Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning beträffande den nedgående nativiteten, dess orsaker och botemedel.

1917-04-23 · 15 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1917:13, Skrivelse till Kungl. Maj:t angående utredning beträffande den nedgående nativiteten, dess orsaker och botemedel.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. 12 in.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 13 i

anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning,

huruvida och under vilka villkor statsbidrag skall

kunna lämnas som hjälp till bosättning åt personer, vilka

ämna ingå äktenskap.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga

utskott hänvisad motion, nr 55, har herr von Koch hemställt, att riksdagen

ville besluta att hos Kungl. Magt anhålla om utredning, huruvida

och under vilka villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till

bosättning åt personer, vilka ämna ingå äktenskap.

Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa

till motionen.

Frågan om åtgärder till äktenskapsfrekvensens höjande samt i

samband därmed om botemedel mot den avtagande nativiteten har redan

förut varit föremål för riksdagens behandling. Så väcktes vid 1914 års

senare riksdag en motion av herr Welin om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående utredning beträffande den nedgående nativiteten, dess orsaker

och botemedel. Det i nu förevarande motion framställda förslaget till

bosättnings hjälp berördes, ehuru mera i förbigående, i herr Welins motion.

Det andra kammarens tillfälliga utskott, till vilket denna motion hänvisats,

avstyrkte emellertid bifall till densamma, icke minst på den grund,

att frågan ansågs vara av en så vidlyftig natur, att den av motionären

begärda utredningen svårligen skulle kunna praktiskt begränsas. Motionen

vann ej heller kammarens bifall.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 sand. 2 avd. 12 höft. (Nr 13.) 1

Motionen.

Motion i

frågan, väckt

andra kammaren

vid

1914 (Sfs riks

dag

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

2 Första kammarens andra, tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Den samhällsangelägenhet, som beröres i förevarande motion, är

utan tvivel värd allvarligt beaktande. Detta framgår med synnerlig

tydlighet av det utförliga yttrande i frågan, som på utskottets hemställan

av socialstyrelsen avgivits, och vilket bifogas detta utlåtande.

Enligt i nämnda yttrande meddelade statistiska uppgifter har äktenskapsfrekvensen

såväl som nativiteten i Sverige visat avsevärd nedgång

under loppet av senaste 65 år, nämligen från respektive 7.61 och 32.7 0

till 5.8 2 och 21.6 0 på 1,000 invånare av medelfolkmängden. Nativitetssiffran

har under åren 1909—1915 sjunkit med icke mindre än 4 pro

mille, under det att födelsetalets sjunkande under näst föregående 58

år gick från 32.79 till 25.70 pro''mille. Enligt 1913 års jämförande

statistik befann sig vårt land, med undantag av Irland och Finland,

lägre än övriga europeiska länder i fråga om antal ingångna äktenskap,

och endast Frankrike och Irland hade att uppvisa ett lägre födelsetal

i förhållande till folkmängden.

Man må söka de djupt liggande, mångskiftande orsakerna till

dessa för vårt folks fortbestånd och nationella utveckling betänkliga

företeelser i nutidskulturens avigsidor, i alltjämt inom alla folkklasser

ökade krav på livet och därmed ofta sammanhängande bristande sparsamhetssinne,

i sociala missförhållanden, i industrialismens raska tillväxt och

folkströmmens dragning till städerna och stadsliknande industrisamhällen

— ett är visst, att det måste erbjuda stora svårigheter att på

lagstiftningens väg utfinna verksamma botemedel mot folkökningens

fortgående avtagande, som med emigrationen såsom bidragande faktor

hotar att närma sig en folkminskning, och omöjligt torde vara att tänka

ut något universalmedel. Det gäller nog att klarlägga och därpå i

görligaste mån söka avlägsna de olikartade orsakerna till det onda.

Vad angår motionärens hemställan om utredning, huruvida och

på vilka villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till bosättning

åt personer, vilka ämna ingå äktenskap, anser socialstyrelsen en sådan

hjälp icke kunna i någon högre grad påskynda tilltänkta giftermål, och

att, ehuru statens utgifter för detta ändamål komme att uppgå till minst

4 miljoner kronor årligen, även om bemedlade äktenskapskandidater undan

tagas från statshjälpen, någon mera betydande förhöjning av äktenskapsfrekvensen

icke därigenom skulle framkallas. Utskottet inser svårigheten

att bedöma i vad mån den föreslagna åtgärdeD skulle komma att få

inflytande på äktenskapsbildningen i vårt land, men håller före att även

detta förslag bör beaktas vid en allmän utredning av frågan.

Ett mindre omfattande uppslag, som ävenledes i motionen framföres,

i syfte att ‘bosättningshjälp från statens sida skulle begränsas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 3

landets jordbruksbefolkning, inom vilken äktenskapsbildningen för närvarande

är särskilt låg, finner socialstyrelsen mera lämpligt och praktiskt''

genomförbart, om det förbindes med statens lånerörelse för beredande

å landsbygden av egna jordbrukshem. Härigenom skulle ock den ur

samhällssynpunkt föga önskvärda starka invandringen till städerna kunna

motverkas. Styrelsen anser nämligen otvivelaktigt, att en av de många

orsakerna till att statens lånehjälpsverksamhet för beredande av jordbruksegnabem

icke anlitats i större utsträckning än som skett är att

söka i svårigheten för så många att uppbringa medel, som erfordras till

anskaffande av nödiga inventarier. Principiellt tilltalande vore därför

att staten till dem, som ämnade gifta sig och samtidigt stode i begrepp

att mottaga jordbruksegnahem, förutom lån lämnade bidrag till inköp

av inventarier, förslagsvis lägst 300 kronor.

Detta förslag sammanfaller emellertid i viss mån med den av herr

Olsson i Ramsta inom andra kammaren väckta motionen, varom utskottet

redan avgivit betänkande, och står liksom denna motion i nära samband

med förslaget om egnahemsrörelsens ytterligare främjande samt bör

således icke fristående utredas och avgöras, utan hänvisas till behandling

i sammanhang med den väntade kungl. propositionen i egnahemsfrågan.

För övrigt är utskottet av den uppfattningen, att det viktiga folkökningsproblemet

måste bedömas och utredas ur även andra och vidare

synpunkter än dem motionären lagt på frågan, om något tillfredsställande

resultat skall kunna ernås. Socialstyrelsen har i sitt yttrande, utan att

nu kunna förorda några bestämda åtgärder, framhållit flera möjliga utvägar

för äktenskapsbildningens stärkande och främjande i vårt land,

vilka synas utskottet beaktansvärda och böra vid en utredning komma

under övervägande jämte andra lämpliga uppslag för att kunna leda till

jämnsides gående lagstiftningsåtgärder från statsmakternas sida.

Men att i anledning av motionens yrkande, vilket endast innebär

ett speciellt önskningsmål, hos kammaren göra framställning om en

sålunda utvidgad, mera allsidig utredning, därtill torde utskottet sakna

befogenhet. Då emellertid socialstyrelsen anser beaktansvärda skäl tala

för, att en utredning angående lämpligaste sättet för befrämjande av

äktenskapsbildningen i vårt land omedelbart bör komma till stånd, och

styrelsen, som för en sådan utrednings verkställande torde äga de bästa

förutsättningar, tillika enligt sin instruktion äger att själv taga initiativ

och, om så erfordras, begära Kungl. Maj:ts bemyndigande att verkställa

utredningen i fråga, förspilles ingen tid med att innevarande riksdag

icke är i tillfälle att avlåta någon skrivelse i ärendet. Socialstyrelsen,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfäUiga utskotts utlåtande Nr 13.

som äger att följa lagstiftningen i utlandet på detta område och det

utredningsarbete, som där förekommit, torde ock inom kortare tid än

en särskild kommitté kunna slutföra en utredning av detta spörsmål.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må föranleda till

någon första kammarens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1917.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar

Nyländer, Danström, von Koch, Kjellgren, Tisell, Ström och Permansson.

Reservation:

av herr von Koch.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Föräta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13

Bilaga.

Utlåtande av socialstyrelsen.

Till Konungen.

På framställning av riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott har

Kungl. Maj:t genom nådigt beslut den 15 februari 1917 anbefallt socialstyrelsen att

avgiva och till Kungl. Maj:t inkomma med yttrande över en inom samma kammare

väckt motion, nr 55, om åvägabringande av utredning, huruvida och under vilka

villkor statsbidrag skall kunna lämnas som hjälp till bosättning åt personer, vilka

ämna ingå äktenskap. I anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

De faktorer, som äro bestämmande för storleken av ett lands befolkning, äro

som bekant å ena sidan nativitet och immigration, å andra sidan dödlighet och

emigration. En ökning av nativiteten respektive immigrationen eller en sänkning

av dödligheten respektive emigrationen medför ett plus i fråga om befolkningens storlek,

under det att en motsatt vågrörelse medför ett minus i samma avseende. Det

synes naturligt, att en i så hög grad allmänmänsklig och för samhället betydelsefull

företeelse som befolkningsrörelsen redan tidigt skulle påkalla uppmärksamhet från

såväl enskilda forskares som samhällets sida. Intresset för befolkningsrörelsen är

också av gammalt datum och har tagit sig uttryck såväl i ett statistiskt följande

av dess fluktuationer som även i vetenskaplig behandling och praktiska lagstiftningsåtgärder.

Härvid har utan tvivel nativiteten, särskilt under den senaste tiden,

ådragit sig det största intresset, naturligtvis beroende därpå, att det ytterst är fruktsamheten

hos ett folie, som är bestämmande för dess fortbestånd och tillväxt. Det

är emellertid ingalunda så, att man alltid varit enig om betydelsen av en hög

nativitet, utan hava åsikterna härutinnan växlat. Sålunda har man gjort gällande,

å ena sidan, att en stor fruktsamhet hos ett folk vore det bästa kriteriet på dess

livskraft, å andra sidan däremot, att eu hög nativitet kunde medföra fara för fattigdom

och nöd och sålunda leda till befolkningens proletarisering. Enligt den förra

uppfattningen vore en sjunkande nativitet förebud till rasens utdöende. Enligt den

senare åter vore en begränsning av barnantalet önsklig och tecken på en högre

kultur. Enär det i sistnämnda fall givetvis funnes större utrymme för omsorgen

om individernas höjande i kvalitativt hänseende, stode ock samma åsikt mera i

överensstämmelse med rashygienens krav.

Ser man sedan efter, huru dessa varandra motsatta åsikter gjort sig gällande

under olika tidsskeden, möta först strävandena under merkantilsystemets dagar att

så långt möjligt höja den egna statens maktställning, i vilka strävanden åtgärder

att främja befolkningens tillväxt ingingo såsom ett naturligt led. Från denna tid är

sålunda att anteckna statliga åtgärder i syfte att främja såväl äktenskapsfrekvensen

som den äktenskapliga fruktsamheten. En svängning i uppfattningen å ifrågavarande

område inträdde emellertid i början av 1800-talet under påverkan av dels Malthus

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliyu utskotts utlåtande Nr 13.

lära, dels ock sedermera nymalthusianismen, vilka som bekant båda avsågo en begränsning

av barnalstringen. Efter hand upphörde också de mera direkta åtgärderna

från statsmakternas sida att befrämja nativiteten. I vad mån ifrågavarande läror

trängt igenom hos de djupa leden inom olika folk må i detta sammanhang lämnas

därhän. Säkert är emellertid, att nativiteten under senare tid befunnit sig i ett

stadigt sjunkande inom alla kulturstater.

Till belysande härav meddelas nedanstående tabell, som är ett utdrag ur

statistisk årsbok för Sverige 1916, för jämförelses skull kompletterad med motsvarande

uppgifter för årtiondet 1881—1890.

Utom

På 1,000 invånare av medelfolkmängden : akten
_____________________.

___________ skap

I födda i

Land ! Ingångna äktenskap Levande födda I % av

\ _____>______ _ _____________| levande

]- | I j ! I i födda

1881-

1890

1906—

1910

1911

1912

1913

1881-

1890

1906—

1910

1911

1912

1913

1906—

1910

Sverige ............

6.2 0

6.09

5.8S

5.94

5.90

29.0

25.4

24.0

23.8

23.1

18.5

Norge ...............

6.55

5.98

6.17

6.io

6.21

31.0

26.1

25.0

25.1

24.9

6.7

Danmark...........

7.34

7.4 5

7.17

i .33

7.23

31.9

28.2

28.7

26.7

25.6

11.0 i

Finland ............

7.3 7

6.55

5.94

O.S 7

5.S9

35.1

30.9

29.1

29.1

27.1

7.0

England ............

7 AS

7.6 4

7.59

7.75

7.75

32.5

26.s

24.4

23.8

23.9

4.0

6.70

6. so

6.70

7.13

32.3

27.6

25.6

25.9

25.5

7.1 !

Irland ...............

4.76

5.13

5.3 5

0.31

5.08

25.7

23.3

23.2

23.0

22.9

2.6

Nederländerna ...

7.06

7.34

7.23

7.65

7.S5

34.2

29.6

27.8

28.1

28.2

2.1

Belgien ............

7.01

7.92

7.93

8.0 9

30.1

24. s

22.9

22.6

—

6.3

Tyska riket ......

7.81

7.94

7.85

7.91

7.66

36.8

31.6

28.c

28.3

27.5

8.7

Österrike .........i

8.53

7.6 5

7.61

7.40

40.4

33.7

31.4

31.4

—

12.2

Ungern ............J

9.06

9.23

8.64

_ 1

36.7

35.0

36.3

—

9.3

Schweiz ............

6.93

7.53

7.3 5

7.27

6.9 2

28.0

26.0

24.2

24.1

23.1

4.5

Frankrike .........

7.3 5

7.88

7.77

7.90

7.53

23.9

19.0

18.7

19.0

18.8

8.9

Italien...............

7.86

7.85

7.50

7.5 5

7.46

37.5

32.4

31.5

32.4

31.7

5.1

Spanien ............

—

7.10

7.05

7.11

6.79

36.2

33.7

31.1

31.5

30.4

4.6

Portugal............

—

6.3 6

6.95

7.30

-

—

31.4

34.7

-

11.2

Ryssland............

8.84

8.30

—

—

48.5

45.1

43.7

~

—

2.5

Rumänien .........

8.20

9.70

10.61

8.oo

9.30

41.3

40.6

42.7

43.4

42.7

9.1

Bulgarien .........

—

9.30

9.5S

—

—

—

42.1

40.6

—

-

0.5

Serbien ............

11.04

lO.oo

10.40

4.43

—

45.4

39.4

36.6

38.1

—

1.3

Såsom framgår av ovanstående tabell, är nedgången i födelsetalet en gemensam

företeelse för hela västra Europa, under det att östra Europa ännu bibehåller

en hög nativitet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Första kammarens andra tillfälliga, utskotts utlåtande Nr FL

Ifråga om orsakerna till nativitetens sjunkande hava demograferna lämnat en

mångfald olika förklaringar. Utan att närmare ingå på detta spörsmål må dock

här en kort erinran göras om de vanligast anförda orsakerna. Sålunda framhålles,

bland annat, att med en ökad kultur alltid följa stegrade fordringar på livet i allmänhet,

vilket i sin tur åter leder till framflyttning av äktenskapsåldern och begränsning

i barnantalet. Vidare göres gällande, att med stigande upplysning följer

en ökad ansvarskänsla, som avhåller familj chria att skaffa sig alltför mänga barn,

enär möjligheten att giva dem en god uppfostran och utsikter till framkomst i livet

eljest äventyras. Man pekar jämväl på kvinnoemancipationen och kvinnornas uppgående

i det industriella arbetet såsom orsaker till nedgången i nativiteten. Slutligen

anföres, att en av de viktigaste utav dessa orsaker är att söka i den starka

inflyttningen till storstäderna, där en- och tvåbarnssystem tillämpas i större utsträckning

än i småstäderna och på landsbygden och där steriliteten allt mer och

mer utbreder sig.

Vilka de verkande faktorerna här än må vara, bekräftar dock erfarenheten

den sedan länge gjorda iakttagelsen, att med ökad kultur som regel följer nedgång

i nativiteten. Så länge denna tillbakagång endast yppar sig ifråga om det relativa

antalet födda barn, det vill säga antalet födda på varje tusental av medelfolkmängden

(= födelsetalet), torde förhållandena ur demografisk synpunkt icke behöva ingiva några

mera allvarliga farhågor. Väsentligt annorlunda ställer sig saken, därest jämväl

det absoluta antalet födda barn oavlåtligt sjunker och detta förhållande visar tendens

till att bliva konstant. Exempel härpå erbjuda, bland andra, Frankrike och Sverige.

Givet är att utvecklingen då så småningom kan föra till den punkt, där antalet

ärligen födda understiger antalet årligen döda. Tillfälligtvis har detta redan inträffat

ifråga om Frankrike. Såsom framgår av tabellen har också Frankrike att

uppvisa det lägsta födelsetalet, nämligen 18.8 procent, avseende år 1913.

Vad Tyskland beträffar, har man där länge kunnat glädja sig åt en synnerligen

kraftig nativitet. Även detta land liar emellertid för längesedan passerat

maximum, och födelsetalet är numera jämväl där i avtagande, och, vad värre är,

det sjunker hastigt — den starka nedgången i födelsetalet för Tyskland anses till

väsentlig del vara beroende på den oerhörda inflyttningen i miljon- och storstäderna,

som för närvarande innesluta icke mindre än en femtedel av Tysklands hela befolkning

eller ungefär 15 miljoner människor. Liknande är förhållandet i flera andra

länder. Folkökningsproblemet har därför under det senaste årtiondet blivit aktuellt

i hela Väst-Europa och självklart torde vara, att det folkförödande kriget gjort

frågan särskilt akut i de därav berörda länderna, främst Frankrike och Tyskland.

Sedan länge har man ock diskuterat olika utvägar att avvända den fara, som

ligger i en ständigt sjunkande nativitet, och i denna diskussion deltaga numera icke

endast yrkesdemografer utan även politiker, militärer, läkare m. fl. Härvid hava

en hel del förslag framkommit, avseende att råda bot på det onda. Förslagen hava

dels gått ut på en mera direkt premiering av barnalstringen, dels ock avsett att

indirekt befrämja densamma genom att uppmuntra äktenskapsbildningen. Bland

föreslagna åtgärder av det förstnämnda slaget må här nämnas utbetalande av en

relativt stor statspremie för varje barn, exempelvis från och med det tredje inom

samma familj, lämnande av årliga uppfostringsbidrag, exempelvis från och med det

tredje barnet inom barnrika familjer, ävensom anordnande av särskild ålderspensionering

av föräldrar, som uppfött och uppfostrat ett visst antal barn och så vidare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Äktenskapsbildningen åter har man. velat främja genom att giva visst företräde åt

familjefäder till stats- och andra allmänna tjänster, genom särskilda lönetillägg för

gifta löntagare, anställda i dylik tjänst, genom lindring i militärhördan för gifta män

ävensom genom särskild beskattning av ogifta personer, företrädesvis ungkarlar och

så vidare. Tilläggas må ock, att man bland annat genom konfiskering av arv i

bamfattiga familjer* tänkt sig kunna framkalla ett större antal barn inom familjerna.

Alla dessa förslag hava emellertid det gemensamt, att de antingen bliva ineffektiva

eller ock svåra att praktiskt genomföra på grund därav att deras tillämpning

skulle tillskynda vederbörande stater oerhörda kostnader eller ock utgöra ett

alltför skarpt brytande med tradition och bestående samhällsordning. Det är därför

endast undantagsvis som ifrågavarande förslag fått någon praktisk efterföljd. Såsom

ett första steg i nu antydd riktning torde i allt fall böra uppfattas de i flertalet

länder införda lättnaderna i den direkta statsbeskattningen för familjer med barn.

Dessa skattelindringar äro dock alltför obetydliga för att kunna öva något som

helst inflytande vare sig på äktenskapsfrekvensen eller nativiteten.

I Frankrike har man likväl på grund av förhållandenas makt tvingats att på

allvar försöka sig på att lösa befolkningsproblemet. Enligt lagen om understöd åt

barnrika familjer den 14 juli 1913 har varje familjeförsörjare i Frankrike, vars inkomster

måste betraktas såsom otillräckliga och som har att försörja ett visst antal

barn, rätt till ett månatligt bidrag av allmänna medel. Kostnaderna härför fördelas

enligt vissa grunder på stat, departement och kommun. Bidrag utgår för varje barn

under 13 år, räknat från och med det fjärde. Änklingar erhålla dock understöd

från och med det tredje, änkor från och med det andra barnet. Barn mellan 13

och 16 år, för vilka skriftligt lärlingskontrakt föreligger, likställas ifråga om rätten

till understöd med barn under 13 är. Understödet skall utgöra minst 60 francs

per år. Överstiger detsamma 90 francs per år, erhålles ej statsbidrag för det överskjutande

beloppet. De kommunala myndigheterna avgöra, vilka skola komma i åtnjutande

av understöd. De årliga kostnaderna hava beräknats uppgå till 25 miljoner

francs för staten, 16 miljoner francs för kommunerna och 9 miljoner francs för

departementen.

Enär lagen trädde i kraft den 1 mars 1914 har man givetvis icke ännu

kunnat göra några säkrare iakttagelser över dess verkningar. Anmärkas må emellertid,

att i parlamentet redan framförts olika ändringsförslag, avseende bland annat

att låta understöden börja med tredje barnet samt att ställa bidragen i bättre

relation till de verkliga uppfostringskostnaderna.

Vad därefter vårt eget land beträffar, så utvisar ovanstående tabell, att Sverige

numera befinner sig bland de allra sista ifråga om såväl äktenskapsfrekvens som

nativitet. Sammanräknas Finland med Ryssland samt Irland med England och

Skottland, distanserar Sverige betydligt alla övriga europeiska länder ifråga om låg

äktenskapsfrekvens, och under angivna förutsättning har endast Frankrike att uppvisa

ett lägre födelsetal. Utvecklingen i vårt land under de senaste årtiondena i

ifrågavarande avseende får sin närmare belysning genom nedanstående tablå:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

1)

År

På 1,000 invånare av

modelfolkmängden

År

På 1,000 invånare av

medelfolkmängden

Ingångna

äktenskap

Levande

födda

Ingångna

äktenskap

Levande

födda

1851—1860

7.6 1

32.7 9

1906

6.1S

25.70

1861—1870

6.54

31.40

1907

6.21

25.58

1871—1880

O.si

30.48

1908

6.12

25.70

1881--1890

6.28

29.06

1909

5.97

25.58

1891—1900

5.94

27.14

1910

6.03

24.66

1901—1910

6.8 0

25.7 7

1911

5.88

23.99

1912

5.94

23.so

1913

5.93

23.16

1914

5.80

22.8 7 i

1915

5.82

21.60

Födelsetalet i Sverige har sålunda under den tidrymd, ovanstående tablå omfattar,

befunnit sig i ett så gott som oavbrutet sjunkande. Jämväl äktenskapsfrekvensen

visar i stort sett en betydande nedgång, ehuru dock här en del ojämnheter

gjort sig gällande.

Den i det föregående meddelade jämförelsen mellan de europeiska länderna

slutar med år 1913. För Sveriges vidkommande finnas emellertid motsvarande uppgifter

tillgängliga även för åren 1914 och 1915, och siffrorna för sistnämnda år angiva,

såsom framgår av tablån här ovan, att ytterligare nedgång ägt rum. För år

1915 utgjorde sålunda födelsetalet 21.60 pro mille och giftermålstalet 5.8 2 promille.

En svensk politiker har träffande uttryckt saken så, att den svenska nationen bränner

sitt ljus i båda ändar. Resultatet härav har ej heller uteblivit, i det att jämväl

det absoluta antalet årligen födda visar en kraftig tendens att gå tillbaka. Antalet

levande födda i Sverige utgjorde:

År

Antal

levande

födda

År

Antal

levande

födda

1906

136,620

1911

132,977

1907

136,793

1912

132,868

1908

138,874

1913

130,200

1909

139,505

1914

129,451

1910

135,625

1915

123,049

Dessa siffror utvisa, att en minskning i antalet levande födda ägt rum under

år 1915 i förhållande till år 1909 med icke mindre än 16,456 eller närmare 12

procent. Antalet döda utgjorde under samma år respektive 74,538 och 83,422.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 sand. 2 avd. 12 höft. (Nr 13.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första hammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Därest från antalet levande födda räknas antalet döda, återstår ett födelseöverskott

av 64,967 för år 1909 mot endast 39,627 för år 1915. Dragés ifrån sistnämnda

tal ytterligare resultatet av en normal nettoemigration, 10,000 å 20,000 personer —

emigrationen har under världskrigets fortvara betydligt understigit den eljest normala

— erhålles som rest ett befolkningsöverskott av 20,000 å 30,000 personer,

en siffra, som uppenbarligen icke tål allt för många sådana reduceringar som den,

vilken enligt vad nyss påvisats ägt rum ifråga om levande födda från år 1909 till

år 1915.

Ser man nu efter, huru här ifrågavarande förhållanden gestalta sig i städerna

till skillnad mot landsbygden, visar det sig, att äktenskapsfrekvensen är betydligt

större i. städerna än på landsbygden, under det att motsatsen äger rum i fråga

om nativiteten. Under år 1915 uppgick sålunda giftermålstalet till 7.13 promille

i städerna men till endast 5.33 pro milis på landsbygden och födelsetalet till 20.18

pro mille i städerna och 22.13 pro mille på landsbygden.

Då det i detta sammanhang jämväl torde vara av stort intresse att konstatera,

huru äktenskapsfrekvens och nativitet fördela sig på olika yrkesgrupper, meddelas

här nedan en översikt däröver. Siffrorna utgöra de årliga medeltalen för tioårsperioden

1901 — 1910, hämtade ur Befolkningsrörelsen 1901—1910 (tioårsöversikt.)1)

På 1,000 invånare av

medelfolkmängden

Yrkesgrupp

Ingångna

äktenskap

Leyande

födda

Jordbruk och fiske.................................

4.76

23.0

Industri och bergsbruk............,...............

7.12

30.4

Handel och samfärdsel...........................

8.25

28.4

Allmän tjänst m. m...............................

6.25

20.7

I allt

6.oo

25. s

Ovanstående siffror giva bland annat vid handen, att äktenskapsfrekvensen

är synnerligen svag inom jordbruk och fiske. Nativiteten är även ganska låg,

ehuru icke så låg, som giftermålstalet giver anledning antaga. Inom berörda yrkesgrupper

äro sålunda giftermålen mera sällsynta, men familjerna istället relativt

barnrika. Sistnämnda förhållande bekräftas ock därav, att under nyssnämnda tioårsperiod

på 1,000 gifta kvinnor under 45 år årligen kommo på landsbygden 270.03

barnaföderskor men i städerna endast 223.4 4. Anmärkas må emellertid, att det

låga giftermålstalet för jordbruksbefolkningen säkerligen i hög grad är beroende

av den starka strömningen till städerna och industrien, särskilt av de giftasvuxna

åldrarna, ett förhållande, som givetvis inverkar menligt jämväl på födelsetalet inom

samma befolkningsgrupp.

1) Ifrågavarande publikation, som ingår i serien Sveriges officiella statistik, föreligger ännu

visserligen endast i korrektur, men har statistiska centralbyrån i allt fall gjort ifrågavarande

siffror tillgängliga. ,

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

i''ör do i allmän tjänst anställda äro såväl gifterrnålstal som isynnerhet födelsetal

låga. Inom de båda övriga yrkesgrupperna, industri och bergsbruk samt handel

och samfärdsel, äro motsvarande förhållanden väsentligt bättre och kunna betecknas

såsom goda.

Socialstyrelsen har ansett sig böra lämna ovanstående kortfattade överblick

över vissa delar av befolkningsproblemet, innan styrelsen övergår till den mera

direkta behandlingen av föreliggande motion. Styrelsen håller nämligen före, att

ett bedömande av de utav motionären framförda spörsmålen svårligen kan ske

annat än i samband med vissa andra därmed nära sammanhängande befolkningsfrågor.

Självfallet måste åtgärder, vidtagna att befordra äktenskapsbildningen,

indirekt befrämja jämväl nativiteten, och omvänt synas åtgärder, avseende att höja

nativiteten, i allmänhet kunna förväntas gynnsamt återverka på äktenskapsbildningen.

Motionären inriktar väsentligen problemet på ett befrämjande av äktenskapsbildningen

såsom ett i och för sig önskvärd mål, under hänvisning, bland annat,

till ledande svåra missförhållanden på sedlighetens område, samt under framhållande,

att en förbättring häri vore att förvänta genom ökad äktenskapsfrekvens. Detta

motionärens motiv förtjänar otvivelaktigt beaktande. De uppgifter angående antalet

oäkta barn i Sverige i förhållande till levande födda, som återfinnas i ovanstående

först införda tabell, äro i detta avseende vältaliga. Det framgår av nämnda uppgifter,

att det relativa antalet oäkta barn är icke oväsenligt högre i Sverige än i

något annat land. Under femårsperioden 1906—1910 utgjorde de oäkta barnen

13.5 procent av samtliga levande födda. Siffran har för år 1913 stigit till 15.60.

Åtgärder, vidtagna i syfte att avhjälpa berörda missförhållande, måste därför anses

väl motiverade.

Motionären har jämväl antytt äktenskapsbildningens betydelse för nativiteten.

Det synes emellertid uppenbart, att frågan om nativitetens höjande eller i allt

fall dess bibehållande vid det nuvarande läget utan gensägelse måste anses vara

befolkningsrörelsens viktigaste problem och naturliga brännpunkt. Den föregående

redogörelsen lärer ock giva vid handen, att det är hög tid på att denna fråga

upptages till allvarligt dryftande även i vårt land. Reformer i nuvarande tid, berörande

befolkningsrörelsen, torde därför böra framför allt inriktas på nativitetsproblemet.

Såsom av det ovan anförda framgår, synes emellertid hos oss saken

snarast ligga så, att den låga födelsesiffran ännu så länge till väsentlig del måste

tillskrivas den låga äktenskapsfrekvensen, enkannerligen inom jordbruksbefolkningen,

vars svaga äktenskapsbildning synbarligen drager ned genomsnittssiffran för hela

riket. Det förefaller därför naturligt, att man för Sveriges vidkommande i främsta

rummet borde taga sikte på ett befrämjande av äktenskapsbildningen såsom ett

medel att höja nativiteten. Kommer giftermål en gång till stånd, torde i vårt

land, i all synnerhet på landsbygden, ännu goda förutsättningar finnas för att jämväl

barn skola komma till världen.

Vad därefter angår frågan om möjliga och lämpliga utvägar för höjande av

äktenskapsfrekvensen, så torde som allmänt omdöme gälla, att ju bättre de ekonomiska

förutsättningarna äro, desto större utsikter finnas för en god äktenskapsfrekvens.

Riktigheten härav bekräftas bland annat av det faktum att i städerna

respektive inom industrien, där större möjligheter finnas till en god inkomst och

dit följaktligen en strömning, särskilt av de giftasvuxne, går från landsbygden och

jordbruket, giftermålen äro relativt talrikare än på landsbygden respektive inom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Fr 13.

jordbruket, där tillfällena att få goda inkomster äro mera sällsynta. Erfarenheten

visar ock, att med goda konjunkturer till viss grad följer en stegrad äktenskapsfrekvens.

Då det emellertid givetvis icke ligger inom möjligheternas gräns att

genom statsingripanden i någon högre grad direkt förbättra befolkningens ekonomiska

läge i allmänhet, lära andra vägar få anlitas. Med avseende härå vill styrelsen

här nedan framföra vissa synpunkter, men anser sig styrelsen redan nu böra

betona, att detta sker endast diskussionsvis, så att därvid framkommande uppslag

icke få uppfattas såsom innebärande något ståndpunktstagande från styrelsens sida.

Ett helt säkert synnerligen effektivt medel vore att betala högre löner i

form av familjetillägg till de gifta männen än till de ogifta. Denna utväg torde

emellertid få lämnas åsido redan av det skälet, att det säkerligen ur konkurrenssynpunkt

skulle möta oövervinnerliga hinder att genomföra en dylik princip ifråga

om löntagare, anställda i enskild verksamhet. För stats- och i annan allmän tjänst

anställda torde däremot saken kunna diskuteras.

Motionären har för egen del tänkt sig, att staten skulle lämna ekonomisk

hjälp till bosättning åt personer, vilka ämna ingå äktenskap. Med avseende härå

vill styrelsen till en början framhålla, att, försåvitt man med denna bosättningshjälp

vill vinna något som helst resultat ifråga om ökad äktenskapsbildning, densamma

måste bestämmas till ett icke allt för lågt belopp. Motionären har antydningsvis

nämnt summan 150 kronor. Ehuru nämnda belopp synes tämligen anspråkslöst och

väl knappt för att vara till en sådan hjälp, att ett påtänkt giftermål därigenom

i någon högre grad påskyndas, skulle dock en allmännare tillämpning av systemet

ifråga medföra kännbara utgifter för staten. Då giftermålens antal i Sverige uppgår

till ungefär 33,000 per år, komme nämligen, även med frånräknande av äktenskap

mellan mera välsituerade personer, statens utgifter för ifrågavarande ändamål att

uppgå till minst 4 miljoner kronor årligen. Ehuruväl summan förefaller ganska

avsevärd, synes det dock knappast sannolikt, att någon mera betydande förhöjning

av äktenskapsfrekvensen därigenom skulle framkallas.

Vill man undvika stora kostnader för staten, synes man hellre för underlättande

av bosättningen för den stora massan av vårt folk kunna ifrågasätta, huruvida

icke spartvång för ändamålet borde åläggas alla ogifta män, exempelvis mellan

18 och 30 år. Ett sådant sparsystem skulle möjligen kunna samorganiseras med

den allmänna pensionsförsäkringen. Som villkor kunde för sådant fall bland annat

föreskrivas, att den sparade summan icke i sin helhet finge utbetalas annat än som

bosättningshjälp, men att insättningarna, för den händelse insättaren icke gifte sig,

i allt fall skulle tillgodoräknas honom såsom gjorda för vinnande av frivillig pension.

Ehuru sålunda det insatta beloppet ingalunda skulle vara helt förlorat för insättaren

utan i framtiden komma honom tillgodo i form av frivillig pension, förefaller det

dock ganska sannolikt, att ovannämnda villkor skulle kunna bliva en ganska kraftig

drivfjäder för mången att ingå äktenskap, särskilt om det sparade kapitalet genom

tillgodoräknande av ränta på ränta skulle uppgå till en mera avsevärd summa.

Åven motionären har emellertid beaktat de svårigheter, vilka möta för ett

allmännare beredande av bosättningshjälp från statens sida och i anledning härav

ifrågasatt förslagets begränsande till vissa grupper av landets invånare. Styrelsen

har likaledes varit inne på denna tankegång och därvid tyckt sig finna naturliga

anknytningspunkter till vissa befolkningsgrupper. Icke minst i anledning av ovan

meddelade statistiska uppgifter, vilka ju bland annat ådagalagt, å ena sidan att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammar ens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13. 13

äktenskapsfrekvensen är myckot lag inom landets jordbruksbefolkning, men å andra

sidan att familjerna äro barnrikare på landsbygden än i städerna, har det fallit

sig synnerligen naturligt att överväga möjligheten och lämpligheten av att förbinda

det i motionen givna uppslaget med statens lånerörelse för beredande av jordbruksognahem.

En av de många orsakerna till att denna hjälpverksamhet från statens

sida icke anlitats i större utsträckning än vad som skett, torde otvivelaktigt vara

att söka i svårigheterna för de flesta av dem, vilka reflektera på att skaffa sig ett

jordbruksegnahem, att uppbringa de medel, som äro erforderliga för anskaffande av

nödiga inventarier. Det är icke nog med att vederbörande erhålla ett jordstycke.

Inventarier äro också nödvändiga. Särskilt under nuvarande förhållanden med de

kreaturspriser, som nu gälla och sannolikt under en avsevärd tid framåt komma

att bliva rådande, torde det för dem, vilka icke äga några mera avsevärda besparingar

utan endast hava den egna arbetskraften att bygga på, möta synnerligen

stora svårigheter att förvärva jordbruksegnahem. Principiellt tilltalande vore därför

att staten till dem, som ämnade gifta sig och samtidigt stode i begrepp att mottaga

jordbruksegnahem, förutom lån enligt fastställda villkor för inköp av vederbörande

fastighet, jämväl lämnade bidrag till inköp av inventarier. Enär det här knappast

vore fråga om direkt bosättningshjälp utan snarare om bidrag till inventarier, finge

beloppet icke sättas allt för lågt, åtminstone icke under 300 kronor.

En dylik åtgärd vore ägnad att bereda större utsikter för befolkningen på

landsbygden att där inom jordbruksnäringen skapa sig ett hem och en framtid

i stället för i städerna och inom industrien. Den riktar sig vidare mot just det

befolkningslager, inom vilket en höjning av äktenskapsfrekvensen är mest av behovet

påkallad och därjämte även mest önskvärd ur den synpunkten, att där ännu

torde finnas de bästa förutsättningar för uppkomsten av bamrika familjer. Framhållas

må tillika, att ett visst urval redan skett vid egnahemslånets beviljande, sä

att man torde kunna få förutsätta, att mottagarna av bidraget äro skötsamma

människor, som äga förmåga att försörja sig själva och sina barn. Måhända skulle

realiserandet av denna tanke icke endast gagna egnahemslånerörelsen som sådan

utan jämväl tjäna som medel att binda en avsevärd del av befolkningen vid landsbygden

för att där bilda familj och föda landet sunda söner och döttrar.

Vilka kostnader en dylik hjälpverksamhet från statens sida skulle medföra,

låter sig givetvis icke på förhand bedöma. Till viss ledning må emellertid meddelas,

att enligt tillgängliga uppgifter under åren 1905—1914 utlämnades följande

antal jordbrukslån:

År

j

Antal jord- brukslån

År

Antal jord- brukslån

.

1905

644

1910

;

1,312

1906

441 i

1911

1,096

1907

645

1912

1,183

1908

956

1913

1,424

1909

1,123

1914

1,340

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

Enligt ovan anförda statistiska uppgifter är äktenskapsfrekvensen abnormt

låg, förutom hos jordbruksbefolkningen, även inom den yrkesgrupp, som utgöres av

de i allmän tjänst anställda, något som jämväl är ägnat att återverka på nativiteten

inom samma grupp. Då nu statstjänsten i allmänhet erbjuder en säker anställning,

som i och för sig borde uppmuntra till ingående av äktenskap, synes man vara

berättigad antaga, att nämnda missförhållande har sin grund förnämligast i den

knappt tillmätta avlöning, som i regel åtföljer statstjänsten. Här synes om någonsin

vara ett område, där staten lämpligen bör inskrida, antingen genom lämnande av

bosättningshjälp eller på annat sätt. Det synes därför kunna ifrågasättas, huruvida

icke staten med hänsyn till det värde, som den gifta statstjänaren otvivelaktigt

måste anses ur här ifrågavarande synpunkt representera framför den ogifta, borde

tillerkänna den förre vissa företräden framför den senare. En sådan princip, ehuru

ur helt andra synpunkter nämligen rent lönepolitiska, har även framförts i officiella

utredningar samt i viss mån redan godtagits av statsmakterna genom beviljande av

särskild krigstidshjälp till vissa familjeförsörjare. Även om för närvarande alltför

starka betänkligheter skulle resa sig mot tanken, att de i statens tjänst varande

familjefäderna i allmänhet och under normala förhållanden tillerkännas särskilda lönetillägg,

familjetillägg, så själas dock andra utvägar redan nu kunna tagas i övervägande.

Exempelvis låter det tänka sig, att rätt till ålderstillägg skulle kunna

inträda tidigare för den gifta statstjänaren än för den ogifta, exempelvis efter 3 år

för den förra, men först efter 5 år för den senare.

Det synes föreligga vissa skäl att antaga, att dylika reformer, därest de befunnes

ur olika synpunkter lämpliga, skulle kunna utöva ett gynnsamt inflytande på

äktenskapsbildningen bland statstjänarna. I samband härmed må erinras, att den

gifta statstjänaren för närvarande i verkligheten uppbär mindre ersättning för sitt

arbete av staten än den ogifta, enär staten i form av indirekta skatter årligen

återtager ett vida större belopp av den förra än av den senare. En kompensation

i någon form skulle därför innebära en viss grad av rättvisa.

Därest staten på här antytt sätt sökte bereda familjefadern en förmånligare

ställning, torde det kunna antagas, att det givna föredömet så småningom skulle

sträcka sina verkningar nedåt såväl till de kommunala anställningarna som ock till

vissa grenar av den enskilda verksamheten, såsom banker, försäkringsbolag, järnvägar

in. fl. För den stora massan av enskilda löntagare inom industri, hantverk,

jordbruk m. m. synas dylika åtgärder knappast vara genomförbara. Emellertid torde

man även här kunna tänka sig vissa lättnader i familjefaderns ställning, exempelvis

genom åtgärder i syfte att driftsinskränkningar med därav följande avskedanden i

första hand skulle gå ut över de ogifta arbetarna och i sista hand drabba de gifta.

Omöjligt torde ej heller vara, att en del arbetsgivare, vilka för sin näring äro i

någon högre grad beroende av den mera fasta och stående arbetarstam, som de

gifta arbetarna otvivelaktigt utgöra, skulle befinnas villiga att hjälpa sina arbetare

med bosättningen, därest deras åtgöranden i nämnda avseende jämväl uppmuntrades

med ekonomiskt bidrag från statens sida. Givetvis skulle för berörda fall sådana

villkor förbindas med statsbidragets tillgodonjutande, att arbetarna genom mottagande

av dylik hjälp utav arbetsgivaren icke bleve oskäligt bundna i sin handlingsfrihet

gent emot denne. I samband härmed vill styrelsen omnämna, att styrelsen har

sig bekant, att ett industriellt företag i Tyskland, såsnart någon flicka födes bland

dess arbetare, insätter en summa penningar i bank för den nyföddas räkning under

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utslcutts utlåtande Nr 13. 15

villkor, bland annat, att beloppet med därav följande avkastning icke utbetalas till

den, för vars räkning insättning skett, i annan form än som brudgåva, dä hon

gifter sig. Det har också uppgivits, att dessa flickor äro mycket eftertraktade av

de unga männen och alltid bliva gifta. Måhända finnes här ett uppslag att taga

vara på.

Socialstyrelsen har vid behandlingen av förevarande spörsmål kommit till

den åsikten, att viss sannolikhet talar för att ett anlitande jämsides av vissa utav

här ovan angivna, på begränsade områden inriktade metoder, eventuellt även andra,

borde, utan att allt för stora krav därigenom lades på staten, kunna så småningom

inarbeta i det allmänna medvetandet den uppfattningen, att bildandet av familj är

ur samhällets synpunkt någonting synnerligen värdefullt och att samhället därför så

långt möjligt vill stöda och gynna dem som påtaga sig det därmed förenade ansvaret.

Därest en dylik uppfattning trängde igenom folkets breda led, torde ock

goda förutsättningar skapats för äktenskapsfrekvensens stärkande och tilltagande.

Beaktansvärda skäl synas sålunda tala för, att en utredning angående

lämpligaste sättet för befrämjande av äktenskapsbildningen i vårt land omedelbart

bör komma till stånd, och har styrelsen antytt vissa möjliga utvägar, som härvid

kunna tagas i övervägande. Det ligger emellertid i sakens natur, att styrelsen i

frågans nuvarande läge icke ansett sig kunna förorda någon eller några bestämda

åtgärder för vinnande av berörda syfte.

I detta ärendes slutliga handläggning hava deltagit tjänsteförrättande generaldirektören

Huss, byråcheferna Andersson, Bergsten och Först samt tjänsteförrättande

byråcheferna Molin och Bjurstedt.

Stockholm den 21 mars 1917.

Elis Bjurstedt.

Underdånigst

GUNNAR HUSS.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.