Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om folkskolväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län.

1917-05-21 · 7 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1917:21, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i fråga om folkskolväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens län.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarms fÖV8t(l tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 21 maj 1917 kl. 12 m.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande nr 21, i

anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående utredning och förslag i fråga om folkskolväsendet

i de finsktalande delarna av Norrbottens län.

I en inom andra kammaren av herr von Sneidern väckt motion, nr 204,

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att

Kungl. Maj:t måtte företaga en fullständig utredning om folkskolväsendet

i de finsktalande delarna av Norrbottens län och därefter till riksdagen

inkomma med de förslag, som av denna utredning kunna föranledas.

I motionärens förslag till fullständig utredning om folkskolväsendet

i de finsktalande delarna av Norrbottens län framhålles i främsta rummet

önskvärdheten av arbetsstugors upprättande inom särskilt angivna orter.

Enligt av motionären i detta avseende åberopade utredningar, verkställda

av skolråden i de flesta finsktalande församlingarna och av folkskoleinspektörer,

skulle icke mindre än nio nya arbetsstugor erfordras enbart i

finnbygden för att bereda undervisning åt barn, vilka på annat sätt icke

kunna erhålla någon ordnad sådan.

Motionen avser emellertid icke endast inrättande av nya arbetsstugor

utan en fullständig utredning beträffande skolförhållandena i Norrbottens

län, motsvarande den i maj 1915 slutförda utredningen om den svensktalande

lappmarken. Härom yttrar motionären:

»Statsmakterna böra sättas i stånd att erhålla en verkligt ingående

kännedom om här rådande förhållanden för vidtagande av de åtgärder,

som eventuellt kunna befinnas behövliga. Det är sant, att skolväsendet i

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 satnl. 1 avd. 16 höft. (Nr 21.) 1

Motionen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra kammarens

första

tillfälliga

utskott.

Historik.

Första kammarens fövstd tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

dessa trakter intar en gynnad ställning i förhållande till den svenska lappmarken,

men det är också sant, att alldeles särskilda förpliktelser här

åvila staten. Det nu till 225,000 kronor uppgående anslaget till »befrämjande

av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste trakter bosatta

finnar» avser att befrämja det svenska språket och den svenska kulturen

i gränsbygderna. Denna uppgift kan väl förenas med folkundervisningens

allmänna syften, om nämligen undervisningsväsendet är av bästa beskaffenhet;

i motsatt fall blir resultatet synnerligen otillfredsställande både vad

beträffar språkkunskapen och folkundervisningen».

Den väg, man har att gå för erhållande av en tillfredsställande undervisning

i dessa bygder, angives på följande sätt: Fullbordandet av

systemet med fasta skolor och ett tillräckligt antal arbetsstugor eller

skolhem att upptaga de avsides boende barnen, ävensom en lärarekår med

förmåga att meddela en praktisk och åskådlig undervisning i och på

riksspråket.

I avseende på vad motionären i övrigt anfört tillåter sig utskottet hänvisa

till motionen.

Andra kammarens första tillfälliga utskott har efter erhållen remiss

av motionen anfört följande:

»Beträffande vad som hittills uträttats till främjande av undervisningsväsendet

i ifrågavarande finnbygder vill utskottet framhålla följande.

Av stor betydelse för skolundervisningens befrämjande i dessa trakter

har småskoleseminariet i Haparanda varit. Det inrättades 1875 och var

ursprungligen avsett att meddela undervisning i ettåriga kurser. Dessa utökades

1877 till 2-åriga och 1890 till 3-åriga. 1907 tillkom folkskoleseminariet

i Luleå. År 1874 beviljades förhöjda stipendier till sådana

elever vid seminarierna i Härnösand, Umeå och Haparanda, vilka ägde

kunskap i finska språket och förbundo sig att framdeles under viss tid

tjänstgöra i finnbygden.

Sedan genom dessa åtgärder större tillgång till lärarekrafter beretts,

började staten att på 1880-talet inrätta nya skolor i syfte särskilt att

sprida riksspråket bland det uppväxande släktet. År efter år har antalet

av dessa skolor ökats. I sina framställningar om inrättande av ytterligare

skolor hade vederbörande stiftsstyrelse alltid kunnat vitsorda gagnet av

statsskolorna såväl beträffande undervisningen i dess helhet som deras

förmåga att meddela kunskap i svenska språket.

Skolförhållandenas utveckling under de 30 åren från 1875 till 1905

belyses i någon mån av nedanstående tabell över antalet skolor under

sagda period i Norrbottens län.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. >S

Norrbottens liln.

Antal folkskolor

Antal småskolor

Antal

skolhus

Fasta

Flyttande

Summa :

Fasta

Flyttande

Summa

1875..........................

19

18

37

7

90

97

52

1885 .........................

34

28

62

53

85

138

115

1895 .......................

61

11

72

100

144

244

171

1905.............................

102

13

115

220

164

384

285

Ökningen har huvudsakligen kommit på finnbygden.

I underdånig skrivelse den 3 mars 1909 framlade domkapitlet i

Luleå efter verkställd utredning ett omfattande förslag till omorganisation

av skolväsendet bland de i rikets nordliga trakter bosatta finnarna. 1

denna skrivelse, som finnes intagen i 1911 års statsverksproposition,

framhölls bland annat, att försvenskningsarbetet i Torne-dalen framskridit

så långt, att befolkningen allmänt visade det mest livliga intresse för skolorna,

förnämligast av önskan att för sina barn erhålla undervisning i att

läsa och tala riksspråket. Detta betydde ett genombrott i folkets ditillsvarande

uppfattning om det svenska språket och utgjorde den kanske mest

betydelsefulla vinsten av det dittills bedrivna upplysningsarbetet i finnbygden.

Det främsta önskemålet vore helårsundervisning åt alla finsktalande

skolbarn, då det visade sig, att den vore ett oundgängligt villkor

för bibringande av någon bestående kunskap i svenska språket. Emellertid

vore det "dcke möjligt att få till stånd så många skolor, att tillfälle till

skolgång kunde beredas alla skolpliktiga barn i dessa merendels ytterst

glest befolkade trakter, varest byarna ofta läge miltals skilda från varandra

och lika ofta räkna så få invånare och särskilt så ringa barnantal,

att anordnandet av egen skola i en sådan by måste betraktas som en

misshushållning; härtill komme, att antalet barn i skolåldern i en och

samma by ofta kunde vara mycket växlande under olika år. Domkapitlet

ansåg sig därför med styrka böra betona, att därest ett i möjligaste utsträckning

fullständigt skolväsende skulle kunna anordnas i finnbygden,

inackordering av skolbarn måste ingå som ett synnerligen viktigt led i

skolorganisationen. Så länge förhållandet vore, att den fattiga och avlägset

boende befolkningen lämnades utan tillfälle att erhålla undervisning för

sina barn, kunde icke något allmännare genombrott av det svenska språket

och den svenska odlingen inom gränsorterna tänkas komma till stånd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

Det av domkapitlet framlagda förslaget förordades av Kungl. Maj:t

och bifölls av riksdagen 1911. I sitt utlåtande i ämnet yttrade statsutskottet

bland annat, att den på statsverket belöpande andelen av kostnaderna

för ändamålet komrne att betydligt överstiga det bidrag, som staten

enligt vanliga grunder haft att lämna till ifrågavarande skolor, men då

vederbörande kommuner komme att för sina skolutgifter betungas i den

grad, att deras ekonomiska bärkraft icke skäligen kunde anses tåla en

hårdare belastning, ansåg sig utskottet böra tillstyrka förslaget. Förslagsanslaget

till skolväsendet i finnbygden höjdes sålunda från 90,000 till

150,000 kronor, varigenom enligt domkapitlets utredning skulle möjliggöras

inrättande av 36 statsskolor, därav 6 folkskolor, 27 mindre folkskolor

och 3 småskolor, med villkor att församlingarna skulle inrätta 1 folkskola,

8 mindre folkskolor och 2 småskolor.

Den år 1911 beslutade nya anordningen kunde emellertid på grund

av mellankommande omständigheter icke i någon nämnvärd grad tillämpas

under år 1912. För detta år hade utgifterna å anslaget icke uppgått till

mer än i runt tal 127,000 kronor. Under år 1913 däremot uppgingo de

till över 223,500 kronor, som ansågs närmast motsvara det föreliggande

behovet. Med anledning härav föreslog Kungl. Maj:t vid 1915 års riksdag

anslagets höjande från 150,000 till 225,000 kronor eller med 75,000 kronor,

vilket anslag av riksdagen beviljades.

Genom den av riksdagen år 1911 beviljade anslagsförhöjningen kunde

statsskolorna ökas till 85 folkskolor, mindre folkskolor och småskolor, alla

fasta.

Anslaget till främjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste

trakter bosatta finnar utgår icke enbart till direkt understöd åt

folkskolor. Utom anslaget till arbetsstugor utgingo exempelvis år 1913

anslag till följande med folkskoleväsendet besläktade ändamål: till anordnande

av bygdekurser och folkbibliotek m. in., till missionsskolan i

Lannavara, för inackorderande vid skolan av finsktalande barn, till finsktalande

barns inackorderande viss kortare tid i helsvensk bygd, till lärares

och lärarinnors i finnbygden auskultation i övningsskola vid något av rikets

seminarier, för utgivande av lantbrukslitteratur med jämnlöpande svensk

och finsk text.

Den skolform, man väsentligen varit hänvisad till vid undervisningsverksamhetens

bedrivande här uppe, har varit den mindre folkskolan. Detta

sammanhänger med de säregna ortsförhållandena. Resultatet av undervisningen

vid de flyttande folkskolorna var mycket klent, beroende därpå

s. 5 Kontrollera mot PDF

Forsta kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21. 5

att när barnen under 8 månader i hemmet aldrig hörde svenska talas, de

snart glömde bort det mesta av vad de inhämtat under de 4 månaderna

i skolan. För att undanröja dessa olägenheter inrättades fasta skolor

med längre undervisningstid. Men naturligtvis var det icke möjligt att

inrätta fullständiga folkskolor i varje by med så litet barnantal som 8

eller 10. På sådana platser måste den mindre folkskolan med helårsläsning

komma till användning. Enligt vad erfarenheten visat, har resultatet

av undervisningen vid dessa mindre folkskolor i allmänhet varit gott,

och särskilt ha de lärarinnor, som utgått från Haparanda seminarium,

kunnat glädja sig åt stor framgång. På grund av befolkningens gleshet

torde man nog länge få räkna med nödvändigheten av mindre folkskolor.

En stor roll vid uppfostringsarbetet i dessa trakter ha de s. k. arbetsstugorna

spelat. Dessa voro ursprungligen avsedda att vara endast tillfälliga

och hade uppstått med anledning av de svåra förhållandena under nödåret

1902, men det visade sig snart, att intresset och offervilligheten för

dessa anstalter fortfor, varför deras verksamhet fortsattes. I dem intagas

fattiga barn i regel från de mest avlägsna byarna och lägenheterna, varest

tillfälle till annan skolgång icke kan beredas, och i dessa arbetsstugor

fortgår undervisningen hela läsåret.

På undervisningsresultatet ha givetvis inverkat de ofta bristfälliga metoder,

som begagnats vid språkundervisningen. Olägenheterna härav komma

emellertid att avhjälpas genom införande av en metodisk läsebok, utarbetad

av professor K. B. Wiklund i Uppsala.

Av ovanstående framgår, att statsmakterna visat stor offervillighet,

när det gällt främjandet av skolväsendet i dessa bygder. Men på grund

av här rådande säregna förhållanden torde det kunna ifrågasättas, om icke

ännu mera kunde och borde göras i detta avseende.

Vid övervägande av frågan, huruvida eu utredning i motionens syfte

bör företagas, har utskottet sökt att för sig klargöra de principer, som för

densamma borde vara ledande.

En mera energiskt driven undervisning i svenska språket bör enligt

utskottets uppfattning icke åsyfta att undertrycka eller utrota finskan, utan

i stället att befolkningen i denna gränstrakt må sättas i tillfälle att få

lära sig att tala två språk. Målet är sålunda att bibringa alla uppväxande

barn färdigheten att praktiskt använda svenska språket för sina behov.

ålit som kan innebära eller få sken av förtryck mot befolkningen där

uppe bör omsorgsfullt undvikas. Någon ovilja mot en på svenska språket

meddelad undervisning eller svenska språkets utbredning över huvud torde

icke någonstädes förefinnas, tvärtom ha från flera håll framställningar

inkommit till vederbörande om erhållande av sådan undervisning. Man

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första hammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 21.

talar med tacksamhet om densamma, och de äldre ha känt det som en

stor brist, att de icke kunnat svenska vid de tillfällen, de kommit i beröring

med folket i svenskbygden eller i sina rent borgerliga förhållanden

haft behov av kännedom om detta språk.

Utredningen torde närmast böra gå ut på att utröna, vilka platser

ännu sakna ett ordnat skolväsen, vidare huruvida en del mindre folkskolor

på något folkrikare orter skulle kunna förvandlas till folkskolor, samt

slutligen på vilka ytterligare platser skolhem eller arbetsstugor skulle

kunna inrättas.

Enligt utskottets mening bör den utredning, som här är i fråga, anförtros

åt domkapitlet i Luleå, som för denna verksamhet ådagalagt stort

intresse, och om utredningen skulle visa — såsom antagligt är — att

ännu större uppoffringar från statens sida krävas för upphjälpande av undervisningen

i dessa trakter, skola statsmakterna säkerligen icke undandraga

sig dem. Men på samma gång måste staten ställa motsvarande krav

på kommunernas egen bärkraft. Enligt vad utskottet inhämtat äro vissa kommuner

i dessa trakter visserligen hårt skattetyngda, men på andra däremot

torde man kunna ställa något större krav.

En viss inblick i förevarande kommuners ekonomiska förhållanden

lämna nedanstående uppgifter, hämtade ur Statistisk årsbok 1917, som i

dagarna utkommit, överkalix’ kommun har medtagits, ehuru den finska

befolkningen inom nämnda kommun är relativt fåtalig.

Ö Ö

Kommunalskatt

1914.

Kommunens

Kr. pr 100 kr. tillgångar 1914 skulder 1914

Överkalix .............

inkomst.

....... 12,20

Kronor

99,398

Kronor

52,660

Gällivare........v.........

....... 5,00

1,393,915

739,659

Neder tonica...........

....... 6,53

90,939

29,759

Karl Gustav .........

....... 7,50

20,368

6,091

Övertorneå ...........

7,92

77,393

61,644

Hietaniemi ...........

....... 8,70

18,939

—

Korpilombolo.........

Tärendö................

..... 9,00

16,610

2,802

...... 15,00

18,361

532

Paj ala ....................

....... 12,36

61,309

41,101

Junosuando...........

...... 21,38

22,006

—

Jukkasjärvi..........

....... 2,37

930,438

419,906

Karesuando..........

...... 10,01

12,008

—

Utskottet anser, att i en eventuellt blivande utredning bör ingå eu

undersökning angående ifrågavarande kommunernas större eller mindre

behov av understöd från statens sida för detta ändamål.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens föräta tillfälliga utskotts utlåtande nr 21. 7

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att andra kammaren för sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t måtte företaga en fullständig

utredning om folkskolväsendet i de finsktalande delarna av Norrbottens

län och därefter till riksdagen inkomma med de förslag, som av denna

utredning kunna föranledas.»

Andra kammaren biföll sitt utskotts hemställan, varefte^ ärendet

överlämnades till första kammaren, som hänvisade detsamma till förberedande

behandling av sitt första tillfälliga utskott.

Utskottet, som i allt väsentligt instämmer i vad andra kammarens

utskott anfört, hemställer,

att första kammaren måtte biträda andra kammarens

i ärendet fattade beslut. ,

Stockholm den 21 maj 1917.

På utskottets vägnar:

HUGO HAMMARSKJÖLD.

7 ■•■i, nde vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Hammarskjöld,

Borell, Alkman, Åkesson, Göransson, Gelin och Hulling.

Utskottet,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.