begränsade lokalutrymme, som står riksgäldskontor

till buds, kunna de föreslagna olika byråerna och avdelningarna

icke lokalt bliva fullt åtskilda. Detta lärer ej heller vara nödvändigt,

så mycket mindre som personalen å kameralbyrån och dess

avdelningar samt riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå bör vara skyldig

att vid behov, och då förhållandena det medgiva, utföra även annat

arbete å de båda byråerna än det, som speciellt tillhör den byrå eller

avdelning, varest vederbörande tjänstinnehavare är placerad. Personalen

å revisionsbyrån däremot bör, såsom redan blivit nämnt, enligt

fullmäktiges mening icke tagas i anspråk för arbete å annan byrå.

Fullmäktige övergå nu till att närmare redogöra för den tillämnade

organisationen av de tre ifrågavarande byråerna.

A. Kameralbyrån.

Såsom ovan blivit nämnt, skall kameralbyrån, enligt fullmäktiges

förslag, bestå av följande tre underavdelningar:

l:o) räkenskapsavdelningen med den för riksgäldskontoret i dess

helhet gemensamma kassan;

2:o) obligations- och kupongavdelningen; och

3:o) statsskuldboksavdelningen.

För att arbetet å byrån skall kunna på ett tillfredsställande sätt

ordnas, är det enligt fullmäktiges mening nödvändigt att särskilja

nämnda tre arbetsområden och organisera dem såsom självständiga

avdelningar med var sin föreståndare, närmast lydande under den för

byrån gemensamme chefen, den nuvarande kamreraren.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

23

I detta sammanhang vilja fullmäktige föreslå, att för denne

tjänsteman återupptages den gamla benämningen riksgäldskommissarie,

vilken mer än benämningen kamrerare torde motsvara hans åligganden

och vara ägnad att markera hans förmanskap för kameralbyråns

tjänstemän.

Itiksgäldskommissariens arbete såsom föreståndare för kameralbyrån

och närmast dess räkenskapsavdelning skulle efter omorganisationens

genomförande huvudsakligen komma att omfatta följande

göromål.

Han skulle genom skriftliga bokföringsorder i detalj dirigera

primärbokföringen i hela dess omfattning såväl beträffande inkomster

och utgifter som omföringar. Därigenom kunde han erhålla erforderlig

överblick över riksgäldskontorets rörelse utan att själv — såsom

hittills varit fallet — behöva utföra det egentliga bokföringsarbetet.

Detta kunde med stöd av nämnda bokföringsorder verkställas dels,

såsom hittills, av kassören dels av ett kvinnligt bokföringsbiträde.

Det skulle vidare åligga riksgäldskommissarien att, på grundval

av primärräkenskaperna, upprätta såväl generalbokslut som alla erforderliga

månads-, halvårs- och årsuppgifter ävensom tabellariska sammanställningar

och översikter av statistisk natur och att i övrigt utföra

samma göromål, som för närvarande åligga kamreraren, nämligen:

vård och redovisning av riksgäldskontorets värdehandlingar,

checkar m. in.,

förande av bok över lånerätten,

övervakande av in- och utbetalningars verkställande i behörig tid,

avgivande före varje riksdags början av för fullmäktiges årsberättelse

rörande riksgäldskontorets verksamhet erforderliga räkenskapsutdrag

och övriga uppgifter,

upprättande av förslag till budget för såväl statsskulds- som

riksdagsförvaltningen,

upprättande av för fullmäktige erforderliga beräkningar och utredningar

rörande upplåningen,

vidtagande av vissa verkställighetsåtgärder i anledning av fullmäktiges

beslut angående upptagande av nya lån,

avgivande av förslag och yttranden i vissa personal- och avlöningsfrågor.

Då riksgäldskontorets bokföring efter dess omläggning företrädesvis

avser budgetredovisning, föras numera vissa specialräkningar, som

hittills ingått i själva huvudboken, fristående från denna. De viktigaste

av dessa räkningar skulle föras av riksgäldskommissarien, nämligen:

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

1 ;o) rörande statslånen (fonderade, tillfälliga och övertagna lån);

2;o) rörande lämnade förskott till statslånens amortering och förräntning;

samt

B:o) rörande inlösta och preskriberade obligationer och kuponger.

särskilt för varje lån. ..

Riksgäldskommissariens tid lärer icke medgiva förandet av Övriga

erforderliga specialräkningar, utan torde detta kunna överlåtas på bokföringsbiträdet.

I. Räkenskapsavdelningen.

Den ordinarie personalen å denna avdelning skulle, förutom av

riksgäldskommissarien, bestå av:

1) en andra gradens tjänsteman (kassör),

2) en första gradens tjänsteman (kammarskrivare^,

3) en första gradens tjänsteman (kassakontrollant),

4) ett kvinnligt bokföringsbiträde.

Därjämte komme att å avdelningen erfordras ett antal extra

De åligganden, som skulle komma att utföras av kassakontrollanten,

hava handhafts av förste revisorn å kupongavdelningen jämte ett

manligt extra biträde. Då, såsom här nedan närmare angives i redogörelsen

för obligations- och kupongavdelningen, förste revisorns tid

alltmera tagits i anspråk av andra göromål, hava emellertid fullmäktige,

i sammanhang med bokföringsreformen, från och med innevarande

år i huvudsak befriat förste revisorn från hans ifrågavarande åligganden.

Kassakontrollantens åligganden skulle efter omorganisationen

fullgöras av en av de tre i staten uppförda tjänstemännen av första

graden (kammarskrivare).

Av de ordinarie tjänsterna å räkenskapsavdelningen är sålunda

endast bokföring sbitr ad ds ny. Det arbete, som skulle åligga detta biträde,

utföres för närvarande av ett extra kvinnligt biträde. Då behovet

av denna tjänst måste anses permanent, bör densamma enligt

fullmäktiges mening uppföras såsom ordinarie å riksgäldskontorets stat

och i avseende å avlöningsförmåner bliva likställd med riksbankens

kvinnliga biträdesbefattningar av andra graden.

Kassörens åligganden skulle, liksom för närvarande, utgöras av

ombesörjande av in- och utbetalningar samt inlösen av obligationer

och kuponger. Kassörens befattning med underskrivande av checkar å

riksgäldskontorets giroräkning har upphört och överflyttats å kamrera
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bilagur till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

25

ren (riksgäldskommissarien). Med hänsyn till bestämmelsen i § 37 i

riksgäldskontorets reglemente underskrivas checkar, som avse statsverkets

giroräkning, fortfarande av kassören. Fullmäktige torde emellertid

längre fram under riksdagen inkomma med förslag till ändring

av nämnda §, avseende ändrat förfarande vid undertecknande av dessa

checkar.

Kammarskrivaren skulle övertaga största delen av det arbete, som

enligt tjänstgöringsordningen åligger revisorn och bokhållaren (lånebokhållaren)

samt i övrigt biträda riksgäldskommissarien med räkenskapsavdelningen

tillhörande arbete. — Revisorns och bokhållarens

arbete skulle förläggas uteslutande till revisionsbyrån.

Kassakontrollantens huvudsakliga åligganden bleve att utöva den

löpande kontrollen över in- och utbetalningar i kassan, biträda med

kassabokföringen samt att utskriva och kontrasignera checkar m. m.

Han vore gemensamt med kassören ansvarig för den kontanta kassan.

Det kvinnliga bokföringsbiträdet hade i huvudsak att föra inkomstoch

utgiftsböckerna samt liggarna för specialkonti, att upprätta de

för riksbokslutsbyrån avsedda månadsrapporterna samt att föra de specialräkningar,

som ej kunde medhinnas av riksgäldskommissarien. II.

II. Obligations- och kupongavdelningen.

Den ordinarie personalen å avdelningen skulle bestå av:

l:o) en tredje gradens tjänsteman (föreståndare),

2:o) en första gradens tjänsteman (kammarskrivare),

3:o) två kvinnliga assistenter.

Dessutom erfordrades ett antal extra biträden, såväl manliga som

kvinnliga.

Alla fyra ifrågavarande tjänstinnehavare finnas redan uppförda

i riksgäldskontorets stat, vadan någon ny ordinarie tjänst icke erfordrades

för denna avdelning. Fullmäktige komma emellertid här nedan att

föreslå ett av de kvinnliga biträdenas uppflyttande i högre lönegrad med

förmåner motsvarande riksbankens kvinnliga biträden av andra graden.

Föreståndare för kupongarbetet är för närvarande den förste

revisor, vilken tjänstgjort såsom kassakontrollant och i tjästgöringsordningen

benämnes kassabokhållare.

Därest nuvarande kamreraren komme att benämnas riksgäldskommissarie,

synes det fullmäktige lämpligt, att de två tredje gradens

tjänstemän, vilka skulle bliva föreståndare för resp. obligations- och

kupongavdelningen samt statsskuldboksavdelningen, benämndes kamBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr åo.

rerare. Genom denna förändring bragtes tjänstemannabenämningarna i

närmare överensstämmelse med riksbankens, där samtliga tredje gradens

tjänstemän, med endast ett undantag (statistikern), benämnas kamrerare.

En sådan överensstämmelse synes lämplig, då tjänstemännens i riksgäldskontoret

indelning i grader m. m. överensstämmer med riksbankens.

Föreståndaren för obligations- och kupongavdelningen skulle

åligga att, såsom hittills, ansvara för alla av honom emottagna inlösta

obligationer och kuponger, dagligen granska, kontrollräkna och

annullera av kassören inlösta obligationer och kuponger samt i övrigt

fullgöra samma åligganden, som enligt tjänstgöringsordningen tillkomma

kassabokhållaren, med undantag dock för kassakontrollen.

Beträffande de skäl, vilka föranlett fullmäktige att till en särskild

kassakontrollant överflytta den kassakontroll, som förut ålegat

förste revisorn (kassabokhållaren), torde följande här böra anföras.

De i tjänstgöringsordningen omförmälda kassakontrollgöromålen

kräva, enligt fullmäktiges mening, för sitt behöriga utförande ej en så

kvalificerad arbetskraft som en tjänsteman av tredje graden utan synas

kunna överlämnas till en lägre befattningshavare. Härtill kommer, att

ifrågavarande förste revisor på grund av sin tjänstgöring måste tillbringa

en ej obetydlig del av expeditionstiden utom kassalokalen, samt

att hans tid vid upptagandet av nya lån, som under senare tider allt

oftare komma i fråga, strängt tages i anspråk, varför det för honom

blivit allt svårare att på ett tillfredsställande sätt utföra ifrågavarande

göromål. På grund härav hava fullmäktige funnit det nödvändigt att

befria förste revisorn från dessa göromål och uppdraga dem åt en

särskild tjänsteman.

Den utsträckta användning av checkar, som under de senare åren

alltmera förekommit, har i och med räkenskapsomläggningen blivit fastslagen.

Arbetet med utskrivandet av checkarna har i sammanhang

med kassakontrollgöromålen Överflyttats från förste revisorn till kassakontrollanten,

vilken senare jämväl kontrasignera!’ checkarna å riksgäldskontorets

räkning i riksbanken.

A obligations- och kupongavdelningen skulle vidare tjänstgöra en

av de tre å stat uppförda kammarskrivarna samt såsom assistenter de

två ordinarie kvinnliga biträdena.

III. Statsskuldboksavdelningen.

Den ordinarie personalen å denna avdelning skulle bestå av:

l:o) en tredje gradens tjänsteman (föreståndare),

2:o) en andra gradens tjänsteman (kontrollant),

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

''11

•i:o) en kvinnlig assistent.

Därjämte erfordrades å avdelningen ett antal extra biträden.

De ordinarie tjänsterna å denna avdelning äro samtliga nya.

Vidkommande det oavvisliga behovet av dessa tjänster i och för ett

tillfredsställande ordnande av det allt mer krävande arbete, som statsskuldboken

medför, torde tillräckligt förut vara anfört.

Föreståndaren för avdelningen torde, såsom förut nämnts, lämpligen

böra benämnas kamrerare. Såsom benämning för kontrollanten

vilja fullmäktige föreslå revisor. — Den kvinnliga assistenten, vars arbete

vore av rätt kvalificerad natur, borde erhålla ställning och avlöning,

motsvarande riksbankens kvinnliga biträden av andra graden.

Personalens å avdelningen huvudsakliga åligganden skulle bliva

följande.

Föreståndaren (kamreraren) hade att uppsätta eller svara för

uppsättandet av skrivelser i statsskuldboksärenden. Juridiska spörsmål

skulle dock hänskjutas till ombudsmannen för besvarande. Föreståndaren

hade vidare att mottaga, diarieföra och granska inkommande

anmälningar angående inskrivning jämte tillhörande värdehandlingar

samt ansvarade för vården av de sistnämnda, intill dess de blivit i

säkerhetsvalvet inlagda. Det ålåge vidare föreståndaren att mottaga,

diarieföra och i övrigt vederbörligen behandla alla ansökningar om

utfående av inskrivna eller deponerade obligationer ävensom att svara

för, att alla skuldboksräntor bleve i behörig tid och med användande

av utav obligationsägarna angivet betalningssätt utbetalade till vederbörande.

Även ålåge honom ansvaret för att deponent behörigen underrättas

om utlottning av honom tillhöriga obligationer. Föreståndaren

hade vidare att upprätta månadsöversikter över statsskuldboksrörelsen

och utarbeta erforderlig statistik. Han ansvarade därjämte för, att alla

de kontrollföreskrifter, som fullmäktige lämnat eller kunde komma att

lämna, behörigen tillämpades, samt att i övrigt alla av fullmäktige

meddelade bestämmelser noggrant iakttoges.

Kontrollanten (revisorn) ansvarade jämte föreståndaren för inkomna

värdehandlingar, till dess de blivit i säkerhetsvalvet inlagda. Han uträknade

räntebelopp, som halvårsvis skulle utbetalas, och ansvarade i

första hand för dessa belopps riktighet. Han hade att för detta ändamål

upprätta en räntebok, som dagligen kollationerades med en av föreståndaren

förd kapitalbok rörande alla inskrivningar. Han uppsatte

vidare, med ledning av anmälningshandlingarna, ett koncept till statsskuldboken,

vilket koncept granskades av föreståndaren. Revisorn

ordnade och registrerade alla inkomna handlingar och förvarade dem,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

samlade i akter. Han biträdde föreståndaren med uppsättande av brev

och ansvarade för dessas behöriga expedierande. Därjämte hade han

att i övrigt lämna föreståndaren det biträde, som kunde påfordras.

Den kvinnliga assistenten verkställde inskrivningar i statsskuldboken

(huvudexemplaret) efter de av revisorn upprättade koncepten, utskreve

certifikaten, ansvarade för alla register in. m. samt biträdde i övrigt

vid granskningar och kollationeringar.

Av flera skäl, främst ökad säkerhet för allmänheten, hava fullmäktige

funnit nödigt föreskriva statsskuldbokens upprättande i två

exemplar, avsedda att förvaras å skilda platser.

Ett extra biträde å avdelningen borde dagligen verkställa införingar

i duplettexemplaret av statsskuldboken. Kollationeringen av

dessa införingar borde med vissa regelbundna mellantider verkställas

genom revisorn.

B. Riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Utöver vad fullmäktige å annat ställe i denna utredning redan

yttrat rörande ordnande av vården av riksdagens ekonomiska angelägenheter,

vilja fullmäktige här anföra följande.

De särskilda byråer, vilka, enligt vad herr Östberg i sin reservation

påvisat, finnas vid vissa utländska parlament, utgöra en mer eller

mindre fast sammanknytning av mycket olikartade förvaltningsorgan.

Dessa riksdagsbyråers inre organisation är i olika länder givetvis rätt

växlande. Man torde emellertid kunna säga, att kärnan i dessa byråorganisationer,

utgöres av det ekonomiska förvaltningsmaskineriet, kring

vilket gruppera sig övriga specialförvaltningar såsom relativt fristående

avdelningar med särskild ledning och särskilda lokaler.

I Sverige utgör riksgäldskontoret den permanenta kärna, kring

vilken de olika riksdagsorgan ens gemensamma förvaltningsintressen företrädesvis

samla sig. Frågor rörande fastigheten, dess inventarier, förbrukningsartiklar,

vissa personalfrågor och en mängd andra angelägenheter,

företrädesvis av ekonomisk art, handläggas av fullmäktige i

riksgäldskontoret med vice värden, riksdagshusets och delvis riksgäldskontorets

personal såsom expeditionsorgan.

Någon principiell skillnad mellan de utländska riksdagsbyråerna

och motsvarande svenska anordning torde icke förefinnas oaktat de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

29

störa och vittgående olikheterna i förvaltningens organisation. Att

här närmare ingå på dessa olikheter anse fullmäktige icke vara erforderligt.

fullmäktige övergå nu till att mera ingående redogöra för, huru

riksdagens ekonomiska förvaltning hos oss är ordnad och hur densamma

enligt fullmäktiges mening lämpligen bör omorganiseras.

För närvarande är följande personal, vars arbete erfordras året

runt, permanent anställd för riksdagsförvaltningen: en vice värd, en

övervaktmästare, en övermaskinist, en vaktmästare för biträde av vården

av riksdagstrycket, fyra eldare, två portvakter, en nattvakt, en hisskonduktör

jämte erforderlig städerskepersonal. Av denna personal äro

endast övervaktmästaren och övermaskinisten uppförda å ordinarie stat.

Maskinavdelningen är direkt underordnad riksgäldskontoret; och

övermaskinisten avgiver till vice värden rapporter i belysnings-, uppvärmnings-

och ventilationsfrågor ävensom i frågor angående honom

underlydande personal. Övervaktmästaren avgiver till vice värden

rapporter i ordnings-, renhållnings-, vakt-, lokal- och personalfrågor

med mera.

I övrigt är det löpande förvaltningsarbetet uppdelat på vissa

riksgäldskontorets tjänstemän å såväl kansliet som räkenskaps- och

kassakontoret. Befattningen som vice värd har hittills innehafts av

riksgäldskontorets kamrerare.

Arbetet med nämnda förvaltning är av den natur, att detsamma

under normala förhållanden fördelar sig ganska ojämnt på olika delar

av året, men kräver dock ovillkorligen befintligheten av ett permanent

förvaltningsorgan. Den omständigheten, att detta organ är riksgäldskontoret

och ej en riksdagens byrå, inrättad uteslutande för nu

ifrågavarande arbete, medför den fördelen, att den arbetskraft, som

under de tider av året, då riksdagen ej är församlad, icke fullt tages

i anspråk för dess förvaltning, då med fördel kan disponeras för

statsskuldförvaltningens behov. Det är påtagligt, att därigenom en

besparing vinnes i såväl utgifterna för personal som även för lokal

m. m.

Såsom nämnts, äro de göromål, som tillkomma riksgäldskontoret

med avseende å riksdagens förvaltning, fördelade på ett flertal tjänstemän

i riksgäldskontoret. De olägenheter, som äro förenade därmed,

skulle försvinna genom arbetets sammanförande på några få händer

och dess förläggande till en självständig byrå inom riksgäldskontoret

med särskild föreståndare och, om möjligt, särskild lokal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

36

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Personalen å ifrågavarande byrå borde, enligt fullmäktiges mening,

bestå av:

l:o) eu föreståndare på extra stat;

2:o) en andra gradens tjänsteman (revisor).

Föreståndaren för byrån skulle handlägga flertalet av de ärenden,

som nu tillkomma den s. k. vice värden. Denna benämning, som kan

anses föga lämplig, skulle försvinna. Till byråföreståndare borde, intill

dess göromålen kunde anses kräva en för ändamålet särskilt anställd

befattningshavare, förordnas en bland riksgäldskontorets tjänstemän.

Såsom nämnt, har vicevärdsbefattningen allt sedan dess inrättande

varit förenad med kamrerstjänsten; och anse fullmäktige lämpligt, att

den nuvarande kamreraren (riksgäldskommissarien) förordnades att

tillsvidare jämväl vara föreståndare å nu ifrågavarande byrå med

rätt att av anslaget till riksdags- och revisionskostnader uppbära ett

arvode av 1,200 kronor för år. Det nuvarande arvodet till vice

värden å samma belopp skulle därmed upphöra. Föreståndaretjänsten

borde, såsom fallet nu är med vicevärdsbefattningen, uppföras på

extra stat.

A byrån borde dessutom, såsom nämnts, anställas en tjänsteman

av andra graden (revisorj med åliggande att handhava expeditionen av

riksdagsärenden, verkställa visst formellt granskningsarbete m. m., vilka

göromål nu äro splittrade å olika ordinarie tjänstemän. Den nu föreslagna

tjänsten, som icke förut finnes uppförd i riksgäldskontorets

stat, måste enligt fullmäktiges mening anses oumbärlig.

Fullmäktige vilja här lämna en närmare redogörelse för de åligganden,

som skulle tillkomma tjänstemännen å nu ifrågavarande byrå.

B gråföreståndaren skulle biträda fullmäktige (ävensom överintendentsämbetet,

i den mån ansvaret för vårdnaden om riksdagshuset

komme att av ämbetet övertagas) i alla frågor, som rörde huset eller

därmed hade sammanhang. Han bure närmast under fullmäktige (och

eventuellt överintendentsämbetet) ansvaret för riksdagshuset samt svarade

för arbetets behöriga gång å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Han skulle utöva uppsikten över samt vårda och komplettera

riksdagens inventarier och förråd samt redovisa för uppköpta materialier

och förbrukningsartiklar. Anbud å arbeten av olika slag och inkommande

räkningar skulle av honom granskas. Han skulle uppgöra förslag

till stat för riksdagsförvaltningen och till fullmäktige avgiva förslag

till antagande av viss för riksdagen erforderlig personal, vilken

av fullmäktige antoges för tjänstgöring, intill dess riksdagen själv

fattat beslut därom.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

31

Revisorn skulle utföra i huvudsak följande göromål:

Han skulle diarieföra och granska inkommande rekvisitioner, räkmngar

och redovisningar rörande riksdag, kyrkomöte och statsrevision,

riksgäldskontor, riksdagens bibliotek samt justitie- och militieombudsmansexpeditionerna.

Han skulle vidare granska kassörens förskottsredovisningar

och pappersredovisningar från tryckerier in. m. Därjämte

skulle han biträda byråforeståndaren med förande av förteckningar över

riksdagens och nksgäldskontorets inventarier, med redovisning av förrådet

av tryck- och skrivpapper, skrivmaterialier m. in., ävensom med

annat till riksdagsförvaltningen hörande arbete.

A de tider av året, då arbetet för riksdagsförvaltningen ej helt

toge revisorns arbetskraft i anspråk, skulle han vara skyldig att, efter

riksgaldskommissariens anvisning, biträda med arbetet å riksgäldskontorets

kameralbyrå. Vid de tillfällen däremot, då så kunde erfordras

tor arbetet a riksdagens forvaltmngsbyrå, finge, i den mån sådant läte

sig gorå, biträde anlitas av såväl ordinarie som extra personal å kameralbyran.

.... Enligt föreskrift, meddelad i samband med fastställande av nu

gällande stat för riksgäldskontor, åligger det riksgäldskontor

registrator att handhava bestyret med vård, utdelning och redovisning

av riksdagstrycket och allt kommittétryck, som till riksgäldskontoret

oveilamnas. Till biträde vid detta arbete har registratorn sedan den

1 december 1915 den förut omnämnde, på extra stat anställde vaktmästaren.

Någon överflyttning till riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå

av dessa göromål vilja fullmäktige icke ifrågasätta, utan torde den

nuvarande anordningen fortfarande böra äga bestånd.

Frågor, som röra lokaler för tryckets förvarande, inredning i

dessa lokaler, reparationer och nyanskaffning av inredning, inventarier

m. in., uppköp av förbrukningsartiklar, anlitande av extra arbetskraft

ior uppställning och omflyttning av tryck in. m. tillhöra förvaltnmgsbyrån.

Den ovannämnde vaktmästaren torde fortfarande, liksom för närvarande,

kunna vara uppförd å extra stat. Hans arvode, som nu utgår

dels av anslaget till riksdags- och revisionskostnader dels av anslaget

tili avlöningar m. fl. förvaltningskostnader för riksgäldskontoret, synes

hora helt utgå av förstnämnda anslag.

Såsom nämnts, äro av den vid riksdagshuset anställda personalen

endast overvaktmastare- och övermaskinistbefattningarna uppförda å

ordinarie stat. Det synes emellertid fullmäktige vara förenat med rätt
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

visa och billighet, att jämväl övriga tjänstinnehavare, vilkas befattningar

äro av obestridligt permanent natur, komma i åtnjutande av

den mera tryggade ställning, en ordinarie befattning medför. De

befattningshavare, som i detta hänseende främst böra komma i åtanke,

äro förste eldaren och de båda portvakterna. Fullmäktige vilja därför

föreslå att dessa befattningar uppföras å ordinarie stat. Till frågan

om deras löneförmåner m. m. skola fullmäktige längre fram i denna

utredning återkomma.

C. Revisionsbyrån.

Såsom redan blivit nämnt, bör enligt fullmäktiges mening revisionsarbetet

inom riksgäldskontoret sammanföras till denna byrå; och

skulle denna hava till uteslutande föremål för sin verksamhet att verkställa

granskning och kontroll av den förvaltning, som tillkomme

kameralbyrån och riksdagens ekonomiska förvaltmngsbyrå.

Den ordinarie personalen å byrån borde utgöras av:

l:o) en föreståndare (förste revisor).

2:o) en andra gradens tjänsteman (revisor).

Därjämte torde å byrån erfordras åtminstone ett extra biträde.

Såsom föreståndare skulle placeras den förste revisor, som revisionsarbetet

nu huvudsakligen åligger. Denne tjänsteman tillhör tredje tjanstegraden

i likhet med den förste revisor, som förestår obligationsoch

kupongavdelningen, och den föreslagne föreståndaren för statsskuldboksavdelningen.

Då dessa två avdelningar skulle utgöra underavdelningar

av kameralbyrån, under det att revisionsbyrån skulle komma

att intaga en självständig ställning vid sidan av kameralbyrån, anse

emellertid fullmäktige, att detta förhållande borde utmarkas därigenom,

att föreståndaren för revisionsbyrån erhölle en något högre tjänsteställning

än föreståndarna för nämnda avdelningar, med avlomngsiormåner

liggande mellan tredje och fjärde tjänstegradernas bådana

mellangrader finnas flerstädes i statsförvaltningen, bland annat i kammarrätten,

å vars stat äro uppförda två revisionskommissarier med ställning

mellan kammarrättsråd och närmast lägre tjänstegrad.

Därest föreståndarna för obligations- och kupong- samt statsskuldboksavdelningarna

komma att benämnas kamrerare, torde benämningen

förste revisor lämpligen kunna bibehållas for föreståndaren

för revisionsbyrån. . , , r

Till avlöningsförmånerna för förste revisorn skola iullmaktige

längre fram i denna utredning återkomma.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 33

Såsom andre ordinarie tjänsteman å revisionsbyrån skulle, såsom

förut blivit omförmält, placeras nuvarande revisorn och bokhållaren,

vars tjänstebenämning i samband därmed lämpligen borde förändras till

endast revisor.

Enär nu ifrågavarande byrå bleve ny, anse sig fullmäktige böra

mera utförligt redogöra för de åligganden, som skulle tillkomma tjänstemännen

å byrån.

Förste revisorns huvuduppgift skulle vara att utöva såväl den

sakliga som den formella granskningen av alla å kameralbyrån och

riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå vidtagna räkenskaps- och kassaåtgärder;

och skulle denna granskning bestå i huvudsakligen följande:

att dag för dag granska bokföringsanordningarnas överensstämmelse

med reglementets föreskrifter, fullmäktiges protokoll eller andra

förefintliga handlingar, varå åtgärden grundar sig;

att dag för dag följa de s. k. inkomst- och utgiftsjournalerna,

inkomst- och utgiftsböckerna, kassakontrollantens anteckningar samt de

s. k. bankoböckernna;

att granska liggaren över specialkonti samt själva bokslutet;

att vitsorda de för riksbokslutsbyrån avsedda månadsrapporternas

överensstämmelse med räkenskaperna;

att granska de av riksgäldskommissarien eller bokföringsbiträdet

förda specialräkningarna samt liggaren över riksgäldskontorets lånerätt

och räkningarna rörande lån från järnvägs- och byggnadslånefonderna;

att granska de av föreståndaren för kupongavdelningen upprättade

månadsredovisningarna rörande i kassan inlösta obligationer och kuponger

samt vitsorda överensstämmelsen mellan redovisningarnas slutsummor

och slutsummorna i kassörens obligations- och kupongspecial;

att granska annuitetsböckerna samt sammandragen över under

året inlösta obligationer och kuponger;

att föra kontrollprotokoll vid utlottningar samt granska alla

av revisorn å byrån upprättade utlottningslistor och restlistor ävensom

anteckningarna rörande utlottningarna i respektive obligationsböcker,

samt

att granska alla i riksgäldskontoret uppgjorda inventeringsinstrument.

Föreståndaren för revisionsbyrån borde dessutom, så långt möjligt

vore, granska alla viktigare av riksgäldskommissarien gjorda uträkningar,

förslag, för publicering avsedda uppgifter m. m.

För att det skulle bliva byråföreståndaren möjligt att tillfredsställande

fullgöra nämnda, delvis mycket betydelsefulla granskningsBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 höft. [Bil. till nr 45.) 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Lönereglering

för riksgäldskontorets

tjänstemän

och vaktbetjäning.

arbete hava enligt förslaget en del av de göromål, som nu åligga förste

revisorn, såsom befattningen med alla rekvisitioner och räkningar m. m.,

överflyttats till revisorn å riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrå.

Revisorn skulle biträda föreståndaren med honom åliggande granskningsarbete

samt på eget ansvar handhava följande åligganden, av vilka

en del nu tillkomma här ifrågavarande förste revisor:

granskning av specialbokföringen rörande lån från järnvägs- och

byggnadslånefonderna, av staten övertagna obligations- och andra lån

samt statsskuldens annuitetsböcker;

granskning av riksdagens ekonomiska förvaltningsbyrås förrådsredovisning,

av införingarna i avräkningsböckerna för utlottningslånen

och specialböckerna för övertagna lån;

granskning av inventarieböckerna för riksdagens hus och riksgäldskontoret

samt alla avlöningslistor; samt

upprättande av utlottningslistor med ledning av byråföreståndarens

kontrollprotokoll. I

I detta sammanhang anse sig fullmäktige böra upptaga frågan

angående en lönereglering för riksgäldskontorets tjänslemän och vaktbetjäning.

Denna fråga har under flera år, och särskilt efter det senaste

lönereglering för riksbankens tjänstemän år 1914 beslutades, stått på

dagordningen, ehuru någon framställning från fullmäktige av skilda

anledningar hittills icke blivit gjord. Fullmäktige finna emellertid nu

frågans lösning icke längre kunna undanskjutas.

Vid 1908 års riksdag fastställdes, efter framställning från fullmäktige,

ny avlöningsstat för riksgäldskontoret. Denna stat, som därefter

icke undergått någon förändring, är av följande lydelse:

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Bilagor till BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 45. 35

Avlöningsstat för tjiinstinnchavare vid riksglildskontoret.

Tjänst-

Missräk-

--------------------------- |

Lön

görings-

pennin-

nings-

pennin-

Summa

Ålderstillägg

gar

gar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

''

1 sekreterare och ombudsman . .

5,000

2,800

_

7,800

! Efter 5 år kan lönen liöjas

1 kamrer ...................................

5,000

2,500

—

7,500

j med 500 kr.

1 tredje gradens tjänsteman, förste

) Efter 5 år kan lönen höjas

revisor ........................

3,500

1,500

5,000

1 d:o d:o ....................................

> med 500 kr. och efter 10

3,500

1,500

—

5,000

J år med ytterligare 500 kr.

t andra gradens tjänsteman, kassör

3,000

1,500

1,000

5,500

1 d:o registrator och kanslist.........

3,000

1,500

—

4,500

1 med 500 kr. och efter 10

1 d:o revisor och bokhållare .......

1 första gradens tjänsteman, kärn-

3,000

1,500

4,500

J år med ytterligare 500 kr.

j Efter 3 år kan lönen höjas

marskrivare................

1,800

1,000

2,800

2 d:o d:o ....................................

> med SOU kr. och efter 6

3,600

2,000

—

5,600

) år med ytterligare 500kr.

1 kvinnligt biträde.......................

1,050

550

_

1,600

.Efter 5 år kan lönen höjas

1 d:o .....................

1,050

550

—

1,600

1 med 200 kr. och efter 10

j år med ytterligare 200 kr.

1 förste vaktmästare....................

1,200

600

_

1,800

/Efter 5 år kan lönen höjas

1 med 200 kr.

1 vaktmästare..................

800

600

_

1,400

i Efter 5 år kan lönen höjas

2 d:o......................

1,600

1,200

—

2,800

| med 200 kr. och efter 10

] år med ytterligare 200 kr.

Summa

37,100

19,300

1,000

57,400

Anm. 1. För kvmnlig biträdesbefattning utgör pensionsunderlaget 1,300 kronor (= lön och två ålderstillagg,

med avdrag av 150 kronor).

Anm. 2. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri hostad — varmed äro förenade förmånerna av

nödigt, bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100 kilowatt om året _

skall å hans lön avdragas 400 kronor.

Anm. 3. Den av riksgäldskontorets tjänstemän, som erhåller uppdrag att vara vice värd i riksdagens hus,

äger att härför åtnjuta ett arvode av högst 1,200 kronor.

Vid 1914 års senare riksdag godkändes följande stat för riksbankens

huvudkontor att tillämpas från och med år 1915.

Xu gällande

avlöningastat

pir riksgäld*- kontoret.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Nu gällande

avlöningsstat

för riksbankens

huvudkontor.

36 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksbanken.

-

Tjänst-

Pen-

görings-

sions-

Lön

pennin-

Summa

Ålderstillägg till lön

under-

gar

lag

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Huvudkontoret.

1 tjänsteman i fjärde tjänstegraden

5,400

2,700

8,100

| 600 kr. efter 5 år.

} 5,600

7 tjänstemän » » »

37,800

18,900

56,700

1 tjänsteman » tredje »

4,300

2,100

6,400

j 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

\ 5,000

9 tjänstemän» » »

38,700

18,900

57,600

/ efter ytterligare 5 är.

1 tjänsteman » andra »

3,200

1,600

4,800

j 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

14,000

32 tjänstemän » » »

102,400

51,200

153,600

/ efter ytterligare 5 år.

Missräkningspenningar å 1,000 kro-

nor åt en var av nio tjänstemän

i andra tjänstegraden, vilka för-

ordnas att utföra kassörsgöromål

—

—

9,000

—

—

1 tjänsteman i första tjänstegraden

2,100

1,100

3,200

j 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

} 2,800

58 tjänstemän » > »

Missräkningspenningar å 600 kronor

åt vardera av två första gradens

tjänstemän, vilka förordnas att

förestå bronsmyntkassan resp.

121,800

63,800

185,600

/ efter ytterligare 5 år.

i

biträda vid silverväxlingen ......

—

—

1,200

—

- I

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,250

750

2,000

\ 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

11,500

3 kvinnliga biträden av » »

3,750

2,250

6,000

/ efter ytterligare 5 år.

1 kvinnligt biträde av första »

1,050

550

1,600

\ 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

j. 1,300

3 kvinnliga biträden av » »

1 vetenskapligt biträde för vården

3,150

1,650

4,800

/ efter ytterligare 5 år.

av riksbankens mynt- och medalj-

500

1 övervaktmästare, tillika brand-

mästare, jämte fri bostad med

bränsle ävensom elektrisk ström-

förbrukning av högst 200 kilowatt

1,500

900

2,400

200 kr. efter 5 år.

1,600

1 vaktmästare, tillika vice brand- mästare, jämte fri bostad med

bränsle ävensom elektrisk ström-

förbrukning av högst 200 kilowatt

1,100

700

1,800

f 150 kr. efter 5 år, 150 kr.

j efter ytterligare 5 år.

11,300

1,100

22,000

1,650

33,000

1 150 kr. efter 5 år, 150 kr.

11,200

20 » ..........................

11,000

J efter ytterligare 5 år.

1 maskinist, jämte fri bostad med

bränsle ävensom elektrisk ström- förbrukning av högst 200 kilowatl

1,500

900

2,400

200 kr. efter 5 år.

1,600

Anm. Av maskinistens tjänstgörings-

penningar utgöra 300 kronor

arvode för tillsyn av körporten

1 biträdande maskinist, arvode ...

—

—

2,000

—

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

‘57

Av en jämförelse mellan dessa båda stater framgår, att lönerna i

riksgäldskontoret genomgående äro avsevärt lägre än de, som utgå för

motsvarande tjänster i riksbanken. Skillnaden utgör för riksgäldskontorets

sekreterare och kamrerare i förhållande till den 4:de tjänstegraden

i riksbanken beträffande begynnelselön respektive 300 och 600

kronor och beträffande slutlön respektive 400 och 700 kronor, för

tjänstemän av 3:dje graden ej mindre än 1,400 kronor, för 2:dra graden

300 kronor och för lista graden 400 kronor. Då för de tre lägre

tjänstegraderna ålderstilläggen äro desamma i riksgäldskontoret och riksbanken,

blir skillnaden densamma beträffande begynnelse- och slutlön.

Jämföras förhållandena under åren 1909 —1914 d. v. s. under

tiden mellan de senaste löneregleringarna för riksgäldskontoret och

riksbanken, finner man, att skillnaden i avlöningsförmåner för de båda

verkens tjänstemän då var betydligt mindre. Riksgäldskontorets sekreterare

hade då samma begynnelse- och slutlön, respektive 7,800 och

8,300 kronor, som tillkom 4:de tjänstegraden i riksbanken, och riksgäldskontorets

kamrerare 300 kronor mindre. Beträffande 3:dje graden

utgjorde skillnaden 1,000 kronor, under det att avlöningarna för första

och andra gradens tjänstemän i de båda verken under nämnda tid voro

desamma. Från och med år 1915 hava sålunda riksgäldskontorets

tjänstemän i avlöningshänseende kommit i en avsevärt ofördelaktigare

ställning i förhållande till riksbankens än under de närmast föregående

åren. Detsamma gäller även riksgäldskontorets vaktmästare.

Såsom fullmäktige här ovan i denna utredning påvisat, hava

göromålen i riksgäldskontoret, särskilt under de senaste åren, ökats

till den grad, att fullmäktige funnit sig böra framlägga föreliggande

förslag till omorganisation av riksgäldskontorets räkenskaps- och kassakontor.

Arbetsökningen å kansliet har jämväl varit betydlig, ehuru fullmäktige

ej finna någon ny ordinarie befattning därstädes nu erforderlig.

Fullmäktige äro förvissade därom, att, även efter inrättandet av de nya

ordinarie tjänster, fullmäktige funnit för riksgäldskontorets verksamhet

oundgängligen nödvändiga, den arbetsbörda, som kommer att vila å

kontorets tjänstemän, skall fullt taga deras arbetskrafter i anspråk

samt i varje fall ej bliva mindre än den, som nu åvilar riksbankens

tjänstemän. Då härtill kommer, att arbetet i riksgäldskontoret med

avseende å sin art och beskaffenhet torde vara lika krävande som det

arbete, riksbankens tjänstemän hava att utföra, synes det fullmäktige

överensstämma med rättvisa och billighet, att avlöningarna för riksgäldskontorets

tjänstemän tillmätas lika med dem, som utgå för motsvarande

tjänster i riksbanken.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Tjänstemännens

avlöning

De under senaste åren oerhört stegrade levnadskostnaderna utgöra,

enligt fullmäktiges mening, ett kraftigt talande skäl för, att en sådan

reglering av lönerna inom riksgäldskontoret med det snaraste bliver

genomförd.

I detta sammanhang vilja fullmäktige såsom ytterligare stöd för

kravet på överensstämmelse mellan riksgäldskontorets och riksbankens

lönestater erinra om ett uttalande av 1908 års bankoutskott vid dess

behandling av frågan om senaste lönereglering för riksgäldskontoret.

Sedan fullmäktige till utskottet inkommit med ett förslag till sådan

reglering, beslöt utskottet att av vissa skäl återremittera detta förslag

och uttalade därvid, att enligt utskottets mening riksgäldskontorets

stat borde i jämförliga punkter avpassas efter den gällande avlöningsstaten

för riksbanken.

Avlöningen för riksgäldskontorets kamrerare har sedan 1908 med

300 kronor understigit sekreterarens. Med hänsyn till den alltmera

krävande beskaffenheten, av de göromål, som åligga kamreraren, samt

därtill att arbetsbördans ökning särskilt drabbat räkenskaps- och kassakontoret

samt dess föreståndare, anse fullmäktige, att någon skillnad

mellan ifrågavarande två tjänstemäns löner ej längre bör bibehållas,

utan finna skäligt, att båda erhålla den avlöning, som tillkommer

tjänstemän av fjärde graden i riksbanken (bankosekreterare och bankokommissarie).

Det kan anmärkas, att sekreteraren i riksgäldskontoret, vars benämning

fullmäktige anse lämpligen kunna förändras till riksgäldssekreterare,

tidigare åtnjutit samma kontanta avlöning, som förut i allmänhet varit

bestämd för byråchef vid statens ämbetsverk. Vid senaste lönereglering

för riksgäldskontoret var även föreslaget, att sekreteraren skulle erhålla

den förbättring i avlöningen, som vid 1907 års riksdag tillerkänts

byråchefer i statskontoret och arméförvaltningen d. v. s. en begynnelseavlöning

av 8,100 kronor. Med hänsyn till den önskvärda överensstämmelsen

mellan löneförhållandena i riksgäldskontoret och riksbanken

ansågs dock, att sekreteraren ej borde tillmätas högre avlöning än den,

som då tillkom tjänsteman av 4:de graden i riksbanken.

Såsom redan blivit framhållet, bör, enligt fullmäktiges mening,

föreståndaren för den föreslagna revisionsbyrån erhålla en något högre

tjänsteställning än föreståndarna för obligations- och kupong- samt

statsskuldboksavdelningarna och bekomma avlöningsförmåner, liggande

mellan de för tredje och fjärde gradens tjänstemän bestämda. I överensstämmelse

härmed vilja fullmäktige föreslå, att löneförmånerna för nu

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlutande Nr 45. 39

ifrågavarande tjänsteman bestämmas till 6,800 kronor jämte två åldersti

lägg, vartdera å 500 kronor, att åtnjutas efter resp. 5 och 10 år.

Av begynnelseavlöningen torde lämpligen 4,500 kronor betraktas såsom

lön och 2,300 kronor såsom tjänstgöringspenningar.

Tjänstemännen av tredje graden i riksgäldskontoret skulle enligt

omorganisationsförslaget bliva två, nämligen föreståndarna för obligations-

och kupong- samt statsskuldboksavdelningarna. Den löneförbättring,

som skulle tilldelas dessa tjänstemän, är visserligen avsevärd

— 1,400 kronor; men med hänsyn till omfattningen och vikten av

e åligganden, som skulle tillkomma dessa befattningars innehavare

anse fullmäktige densamma fullt befogad.

Enligt förslaget skulle antalet befattningar inom andra tjänstegraden

bliva fyra, nämligen en kassör, en revisor å statsskuldboksavdelmngen,

en revisor å revisionsbyrån och en revisor å riksdagens

ekonomiska förvaltningsbyrå, vartill komme å kansliet registratorn och

kanslisten. Den avlöningsförbättring, 300 kronor, som skulle tillkomma

tjanstinnehavare 1 denna grad, är relativt obetydlig. Kassörens missräkmngspenningar

torde böra bibehållas vid oförändrat belopp, 1 000

kronor.

. Antalet befattningshavare i första tjänstegraden — kammarskrivare

— skulle efter omorganisationen bliva detsamma som nu eller

tre. Deras avlöningsförbättring skulle uppgå till 400 kronor.

... .Sedan år 1915 äro å riksgäldskontorets stat uppförda två kvinnliga a Honing tui

biträdesbefattnmgar med en avlöning av 1,600 kronor jämte två ålders- rikssäldskontillägg,

vartdera å 200 kronor efter 5 och 10 år. Enligt fullmäktiges liga biträden.

förslag skulle ytterligare två ordinarie sådana befattningar tillkomma.

Antalet kvinnliga biträden å ordinarie stat skulle sålunda bliva fyra.

Av dessa skulle, såsom vid redogörelsen för de olika byråernas och

avdelningarnas organisation blivit omnämnt, ett biträde placeras på

rakenskapsavdelmngen, ett på statsskuldboksavdelningen samt tvä på

obligations- och kupongavdelningen. Med hänsyn till arten av det arbete,

som skall utföras av dessa biträden, torde, såsom ock framhållits, tre av

dem böra jämställas med riksbankens kvinnliga biträden av andra

?7ade»,0ch sålunda uppbära en avlöning av 2,000 kronor jämte två

ålderstillagg, vartdera å 200 kronor, samt det fjärde — med placering

a obligations- och kupongavdelningen — likställas med riksbankens

kvinnliga biträden av första graden. Avlöningen för sistnämnda biträde

skulle da bliva densamma som för de i riksgäldskontorets nuvarande

stat uppförda kvinnliga biträdesbefattningarna.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Vaktmästare

nes avlöning.

Pensionsunderlag.

40 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45,

Beträffande vaktmästarnas avlöning kan på grund av väsentligen

olika tjänstgöringsförhållanden full överensstämmelse mellan riksgäldskontoret

och riksbanken svårligen åvägabringas. Någon motsvarighet

till riksgäldskontorets förste vaktmästare finnes ej i riksbanken, där

övervaktmästaren och den vaktmästare, som tillika är vice brandmästare,

hava en ställning, mera jämförlig med övervaktmästaren i

riksdagens hus.

De nuvarande löneförmånerna för såväl förste vaktmästaren som

vaktmästarne i riksgäldskontoret anse fullmäktige vara väl knappt

tillmätta. En förhöjning med 200 kronor torde vara av förhållandena

väl motiverad. Därjämte synes förste vaktmästaren, som nu äger rätt

till endast ett ålderstillägg å 200 kronor, böra erhålla två sådana,

vartdera å 200 kronor, att åtnjutas efter resp. 5 och 10 år. Förste

vaktmästaren skulle sålunda erhålla en begynnelseavlöning å 2,000

kronor och en slutavlöning å 2,400 kronor samt vaktmästarna resp.

1,600 och 2,000 kronor. Den nuvarande bestämmelsen angående ett

avdrag å 400 kronor, i händelse vaktmästare åtnjuter fri bostad m. m.,

synes böra kvarstå oförändrad. Skillnaden i kontant avlöning mellan

riksgäldskontorets och riksbankens vaktmästare, vilka senare åtnjuta

en begynnelseavlöning av 1,650 kronor och en slutavlöning av 1,950

kronor, är, såsom synes, obetydlig. Den något högre slutlönen för

riksgäldskontorets vaktmästare ävensom den obestridliga förmånen för

dessa att, i händelse de åtnjuta fri bostad — vilket är fallet med tre

av dem — behöva vidkännas ett avdrag å den kontanta lönen av

endast 400 kronor — en förmån, som riksbankens vaktmästare icke

åtnjuta — synes fullmäktige väl motiverad av de olika tjänstgöringsförhållandena

för vaktmästarna i de båda verken. På grund av dessa

äro nämligen riksgäldskontorets vaktmästare avsevärt mera bundna

än riksbankens och kunna sålunda ej hava samma tillfällen till extra

förtjänst.

Pensionsunderlagen för befattningshavarna vid riksgäldskontoret

torde böra bliva desamma som för motsvarande befattningshavare i

riksbanken. Beträffande de tjänster, till vilka någon motsvarighet icke

finnes i riksbanken, nämligen förste revisorn och förste vaktmästaren,

vilja fullmäktige såsom lämpligt pensionsunderlag föreslå resp. 5,200

kronor och 1,400 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Avlöningsstaten för riksgäldskontor skulle, med de föreslagna

nya tjänsterna och de höjda avlöningarna, sluta på ett belopp

av .................................................................

Då den nu gällande statens slutsumma är ..................

utgör ökningen sålunda................................................

Av denna ökning belöper på den föreslagna

löneregleringen jämte uppflyttande av en första revisor

och ett kvinnligt biträde i högre tjänsteställning

Återstoden belöper på de föreslagna nya tjänsterna

med följande belopp:

en tjänst i tredje graden............ kronor 6,400: —

två tjänster i andra graden > 9,600: —

två kvinnliga biträdesbefattnin
gar

av andra graden............... » 4,000: —

Den verkliga ökningen i kostnader för genomförande av den nya

staten är emellertid i själva verket avsevärt lägre, än här ovan anförda

siffror angiva. De arvodesbelopp, som utgå från det i reglementets

§ 32 avd. 4 mom. d) omförmälda förslagsanslaget till arvoden åt extra

ordinarie tjänstemän och vaktmästare samt till belöning för extra

arbeten, komma nämligen givetvis att betydligt minskas därigenom att

en del av den extra personalen efter de nya tjänsternas uppförande å

stat skulle övergå till eller ersättas med ordinarie.

Berörda anslag, som från och med år 1916 finnes uppfört med

ett belopp av 12,000 kronor för år, har visat sig otillräckligt och

under nämnda år måst överskridas med icke mindre än 11,637 kronor

21 öre eller nära nog hela sitt belopp. Vid detta förhållande lärer

någon nedsättning av anslagets belopp icke gärna kunna komma i fråga

även efter de nya ordinarie tjänsternas inrättande.

Den nya avlöningsstaten skulle erhålla följande utseende:

kronor 84,800: —

_>_57,400: —

kronor 27,400: —

kronor 7,400: —

_»__20,000: —

kronor 27,400:—.

Jämförelse

mellan den nu

gällande och

den föreslagna

avlöningsstaten.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

Förslag till

avlöningsstat

för riksgäldskontor

et.

42

Bilagor till BankoutsJcottels utlåtande Nr do.

Avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret.

Tjänst-

Lön

görings-

pennin-

gar

Kr.

Kr.

1 riksgäldssekreterare, tillika om-

budsman .................................

5,400

2,700

1 riksgäldskommissarie..................

5,400

2,700

1 förste revisor ...........................

4,500

2,300

1 tjänsteman i tredje graden, kam-

rerare......................................

4,300

2,100

1 tjänsteman i tredje graden, kam-

rerare......................................

4,300

2,100

1 tjänsteman i andra graden, kassör

3,200

1,600

Missräkningspengar till denne ......

—

—

1 tjänsteman i andra graden, regi-

strator och kanslist ................

3,200

1,600 j

1 tjänsteman i andra graden, revisor

3,200

1,600 |

1 tjänsteman i andra graden, revisor

3,200

1,600

1 tjänsteman i andra graden, revisor

3,200

1,600

1 tjänsteman i första graden, kam-

marskrivare.............................

2,100

1,100

1 tjänsteman i första graden, kam-

marskrivare..............................

2,100

1,100

1 1 tjänsteman i första graden, kam-

marskrivare..............................

2,100

1,100

| 1 kvinnligt biträde av andra graden

1,250

750

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,250

750

1 kvinnligt biträde av andra graden

1,250

750

1 kvinnligt biträde av första graden

1,050

550

1 förste vaktmästare.....................

1,400

600

1 vaktmästare..............................

1,000

600

1 vaktmästare............................

1,000

''600

1 vaktmästare..............................

1,000

600

Summa

Kr.

8,100

8,100

6,800

6,400

6,400

4,800

1,000

4,800

4,800

4,800

4,800

3,200

3,200

3,200

2,000

2,000

2,000

1,600

2,000

1,600

1,600

1,600

Kr.

Pen
sions
under
lag
Kr.

| 600 kr. efter 5 år.

\ 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

/ efter ytterligare 5 år.

500 kr. efter 5 år, 500 kr.

efter ytterligare 5 år.

( 500 kr. efter 5 år, 500 kr.

efter ytterligare 5 år.

j 5,600

L

500 kr. efter 5 år, 500 kr.

efter ytterligare 5 år.

200 kr. efter 5 år, 200 kr.

efter ytterligare 5 år.

( 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

^ efter ytterligare 5 år,

f 200 kr. efter 5 år, 200 kr.

\ efter ytterligare 5 år.

200 kr. efter 5 år, 200 kr.

efter ytterligare 5 år.

5,200

5,000

4,000

2,800

! 1,5

Summa! 55,400j 28,400j 84,800|

,500

1,300

1,400

1,200

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad — varmed äro förenade förmånerna av

nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning av högst 100 kw. om året —■ skall

å hans lön avdragas 400 kronor.

Anm. 2. Vaktmästare åtnjuter, utom övriga löneförmåner, uniformsbeklädnad.

Anm. 3. Den av riksgäldskontorets tjänstemän, som förordnas till föreståndare för riksdagens ekonomiska

förvaltningsbyrå, äger att därför åtnjuta ett arvode av 1,200 kronor om året.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Ban/coutskottets utlåtande Nr 45.

43

Nu gällande stat för tjänstinnehavare vid riksdagens hus, är av

följande lydelse:

Lönereglering

förtjänstinnehavare

vid

riksdagens

hus m. m.

Avlöniugsstat för tjänstlnnehavare vid riksdagens hus.

Lön

Kr.

Tjänst-

görings-

penningar

Ivr.

Summa

Kr.

Ålderstillägg

1,400

1,400

1,000

1,000

2,400

2,400

l Eller 5 år kan lönen

j höjas med 200 kr.

Summa

2,800

2,000

4,800

Anm. 1. Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 200 kw. om året, ävensom uniformsbeklädnad.

Anm. 2. Övermaskinisten åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 100 kw. om året.

Anm. 3. Av de i staten för övermaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor ersättning

för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande av statistik

över förbrukningen av elektricitet.

Denna stat fastställdes beträffande övermaskinisten av 1908 års

riksdag och beträffande övervaktmästaren av 1912 års riksdag.

Avlöningsförmånerna för dessa båda tjänstinnehavare, vilka i det

allra närmaste överensstämma med de förmåner, motsvarande tjänstinnehavare

i riksbanken åtnjuta, måste numera, enligt fullmäktiges

mening, anses allt för knappt tillmätta med hänsyn till omfånget och

arten av dem åliggande göromål. I betraktande av den betydande

skillnaden i storlek mellan riksdagens och riksbankens fastigheter och

den därav följande olikheten i omfattning av till fastigheterna hörande

anläggningar av olika slag, synes det fullmäktige uppenbart, att såväl

avsevärt större ansvar som tyngre arbetsbörda måste vila å övervaktmästaren

och övermaskinisten i riksdagshuset. Vid sådant förhållande

torde en ej alltför knappt tillmätt förhöjning i avlöningen för dessa

tjänstinnehavare vid riksdagens hus vara väl befogad. Fullmäktige

vilja | i detta avseende föreslå, att begynnelseavlöningen för båda höjes

med 200 kronor från nuvarande 2,400 kronor till 2,600 kronor, därav

1,600 kronor skulle utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar,

samt att de måtte berättigas uppbära, i stället för ett ålderstillägg å

200 kronor, två sådana tillägg, vartdera å 300 kronor efter respektive

5 och 10 år. Deras slutavlöning skulle då komma att utgöra 3,200

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

kronor i stället för nuvarande 2,600 kronor. Såsom pensionsunderlag

kunde lämpligen bestämmas ett belopp av 1,800 kronor.

Såsom fullmäktige redan framhållit, böra enligt fullmäktiges mening

i staten för riksdagens hus uppföras jämväl en förste eldare- och

två portvaktstjänster. Förste eldaren uppbär nu ett arvode av 1,620

kronor för år samt vardera av portvakterna 1,500 kronor. Samtliga

åtnjuta fri bostad i riksdagshuset jämte värme och ljus intill viss förbrukning.

— Jämväl dessa förmåner synas fullmäktige under nuvarande

förhållanden väl knappt tilltagna. Såsom skälig avlöning för förste

eldaren vilja fullmäktige föreslå: lön 1,200 kronor, tjänstgöringspenningar

500 kronor jämte två ålderstillägg, vartdera å 150 kronor, att

åtnjutas efter 5 och 10 år. Begynnelseavlöningen skulle då bliva 1,700

kronor och slutavlöningen 2,000 kronor. Förmånen av fri bostad,

värme och ljus bör bliva oförändrad. Avlöningsförmånerna för de båda

portvakterna böra enligt fullmäktiges mening bestämmas till: lön 1,100

kronor och tjänstgöringspenningar 500 kronor jämte två ålderstillägg,

vartdera å 150 kronor, efter 5 och 10 år. Begynnelseavlöningen skulle

då bliva 1,600 kronor och slutavlöningen 1,900 kronor jämte förmån

av fri bostad m. m. såsom för närvarande. Såsom lämpliga pensionsunderlag

skulle fullmäktige vilja föreslå för förste eldaren 1,300 kronor

och för portvakterna 1,200 kronor.

Jämlikt bestämmelse i riksgäldskontorets reglemente åtnjuta

övervaktmästaren och övermaskinisten, i likhet med vaktmästarna, en

semesterledighet av högst 15 dagar varje år. Dessa båda befattningshavare

torde för framtiden böra erhålla rätt till ledighet under tre

veckor årligen. För förste eldaren och portvakterna böra rörande

ledighet gälla samma bestämmelser som för vaktmästarna.

Avlöningsstaten för riksdagens hus skulle, med de föreslagna nya

tjänsterna och de höjda avlöningarna, sluta på ett

belopp av.......................................................................... kronor 10,100: —

Då den nuvarande statens slutsumma är ......... » 4,800: —

utgör ökningen sålunda..................................................... kronor 5,300: —.

Av denna ökning belöper 400 kronor på regleringen av de nuvarande

tjänstinnehavarnas avlöningar och återstoden på uppförandet i

staten av de tre föreslagna befattningarna.

Kostnaderna för riksdagens hus komma genom sistnämnda åtgärd

att ökas endast helt obetydligt eller med skillnaden mellan förste eldarens

och portvakternas nuvarande arvoden och de för dem föreslagna

avlöningarna.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 45

Den nya staten för riksdagens hus skulle erhålla följande lydelse:

Avlöningsstat för tjiinstinneharare vid riksdagens hus.

En

En

En

En

i En

Anm.

Anm.

Anm.

övervaktmästare

övermaskinist ...

förste el dåre......

portvakt............

d:o ............

Lön

Kr.

Tjänst-

görings-

pennin-

gar

Kr.

Summa

Kr.

Ålderstillägg till lön

Kr.

Pen-

sions-

under-

lag

Kr.

1,600

1,000

2,600

1300 kr. efter 5 år, 300 kr.

1,600

1,000

2,600

j efter ytterligare 5 år.

J 1,800

1,200

500

1,700

)

1,100

500

1,600

1150 kr. efter 5 år, 150 kr.

1

1,100

500

1,600

j efter ytterligare 5 år.

11,200

6,600

3,500

10,100

Anm. 4.

Summa

Övervaktmästaren åtnjuter fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 200 kw. om aret ävensom uniformsbeklädnad.

Övermaskinisten och förste eldaren åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med

en stromförbrukning av högst 100 kw. om året.

A.v d®. 1 s.taten idr övermaskinisten upptagna tjänstgöringspenningarna utgöra 300 kronor ersättning

för tillsyn å de elektriska anläggningarna i riksdagshuset samt för upprättande av statistik

over förbrukningen av elektricitet.

Portvakterna åtnjuta fri bostad med nödigt bränsle samt elektriskt ljus med en strömförbrukning

av högst 150 kw. om året ävensom uniformsbeklädnad.

Uti gällande avlöningsstat för tjänstinnehavare vid riksdagens

bibliotek anse sig fullmäktige för närvarande icke böra föreslå någon

förändring, då frågan angående dessas avlöning nära sammanhänger

med den ännu icke avgjorda frågan angående bibliotekets utvidgning

till ett centralt förvaltningsbibliotek. — Vad beträffar vaktmästaren

vid riksdagens bibliotek torde för övrigt en lönereglering för denne

utan olägenhet kunna anstå, då han — utom kontanta löneförmåner

till samma belopp och bostad på samma villkor som vaktmästarna i

riksgäldskontoret — under den tid riksdagen pågår uppbär ett extra

arvode av 2 kronor 50 öre om dagen eller sålunda sammanlagt minst

300 kronor för år.

Förslag till

avlöningsstat

vid riksdagens

hus.

Avlöningsstaten

för tjänstinnehavare

vid

riksdagens

bibliotek.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Villkoren för De av riksdagen fastställda villkor för åtnjutande av de i staterna

åtnjutande av f~r tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret och riksdagens hus upptagna

enligt de före- avlöningsförmåner och bestämmelser, som i övrigt meddelats med avsiagna

nya seende ^ tillämpningen av samma stater, synas fullmäktige böra förstatema.

bUva . huvudsak oförändrade. En del mindre jämkningar och tillägg

bliva dock erforderliga. — I reglementets § 67 mom. l:o) andra stycket

bör beträffande fullmakt för föreståndaren för revisionsbyrån (förste

revisorn) stadgas detsamma som för sekreteraren och kamreraren (riksgäld

skommissarien). I bestämmelserna angående semester vilja fullmäktige

ifrågasätta den jämkningen, att tjänstemännen av tredje graden,

såsomlfallet är vid riksbankens huvudkontor, erhålla rätt till 1 Va månads

semester årligen. Samma förmån bör då givetvis tillkomma även föreståndaren

för revisionsbyrån. Beträffande övervaktmästaren och övermaskinisten

hava fullmäktige ovan föreslagit rätt till tre veckors ledighet

årligen. I bestämmelserna angående pensionsavgifter erfordras den

ändring, att avgifterna skola beräknas, icke såsom nu, å lönen utan å

pensionsunderlaget, varjämte i föreskrifterna angående åtnjutande av

pension böra göras de jämkningar, som föranledas av införande av

särskilda pensionsunderlag. I likhet med vad som gäller i riksbanken,

synes kvinnligt biträde av första graden, som vid befordran till andra

graden intjänat båda ålderstilläggen, böra äga att omedelbart komma

i åtnjutande av ett ålderstillägg i sistnämnda grad. I bestämmelserna i

övrigt för åtnjutande av ålderstillägg synes böra göras det tillägg, att

tredje gradens tjänsteman, därest han befordras till förste revisor, skall

äga att, för åtnjutande av ålderstillägg såsom sådan tillgodoräkna sig

sin tjänstgöring i tredje graden.

Förslag till de ändringar i reglementet, som bliva erforderliga

med anledning av vad nu sagts, komma fullmäktige att längre fram

under riksdagen avgiva.

Tiden för de Vidkommande tiden för de nya staternas ikraftträdande få fullmäk
nyträdanedreT

tige erinra, att de stater, som fastställdes av 1908 års riksdag för tjänstkraft.

innehavare i riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och riksdagens hus,

tillämpades från och med juli månad samma år. Ehuru fullmäktige, med

hänsyn till den rådande dyrtiden och angelägenheten att till följd därav

de föreslagna löneförbättringarna snarast möjligt måtte komma nu

ifrågavarande tjänstinnehavare till del, ansett, att de nya staterna

helst borde träda i kraft redan från och med månaden näst efter

den, då riksdagen fattat sitt beslut i ämnet, hava fullmäktige dock

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

funnit sig böra stanna vid att hemställa om deras tillämpande från

och med juli månad detta år.

Till fullmäktiges kännedom har kommit, att riksbankstjänste- Dyrtidstillägg

männens förening till utskottet inkommit med en framställning, gående

ut på att riksbankens hela tjänstepersonal och jämväl sådan förut- personalen vid

varande, som från banken uppbär pension, måtte tills vidare få åtnjuta

ett mot den efter krigsutbrottet inträdda minskningen i penningvärdet '' ^ ™ ,h

i möjligaste mån svarande dyrtidstillägg, räknat retroaktivt från och

med början av år 1916.

Tillika finnes i årets statsverksproposition omförmält, att löneregleringskommittén

erhållit uppdrag att, efter verkställd utredning,

avgiva förslag i fråga om, bland annat, krigstidshjälp under år 1917

åt befattningshavare i statens tjänst.

Fullmäktige vilja hemställa, att, därest härav föranledes någon

utskottets hemställan till riksdagen om dyrtidstillägg eller krigstidshjälp,

denna hemställan må omfatta jämväl tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret,

riksdagens bibliotek och riksdagens hus.

Då föreliggande förslag till lönereglering enligt fullmäktiges mening Yttrande av

bör underställas löneregleringskommitténs prövning, hava fullmäktige i ^”‘Zom

skrivelse av den 18 januari d. å. hos Kungl. Maj:t anhållit om uppdrag mitten.

åt nämnda kommitté att avgiva yttrande över förslaget; och har

Kungl. Maj:t lämnat kommittén sådant uppdrag. Med anledning härav

komma fullmäktige att till kommittén överlämna en avskrift av denna

skrivelse med anhållan, att kommittén snarast möjligt ville avgiva

yttrande i löneregleringsfrågan.

Fullmäktige anse sig här böra upptaga en fråga, som visserligen Omgruppering

icke äger direkt samband med de föreliggande omorganisations- och l''v andaj’cn

löneregleringsförslagen men dock synes lämpligen kunna lösas samtidigt, statens elite

Det har länge framstått såsom ett önskemål, att en omgruppe- huv>dl!lelring

kommer till stånd av anslagen under riksstatens elfte huvudtitel

(riksdags- och revisionskostnader m. in.). Den nuvarande grupperingen

medför i flera avseenden olägenheter. Gränsen mellan anslagen nr 1

(riksdags- och revisionskostnader) samt nr 2 (kostnader för riksdagens

hus) är synnerligen svävande och svår att efter hållbara grunder fastställa.

Enligt fullmäktiges mening vore det därför lämpligt att sam
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

manslå dessa båda anslag till ett gemensamt, benämnt »riksdags- och

revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslagsanslag».

Därefter borde såsom nr 2 följa ett anslag, benämnt »avlöningar och

pensioner m. m. vid riksgäldskontoret och riksdagsförvaltningen, förslagsanslag».

Från detta anslag skulle utgå avlöningar, upptagna i

staterna för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek

och riksdagens hus, pensioner, som utbetalas från riksgäldskontoret (med

undantag för pensioner till justitie- och militieombudsman och tjänstinnehavare

vid deras expeditioner), arvoden till fullmäktige i riksgäldskontoret

ävensom arvoden till extra personal vid såväl riksgäldskontoret

som riksdagens bibliotek och riksdagens hus. Genom uppförande

av ifrågavarande anslag skulle undvikas vissa olägenheter, som nu förefinnas

vid uppgörandet av de månatliga avlönings-, arvodes- och pensionslistorna

samt vid bokföringen. Dessa olägenheter framträda särskilt

starkt beträffande pensionsstaten, då de där upptagna pensionsbeloppen

utgå från tre av huvudtitelns anslag, allt efter pensions
tagarens

förutvarande anställning.

Anslaget nr 3 borde kvarstå och liksom nu betecknas såsom »kostnader

för riksdagens bibliotek, reservationsanslag».

Från anslaget nr 4 skulle komma att bestridas riksgäldskontorets

direkta låneomkostnader ävensom kontorets övriga expenser; och skulle

detsamma lämpligen kunna benämnas »Omkostnader för statsskulden,

förslagsanslag».

Anslagen nr 5 och 6 skulle kvarstå oförändrade.

Efter °den nu ifrågasatta omgrupperingen och med hänsyn tagen

till de föreslagna nya ordinarie tjänsterna och de förbättrade löneförmånerna

för tjänstinnehavare vid riksgäldskontoret och riksdagens

hus skulle riksstatens elfte huvudtitel för år 1918 erhålla följande

utseende:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande, Nr 45.

Verkliga utgifter.

XI. Riksdags- och revlslonskostnnder mod mera.

49

Kronor

1. Riksdags- och revisionskostnader samt kostnader för riksdagens hus, förslags-

anslag.........................................................

1 373 non

2. Avlöningar och pensioner med mera vid riksgälds- och riksdagsförvaltningen,

I

förslagsanslag .............................................................

179 000

3. Kostnader för riksdagens bibliotek, reservationsanslag.......................................

7,000

4. Omkostnader för statsskulden, förslagsanslag .....................

90,000

5. Avlöningar, resekostnader och expenser för justitieombudsmannen och hans

expedition, förslagsanslag........................................

37,000

6. Avlöningar, resekostnader och expenser för militieombudsmannen och hans

expedition, förslagsanslag......................................

40,000

Summa

1,719,000

Denna omgruppering nödvändiggör en genomgående omarbetning

av reglementets § 32 avdelning 1—4; och komma fullmäktige att

senare under riksdagen till utskottet inkomma med förslag till förändrad

lydelse av dessa avdelningar.

Såsom fullmäktige i början av denna skrivelse omförmält, har

utskottets anhållan om nu ifrågavarande utredning ursprungligen föranletts

av fullmäktiges skrivelse av den 2 december 1915, däri fullmäktige

förklarat sig anse viss förändring erforderlig beträffande förste

deputeradens ställning i riksgäldskontor et och i sammanhang därmed

hemställt om höjning av det särskilda arvodet till denne.

I berörda skrivelse anförde fullmäktige, bland annat, att det

jämförelsevis obetydliga arvodet till fullmäktiges förste deputerad medfört,

att denna befattning dittills betraktats och handhafts endast såsom

en bisyssla. Fullmäktige påvisade, att sedan den tid, då riksgäldskontoret

erhöll sin nuvarande organisation, dess verksamhet i olika

riktningar antagit en i hög grad ökad omfattning; och lämnade fullmäktige

i detta hänseende åtskilliga belysande uppgifter och siffror.

Denna ständigt fortgående utveckling ställde med hänsyn till såväl

göromålens omfång som beskaffenhet alltjämt ökade krav på fullmäktige

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 7

Förändring

av förste

deputeradens

ställning m. m.

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

och på deputerade. För att dessa växande krav på ett tillfredsställande

sätt skulle kunna fyllas, hade det alltmera framstått såsom behövligt,

att förste deputeraden helt ägnade sin tid, sina krafter och sitt intresse

åt riksgäldskontorets angelägenheter. Fullmäktige framhöllo, att detta

länge framstått såsom önskvärt och numera måste anses oundgängligen

nödigt; och hänvisade fullmäktige därvid särskilt till det alltmera

ökade omfånget av riksgäldskontorets upplåning och arbetet därmed.

Enligt fullmäktiges mening kunde det ej rimligen fordras, att förste

deputeraden med nuvarande avlöningsförmåner skulle ägna den tid

och det arbete, som ifrågasatts och ansetts nödigt, åt riksgäldskontoret.

En nödvändig förutsättning härför måste anses vara, att en avsevärd

förhöjning av det åt förste deputeraden anvisade särskilda arvodet

korume till stånd; och föreslogo fullmäktige arvodets förhöjning till

12.000 kronor.

Fullmäktige vilja här erinra, att riksdagen i anledning av nämnda

framställning medgav, att förste deputeraden finge från och med maj

månad 1916, intill dess riksdagen beslutat i anledning av eventuellt

förslag rörande omläggning av arbetet inom riksgäldskontoret, dock

längst för tiden till den 1 juni 1917, uppbära ett tilläggsarvode av

3.000 kronor för år räknat.

I fortsättningen av sin skrivelse uttalade sig fullmäktige för

andre deputeradens bibehållande även efter en förändring i förste

deputeradens ställning, ehuru givetvis andre deputeradens ställning

komme att i åtskilligt bliva en annan än för närvarande. Göromålens

fördelning borde då icke, såsom nu enligt föreskrift i reglementet

sker, bestämmas av deputerade själva utan fastställas av fullmäktige.

Såsom skäl för andre deputeradens bibehållande anförde

fullmäktige, att det måste anses önskvärt, att, på sätt i jämförliga

institutioner i regeln vore förhållandet, även i riksgäldskontoret den

för dess verksamhet i första hand ansvarige vid sin sida hade en annan

av fullmäktige, med vilken han dagligen kunde samråda; och hänvisade

fullmäktige till, att det vore på så sätt ordnat i riksbanken. I och

för vikariering vid semester och annan ledighet för förste deputeraden

vore det ock av vikt att hava tillgång till en person, som på grund

av sin tjänstgöring såsom andre deputerad förvärvat detaljerad kännedom

om riksgäldskontorets angelägenheter och den dagliga förvaltningen

därstädes. På så sätt tryggades den nödiga kontinuiteten i

riksgäldskontorets ledning. — Förutom det arbete, som, enligt vad av

ovanstående framginge, skulle åligga andre deputeraden, kunde det

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankout&kottets utlåtande Nr 45.

51

jämväl ifrågasättas att åt honom lämna uppdrag att särskilt övervaka

och i första hand taga befattning med vissa slag av ärenden, vilka

ansåges kunna undantagas från förste deputeradens omedelbara handläggning.

De skäl, som fullmäktige i sin nu åberopade skrivelse anfört för

en förändring av förste deputeradens ställning föreligga enligt fullmäktiges

mening alltjämnt i lika hög och delvis i än högre grad. Så

har det med hänsyn till statens starkt växande upplåning och de förhållanden,

varunder denna äger rum, alltmera visat sig nödvändigt,

att förste deputeraden ingående och med uppmärksamhet ständigt följer

de allmänna ekonomiska och finansiella förhållandena såväl inom som

utom landet. Det torde jämväl ligga i öppen dag, att då statens

skuldbörda numera överskridit ett sådant belopp som en miljard kronor,

det arbete, som vid förvaltningen av denna skuldbörda åligger förste

deputeraden, måste vara i hög grad krävande, ansvarsfullt och jämväl

tidsödande.

Oaktat de ökade krav, som sålunda måste ställas på förste deputeraden.

anse sig fullmäktige dock böra vidhålla, vad fullmäktige uttalade

i sin berörda skrivelse, att det ej bör vara förste deputeraden förmenat

att innehava riksdagsmannauppdrag samt kommunala förtroendeuppdrag

ävensom att, i den mån sådant ej kommer i strid med hans befattning

i riksgäldskontoret, vara styrelseledamot i bolag, dock ej i

bankinrättningar.

På grund av vad ovan anförts anse sig fullmäktige böra vidhålla

sin hemställan om förhöjning av det till förste deputeraden utgående

särskilda arvodet till 12,000 kronor. Skulle någon reduktion av detta

belopp ifrågakomma, anse fullmäktige dock, att ifrågavarande arvode

under inga omständigheter bör bestämmas lägre än till 10,000 kronor.

Vad beträffar andre deputeraden finna fullmäktige alltjämt de ovan

åberopade skälen tala för hans bibehållande. Någon förhöjning i det

till andre deputeraden utgående arvodet vilja fullmäktige ej heller nu

ifrågasätta.

Enligt § 9 stycket 3 i gällande reglemente för riksgäldskontoret

äga deputerade att vardera under en och en halv månad årligen åtnjuta

ledighet utan avdrag å arvodet. Till den bland fullmäktige,

som av dem utses att under sådan ledighet bestrida deputerads befattning,

utgår av de till riksgäldskontoret anslagna medel särskild ersättning

med belopp, motsvarande den ledige deputeradens arvode för

ifrågavarande tid.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

För det fall att deputerad av annat laga förfall än semester —

t. ex. sjukdom — skulle vara förhindrad att utöva sin befattning, finnes

ingen föreskrift om rätt att behålla arvodet eller någon del därav, till

följd varav skyldighet ansetts föreligga att i sådant fall avstå hela

arvodet. Fullmäktige anse emellertid skäligt, att en ändring i detta

förhållande vidtages beträffande förste deputeraden. Detta synes lämpligen

kunna ske på det sätt att, såsom vid 1916 års riksdag blivit

bestämt beträffande justitieombudsmannen och militieombudsmannen,

förste deputeradens särskilda arvode uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar;

och torde tjänstgöringspenningarna, liksom för dessa befattningshavare,

böra anses utgöra 3,000 kronor. — I likhet med vad som gäller

för justitieombudsmannen och militieombudsmannen torde jämväl böra

bestämmas, att förste deputeraden må äga uppbära den del av arvodet,

som icke utgör tjänstgöringspenningar, oavkortad även för den tid,

varunder han är av sjukdom hindrad att utöva befattningen. För

sådan tid, varunder förste deputeraden av annan anledning än semester

eller sjukdom icke bestrider befattningen, må han enligt fullmäktiges

bestämmande kunna förpliktas att av samma arvodesdel avstå vad i varje

särskilt fall prövas skäligt. — Förste deputeraden bör jämväl, därest

han förut innehar tjänst å rikets stat, vara skyldig att frånträda den

därmed förenade avlöning, så länge han uppbär arvode såsom förste

deputerad.

Såsom fullmäktige i sin ifrågavarande skrivelse till utskottet

framhöllo, måste den föreslagna förändringen av förste deputeradens

ställning föranleda vissa ändringar i riksgäldskontorets reglemente.

Jämväl de nu ifrågasatta bestämmelserna angående uppdelande av förste

deputeradens arvode i lön och tjänstgöringspenningar föranleda ändringar

i och tillägg till reglementet. De erforderliga förändringarna skulle i

huvudsak bliva följande.

Den nuvarande bestämmelsen i § 9 stycket 1 angående fördelningen

av arbetet mellan de båda deputerade bör ersättas med en

föreskrift av innehåll, att fördelningen mellan deputerade av dem gemensamt

tillhörande göromål skall av fullmäktige bestämmas. I sammanhang

härmed bör enligt fullmäktiges mening den i nämnda stycke

förekommande uppräkningen av de göromål, som åligga deputerade,

fullständigas, så att den kommer att omfatta även andra åligganden,

som, ehuru de ej särskilt upptagits i reglementet, dock ansetts böra

tillkomma deputerade, nämligen: att föredraga ärenden inför fullmäktige,

att tillse utförandet av fullmäktiges beslut, att utöva tillsynen

s. 53 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

53

över göromålen inom riksgäldskontor et samt att i allmänhet handhava

den löpande förvaltningen.

De bestämmelser, som nu återfinnas i § 32 avdelning 4 moment a)

måste jämväl underkastas omarbetning. I stället för nuvarande belopp,

5,000 kronor, bör införas det belopp, varmed förste deputeradens arvode

i stället kan komma att utgå. Därjämte böra införas de föreslagna

nya bestämmelserna angående förste deputeradens arvode, dess uppdelning

i lön och tjänstgöringspenningar m. m.

Förslag till förändrad lydelse av reglementets § 9 komma fullmäktige

att senare under riksdagen avgiva i samband med förslag till

ny lydelse av de fyra första avdelningarna av § 32 och andra av denna

framställning föranledda ändringar i reglementet.

Med sammanfattande av vad fullmäktige i denna utredning anfört

få fullmäktige hemställa, att utskottet behagade föreslå riksdagen

l:o) att de å sid. 42 och 45 i denna skrivelse

intagna förslag till nya avlöningsstater för tjänstinnehavare

vid riksgäldskontoret och riksdagens hus, med

däri uppförda tjänster samt avlönings- och övriga

förmåner, fastställas att tillämpas från och med den

1 juli innevarande år;

2:o) att lönetillägg eller krigstidshjälp, som kan

komma att beviljas tjänstinnehavare i riksbanken eller

befattningshavare i statens tjänst i allmänhet, må

enligt samma grunder utgå jämväl till befattningshavare

vid riksgäldskontoret, riksdagens bibliotek och

riksdagens hus;

3:o) att den föreslagna förändrade grupperingen

av anslagen under riksstatens elfte huvudtitel godkännes

att för framtiden vid riksstatens uppgörande

iakttagas; samt

4:o) att det särskilda arvodet till förste deputeraden

i riksgäldskontoret må med det belopp, vartill

det kan komma att fastställas, utgå från och med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

månaden näst efter den, då riksdagen fattat sitt beslut

i ämnet, samt att i sammanhang därmed bestämmelser

för åtnjutandet av detta arvode må bliva antagna i

enlighet med vad fullmäktige här ovan hemställt.

De av t. f. statskommissarien K. Beckman och bankofullmäktigen

. Moll angivna särskilda yttranden finnas bifogade denna skrivelse.

Stockholm den 1 februari 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret tillsatt en delegation för

verkställande av den av riksdagens bankoutskott begärda utredning,

huruvida och i vad mån en omläggning av arbetet inom riksgäldskontoret

lämpligen borde äga rum, och jag av kungl. statskontoret

blivit utsedd till dess representant i denna delegation, har jag deltagit

i delegationens arbeten i vad de berört förhållandet mellan riksgäldskontoret

och kungl. statskontoret. Härvid har jag, liksom riksbankens

representant, på grund av formuleringen av bankoutskottets anhållan

utgått från, att riksgäldskontoret skall behålla sin nuvarande konstitutionella

ställning. Under denna förutsättning har jag funnit den nu

föreslagna omorganisationen endast i två punkter beröra kungl. statskontorets

verksamhet, nämligen dels i fråga om bokföringen dels i

fråga om bibehållande hos riksgäldskontoret eller överflyttande till

kungl. statskontoret av de statens utlåningsfonder, som nu förvaltas

av riksgäldskontoret (allmänna järn vägslånefonden, fonden för bibanor

inom vissa delar av riket och allmänna byggnadslånefonden). Och får

jag i dessa hänseenden till alla delar instämma i vad riksgäldsfullmäktige

yttra i sitt nu till bankoutskottet avgivna utlåtande.

Stockholm den 8 februari 1917.

K. Beckman.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Utsedd av fullmäktige i riksbanken att deltaga i en av fullmäktige

i riksgäldskontoret tillsatt delegation för verkställande av utredning,

huruvida och i vad mån en omläggning av arbetet inom riksgäldskontoret

lämpligen bör äga rum, har jag deltagit i delegationens

överläggningar endast i den mån desamma rört förhållandet mellan

riksgäldskontoret och riksbanken. Härom får jag avgiva följande

yttrande.

Av bankoutskottets skrivelse av den 14 mars 1916 till fullmäktige

i riksgäldskontoret rörande detta ärende framgår, att utskottet tänkt

sig möjligheten av,

att riksgäldskontorets kassarörelse, inklusive kuponginlösningen,

i samband med en inom en nära framtid sannolikt förestående omläggning

av riksgäldskontorets bokföring skulle komma att i huvudsak

överflyttas till riksbanken;

att riksgäldskontorets samtliga utländska affärer skulle till fördel

för båda verken kunna överflyttas till riksbanken, samt

att även andra områden av riksgäldskontorets verksamhet lämpligen

skulle kunna begränsas genom vissa göromåls överflyttning till

riksbanken eller andra verk.

Yad angår riksgäldskontorets kassarörelse går redan nu och sedan

längre tid tillbaka den vida övervägande delen så väl av inbetalningar

som av utbetalningar genom kontorets giroräkning i riksbanken. Särskilt

hava på den senaste tiden checkar på giroräkningen kommit till

ökad användning vid kuponginlösningen. Varken de inbetalningar av

mindre belopp, huvudsakligen räntor och amorteringar på de av riksgäldskontoret

förvaltade lånefonderna, vilka ske kontant, icke heller

de kontanta utbetalningarna för smärre kupongbelopp, för räkningar,

avlöningar, arvoden m. m. äro av någon betydelse för frågan om kassarörelsens

överflyttning till riksbanken. Även om dessa kontanta likvider

av småbelopp ersattes med inbetalningar till och checkar på giroräkningen,

skulle härigenom icke uppstå någon minskning i arbete för

riksgäldskontorets kassör och hans biträden. Snarare skulle arbetet

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr io. 57

ökas, då det tar längre tid att skriva ut en check på ett litet belopp

än att betala ut samma belopp kontant, vartill kommer, att den allmänhet,

som till inlösen i riksgäldskontoret presenterar kuponger till

belopp av några tiotal eller hundratal kronor, icke skulle vara belåten

med att nödgas besöka såväl riksgäldskontoret som riksbanken för att

få ut sina kupongräntor.

Någon utvidgning av riksbankens nuvarande bestyr med inbetalningar

och utbetalningar för riksgäldskontorets räkning torde därför

icke kunna med fördel ske, så vida icke riksgäldskontorets kassarörelse

skulle anses böra fullständigt överflyttas till riksbanken. Men med den

störa omfattning kuponginlösningen i riksgäldskontoret numera antagit,

skulle en överflyttning till riksbanken av riksgäldskontorets kassarörelsé

i dess helhet icke kunna äga rum utan att i riksbanken inrättades en

särskild kassa för ändamålet. Huruvida överflyttningen av kassarörelsen

skulle medföra någon avsevärd besparing av arbetskrafter torde vara

tvivelaktigt.

Riksbankens nuvarande befattning med riksgäldskontorets utländska

affärer — verkställande av annuitetslikvider, indragning av lånemedel,

placering och förräntning av utländska tillgodohavanden, inköp av

obligationer för amortering in. m. — är en given följd av den sedan

länge tillämpade regeln, att riksgäldskontoret för samtliga transaktioner

med utlandet, där en mellanhand anses vara önskvärd eller av behovet

påkallad, anlitar riksbanken. Riksgäldskontorets befattning med utrikes

affärerna inskränker sig för närvarande till korrespondens rörande

annuitetslikvider, kupongredovisningar, förkomna kuponger och obligationer,

begäran om förbud mot inlösen av vissa obligationer m. m.

dylikt. Överflyttning till riksbanken av denna korrespondens skulle

visserligen, vad beträffar större delen av densamma, icke möta några

hinder, men några fördelar vare sig i form av besparad arbetskraft

eller på annat sätt vore icke därav att vänta. En överflyttning till

riksbanken av korrespondensen rörande kupongredovisningen och förkomna

kuponger och obligationer skulle, därest riksbanken icke samtidigt

övertoge även hela arbetet med kupongernas ordnande, bokföring

och förvaring, föranleda onödig omgång och därav följande ökat arbete.

Denna del av korrespondensen sammanhänger nämligen på det närmaste

med ordnandet och bokföringen av kupongerna. Men till utförande

av det mycket dryga arbetet med kupongernas ordnande och bokföring

saknar riksbanken arbetskrafter, vartill kommer, att erforderliga lokalutrymmen

svårligen skulle för detta ändamål kunna beredal i riksbanken,

som är i total avsaknad av reservlokaler.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 höft. (Bil. till nr 45.) 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Det område av riksgäldskontorets verksamhet, som skulle ligga

närmast tillhands att överflytta på riksbanken, är bestyret med statsskuldboken,

vars överflyttning till riksbankens avdelning för öppna

deposita skulle kunna ske utan någon avsevärd ökning av arbetskrafterna

på depositaavdelningen. Härigenom skulle utan tvivel en besparing

av arbetskrafter kunna äga rum, Men depositaavdelningen är

stadd i stadig utveckling, och den tidpunkt är icke avlägsen, då arbetskrafterna

på avdelningen i varje fall behöva ökas. Att endast för

vinnande av en tillfällig besparing av arbetskrafter överflytta statsskuldbokens

skötsel till riksbanken, torde så mycket mindre böra ske,

som vägande skäl tala för statsskuldbokens bibehållande i riksgäldskontoret.

Den svenska statsskuldboken har under den senaste tiden varit

stadd i snabb utveckling, framkallad dels av placeringar inom landet

av stora belopp svenska statens obligationer, dels av från fullmäktiges

sida vidtagna åtgärder i syfte att befrämja statsskuldbokens växande

och mångsidiga användning till fromma för såväl allmänheten som statsskuldförvaltningen.

Statsskuldbokens skötsel och utveckling utgör för

närvarande för riksgäldsfullmäktige en huvuduppgift. Härtill kommer,

att statsskuldboken öppnar en väg för kontakt mellan riksgäldskontoret

och allmänheten, en kontakt, som man i riksgäldskontoret länge eftersträvat,

och vars betydelse för statsskuldförvaltningen icke får underskattas.

Av övriga riksgäldskontorets verksamhetsgrenar torde det icke

finnas någon, som med avsevärd fördel för det allmänna eller för något

av de båda verken skulle kunna delvis eller i sin helhet överföras till

riksbanken.

Vid avgivandet av detta yttrande har jag utgått från den förutsättningen,

att riksgäldskontoret fortfarande skall behålla sin nuvarande

konstitutionella ställning.

Stockholm den 20 januari 1917.

Victor Moll.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

59

Tilläggsbilaga 1.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontor et

med förslag till förändrad bokföring

för riksgäldskontoret m. m.

I en till undertecknade komxnitterade ställd skrivelse av den 21

december 1915 haven I — med erinran att riksdagens revisorer för

nämnda år i sin berättelse angående riksgäldskontoret uttalat önskvärdheten

av att en revidering verkställdes beträffande uppställningen

av riksgäldskontorets huvudbok, så att anslagsredovisningen bringades

till överensstämmelse med riksliuvudbokens redovisning — förmält Eder

hava vid övervägande av föreliggande fråga kommit till den uppfattningen,

att densamma bäst bör kunna lösas genom vår medverkan,

vadan I anhållit, att vi ville uppgöra förslag till de åtgärder i förenämnda

syfte, som av förhållandena kunna vara påkallade.

Efter det Kungl. Maj:t, uppå därom av oss gjord underdånig

framställning, genom nådigt beslut den 14 januari innevarande år förklarat

hinder icke möta för oss att verkställa det av Eder begärda

arbetet, hava vi uppdragit åt vår sekreterare, statskommissarien Chr.

L. Tenow, att efter tagen kännedom såväl om gällande reglementariska,

bestämmelser beträffande riksgäldskontorets medelsförvaltning som i

fråga om den nuvarande bokföringen inom riksgäldskontoret upprätta

förslag till bokföringsformulär för samma förvaltning.

De förändringar i avseende å riksstatens uppställning, som från

och med år 1912 genomfördes i och genom den s. k. budgetreformen,

medförde, att riksgäldskontoret hädanefter skulle redovisa viss del av

statsinkomsterna och en viss del av riksstatsutgifterna. Vid 1912 års

riksdag blev också riksgäldskontorets reglemente av nämnda anledning

i väsentliga delar omarbetat och av dess båda avsnitt: »Riksgäldskontorets

befattning med riksstatsinkomsterna»; och »Riksgäldskontorets

befattning med riksstatsutgifterna» inhämtas, huru därvid i stort sett

skall förfaras.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Beträffande riksgäldskontorets huvudbok och medelsredovisning

är i § 40 av reglementet stadgat, att över riksgälskontorets samtliga

tillgångar och skulder samt inkomster och utgifter uppgöres och avslutas

för varje år en fullständig huvudbok, vilken skall inom den 1

april året näst efter det, vilket densamma omfattar, vara avslutad

samt före den 1 därpå följande juni behörigen granskad.

Enligt samma § bör riksgäldskontorets huvudbok vid lämpliga

tider hållas statskontoret till hända, på det att riksgäldskontorets räkenskaper

må kunna i nödiga delar intagas i rikshuvudboken. Tillika

skall det åligga vederbörande tjänsteman hos riksgäldskontoret att till

statskontorets riksbokslutsbyrå för varje månad inom utgången av den

därpå följande avlämna uppgifter dels om under månaden verkställda

uppdebiteringar å riksstatens inkomsttitlar samt verkställda utbetalningar

å riksstatens utgiftsanslag ävensom motsvarande insättningar

och uttag ä statsverkets giroräkning i riksbanken, dels ock om sammanlagda

kassatillgången vid månadens början och slut.

Den förändring av riksgäldsverkets ställning till statsverket, som

sålunda blivit en följd av budgetreformen, synes påkalla, att det bokföringssystem,

som under de senare åren blivit genomfört för ett flertal

slatsmedelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter och vilket skall

successivt genomföras för övriga ämbetsverk och myndigheter, jämväl

bör tillämpas för riksgäldskontoret.

På annat sätt synes ej heller den av statsrevisorerna påyrkade

överensstämmelsen mellan riksgäldsverkets och statsverkets räkenskaper

kunna vinnas, och vilken överensstämmelse är erforderlig för ett enhetligt,

ur kontrollsynpunkt tillfredsställande och budgetmässigt sammanförande

av de båda verkens medelsredogörelser i rikshuvudboken.

Kommitterade hava alltså ansett, att den bokföring, vartill förslag

skulle Eder föreläggas, borde uppbyggas enligt de allmänna principer,

som underligga statsbokföringsreformen; och få kommitterade

med anledning därav till en början lämna en kortfattad redogörelse

för dessa principer.

De administrativa ämbetsverken och myndigheterna hava uppdelats

i sådana, som själva äro huvudförvaltningar, och sådana, som i

budgethänseende äro inordnade under vissa huvudförvaltningar. Så

äro, exempelvis, kammarkollegium, lantmäteristyrelsen med flera i fråga

om medelsförvaltning och kassa inorganiserade under statskontoret,

vilket senare ämbetsverk i förhållande till dem spelar rollen av

central huvudförvaltning så till vida, att de medel, som för dem äro

uppförda i riksstaten, av dem erhållas efter rekvisition från statskon
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutshottets utlåtande Nr 45.

61

toret, som har att redovisa medlen gent emot budgeten, ehuru de särskilda

underordnade ämbetsverken och myndigheterna naturligen hava

att avgiva självständiga specialredovisningar för de sålunda mottagna

medlen. På i huvudsak enahanda sätt äro exempelvis ett antal myndigheter

i medelshänseende underordnade arméförvaltningen och marinförvaltningen.

Själva utgöra statskontoret, armé- och marinförvaltningarna samt

ett antal andra ämbetsverk och myndigheter centrala huvudförvaltningar,

men bland dessa hava det stora flertalet icke några ämbetsverk,

som i budgethänseende äro dem underordnade.

De centrala huvudförvaltningarna — överståthållareämbetet, fångvårdsstyrelsen,

utrikesdepartementet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,

lotsstyrelsen, medicinalsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, mynt- och justeringsverket, generaltullstyrelsen,

statistiska centralbyrån, överintendentsämbetet, patent- och registreringsverket,

nationalmuseum, karolinska medico-kirurgiska institutet,

veterinärhögskolan, institutet för blinda, stuteriöverstyrelsen ävensom

Kungl. Maj:ts befallningshavande i länen — utgöra tillsammans »statsverket»

i motsats till »de affärsdrivande verken». Till statsverket

torde numera efter budgetreformen kunna i viss mån räknas jämväl

riksgäldskontoret.

De till statsverket hörande huvudförvaltningarna och de dem i

kassahänseende underlydande ämbetsverken och myndigheterna äro upptagna

i riksstaten efter bruttoprincipen, under det att de affärsdrivande

verken endast avlämna sitt netto till budgeten.

Nämnda huvudförvaltningar handhava självständigt var och en

sin del av statens budget.

De krav i avseende å redovisningsväsendets organisation, vilka

av statsbokföringsreformens målsmän uppställts och av Kungl. Maj:t

gillats, äro följande:

1) L pipställning en. av statsförvaltningens olika räkenskaper bör vara

i möjligaste mån enhetlig. För såväl tjänstemän som statsrevisorer och

andra, vilka haft att syssla med statsförvaltningen, har det ofta visat

sig vara i hög grad olägligt och tidsödande, att den ena räkenskapen

varit uppställd efter ett system och den andra efter ett helt annat.

Efter genomförandet av ifrågavarande reform skall däremot den, som

vunnit kännedom om uppställningen av en räkenskap, därmed också

hava vunnit kännedom om uppställningen av samtliga till statsverket

hörande räkenskaper och är icke längre nödgad att för utförande av

granskningar, undersökningar och statistiska sammanställningar föröda

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 55.

tid med att, såsom tillförene i stor utsträckning varit erforderligt, sätta

sig in i alltjämt nya räkenskapssystem.

Av enahanda skäl har ock vid statsbokföringsreformen eftersträvats
2)

den största möjliga enkelhet, översiktlighet och reda, egenskaper,

som icke alltid utmärkt den hittills brukliga statsbokföringen, men

vilka måste betraktas såsom i hög grad önskvärda.

3) Primärräkenskaperna böra alla vara inrättade med hänsyn till

den centrala bokföringens krav.

Det är av obestridlig vikt, att man kan i den centrala bokföringen

snabbt avläsa förvaltningens resultat. Då emellertid, såsom inom statsverket,

dess förvaltning är och måste vara fördelad på ett stort antal

olika ämbetsverk och myndigheter, kan den centrala bokföringen icke

uppvisa resultatet för hela statsförvaltningen med någon grad av

snabbhet, därest icke räkenskapsmaterialet redan i förvaltningens periferi

tillrättalägges så, att varje post kan få behålla den plats densamma

erhållit, till dess den ingått i den centrala bokföringen. Det centrala

organet bör få materialet från de olika förvaltningarna sig så förelagt,

att dess bokföringsarbete endast behöver bliva ett likformigt sammandragsarbete.

Förr har det — som redan framhållits — varit så, att de olika

ämbetsverken och myndigheterna haft sina räkenskaper uppställda efter

från varandra ofta mycket avvikande principer. Då deras resultat skolat

sammanställas i rikshuvudboken hava samtliga måst underkastas ett

tidsödande, osäkert och så gott som okontrollerbart omslutsarbete. Då

därtill kommit att de periferiska räkenskaperna endast avgivits årsvis

och till följd av den lokala bokföringsorganisationens brister icke blivit

slutförda förr än flera månader in på det nya året, har följden för

den centrala bokföringen i sin ordning blivit, att de tidsödande omsluten

av samma redan i sig själv försenade räkenskaper blivit så fördröjda,

att statsförvaltningens resultat icke kunnat genom rikshuvudboken

bliva känt förr än nio månader efter utgången av förvaltningsåret.

Och det har funnits år, då rikshuvudboken icke förelegat i slutgiltigt

skick förr än in på den tionde månaden. Dessa betydande

olägenheter avhjälpas fullständigt genom det enhetliga system, som

ligger till grund för statsbokföringsreformen, och som innebär, att

varje post redan i primärräkenskapen skall erhålla sin slutgiltiga plats,

samt att riksbokslutet endast behöver innebära ett sammandrag av

poster ur enhetligt uppställda räkenskaper.

Men statsbokföringsreformen har icke blott syftat till att så snart

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Banlcoutskottets utlåtande Nr 45. 63

som möjligt efter förvaltningsårets slut framlägga resultatet för året.

På denna reform har jämväl uppställts det kravet, att

4) under hela urets lopp skall månad för månad vinnas en ständig

översikt av samtliga inkomsttitlars och utgifts anslags ställning.

För att ernå detta måste

5) den centrala bokföringen grundas på månatliga kassarapporter

från samtliga medelsförvaltande ämbetsverk och myndigheter, och den

primära bokföringen hos dessa ordnas med månatliga avslutningar sålunda,

att de specificerade uppgifter, som skola inflyta i kassarapporterna,

direkt och utan omgång därur framgå.

Allt eftersom de månatliga kassarapporterna inkomma till det

centrala bokföringsorganet, varda rapporternas poster införda i en liggare.

Denna liggare uppväxer månad efter månad och bildar en rikshuvudbok,

så att på densamma kan efter årets slut grundas en budgetredovisning.

För varje riksstatens såväl inkomsttitel som utgiftsanslag

bör i denna huvudbok eller liggare återfinnas ett särskilt konto, och

av dessa konti skall man under hela årets lopp månad för månad vinna

den ständiga översikt av samtliga inkomsttitlars och utgiftsanslags

ställning, varom nyss talats.

Om nu själva bokföringsorganisationen hos primärförvaltningarna

bleve sådan, att de månatliga kassarapporterna kunde avlämnas till

den centrala bokföringen så gott som omedelbart efter varje månads

utgång, skulle förvaltningens gång kunna snabbt avläsas i denna centrala

bokföring. Betydelsen härav för den högsta finansledningen kan

näppeligen överskattas.

Redan den fullständiga enhetligheten i räkenskapernas uppställning

måste bidraga till möjligheten att åstadkomma snabba rapporter. Men

hela räkenskapsorganisationen, vars huvudlinjer torde under fortgången

av denna skiss framträda, är, såsom erfarenheten redan givit vid handen,

sådan, att kassarapporterna kunna av primärförvaltningarna angivas

så gott som omedelbart efter varje månadsskifte.

Med statsbokföringsreformen har jämväl åsyftats, att

6) rikshuvudbokföringen skall innefatta kassakontroll. För att vinna

kassakontroll har såsom ett led i statsbokföringsreformen öppnats en

statsverkets gemensamma giroräkning i riksbanken, till vilken samtliga

huvudförvaltningar skola, allt efter som statsbokföringsreformen framskrider,

anslutas. De till statsverket hörande huvudförvaltningarna

skola alltså erhålla en gemensam kassaorganisation i denna giroräkning.

Hela denna räkenskapsorganisation är också till såväl utgifter

som inkomster koncentrerad omkring giroräkningen. Riksstatsin
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

04 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

komster. som till huvudförvaltningarna inflyta, skola direkt insättas å

statsverkets giroräkning för förvaltningarnas egen räkning. Detta

innebär, att varje inkomst, som hänför sig till en riksstatstitel, när

den å statsverkets giroräkning insättes, skall hos det ämbetsverk, som

har denna del av budgeten åt sig upplåten, tillföras riksstatstiteln och

samtidigt hos verket avföras såsom insättning å statsverkets giroräkning.

I bokföringen redovisar verket alltså denna riksstatsinkomst i

sin egen räkenskap, och vid sammanställningen för riksbokslutet av

samtliga ämbetsverks och myndigheters redovisningar framgår, hur

mycket som hos de olika ämbetsverken å den titeln tillflutit statsverket.

I kassan avspeglas samma förhållande genom den samtidiga

insättningen å giroräkningen. Och å andra sidan: då ämbetsverket

beslutar en utgift från ett av de riksstatsanslag, i vilkas förvaltningverket

har del och från vilka det alltså får bestrida utgifter, har ämbetsverket

att draga en check å giroräkningen samt därmed likvidera

utgiften. I verkets bokföring framträder detta förhållande sålunda, att

den dragna checkens belopp upptages å inkomstsidan som en uttagning

från giroräkningen, samtidigt därmed att beloppet å utgiftssidan avföres

å vederbörlig utgiftstitel. Till den centrala kontrollen och budgetbokföringen

avlämnar ämbetsverket eller myndigheten dels varje dag,

då en dragning eller insättning skett å giroräkningen, specifik uppgift

därom, dels och månatligen i och genom kassarapporten en uppgift om

dragningarna och insättningarna för varje dag under månaden. Genom

kombineringen med statsverkets giroräkning och därigenom att inkomster

och utgifter för de särskilda förvaltningarna passera denna

räkning, kommer rikshuvudbokföringen att efter det nya systemet verka

som en kassakontroll.

Kassakontrollen betingar också, att

7) bokföringen måste hänföras till de verkligen inbetalda och utbetalda

beloppen. Detta innebär, att de särskilda beloppen icke få bokföras

vid annan tid än då de till kassan inflyta eller därifrån utbetalas.

Förr har det inom statsbokföringen ofta varit vanligt, att bokföringen

icke grundat sig på kassaposter, d. v. s. på in- och utbetalningar, utan

på beslut om debitering respektive anordning. När inkomsten var till

siffran fixerad eller utgiften bestämd och .utanordnad, plägade vederbörligt

belopp bokföras såsom inkomst respektive utgift, utan hänsyn

till tiden för dess sedermera följande in- eller utbetalning. Från en

sådan bokföring kunde man emellertid icke omedelbart kontrollera

kassabeståndet, och ville man taga kännedom om kassans ställning,

måste särskilda anteckningar tillgripas, som icke direkt framgingo av

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Banko v i a ko 11 Hk Målande Nr 45. 65

bokförings. Man har därför vid statsbokföringsreformen övergått till

bokföring per kassa.

- Man„ h;ir d.iirvid ingalunda förbisett, att det vid varje årsskifte

kan inträffa, att inkomster, som tillhöra det gångna året och som därlor

hora påverka dess kapitalbokslut, ännu icke hunnit till kassan inbetalas,

eller att utgifter, som tillhöra det gångna året, ännu icke

uunmt från kassan utbetalas. Det blir därför nödvändigt, att vid årsskiftet

verkställa em utredning i detta hänseende och vidtaga vissa bokönngsåtgärder

på grund av nämnda utredning. Dessa äro emellertid

av synnerligen enkel natur. Om exempelvis ett belopp, som skulle inflyta,

är av beskaffenhet att tillhöra det gångna året, uppdebiteras det

vid årsskiftet å vederbörlig inkomsttitel och omföres till en utgiftstitel,

som benämnes »inkomstrester». Beloppet överbalanseras sålunda

till nästa år och, så att säga, omdöpes till »inkomstrest». Då därefter

beloppet under det nya året verkligen inflyter till kassan, är det icke

längre, såsom i december, en inkomst å någon av de vanliga inkomsttitlarna,

utan en inbetald »inkomstrest från föregående år». Beloppet

är numera enbart en kassapost och påverkar endast kassan.

samma sätt är det med förefintliga utgiftsrester. Belopp, som

bort betalas under eller som avse det förflutna året, avföras från den

utgiftstitel, de tillhöra, och omföras till en inkomsttitel, benämnd »utgiftsrester».

Här överbalanseras de till följande år. Då de därefter

utbetalas från kassan, äro de icke längre utgifter från någon av de

vanliga utgiftstitlarna, utan äro »utgiftsrester».

Genom dessa bokföringsåtgärder utplånas vid årsskiftet på ett

f,®. .ocdl naturligt sätt den enda reella skillnaden mellan anordningsbokfönngen

och kassabokföringen.

Till statsbokföringsreformens grundprinciper hör också, att

8) alla beslut om utbetalningar skola omedelbart verkställas och härigenom

försvinner jämväl under årets lopp i det allra närmaste all skillnad

mellan anordnade belopp och utbetalda belopp. Förr kunde denna skillnad

ofta vara ganska betydande. Men i vår tid, då man har att tillgå bankväsendets

och kommunikationernas moderna hjälpmedel, kan nästan undantagslöst

varje utbetalningsbeslut omedelbart sättas i verket genom utsändande

av beloppet i check, postanvisning eller postremissväxel.

Den enkelhet, översiktlighet och reda, som man, enligt vad nyss

erinrats, eftersträvar vid den pågående statsbokföringsreformen framtvmgar

med nödvändighet, att man

9) Jrån bokföringen avskiljer alla moment, som icke med nödvändighet

tillhöra en systematisk bokföring. Förr var det vanligt, att man i bok
Bihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 9

opaginerad Kontrollera mot PDF

(50 Bilagor till Bankouiskottets utlåtande Nr 45.

föringen inmängde statistiska uppgifter av allehanda slag. Man sökte

i stor utsträckning i och genom bokföringen besvara de mest olikartade

frågor anlägga skiftande synpunkter på det föreliggande materialet.

Föliden härav blev allt för ofta den, att bokföringen blev invecklad

och svårförståelig. I stället för att enkelt och lättfattligt besvara vad

som var dess huvuduppgift att besvara, kom den med massor av detaljer

beträffande sidoordnade förhållanden, vilka under invecklade former

bortskymde huvuduppgifterna.

Med detta system måste brytas.

Statsbokföringens huvuduppgift är att redovisa budgeten, sådan

den blivit av riksdagen detaljerad, statskapitalet och den omhanderhavda

kassan.

De till statsverket hörande huvudförvaltningarna måste darior i

sina till den centrala statsbokföringen ingående räkenskaper inskränka

sig till att redovisa den del av budgeten och statskapitalet, som blivit

dem till förvaltning upplåten, samt kassan.

Detta är vad man kan kalla redo visning sbokför ing.

Men för många av dessa huvudförvaltningar är det också nyttigt

och nödigt, att de hava hos sig anordnad ett annat slag av bokföring,

där de verkställa och framlägga statistik och räntabilitetskalkyler.

De uppgifter, som föreligga en sådan vad man lämpligen torde

kunna kalla statistisk eller räntabilitetsbokföring, behöva emellertid icke

och böra icke heller lösas genom användande av en systematisk bokföring.

Den statistiska eller räntabilitetsbokföringen verkställes lämpligast

och smidigast genom fria sammanställningar. Detta så mycket

hellre som de ledande under en tidsperiod kunna önska vissa spörsmål

besvarade, vissa delar av förvaltningen belysta, vilka under en annan

tidsperiod kunna fullständigt sakna aktualitet. Denna bokföring är

alltså underkastad betydande växlingar.

Däremot är redovisningen av de utav riksdagen fastställda staterna

(riksstaten och dess specialstater) och av statskapitalet alltjämt bunden

vid vissa bestämda former, som endast växla inom en given ram.

Nu antydda tudelning av bokföringen i en redovismngsbokfäring

och där en sådan är erforderlig, eu statistisk eller räntabititetsbokfäring

torde även lämpligen kunna läggas till grund vid fördelningen av de

uppgifter, som föreligga den kamerala revisionen, och de, som tillkomma

d^tekniska revisionen, i det att den förra har att inrikta sm verksamhet

på redovisningsbokföringen och den senare på räntabilitetsbok
föringen.

... „ , u

De nyheter, som ifrågavarande omläggning innebar, maste emeller
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

tillägor till Bankoutskottels utlåtande Nr dB.

tid medföra betydande förändringar i såväl arbetssättet som arbetsfördelningen

hos samtliga förvaltningar. 1 riksbokslutsbyrån måste

upprättas en särskild avdelning för den centrala, oavbrutet fungerande

kontrollen över dragningar och insättningar ä giroräkningen. Hos de

särskilda förvaltningarna måste icke blott ordnas en bokföring per

kassa, utan också införas ett enhetligt checksystem, direkt anslutet till

bokföringen av utbetalningarna, allt efter som dessa förlöpt, samt ett

dagligt rapportsystem anordnas beträffande dragna checker (d. v. s.

uttagningar från giroräkningen) och för respektive förvaltningar skeende

insättningar därå. Dessa rapporter måste regelbundet utväxlas mellan

förvaltningarna, riksbanken och riksbokslutsbyrån, samt en automatisk

kontrollbokföring å denna byrå organiseras.

Men den äldre bokföringen hos förvaltningarna var i allmänhet

icke blott grundad på anordningsbeslut i stället för, som nu borde

ske, på kassaposterna, utan var tillika uteslutande en år sredogörelse.

Någon ändring i det förhållandet, att ämbetsverken och myndigheterna

alltjämt skulle avgiva årsräkenskaper, kunde visserligen sä

mycket mindre ifrågasättas, som dessa ämbetsverk och myndigheter

var och en för sig hava att avgiva redovisning för icke blott den del

av den årliga statsbudgeten, som är åt dem till förvaltning upplåten,

utan även för andra, utanför budgeten stående förhållanden, avseende

såväl statens som enskildas, kommuners och korporationers ekonomi,

vilka förhållanden hänföra sig till kalenderår, vadan en för år avslutad

räkenskap är oundgänglig. Men den centrala bokföringens krav i avseende

å en fortlöpande kontroll å kassaförändringarna samt en ständig

översikt över anslagsbelastningen och de inflytande statsinkomsterna

betinga jämväl, såsom redan erinrats, månatliga avslutningar av räkenskaperna.

Detta föranleder i sin ordning flerstädes ganska ingående

förändringar i de för räkenskaperna fastställda formulären och i arbetets

organisation. Då de månatliga kassarapporterna måste, för att underlätta

den centrala bokföringen och möjliggöra dess snabba utförande,

vara fullkomligt enhetligt uppställda, följer härav att också räkenskaperna

hos de olika ämbetsverken och myndigheterna skola uppställas

efter enhetliga linjer, och dessa räkenskaper böra i sin ordning, omedelbart

och på ett ur kontrollsynpunkt betryggande sätt, vid varje månadsavslutning

giva vid handen de poster, som skola inflyta i kassarapporterna,

.

Reformen är redan genomförd beträffande störa delar av~statsförvaltningen.

Länen, statskontoret, överintendentsämbetet, patent- och

registreringsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, karolinska insti
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

tutet, medicinalstyrelsen och hospitalsförvaltningarna, fångvårdsstyrelsen

och straffanstalterna hava fått det nya systemet infört, var och en för

sin del av statsförvaltningen. Förslag beträffande detaljerna, vilka

naturligen kunna växla inom olika förvaltningsområden, under det att

de angivna huvudgrunderna allestädes äro desamma, föreligga till Kungl.

Maj:ts slutliga prövning och äro av statskontoret tillstyrkta för statistiska

centralbyråns samt marinförvaltningens med underlydande förvaltningars

kassarörelse och räkenskaper.

Sedan statskommissarien Tenow numera fullgjort det honom meddelade

uppdraget, få kommitterade, efter granskning av det uppgjorda

förslaget, vilket kommitterade funnit vara ändamålsenligt och med

statsbokföringsreformens allmänna principer överensstämmande, överlämna

ej mindre de uppgjorda räkenskapsformulären än även en därtill

hörande promemoria.

Vid arbetets utförande har statskommissarien Tenow haft att tillgå

biträde av revisorn i riksgäldskontoret Eskil Risling.

Stockholm den 7 november 1916.

L. ÄKERHIELM.

HANS WACHTME1STER. K. LANGENSKIÖLD.

Chr. L. Tenow.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 4-5.

69

T il läggs b Haga 2.

P. M.

angående nya räkenskapsformulär för riksgäldskontor.

iör närvarande verkställes det vida övervägande antalet utbetal- uimun

ningar kontant från en i riksgäldskontoret befintlig kassa, och då »vertiM.

checker å giroräkning användas, behandlas dessa såsom kontanta, medel Nuvarande

i nämnda kassa. bokfönngs
Till

följd härav stöder sig också den nuvarande bokföringen i gaidsriksgäldskontoret

pa kassaräkning och memorial. Alla inbetalningar *contoretinflyta

i kassan och debiteras kassaräkningen, även om vid större

likvider inbetalningen omedelbart insättes ä riksgäldskontorets giroräkning,

i vilket fall de inbetalda beloppen i samband med insättningen

avföras i kassaräkningen. Riksgäldskontorets kassa bestrider

likaså alla utbetalningar och skafiär sig medel härtill antingen i form

av kassaförstärkning från giroräkningen eller genom uttag å giroräkning

av det för en bestämd utgift behövliga beloppet.

En stor del av såväl in- som utbetalningarna hänföra sig till

riksstaten och skola av denna anledning regleras av statsverkets giroräkning.

Hittills har denna reglering mellan riksgäldskontoret och

statsverket åstadkommits sålunda, att för riksstaten i riksgäldskontorets

kassa gjorda inbetalningar insatts månadsvis å statsverkets giroräkning

enligt för varje särskild gång upprättad likvid. För riksstatsutgifternas

bestridande har riksgäldskontorets kassa plägat lyfta i förskott å statsverkets

giroräkning den summa, som beräknats ungefärligen åtgå för

närmaste tid framåt.

Enligt nuvarande uppställning redovisar huvudboken icke blott

inkomster och utgifter, utan innefattar jämväl utförliga specialredogörelser

över olika slags medel. I)et oaktat kan av huvudboken icke

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

omedelbart avläsas rörelsens inverkan å budgeten, utan måste ett både

omfattande och besvärligt omslut i statskontorets riksbokslutsbyrå verkställas

för medlens budgetsenliga redovisning i rikshuvudboken.

Riksgäld.- Enligt föreliggande förslag till räkenskapsväsendets omläggning

kontoret.- ^ar rjksgäldskontorets kassa i den gamla bemärkelsen upphä,vts, och

nytt system, kassarörelsen i stället lagts omedelbart å giroräkningarna riksgäldskontorets

och statsverkets — med noggrant särskiljande av de medel,

som tillhöra den ena eller andra.

1 riksgäldskontor kommer endast att finnas en mindre handkassa,

ett kassören lämnat förskott till bestridande av smärre utgifter,

vilka icke lämpligen kunna var för sig av riksgäldskontoret anvisas å

giroräkningarna. I mån av behov redovisar kassören från förskottet

verkställda utbetalningar, och utanordna^ med ledning härav förskottsfyllnad.

Den gräns, inom vilken sådana smärre utgifter ligga, kan

enligt herrar fullmäktiges beprövande göras vidare eller snävare, helt

och hållet beroende på storleken av de utgifter, som böra betalas

med check.

BokJoriiigens Kassören fortfar, som hittills, att på grund av herrar fullmäktiges

ordnande. anordningar verkställa de riksgäldskontoret åliggande utbetalningarna,

ehuru med å giroräkningarna dragna checker, samt att emottaga och

såsom inbetalningar bokföra de belopp, som inreverseras genom insättning

ä giroräkningarna. Honom bör det alltså åligga att, Died stöd

av levereringsreversal och anordningar, föra inkomst- och utgifts journalerna.

där medlen redovisas kronologiskt i den mån de förekomma.

Journalernas poster fördelas därefter på titlar i de så kallade inkomstoch

utgiftsböckerna. Detta arbete kan utföras omedelbart av kassörens

bokfö ringsbiträde.

Vid varje månadsskifte summeras nämnda inkomst- och utgiftsböcker,

och månadssummorna för varje titel införas i en årsliggare (specialkonti).

Denna årsliggare utgör en del av huvudboken, som sålunda

uppväxer månad för månad, och i densamma kan ställningen för

varje olika del av riksgäldskontorets förvaltning vid varje tid av året

avläsas.

Slutligen sammanfattas nämnda specialkonti till en årsredovisning:

gener alkonti.

Inkomst- och utgiftsböckernas månadsresultat sammanföras i kassarapporterna,

som i själva verket utgöra månatliga bokslut. Dessa

s. 71 Kontrollera mot PDF

tillägor till Hankoulnkottets utlåtande AV tf).

71

kassarapporter avlämnas omedelbart efter varje månads utgång till

riksbokslutsbyrån, ocli härigenom förmedlas riksgäldsverkets upptagande

i rikshuvudboken.

Efter årsliggarens specialkonti upprättas för varje år tabeller,

utvisande dels förhållandet mellan riksstatens inkomsttitlars influtna

och beräknade belopp, dels utgiftstitlarnas belastning i förhållande till

utgiftsanslagens i riksstaten upptagna belopp.

I förslaget har den förenklingen av nuvarande huvudboken genomförts,

att vissa grupper av medel sammanförts till gemensamt konto.

Så hava de olika statslånens konti samlats under kontot för »Fonderad

statsskuld»; inlösningskonti för obligationer och räntekuponger, för

närvarande ett för varje statslån, hava sammanförts under kontot för

»Fonden för annuitetslikvider»; konti för olika förskottstagare återfinnas

gemensamt under kontot för »Förskott»; uppköpta statsobligationer,

nu redovisade efter statslån på skilda konti, äro sammanförda

under kontot för »Diverse medel, uppköpta svenska statsobligationer»;

slutligen äro övriga riksgäldskontorets förräntade medel, i stället för

att uppdelas efter art, sammanförda till kontot för »Diverse medel för

förräntning». Härigenom har uppnåtts, att i själva huvudboken 100

konti (1914) ersatts av 5 enligt förslaget.

Helt visst har nuvarande noggranna specificering i räkenskaperna

stort intresse ur statistisk synpunkt, men genom densamma har bokföringen

blivit tung och oöverskådlig. De detaljredovisningar, som icke

kunna, undvaras, hava i föreliggande förslag i stället förlagts till biböcker

vid sidan av medelsredovisningen, en för varje grupp av medel. Biböckerna

föras likasom journalerna kronologiskt med ledning av samma

verifikationer som medelsräkenskaperna och bliva, om arbetet utföres

av annan person än räkenskapsföraren, en ganska värdefull kontroll å

olika räkenskapsgrenar.

Utom förutnämnda medelsgrupper äro till särskilda biböcker förlagda

järnvägs- och byggnadslånens redovisning. Dessa lån kunna ej

betraktas såsom en riksgäldskontorets fordran, eftersom inbetalningar,

som avse dem, såväl i fråga om kapital som ränta direkt ingå å statsverkets

giroräkning i egenskap av riksstatsinkomster. Beloppen av

utestående järnvägs- och byggnadslån framgå till alla delar av ett

sammandrag över nämnda biböcker med angivande av, förutom in- och

utgående balanser, dels nya låneutbetalningar jämte låntagarne påförda

räntor, dels verkställda inbetalningar, och kommer detta sammandrag

att helt motsvara kontot »Lån till järnvägsanläggningar» resp. »Byggnadslån»

i nuvarande huvudboken. Skillnaden blir, att detta samman
-

Tekniska föi

iin drif) gar.

Ang. biI»ocker

till

räkeDskapftrrm.

ttedo visningen

av

utestående

i omvägs- oel

byggnadslån

s. 72 Kontrollera mot PDF

Ändringsförslagets

syftemål.

Riksdagens

godkännande

av en punkt

i förslaget.

72 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

drag vidfogas årsliggaren utan att med sina siffror påverka kapitalkontot

i stället för att ingå i detsamma. Då emellertid utestående

järnvägslån och byggnadslån måste ingå i rikshuvudboken såsom en

statsverkets fordran, blir det erforderligt att en särskild på berörda

sammandrag grundad redovisning för dessa båda fonder upprättas,

vilken tillsammans med riksgäldskontorets huvudbok tillhandahålles

riksbokslutsbyrån. Formulär till sådan redovisning finnes intaget i

föreliggande förslag.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att ifrågavarande båda

fonder intaga en särställning bland de produktiva fonderna därutinnan,

att järnvägslånefonden och byggnadslänefonden avlämna sina bruttointäkter

till statsverket, under det att övriga produktiva fonder avlämna

sitt netto. Detta betingar en i viss mån olika behandling av dessa

olika grupper av produktiva fonder.

Likasom förenkling av räkenskaperna å ena sidan varit målet

för de föreslagna förändringarna, har bokföringens budgetmässiga uppställning

å andra sidan varit det bestämmande. Inkomster så väl som

utgifter inpassas från början på sina platser i budgeten, varigenom ock

de olika titlarnas ställning vid vilken tidpunkt som helst utan besvär

kan avläsas i räkenskaperna.

I en punkt förutsätter förslaget riksdagens godkännande. Det

nu gällande reglementet för riksgäldskontoret föreskriver, att anslag

till förräntning och amortering av statsskulden skola inbetalas till

likvidations- och amortissementsf''onden, att därifrån i mån av behov utbetalas.

Likaså föreskrives i reglementet, att nämnda fond skall av riksgäldskontoret

förräntas.

Föreliggande förslag är i denna punkt grundat på den förutsättningen,

att samtliga anslag ändras från att vara bestämda anslag

till förslagsanslag, vilkas överskott eller brister, liksom övriga förslagsanslags,

regleras av statsverkets kassafond. Vinsten härav blir, att

likvidations- och amortissementsfonden saklöst kan försvinna, och i och

med detsamma undvikes en omföring av dessa slags medel. Den tillgång,

som för närvarande finnes å likvidations- och amortissementsfonden,

kan överföras till fonden för statsskuldens amortering.

Av förestående jämförelse torde framgå, att väsentliga fördelar

skulle vinnas genom räkenskapernas omläggning på sätt nu föreslagits

icke minst därigenom, att bokföringen utan svårighet kan fördelas på

s. 73 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

73

flera Moder, vilket med nuvarande bokföringssystem lärer hava visat,

sig så gott som ogörligt.

Efter denna allmänna översikt torde till belysning av det nya

bokföringssystemets anpassning på riksgäldskontor ytterligare böra

framhållas följande:

Riksgäldskontorets verksamhet omfattar tvä helt skilda områden.

Det åligger riksgäldskontor:

l:o) att såsom medelsförvaltande verk uppbära vissa riksstatsinkomster

och bestrida vissa riksstatsutgifter ävensom att förvalta statens

utlåningsfonder, > Järnvägslånefonden», »Allmänna byggnadslånefonden»

och »Fonden för bibanor inom vissa delar av riket»;

2:o) att genom upplåning tillhandahålla statsverket erforderligt

rörelsekapital.

Riksgäldskontorets m ed ds red o visit ing inne fa 11 ar härigenom på samma

gäng en riksstatsredovisning, en fondredovisning och en speciell redovisning

över verkställd upplåning samt upplånta medels förräntning

och återbetalning.

Riksstatsredovisningen fördelar sig på inkomsttitlarna: »A. II. 9 Diverse

inkomster», B. III. 9 och 10 överskott å järnvägslånefonden och

allmänna byggnadslånefonden». »D. I anspråk tagna kapitaltillgångar»

och »E. Lånemedel» samt på utgiftsanslagen »XI Riksdags- och revisionskostnader»,

»XII Räntor å statsskulden m. m.», »XIII och XIV Utgifter

för kapitalökning» i den mån de bestridas av lånemedel samt »XV

Avbetalning å statsskulden». (Nomenklaturen hänför sig till 1914 års

riksstat.)

Upplånta medel redovisas å kontot för »Fonderad statssuld». Förräntningen

och återbetalningen av upplånta medel redovisas å kontot

för »Fonden för annuitetslikvider» samt »Fonden för statsskuldens amortering».

Medel, som riksgäldskontoret disponerar, innestå i riksbanken

dels å statsverkets giroräkning och dels å riksgäldskontorets giroräkning.

Statsverkets giroräkning emottager inflytande riksstatsinkomster

och bestrider riksstatsutgifter. Riksgäldskontorets giroräkning emottager

upplånta medel ävensom medel, som tillkomma de av riksgäldskontoret

förvaltade såväl stats- som egna fonder samt sådana medel,

som av statskontoret överlämnas till riksgäldskontorets förvaltning, och

från riksgäldskontorets giroräkning bestridas:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 10

Arten Jk*

riksgäldskontoret»

medelsförvaltning
-

Eiksgäidffkontoreta

andel av

budgetredovisningen

.

liiksgäldskontoret»

egna medel

Giroräkningarna.

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Budgets

medlens

redovisning.

l:o) utgifter anvisade att utgå av lånemedel;

2:o) utgifter för uppköp av svenska statsobligationer ävensom

andra värdepapper och valutor i och för medelsförräntningen m. m.; samt

3:o) kassaförstärkningar till statsverket genom insättning å statsverkets

giroräkning för statskontorets räkniug.

Yad angår inkomster resp. utgifter enligt riksstaten, gäller, enligt

föreliggande förslag, att, i mån som inkomsterna inflyta, bokföras de

å riksstatens vederbörliga inkomsttitel såsom inkomst och samtidigt

såsom utgift frän riksgäldskontoret till statsverkets giroräkning, under

det att utgifter avföras å vederbörlig riksstatstitel, samtidigt som riksgäldskontoret

tillför sig motsvarande belopp från statsverkets giroräkning.

De anslag, som finnas ä riksstaten uppförda till riksgäldskontorets

disposition för att därmed bestrida utgifter för amortering

och ränta å statsskulden (XII och XVI i 1917 års riksstat) uttagas från

statsverkets giroräkning å förfallodagarna och bokföras såsom utgift å

riksstatstiteln samt insättas på riksgäldskontorets giroräkning och bokföras

såsom inkomst å kontot för »Fonden för annuitetslikvider».

Riksgäldskontorets redovisning av utgifter anvisade att utgå av

lånemedel tillgår enligt förslaget sålunda:

Sedan ett anslag eller del av ett anslag, som anvisats att utgå

av lånemedel, rekvirerats, utbetalar riksgäldskontoret det rekvirerade

beloppet från sin egen giroräkning (dit vid upplåning inflytande medel

ingått) och avför utgiften å vederbörlig utgiftstitel. Jämte denna redovisning

av utgiftsanslaget åligger det riksgäldskontoret att redovisa

riksstatens inkomsttitel »E. Lånemedel», som är lånemedelsanslagens

komplement å riksstatens inkomstsida. Denna inkomstredovisning sker

omföringsvis, i det att riksgäldskontoret i samband med förutnämnda

anslagsutbetalning avför utgiften från ett konto kallat »Disponerad

upplåning» och uppdebiterar beloppet å inkomsttiteln »E. Lånemedel».

— I fråga om anslag till järnvägslånefonden och bibanefonden sker

anslagsutbetalningen ej kontant utan omföringsvis, eftersom riksgäldskontoret

självt förvaltar nämnda fonder och innehar för samma fonders

räkning upplånta medel. I detta fall sker omföringen från kontot för

»Disponerad upplåning» till titeln »E. Lånemedel» samtidigt med

omföringen av anvisat anslag från vederbörande utgiftstitel till resp.

fonder.

Avser medelsrekvisition ett tidigare års anslag, som alltså vid

årsskiftet omförts från riksstatens utgiftsanslag till titeln »Utgiftsrester»

och samtidigt därmed från titeln »Inkomstrester» till inkomsttiteln

»E. Lånemedel», avföres utgiften från titeln »Utgiftsrester» i och med

s. 75 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande, Nr 45.

75

att rekvirerade beloppet ställes till förfogande från riksgäldskontor»

giroräkning, och samtidigt omföres utbetalningen från kontot för »Disponerad

upplåning» till »Inkomstrester».

Härav framgår, att kontot för »Disponerad upplåning» redovisar

riksgäldskontor ds utgifter såsom medelsupplånande verk till statsverket

representerat av riksstatens inkomsttitel nE. Lånemedel» eller inkomsttiteln

»Inkomstrester».

Beträffande redovisningen av statsskulden iakttages följande:

Vid upplåning uppdebiteras inbetalningarna å kontot för »Fonderad

statsskuld» och insättas å riksgäldskontorets giroräkning. Förekommer

kapitalrabatt, uppdebiteras denna likaså å »Fonderad statsskuld»

omföringsvis. Å kontot »Fonderad statsskuld» finnes vid årets

början en ingående balans, utvisande vid årsskiftet befintlig statsskuld.

Denna ökas under året med den nya upplåningen.

Å andra sidan avföres från »Fonderad statsskuld» under året

verkställda amorteringar såväl genom utlottning som makulering av

uppköpta obligationer. Vid årets slut utbalanseras skillnaden såsom

återstående fonderad statsskuld.

Jämsides med denna kassaredovisning föres en specifikation upptagande

dels å riksgäldskontorets lager liggande obligationer, dels sålda

och utelöpande obligationer av varje särskilt statslån, dels ock de i

statsskuldboken inskrivna belopp, vilka icke motsvaras av utelöpande

obligationer (»bokskulder»). Vid upplåning mot obligationer minskas

lagret i specifikationen och växer antalet utelöpande obligationer; vid

amortering minskas de utelöpande. I senare fallet växer ej lagret,

eftersom obligationerna makuleras.

I räkenskaperna förekomma två konti »Diverse medel: uppköpta

svenska statsobligationer» och »Diverse medel för förräntning». Det

förra redovisar, såsom namnet anger, återköpta statsobligationer avsedda

för kommande amorteringar men förskottsvis uppköpta vid gynnsamma

konjunkturer. Medlen för inköpen uttagas från riksgäldskontorets

giroräkning samt. ersättas riksgäldskontoret i mån av anslagsbevillning

för lånens amortering. I de fall att uppköpta statsobligationer

tillhöra sådana lån, för vilkas amortering medel avsättas,

har riksgäldskontoret redan de avsatta medlen under sin förvaltning å

»Fonden för statsskuldens amortering», varför vid amortering av dessa

Statsskulds
redovis
ningen.

Konti för

diverse

medel.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Bilagar till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Förskotts

redovisningen

.

lån amorteringsbeloppet omföres från »Fonden för statsskuldens amortering»

till »Diverse medel: uppköpta statsobligationer».

Kontot för »Diverse medel för förräntning» redovisar olika slag

av medelsförräntning såsom »enskild bankräkning», »inköpta obligationer,

svenska och utländska" utom svenska statsobligationer, »utländska

affärsväxlar» o. dyl. T allmänhet är det fråga om tillfällig

förräntning av upplånta ej genast behövliga medel och fondmedel.

Inköp av dessa valutor bestridas från riksgäldskontorets giroräkning,

dit också inflytande belopp vid valutornas försäljning ingå.

Över dessa två slag av »Diverse medel» föres en särskild specifikation

med särskild redovisning för olika slags förräntningsobjekt.

För riksgäldskontorets räkning bestridas rånte- och kapitalavbetalningar

för statslånen av banker inom och utom landet. Till dessa

lämnas av riksgäldskontoret förskott att redovisas i mån av medlens

förbrukning. Då rånte- och avbetalningsanslagen av riksgäldskontoret

lyftats å statsverkets giroräkning å vederbörlig förfallodag samt insatts

å riksgäldskontorets giroräkning under titeln »Fonden för annuitetslikvider»

skola förskottsutbetalningar av detta slag verkställas från

riksgäldskontorets giroräkning.

Vid årsskiftet oredovisade förskott balanseras i räkenskaperna.

Över förskotten föres en särskild bibok, som angiver förskottstagarne.

I övrigt hänvisas till formulärförslaget med därtill hörande exempel

på verifikationshandlingar, å vilka lämnats närmare anvisning för olika

förekommande fall.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI.AKTIEBOLAG, 1917.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Banhoutnkottets utlåtande Nr 45.

i i

Tilläggs bilaga 3.

Berättelse över en till Danmark, Tyskland och Holland

på uppdrag av fullmäktige i riksgäldskontor et företagen

resa för studium av statsskulds- och riksdagsförvaltningarna,

avgiven i november 1916 av Anders

Roswall, kamrerare i riksgäldskontor et.

Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.

Vid sammanträde den 25 maj 1916 beslutade herrar fullmäktige dels

uppdraga åt kamreraren i riksgäldskontoret att uppgöra förslag till erforderlig

omorganisation av riksgäldskontorets kassa- och räkenskapsavdelning

dels,, i sammanhang därmed, att kamreraren skulle äga att företaga en

studieresa till Danmark, Tyskland och Holland enligt följande plan.

1) Studium av statsskuldförvaltande institutioners organisation och

arbetssätt, speciellt av förfaringssättet vid inlösen av förfallna statsobligationer

och statskuponger samt deras bokföring och behandling jämte i

samband därmed stående förhållanden.

2) Studium av statsskuldboksväsendet, avseende inskrivningsmetoder

och inskrivningsvillkor,. sättet för räntornas utbetalning, depositionernas

klassificering och förvaring m. in.

3) Studium rörande tekniken vid statslånens upptagande, speciellt

genom vilka statsorgan eller andra myndigheter statslånen av olika typer

emitterades, de enskilda bankernas medverkan härvid o. s. v.

4) Studium av. resp. riksdagsbyråers organisation och arbetssätt, förvaltningen

av för riksdagen brukade fastigheter och inventarier m. m., uppköp

och redovisning av för riksdagen erforderliga förnödenheter o. s. v.

Jag . får härmed till en början vördsamt avgiva följande korta sammanfattning

av studieresans yttre förlopp.

Onsdagen den 7 juni avreste jag till Köpenhamn, varest jag efter att

ha uppvaktat statsgasldsdirektören och chefen för finansministeriets andra

departement P. O. Andersen, under ledning av kontorchef C. Holmdal

och fuldmasgtigen F. Rothe under den 8, 9 och 10 juni tog del av StatsBUtäng

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 1 ]

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Bilagor till B anka utskottets utlåtande Nr 45.

gaeldskontorets och Kontorets for udenlandske Betalinger arbetssätt och

organisation; härvid ägnades särskild uppmärksamhet åt statsskuldboken

och obligations- och kupongkontrollen. Aven Finanshovedkassan besöktes.

Under samma dagar studerades även lligsdagsbureauets organisation och

arbetssätt under ledning av byråns chef, herr F. Kret/.

Pingstdagen den 11 juni avreste jag via Malmö—Trelleborg —Sassnitz

till Berlin, dit jag anlände annandag pingst på aftonen.

Efter besök å svenska legationen, inköp av viss litteratur och förberedande

studier anmälde jag mig den 15 hos Geheime Oberfinanzrat Muller,

Mitglied der Hauptverwaltung der Staatsschulden, vilken erhållit i uppdrag

att vägleda mina studier vid de olika avdelningarna av Hauptverwaltung

der Staats- lind Reichsscliuldenverwaltung. Tiden fr. o. in. den 15 till den

*22 juni ägnades helt och hållet åt studiet av sistnämnda förvaltnings olika

avdelningar: das Reichs- lind Staatsschuldbuchbureau, die Kontrolle der

Staatspapiere samt die Staatsschuldentilgungskasse.

Torsdagen, den 22 juni, då jag avslutat mitt arbete i nämnda förvaltningar,

nödgades jag i anledning av familjeangelägenheter återvända

till Sverige; den 29 återreste jag emellertid efter att några dagar ha deltagit

i arbetet i riksgäldskontoret, till Berlin. Den 1 och 3 juli ägnades åt

besök i das Reichstagsbureau och riksdagshuset, varest direktor B. Jungheim

personligen samt tjänstemän å arkivavdelningen lämnade mig upplysningar

och vägledning.

Den 4—6 juli uppehöll jag mig i Karlsruhe, varest jag, efter uppvaktning

i vederbörligt departement, hänvisades till Geheime Oberfinanzrat

Zimmermann och t. f. Direktorn för Staatsschuldenverwaltung, Amortisationsund

Eisenbahnschuldentilgungskasse, dr. G. Kaiser, under vars ledning jag

så ingående som tiden medgav studerade nämnda förvaltning.

På morgonen den 7 juli avreste jag från Karlsruhe till Haag.

Vid uppvaktning hos svenske ministern i Haag, herr av Klerckei,

erfor jag, att den institution, som jag hade att i första hand studera, nämligen

* Het Directie van de Grootboeken der a tion al c Schuld3 var förlagd

till Amsterdam; och hade jag därstädes att hänvända mig till de agent

van het ministerie van financiel!, direktor Kulenkamp Lemmers. 1 Haag

var för tillfället ingenting utom riksdagsförvaltningen och riksdagslokalerna

att studera. Återstoden av dagen användes till besök å första kammarens

byrå, varest dock chefen, ! de grifficr », icke var att träffa; vidare

besöktes andra kammarens bibliotek, vars bibliotekarie, J. A. Jungman, utgivare

av den holländska riksdagskalendern, välvilligt lämnade en del upplysningar

och trvckta meddelanden angående riksdagsförvaltningen och

dess arbetssätt. Därefter besågos de bada kamrarnas skilda lokaler.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Bilarior till Bankoutukottets utlåtande Nr 45. 79

Måndag morgon den 10 juli avreste jag till Amsterdam, varest jag

under direktör Lemmers synnerligen instruktiva ledning under 3 dagar

studerade statsskuldboksbyråns olika avdelningar. Då jag bär erhöll kännedom

om, att. inlösta obligationer och kuponger behandlades å Algemeene

Rekenkamer i Haag, varest även dublettexemplaret av statsskuldboken förvarades,

återvände jag den 13 juli till Haag; de två följande dagarna ägnades

åt Algemeene Rekenkamer. Måndag morgon den 17 juli avreste

jag via Hamburg och Warnemtinde — Gjedser till Köpenhamn, varest det blivande.

riksdagshusets lokaler i Kristianborgs slotts ena flygel ävensom de

för riksdagens byra tillämnade lokalerna besågos under ledning av riksdagsbyråns

chef och den vid bygget tjänstgörande arkitekten. Därefter

besöktes ännu en gång statsgaddskontoret för erhållande av kompletterande

upplysningar och viss litteratur. Resan avslutades i Stockholm den

19 juli.

Från . samtliga . de förvaltningar och byråer, som jag besökt, medför

jag ett likt material författningar, arbets- och tjänstgöringsordningar,

formulär och blanketter samt avskrifter av handlingar av intresse ävensom

en del litteratur, .prospekt och anteckningar rörande respektive länders

statsskuld. Aven insamlades de uppgifter ocli den litteratur, som därutöver

kunde erhållas till belysning av frågan angående det sätt, varpå de

respektive länderna bestritt sina krisutgifter.

Tillmötesgåendet har överallt varit utomordentligt stort och i Köpenhamn

utövade såväl en av finansdepartementets tjänstemän å departementets

vägnar som riksdagsbyråns chef å byråns vägnar en avsevärd gästfrihet.

beheime Oberfinanzrat Muller i Berlin och Ober Steuer Inspektor

Dr. Kaiser i Karlsruhe, direktor Kulenkamp Lemmers i Amsterdam, finanssekreteraren

i Algemeene Rekenkamer i Haag samt cheferna för riksdagsbyråerna

i Köpenhamn och Berlin ägnade mitt arbete mycket intresse

och avsevärd tid och underlättade på alla sätt, främst genom att ställa

sakkunniga tjänstemän till mitt ständiga förfogande, i hög grad utförandet

av mitt uppdrag.

Efter denna korta redogörelse får jag vördsamt meddela en del uppS“ter

r°C^ iaktogolser dels rörande de av mig besökta främmande statsskuldsförvaltningarna,

vilka kunna vara av intresse i avseende på föreliggande

förslag till viss omorganisation å den svenska statsskuldsförvaltmngens

områden, dels rörande de riksdagsförvaltningar, som besöktes.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Tysklands statsskuldsförvaltning.

Den tyska statsskulden sönderfaller i två huvudkategorier:

1) förbundsstaternas särskilda statsskuld och

2) den för hela tyska riket och skyddsområdena med undantag i vissa

hänseenden för Bayern och Wurtemberg gemensamma statsskulden.

Förbundsstaternas skuld förvaltas i respektive stater av särskilda institutioner,

benämnda »statsskuldsförvaltningar».

Sådana finnas i Preussen, Baden, Bayern, Sachsen och Wörtern berg.

Dessutom finnas statsskuldboksbyraer i fria hanscstäderna Bremen, Ham

burg och Ltibeck, i Sachsen-Weimar samt i storhertigdömet Hessen (jämte

st åt sskul dskassa)

Tyska rikets, inclusive skyddsområdenas, skuld förvaltas sedan ar

1868 av den preussiska »Hauptverwaltung der Staatsschulden» i Berlin,

som av det tyska riket därför erhaller särskild gottgörelse. Den gemen

samma titeln för båda dessa förvaltningar är »Die Hauptverwaltung der

Staats- und Reichsschuldenverwaltung».

>Die Hauptverwaltung der Staats- und Reichsschuldenverwaltung»

i Berlin.

Uppgift och »Die Hauptverwaltung der Staatsschulden» är. enligt lag av den 24

befogenhet, februari 1850, en från den allmänna finansförvaltningen avsöndrad, fristående

förvaltning, som självständigt ansvarar för statsskuldens behöriga

förräntning och amortering, för de till dess kassor utanordnade rånteoch

amorteringsanslagens m. fi. medels behöriga användning, utfärdar och

emitterar statsskuldsförbindelser av alla slag, räntekuponger, Reichskassenscheine,

Darlehnkassenscheine o. s. v., inregistrerar statsgarantier m. m.

Statsskuldsförvaltningen lyder i övrigt, vad beträffar preussiska statsskuldsärenden,

under Preussens finansminister och, beträffande riksskuldsärenden,

under rikskansleren. Stats- och rikslån upptagas av finansministern,

respektive rikskansleren, efter bemyndigande av preussiska lånt
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

dagen, respektive tyska riksdagen. Statsskuldförvaltningarna ansvara för

beslutens verkställande på föreskrivet sätt och hava att övervaka, att medgivna

krediter (lånerätten) icke överskridas. De för de olika rikslånen

gällande grunderna fastställdes tidigare genom för varje lån särskilt beslutad

lag; nu äro vissa gemensamma grunder reglerade genom en »Staatsschuldenordnung»

av den 10 mars 1900, kompletterad genom lagen den 4

augusti 1914.

Statsskuldskommissionerna.

Den gemensamma stats- och riksskuldsförvaltningen är ställd under

tillsyn av två kommissioner. Dessa utöva eu permanent kontroll över alla

de angelägenheter, som förvaltningarna ha sig uppdragna å eget ansvar.

Dessa kommissioner äro:

1) Statsskuldskommissionen, som kontrollerar den preussiska statsskuldsförvaltningen;

den består av 3 ledamöter av den preussiska lantdagens

första och tre av dess andra kammare samt chefspresidenten för den preussiska

Ober-Reehnungskammer; och

2) Biksskuldskommissionen, som utövar kontrollen över förvaltningen

av tyska rikets skuld och består av sex medlemmar av förbundsrådet och

sex medlemmar av riksdagen samt tillsvidare chefspresidenten för den

preussiska Ober-Rechnungskammer.

Kommissionerna erhålla månads- och årsredogörelser från förvaltningarna,

verkställa revisioner och inventeringar m. m. samt överlämna årligen

till lantdagen och riksdagen berättelser över respektive förvaltningars verksamhet

under det gångna året.

Åt riksskuldskommissionen har även uppdragits bl. a.:

1) kontrollen över Hinterbliebenen - Versicherungsfonds;

2) fonden för tyskt kunskapareväsen i utlandet;

3) rikskrigsskatten;

4) det extra ordinarie guld- och silverbeståndet i riket;

5) de s. k. Darlehnkassenscheine; samt

6) riksbankssedlarna.

Statsskuldsförvaltningens organisation.

Den preussiska statsskulden och tyska rikets skuld förvaltas fullständigt

skilda. Dock äro såväl lokaler som direktion och tjänstepersonal för

båda gemensamma.

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Direktion.

Personal.

Lokaler.

Underavdel
ningar.

Tjänstgörvfigstid

m. m.

Förvalt
ningskost
nader.

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Den gemensamma statsskuldförvaltningens direktion utses av kejsaren

i egenskap av Preussens konung och utgöres av en direktor (president) och

sex avlönade ledamöter samt en oavlönad.

Tjänstepersonalen utgöres (enligt 1916 års stat) av 303 ordinarie

personer. Dessutom tjänstgöra för närvarande i förvaltningen över 1,100

personer (extra ordinarie personal). Förvaltningens hela personal utgör

närmare 1,500 personer. Den ordinarie personalen vid samtliga avdelningar

är uteslutande manlig; som extra biträden arbeta å de olika avdelningarna

mellan 1,000 och 1,100 kvinnor, gifta och ogifta.

Huvudlokalen utgöres av ett par mycket vidlyftiga byggnadskomplex

vid Oranienstrasse. Förvaltningens kassaavdelning är jämte obligationsoch

kupongkontrollen inrymd i en särskild byggnad vid Taubenstrasse.

Här förvaras även dublettexemplaret av statsskuldböckerna. Fn del av

förvaltningens personal arbetar i förhyrda lokaler å andra platser i staden.

Stats- och riksskuldsförvaltningen består av tre huvudavdelningar:

1) Statsskuldsannuitetskassan (Staatsschulden-Tilgungskasse);

2) värdepapperskontrollen; samt

3) stats- och riksskuldboksbyrån.

Mest omfattande är den sistnämnda skuldboksbyrån såväl i avseende

å lokaler som å personal. Den upptagerD huvudparten av de omfattande

byggnadskomplexen vid Oranienstrasse. A denna avdelning arbetade vid

tiden för mitt besök över 850 personer. Därnäst i ordningen kommer

obligations- och kupongkontrollen, sysselsättande, enligt uppgift, över 400

personer, samt sist inlösningskassorna, vid vilka över ett hundratal personer

arbeta.

Tjänstgöringstiden är i allmänhet 6 timmar, mellan 9 f. in.—3 e. in.

De kvinnliga biträdenas dagarvode utgår med 4 mark pr dag. Övertidsarbete

förekommer i stor utsträckning, särskilt å statsskuldboksavdelningen,

där kvinnliga biträden regelbundet arbeta 2 timmar extra mot en ersättning

av 80 pfennige i timmen.

Vid mitt besök i förvaltningarna pågingo flerstädes utvidgningsarbeten;

och den extra personalens antal var i ständig tillväxt.

Kostnaderna för förvaltningen av riks- och statsskulden beräknas i

staten för år 1916 till ett totalbelopp av M. 1,956,860 (förutom värdet

av avlöningsförmåner in natura, såsom tjänstevåningar m. in.).

s. 83 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 83

Därav utgöra:

ordinarie avlöningar in. m........................ M. 1,095,840: —

hyrestillskott .................................................. » 267,020: _

extra biträdens avlöningar in. m............... » 183,100: —

tryckningskostnader, expenser o. s. v....... » 410,900: _

Till dessa kostnader bidraga tyska riket och skyddsområdena under

ar 1916 med M. 703,480.

Förvaltningskostnaderna för år 1916 enligt staten hava, jämförda med

samma kostnader enligt 1915 års stat, ökats med 83,490 Mark. De i staten

beräknade kostnaderna för 1916 års förvaltning väntas i verkligheten

komina att betydligt överskridas.

Statsskuldskassan. (Die Staatsschulden Tilgungskasse.

Kassans huvuduppgift är att emottaga och ansvara för alla de medel,

som anvisas densainina för stats- och riksskuldens amortering och förräntning;

att verkställa behöriga utbetalningar för samma ändamål; samt

att föra räkenskap över sin rörelse.

Kassan erhåller sina medel på följande sätt:

1) dels. genom direkt insättning, respektive överföring av de i den

preussiska riksstaten under titel »egna inkomster för statsskuldförvaltningen»

upptagna beloppen samt av vissa belopp enligt tyska rikets stat.

Dessa kassans egna inkomster utgöra enligt 1916 års stater:

a) bidrag till förvaltningskostnaderna från tyska riket och skydds
områdena

................................................................. M. 703,480: —

b) avgifter för förvandling av statsskuldboksford
ran

till fordran mot obligationer (»Löschung») » 63,000:

c) diverse.................................................................... » 9qq.

Summa M. 767,380: —

2) dels å giro- eller avräkningsväg från följande kassor:

a) från General-Staatskasse (die Seehandlung), för utgifter för

Preussens statsskuld;

b) från Reichshauptkasse, för utgifter för tyska rikets stats
skuld;

och

c) från Kolonialhauptkasse, för utgifter för skyddsområdenas

statsskuld.

Huvuduppgift.

Medelanskaffning.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Giro• och

postcheclckonto.

Checkväsen
det.

Checkers

utskrivning.

Obligationsoch

kupongkassor.

Bilagor till Bankouiskottets utlåtande Nr 45.

I syfte att förenkla kassarörelsen har Staatstilgungskasse öppnat såväl

girokonton hos riksbanken som postcheckkonton, till vilka konton nyss

nämnda kassor överföra erforderliga medel. Behållningen å dessa räkningar

anses höra till kontantbestandet.

Den kontanta kassarörelsen är i allmänhet inskränkt. Checkväsendet

vinner allt större användning. Utbetalningar från Tilgungskasse behöva

dock icke ovillkorligen ske genom checker; en enskild person, som icke

äger giro- eller postcheckkonto, erhåller obligations- och kuponglikvider i

kassan kontant. Checker, avsedda att inlösas kontant i riksbanken, utställas

endast undantagsvis, nämligen om kassabeståndet hos Tilgungskasse

för tillfället ej medgiver kontant utbetalning. 1 de flesta fall avser emellertid

checkning överföring från kassans giro- eller postcheckräkning till

bankers eller enskilda personers giro- eller postcheckräkningar; det blir

nämligen alltmer vanligt att såväl institutioner som privatpersoner förskaffa

sig sådana räkningar; där de förekomma, användas alltid checker.

Särskilt under nuvarande förhållanden strävar man i Lyskland att i

möjligaste mån verkställa likvider medelst överföringschecker.

Checkerna utskrivas i Staatstilgungskasse av huvudkassören och undertecknas,

förutom av denne, av »rendanten» (avdelningens arbetschef, närmast

motsvarande kamrerare!! i riksgäldskontoret) samt eu överbokhallare,

vilkas namteckningar på förhand delgivits riksbanken.

Checkblanketterna förvaras under nämnda tjänstemäns gemensamma

lås.

De närmare detaljerna rörande checkförfarandet och övriga utbetalningsmetoder

vid Tilgungskasse framgå av den omfattande arbetsordningen

(»Geschäftsanweisung») för Staatstilgungskasse.

För kuponginlösen finnas fem kassor, varav vid mitt besök dock endast

en var öppen. För inlösen av obligationer och skattkammarväxlar

togos vid mitt besök två kassor i anspråk. Kuponger inlösas även av

Reichsbankhauptkasse i Berlin, alla med kassa försedda riksbanksanstalter

i riket samt en hel del kassor i förbundsstaterna. Skattkammarväxlar,

som inlösas av kassor utom Berlin, maste före likviderandet insändas till

Tilgungskasse för granskning. Enligt för Staatstilgungskasse gällande

föreskrifter äger obligationskassören halla en kontant kassa av högst

60,000 M.; samtliga kassörernas kassor få icke överstiga 200,000 M. tillsammans.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

tjänstepersonalen i Staatsschuldentilgungskasse ut^öres av

rendant (chef),

överbokhållare,

huvudkassör,

2 kassörer,

ett stort antal bokhållare, skriv- och räknebiträden samt vaktpersonal

inalles uppgående vid tidpunkten för mitt besök till ett antal av omkring

hundra personer.

Statsskuldskassans kuponginlösen och värdekontroll.

Rörande tillvägagångssättet vid inlösen av räntekuponger och rörande

dessas vidare behandling torde följande vara värt att särskilt beakta.

Da kuponger i ej alltför ringa antal lämnas till inlösen, skall å eu

nota, motsvarande de i riksgäldskontorets kassa numera brukliga, angivas

kupongernas antal, belopp för varje valör samt totalsumman. Kupongerna

behöva därvid ej ordnas i nummerföljd eller ens skiljas i olika lån

e ei iöriallotider, blott efter valörer. Ägaren undertecknar notan med sitt

namn. Kupongerna granskas i avseende å äkthet, förfallotid, inlösbarhet

och överensstämmelse med notan av kassören eller en biträdande »Zähler»;

den som verkställer granskningen, åsätter notan sin signatur.

Preskriberade eller annars oinlösbara kuponger stämplas med ordet

»wertlos».

A arje kupongpost införes i en särskild kupongjournal. Den kassatjänsteman,

som uppräknat och granskat kupongerna, makulerar dem

omedelbart genom att avskära det övre vänstra hörnet till kupongernas

halva kortsida. Denna makulering sker medelst handkraft. 500 kuponger

kunna samtidigt annulleras. °

Dagligen sorteras genom kassans försorg de inlösta kupongerna efter

lan och valörer (rikskupongerna även efter förfallotider) samt ordnas i

hundrabuntar. Varje sådan bunt förses med det biträdes signatur, som

ordnat densamma. . Efter kassatidens utgång avlämnas dagligen kupongerna

jämte en specifikation å antal och valörer till en tjänsteman från »räntekontrollen».

Denne granskar kupongerna, vilket sker i kassan, varefter de

ytterligare annulleras genom avskärande av nedre vänstra hörnet (även

detta sker i kassan). Kupongernas utseende är därefter följande:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 höft. (Bil. till nr 45.) 12

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Ej inlösbara kuponger återlämnas omedelbart till kassören; specifikation

och journal ändras i överensstämmelse därmed. I journalen (kupongspecialen)

kvitteras det godkända kupongbeloppet.

De till varje specifikation hörande kupongerna omhändertagas av tva

tjänstemän, som förvara dem under gemensamt lås. De under loppet av

en månad inlösta kupongerna sammanföras därefter i en redovisning, van

de preussiska kupongerna fördelas endast efter lån och valörer, men däremot

rikskupongerna efter lån, förfallotider och — inom varje förfallotid

— valörer. Något förtecknande av kupongernas nummer förekommer icke.

Kupongerna inläggas i paket eller linnepåsar, som förseglas med vederbörande

tjänstemans privatsigill eller plomb, varefter de åter inlasas under

två andra tjänstemäns lås.

De uppgjorda listorna överlämnas till en revisor, som bär att kontrollera,

att det angivna antalet kuponger verkligen finnes. Detta tillgår

så, att ett större eller mindre antal paket eller pasar öppnas och av revisorn

helt eller delvis genomräknas och granskas. En fullständig omgranskning

av samtliga kuponger företages icke.

. Därefter förses de öppnade paketen med revisorns sigill och inläggas,

kuponger, jämte Övriga paket,under revisorns, en bokhållares och en kammarskriv ares

(»Sekretär») nyckel, i särskilda järnskåp, varest de förvaras, tills de skola

förstöras

Förstöringen av rikskupongerna m. m. skall enligt föreskrift äga rum

efter förloppet av det fjärde kalenderåret men sker av praktiska skäl i

verkligheten redan efter det tredje årets förlopp eller ännu tidigare.

De preussiska kupongerna däremot brännas, sa snart lantdagen beviljat

decharge för det räkenskapsår, varunder de inlösts.

Förstöringen äger rum i närvaro av eu av direktionsmedlemmarna,

vilken det åligger att omedelbart före bränningen genom stickprov här och

där i kupongpaketen verkställa en sista kontroll.

Behandlingen av annorledes än i Staatstilgungskasse inlösta kuponger

är i huvudsak överensstämmande med behandlingen av de i kassan inlösta.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Bilagor till Bankoulskottets utlåtande Nr 45.

Ingen bokföring av kupongernas nummer (motsvarande riksgäldskontorets

införing i de s. k. avräkningsböckerna) förekommer; icke ens bokföring

efter kupongernas förfallotider (riksgäldskontorets s. k. annuitetsböcker)

äger rum annat än undantagsvis i fråga om vissa mestadels övertagna

lån. Dock föres i fråga om rikslånen viss anteckning av för de

olika förfallotiderna utbetalda räntebelopp, men angående antalet å varje

förfallotid och serie inlösta kuponger föres ingen räkenskap.

Det tyska statsskuldboksväsendet.

Statsskuldboken kan sägas utgöra det centrala i den tyska statsskuldsförvaltningens

maskineri. Skuldboksapparaten är den kvantitativt mest

omfattande och är därjämte i hög grad komplicerad; den är sedan år 1910

stadd i en kontinuerlig utveckling, och har under kriget antagit dimensioner.

som utan överdrift kunna betecknas som enorma.

Vid ett besök i statsskuldboksbyrån i Berlin faller detta omedelbart

i ögonen. Lokalerna äro nästan till trängsel fyllda med intensivt arbetande

män och kvinnor, de senare i övervägande antal. De mot Oranienstrasse

vettande vidsträckta förvaltningsbyggnaderna äro sedan kriget tillbyggda

med en hel övervåning, varjämte enligt uppgift tre nya hus i 4

å 5 våningar likaledes under kriget måst uppföras å förut ej disponerade

delar av komplexets områden. Alltjämt pågå utvidgningsarbeten och

lokaler ha måst förhyras å olika platser i staden. Det oaktat bereder

lokalfrågan fortfarande svårigheter, då med varje nytt krigslån kraven växa.

För att ge en föreställning om storleken av denna rörelse torde böra

anföras, att inskrivningarnas antal i början av april 1916 inalles utgjorde

616,192 st. och de inskrivna beloppens totalsumma 9,711,764,250 Mark

eller mer än tio gånger hela den svenska statsskulden vid 1916 års början.

Sedan dess hava tillkommit två krigslån, vadan beloppet kan antagas nu

hava betydligt ökats. Vid 1900 års början utgjorde antalet inskrivningar

allenast 28,561 och inskrivna belopp 1,636,606,000 Mark. Dessa siffror

avse endast tyska rikets och konungariket Preussens statsskuldböcker men

givetvis icke de betydande belopp, som finnas inskrivna i de övriga förbundsstaternas

och de fria hansestädernas statsskuldböcker. Statsskuldbokens

alltjämt växande anlitande och dess utomordentliga utveckling bevisar

det stora förtroende, som denna låneform ej minst under nu rådande

förhållanden åtnjuter i Tyskland. Att förtroendet för statsskuldboken icke

är mindre i Holland torde jag sedermera bliva i tillfälle att ådagalägga.

Rörelsen*

stoi-lelc.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Tekniken.

Statens

intresse av

statsskuldboken.

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Statsskuldbokstekniken har givetvis samtidigt med den kvantitativa

tillväxten av statsskuldboken undergått en betydlig utveckling avseende

åstadkommande av tids- och arbetsbesparing samt framför allt kontroll.

Det säger sig självt, att med den språngartade evolution, som de senaste

åren medfört inom statsskuldboksvåsendet, vikten i första hand måst

läggas på att erhålla ett säkert arbetande maskineri. Men det har varit

lika nödvändigt att erhålla ett snabbt arbetande sådant. Den största

hänsyn har också måst tagas till att den statsskuldboken anlitande allmänbetens

rätt och intressen samtidigt bliva fullt skyddade. Statsskuldbokens

återverkningar sträcka sig över många områden; och åtskilliga civilrättsliga

bestämmelser och institut av ingripande betydelse ha föranletts

av skuldboken. Det är under sådana omständigheter ganska naturligt, att

statsskuldboksväsendet i Tyskland, trots den uppmärksamhet som oavlåtligt

ägnas åt dess organisation, ter sig ganska invecklat.

Att statsskuldboken ur den långivande allmänhetens synpunkt är

en synnerligen förmånlig inrättning torde vara ganska uppenbart; men ej

mindre ur statens synpunkt har densamma sin stora betydelse, såtillvida

att obligationsmarknaden genom densamma lättas och dess absorbtionsförmåga

ifråga om nya låneemissioner ökas; statsskuldboken anses också

utöva ett gynnsamt inflytande på kursernas såväl fasthet som höjd.

Det kan här icke bliva fråga om att i detalj redogöra för statsskuldboksväsendets

utveckling: här kunna endast grundlinjerna uppdragas och

endast sådana detaljer meddelas, som ur det svenska skuldboksväsendets

synpunkt kunna vara av intresse.

Som ovan nämnts, förvaltas såväl den preussiska statsskuldboken som

tyska rikets statsskuldbok av Staatsschuldenverwaltung i Berlin — en

preussisk institution. Den preussiska statsskuldboken står öppen för förvärvande

av andel i konungariket Preussens lån (utom skattkammarlånen

och smärre äldre lån), riksskuldboken för förvärvande av fordringar hos

tyska riket (likaledes med undantag för skattkammarlånen). Av det stora

antalet teckningar å de fyra hittills upptagna krigslånen har en avsevärd

procent kommit statsskuldboken tillgodo.

Tyska rikets skuldbok grundades enligt en lag av den 31 maj 1891

men erhöll genom en lag av den 6 maj 1910 sin moderna gestaltning.

Även den preussiska statsskuldboken omreglerades sistnämnda år genom

en preussisk lag av den 27 maj. Genom denna reglering bragtes de båda

skuldbokssystemen i alla väsentliga hänseenden i full överensstämmelse

opaginerad Kontrollera mot PDF

1 i dag o v till lianlcoutskottets utlåtande Nr 45. ISO

med varandra. De båda skuldböckerna förvaltas sålunda, som ovan nämnts

visserligen strängt skilda men av gemensam personal och enligt i huvudsak

samma principer. Då bär nedan talas om > statsskuld böckerna, avses

därmed saval konungariket Preussens som tyska rikets statsskuldböcker,

sanda icke annorlunda särskilt angives.

Såväl det tyska riket som de förbundsstat-^- och fria hansestäder, som

äga statsskuldbok, ha tillämpat det engelska systemet med en del modifikationer

och utbyggnader. För detta system, sådant det tillämpas i

tyskland, torde följande utgöra det mest karaktäristiska:

1) eu inskriven långivares fordran hos staten grundar sig uteslutande på

inskrivningen i statsskuldboken, sålunda icke på innehavandet av något skurs

certifikat eller fordnngsbevis. Har en person skaffat- sig en inskrivning genom

att till statsskuldsförvaltningen inlämna förut köpta obligationer eller —

vilket efter år 1910 kan ske — genom att göra eu kontant inbetalning till

förvaltningen, erhaller han visserligen ett meddelande (Benachrichticjung),

vari konstateras kapitalets storlek, gjorda inskränkningar i dispositionsrätten,

halvarsräntebeloppet, ränteutbetalningssättet o. s. v. Genom tryck i

annan färg tillkännagives emellertid uttryckligen och på ett. synnerligen

iögonenfallande sätt, att handlingen i fråga icke gäller såsom bevis u den insknvnes

fordran i statsskuldboken; det är blott och bart ett meddelande till

fordringsägaren, självfallet även avseende att bereda denne tillfälle utöva

kontroll a införingens riktighet. Detta meddelande kan den inskrivne,

sedan han tagit del därav, saklöst förstöra. Varje gång sedermera någon

förändring sker a den inskrivnes konto, notificeras icke blott fordringsägaren

utan ^även varje annan person, vilkens rätt av förändringen kan

beröras; om sålunda en del av fordran blivit överförd till en annan persons

konto, notificeras båda kontoägarne samt. om räntan skolat utbetalas till

tredje person, även denne. Anmäler fordringsägaren, att räntan skall utbetalas

till annan person än en förut uppgiven, erhålla såväl fordran «ssom

^en förutvarande och den blivande ränteemottagaren härom

s nttfigt meddelande; likaså notificeras förändring i avseende å nyttjanderätt

till kapitalet, o. s. v. Genom detta notificeringssystem står förvaltning!)

ien^ beständig kontakt med sin klientel och erhåller en permanent

kontroll a saväl behörigheten som den formella riktigheten av verkställda

dispositioner. Härigenom underlättas även identifieringen av resp fordringsägare.

Notificeringssystemet medför ett visst arbete, som dock i

hög^ grad underlättas genom en riklig mängd väl genomtänkta formulär,

vara endast ett minimum behöver skrivas; arbetet härmed verkställes å

Eui/elskt

si/steril.

Ingå

forriringsbevis

uM, allas.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

en kansliavdelning i regel av kvinnliga bitraden under manlig ledning

1 Sverige, varest det franska systemet tillämpas, utställes ett certifikat,

som gäller söm fordringsbevis och bör av den inskrivne bevaras. Dock

fordras icke för utfående av obligationer hos oss ovillkorligen certifikatets

återställande; i fall, då det förkommit, utfås obligationerna mot iakttagande

av vissa formaliteter. Även i vanliga fall, då certifikatet företes, maste

’ emellertid innehavaren styrka sin identitet.

Konto- 2) Den inskrivne erhåller i tyska statsskuldboken ett verkligt konto,

princip. Jnom gamma räntesats (3 tf, 3Va%, 4 tf, 4 Va * och 5 tf) kan en och

samma person innehava endast ett konto. Å andra sidan lar ett och samma

konto innehavas av endast en person, en firma, institution, kassa o. s. v. Gemensamma

konton för flera personer medgivas icke, ej ens för man och hustru

Man har i stället att begagna sig av det här nedan beskrivna »andraperson»-institutet

(se punkt 5). Statsskuldboksfordringarna noteras på börsen

och eu fordringsägare kan, när han sa ''finner lämpligt, försälja sin fordran,

hel eller delvis, till annan person. Han anmäler i föreskriven ordning

försäljningen hos statsskuldsförvaltningen. Sedan hans identitet och därmed

även hans äganderätt till fordran blivit konstaterad, avskrives det försalda

beloppet från hans konto; och den nye ägaren erhaller efter behag an

tingen beloppet i obligationer eller, om han så önskar, ett konto i statsskuldboken.

Äger köparen redan förut ett konto inom resp. räntesats,

gottskrives detta med beloppet i fråga. Sadana affärer aro synnerligen

vanliga. 1 Sverige kunna certifikaten, med iakttagande av vissa former,

överlåtas i och för belåning, pantsättning och liknande åtgärder, som avse

viss inskränkning uti men icke upphävande av äganderätten, lin och

samma person kan hos oss hava huru många »konton» som helst. Varje

ny inskrivning fordrar nytt upplägg och nytt certifikat. Detta leder till

en viss omständlighet och tungroddhet i arbetet, Byter hos oss ett

certifikat ägare, måste den förre ägarens upplägg i skuldboken helt strykas

och ett nytt uppläggas för den nye ägarens namn (även om denne förut

har ett flertal upplägg i statsskuldboken) samt ett nytt certifikat utfärdas

för den nye ägaren. Eu svensk bokfordran kan aldrig säljas delvis.

Destruktion 3) Statsobligationer, som inlämnas för förvandling till statsskuldboks
aӣera''

fordran, förstöras jämte tillhörande kuponger, så snart de undergått vederbörlig

granskning. Under räkenskapsåret 1913 förstördes endast av tyska

rikets lån obligationer till ett belopp av M. 91,112,400.*) (I Sverige antingen

förvaras de inlämnade obligationerna jämte kupongark för »deponentens»

räkning — certifikat av äldre typ — eller ock införlivas de med de

*) Jmfr punkt 12.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande AV 15. U!

osfilda obligationerna (certifikat av ny typ). Värdepapperens förstörande

är självfallet ur säkerhetssjmpunkt den mest betryggande åtgärd, som kan

vidtagas; eu omfattande redovisning och tidsödande inventeringar undvikas

därigenom, och även ur utrymmessynpunkt har åtgärden stor praktisk

betydelse. Ett sådant förfaringssätt är emellertid oförenligt med depositalsystemet

och torde hos oss endast under vissa förutsättningar kunna

komma till användning nämligen i fråga om inskrivna obligationer tillhörande

inhemska lån (3,t; V-lånet eller åtminstone 5 %-länen).

4) Innehavare av statsskuldboksfordran kan — vare sig denna grundats

genom kontant inbetalning eller genom inlämning av förut innehavda

obligationer — när som helst få sin bokfordran helt eller delvis förvandlad

till en fordran mot obligationer (»Löschung >), dock mot erläggande

av en viss avgift (75 pfe för varje begynnande 1,000 Mark kapital, docklägst

2 Mark). Fordringsägaren behöver därvid icke förete eller återställa

något certifikat eller fordringsbevis, endast bestyrka sin identitet. Därvid

erhållas självfallet icke samma obligationer, som eventuellt inlämnats —

dessa hava, som ovan nämnts, förstörts — kanske icke ens obligationer

av fullt samma utseende. För detta ändamål tillhandahållas obligationer

av vissa standardtyper, i allmänhet en typ för varje procentsats; 5-procentsräntesatsen

erfordrar dock dera sådana typer, skiljaktiga i avseende å

konverteringsvillkor o. s. v. Dessa standardobligationer tryckas i män av

behov i det med statsskuldförvaltningen lokalt förenade »Reichsdruckerei».

År 1913 utlämnades på grund av förändring av bokskuld till obligationsskuld

dylika obligationer till ett nom. belopp av M. 22,490,700 (detta belopp

. avser dock endast rikslånen, icke Preussens lån). I Sverige kan en

inskriven fordran i dess helhet förvandlas i fordran mot obligationer, vilket

i så fall sker avgiftsfritt men mot återställande av det av riksgäldskontoret

utställda certidkatet kvitterat. I de fall, då certidkatet utgör

bevis över verkställd deposition av obligationer, utlämnas vid anfordran

självfallet samma obligationer, som deponerats; utgör certidkatet blott ett

bevis på fordran inom ett visst lån, utlämnas vid anfordran endast motsvarande

obligationer av respektive lån. I händelse av en mycket stegrad framtida

utveckling av statsskuldboksväsendet i Sverige torde — under vissa förutsättningar

— destruktionsförfarandet möjligen kunna behöva tagas i anspråk

i avseende å obligationer, som inlämnats mot certidkat av allmänna

fordringsbevis’ natur (»certidkat av ny typ») och främst då i fråga om

obligationer av 5 %-typen. Någon förstöring av obligationer, inlämnade

mot certidkat av depositionsbevis natur (»gammal typ») kan naturligtvis

icke äga rum. Till förekommande av mindre starkt motiverade obli
-

Utla(j av

inskriven

fordran.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Zweilc
Persou
institutel.

92 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

gationsuttagningar skulle även i Sverige en uttagningsavgift helt visst icke

vara ur vägen.

5) Innehavare av bokfordran kan å sitt konto i statsskuldboken införa

namnet på en s. k. »andra person», som därigenom erhåller laglig

befogenhet att efter fordringsägarens död inträda i dennes rättigheter gent

emot statsskuldförvaltningen; denne »andre person» äger sålunda, utan

att hava erhållit formell fullmakt av de arvsberättigade, att förordna om

sättet för räntornas utbetalande, om den inskrivna fordrans överförande

på arvingarna, under vissa omständigheter även på sig själv eller på en

tredje person, t. ex. en testamentstagare; även äger han uppsäga inskrivningen

och uttaga motsvarande obligationer. Andre-person-institutet har

tillkommit i syfte att vid dödsfall underlätta och förenkla proceduren vid

en inskrivnings överföring till eller uppdelning mellan respektive arvtagare.

Statsskuldförvaltningen befrias från mycket besvär, särskilt ett synnerligen

betungande prövningsarbete i avseende å arvshandlingar; de arvsberättigade

åter undvika en rätt omständlig och även kostsam procedur

för ådagaläggande av sin arvsrätt o. s. v. Särskilt under kriget och den

därav förorsakade ökade dödligheten bland bokfordringsägare har gagnet

av »andra-person »-institutet varit iögonenfallande. Under nuvarande förhållanden

torde detsamma för statsskuldsförvaltningen vara helt enkelt

oumbärligt. Institutet har sålunda ett uteslutande praktiskt syfte och anlitas

i mycket stor utsträckning icke blott av privatpersoner utan även

av förmögenhetsförvaltande institutioner, banker o. s. v. Som andre person

kunna inskrivas såväl fysiska personer (t. o. m. minderåriga, dock

med angivande av födelsedata) som juridiska personer, firmor, banker,

myndigheter o. s. v. Flere personer kunna samtidigt införas som »andre

personer». Något principiellt hinder för att själva statsskuldsförvaltningens

direktion införes såsom »zweite Person» med rätt att för all framtid förfoga

över ett inskrivet kapital för visst av ägaren angivet syfte synes icke

möta, ehuru intet sådant fall förekommit. Alltså skulle andra-personinstitutet

kunna anses täcka även de s. k. perpetuella inskrivningar, som

i ett fåtal fall förekommit i riksgäldskontoret, i vilka fall riksgäld sfullmäktige

fått sig uppdraget och även åtagit sig att för all framtid disponera

avkastningen av ett inskrivet kapital för visst bestämt ändamål. I

den tyska skuldbokslagen finnes icke — i motsats mot i den holländska —

någon föreskrift, varigenom en »andra persons» befogenhet begränsas till

viss tid. (I den holländska statsskuldbokslagen av år 1913 kan en »andra

person» först 30 dagar efter fordringsägarens dödsfall träda i utövning

av den honom medgivna rätten och hans befogenhet som andra person

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 91!

upphör efter ett ar.) Enligt den gällande skuld bokslagstiftningen kan

inskrivning av eu andra person när som helst upphävas förutom av fordringsägaren

själv eller hans befälImäktigade ombud eller laglige företrädare

av bl. a. en konkursförvaltning; efter fordringsägarens död kan »andra

personen» själv eller de arvingar, på vilka den avlidnes fordran övergått,

eller en överlevande make eller maka i händelse av fortsatt egendomsgemenskap

o. s. v. upphäva »andra-persons- -förordnandet. Upphävningsrätten

synes vara ganska noggrant reglerad i lagstiftningen. Nu är emellertid

en »andra person» endast den avlidnes befullmiiktigade ombud; av

en av statsskuldsförvaltningens direktionsmedlemmar framhölls emellertid

önskvärdheten av, att den »andra personens» ställning även såsom de arvsberättigades

befullmäktiga de ombud bleve i lag fastslagen. På särskilt

framställt spörsmål, huruvida icke institutet i fråga innebure fara för missbruk,

meddelades, att sa icke var förhållandet; den andra personen måste

ju anses icke blott ha ägt den avlidnes förtroende utan även hava varit

underkunnig om hans vilja i avseende å dispositionen av skuldboksfordran

efter hans död. En andra person äger desssutom givetvis icke befogenhet

göra dispositioner, som strida mot gällande lag. Missbrukar en »andra

person» sitt förtroendeuppdrag, kan han givetvis ställas till ansvar därför,

men statsskuldsförvaltningen står utanför. Institutets anlitande i alltjämt

växande utsträckning tyder på, att det åtnjuter mycket st ,rt förtroende;

det är infört även i de tyska förbundsstaternas skuldbokslagstiftning;

utom Tyskland är det tillämpat även i Holland. Under lämplig garanti

mot missbruk torde institutet vara förtjänt av att införas även i den

svenska statsskuldsboken. Erfarenheten har redan nu visat, att frågor

rörande disposition av avlidnas skuldbaksräntor och kapitalfordringar

kunna förorsaka den svenska riksgäldsförvaltningen visst bryderi och under

alla omständigheter betydande a bete, som genom en väl avvägd

andra-person-instirution skulle i väsentlig mån kunna reduceras; genom en

andra persons trädande i funktion vid en fordringsägares död helt enkelt

bortfaller för statsskuldförvaltningen all befattning med själva arvsproceduren.

6) Inskrivningen i statsskuldboken är kostnadsfri, likaså verkställas Ko,ltna<i för

alla ändringar eller kompletteringar av ett konto, alla överföringar från

ett konto till ett annat o. s. v. fullständigt kostnadsfritt. Endast då en *• vinskrivning

uppsäges och obligationer uttagas, erlägges en relativt obetydligavgift,

nämligen i. Sachsen, 60 Pfennige, i Tyska riket, Preussen, Bayern

o. s. v. 75 Pfennige för vart påbörjat kapitalbelopp å 1,()00 Mark, dock

lägst 2 Mark. Ur budgetsynpunkt äro dessa »Löschungsg btlhren» utan

betydelse de beräknas i 1916 års stater för tyska riket till högst

Bihang till riksdagens protokoll 1917. S samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 13

s. 94 Kontrollera mot PDF

Häntebetal
ninrjssätt.

94 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

26,000 Mark och för Preussen till 37,000 Mark; deras egentliga betydelse

ligger däri, att de motverka mindre nödvändiga uttag av obliga
tioner.

För ägare av bokfordran kunna tillkomma vissa avgifter för officiellt

eller notariellt bestyrkande av identiteten (i regel Mark 1: 50

i fråga om belopp under 3,000 Mark, högst Mark 3 vid belopp därutöver)

jämte under vissa omständigheter även andra avgifter av liknande

beskaffenhet. Bestämmelserna rörande bestyrkandet av identiteten äro

mycket noggranna och detaljerade — förklarligt nog då fordringsägarnes

antal för närvarande torde närma sig millionen men statsskulds
förvaltningen

äger dock befogenhet medgiva formella lättnader, da

den så prövar lämpligt. 1 förbundsstaternas lagar angående statsskuldboken

gälla i allt väsentligt i dessa hänseenden samma bestämmelser. I

Holland erläggas, som annorstädes närmare angives, vissa avgifter för uppläggande

av räkning i statsskuldboken för införing av obligationer, för

överföringar, för upphävande av inskrivning o. s. v. I Danmark erlägges

vid uttagning av obligationer ett belopp av 1 kr. för vart inskrivningsbevis

med tillägg av 1 kr. för varje obligationsbelopp av 5,000 kr., som

utlämnas. Förnyelse av förkoinmet inskrivningsbevis kan erhållas mot en

avgift av 2 kr. I Sverige erläggas inga som helst avgifter varken för inskrivning

i statsskuldboken, förändringar i inskrivningen eller för uttagandet

av obligationer; ej heller vid förnyandet av förkomna certifikat utgår

någon avgift.

7) Beträffande utbetalningen av halvårsräntorna kan som regel anses

gälla, att densamma i såväl tyska riket som förbundsstaterna sker utan

kostnad för ränteemottagaren; endast i vissa fall bestridas kostnaderna av

denne. Utbetalningsvägarna äro i allmänhet följande:

a) medelst »Post-tJberweisungen» och post-checker, portofritt för mottagaren,

då beloppet icke överstiger 1,500 Mark (synnerligen allmänt betalningssätt);
b)

genom överföring från Tilgungskasses postcheckkonto till ränteemottagarens,

då sådant tinnes — en likaledes högst vanlig betalningsväg,

därtill under alla omständigheter utan portokostnad för emottagaren;

c) genom vanliga postanvisningar eller brev med angivet värde, då sa

uttryckligen begäres. Denna betalningsform är mindre anlitad och medför

portokostnad för emottagaren;

d) genom överföring från kassans girokonto i riksbanken till emottagarens,

om sådant tinnes — en ävenledes mycket allmän och portofri betal
ningsforiu;

.

e) genom kontant likvid i Staatstilgungskasse, riksbanksliuvudkassan i

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr tö.

Berlin, alla regeringskassor och riksbankskassor i landsorten, vissa tullkassor,

»Kreiskassen», och andra förbundsstaternas kassor.

(De särskilda förbundsstaternas halvårsräntor utbetalas kontant, dessutom

även i vissa staters statsskuldsförvaltningar och skuldboksbyråer.)

I Holland avdragas kostnaderna för räntelikviderna vid utbetalningar

på annat sätt än kontant i statsskuldboksbyråns kassa. I Danmark sker

ränteutbetalningen kostnadsfritt kontant i Finanshovedkasse eller efter

därom gjord framställning medelst översändande av check å belopp, ej

understigande 50 kr. I Sverige är utbetalningen av räntor å inskrivna

belopp kostnadsfri för emottagare:!, vare sig densamma sker genom postanvisning

(den vanligaste formen), insättning å bankräkning, check eller

kontant i riksgäldskontorets kassa.

Såsom särskilt karaktäristiskt för den tyska statsskuldboken kan ytterligare

anföras.

8) Någon utlottning av inskrivna belopp äger icke rum. Då fordran

mot skuldförbindelser, tillhörande 3 %, 31/, % och viss emission av 4 %

preussiska konsoliderade lånet, förvandlas till bokskuld, synas de för dessa

lån eventuellt gällande bestämmelserna rörande ouppsägbarhet under viss

tid suspenderas. Om t. ex. eu obligation av preussiska 4 % konsol, lånet,

inkonvertibel till år 1918, förvandlas till bokfordran år 1915, så bortfaller.

beträffande den nya bokfordran, garantien av 4 % ränta till år

1918. Konvertering av en sådan bokfordran kan dock icke äga rum annat

än på grund av en av statsmakterna gemensamt stiftad lag. Omständigheterna

för närvarande utesluta naturligtvis varje anledning till en

tidigare än år 1918 företagen konvertering; fordringsägaren kan alltså

utan tvekan efterskänka sin rätt i detta avseende. Om senare emissioner

av preussiska konsoliderade 4 % lånet inskrivas i statsskuldboken, gälla

emellertid för den därigenom grundade bokfordran samma konverteringsbestämmelser

som för resp. inlämnade obligationer. Hava sålunda fyraprocentsobligationer,

ouppsägbara intill år 1925, eller fyraprocentsobligationer,

ouppsägbara intill år 1935, förvandlats i bokskulder, så gälla för

bokskulderna samma konverteringsbestämmelser som för själva obligationerna,

d. v. s. bokskulderna kunna icke konverteras förr än år 1925, resp.

1935. Detsamma gäller i tillämpliga delar beträffande tyska rikets 4 %

lån. Man kan nämligen ej på ett gemensamt 4 % skuldbokskonto sammanföra

fordringar, när som helst konvertibla, med fordringar, inkonvertibla

intill år 1925, och med fordringar, inkonvertibla ända till år 1935.

De måste hållas strängt skilda. Detta medför, att ett särskilt skuldbokssystem

för var och en av nämnda kategorier av 4-procents-lånen måst

inrättas.

Bolcfordringars

konvertering

in. m.

s. 96 Kontrollera mot PDF

Betalnings
terminer.

Preskription.

Olgftade kapital

och

räntor.

Lägre teckningskurs

för

bokfordringar.

96 Bilagor till Bankoutskotlets utlåtande Nr 45.

Beträffande 5 % lånen, de s. k. krigslånen, gäller, att de fyra första

äro ouppsägbara intill första oktober 1924. På den grund kan för dem

alla användas ett gemensamt skuldbokssystem; bokfordringar å flere av

dessa lån kunna sammanföras å ett gemensamt konto.

9) Terminerna för ränteutbetalningar äro endast fyra: 1 januari — 1 juli

och 1 april —1 oktober. Fordringsinnebavare äger själv välja den för honom

lämpligaste terminen; han äger även få en del av räntan utbetald

januari—juli, en annan del april—oktober, om han så önskar. (I Sverige

bibehållas resp. låns räntebetalningsterminer även för de inskrivna fordringarna.

För närvarande äro räntebetalningsterminerna ej färre än 24.)

10) Rätt att utfå ränta upphör, om ränta icke lyftats inom fjärde kalenderåret

efter utgången av det år, under vilken densamma förfallit.

(Burgerliches Gesetzbuch § 801). (I Sverige är preskriptionstiden för kuponger

10—15 år frän förfallotiden. Samma preskriptionstid torde få anses

vara gällande även för skuldboksräntor, som icke lyftas.) Förfallna räntor,

som icke lyftas, kunna icke genom statsskuldsförvaltningen utan vidare

läggas till det i statsskuldboken införda kapitalet.

11) Om under 10 år efter en fordringsägares död ingen hans rättsinnehavare

legitimerat sig eller om under 10 års tid ingen ränta lyftats

å inskrivet belopp samt i vissa andra fall, äger statsskuldsförvaltningen a

ämbetets vägnar upphäva inskrivningen och å fordringsägarens bekostnad

nedsätta de densamma motsvarande skuldförbindelserna å annat håll.

12) Vid utbjudandet av lån bestämmes numera alltid en något billigare

kurs för tecknare, som omedelbart låta inskriva sin fordran i statsskuldboken

och för vilkens räkning inga obligationer behöva förfärdigas.

Det fjärde krigslånet utbjöds exempelvis till 98,50 för 100, då obligationer

begärdes, men till 98: 30, då fordran infördes i statsskuldboken (dock

med »spärr» för uttag eller överföring av kapitalet inom närmaste året).

Huru denna anordning verkat, framgår av följande siffror från de senaste

räkenskapsåren:

År 1912 tecknades 18,608,800 Mark såsom direkt statsskuldboksfordran.

Å 4 %-rikslånet av år 1913 å 50,000,000 Mark, ouppsägbart intill

år 1925, tecknades nästan hälften eller 24,844,400 Mark direkt för

statsskuldboken. Å samma låns senare emission, likaledes å 50,000,000

Mark, tecknades på samma sätt 15,584,400 Mark och å andra under

samma år utbjudna krediter 29,414,400 Mark eller sammanlagt under

nämnda räkenskapsår nära 70 miljoner Mark, för vilket belopp inga obligationer

behövde utfärdas.

Av teckningen å första krigslånet år 1914, utgörande inalles

3,120,973,800 Mark, tecknades för direkt införing i statsskuldboken om
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

07

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande AV 45.

kring 1,199,000,000 Mark. Motsvarande siffror utgöra för andra krigslånet

8,285,000,000 Mark, varav för statsskuldboken 1,675,000.000 Mark.

För tredje krigslånet 12,160,000,000 Mark, varav i statsskuldboken

2,175,000,000 Mark.

13) . I tyska riket och Preussen erhålla alla banker vid inskrivning

av kapital för egen eller annans räkning samt sparkassorna vid inskrivning

för egen räkning gottgörelse av staten med Vin % å det inskrivna

beloppet.

14) Gift kvinna äger rätt att, med vissa inskränkningar (Art, 97 des

Einföhrungsgesetzes zum Biirgerl. Gesetzbuch) utan sin makes medgivande

göra anmälningar, till statsskuldboken. Förvaltningen önskar vara

befriad från den med vissa vidlyftigheter förknippade skyldigheten att i

varje särskilt fall pröva, huruvida ett medgivande från makens sida varit

erforderligt eller icke enligt gällande föreskrifter. Samma bestämmelser

gälla för Badens, Wtirttembergs m. fl. statsskuldböcker. Den holländska

statsskuldbokslagen ger icke gift kvinna rätt att utöva uppdrag som

»andre person» men väl rätt att själv förordna »andre person».

Statsskuldböckernas systematisering, antal m. m.

Dublettexemplarets förvaring o. s. v.

varje procentsats finnes såväl i avseende å de preussiska lånen

som å rikslånen ett särskilt system av statsskuldböcker, alltså ett för 3 %

lånen, ett för de från början 31/2-procentiga lånen, ett för de från 4 till

3/2 % konverterade lånen, ett för 4 % konsoliderade lån, ett för 4 % lånet,

ouppsägbart intill 1925, ett för 4 * lånet, ouppsägbart intill 1935, ett för

41/2 % lanet, ett för 5-procentskrigslånen och möjligen ännu flere. Inom

varf och ett. av dessa system äro fordringsägarne uppdelade i ej mindre

än 7 kategorier. Dessa kategorier utgöra:

1) fysiska personer (inom krigslånen förekommer här en indelning

även efter kön);

2) handelsfirmor;

3) registrerade föreningar (Genossenschaften);

4) » understödskassor*);

5) juridiska personer;

6) förmögenheter utan juridisk personlighet (vissa stiftelser, familjefideikommiss,

för vissa ändamål avsedda enskilda fonder, förvaltade

av offentlig myndighet eller under kontroll av sådan);

*) Denna avdelning lär år 1912 ha upphört.

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Staisskuhlböclcernas

an

tal m. m.

»Akter».

Bilagor till Bankoutskoitets utlåtande Nr 45.

7) förmögenheter, utgörande kvarlåtenskap, förvaltade på grund av

rättsligt eller notariellt förordnande.

Det lär kunna sättas i fråga, om man icke i sistnämnda uppdelning

har överskridit gränsen för det ändamålsenliga. I många fall syntes villrådighet

vara för handen, huruvida en fordringsägare, som icke utgjorde

eu fysisk person, skulle hänföras till den ena eller den andra av ovanstående

grupper. T Baden och övriga förbundsstater nöjer man sig med 4

kategorier fordringsägare inom varje procentsats, en anordning, som givetvis

bör vara att föredraga; man sammanslår nämligen grupperna 3, 4

och 5 till en, likaså sammanslås grupperna 6 och 7.

För närvarande torde antalet statsskuldböcker i förvaltningen i Berlin

— oavsett dublettexemplaret — uppgå till betydligt över 4000 stycken.

Varje statsskuldbok innefattar 200 uppslag samt 21 reservblad, alla folierade

och genomdragna med band, vilkas ändar förseglats med förvaltningens

sigill. Böckerna äro bundna i mycket tjocka ^pappband, överklädda

med mollskinn och skodda med mässingsskenor. A övre delen av

vardera pärmen sitta två blanka mässingsknappar, avsedda att underlätta

upplyftandet av boken. Böckerna få därigenom ett visst dekorativt yttre.

Statsskuldböckerna förvaras i en hel serie skåp av järnplåt, fördelade på

de olika arbetsbyråerna. Varje skåp låses av två tjänstemän. Dublettexemplaret,

som består av lösa blad, inlagda i pappkartonger, förvaras

tillsvidare i Staatsschuldentilgungskasse — likaledes under två tjänstemäns

gemensamma lås — i en lokal av ungefär riksdagens matsals storlek, fullständigt

inredd med bekväma järnskåp. De utgångna kontonas blad förvaras

även därstädes, ehuru skilda från de ännu löpande. Dublettexemplaret

kompletteras dagligen efter de koncept, som förut finnas uppgjorda,

ett för varje konto, och som ordagrant överensstämma med statsskuldboken.

Detta koncept förvaras tillsammans med de handlingar, som^avse

kontot i fråga, och bilda tillsammans med dessa en s. k. akt. Alltså finnes

i verkligheten även ett tredje exemplar av statsskuldboken. Dessa

»akter» förvaras å särskilda platser i förvaltningen. Avdelningen för avskriftens

förvaring och komplettering kräver omkring 15 å 20 personers

fulla, dagliga arbete.

Badens riksgäldsförhållanden.

Tyska rikets och Preussens efter så stora matt anlagda riksgäldsväsen

och speciellt deras efter världskrigets oerhörda krav anpassade statsskuldboksorganisationer

kunna givetvis icke, huru intressant och lärorikt deras

studium än månde vara, utan vidare tjäna som förebild vid de begrän
-

s. 99 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskoltets utlåtande Nr 45. 99

sade svenska riksgäldsförhållandenas ordnande. För att söka lära känna,

hur och i vilken mån de berlinska organisationsformerna kunnat anpassas

a förhållanden, som äro med vårt eget lands mera jämförliga, besöktes

storhertigdömet Badens statsskuldsinstitutioner.

Badens statsskuld utgjorde vid 1914 års slut 626 miljoner Mark. Likheter med

(Häri är givetvis icke inräknad Badens andel i den tyska riksskulden). SverigeDen

svenska statsskulden utgjorde vid samma tidpunkt 695 miljoner kronor.

De badensiska statslånen äro, liksom i övervägande grad de svenska,

uteslutande upptagna för produktiva ändamål, särskilt för anläggande av

statsjärnvägar. I motsats mot Sverige hade emellertid Baden efter år

f 914 ^kunnat minska sin statsskuld, da pa grund av kriget inga nya järnva

gslån upptagits men de stadgade amorteringarna å äldre lån fortgått.

Statsskulden amorteras och förräntas huvudsakligen genom järuvä- Amortering

garnas avkastning. Från och med år 1911 ha dock av staten tillskjutits orh ^änt

sammanlagt. 7 miljoner Mark i anledning av ökade omkostnader för järnvägarne.

Den nuvarande amorteringsprocenten är ganska hög, nämligen 2 %.

Kurserna å de badensiska lånen äro i genomsnitt bättre än å grannstaternas

(Bayerns, Wtirttembergs, m. fl.) lån, vilket förhållande tillskriven

den höga amorteringsprocenten men snarare torde stå i samband med

Badens goda finansväsen i allmänhet.

Statsbanorna äro uteslutande byggda genom lånemedel. Deras an- Statsskuldens

läggningskapital utgjorde vid 1915 års slut omkring 920 miljoner Mark, användnin«■

varav amorterats omkring 300 miljoner. Senare hava av lånemedel anvisats

för en vattenkraftsanläggning omkring 28 miljoner Mark, varav 4

miljoner redan tagits i anspråk.

Av samtliga lanen^ är ett 3-procentigt, sju äro konverterade från 4%

till 3V2 %, fem äro från böijan löpande med 3V2 % ränta; fem lån löpa

med 4 % ränta (de senare årens lån).

Nya lån beslutas, efter förslag av finansministern, av lantdagen. Lånen Upptagandet

upptagas genom statsskuldförvaltningen och förmedlas av ett konsortium, av nva

vilket betraktas som konstant och består av Deutsche Bank och Direction

der Disconto-Gesellschaft i Berlin samt ett par enskilda bankinstitut i

Baden. Konsortiet övertager lanen till en bestämd kurs; utbetalningarna

till statsskuldförvaltningen av lånebeloppen äga rum efter behov; icke

lyftade medel förräntas av konsortiet med 2l/2 % ränta. Teckningsställen

för lan äro samtliga banker, som mottaga anmälningar och inbetalningar

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lånetyper.

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

för statsskuldboksbyrån, nämligen distrikttinanskassor (tull-, skatte-, domänkassor

m. fl.). I själva statsskuldsförvaltningen emottages egendomligt nog

icke teckning å nya lån, men däremot inbetalningar. Riksbanksanstalterna

i Baden taga ej heller befattning med teckning å storhertigdömets lån.

De badensiska lånen äro liksom de svenska av blandade typer; ett

lån är av premieobligationstypen, tio lån (upptagna 1859—1900) amorteras

medelst obligatorisk utlottning, tre lån (upptagna 1901—1904) genom

utlottning eller uppköp, fem lån (upptagna 1907 — 1914) äro av ren statsräntetyp.

Av de svenska statslånen amorteras två genom utlottning, tre

genom utlottning eller uppköp (eller uppsägning); tretton äro rena statsiäntelån.

På grund av denna överensstämmelse mellan de svenska och badensiska

statslåneförhållandena var det av särskilt intresse att taga kännedom

om, på vad sätt lösningen av statsskuldboksproblemet ägt ruin. Det måste

förefalla som en synnerligen invecklad uppgift att anpassa det Berlinska inskrivningssystemet

på lån, bland vilka mera än hälften äro av ren utlottningstyp.

(De två äldsta lanen äro dock uteslutna från statsskuldboken.)

Helt visst lämpar sig nämnda inskrivningssystem mindre för lån av sådan

typ, om ej av andra skäl så på den grund att den, som förvandlar en

fordran mot utlottningsbara obligationer i en icke utlottnirigsbar befordran

enligt Berlinersysstemet, alltså i en fordran av statsräntetyp, därigenom

måste avstå från den kanske relativt stora kursvinst, som möjligen redan

efter kort tid skulle kunna uppstå genom obligationens utlottning och

inlösen till parikurs. Den förmån, som kan ligga i den inskrivna fordrans

permanens, torde, — även om den är en fullt reel förman, dock knappast

kunna vinna allmännare uppskattning bland innehavare av utlottningsbara

obligationer. Flertalet torde känna sig mera tilltalade av att

ha en större eller mindre kapitalvinst i utsikt. Erfarenheten i Baden har

ådagalagt, att omvandlingen av utlottningsobligationer i permanenta skuldboksräntor

går jämförelsevis trögt. Problemet, som därjämte rent tekniskt

är rätt invecklat, torde em< llertid för svenska förhådanden ha mindre

betydelse. Dels äro ju de svenska utlottningslanen allenast två och därtill

de äldsta; dels komma de så småningom att försvinna, om ock deras

amorteringsperioder äro ganska långa (det ena är slutbetalt ar 1930,^ det

andra först år 1961), och själva lånetypen synes ingalunda hava någon

framtid för sig. Vid införandet av obligationer, tillhörande denna lånetyp,

i den svenska statsskuldboken användes det franska systemet med

deposition av obligationerna och utfärdande av certifikat över inskrivningen.

Tvivelsutan är detta system vid utlottning slån ändamålsenligare än det

opaginerad Kontrollera mot PDF

LOI

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

tysk-engelska systemet, men bör kunna göras ännu ändamålsenligare genom

vissa förenklingar i avseende å certilikal förfarandet.

Innan jag närmare ingår på statsskuldbokssystemet i Baden och dess

tillämpning å lan av övriga typer, torde några ord om den badensiska

statsskuldförvaltningens organisation böra förutskickas.

Riksgäldsverket i Karlsruhe.

Den badensiska statsskuldförvaltningen eller, som den fullständigt heter:

die badensische grossherzogthuml. Staatsschuldenvenvaltung, Amortisationsund

Eisenbahnschulden-Tilgungskasse», lyder under finansministeriet men utgör,

liksom sitt mönster i Berlin, en från den allmänna finansförvaltningen avsöndrad,

relativt fristående förvaltning med självständigt ansvar inför

lantdagen för statsskuldens behöriga förräntning och amortering. Förvaltningen

granskas av en lantdagskommission. Överledningen över förvaltningen

utövas av en direktor. Statsskuld sförvaltningen består av tre avdelningar:
Statsskuldboksbyrå,

Eisenbahnschuldentilgungskasse och

V ärdepapperskontrollbyrå.

Av dessa är statsskuldboksbyrån den mest omfattande.

Då det badensiska riksgäldsverket icke röner direkt inflytande av

krigslåneverksamheten utan endast förvaltar den storhertigliga statsskulden,

företer verket i jämförelse med förvaltningen i Berlin en bild av påfallande

ro. Förvaltningen är idylliskt belägen i finansministeriets byggnader invid

den vackra Schlossplatz; rummen motsvara till arealen ungefär riksgäldskontorets

samtliga lokaler, äro ljusa och rymliga med en enkel men

smakfull inredning i ljus ek och spegelglas. Skuldboks- och kassaavdelningen

bildar en gemensam större sal med kassor såväl för bokskuldsärenden

som för obligations- och kuponginlösen. De ordinarie tjänstemännen

äro nio; å kupong- och obligationsavdelningen arbeta även ett

antal kvinnliga biträden. De under året förfallande kupongernas antal

utgör omkring D/2 miljon. Ehuru den badensiska statsskulden icke är

stor, är dock dess förvaltning ganska arbetsam, på den grund att ej mindre

än elva, premielånet inberäknat, av de nitton lånen äro av utlottningstypen.

Det badensiska statsskuldsverket förvaltar även ett par fonder, nämligen

en änkekassa å omkring 20 miljoner Mark, vidare statskassans samtliga

överskott, die »Amortisationskasse», för närvarande omkring 15 miljoner

Mark; tillsvidare förvaltas på grund av den svävande frågan angåBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 14

Förvalt
ningen.

Lokal och

personal.

Förvaltning

av fonder.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Skuldboken.s

yttre.

Olika kategorier

av

ikuldboken.

102 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

ende äganderätten till vissa domäner, vara staten gör anspråk, ännu en

fond å omkring 20 miljoner Mark, »die Grundstucksvermögensmasse des

Staates»; fonderna placeras bl. a. i lån till sammanslutningar på lanthushållningens

område, bostadsföreningar o. s. v. vilka i sin ordning placera

medlen i smärre lån.

Badens statsskuldbok.

Statsskuldboken infördes i Baden genom en lag av den 8 juni 1912,

omfattande 29 paragrafer; finansministeriet har utfärdat en förordning

av den 10 december samma år rörande tillämpningen av denna lag, omfattande

19 paragrafer och stadfästande formulär för statsskuldboken.

I stort sett grundar sig Badens skuldbokssystem på det Berlinska;

en del särdrag framträda dock vid dess anpassning efter de badensiska

lånetyperna. Dessa särdrag äro av särskilt intresse på grund av den ovan

påpekade relativa överensstämmelsen mellan Sveriges och Badens statsskuldsförhål

1 anden.

Följande egendomligheter torde förtjäna särskilt omnämnas.

1) . Statsskuldbokens huvudexemplar utgöres ej av bokband utan av

i stående kartonger ordnade lösa häften, vart och ett innefattande ett inskrivningskonto.

Varje häfte innehåller fyra blad; dess första uppslag

innehåller namn och adress å den inskrivne, å »zweite Person» och å

fullmaktsinnehavare, det andra uppslaget utgör kontot för kapital och

räntebelopp.

Såsom nedan närmare angives, förekommer ett statsskuldbokssystem

för varje låneprocent. Inom var och en av dessa procentkategorier uppdelas

inskrivningarna i 4 olika grupper nämligen:

a) fysiska personer,

b) handelsfirmor,

c) registrerade föreningar och understödskassor (med säte inom tyska

riket) ävensom enskilda juridiska personer,

d) stiftelser, anstalter, familjefideikommiss, som förvaltas av offentlig

myndighet eller stå under sådans kontroll eller vilkas förvaltare hava rättsligt

bemyndigande (dödsbon o. s. v.).

Inom var och en av dessa avdelningar ordnas inskrivningshäftena i

nummerföljd. Upphör en statsskuldboksfordran, borttages motsvarande

häfte ur kartongen och förflyttas till annan plats, där det tillsvidare

förvaras.

2) . I överensstämmelse med lånens räntefot finnas 3 kategorier statsskuldböcker:
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottcts utlåtande Nr Ut. Joll

en för o-procents lån,

en för 372''procents lån och

eu för 4-proeents lån.

Av dessa är det egentligen de två senare kategorierna, som i nämnvärd

man tagits i anspråk. Av 3-procents-lånet — utlottningslån — återstod

nämligen vid slutet av år 1914 en skuld å allenast 11,61 7,800 Mark.

Premielånet av år 1867 är givetvis uteslutet från statsskuldboken. De två

äldsta 379-procents-lanen (av aren 1859—1864) äro ävenledes uteslutna

från statsskuldboken, enär de slutamorteras redan år 1917. Av de övriga

3/2 procentslånen äro sju stycken utlottningslån och två utlottnings- eller

uppsägningslån; för vart och ett av dessa lån gäller, att det skall vara

slutbetalt mom bestämd tid (resp. år 1925, 1928, 1929, 1931, 1945, 1949,

f 965,° 1960 och 1962.) Ett av 372-procents-lånen är statsräntelån ’ (1907

ars lan). Samtliga dessa ol/2 procents lån kunna vid inskrivning sammanföras

pa ett gemensamt konto. Av 4 procents lånen skall ett vara slutamoiterat

genom utlottning eller uppköp år 1959, de övriga 4-procentslanen

°(de fyra senare) äro samtliga statsräntelån och ouppsägbara till

jesp- åi. 1918, 1921, 1930 och 1935. Även dessa fem lån kunna vid

inskrivning sammanföras pa samma konto inom 4-procentskatcgoricn, dock

med särskilt angivande för varje inskrivning av tiden för konverteringsrättens

inträdande. ö

Om en person alltså är innehavare av obligationer av flere 30,-pro- Förstöring

centslån, som kunna inskrivas, inlämnar han obligationerna till statsskulds- Munhåla

förvaltningen, som efter vederbörlig granskning förstör dem, även sådana, obbQatloners®rr7

tillhöra rena utlottningslån. Obligationsägaren avsäger sig därvid

skriftligen sin rätt. att få obligationen utlottad eller på annat sätt inom

viss bestämd tid inlöst och erhåller däremot en skuldboksfordran, som

praktiskt taget är permanent. För den nya fordran gäller nämligen att

ingen amortenngsperiod finnes bestämd, men fordran skall återbetalas 6 ''

manader efter, uppsägning. Varken i fråga om 4-procentslånen och i ännu

mindre grad i fråga om 31/2-procentslånen lär en sådan uppsägning inom

en nära .framtid vara att förvänta. Numren å de till inskrivning inlämnade

obligationerna av utlottning slänen annoteras noggrant, innan obligationerna

förstöras. Då vid utlottning enligt fastställd plan lotten faller

a en sådan pa förhand annullerad obligation, göres därom vid numret endast

en anteckning. Fordringar mot obligationer av samtliga utlottnings.

av 3 /yprocentsräntetypen sammanföras å 372*procentskontot utan vidareej

heller bokfordran, härrörande av inlämnade obligationer av 37,,-proeents

statsräntelånet av år 1907, behöver särskilt markeras, dä rätten till upp
-

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Uppsägning

av inskrivning.

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

sägning av detta lån redan inträtt (från år 1915). De inskrivna fordringarna

å utlottningslånen å 3Va % och å sistnämnda statsräntelån av år 1907

bliva alltså fullkomligt jämnställda i avseende å uppsägningsrätten från

statens sida. Vad däremot beträffar 4 °!0 lånen måste de olika lånetyperna

särskilt markeras å en och samma persons konto. Om sålunda

obligationer å t. ex. 10,000 Mark av 1908—1909 års 4 % statsräntelån förvandlas

i bokfordran, förses inskrivningen i skuldboken med en stämpel:

»unkiindbar bis 1 Januar 1918». Inlämnar samme person 4 % obligationer

av år 1913 å 5,000 Mark, inskrives även detta belopp å samme

persons 4 % konto, men inskrivningen förses med stämpel: »unkiindbar

bis 1 Januar 1930 >. Inskrivning av obligationer av 1914 års lån

stämplas »unkiindbar bis 1 Januar 1935» o. s. v. Aid en överföring

av en fordran från en persons 4 % konto till en annan persons 4 % konto,

måste noga angivas i överföringshandlingarna, huruvida överföringen avser

den ena eller andra kategorien av de å kontot inskrivna fordringarna d. v. s.

den till 1918 eller den till 1930 eller till 1935 ouppsägbara delen av

fordran.

3) Då en inskrivning uppsäges och fordringsägaren önskar utfå

obligationer, kunna endast i vissa fall obligationer erhållas av samma lån

och samma typ som de till inskrivning inlämnade (och sedermera förstörda).

Man förfar nämligen så, att då en 3 V2 procentsinskrivning upphör,

utlämnas obligationer av det senast utgivna 3 V2 % lanet, alltså av 1907 års

lån. Enligt lagens föreskrift (§ 8) skola nämligen utlämnas obligationer,

i fråga om vilka bestämmelserna rörande tiden för konverteringsrättens

inträdande överensstämma med bestämmelserna för inskrivningen; och äger

förvaltningen rätt utfärda sådana obligationer. Då en 4-procentsinskrivåning

upphör, utlämnas emellertid för närvarande obligationer av det senaste

4-procentslånet av år 1914, med konverteringsrätt först 1935. I

fråga om 3^/,-procents-lånen medför detta förfarande ingen real förändring

i fråga om själva statsskulden, ty såväl inskrivna fordringar å utlottningslånen

av denna räntefot som av 1907 års statsräntelån äro, som anförts,

underkastade samma villkor i avseende å konvertering eller återbetalning.

I fråga om 4-procentslånen synes emellertid en viss realförändring kunna

inträda i avseende å konverteringsrätten; om exempelvis en person inskrivit

obligationer av 1908 —1909 års lan, inkonvertibelt till ar 1918, och

uppsäger inskrivningen, äger han för närvarande utfå sin fordran i obligationer

av 1914 års \.% lan, inkonvertibelt ända till ar 1935. Genom upp

sägningen av inskrivningen bar fordringsägaren alltså framskjutit tidpunkten

för konverteringsrättens inträdande från ar 1918 till ar 1935. Denna en
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i or,

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

skilda »konvertering uppåt kan erhålla ett praktiskt inflytande å landets

framtida statsskuldräntor. Man anser dock att den stadgade avgiften, 7ö

Pfe per 1,000 Mark. för uttagning av nya obligationer skall motverka

spekulation i sådan »konvertering uppåt». Denna sammanblandning och

transformering av fordringar av olika lånetyper medför även eu rätt omständlig

bokföring. Man har emellertid, för att förenkla denna, uppdelat

statsskulden, liksom i allmänhet inom Tyskland, i två bokföringsgruppcr

Buchschuld» och »Briefschuld». Alltefter som eu skuld mot en -t % obligation

förvandlas i 4% bokskuld, avföres beloppet å »Briefschuld»'' och påföres

kontot »Buchschuld» och vice versa. De för vissa speciella lån gällande

särskilda konverteringsgränserna bliva härigenom rörliga och skulle,

om dylika »Hinaufkonvertierungen» bleve mera allmänna, flyta samman

kring en skuldmassa med räntefoten orubblig under längsta tidsperioden.

4) Utlottas eu icke inskriven obligation eller uppsäger staten med

begagnande av stadgad rätt en bokskuld till återbetalning inom viss tid,

är fordringsägaren berättigad erhålla resp. belopp förvandlade i bokfordran

eventuellt med högre räntefot. Detta kan ske redan omedelbart, d. v. s.

före uppsägningstidens (6 månader) utgång, varvid den nya fordrans kapitalvärde

beräknas efter den av statsskuldförvaltningen fastställda kursnoteringen.

Den högre räntan räknas då redan från den tidpunkt, då denna

»konvertering uppåt» äger rum. Vill ej fordringsägaren låta fordran på

nämnda sätt kvarsta i statsskuldboken, erhåller han kontant likvid, dock

törst efter uppsägningstidens förlopp.

5) . Grundande av bokfordran genom kontant inbetalning kan i Baden,

liksom i^ tyska riket, Preussen och annorstädes, äga rum, såväl då ett bestämt

lån utbjudes som även då staten begagnar sin lånerätt genom att

underhand mottaga inskrivningar i statsskuldboken. Det ankommer på

finansministeriet att efter omständigheterna bestämma, huruvida och i vilken

utsträckning den öppna krediten bör tagas i anspråk genom sådan underhands-teckning

utan direkt samband med något särskilt lån. Denna teckning

inskränkes alltså självfallet, då finansläget gör skuldökning för tillfället

överflödig eller mindre önsklig eller då kurserna äro ofördelaktiga

eller då kontantinbetalningarna utöva ett deprimerande inflytande på i

marknaden varande obligationers omsättning o. s. v. Statsskuldsförvaltningen

åtager sig emellertid att emottaga kontanta medel i och för inköp

av obligationer, tillhörande förut utgivna lån, och att för inbetalarens

räkning förvandla denna obligationsskuid i bokskuld. Detta förmedlande

av inköp sker utan kostnad för den inbetalande.

Utlottade

obligationer

kunna, förvandlas

i

bokfordran.

Den öppna

lerediten.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Förvaltningen

fastställer

köpkurserna.

Ränteför
fallotider.

Inskrivna

belopp.

106 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

6) Då grundande av bokskuld genom kontant inbetalning under

hand medgives (d. v. s. då den öppna krediten på nämnda sätt utnyttjas),

kan bokfordran grundas till vilken som helst räntefot, för vilken statsskuldbok

tinnes upplagd, alltså vad Baden beträffar till såväl 3 som 31/,

och 4 procent. Härvid sker inbetalningen av kapitalet i de olika fallen

givetvis efter olika kurser. Normgivande äro härvid kurserna å de senare

årens statsräntelån (utlottningslånens kurser kunna därvid knappast komma

i betraktande), dock icke utan vidare som i tyska riket och Preussen,

varest de allmänna börsnoteringarna ligga till grund även för kurserna

för ifrågavarande direkta inskrivningar. 1 ett mindre land såsom Baden

med ojämnare och svagare omsättning av statspapper kan börsnoteringen

ej läggas till direkt grund för inskrivningskurserna, enär en konstgjord

baisse lätt skulle tillfälligtvis kunna åstadkommas genom ett större utbud

och i samband därmed större kontanta köp av statsskuldboksfordringar

verkställas till en för staten ofördelaktig kurs. För att skydda statskassan

för dylika kupper offentliggör statsskuldsförvaltningen själv, efter

mönster från Wurtemberg, tid efter annan de kurser, till vilka inskrivningar

å resp. räntesats emottagas. Vid fastställandet av dessa kurser

tages givetvis behörig hänsyn till marknadens kurslägen, särskilt beträffande

statsräntelånen.

Terminerna för räntornas betalning äro två: januari—juli och april

— oktober.

Kupongerna till Badens obligationslån förfalla liksom de svenska

lånens kuponger på mycket olika tider under året (Vi, lJ2, lU, 7n Vs och

motsvarande månader under senare halvåret!: därför måste en avräkning

i avseende å räntan i de flesta fall ske, då obligationen inlämnas för grundande

av bokfordran med ränteförfallotider endera 1 januari—1 juli eller

1 april—1 oktober. Avräkningen vållar något besvär, men utbetalningen

av räntorna å de inskrivna beloppen underlättas i hög grad. Då inskrivning

upphör och obligationer med andra förfallotider än de sistnämnda

utlämnas, måste ny avräkning i avseende å räntan äga rum. Aven räntorna

bokföras under titlarna »räntor å bokskuld» och »räntor å obligationsskuld»

(Briefschuld). Nämnda avräkningar avse endast reglerandet

af förhållandet mellan räntebeloppen å »Buchschuld» och å »Briefschuld»:

någon realförändring i avseende å årsräntans belopp varken kan eller får

äga rum genom förvandling av en obligationsfordran i bokfordran eller

tvärtom. *)

Den 1 juli 1916 voro i Badens statsskuldbok inskrivna följande belopp:

*) Se dock sid. 28—2S.

s. 107 Kontrollera mot PDF

107

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

i 3-procents-skuldboken (rent utlottningslån), å endast

2 konton, sammanlagt..................................... ^ja|

i 3 y2-procentsboken av såväl lån med bestämd amorteringstid

som av statsräntetyp .............. ,

i 4-procentsboken av statsräntelån och å statens öppna

•Ki edil.........................

därav å den senare genom direkt inbetalning M. 8,916,300

eller sammanlagt inskrivningar å............................. ’ »

motsvarande omkring 13l/2% av ]ieja statsskulden.

10,200

6,092,900

39,334,200

45,937,300

Statsskuldbokens förvaring.

Huvudexemplaret av statsskuldboken förvaras inom statsskuldförvaltningens

lokal i brand- och bombfritt kassavalv, dock ej underjordiskt, innantoi

pansardörr, i vars inre finnas ämnen, som utveckla kvävande gaser.

Duplettexemplaret förvaras i ett liknande förvaringsrum inom samma

hus i dess från nämnda valv mest avlägsna del. Duplettexemplaret kompletteras

av förvaltningens egen personal, varvid ett koncept, som på förhand

upprättas för varje konto-innehavare, kommer till användning. Konceptets

formulär är fullt överensstämmande med skuldbokens.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Statsskuld
bokskontoret.

Hollands och Danmarks riksgäldsförvaltningar.

1 planen för studieresan ingick att taga del av arbetet vid statskuldinstitutioner

icke blott i ett av de krigförande länderna utan även, för

erhållande av ett mera allsidigt material, i neutrala länder. Därför besöktes

även Danmark och Holland. För studiebesöket vid Danmarks statsgseldskontor

är å annat ställe redogjort. Från besöket i Holland torde

nedanstående vara värt att antecknas.

Hollands riksgäldsinstitutioner.

Den holländska statsskulden förvaltas av finansministeriet genom

två organ, nämligen dels en särskild institution »Directie van de Drootboeken

der National Schuld» (direktionen för statssku dboken), som

har sitt säte i Amsterdam, dels genom Algemeene rekenkamer i Haag.

Direktionen för den förstnämnda institutionen äger i stort sett samma

befogenhet och verksamhetsområde som de tyska statsskuldsförvaltmngarnas

direktioner. Finansministeriets ombud (de agent van het Mimsterie

van Financien) i Amsterdam är statsskuldbokskontorets direktör.

Kontoret består av följande avdelningar: _ _

1) Afdeeling Verificatie med fem ordinarie tjänstemän (3 venfikatorer,

2 commies), varest skuldbokshandlingar granskas, registreras m. m.

2) Afdeeling In- en overschrijving, avdelningen för in- och överloringar

i statsskuldboken med 7 ordinarie tjänstemän (en överbokhallare, (»

bokhållare). Denna avdelning utlämnar även kuponger till innehavare av

»inscriptions mixtes» och utför andra med skuldboken B sammanhängande

förrättning Contröle en rentebewijzen med 2 ordinarie tjänstemän

och en del extra arbetskrafter, som handhar kontrollen av de för ränteutbetalningarna

uppgjorda betalningslistorna, granskar inlösta kuponger,

silverbons m. m. , .

samt 4) Afdeeling Rentebetaling med 5 ordinarie tjänsteman, utgo
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. |(i;i

rande kassa för utbetalning kontant, genom överföringar, anvisningar

o. s. v. av räntor a statsskuldbokfordringar in. m.

kontorets ordinarie personal uppgår alltså, vaktpersonalen oberäknad.

till 19 personer.

Statsskuldbokskontorets avdelningar äro i regel öppna mellan kl. Tjänstetid

rf-’ d°Ck tÖr mskrivmng> överföringar i statsskuldboken, obligations\axling

mellan kl. 9—1. Under sommarmånaderna stängas kontoren lördagar

kl. 1 e. m. s

Under 20 dagar före ränteförfallotid verkställes ej uttagning eller

växling av obligationer, ej heller mottagas inskrivningar och överföringar

J den kategori av statsskuldboken, för vilken räntelikviden skall äga rum.

d /, % boken är sålunda tillsluten för allmänheten under 20 dagar i vardera

av månaderna maj och november, 3 % boken lika länge&under februari

och augusti, 2i/2 % boken under samma tid i juni och december.

Äldre, förfallna räntor utbetalas icke under den 1 — 14 av månaderna januari,

mars, juni, juli, september och december d. v. s. de månader, varunder

årets skuldboksräntor likvideras.

Räntor å statslånen utbetalas, förutom av statsskuldbokskontoret, inlösen av

även mot kuponger av Nederländska banken i Amsterdam. Banken redo- knpongervisar

och överlämnar till skuldbokskontoret alla inlösta kuponger. Sedan

statsskuldbokskontoret vederbörligen granskat, annullerat och på föreskrivet

sätt bokfört desamma, försändas de i förseglade paket till Algemeene

rekenkamer i Haag, varest försändelserna obrutna förvaras. Efter fem år,

enligt föreskrift, men i verkligheten redan tidigare bliva de förstörda genom

bränning, sedan direktionen därom fattat beslut. Alla förstörda obligationer

och kuponger annoteras i en Hörbränningsbok».

Over alla inlösta kuponger upprättas i skuldbokskontoret för varje Bokföring av

manad en stat, utvisande utbetalda kapital- och ränt ^belopp inom varje kuponger,

lån, förfallotid och utlottning. På grundvalen av dessa uppgifter avföras

— ungefär såsom i riksgäldskontor — ränteutbetalningarna i annuitetsböcker

med konto för varje förfallotid, varvid ränta å bokskuld hålles

skild från räntor å skuld mot utelöpande obligationer.

Inlösta kuponger bokföras icke till sina nummer; riksgäldskontor s Skuidbokss.

k. avräkningsböker sakna alltså motsvarighet även i det holländska kontorets spri

ksgälds verket. • * ri9ff *pi>-

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 15

opaginerad Kontrollera mot PDF

I 10 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Obligations- (jver ana utgivna obligationer föras »stamböeker», upptagande varje

.m^rskfif- obpgatiolls nummer, men indelade icke efter speciella lån utan efter procentsatser.

Obligationerna undertecknas av finansministern och direktören

tryckta namn) men förses med en handskriven underskrift av en av statssku

1 dbokskontorets tjänsteman. Dennes namn antecknas i stamboken.

De obligationers nummer, som inlämnas för inskrivning i skuldboken

och sedan förstöras, strykas i nämnda stambok. För övrigt göres i starnboken

anteckning om registrering i Algemeene rekenkamer.

Skuldbokskontoret tager även befattning med andra statsskuld an gelägenheter

än sådana, som röra »het Grootboek». Sålunda förvaltas även

den del av statsskulden, som icke är inskriven skuld (obligationsskulden);

vidare emottagas, granskas och redovisas alla genom nederländska banken

inlösta kuponger, de s. k. silverbons (av direktionen utgivna sedlar

å 272 och 1 tl.). Direktionen verkställer vidare besluten om nya Iåns

upptagande, ombesörjer teckning, obligationernas tryckning och distribuering,

o. s. v. Statsskuldbokskontoret motsvarar sålunda i stort sett det

svenska riksgäldskontoret. I sin rapport rörande statsskulden ultimo december

1915 meddelar direktören några uppgifter rörande kontorets befattning

med emitterandet av det första 5-procentiga neutralitetslånet å

275,000,000 floriner (beslutat den 23 december 1914), vilka äro belysande

för omfattningen av de arbeten, som kunna vara förenade med ett

större inhemskt låns upptagande. Teckningsställena voro 410 stycken.

Från alla dessa emottog kontoret varje dag, så länge teckningstiden varade,

uppgifter rörande verkställda teckningar. Teckningsmaterialet måste

omedelbart registreras och bearbetas, inbetalningarna antecknas o. s. v.

19,760 teckningslistor inkommo å ett belopp av 410.000,000 floriner. För

det utbjudna beloppet, 275,000,000 floriner, utfärdades inalles 500,000

obligationer (jämte lika många kupongark) i valörerna 1,000, 500, 200

och 100 floriner; men då valörfördelningen icke fullt motsvarade tecknarnas

önskningar, måste ytterligare 28 000 obligationer tryckas. Inalles

måste 443,400 stycken obligationer distribueras till de ovannämnda 410

teckningsställena. Teckningar, avseende införande ijätatsskuldboken, emottogos

icke å detta lan, lika litet som a det i mars ar 1916 upptagna 4 ,2

% lånet å 125,000,000 floriner. Båda dessa lån voro nämligen utlottningslån.

Statssk uld b okslagen medgiver för övrigt i sin nuvarande avfattning

inskrivning endast av 272» ^ och ^V2"Procents''obligationer.

Algemeene I Algemeene Rekenkamer i Haag inlösas utlottade eller uppsagda obli
rekerkamer.

aationer. ävenså emottagas, förvaras och, som ovan nämnts, förstöras annorstädes

inlösta kuponger ävensom de obligationer, som av statsskuldbokskontoret

opaginerad Kontrollera mot PDF

tillägor till Jiankoutxkottets utlåtande AV tö. til

emottagits vid inskrivning i statsskuldboken. Rekenkamer bearbetar deträkenskapsmaterial,

som skuldbokskontoret på bestämda tider översänder, ocli införlivar

detsamma i riksräkenskapen. I en delvis under markens nivå belägen,

brandsäker, mycket omsorgsfullt skyddad lokal förvaras dublettexemplaret

av stat.-skuldboken, vars komplettering ombesörjes av tre eller fyra härmed^

uteslutande sysselsatta tjänstemän. Hit insändas dagligen från kontoret

i Amsterdam koncept (enligt förebilden i Tyskland) till statsskuldbokens

komplettering, vilka koncept skola med omgående återsändas. T Rekenkamer

registreras och stämplas alla de i Haarlem tryckta, i statsskuldbokskontoret

i Amsterdam granskade, bokförda och av én tjänsteman därstädes

med handskrift undertecknade nya obligationer, som utgivas enligt

föreskrift i § 23 av det Kungl. beslutet rörande statsskuldbokslagens till

lämpning och äro avsedda att utlämnas vid uppsägning av bokfordran

(motsvarande de i Tyska riket och Preussen för samma syfte utgivna

förut omnämnda standard obligationerna). Efter verkställd registrering i

Rckenkamer återsändas obligationerna till Amsterdam-kontoret; detta har

aR t.i11 ansministcrn (i Haag) och till Rekenkamer dagli.en insända

uppgift å alla utlämnade och indragna obligationer. Obligationerna av de

tva senaste lanen ha icke försetts med handskrivna namn; alla de tre förekommande

namnen — finansministerns, skuldboksdirektörens och den ansvarige

tjänstemannens — äro tryckta. Endast skattkammarväxlarna

måste förses med handskrivna namn.

Hollands statsskuldbok.

^Iolland erhöll sin ända intill senaste tider gällande statsskuldbokslagstiftning

redan i början av förra århundradet. Dess skuldbokslagar

äro daterade den 27 januari 1809 samt den 14 januari 1815. Statsskuldbokväsendet

är alltså i Holland över flundra år gammalt och torde kunna

sägas i detta land ha haft sin vagga. År 1913 omdanades emellertid

statsskuldboken helt och hållet genom en omfattande lag av den 7 april

och tva kungl. beslut av den 5 augusti och 28 oktober angående lagens

tillämpning. Skuldbokslagen är särdeles detaljerad och innehåller

icke mindre än 90 paragrafer; de kungl. besluten innehålla sammanlagt

74 paragrafer. Den nya lagen föranleddes företrädesvis av behovet att

kunna förvandla bokskuld i obligationsskuld, vilket enligt den äldre lagstiftningen

ej kunde ske. I många andra avseenden var den gamla lagen

föråldrad; så t. ex. måste fordringsägare själv lyfta sina räntor i räntekontoret,

o. s. v. Statsskuldboken var på väg att mista sin popularitet

och behövde moderniseras.

/ lublettexeinplaret

av

statsskuldboken.

Stculdbotcen«

ålder.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Tyska förebilder.

fransk förebud.

Skuldbokens

indeJninr/.

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Skuldbokslagen av år 1913 är i allt väsentligt byggd på den tyska

skuldbokslagstiftningen. Sålunda är en skuldboksfordran grundad uteslutande

å inskrivningen i statsskuldboken, icke på något av staten utställt

certifikat eller liknande fordringsbevis; inskrivning kan vinnas såväl genom

inlämnande av obligationer som genom kontant inbetalning (det senare

dock endast då nytt lån upptages; någon »öppen kredit» äger icke

den holländske finansministern). Då de båda sista lånen äro uteslutna från

statsskuldboken, kan för närvarande inskrivning äga rum endast mot inlämnande

av obligationer, tillhörande förut upptagna lån; vidare är

andra-person -institutet infört, systematiseringen av statsskuldboken är

ungefär densamma som i Tyskland o. s. v. 1 detaljer förekomma emellertid

åtskilliga ganska avsevärda avvikelser från den tyska förebilden.

I vissa hänseenden stöder sig skuldbokslagen även på franska förebilder,

t. ex. i fråga om medgivandet av inskrivningar av kapitalbelopp,

till vilka den inskrivne behåller kupongarken och själv inkasserar räntorna.

Den holländska statsskuldboken, litt. B, är en modifierad form av

den franska »inscription mixte >, vilken typ även återfinnes i Sveriges statsskuldbok

men hos oss i mycket ringa utsträckning tagits i anspråk. För

skuldboksfordringar av nämnda kategori utlämnar direktionen särskilda

kupongark, vardera omfattande tio kuponger (ingen talong). Efter fem

års förlopp erhåller fordringsägaren, sedan han styrkt sin identitet, ett

nytt sådant kupongark, dock ej med samma nummer som det föregående,

utan i fortsatt nummerföljd, och av den serie han önskar. Kupongerna

inlösas i Nederländska banken.

Den holländska statsskuldboken är uppdelad i två huvudavdelningar.

1) Grootboek A för inskrivningar, å vilka skuldbokskontoret utbetalar

räntorna å förfallotiderna på något av de i lagen medgivna

sätten;

2) Grootboek B, för inskrivningar,, å vilka ränta utbetalas endast

mot företeende av å innehavaren ställda kuponger.

Skuldboken A uppdelas i nya och gamla skuldboken; den förra är

inrättad efter den nya skuldbokslagens av år 1913 föreskrifter; den senare

utgör den vid nämnda lags trädande i kraft redan befintliga.

Inom såväl skuldboken A som B finnas särskilda system för var och

en av procentsatserna 2ll2, 3 och 3l/2. Inskrivning av obligationer med

andra räntesatser är icke medgiven. De senast upptagna 5 och 4x/2 % lånen

äro utlottningslån och såsom sådana mindre lämpade för statsskuldboken.

Inom skuldboken A föras, förutom konton mellan fordringsägarne

och staten, för varje räntetyp tre räkningar, nämligen:

s. 113 Kontrollera mot PDF

/Utägor till Bankoutskottets utlåtande Nr 15. 113

. för a innehavaren lydande, av staten utgivna obligationer, ut
färdade

på grund av särskild lag rörande upptagandet av visst b stående

lån;

b) för lika beskaffade obligationer, utgivna på grund av statsskuldbokslagens

bestämmelser (obligationer av standardtyp);

c) för »amortiserad » skuld. *

Räkningarna a) och b) torde närmast motsvara det tyska systemets

räkning »Briefschuld >; de påföras alla nyutgivna obligationer men gottskrivas

alla i bokskuld förvandlade (och därefter förintade) obligationer.

Till räkningen c) (»Geamortiseerde Schuld») överföras bland annat de i

amorteringssyfte uppköpta inskrivningar (i statsskuldboken) eller innehavareobligationer.

Statsskuldböckerna äro indelade efter registerprincipen, så att den

första serien innehåller alla inskrivningar, vilkas ägares namn begynna cipm

på bokstaven A i kronologisk följd, andra serien alla med namn på B

o. s. v. Inom var och en serie börjar kontonas nummerföljd med 1. Systemet

synes medföra den olägenheten, att antalet erforderliga skuldböcker

härigenom blir onödigt stort.

Den

års slut

holländska »geconsolideerde» statsskulden utgiorde vid 1915 ln*krivning
^

ärna a om
löpande

med 21/2 % ränta........................... 580,344,000 fl.

8 » 3 % » 500,987,900 »

8 * 3^ % » 49,959,450 »

8 51 5 % » (1914 års neutralitetslån)

.................................................. 275,000,000 »

Summa 1,406,291,350 fl.

Härtill kommer det under år 1916 upptagna 41/» % neutralitetslånet

å 125,000,000 fl.

Skulden mot skattkammaranvisningar och promesser samt silverbons

utgjorde vid 1915 års slut 154,564,784 fl.

I statsskuldboken voro vid samma tidpunkt inskrivna följande belopp;

med 272 % ränta............................................ 576,788,750 fl.

‘Al/ o/

O / O ■V

322,626,350

22,293,750 *

Summa 921,708,850 fl.

>

s. 114 Kontrollera mot PDF

114 Bilagor till Bankoutskotteis utlåtande Nr 45.

Av hela 2l/2, 3 och Sl/2 procentsskulden är sålunda ej mindre än

81 % inskriven i statsskuldboken. Härvid är att märka, att omkring

Administra- 162,700,000 floriner äro inskrivna genom de s. k. »Administratiekantoren»,

hekontoren. enskipia kontor (Rothschild, Osy, FeensDa m. fl.), som på den tid, då

staten ej själv utställde obligationer, övertogo störa delar av statsskulden

genom inskrivning i statsskuldboken och sedan i sin ordning verkställde

upplåning genom utfärdande av »certifikat», försedda med kuponger och

talong. Dessa kontor existera ännu, men torde numera snart vara överflödiga.

Deras certifikat förvandlas alltmera i vanliga .statsskuldboksinskrivningar,

i det de överföras från respektive Admistratiekantors konto

i statsskuldboken till konton för de särskilda innehavarne.

in tö år» Under år 1915 inlämnades obligationer för inskrivning å sammanlagt

bokskuld. 17 043^50 under det att obligationer uttogos (på grund av inskrivningars

upphävande) å allenast 936,150 floriner, allt i statsskuldboken Lätt. A.

I boken Lätt. B förekom under nämnda år varken någon ny inskrivning

eller någon uppsägning av inskrivning.

Från ett konto till ett annat överflyttades under är 1915:

i statsskuldboken Lätt. A .......................... 71,993,650 fl.

i > »B ........................ 1,238,350 »

Sistnämnda siffror antyda, i vilken betydande omfattning statsskuldboksfordringar

under året försålts; i dessa belopp torde emellertid även

pantsättningar eller tillfällig överlåtelse av bokfordran pa tredje person

vara inbegripna. Statsskuldboksfordringar äro noterade å börsen; köp och

försäljningar förmedlas i mvcket stor utsträckning av mäklare och fondhandlare.

Av nämnda överförda belopp utgjorde endast 6,669,000 floriner

överföringar från Administratiekantorens konto till enskilda certifikatinnehavares.

Under år 1915 verkställdes icke någon inskrivning genom kontant

inbetalning ej heller under år 1914. Sådan kan nämligen endast äga

rum i samband med upptagande av särskilt lån, för vilket statsskuldboken

står öppen. Sådant lån har icke under året emitterats.

Ateism köp av I amorteringssyfte har staten själv under ar 1915 uppköpt statsskuldinsknvninqar

befordringar för ej mindre än i runt tal 8,514,000 floriner. (Inköpen

‘ringssyfte, ske i den öppna marknaden; å börsen noteras skuldboksinskrivningar till

belopp av 1,000 floriner.)

Detta belopp har använts för inköp av:

21/, procentsinskrivningar till en kurs av

6iy4— 6615/lö % .......................................... 2,313,400 fl.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Bilagor

3 procentsinskrivningar till en kurs av

6 7 27/32 77 % .............................................. 5,396,600 »

31/2 procentsinskrivningar till en kurs av

8()iVin — «5y8% .................................... 804,000 »

Av nämnda amorteringsbelopp falla omkring 2,160,000 floriner på år

1914 och återstoden pa ar 1915. (Uppköpen lör 1914 års amortering kunde

icke fullbordas under år 1914 på grund av börsens stängning vid krigsutbrottet.

) °

Lägsta börskursen var:

å 21/2 procentsinskrivningar

»3 »

3 3 V2

» 3‘/2 procentsobligationer till visst lån

1914

(före krigsutbrottet)
-

653/8

1915

61

6878

83

79

År 1915 hade statsskuldboksdirektionen att utbetala räntor å samman

lagt 24,868,000 floriner för i statsskuldboken A inskrivna belopp.

Av dessa räntor utbetalades genom anvisningar (å lägst

100 11.) å Nederländska banken

genom överföring från statens giroräkning i Nederländska

banken till enskildas giroräkningar i samma bank

genom kontant utbetalning i statsskuldbokskontorets kassa

(räntor å högst 100 Hd;

varjämte inlevererades till statskassan beloppet för under

året preskriberade räntor

(Preskriptionstiden för förfallna räntor är endast 4 dr,

tiden räknat.)

11.479.000 fl.

12.986.000 »

114,600 »

17,800 »

från förfallo
-

Räntebetalning genom överföring på giroväg åtnjuter en hastigt växande

popularitet. Redan första året skuldbokslagen var gällande (år 1914)

Intalades räntor på överföringsväg till ett belopp av 5,3 miljoner floriner.

År 1915 hade beloppet, som framgår av ovanstående uppgift, ökats till

nära 13 miljoner floriner. Detta betalningssätt är mest använt vid likvider

till personer, bosatta utom Amsterdam.

Räntebelopp intill 100 floriner kunna betalas med postväxel. För

högre belopp kunna erhållas anvisnigar å Nederländska banken, vilka mot

en liten provision inlösas av varje bankir eller fondmäklare. Såsom

framgar av förestående siffror, är även denna betalningsform i hög grad

anlitad. &

RtinUrrna»

utbetalning.

Överföringen*

popularitet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Kvittens pa

förhand.

.Specifikation

av inskrivningarna.

Autlra
persons
institute!
-

116

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

Innan utbetalning i någon form av ränta sker, skall den, som är berättigad

att uppbära räntan, på förhand insända en kvittens (» saldobiljet»)

på vilken han ifyllt namn, adress, inskrivet kapital, lialvårsräntebeloppet,

kontots nummer i statsskuldboken o. s. v. Kostnaderna för räntebetalningen

bestridas av emottagaren; giroöverföringar äro däremot kostnadsfria.

Förenämnda i den holländska statsskuldboken inskrivna belopp,

921,708,850 floriner, fördelade sig vid 1915 års slut på följande olika in
-

skrivningsgrupper:

Statsinstitutioner............................................

Provinser, menigbeter, vattenföretag

(waterschappen)

Välgörenhetsanstalter

Kyrkliga anslutningar och kassor, kloster

in. in.....................................................

Undervisningsanstalter

Diverse stiftelser och anstalter

Administratiekantoren

Minderåriga och under förmynderskap

ställda...........................................;..............

Under administration ställda kapital med

bestämmelser om nyttjanderätt m. m.

Alla övriga kapital (enskilda personeras.v!)

237,129,100 11.

23,244,300 *

100,504,250 »

28,130,200 »

8,539,950 »

60,772,750 »

162,695,200 »

36,857,400 »

117,980,350 »

145,855,650 »

Summa 921,708,850 fl.

Teckningarna fördelade sig vid 1915 års slut lokalt på följande sätt:

Inom Holland tecknade 836,900,000 fl.

Inom kolonierna tecknade 29,917,500 »

Utom holländska riket tecknade 54.891,350 »

Summa 921,708,850 fl.

Som i annat sammanhang omnämnts har även Holland infört samma

fullmaktsinstitut som den tyska statsskuldbokslagen till förenkling av

proceduren med inskrivningars överföring vid dödsfall. Fn statsskuldbokens

fordringsägare kan alltså under lifstiden utse en eller flere personer

att efter sin död förfoga över inskrivet kapital och räntan dära. Den

sålunda förordnade behöver allenast förete dödsattest för den insknyne och

nödiga identitetshandlingar och är sedan berättigad överföra inskrivningen

på arvingarna. Den såsom »andre person» förordnade är, enligt skuld
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr In.

bokslagens 18 §, ansvarig och skyldig att göra räkenskap inför den avlidnes

arvtagare eller andra rättsinnehavare. Bestämmelserna i Burgerlijk

Wetboek, artikl. 10(14 och 1008, mom. 1, finna även tillämpning i detta

hänseende.

Andre-personsförordnandet är rent personligt och kan när som helst

upphävas, under den inskrivnes livstid av honom själv, efter hans död

av hans arvingar eller rättsinnehavare (vare sig alla gemensamt eller var

och en. för sin del), av den efterlevande maken eller makan under förututsättning

av fortsatt egendomsgemenskap, av konkursförvaltning o. s. v.

För att bereda de härtill behöriga tillfälle att efter dödsfallet utöva denna

sin rätt är det föreskrivet, att den som »andre-person» inskrivne ej äger

utöva sin befogenhet, förrän 30 dagar förflutit efter dödsfallet. Andrepersonsuppdraget

upphör att gälla ett år efter dödsfallet.

Gifta kvinnor äga icke åtaga sig ifrågavarande uppdrag men ha däremot

befogenhet att utse andre person. Även i ett par andra hänseenden

gälla inskränkningar i rätten att utöva andre-personsuppdrag.

följande avgifter uttagas vid handläggande av statsskuldboksärenden: Avgifter.

för införing eller strykning av anteckning å en räkning 0,75 fl.,

för överföring av skuldboksfordran från ett konto till ett annat eller

för inskrivning av obligationer 0,io fl. för varje 1,000 fl. eller del därav:

för upphävande av inskrivning och uttag av obligationer 0,20 fl. för

varje 1,000 fl., dock minst 0,20 fl. för varje obligation;

för växling av obligationer i andra valörer 0,20 fl. för varje (utlämnad)

obligation;

för varje kupongark (om 10 kupongerl till inskrivningar i skuldboken

B 0,15 fl.:

för en avskrift eller ett utdrag ur ett konto i statsskuldboken 0,io fl.

för varje post och 0,10 fl. för varje anteckning, dock minst 0,50 fl.

Dessutom tages avgifter för blanketter, 21/2— 5 cents per styck, vid köp av

100 stycken, 2—4 cents per styck, och ränteemottagare får i form av avdrag

å räntebeloppet vidkännas portokostnaderna för beloppens försändning.

Den holländska fonderade statsskulden är till större delen upptagen suastkuiför

produktiva ändamål, dock icke uteslutande. Att 1914 och 1916 års dens atmänälån

å sammanlagt 400 miljoner floriner upptagits till neutralitetskostna- ning''

dernas bestridande, är redan nämnt; men även tidigare upplåning har

skett för löpande utgifter, exempelvis 1911 års 31/2% lån å. omkring^1/,

piiljoner floriner, som upptogs till täckande av brister i vissa statsbudgeter

under år 1895—1909.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 32 käft. (Bil. till nr 45.) 16

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Danmarks statsskuldsförhållanden.

Upptagandet av statslån äger i Danmark rum på initiativ av regeringen,

som genom finansministern avlåter proposition till riksdagen; det

kungliga förslaget behandlas av riksdagen i samma ordning som övriga

regeringspropositioner. I förslaget uppdragas gränserna för lånebeloppet,

maximiräntefoten och den ungefärliga kapitalrabatten samt angivas lånets

övriga huvudvillkor. I regel godkänner riksdagen de kungliga förslagen

rörande lån utan ändringar. Riksdagsbeslutet promulgeras sedermera i form

av en »finanslov».

Före världskrigets utbrott upptogos statslånen företrädesvis för produktiva

ändamål, men upplåning verkställdes även för täckande av löpande

utgifter, brister i statsregleringarne o. s. v. Efter krigsutbrottet har upplåningen

i övervägande grad avsett försvars- och neutralitetskostnader.

Den danska stats>kulden var före kriget företrädesvis placerad i utlandet

(England, Frankrike o. s. v.); upplåningen i utlandet förmedlades

av utländska banker och bankirhus.

Efter världskrisens utbrott hava lånen måst upptagas inom landet.

Vid emitterandet i november 1914 av det första krigslånet å 60 miljoner

kronor medverkade vissa statsprivilegierade finansinstitutioner, Nationalbanken

i Köpenhamn, de största assurancekompanierna i landet, det store

Nordiske Telegrafselskab m. fl. Ett i juli 1915 upptaget lån å 60 miljoner

kronor mot »statsgaeldsbeviser» med 10 års löpetid övertogs mot provision

fast av de stora huvudbankerna, nämligen Privatbanken i Köpenhamn,

den danske Landmandsbank, Nationalbanken samt Fåne- och

Diskontobanken.

Under kristiden har även tillfällig upplåning mot skuldförbindelser

av olika slag ägt rum, bland annat mot * statsbeviser» med 1 års löpetid,

gällande som sedlar vid inbetalningar till staten.

Obligationer och vissa andra statsskuldförbindelser äro försedda med

finansministerns namn (tryckt) samt statsgäldsdirektörens (handskrivet);.en

tjänsteman vitsordar genom handskrivet namn, att vederbörlig registrering

av handlingen ägt rum.

Statsskuldsförvaltningen.

Förvaltningen av statsskulden är i sina huvuddrag ordnad på följande

sätt.

Under finansministeriets andra departement och närmast under departementschefen

och statsgäldsdirektören sortera två samordnade byråer,

som förvalta var sin del av statsskulden. Dessa äro:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 15. 11''J

1) kontoret för udenlandske betalinger, som ansvarar för de i utlandet

upptagna statslånen och förvaltar vissa fonder, samt

2) statsgieldskontoret, som verkställer besluten rörande nya lån och

speciellt handhar förvaltningen av den inländska skulden samt ansvarar

för statsskuldboken.

Obligationer och kuponger inlösas, förutom av vissa banker, av finanshovedkassen.

Dessa tre avdelningar hava sina lokaler i samma hus.

De bada kontorens räkenskaper och deposita äro underkastade revision

av »kontrolrevisionen under 2:det departement».

förvaltningens och redovisningens sönderdelning på två byråer innebär

tvivelsutan en föga ändamålsenlig splittring. De båda kontoren arbeta

för övrigt delvis efter olika metoder.

Personalen vid utländska kontoret utgöres av kontorschef och 7 ordinarie

tjänstemän och vid statsgäldskontoret av kontorschef, 6 tjänsteman

och 2 kvinnliga ordinarie assistenter.

Kontoren äro öppna vardagar mellan 12 — 5.

Kontoret för udenlandske betalinger ombesörjer räntelikviderna för

de utländska lånen samt bokför och redovisar i utlandet inlösta obligationer

och räntekuponger på i huvudsak samma sätt som riksgäldskontor.

En egendomlighet för likviden av räntorna å Danmarks lån i utlandet

är, att de utländska låneövertagarna hava inlösningsmonopol på hela

det halvårsvis förfallande räntebeloppet; kuponger, som inlösas i tmanshovedkassen

i Köpenhamn gottskrivas alltså det utländska bankhuset och

detsamma tillgodoräknar sig även inlösningsprovisionen därå.

Preskriptionstiden för kuponger är i regel 20 år.

Inlösta kuponger förstördes tidigare efter fem års förlopp men brännas

nu på grund av bristande utrymme efter betydligt kortare tid. Detsamma

gäller inlösta utlottade obligationer; dessas förstöring äger rum i

närvaro av notarius publicus.

Staisskuldboksväsendet i Danmark står, jämfört med Tysklands och

Hollands, på en mera primitiv ståndpunkt, men är tydligen statt i utveckling.

Även i Danmark synes nämigen den inhemska lånepolitiken

medföra som oundgänglig följd reformering och utveckling av statsskuldbokssystemet.

I stort sett följer den danska statsskuldboken samma huvudlinjer,

som den svenska hittills följt. Inskrivningarna äro av två slag:

1) »almindelig indskrivning», varvid de inlämnade obligationerna ingå

i statens behållning: då kapitalet önskas åter, utlämnas andra obligationer

av samma lån;

2) deposito-indskrivning, varvid de inlämnade obligationerna mottagas

s. 120 Kontrollera mot PDF

120 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 15.

och förvaras såsom den inskrivnes egendom samt vid anfordran återlämnas.

Till almindelig - inskrivning mottagas ej obligationer, tillhörande

utlottningslån.

En annan egendomlighet för Danmark är. att även obligationer, utfärdade

av Kongeriget Danmarks Hypotekbank, mottagas till depositoinskrivning

(enligt lag av den 6 april 1906).

Bestämmelserna rörande in.-krivning i statsskuldboken äro ganska

kortfattade och finnas sammanförda i finansministeriets kungörelse av den

12 december 1901.

Liksom hos oss utfärdas vid inskrivning bevis, som dock måste vara

försedda med underskrift av finansministern och statsgäldsdirektören. Påskrift

å beviset rörande utlottning av obligationer verkställes dock, enligt

förordningen, av statsgäldsdirektören ensam. Bevisen kunna icke överlåtas.

Skall överlåtelse av kapitalet ske. måste nytt bevis utfärdas. Däremot kan

ett inskrivningsbevis på vissa villkor pantsättas.

Räntan å inskriven fordran betalas medelst check på Nationalbanken,

då beloppet utgör minst 50 kronor (i så fall portofritt för emoitagaren),

men utbetalas även kontant. Beviset måste företes i statsgäldskontoret för

att förses med påstämpling rörande räntebetalningssättet. (Detta erfordras

icke i Sverige; i Tyskland och Holland utfärdas, som förut omtalats ingå

inskrivningsbevis).

Bortkommer ett inskrivningsbevis, kan ägaren utfå ett nytt mot erläggande

av 2 kronor och avgivande av förklaring, att det bortkomna beviset

är dött och värdelöst.

Inskrivningen är avgiftsfri, men då kapitalet uttages, erlägges eu avgift

av 1 krona för varje depositionsbevis med tillägg av 1 krona för

varje belopp av 5,000 kronor uttaget kapital. En ägare av statsfordran

kan alltså uttaga en del av sin fordran mot erläggande av avgift å denna

del och utfår därvid ett nytt inskrivningsbevis å återstående beloppet.

Uttages obligationer å bevis rörande »alrnindelig'' inskrivning, erlägges

en avgift av 1 krona för varje obligation, som uttages.

Huvudexemplaret av statsskuldboken förvaras i statsgäldskontoret. Därstädes

förvaras ock de ganska fåtaliga deponerade obligationerna. Ett utdrag

av statsskuldboken är deponerat i Köpenhamns handelsbank, varest

det efter hand genom statsgäldskontorets försorg kompletteras.

s. 121 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Banlcoutskottels utlåtande Nr //>.

121

Riksdagens ekonomiförvaltning i Tyska riket, Holland och

Danmark.

I planen för studieresan ingick, såsom redan meddelats, studium av de

organisationers byggnad och arbetssätt, som handhava riksdagens ekonomi-

och fastighetsförvaltning.

Tyvärr^ medgav den begränsade tiden samt det mödosamma studiet

av det omfångsrika maskineriet för statsskuldens förvaltning endast mera

flyktiga besök vid de s. k. riksdagsbyråerna i Danmark, Tyska riket och

vid motsvarande förvaltningsorgan i Holland. Det planerade besöket vid

den preussiska lantdagsförvaltningen måste tyvärr helt och hållet uppgivas.

Någon mera uttömmande redogörelse för de ekonomiska förvaltningssystemen

vid respektive parlament är jag därför icke i tillfälle förebringa.

Jag nödgas inskränka mig till att vördsamt meddela endast några

strödda uppgifter och iakttagelser, som för herrar fullmäktige såsom handhavare

av den svenska riksdagens ekonomiförvaltning möjligen kunna vara

av intresse.

Den tyska riksdagens förvaltningsorganisation.

Den högsta ledningen av förvaltningen utövas av riksdagspresidenten

och de två vice presidenterna. Presidenten antager och entledigar riksdagens

tjänstemän och betjänte och äger besluta i avseende å utgifter för riksdagen

inom den fastställda staten.

Bland ledamöterna av riksdagen utses för varje riksdag genom val

åtta »Schriftftihrer» (sekreterare), som ha att ombesörja upprättandet och

tryckningen av protokoll över förhandlingarna m. m. samt att biträda presidenten

vid handläggandet av riksdagens yttre angelägenheter.

Bland ledamöterna utnämner presidenten två »Quästorer» för kassaoch

räkenskapsväsendet.

Presidenten, sekreterarne och quästorerna bilda »Vorstand des Reichstages».

Presidenten, som väljes av riksdagen för hela legislaturperioden (fem

år), utövar även mellan riksdagarna chefsskapet för riksdagsförvaltningen.

Först i och med riksdagsperiodens utgång eller efter en upplösning av

riksdagen upphör denna hans funktion. I sådana fall är det vanligt, att

s. 122 Kontrollera mot PDF

122 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

presidenten uppdrager åt riksdagsdirektorn att utöva högsta chefsskapet

över förvaltningen med viss inskränkning. Bland annat må, under ett

sådant interregnum, icke pensioneringar eller anställande av personal å

stat förekomma. Direktorn har att avlägga räkenskap för förvaltningen

inför nästföljande riksdags president.

Även quästorerna funktionera, liksom presidenten, under hela legislåturperioden.

Mellan legislaturperioderna övertager direktorn även dessas funktion

så till vida, att han är bemyndigad utfärda vissa kassaanordningar.

De egentliga och permanenta förvaltningsorganen utgöras av följande:

1) direktorn för riksdagen,

2) riksdagens byrå,

3) stenografbyrån,

4) biblioteket,

5) maskinförvaltningen och

6) husförvaltningen.

Direktorn som är riksdagens främste tjänsteman, leder under presidentens

överinseende förvaltningen i dess helhet och ansvarar för dess

behöriga gång. Han äger tillika viss skyldighet biträda presidenten med

förberedande åtgärder för underlättande av förhandlingarnas ledande. Direktorn

åtnjuter en avlöning av 10,000 mark samt tjänstevaning i eu

omedelbart intill riksdagshuset belägen offentlig byggnad.

Riksdagens byrå i egentlig mening.

Förvaltningsorganet i egentlig mening utgöres av riksdagens byrå.

Dennas verksamhet sammanfaller i stort med de svenska riksdagskansliernas

arbete (dock att stenograferna vid tyska riksdagen ha sin säskilda

avdelning) samt med en del av riksgäldskontorets befattning med riksdagens

löpande angelägenheter. Byrån består av följande fem underavdelningar:
a)

arkiv-(registratur- ''avdelning,

b) räkenskapsavdelning,

c) kassa,

d) kansli,

e) vaktbetjäntavdelningen.

Arkivavdelningen är lokalt mycket omfattande och fyller den för riksdagsarbetet

mycket betydelsefulla uppgiften att till löpande akter ordna

och sammanställa de olika riksdagsärendena, saväl lag- som förvaltningsärenden.

Varje sådan akt innefattar i kronologisk följd allt vad i ett

visst ärende i riksdagen förekommit. Dessa akter äro sinsemellan särdeles

s. 123 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottetx utlåtande Nr 15. 123

omsorgstulit ordnade och val registrerade. Arkivet utgör också eu mycket

anlitad institution, i hög grad ägnad att underlätta riksdagsarbetet.

1 den svenska riksdagen saknas annan motsvarighet härtill än de visserligen

överskådliga men givetvis alltför knapphändiga och otillräckliga registerverken

av dohan Johansson i Noraskog och doktor Hagman.

RäkensJcapsavdelningen ansvarar för redovisning och bokföring av anslagen

. till riksdagskostnaderna, för utgifternas vederbörliga granskning och

bokföring, för upprättandet av statförslag, expeditionsarbetet m. m.

%assan handhar in- och utbetalningarna för riksdagens räkning.

kansliet utföres, huvudsakligen genom kvinnlig personal, allt erforderligt

maskinskrivningsarbete. Personalen är i regel kunnig i stenografi.

Räkenskapsavdelningen, kassan och kansliet utföra alltså en stor del

av det arbete, som nu åligger riksgäldskontoret, företrädesvis dess kameralbyra.

Vaktbetjäntavdelningen ombesörjer alla budskickningar samt uppassningen

vid plenarsammanträdena o. s. v.

Härjämte finnes inom riksdagshuset ett >hustryckeri», vari mera brådskande

trycksaker av ringa omfattning (föredragningslistor, formulär, adresser,

kallelser o. s. v.) samt även motioner utföras. Det egentliga riksdagstrycket

utföres genom privata tryckerier.

A den egentliga riksdagsbyrån tjänstgöra permanent, förutom direktorn,

fyra räkenskapsråd och sju andra biträdande tjänstemän, vilka handhava

expeditionen.

Stenografbyrån,

vars permanenta personal utgöres av inalles tolv tjänstemän, ombesörjer

de stenografiska protokollen. Byrån har sin egen föreståndare, ett Geheime

Kechnungsrat.

Maskinavdelningen

förestås av en ingenjör med en övermaskinist samt underordnad personal

såsom biträde.

Husförvaltningen

handhaves närmast av en husinspektor, som vid sin sida har en andre

husinspektor samt vaktinästarpersonal.

Biblioteket

har sin särskilda chef och en relativt fristående förvaltning.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Bilagor till Bankoutskoliets utlåtande Nr 45.

Riksda gsrestaur anten

sorterar närmast under direktorn och den ekonomiska förvaltningsbyrån.

Direktorn upprättar kontrakt med vederbörande restauratör; för närvarande

innehaves restaurationsrättigheten av »Hotelbetrieb Actien Gesellschaft»

i Berlin.

Enligt kontraktet är innehavaren pliktig att under riksdagarna till

fastställda pris tillhandahålla noggrant specificerade rätter och drycker

(även alkoholhaltiga).

Mellan riksdagarna är han skyldig hålla servering, samt, enligt direktorns

föranstaltande, även vid kongresser, festliga tillställningar i riksdagshuset

o. s. v., men han är då ej bunden av prislistorna.^

Restauratören åtnjuter avsevärda förmåner, förutom erforderliga lokaler,

fri värme, ljus, gas och vatten tillhandahalles honom fritt en hel

del inventarier, däribland kopparkärl och viss bordsservis (dock ej glas,

porslin och duktyger).

Städning och renhållning av restaurationslokalerna i huvudvåningen

(med undantag för ett bufférum) oinbesörjes av riksdagsförvaltningen; övriga

restaurationslokalers rengöring bekostas av restauratören.

Denne anställer och avlönar själv personal. Do; k erhålla uppassande

(som äro av manligt kön) viss ersättning av riksdagsförvaltningen (2 mark

per dag, då plenum eller utskottssammanträden hållas, samt 1 mark per dag

under hela den övriga riksdagsperioden, även under jul-, påsk- och pingstferierna).

Hotellaktiebolaget uppbär årligen av riksdagen ett bidrag av

6,000 mark till restaurantens drift, under förutsättning att riksdagspresidenten

förklarat sig nöjd med densamma under riksdagen. Restauratören

äger rättighet att utskänka spritdrycker. Kontraktet upprättas varje gång

för två år.

Särskilda böcker för anmärkningar och klagomål skola finnas utlagda

i restaurantlokalerna och skola företes för direktorn.

Serveringslokalerna äro två, belägna i själva huvudvåningen; de äro

rymliga men dekorativt överlastade.

Ur den för normala förhållanden gällande prislistan a maträtter torde

några utdrag böra meddelas.

Prislistan, som nominellt gällde även för senaste riksdag, ehuru den

i vissa stycken måst suspenderas, upptager bland annat följande:

soppor, ett tiotal, till pris mellan 25 och 50 pfe,

fiskrätter, 15 olika å 1,25 — 1,50 m.,

kötträtter, på beställning: 18 stycken å 0,60—1,25 m.,

entrecötes för två personer 3,00 m.,

chateaubriand » » 3,00 in.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45. 125

Dessutom upptager prislistan diverse rätter, färdiga till omedelbar

servering.

Till ett pris av 1,25 m. skall följande diner serveras:

soppa,

grönsaksrätt eller fiskrätt,

stek med kompott,

ost och smör.

För riksdagens betjänte skall middag, bestående av soppa och köttratt

med potatis eller grönsaker, serveras till ett pris av 0,5o m.

Vinlistan är mycket omfångsrik.

Köket är beläget i jordvåningen under restaurantlokalerna. Alla spisar

och ugnar äro inrättade för gas.

Åhöraretribunen.

över allmänhetens tillträde till åhörareläktarna bestämmer presidenten.

Sedan^ de platser avräknats, som sta till förfogande för hovet, diplomatiska

kåren, förbundsrådet, medlemmar av riksdagen och preussiska

lantdagen, presidenterna o. s. v., återstå för allmänheten allenast 40 platser.

Anmälan för erhållande av tillträde till tribunen göres dagen före

plenum å riksdagens byrå. Platserna äro onumrerade. Blir under ett

pågående plenum en plats ledig å tribunen, kan platsen omedelbart

ställas till annan persons förfogande.

För presstribunen utlämnar riksdagsbyrån å viss person ställda inträdeskort,

gällande för numrerad plats och för hela riksdagen. På framställning

av tidningsredaktion utställes även å viss person lydande suppleantkort.

Aven några onumrerade referentplatser finnas.

Med dispositionen av biljetter till övriga åhörareplatser tager byrån

ingen befattning.

Med ledamotskapet förenade ekonomiska förmåner.

„ , Riksdagsman åtnjuter ett ärligt arvode av 3,000 m. som utbetalas

a följande tider:

med 200 m. den 1 december,

» 300 » » 1 januari,

» 400 » > 1 februari,

* 500 » » 1 mars,

» 600 » » 1 april och

* R?00 ;> vid riksdagens slut (eller ajournering), såvida icke

riksdagsman varit frånvarande, i vilket fall visst avdrag göres.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 saml. 32 höft. (Bil. till nr 45.) 17

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Nyvald riksdagsman, som inträder i riksdagen under päåengde säsong,

erhåller 20 m. om dagen intill nästföljande likviddag, dock sammanlagt

ej utöver det belopp, som då skulle utbetalts. Riksdagsman, vars mandat

upphör eller nedlägges under riksdagen, erhåller likaledes 20 m. per dag

från senaste likviddag, dock tillsammans ej utöver vad han skulle erhållit

vid nästkommande betalningsdag. Detsamma gäller, om riksdagen upplöses.

Riksdagsman åtnjuter fria resor å de tyska järnvägarna under hela

riksdagssäsongen samt åtta dagar före och åtta dagar efter densamma.

Fribiljett, gällande för hela riksdags-(» legislatur Dperioden, utfärdas

genom departementet för det inre. Efter dennas slut eller i händelse av

mandatets upphörande tidigare skall biljetten återlämnas till riksdagens

byrå. Biljetten berättigar till fri resa å alla tyska stam- och bibanor

men ej å s. k. »Kleinbahnen» och spårvägar. Resan får företagas i vilken

vagnsklass och å vilket ordinarie tåg som helst, men för sovvagn måste

stadgad avgift bekostas av den resande. Resgods till 50 kg. får medföras fritt.

Speciella anordningar till ledamöternas bekvämlighet.

I riksdagshusets jordvåning finnes en sanitetsavdelning, bestående av

bad- och duschrum, gymnastiksal med mekaniska anordningar, ett avklädningsrum

samt ett större sjukrum med sjukvårds- och förbandsartiklar.

Badavdelningen innehåller tre duschrum, med sittdusch och vanlig

dusch (varm och kall) samt ett badrum med två marmorinfattade badkar.

Badbetjäningen avlönas av riksdagsförvaltningen, ävenså massören, som

skall vara sjukvårdskunnig, samt biträdet vid den mekaniska gymnastiken.

Till sanitetsavdelningen hör ett mindre friserrum. Frisören har lokal, ljus

och värme fritt men uppbär ingen avlöning av riksdagsförvaltningen.

I riksdagshusets övervåning finnas ett hundratal smärre enfönstriga

arbets- och vilorum för enskilda riksdagsmän, kart och ett av dessa rum

får disponeras av tre å fyra ledamöter, vilkas visitkort finnas uppsatta å

dörrarna. Inredningen är mycket enkel: en vilsofla, ett skrivbord med

stol, ett bord med skåp för skrivmaterialier, ett skåp i fyra avdelningar,

var och en med särskilt lås. Därtill kommer i varje rum såväl telefon

som en över vilsoffan placerad makrofon, genom vilken respektive talares

namn utropas från plenisalen, så att detsamma kan förnimmas över allt

i dessa arbetsrum.

I mellanvåningen finnas å en lättillgänglig plats två mindre rum

för ombyte av kläder.

I samma våning finnes postlokal (rörpostsystemet har inom huset en

mycket stor användning). Ovanför postlokalen är en telefon central belägen,

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr to.

varest en telefonist efter namnanrop förmedlar förbindelse direkt mellan

225 telefoner inom huset samt även på vanligt sätt mellan dessa och telefonabonnenter

utanför riksdagshuset.

Bostadslokaler.

1 själva riksdagshuset har blott förste husinspektorn sin bostad. Andre

husinspektorn, övervaktmästaren (der Botenmeister), övermaskinisten, en

eldare samt portvakterna ha bostad i en närbelägen, staten tillhörig byggnad.

Riksdagspresidenten har i samma byggnadskomplex represen tationsvaning

och boställsvaning; i samma hus har även riksdagsdirektör!! sin

bostad.

Diverse.

Riksdagshuset uppfördes åren 1884—1894 och kostade över 28 miljoner

mark (mark- och planeringskostnader oberäknade). Husets möblering

och konstnärliga utsmyckning kostade omkring 8,200,000 mark.

Uppvärmningen av riksdagshuset äger rum dels med ånga, dels med

varmt vatten. Korridorerna, trapphusen och hallarna uppvärmas genom

ånga, biblioteket, arbetsrummen, eu av restaurationslokalerna, riksdagens

byrås lokaler, bostäder och klosetter genom varmt vatten. Ett blandat

uppvärmningssysteril varm luft (ånga) och (i fönsternischerna) varmt

vatten användes för sessionssalarna, läsesalarna och den s. k. långsalen i

restauranten. För den stora plenisalen finnas alldeles särskilda, från

Övriga, uppvärmningsanläggningar skilda anordningar (DampfwarmwasserLuftheizung).

Rummen uppvärmas till + 20 ° C, hallarna till + 10 ° C.

Belysningen med elektriskt ljus astadkommes genom egen belvsninersan

läggning.

Beträffande luftväxlingen torde böra nämnas, att luftmängden ombytes

i plenisalen fem gånger i timmen; i övriga sessionssalar, läsesalar o. s.

v. t va gånger, i klosetter och garderober två å tre gånger, i övriga rum

ungefär en gång i timmen.

Riksdagsmännen, till antalet 397 stycken, äro i plenisalen ordnade

efter partier.

Tidningsreferenterna erhålla avgiftsfritt det löpande riksdagstrycket,

mot det att redaktionerna skänka två exemplar av respektive tidningar

till riksdagens läsesalar.

Personer, som önska träffa riksdagsmän, få dröja i en förhall ( Wartehalle)

till dess det blivit konstaterat, huruvida vederbörande riksdagsman

befinner sig i huset. \ id denna undersökning spelar telefoncentralen och

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

vissa i samband med denna slående anordningar en betydelsefull roll. Därefter

ledsagas den besökande till den i huvudvåningen belägna »Wandelhalle»,

varest han har att invänta riksdagsmannen. Utan sällskap med

riksdags- eller förbundsrådsledamöter äger ingen utanförstående rätt uppehålla

sig i huset, med undantag dock för vissa kända företrädare för de

stora politiska tidningarna, som utan hinder kunna närsomhelst träda i

förbindelse med ledamöterna.

Den danska riksdagens förvaltningsbyrå.

Den danska riksdagens förvaltningsbyrå är byggd efter ungefär samma

schema som den tyska. Även i Danmark återfinner man alltså som högsta

chefer kamrarnes form send.

Själva förvaltningen består av följande organ:

en byråchef,

den egentliga förvaltningsbyrån (jämte kassa),

stenograf k åren,

korrekturavdelningen,

arkivet med särskild föreståndare,

biblioteket, likaledes med särskild chef,

maskinpersonalen,

telefoncen trålen,

restauranten,

vaktbetjänterna.

Byråchefen är förman jämväl för stenograf- och korrekturläsarekåren

samt vaktbetjäningen.

»Byrån >, varmed menas den ekonomiska förvaltningsbyrån, består,

förutom av chefen, av en expeditionssekreterare, två assistenter och en

kassör — samtliga anställda på ordinarie stat och självskrivna till erhållande

av pension. Riksdagsbyråns tjänstemän hava ingen annan statstjänstgöring

sig ålagd. Under riksdagstiden hålles byrån dagligen öppen

vissa timmar; mellan riksdagarna är byrån öppen allenast två timmar

under två dagar i veckan.

Byråns tjänstepersonal tillsättes eller entledigas efter förslag av formaenden;

direktören genom beslut av riksdagen, landstingssekreteraren

genom beslut av landstinget, övriga funktionärer av formaen den tillsammans

eller av ettdera tingets formand.

Byråchefens lön är lägst 6,000 kronor, ökas vart fjärde år med 400

kronor och uppgår efter tolv år till 7,200 kronor.

s. 129 Kontrollera mot PDF

129

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

Expeditionssekreterarens högsta lön är 5,000 kronor; de nuvarande

båda assistenterna åtnjuta respektive 2,000 och 2,400 kronor i lön; den

ene assistenten åtnjuter dessutom ett arvode av 1,000 kronor för biträde

vid redigeringen av Folketingstidende rn. m.; riksdagskassören uppbär en

årslön av 4 000 kronor.

Dessa tjänstemän handhava den egentliga byråexpeditionen.

Vad den egentliga riksdagsbyrån angår, kan man icke undgå det intrycket

att, om också detta ämbetsverk ej är synnerligen omfattande,

så är det dock väl vidlyftigt i förhållande till det danska riksdagsmaskineriets

relativt ringa omfång. I det under byggnad varande nya

riksdagshuset (Kristianborgs slott) äro ej mindre än fem rum anvisade för

den egentliga riksdagsexpeditionen och kassan, vartill komma två arkivrum,

sammanlagt sju rum. Som en jämförelse kan anföras, att riksgäldskontorets

kameralavdelning för sitt arbete med förvaltningen av

både statsskuld och riksdagens angelägenheter disponerar allenast 6 ruin

(tre större och tre mindre), förutom valv. Medlemsantalet i den svenska

riksdagen är dock betydligt högre än i den danska.

Arkivarien, som förestar arkivet, varest riksdagsärender^ kronologiskt

sammanställas till särskilda akter efter det tyska, ovan beskrivna mönstret,

uppnär en slutlön av 4,200 kronor och den kvinnliga underarkivarien

av 2,400 kronor.

Övriga riksdagsfunktionärer äro:

folh tingssekretter med en slutlön av 6,000 kronor;

protokolssekretaer med en lön av 4,500 kronor;

landstingsassistent med 3,500 kronors lön.

Permanent anställda stenografer uppbära en begynnelselön av 1,600

kronor, som vart fjärde år ökas med 300 kronor'' till 3,500 kronor.

Stenografassistenter åtnjuta dagarvode.

Korrekturläsare uppbära 1,400 kronor och högst 2,400 kronor per år

Telefonisterna å telefoncentralen uppbära varje 1,500 kronor per år.

Portvakten och uppsyningsinannen uppbär eu kontant avlöning av

2,080 kronor samt fri bostad, ljus, värme och uniform.

Eldarne uppbära respektive 1,900 och 1,800 kronor samt uniform,

nattvakten 2,020 kronor; de fast anställda städerskorna uppbära 60 kronor

i månaden.

Telefoncentralen inom riksdagshuset förmedlar under riksdagssäsongen

vardagar från kl. 9 f. m. till kl. 8 e. in. direkta samtal mellan alla telefoninnehavare

inom riksdagens lokaler, varvid endast namnanrop behöva

förekomma. Mellan riksdagarna fungerar telefoncentralen på detta sätt

endast fyra timmar om dagen. Övriga tider är riksdagshusets telefoncentral

stängd; då förmedlas samtal till och från riksdagshuset på vanligt

s. 130 Kontrollera mot PDF

130 Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

sätt genom anlitande av den allmänna telefonstationen och uppgivande

av nummer.

Riksdagslokalerna.

Efter det Kristiansborgs slott nedbrann, bar riksdagen provisoriskt

varit inrymd i ett äldre byggnadskomplex vid Bredgade. Den ena flygeln

av Kristiansborgs slott, som är under uppförande och närmar sig sin

fullbordan, kommer att inrymma lokaler för riksdagen.

Rörande de blivande, ännu ej inredda riksdagslokalerna är jag i tillfälle

meddela endast några strödda notiser.

Övre källarvåningen kommer att till stor del upptagas av tryckerilokaler,

avsedda att disponeras av enskild tryckerifirma för riksdagens behov,

dock mellan riksdagarna även för annan tryckning. Genom eqvator

står denna lokal i förbindelse med upplagsmagasiner i taketagen.

I samma våning anordnas även bad- och duschrum, rak- och friserlokal.

I bottenvåningen erhålla referenterna fyra arbetsrum samt telefonrum

och ett klubbrum.

Till vänster i huvudentrén anordnas sju smärre avklädningsrum samt

små samtalsrum för mottagande av besök; å central plats i närheten av

stora hallen anordnas låsta dokumentfack, ett för varje medlem, dock ej

dyrkfria, och endast av trä. Anordningen är avsedd för förvaring av handlingar,

dock ej värdehandlingar; för ledamöterna är det bekvämt att hava

sina papper förvarade i en ständigt tillgänglig och centralt belägen plats

i stället för i bordslådor å spridda ställen inom lokalen.

Ovanför bad- och friserlokalerna är restauranten belägen; dess lokaler

komma att utgöras av eu förhall (utan dagljus), två större och tre mindre

serveringslokaler samt ett buftérum.

I huvudvåningen äro riksdagsbyrdns lokaler belägna, upptagande sammanlagt

sju rum, därav ett för chefen, ett större och ett mindre för

expeditionen, ett för kassan, en vaktmästarelokal samt tva arkivrum.

För allmänheten leder en särskild trappa till byråns expedition. Byråns

kassa ligger i omedelbar närhet till övre hallen och synnerligen lättillgänglig

för riksdagsmännen.

Då enligt den nya grundlagen även kvinnor kunna väljas till ledamöter

av riksdagen, komma särskilda lokaler att avses speciellt för deras

bekvämlighet.

Som arbets- eller vilorum för enskilda ledamöter komma åtta små,

rätt låga rum i en entresolevåning att inredas.

För utskotts- och partisammanträden bliva tjugutvå rum, större och

mindre, disponibla. För att dels åstadkomma besparing av riksdagstryck

s. 131 Kontrollera mot PDF

131

Bilagor iill Bankoutskoilets utlåtande Nr 45.

dels bereda er) lättare tillgång till sådant, komina stora, gemensamma

hallar eller korridorer i övre våningen att förses med hyllor, varest placera8

_e*t större antal årgångar av riksdagshandlingarna. I utskotts- och

partirummen uppställas däremot endast de senaste årgångarna.

1 översta våningen anordnas en särskild lokal för riksdagsfunktionärer

som tillfälligtvis äro fria.

Hollands riksdagsförvaltning.

Vid den holländska förvaltningen saknas för båda kamrarne gemensamt

ekonomiskt och administrativt förvaltningsorgan; vardera kammaren

omhänderhar, med vissa undantag, sina egna angelägenheter. Detta låter

sig göra på grund av det relativt ringa antalet riksdagsledamöter (50 ledamöter

i första, 100 i andra kammaren). Endast för de stenografiska angelägenheterna

finnes eu gemensam byrå, vars överledning utgöres av sex

riksdagsledamöter, utsedda med hälften från vardera kammaren.

I övrigt är det företrädesvis andra kammaren, som äger en mer

utvecklad förvaltningsorganisation. Denna utgöres av 7>het°''griffie» —

den egentliga förvaltningsbyrån —, takygrafiska hyrån samt kammarens

bibliotek.

Den för bada kamrarna gemensamma stenografiska byrån står under

ovan omtalade sexmannakommittés överledning och består i övrigt av en

direktör, en direktörsassistent och tolv stenografer. Direktörens avlöning

utgar med 3,800 (förmer (5,700 kronor), direktörsassistentens med 3,400

floriner (5,100 kronor) och var och en av stenografernas med 1,500 å

3,000 (förmer (2,250 å 4,500 kronor). Stenograferna tura om var femte

minut vid stenograf bordet; utskrifterna av stenogrammen äga omedelbart

rum och föreläggas genast ledamöterna till justering. Följande dags eftermiddag

skola referaten vara publicerade i tryck.

Andi a kammarens byra, »het griffie*, står under ledning av en »griffier»,

assisterad av tva tjänstemän. Denna byrå ombesörjer förhandlingarnas

tryckning och expedition, har uppsikt över kammarens arkiv, ansvarar

för den inre förvaltningen, handhar kammarens räkenskaper, verkställer

uppköp av samt mottager och utlämnar vissa förbrukningsartiklar

och förnödenheter, verkställer erforderliga expeditioner, m. m.

Byråns funktionärer äro följande:

föreståndaren med en lön av 3,000 å 3,800 floriner (4,500 å 5,700

kronor);

en tjänsteman med en lön av 1,800 å 2,300 floriner (2.700 å 3 450

kronor);

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

en tjänsteman med en lön av 1,200 ä 1,700 floriner (1,800 a 2,550

kronor);

en tjänsteman med en lön av 600 ä 1,100 floriner (900 a 1,650

kronor);

en övervaktmästare med en lön av 1,300 floriner (1,950 kronor);

tio vaktmästare med avlöning av 750 ä 1,100 floriner vardera (1,125

a 1,650 kronor);

samt ett antal extra betjänte.

Under byråns chefskap sorterar även andra kammarens bibliotek, som

förestås av en bibliotekarie (utgivare av den holländska riksdagshandboken)

samt en assistent. Bibliotekariens lön är 3,000 å 3,800 floriner (4,500 a

5,700 kronor).

Den taktjgrafiska byrån är eu specialitet för andra kammaren. Den

har till uppgift, att snabbt åstadkomma kortfattade referat av förhandlingarna.

Delsa referat sändas redan under förhandlingarnas gång till

statstryckeriet, varest de korrigeras av en av byråns »redaktörer ». Referatet

publiceras redan samma afton i en officiel publikation, benämnd

»Kort verslag der vergaderingen», (Kort redogörelse för sammankomsterna).

Byrån utför alltså tidningsreferenternas värv. Den står under ledning

av tre ledamöter av kammaren; funktionärerna utgöras av en chef, biträdd

av en assistent, samt fyra redaktörer. Chefens avlöning är 3,500 floriner,

redaktörernas 2,500 å 3,000 floriner, assistentens 2,700 å 3,200 floriner.

För riksdagens räkning uppköpas i allmänhet inga förråd; men avtal

träffas med leverantörer av utensilier och förbrukningsartiklar rörande

vissa pris. Dessa artiklar levereras endast i den mån de erfordras.

De lokala anordningarna äro — om ock i många hänseenden intressanta

— dock föga jämförliga med de svenska förhållandena.

Den svenska riksdagsförvaltningen.

Liksom i Danmark och Tyskland finnes även vid andra länders parlament

särskilda byråer, utgörande en mer eller mindre fast sammanknytning

av mycket olikartade förvaltningsorgan. Riksdagsbyråernas inre organisation

är doi k i olika länder givetvis rätt varierande. I allmänhet kan man

emellertid säga, att kärnan i dessa byråorganisationer utgöres av det ekonomiska

förvaltningsmaskineriet; kring detta gruppera sig övriga specialförvaltningar

som relativt fristående avdelningar med särskilda lokaler

och särskild ledning. Deras gemensamma intressen av administrativ och

ekonomisk art sammanknyta sig i en riksdagens ekonomiska förvaltningsbyra.

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Bilagor till Banlcoutskottets utlåtande Nr 41

I Sverige, där ingen organisation bär namnet, riksdagens byrå», utgör

riksgäldskontor deri permanenta kärna, kring vilken de olika riksdagsorgan^

gemensamma förvaltningsintressen företrädesvis samla sig. Biblioteket

har sin särskilde chef och sitt strängt fackliga område; detsamma

gäller tryckeriexpeditionen och restauran ten; genom kamrarnes kanslier

utöva riksdagens talmän direkt chefskapet över riksdagens tjänstemän,

stenografer och betjänte, under det att spörsmålen rörande fastigheten,

inventarierna, förbrukningsartiklarna, ekonomien, vissa personalfrågor och

en mängd andra angelägenheter permanent handhavas av riksgäldsfullmäktige

med vice värden, riksdagshusets och delvis riksgäldskontorets personal

som expeditionsorgan. Någon principiell skillnad mellan de permanenta

utländska riksdagsbyraerna och motsvarande svenska anordning förefinnes

på det hela taget icke.

I det ena fallet är det eu delegation, i det andra eu direktör, som

utövar chefskapet för riksdagsförvaltningen.

I det ena fallet star direktören saväl under som mellan riksdagarna

under riksdagspresidentens direkta chefskap (Tyska riket, Danmark);^ det

andra fallet utöva riksgäldsfullmäktige under riksdagarna vid sidan av

talmännen, men mellan riksdagarna mera självständigt detta chefskap.

I det ena fallet är en viss kår av funktionärer anställd uteslutande

för parlamentets förvaltningsärenden, utan annat åliggande; i det andra

fallet. verkställas dessa ärenden i avsevärd utsträckning av en personal,

som, i den man den ej tages i anspråk för riksdagsförvaltningen, fullgör

annat arbete i riksdagens tjänst.

1 det ena fallet äro vidare de ekonomiska förvaltningsbyråerna i allmänhet

lokalt fullt fristående, i det de disponera särskilda lokaler (chefsoch

expeditionsrum samt kassalokaler); i det senare fallet delar riksdagsförvaltningen

lokal och kassa med ett annat riksdagens förvaltningsorgan

riksgäldskontor.

\ id den egentliga riksdagsbyrån vid tyska riksdagen äro uteslutande

för riksdagsförvaltningen fast anställda — förutom direktören — tretton

tjänstemän samt två husinspektörer (riksdagssekreterare, quästorer, stenograf-,

biblioteks- och maskinpersonalen oberäknad); vid ekonomiavdelningen av

riksdagens byrå i Danmark äro fast anställda fem tjänstemän (byråchef

expeditionssekretär, kassör och två assistenter), förutom betjänte.

I Sverige äro endast de funktionärer, vilkas arbete året om erfordras

permanent anställda särskilt för riksdagsförvaltningen.

För den ekonomiska förvaltningen är alltså särskilt anställd endast

den s. k. vice värden med ett arvode å extra stat av 1,200 kronor.

För husförvaltningen m. m. äro särskilt anställda:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 32 hå/t. (Bill. till nr 45.) 18

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

eu övervaktmästare (å ordinarie stat),

en övermaskinist (» » » ),

en vaktmästare för vården av riksdagstrycket (å extra stat),

fyra eldare (å d:o),

två portvakter (å d:o),

en nattvakt (å d:o),

en hisskonduktör (å d:o)

och ''viss städerskepersonal (å d:o).

Maskinavdelningen är direkt underordnad riksgäldskontoret; och övermaskinisten

avger dagligen till vice värden rapporter i förekommande

belysnings-, uppvärmnings-, ventilations- och personalfrågor m. m. övervaktmästaren

avger dagligen till vice värden rapporter i ordnings-, renhållnings-,

vakt- och lokalfrågor, personalfrågor m. in.

I övrigt är det löpande förvaltningsarbetet uppdelat på vissa riksgäldskontorets

tjänstemän å såväl kansli- som kameralavdelningen, dock

företrädesvis å den senare.

Arbetet med nämnda förvaltning är av den natur, att detsamma vid

förmala förhållanden fördelar sig ganska ojämnt på olika delar av året.

A andra sidan kräver detsamma ovillkorligen förefintligheten av ett permanent

förvaltningsorgan.

Från de utländska riksdagsbyråerna saknas det ej exempel på, att

byråerna under en viss del av året arbeta med övertalig^ personal. Riksdagens

byrå. i Köpenhamn är mellan riksdagarna (alltså i regel mer än

fyra månader om året) öppen endast två timmar under två dagar i veckan,

varvid ej hela personalen behöver inställa sig. Någon annan tjänstgöring

i riksdagens eller Kungl. Maj:ts tjänst har personalen sig icke ålagd under

den »sessionsfria» mellantiden. Genom att i Sverige riksdagsförvaltningen

är uppdragen åt riksgäldskontoret kan den arbetskraft, som under avsevärd

del av året ej fullt tages i anspråk för nämnda förvaltning, i stället

med stor fördel disponeras för statsskuldsförvaltningens behov. Den besparing,

som genom ovan anförda anordning vinnes såväl i avseende å

personal som lokal och expenser, torde vara i ögonen fallande.

Det sätt, varpå riksdagsförvaltningen i Sverige är ordnad, torde i

stort sett kunna sägas vara ändamålsenligt. Efter vissa reformer i avseende

å de skilda organen (t. ex. sammanslagning av stenografkårema,

konsolidering av kamrarnes kanslier o. s. v.) samt efter en mera genomförd

arbetsfördelning inom det ekonomiska förvaltningsmaskineriet — d. v.^s.

inom riksgäldskontoret — torde den svenska formen för »riksdagsbyrå»

kunna anses vara god.

s. 135 Kontrollera mot PDF

135

Bilagor till Bankoutskoitets utlåtande Nr 45.

I det särskilda förslag till omorganisation av riksgäldskontorets kameralavdelning,

som jag i enlighet med herrar fullmäktiges uppdrag redan

avgivit, har jag vördsamt föreslagit vissa förändringar, avseende större

koncentration och en rationellare fördelning av arbetet med den ekonomiska

riksdagsförvaltningen å nämnda avdelning.

Stockholm i november 1916.

Anders Roswall.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Bilagor till Bankoutskottets utlåtande Nr 45.

INNEHÅLL AV TILLÄGGS BILAGORNA.

TiUäggsbilaga 1 med förslag till ändrad bokföring för riksgäldskontoret m. m.......... 59

TilläggsUlaga 2 angående nya räkenskapsformulär för riksgäldskontoret ..................... 69

TiUäggsbilaga 3, reseberättelse av kamrerare A. Roswall:

Studieresans ändamål och yttre förlopp........................................................................ 77

Tysklands statsskuldsförvaltning.................................................................................... 80

Die Hauptverwaltung der Staats- und Reichsschuldenvenvaltung i Berlin......... 80

Statsskuldskommissionen....................................................................................... 81

Statsskuldsförvaltningens organisation.................................................................. 81

Statsskuldskassan................................................................................................... 83

Statsskuldskassans kuponginlösen och värdekontroll............................................. 85

Det tyska statsskuldboksväsendet ........................................................................ 87

Statsskuldbokens systematisering m. m................................................................ 97

Badens riksgäldsförhållanden.......................................................................................... 98

Riksgäldsverkct i Karlsruhe ................................................................................. 101

Badens statsskuldbok............................................................................................. 102

Statsskuldbokens förvaring.................................................................................... 107

Hollands och Danmarks riksgäldsförvaltningar ............................................................ 108

Hollands riksgäldsinstitutioner.............................................................................. 108

Hollands statsskuldbok.......................................................................................... 111

Danmarks statsskuldsförhållanden ........................................................................ 118

Danmarks statsskuldsförvaltning........................................................................... 118

Riksdagens ekonomiförvaltning i Tyska riket, Holland och Danmark ........................ 121

Den tyska riksdagens förvaltningsorganisation ................................................... 121

Den danska riksdagens förvaltningsbyrå ............................................................ 128

Hollands riksdagsförvaltning................................................................................. 131

Den svenska riksdagsförvaltningen................................................................................. 132

Stockholm 1917, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.