Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

1917-06-05 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1917:66, Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

/

Bankoutskottels utlåtande Nr 66.

1

/

Nr (»(>.

Ankom till riksdagens kansli den 4 juni 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition med förslag

till lag innefattande tillfälligt undantag från gällande

inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

I en till riksdagen den 19 maj 1917 avlåten, till bankoutskottet

hänvisad proposition nr 371 har. Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansärenden

för den 12 och 19 maj 1917 samt av i lagrådet fört protokoll, föreslagit

riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag innefattande tillfälligt

undantag från gällande inskränkningar i rätten att använda sparbanks vinst.

F ö rs 1 a g

till

Lag

innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten att

använda sparbanks vinst.

Härigenom förordnas som följer: ,

Utan hinder av föreskrifterna i 15 § lagen angående sparbanker

den 29 juli 1892 eller i fastställt reglemente må sparbanks huvudmän,

efter det styrelsen yttrat sig i frågan, besluta, att högst en tredjedel

av vinsten å den av sparbanken under föregående året drivna rörelse

skall användas för annat i samma paragraf angivet ändamål än avsättBihang

till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 51 höft. (Nr 66—67.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

ning till reservfond, dock att till följd av sådant beslut reservfonden eller,

där förbehåll om tillskjuten grundfonds återbärande icke i reglementet

gjorts, sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna icke må

komma att understiga fem procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslut.

Huvudmännens beslut i ärende, varom nu är sagt, skall underställas

Konungens befallningshavande, som har att pröva, huruvida beslutet

överensstämmer med föreskrifterna i denna lag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma, enligt

därå meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling,

och gäller till och med den 31 maj 1918.

Till ovanberörda statsrådsprotokoll den 12 maj 1917 har departementschefen

i ärendet anfört följande:

»Enligt huvudstadgandet i 15 § av sparbankslagen, såsom nämnda

lagrum lyder enligt lagen den 25 maj 1905, skall all vinst, som å

sparbanks rörelse uppkommer, avsättas till en reservfond för bestridande

av omkostnader och betäckande av förluster. Då reservfonden eller i

visst fall sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna överstiger

tio procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut, må

emellertid sparbankens huvudmän, efter det sparbankens styrelse avgivit

yttrande i ärendet, kunna besluta, att överskottet skall enligt

grunder, som av huvudmännen fastställas, tillgodoföras insättare såsom

tilläggsränta eller ock annorledes användas för väckande och underhållande

särskilt hos mindre bemedlade insättare av håg till ökad sparsamhet.

Likaledes må, om bankens reglemente sådant uttryckligen

medgiver, huvudmännen, sedan styrelsen yttrat sig i frågan, kunna

anslå högst hälften av förenämnda överskott till sådant välgörande

eller allmännyttigt ändamål, som icke på grund av gällande författning

skall tillgodoses genom skattebidrag.

I förhållande till den ursprungliga lydelsen av berörda lagrum

innebar nyssnämnda lag den 25 maj 1905 ändring huvudsakligen

därutinnan, att dels såsom särskilt ändamål, vartill överskottsmedlen

kunde få användas, angavs tillgodoförande åt insättarna av en tilläggsränta,

beräknad enligt av huvudmännen fastställda grunder, dels

rätten att använda överskottet till välgörande eller allmännyttigt ändamål

inskränktes till allenast sådant ändamål, som icke på grund av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bnnkoulskotlets utlåtande Nr 60.

3

gällande författning skall tillgodoses genom skattebidrag, och tillika

stadgades, att till dylikt ändamål finge användas endast hälften av förutnämnda

överskott.

1 en till Kungi. Maj:t den 8 innevarande månad ingiven skrift

har sparbanksföreningens styrelse framhållit, att genom bestämmelserna

i förevarande paragraf möjlighet att disponera uppkommen

vinst på annat sätt än genom avsättning till reservfond är utesluten

för andra sparbanker än sådana, vilkas reservfonder eller, i Arisst fall,

sammanlagda grund- och reservfonder överstiga tio procent av insättarnas

behållning, varför styrelsen ifrågasatt, att ett sådant tillägg till lagrummet

borde göras, att dylik möjlighet bereddes även övriga sparbanker.

Föreningsstyrelsen har härom .anfört följande:

»Sedan många sparbanker, efter att hava vid sitt grundläggande varit beroende

av gåvor till bestridande av sina kostnader och mötande av eventuella förluster,

vunnit den styrka, att de egna medlen, reservfonderna, ansågos tillräckliga

för nämnda ändamål, framträdde den meningen, att vinstmedel kunde användas även

till andra allmännyttiga eller välgörande ändamål. Å andra sidan gjordes gällande

den åsikten, att en sparbanks medel icke borde få användas för annat ändamål än

bankens eget, till insättarnas gagn och till uppmuntrande och befordrande av sparsamheten

särskilt bland de mindre bemedlade. Denna fråga upptogs av lagstiftningen,

som gått en medelväg, medgivande sparbankerna rätt att utdela medel till

främmande ändamål, men med allt mer skärpta inskränkningar i denna rätt. Bakom

sparbankslagens 15 § ligger helt visst ett intresse för insättarne och sparsamhetens

befordrande, och detta intresse har kommit till uttryck i stadgandet att, för användning

av så att säga överflödsmedel, i första hand hänvisas till väckande av

och underhållande särskilt hos mindre bemedlade insaltare av håg till ökad sparsamhet.

En sådan användning innebär ett fullföljande av sparbankernas eget ändamål,

och för detta ändamål böra alla sparbanker verka, Vid hänvisningen till detta

ändamål förbisågs emellertid, att ifrågavarande, där intagna föreskrift träffade

endast de sparbanker, som hade överskottsmedel (mer än 10 procent av insättarnas

behållning), och att därav kunde dragas den slutsatsen, att de andra sparbankerna

(mer än halva antalet) ej skulle få göra utgifter för befrämjande av sitt eget ändamål.

Till detta förbiseende gjorde man sig ej skyldig, dä den finska sparbankslagen,

med efterbildande av den svenska, skrevs. I den finska lagen uteslöts ovan

citerade bestämmelse, vilket helt visst icke berodde därpå, att överskottsmedel icke

borde användas till uppmuntrande av sparsamheten, utan därpå, att även andra

bankens medel borde få sådan användning.

I eu synnerligen bjärt belysning kommer verkan av nu omförmälda stadgande

genom följande rättsfall. En sparbank beslöt vid ett sitt jubileum att insätta

en krona å en var av 2,000 sparbanksböcker att utdelas bland folkskolebarn.

Konungens befallningshavande vägrade fastställelse å beslutet. Sparbanken ägde vid

jubileumsårets slut fonder till belopp kronor 889,667: 77 (därav kronor 150,547: 36

pensionsfond), insättarnas behållning kronor 8,763,900: 08.

Sparbanks
föreningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

Bankinspcktioncn.

Departementschef

ct\.

Ifrågavarande stadgande reser enligt styrelsens förmenande alldeles oberättigade

hinder mot en sparbanks bemödande att göra sitt bästa för sina insättare.

Banken har visserligen rätt att å insatta medel utfästa så stor räntefot, banken

kan och vill utgöra, men om ett bokslut visar, att räntan kunnat sättas högre än

i förväg skeft, är banken, så vitt den ej har överskottsmedel, förhindrad av lagen

att lämna en tilläggsränta. En skatt å behållen sparbanksränta är att vänta.

Det kan tänkas, att en sparbank ville lämna en kompensation för denna skatt

genom att ge alla sina insättare en tilläggsränta; lagen förbjuder detta i fråga om

flertalet sparbanker.

Under det att enligt styrelsens förmenande de menligaste påföljderna av 15

§:ns innehåll träffa sparbankens förhållande till insättarna och sparsamhetens befrämjande,

torde även rätten att disponera medel till välgörande och allmännyttiga

ändamål vara över hövan inskränkt. Över halva antalet av landets sparbanker

äro förhindrade att med en enda skärv ansluta sig till bemödandena att avhjälpa

det särskilt nu i så rikt mått framträdande nödläget. En sparbank med en reservfond

å 286,000 kronor och en insättarebehållning av 3,988,000 kronor hade med

150 kronor bidragit till en insamling för anskaffande av ved m. m. åt fattiga till

julen. Sparbanken erhöll härför en admonition från Konungens befallningshavande.

Denna avstängdhet från möjlighet att vid behov räcka en hjälpande hand gäller

för sparbanker, som hava egna fonder till belopp av en eller annan, ända till fyra

miljoner kronor.

Yad här i underdånighet blivit anfört, ger enligt styrelsens mening vid handen,

att en rätt grundlig omformulering av sparbankslagens 15 § vore erforderlig.

Men då en sådan omformulering icke torde kunna ske utan beaktande av vissa

andra brister i sparbankslagen, bär styrelsen ansett sig böra stanna vid att i underdånighet

hemställa, att ett tillägg i 15 §, vilket nära ansluter sig till paragrafens

nuvarande bestämmelser, men i någon män avhjälper de nu förefintliga olägenheterna,

måtte infogas före paragrafens sista punkt, nämligen:

Till ändamål, som i denna paragraf sägs, må ock, ehuru överskottsmedel

icke finnas, huvudmännen efter styrelsens hörande kunna anslå högst en femtedel

av senaste årsvinst, under villkor dock att efter sådana anslags utgående sammanräknade

beloppet av grund- och reservfonderna uppgår till minst fem procent av

insättarnas behållning enligt senaste bokslut.»

Bankinspektionen har över berörda framställning avgivit infordrat

utlåtande och därvid förklarat densamma icke föranleda någon erinran

från ämbetsverkets sida.

Bestämmelserna i 15 § av sparbankslagen hava tillkommit i syfte

att förhindra, att en sparbanks medel användas till ändamål, som äro

för sparbanken främmande. De avhjälpa därjämte i någon mån bristen

på föreskrifter om viss proportion mellan inlåningen och de egna

fonderna.

Såsom styrelsen för sparbanksföreningen framhållit, lämna ifrågavarande

bestämmelser möjlighet till friare användning av behållna medel

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

endast i en mycket inskränkt omfattning, nämligen för allenast de sparbanker,

i vilka reservfonden eller sammanlagda beloppet av grund- och

reservfonderna överstiger tio procent av insättarnas behållning enligt

senaste bokslutet. Under vanliga omständigheter skulle jag icke, åtminstone

utan en närmare utredning, varit benägen att föreslå någon ändring

i dessa bestämmelser. Sådana de ekonomiska förhållandena nu

gestalta sig, ställer sig frågan emellertid för mig i ett helt annat läge.

Den utsträckning av rätten att i viss omfattning använda vinstmedel

annorledes än till avsättning till reservfonden, som sparbanksföreningens

styrelse nu ifrågasatt, synes mig för närvarande synnerligen behjärtansvärd,

och bör enligt min mening styrelsens förslag mottagas med tacksamhet.

Enligt vad jag erfarit skulle nämligen många sparbanker, som

hava en god ställning, men som på grund av gällande bestämmelser

nödgas avsätta hela vinsten till reservfonden, komma att dela med sig

av sina medel till sådana ändamål, som omförmälas i 15 § i sparbankslagen,

därest nuvarande hindren härför bleve åtminstone till en del borttagna.

Om jag sålunda ansluter mig till den tanke, som av sparbanksföreningens

styrelse framlagts, är jag dock icke av samma mening som

styrelsen i fråga om den väg, på vilken man bör framgå. Då ett

depenserande från förberörda bestämmelser blivit av sparbanksföreningens

styrelse ifrågasatt närmast med hänsyn till de för närvarande rådande

svåra tiderna och, såsom även av styrelsen framhållits, ifrågavarande

bestämmelser torde vara i behov av förändring jämväl i andra

avseenden än det nu främst berörda, men tiden är så långt framskriden,

att en dylik mera omfattande bearbetning uppenbarligen icke kan nu

komma i fråga, synes det mig lämpligast att giva den föreslagna bestämmelsen

allenast provisorisk giltighet, förslagsvis till och med den 31

maj 1918, i vilket fall en friare användning av vinsten å såväl 191b

som 1917 års rörelse i förevarande syfte skulle medgivas. Under

sådana förhållanden torde det ock ligga närmast till hands, att det föreslagna

stadgandet lämnas i en särskild författning med nämnda tidsbegränsning.

Därvid synes det mig icke heller böra väcka betänklighet att,

såsom sparbanksföreningen under hand hos mig ifrågasatt, till och med utsträcka

den friare dispositionsrätten över vinsten till en tredjedel av vinstbeloppet,

dock naturligtvis under förutsättning att efter frånräknande av den

sålunda disponerade vinstdelen reservfonden eller, där förbehåll om tillskjuten

grundfonds återbärande icke i sparbankens reglemente gjorts,

sammanräknade beloppet av grund- och reservfonderna uppgår till minst

fem procent av insättarnas behållning enligt senaste bokslut. Beslut

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

om dylik användning av vinsten bör emellertid underställas Konungens

befallningshavandes prövning.»

I lagrådet hava i anledning av förslaget avgivits följande yttranden:

Justitieråden Gullstrand och Wedberg samt regeringsrådet PlantingGyllenbåga

förenade sig om följande yttrande:

»Enligt 15 § i sparbankslagen må sparbanks huvudmän under intet

förhållande anslå medel till välgörande eller allmännyttigt ändamål, med

mindre sparbankens reglemente uttryckligen medgiver sådant. Den rättighet,

som i samma paragraf under vissa villkor tillerkännes sparbank

att till annat i paragrafen omförmält ändamål anslå medel, är däremot,

vid lagens tystnad i ämnet och då sagda ändamål, om än indirekt, instämmer

med sjTtet för sparbankens verksamhet, att anse såsom oberoende

av vad reglementet därutinnan kan innehålla. Nu medgives i den

föreslagna lagen sparbank att under vissa villkor anslå medel till välgörande

eller allmännyttigt ändamål, utan att något förbehåll gjorts

angående reglementets innehåll i ämnet. Man kan vid dessa förhållanden

svårligen undgå att finna sparbanken hava berättigats att, jämväl

då reglementet innehåller förbud däremot, anslå medel till dylikt för

sparbankens verksamhet främmande ändamål.

Att sålunda genom lag upphäva reglementets bestämmelser synes

icke tillrådligt. Där ett beslut av den innebörd, att sparbanksmedel

anslås till välgörande eller allmännyttigt ändamål, skulle komma i strid

med reglementets bestämmelser, lära dessa, innan beslutet fattas, böra

ändras i den för sådan ändring gällande ordning. Förslagets ståndpunkt

i denna del synes för övrigt icke väl överensstämma med vad 21 §

sparbankslagen, i vilket lagrum någon ändring ej är ifrågasatt, innehåller

om påföljd för det fall att huvudmän fatta beslut, vilket står i uppenbar

strid med sparbankens reglemente.

Det lärer icke vara avsett att genom den föreslagna lagen göra

ändring i den rätt, som i 15 § tillerkänts sparbanker, vilkas behållning,

på sätt lagrummet angiver, överskjuter tio procent av insättarnas tillgodohavanden.

Med den föreslagna avfattningen har emellertid dessa

sparbankers rätt dels utvidgats, dels ock inskränkts. Till välgörande

eller allmännyttigt ändamål kunna sålunda anslås medel, även om reglementet

icke uttryckligen medgiver detta, men å andra sidan blir, även

om sparbanks ställning är aldrig så stark, huvudmännens rätt att anslå

medel begränsad till en tredjedel av årsvinsten. Om man, såsom synes

rimligt, medgåve de sparbanker, vilkas ställning icke är så förmånlig,

som i 15 § avses, rätt att anslå medel till välgörande eller allmännyttigt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

BankoutsJcottets utlåtande Nr 66.

ändamål även i det fall att reglementet, utan att förbjuda sådant, dock

icke uttryckligen tillåter det, torde hinder ej föreligga att lämna övriga

sparbanker samma rätt. Däremot lärer den icke åsyftade, men av förslagets

avfattning följande inskränkningen i de ekonomiskt starkare

sparbankernas av gällande lag medgivna anslagsrätt med nödvändighet

höra genom en förändrad redaktion avlägsnas.

Vid den omarbetning, förslaget enligt det nu sagda torde böra

undergå, lärer böra iakttagas, att lagen kommer att innefatta tillägg till

15 § sparbankslagen av innehåll att från den däri stadgade regeln om

avsättning av afl vinst till reservfond medgives ytterligare undantag

utöver de redan enligt sagda lagrum förefintliga.»

Justitierådet von Seth anförde:

»Såväl rubriken som själva lagtexten synas böra underkastas någon

jämkning, så att tydligt kommer att framgå, vad som lärer vara meningen,

eller att genom den föreslagna lagen icke åsyftas något upphävande av

eller någon bestående ändring uti bestämmelserna i 15 § sparbankslagen

utan endast en tillfällig eftergift från de av samma bestämmelser

följande inskränkningarna i rätten att använda sparbanks vinst.

Det i förslaget vid hänvisningen till innehållet i nyssnämnda lagrum

använda uttrycket ''överskott av vinsten’ torde så tillvida vara mindre

lyckligt, som det överskott, varom där talas, kan vara uppkommet av

flera års vinst, medan i förslaget endast avses sista årets vinst och

ordet vinst således skulle komma att i lagen användas i två olika betydelser.

Slutligen torde böra utsägas, att den utsträckta befogenhet att

använda årsvinsten, som genom förslaget medgives, skall äga rum oberoende

av vad det för sparbanken gällande reglementet innehåller i

nämnda hänseende. Det lärer nämligen varken vara lämpligt eller ens

avsett, att sparbank för att under den korta tid, för vilken lagen skulle

komma att gälla, kunna göra bruk av nämnda befogenhet skulle vara

nödsakad att göra ändringar i reglementet. Att lagen härigenom även

skulle kunna komma att beröra en eller annan sparbank, som uppbringat

sina fonder till den i 15 § sparbankslagen angivna höjden, lärer ej

föranleda till betänkligheter.»

I anledning av lagrådets utlåtande har departementschefen till

åberopade statsrådsprotokollet den 19 maj 1917 anfört följande:

»Emot det remitterade förslaget hava lagrådets flesta ledamöter

framställt tvänne anmärkningar i sak.

Dels har erinrats att enligt förslaget sparbank skulle bliva be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 66.

rättigad anslå medel till välgörande eller allmännyttigt ändamål, ej blott

i det fall att reglementet därom intet innehölle, utan jämväl då reglementet

rentav innehölle förbud däremot. Att sålunda upphäva reglementets

bestämmelser har synts dessa ledamöter icke tillrådligt.

Dels har framhållits, att med den föreslagna lagens avfattning de

sparbanker, vilkas behållning, på sätt 15 § i sparbankslagen angiver,

överskjuter 10 procent av insättarnas tillgodohavanden, skulle få dels

utvidgad dels inskränkt rätt i de i paragrafen angivna avseenden, utvidgad

såtillvida som till välgörande eller allmännyttigt ändamål enligt

förslaget medel skulle kunna anslås, även om reglementet icke uttryckligen

medgåve detta, inskränkt därigenom att förslagets begränsning i

anslagsrätten träffade även dessa starkare sparbanker. Varken utvidgningen

eller inskränkningen syntes hava varit med förslaget avsedd,

men hinder mot ifrågavarande utvidgning syntes ej föreligga för det

fall, att dylik användning av medel ej vore i reglementet förbjuden.

I det ämne, som den förstnämnda anmärkningen berör, har justitierådet

von Seth icke delat majoritetens uppfattning, utan ansett att det borde

utsägas, att den utsträckta befogenhet att använda årsvinsten, som

genom förslaget medgåves, skulle äga rum oberoende av vad det för

sparbanken gällande reglementet innehölle i nämnda hänseende. Det vore

nämligen varken lämpligt eller ens avsett, att sparbank lör att under

den korta tid, för vilken lagen skulle komma att gälla, kunna gorå

bruk av nämnda befogenhet skulle vara nödsakad att göra ändring i

reglementet. För egen del kan jag ej heller dela de betänkligheter,

som i förevarande avseende av lagrådets flesta ledamöter uttalats mot

det remitterade förslaget. Då sparbanksföreningens styrelse gjort ifrågavarande

framställning, lärer därmed avsetts, att den friare användning

av vinsten, som enligt förslaget skulle medgivas, skulle få äga ruin

oavsett reglementets föreskrifter i ämnet. I denna del ansluter jag mig

således till vad justitierådet von Seth vid förslagets granskning därom

uttalat.

Yad åter angår den senare av de båda anmärkningarna bär jag

funnit densamma böra föranleda eu omarbetning av det remitterade

förslaget, varigenom den icke avsedda verkan därav att inskränka pa de

starkare sparbankernas dispositionsrätt enligt 15 § i sparbankslagen

undvikes. Någon betänklighet torde icke böra förefinnas att bereda även

nämnda starkare sparbanker möjlighet att oberoende av reglementets

bestämmelser anslå viss del av vinsten till välgörande eller allmännyttigt

ändamål.»

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 66. 9

Ehuru åtgärder av ifrågavarande slag under normala tider måste

anses vara ägnade att väcka betänkligheter, har utskottet likväl, med

hänsyn till nu rådande ekonomiska förhållanden och då den föreslagna

lagen endast är avsedd att erhålla provisorisk giltighet, ansett sig böra

tillstyrka bifall till det nu framlagda förslaget.

Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

av riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 juni 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Reservation

av herr Söderberg i Hobborn.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av första kammaren: herrar Hedenstierna, Neiglick, Gustafsson, friherre Langenskiöld,

Ekman, Wickman, Roos och Boberg samt

av andra kammaren: herrar friherre Adelswärd, Kristensson, Vahlquist, Berg i Munkfors,

Olsson i Blädinge, Söderberg i Hobborn, Edbom och Jonsson i Ilå.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 51 höft. (Nr 66—67.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:325 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag, innefattande tillfälligt undantag från gällande inskränkningar i rätten s. 4 i texten