Sök i Ratio Lex

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

1917-02-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1917:3, Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 9 mars 1917 kl. */* 2 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 3

i anledning av väckt motion angående utredning rörande

statens övertagande av vissa naturrikedomar, industrier,

kommunikationsmedel m. m.

I en inom första kammaren väckt och till dess andra tillfälliga ut- Motionen,

skott hänvisad motion, nr 13, har herr Ström m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en utredning (i vad mån

och) på vad sätt staten måtte genom övertagande av vissa naturrikedomar,

industrier, kommunikationsmedel och enskilda banker kunna utvidga och

utveckla den produktiva statsdriften samt därigenom tillföra dels statskassan

ökade inkomster, dels tillvarataga andra samhällets ekonomiska och

sociala intressen, dels ock slutligen skapa ökad trygghet för landets befolkning

i ekonomiskt och socialt hänseende.

Beträffande den närmare motiveringen för denna hemställan får utskottet

hänvisa till motionen.

Motionärerna synas redan vara fullt på det klara med det pågående Utskottet.

världskrigets betydelse för hela vår samhällsordning, i det de förmena,

att kriget i såväl neutrala som krigförande stater »åstadkommit en ekonomisk

revolution, som fullständigt raserat de förut existerande ekonomiska

grundvalarna för de kapitalistiskt styrda samhällena» och »oåterkalleligen

utdömt den privatkapitalistiska grundprincipen för staternas ekonomiska

liv». De söka stöd för detta påstående i den statssocialisering inom

de krigförande länderna av industrier och andra näringsgrenar samt de

statsingrepp i de enskildas förfoganderätt och den reglering av konsumtionen

genom statens försorg, som krigsförhållandena framtvungit. Motionärerna

antaga, att denna statssocialistiska utveckling skall fortfara även

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 12 samt. 2 avd. 3 höft. (Nr 3—4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 3.

efter fredsslutet och komma att bliva normgivande för framtiden, detta

särskilt på den grund, att de krigförande staterna endast på denna väg

kunna tänkas bliva i stånd att förränta och amortera de oerhörda skuldbördor,

de under kriget påtagit sig. Och de neutrala staterna måste,

heter det, söka samma utväg ur växande ekonomiska svårigheter. Därför

föreslås, vad vårt land angår, en vittgående utredning såsom förberedelse till

statens övertagande av de väsentliga produktionsmedlen, kommunikationsmedel

m. m., eller med andra ord den socialistiska statsidéns realiserande.

Detta statens nödtvungna ingripande i de enskildes legitima handlingsfrihet

och förvärvsrätt, i produktionen, prissättningen och konsumtionen

beror ju emellertid därpå, att de lagar, som eljest genom det fria varuutbytet

reglera dessa förhållanden, under krigets påfrestning i stort sett

upphört att fungera. Dessa s. k. statssocialistiska åtgärder, i vilka motionärerna

finna en viss likhet med socialistiska statsideal, äro egentligen

ingenting nytt för vår tid. De ha i olika former måst anlitas mången

gång förut under staters nödläge och krigiska förvecklingar. Och lagstiftningen

har även förutsett deras nödvändighet i tider, då en stat måste

till det yttersta anstränga sina krafter samt lita uteslutande till egen produktion

och egna tillgångar för livets nödtorft, och då enskildas intressen

följaktligen måste i alldeles särskild grad offras för det allmännas bästa.

Men om man ock med jämnmod under abnorma tider måste finna

sig i ett sådant reglerings- och tvångssystem, vilket torde kräva stora

statsutgifter, inbjuder ingalunda den därav vunna erfarenheten till dess

fortsättning under normala förhållanden.

Under pågående världskrig hava däri invecklade stater, för att kunna

säkerställa sina krigsförråd, av den hårda nödvändigheten tvungits att tillsvidare

övertaga och omdana en mängd industrier för forcerad tillverkning

av ammunition och andra krigsförnödenheter utan hänsyn till de ekonomiska

grundvillkoren för en produktion under fredstid. Men det finnes

ingen anledning antaga, att denna statsindustri i någon som hälst form

skulle fortfara efter kriget. Och den även i neutrala land vidtagna reglering

från det allmännas sida av livsmedelstillgång, prissättning och konsumtion,

som framtvungits genom det av världskriget hämmade internationella

varuutbytet, saknar berättigande, då världshandeln åter kommit i

funktion och kan göra sitt utjämnande inflytande gällande.

Det svåra problemet att möta de betydligt stegrade finansiella krav,

som efter kriget komma att ställas på staterna, löses ingalunda genom statens

övertagande av produktionsmedel, naturtillgångar och näringar. En

sådan statssocialisering skulle, enligt vad gjorda försök i denna riktning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

3

visat, leda till minskad prodnktionsavkastning och därmed till minskning

i nu inflytande statsinkomster, vilka staten huvudsakligen på skatteväg

tillförsäkrar sig. Ett förvärvande på rättslig väg av produktionsmedlen

— och någon annan väg torde väl icke motionärerna förutsätta — skulle

medföra en mångdubbling av statsskulden och belasta staten med en oerhörd

skuldränta samt en synnerligen dryg förvaltningsbörda, varigenom

säkerligen större delen av produktionsvinsten skulle förbrukas. Det bleve

nog föga över till att utfylla statskassans inkomster och att »skapa ökad

trygghet för landets befolkning i ekonomiskt och socialt hänseende».

Industriella företag i allmänhet erfordra för ekonomisk framgång i

konkurrensen affärsmässig drift, rörelsefrihet och ständig anpassningsförmåga

med hänsyn till nya lön och uppfinningar. En statsindustri, vars

ledning kotnme under parlamentariskt tryck och kontroll, skulle i dessa

avseenden bliva avgjort underlägsen. Den uppblomstring av vår industri

och övriga näringar, som de senaste årtiondena bevittnat, skulle i saknad

av enskild företagsamhet, intresse och energi efter hand tyna bort under

statens tunga, byråkratiska ledning och arbetsmetoder.

Det saknas emellertid ej områden, där statens verksamhet hittills

med fördel gjort sig gällande, och där denna kan och bör allt mer vidgas

och förstärkas. Men detta är något helt annat än statssocialisering

av hela vårt näringsliv, vilken skulle vida överstiga statens ekonomiska

och organisatoriska bärkraft samt vålla de betänkligaste risker. Det finnes

och bör finnas tillräckligt utrymme såväl för staten som för de enskilda

att arbeta för utvecklingen av vårt näringsliv.

Sålunda utgör ett fortsatt utbyggande av våra vattenfall ett lämpligt

föremål för såväl statens som kommuners och enskildas företagsamhet,

och en allt livligare tävlan dem emellan på detta område skulle särskilt i

våra dagar ha sin störa nationalekonomiska betydelse. Exploaterandet av

statens vidsträckta malmfält i Norrbotten, vilket kommer att taga i anspråk

betydande kapital, och en intensivare skogsdrift, varigenom staten

kunde i vida högre grad än hittills utnyttja sin stora skogstillgång, äro

ock för staten viktiga uppgifter, vilka nu äro föremål för sakkunnig utredning

och vänta på att föras fram. I nyligen till Kungl. Maj:t avgivet

betänkande har 1916 års torvkommitté hemställt om statsåtgärder för utvinnande

av större bränsletillgång ur våra torvmossar. Staten har sålunda

redan stora mål för sin produktiva verksamhet, vilken utan tvivel skulle

förlora på att splittras åt en mängd håll, där den tydligen icke med

utsikt till framgång skulle kunna bedrivas.

Tad åter landets kommunikationsväsen angår, har staten från början

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första hammarens andra tillfälliga utshotts utlåtande Nr 3.

där intagit en ledande ställning, men att utvidga dess redan omfattande

verksamhet på detta område genom förvärv av enskilda järnvägar m. m.

skulle säkerligen snarare bliva till skada än till gagn för det allmänna.

Och när motionärerna vidare förorda, att även jordbruk och dess binäringar

läggas under statsdrift, sakna de tydligen kännedom om huru foga

en dylik näring lämpar sig för statsdriften.

Att staten genom att monopolisera någon viss näring kan skaffa sig

avsevärda inkomster är ju helt naturligt, men dessa äro då icke att tillskriva

en statens framstående affärsdrift, utan varans fördyrande genom

monopolställningens utnyttjande, och detta blir sålunda i själva verket en

form av beskattning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1917.

På utskottets vägnar:

OSKAR NYLÄNDER.

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet hava närvarit: herrar Nyländer, Danström

von Koch, Larson, Ström och Norman.

Reservationer

av herr von Koch, som ansett att utskottets utlåtande bort hava följande

lydelse:

Den föreliggande motionen berör ett av socialpolitikens största problem.

Men tyvärr innehåller densamma inga hållpunkter för ett principiellt klarläggande

av statens och den enskildes ställning till produktiv verksamhet.

Ingen torde väl numer bestrida det berättigade i att staten ej allenast

gör sig till ägare av vissa naturrikedomar utan även själv leder driften

av produktiva företag, där detta av nationalekonomiska, sociala eller andra

skäl anses lämpligt och önskvärt. I stigande utsträckning har ock så

skett under de senaste årtiondena. Det behöver blott erinras om, att

s. 5 Kontrollera mot PDF

Farstu kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3. 5

staten är ägare av oerhörda jord- och skogsegendomar, gruvfält, vattenfall

m. m., samt att staten jämväl sedan gammalt själv driver så betydelsefulla

företag som post, telegraf, rikstelefon, järnvägar, varjämte staten inträtt

som delägare i det stora norrbottniska malmfältsföretaget och på sistone i

det s. k. tobaksmonopolet.

Att staten härmed icke nått till gränsen för sitt verksamhetsområde

ligger i sakens natur. Blott inom de arbetsfält, som staten redan lagt

under sig, finnas tillfällen till en nästan oöverskådlig utveckling, något

som motionärerna synas ha förbisett. Såsom rikets största skogsägare har

t. ex. staten anledning att försöka sig på nya produktiva företag för att

bättre tillgodogöra sig de rika skogstillgångarna. Detsamma gäller de

enorma malmfyndigheter, vilka staten redan dels äger, dels inom ett antal

år på fördelaktiga villkor har tillfälle att övertaga; i den mån så kan

finnas lämpligt kan staten här, dels för egen del bedriva gruvdrift, dels

ge upphov till en betydande förädlingsindustri, Något behov att förvärva

ytterligare gruvfyndigheter, som motionärerna föreslå, föreligger sålunda

för närvarande ej, och i fråga om förädlingsindustrien pågå utredningar,

vilka i sinom tid torde komma att föreläggas riksdagen.

Aven beträffande andra av motionärerna berörda områden såsom

utbyggande av vattenfall, byggandet av nya järnvägslinjer m. m. är ju

utvecklingsmöjligheten nästan obegränsad.

En helt annan sak är emellertid, huruvida, som motionärerna föreslå,

staten bör över huvud taget inrikta sina strävanden på att förstatliga eller

socialisera så gott som alla naturrikedomar samt övertaga driften av alla

viktigare produktiva företag, av kommunikationer och transportmedel, av

bankväsen o. s. v. Motionärerna synas utgå ifrån, att statsdriften under

alla förhållanden är önskvärd och därför bör i största möjliga utsträckning

genomföras. Häri ligger enligt vår tanke ett betänkligt misstag. Det

torde säkerligen förhålla sig så, att vissa områden ovillkorligen böra förbehållas

statsdriften, medan andra lika bestämt höra hemma under enskild

produktiv verksamhet. Mellan dessa ligger emellertid en hel serie företag,

för vilka ekonomiska eller sociala synpunkter i varje enskilt fall och vid

varje tidpunkt kunna bliva avgörande till förmån för den ena eller den

andra produktionsformen och sålunda några allmänt gällande regler icke

låta sig uppställas.

När t. ex. motionärerna förorda, att även jordbruk och dess binäringar

läggas under statsdrift, ha de tydligen saknat kännedom om hur

foga en dylik näring lämpar sig för statsdriften. När de vidare framhålla,

att staten bör övertaga alla enskilda järnvägar, kanaler och ångbåts
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 3.

linjer, ha de tydligen förbisett att många dylika företag till följd av sin

svaga finansiella grundval icke ur ekonomisk synpunkt •— och denna tyckes

ju för motionärerna vara huvudsaken — äro äguade att förstatligas.

En omständighet, som alldeles bestämt talar mot ett allmänt förstatligande

av ett lands produktiva verksamhet, är att staten knappast torde

vara rustad för en dylik jätteuppgift. Det är givetvis förenat med vissa

ganska stora svårigheter att på ett affärsmässigt sätt ordna och leda ett

produktivt statsföretag, och att man ännu ej lyckats övervinna byråkratism

och ensidig formalism i en del av dessa företag är ett faktum, vilket

naturligtvis icke utesluter att andra statsföretag finnas, som i affärsmässig

organisation stå på höjdpunkten av vår tid. Möjligt är också, att för en del

produktiva företag statsdriften är en olämplig form, och att man hellre

bör låta staten vara hälftenägare i ett företag, som ledes av enskilda

under statskontroll. Lösningen av dessa invecklade organisationsfrågor

utfinnes dock lämpligast genom försök och efter längre tids prövning.

Skulle man däremot omedelbart lägga all produktiv verksamhet under

statsdrift — såsom motionärerna åsyfta — torde staten ställas inför ett

prov, som den säkerligen ej kunde bestå och ödesdigra konsekvenser

skulle härav uppstå.

Det synes utskottet sålunda vara föga anledning att förorda den väg, som

motionärerna föreslå. Frånsett det olämpliga i att i ett sammanhang

utreda alla de olikartade, från teknisk och finansiell synpunkt vitt skilda

frågor, som motionärerna beröra, torde föga resultat vara att förvänta av

en dylik utredning. Härtill kommer att frågan om statsproduktion, vad

en del områden angår, redan är under utredning. Långt större resultat

torde kunna ernås genom att söka dels utvidga de verksamhetsområden,

som staten redan slagit under sig, dels upptaga till prövning ett eller

annat företag, som av särskilda anledningar — t. ex. folknäringens skyddande

eller bostadsanskaffningens främjande — är särskilt betydelsefullt

för staten att övertaga. Härvid torde man med fördel, såsom även motionärerna

framhålla, kunna aktgiva på de förhållanden, som skapats av nu

rådande kristid, då dessa åtminstone i någon mån kunna vara fingervisande.

Men erinras måste alltid att flertalet »kristidsåtgärder» äro av

natur att försvinna, när kriget upphör, varför de ej utan vidare kunna

tagas som förebild för statsföretag under normala tider.

På grund av det anförda får utskottet hemställa, att förevarande

motion icke må till någon första kammarens åtgärd föranleda;

av herr Ström, som yrkat bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.