Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2
1917-02-09 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1917:2, Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2
Dokumentets text
Första kammarms andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 6 mars 1917 kl. 1 e. m.
Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 2
i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning,
huru riksdagsmän må kunna erhålla fribiljetter
å statens järnvägar för studieresor.
I eu inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- Motionen.
skott hänvisad motion, nr 93, hava herrar von Kock och Pers hemställt,
att riksdagen behagade besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kung!. Maj:t täcktes föranstalta om utredning om på vad sätt riksdagens
ledamöter måtte kunna erhålla fribiljetter å statens järnvägar i och
för studieresor.
Beträffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa
till motionen.
Föreliggande fråga har redan förut vid flera tillfällen varit föremål Utskottet.
för riksdagens behandling, bland annat vid 1901 års riksdag. Ur konstitutionsutskottets
yttrande över vid denna riksdag föreliggande förslag
citera motionärerna följande:
»Men utskottet har icke velat underlåta att påpeka, hurusom införandet
av fria resor för folkrepresentationens medlemmar utan tvivel
skulle lända riksdagsarbetet och såmedelst det allmänna till avsevärt gagn.
Det skulle nämligen enligt utskottets åsikt ej oväsentligt bidraga till att
hos riksdagsmännen öka kännedomen om fäderneslandets olika delar samt
skärpa deras intresse för skilda landsändars behov och utvecklingsmöjligheter,
något som i synnerhet i ett land som vårt med dess betydande utsträckning
och därmed förenade skiljaktigheter i natur- och kulturförhållanden
måste anses vara av stor betydelse. Även skulle sådana resor
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2). 1
2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.
kunna, likasom förhållandet ej sällan varit med statsrevisorernas resor
giva uppslag till nyttiga reformer i ett eller annat mera speciellt avse
ende. Utskottets uppfattning om de ifrågasatta fria resornas betydelse förvärf
land jävas icke av den erfarenhet, som vunnits i avseende å de resor,
vilka, på sätt båda motionärerna erinrat, vid åtskilliga tillfällen under de
senare åren blivit genom Kungl. Maj:ts försorg anordnade för riksdagens
ledamöter. Utan att närmare ingå på frågan, på vilket sätt och i vilken
omfattning samt med vilka eventuella kontrollbestämmelser rätten till fria
resor för riksdagens ledamöter lämpligen borde anordnas, vill utskottet i
detta hänseende slutligen blott erinra därom, att stadganden om en dylik
rätt för nationalrepresentationens medlemmar redan länge förekommit i
vissa utländska stater, såsom Tyskland och Italien.»
Motionärernas förslag synes utskottet beaktansvärt, och de betänkligheter
av övervägande formell natur, som framförts mot detsammas realiserande,
synas ej vara särskilt tungt vägande. Ur statsfinansiell synpunkt
saknar frågan nämnvärd betydelse, och erforderliga garantier mot missbruk
torde ej vara svåra att finna. En garanti mot missbruk ligger ju
redan däri att de studieresor, som komma att företagas, även om fribiljetter
erhållas, likvisst för den enskilde riksdagsmannen måste medföra
ej oväsentliga utlägg, och ur denna synpunkt synes det även fullkomligt
oberättigat att sätta den föreslagna åtgärden i samband med arvodesfrågan,
då någon ekonomisk vinst för riksdagsmännen ej gärna kan uppstå av
densamma.
Det betydelsefulla syftet att underlätta för den enskilde folkrepresentanten
möjligheterna att personligen lära känna landets olika delar
har flerstädes i utlandet lett till införande av fribiljetter i större eller
mindre utsträckning för parlamentens ledamöter. Så är t. ex. fallet i
fråga om tyska riksdagen, parlamenten i Frankrike, Italien, Danmark
m. fl. länder, där man flerstädes infört mer eller mindre begränsad rätt till
fria resor för folkrepresentanterna.
De på senare tid ofta anordnade så kallade sällskapsresorna hava
utan tvivel medfört nytta och givit de i dem deltagande riksdagsmännen
en mera levande kännedom om vårt lands olika delar. Emellertid
ligger det i sakens natur, att resor av denna art ej giva möjlighet
till annat än ett jämförelsevis ytligt studium, där de olika intrycken
alltför hastigt och i alltför stor mängd följa på varandra. Dessa resor
behöva därför helt visst kompletteras med studieresor av mera privat
natur, som giva möjlighet till ett lugnare och mera personligt studium.
I vårt vidsträckta land, med dess i mångt och mycket så olikartade för
-
Forsta kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr £.
3
hållanden, giver även eu rik och mångsidig erfarenhet från en del av
landet ofta ej tillräcklig möjlighet att bedöma förhållandena i en annan
landsända och förstå dess särskilda behov. Det synes därför utskottet
liksom motionärerna lämpligt att genom bifall till motionens hemställan
underlätta möjligheten för riksdagens ledamöter att skaffa sig en mera
mångsidig kännedom om förhållandena i vårt lands olika delar.
Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att första kammaren ville för sin del besluta, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes föranstalta om utredning, huruvida
och på vilka villkor riksdagens ledamöter måtte
kunna erhålla fribiljetter å statens järnvägar i och för
studieresor, samt därefter vidtaga de åtgärder, vartill
utredningen kan föranleda.
Stockholm den 9 februari 1917.
På utskottets vägnar:
OSKAR KLANDER.
Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer, Danström,
vem Xo£h, Larson, Ström och Permansson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.