Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av ett lån för restaurering av Vadstena klosterkyrka.

1917-05-14 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:48, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning av ett lån för restaurering av Vadstena klosterkyrka.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1917 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående avskrivning

av ett lån för restaurering av Vadstena klosterkyrka.

I en till riksdagen avlåten, till bankoutskottet hänvisad proposition,

nr 351, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att det räntefria

lån från riksgäldskontoret å 16,000 kronor, som enligt beslut av 1898 års

riksdag beviljats Vadstena och S:t Pers församlingar till fullbordan av

Vadstena klosterkyrkas restaurering, må avskrivas, sedan församlingarna

på sätt, som av Kungl. Maj it godkännes, styrkt, att lånet blivit i sin helhet

använt för därmed avsett ändamål.

Till stöd för ifrågavarande framställning åberopas utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 4 maj 1917, däri föredragande

departementschefen anfört följande:

»Vadstena och S:t Pers församlingar hava, jämlikt beslut å kyrkostämma

den 3 april 1917, anhållit, att Kungl. Maj:t måtte till 1917 års riksdag

avlåta proposition om avskrivning av ett för restaurering av Vadstena

klosterkyrka av riksdagen år 1898 församlingarna beviljat räntefritt lån

från riksgäldskontoret å 16,000 kronor.

Innan jag närmare redogör för framställningen, anhåller jag få lämna

följande upplysningar rörande frågans förhistoria.

Då den gamla stadskyrkan i Vadstena vid början av 1800-talet befann

sig i ytterst bristfälligt skick, mottogs Vadstena klosterkyrka, som

sedan reformationen varit svenska statens egendom, genom kontrakt år

1825 för evärdlig tid i befintligt skick av Vadstena och S:t Pers församlingar

med skyldighet för församlingarna att mot vissa mindre förmåner,

däribland ett kontant bidrag av 5,000 riksdaler banko, iståndsätta klosterkyrkan

och sedermera sorgfälligt vårda och underhålla densamma. Kyrkan

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 8 samt. 35 käft. (Nr 48.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

användes sedan för församlingarnas gudstjänster. Vid en år 1881 verkställd

besiktning visade det sig emellertid, att församlingarna endast ofullständigt

förmått fullgöra sina i avseende å kyrkan åtagna förbindelser, i

det å byggnaden befunnos så betydande bristfälligheter, att en omfattande

restaurering ansågs nödvändig.

1 anledning härav gjorde församlingarna, som enligt lämnad uppgift

för kyrkans underhåll under åren 1830—1883 utgivit tillsammans 35,118

kronor 57 öre, underdånig framställning först om statsbidrag till restaureringen

samt därefter om befrielse från skyldigheten att underhålla kyrkan,

på det församlingarna måtte komma i tillfälle att i stället uppföra

en till storlek efter deras relativt låga folkmängd avpassad kyrka.

Beträffande dessa framställningar uttalade dåvarande departementschefen

till det vid 1891 års statsverksproposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden den 12 januari 1891, punkten 25,

att det måste erkännas, att framställningarna vilade på grunder, vilkas

betydelse ej kunde annat än behjärtas. Tvivelsutan innebar församlingarnas

åtagande i avseende å klosterkyrkan vida större tunga än någon av kontrahenterna

förutsatte, och det understöd, som lämnats församlingarna av staten,

måste anses ringa i förhållande till den åtagna förpliktelsens omfattning,

vartill såsom ett synnerligen bevekande skäl komme hänsynen till deras betryckta

ekonomiska förhållanden. På departementschefens framställning

föreslog också Kungl. Maj:t 1891 års riksdag att till restaurering av Vadstena

klosterkyrka i huvudsaklig enlighet med därför uppgjord plan samt

under den tillsyn och kontroll, Kungl. Maj:t bestämde, bevilja ett anslag

av 100,000 kronor, med villkor att församlingarna tillsköte det belopp, som

utöver sagda anslag för restaureringsarbetet erfordrades. Denna framställning

bifölls av riksdagen.

Efter det församlingarna förklarat sig ingå på det av riksdagen vid

anslaget fästade villkor, tog restaureringsarbetet sin början år 1892 och

utfördes av kyrkorådet genom en av detsamma utsedd byggmästare och

under överintendentsämbetets kontroll. Den ursprungliga restaureringsplanen,

som beräknades kräva en kostnad av 150,000 kronor, undergick

sedermera med medgivande av 1894 års riksdag vissa förenklingar.

Som det emellertid enligt sedermera verkställd utredning visade sig,

att utöver för ändamålet tillgängliga medel ett belopp av 16,058 kronor

85 öre erfordrades för restaureringsarbetets förande till slut, anhöllo församlingarna,

under hänvisning, bland annat, till sin oförmåga att överskrida

det bidrag av 46,510 kronor, de enligt berörda utredning redan

lämnat, om utverkande hos 1898 års riksdag av ett ytterligare anslag å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Banko utskott eU utlåtande AV 48.

3

16,058 kronor 85 öre, på det att kyrkans restaurering måtte kunna bringas

till fullbordan. Sedan överintendentsämbetet tillstyrkt berörda framställning

under anförande, bland annat, att de redan utförda arbetena blivit

verkställda med synnerlig noggrannhet och sakkunskap samt under iakttagande

av all den sparsamhet, som varit förenlig med strävandet att erhålla

ett i varje avseende fullgott arbete, samt att de arbeten, till vilkas

verkställande medel saknades, uppenbarligen vore av beskaffenhet att varken

kunna undanskjutas eller ens i någon nämnvärd mån förenklas, ävensom

att de för samma arbeten beräknade omkostnader från ämbetets sida icke

givit anledning till anmärkning, föreslog Kungl. Maj:t i 1898 års statsverksproposition,

punkten 99, riksdagen att till fullbordande av Vadstena

klosterkyrkas restaurering på extra stat för år 1899 bevilja ett belopp av

16,000 kronor.

I anledning härav uttalade riksdagen, att då 1891 års riksdag vid beviljande

av förenämnda anslag å 100,000 kronor fäst det villkor, att församlingarna

skulle tillskjuta det belopp, som utöver sagda anslag för ifrågavarande

restaureringsarbete erfordrades, samt riksdagen funne det vara

av vikt, att ett dylikt vid anslags beviljande av riksdagen uppställt villkor

icke eftergåves, helst ett sådant eftergivande sedermera skulle kunna åberopas

till stöd för anspråk av liknande art som det nu framställda, riksdagen

ansett något ytterligare statsanslag för ändamålet icke böra beviljas.

För att emellertid bereda församlingarna möjlighet att fullborda restaureringsarbetet

hade riksdagen ansett sig böra medgiva, att Vadstena och

S:t Pers församlingar finge, till fullbordan av Vadstena klosterkyrkas restaurering,

såsom räntefritt lån, att av riksgäldskontor utbetalas, bekomma

ett belopp av 16,000 kronor med skyldighet för församlingarna att senast

från och med det elfte året efter lånets utbetalande årligen återgälda

minst en tiondel av lånebeloppet.

Sedan församlingarna, under åberopande att amorteringen av ifrågavarande

lån skulle börja år 1908, anhållit om avlåtande av proposition till

riksdagen därom, att, i händelse lånet icke kunde få helt och hållet avskrivas,

amorteringen måtte få uppskjutas ytterligare tio år, föreslog Kungl.

Maj:t i särskild proposition den 31 januari 1908, nr 26, att återbetalningen

av lånet finge verkställas med minst en tiondel av lånebeloppet

årligen senast från och med år 1918, vilket också av riksdagen bifölls.

Efter det församlingarna uti underdånig ansökning, varom beslut fattats

å kyrkostämmor den 22 augusti 1916 och den 20 januari 1917 och varöver

tillstyrkande yttranden avgivits av domkapitlet i Linköping och Kungl.

Maj:ts befallningshavande i Östergötlands län, gjort framställning om ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

Ansökning af

Vadstena och

S:t Pels församlingar.

Departe
mentschefen.

verkande av riksdagens tillstånd till ifrågavarande låns förlängning under

ytterligare tio år, hava församlingarna nu, enligt vad jag redan omnämnt,

jämlikt beslut å kyrkostämma den 3 april 1917 anhållit, att Kungl. Maj:t

måtte till 1917 års riksdag avlåta proposition om avskrivning av samma

lån. Till stöd härför anföres följande:

Vadstena klosterkyrka, vars restaurering medfört en sammanlagd kostnad av 189,000

kronor, både år 1898 åter öppnats för offentlig gudstjänst. Kyrkan vore fortfarande

svenska statens egendom och ett av vårt folks värdefullaste fornminnen, och det torde

därför ej synas obilligt, att staten fortfarande bidroge till hennes underhållande.

Församlingarna värderade visserligen högt sin kyrka men hade dock funnit henne

rätt olämplig såsom gudstjänstlokal, då hon på grund av sin ansenliga storlek ej utan en

kostnad, som överstege församlingarnas krafter, kunde under vintertiden uppvärmas, vadan

under denna årstid andra lokaler måste användas för gudstjänsterna.

Församlingarnas ekonomiska ställning framginge av följande uppgifter: Vadstena

stad hade vid 1915 års slut eu skuldsumma av 481,712 kronor 23 öre och S:t Pers

socken vid samma tid en skuld av 7,500 kronor samt båda församlingarna gemensamt

skuld för kyrkan av 54,750 kronor och för skolan av 74,343 kronor 80 öre. De kommunala

utskylderna utgjordes under år 1917 inom Vadstena stad med 6 kronor 80 öre

per 100 kronors inkomst och inom S:t Per med 7 kronor 8 öre per 100 kronors inkomst.

I ärendet hava företetts vederbörliga intyg rörande församlingarnas

ekonomi, vilka intyg bestyrka de i förevarande hänseende i ansökningen

lämnade uppgifter.

Uti infordrade underdåniga utlåtanden, dagtecknade respektive den 18

och den 27 april 1917, hava domkapitlet och Kungl. Majrts befallningshavande

tillstyrkt bifall till sist omförmälda ansökning.

Vidare hava fullmäktige i riksgäldskontoret, efter anmodan, till ecklesiastikdepartementet

inkommit med yttrande av den 3 maj 1917, däri jämväl

fullmäktige förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till'' församlingarnas

ansökan om avskrivning av ifrågavarande lån.

Ingen tvekan föreligger därom, att skyldigheten att underhålla Vadstena

klosterkyrka kontraktsenligt åligger Vadstena och S:t Pers församlingar.

Då staten det oaktat för kyrkans restaurering lämnat dels ett anslag

å 100,000 kronor, dels ock ett räntefritt lån å 16,000 kronor, kan det

ju tyckas, att därmed från statens sida visats allt det tillmötesgående, som

skäligen kan begäras.

Vid frågans bedömande torde emellertid det största avseende böra

fästas vid den särställning, som Vadstena klosterkyrka intager såsom ett

av vårt lands största och mest intressanta historiska minnesmärken — en

omständighet, som synes mig väl motivera även mycket långt gående upp
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 48.

5

offringar från statens sida, i synnerhet som kyrkan alltjämt måste anses

vara statens egendom och endast nyttj anderätten till densamma upplåtits

till församlingarna. Det bör även framhållas, att församlingarna i förhållande

till sin bärkraft lämnat ingalunda obetydliga bidrag till kyrkans

restaurering och underhåll. Av ovan lämnade redogörelse framgår vidare,

att församlingarna tryckas av skulder till betydande belopp, varför en

amortering av lånet otvivelaktigt skulle för församlingarna medföra stora

svårigheter. Såsom framgår av ovan lämnade redogörelse har ansökningen

om avskrivning av lånet också rönt understöd av samtliga de i ärendet

hörda myndigheterna.

Med hänsyn till dessa omständigheter har jag ansett mig kunna förorda

den gjorda framställningen om lånets efterskänkande. Församlingarna

torde emellertid, innan avskrivning sker, böra på sätt, som av Kungl.

Maj:t godkännes, styrka, att lånet blivit i sin helhet använt för det därmed

avsedda ändamålet.»

Utskottet, som på de i statsrådsprotokollet anförda skäl funnit sig

böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande framställning, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition nr 351

må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1917.

På banko utskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, friherre Langcnskiöld, Ekman, Wlekman,

Boberg, Jönsson, Sandler och Norman samt

av andra kammaren: herrar Kristensson, Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i

Blädinge, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrliunga, Edbom och Jonsson i Gutnboda.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:187 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående avskrivning av ett lån för restaurering av Vadstena klosterkyrka. a1 i texten