Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående reglering genom lagstiftning av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i fall, då då någon erhållit rätt att taga husbehovsvirke å skog, som äges eller disponeras av annan.

1917-02-10 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1917:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående reglering genom lagstiftning av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i fall, då då någon erhållit rätt att taga husbehovsvirke å skog, som äges eller disponeras av annan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlutande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1917 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående reglering genom lagstiftning

av ömsesidiga rättigheter och skyldigheter i fall, då

då någon erhållit rätt att taga husbehovsvirke å skog,

som äges eller disponeras av annan. (2:a avd.)

I en inom andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 44, har herr Molin i Doinbäcksmark

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Ma]:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i övervägande huruvida och

i vad mån såväl innehavare av rätt till husbehovsvirke från skog,

som äges eller disponeras av annan, som ock ägare av skog varav

sådan rätt till husbehovsvirke utgår, må kunna genom lagstiftning

erhålla skydd gent emot en avverkning, som vare sig äventyr ar eller

omintetgör berörda förmåns uttagande av skogen eller föranleder

uppenbar skogsskövling, och att ny ttj ander ättshavarens och skogsägarens

ömsesidiga rättigheter och skyldigheter därigenom bliva på

ett tydligare sätt i lag fastställda. . , n , .i

Till stöd härför har motionären hänvisat till innehållet av vid

motionen fogat utlåtande, nr 20, av jordbruksutskottet vid 1915 års

riksdag samt därutöver anfört, att han icke kunde tillägna sig en

uppfattning, åt vilken nämnda jordbruksutskott givit uttryck, nämligen

att enbart eu välvillig motivering, i vilken motionarens synpunkter

gillades och underströkos, skulle hava något som helst inflytande

på Kungl. Maj:ts förberedande lagstiftningsarbete, då i varje tall

motionen avstyrkts och avslagits.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 10 samt. 2 höft. (Nr 2.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets yttrande i anledning av den vid 1915 års riksdag

väckta motionen av samma innehåll val* av följande lydelse:

.... »Såsom synes, avser nu föreliggande motion icke blott skydd för avtalad rätt

till husbehovsvirke från annans skogsmark. Den bär nämligen, i likhet med motionärens

framställning vid 19U års senare riksdag, i så måtto eu vidsträcktare

syltmng an tidigare i ämnet väckta motioner, att den dels åsyftar en reglering av

båda kontrahenternas rättigheter och skyldigheter, dels ock avser samtliga förekommande

rättigheter till husbehovsvirke, vare sig rättigheten är avtalad att tillgodonjutas

från annan tillhörig skogsmark eller från egen skog, till vilken avverkningsrätten

blivit åt annan upplåten. I främsta rummet synes emellertid motionären

hava tagit sikte på önskemålet att verksamt skydda de i vissa delar av

landet talrikt förekommande skogsrättigheter, vilka såsom servitut förbundits med

innehavet av torp eller avsöndrade lägenheter.

i r De* lärer icke kunna bestridas, att motionärens kritik av ifrågavarande rättigheter

till husbehovsvirke i stort sett är befogad. Det är härvidlag främst två svnpunkter,

som göra sig gällande: omsorgen om eu rationell skogsvård samt önskvärdheten

av att tillförsäkrad rätt till husbehovsskog upprätthålles på ett för dess

syfte fullt betryggande sätt, utan förfång för någondera parten.

De svårigheter, som emellertid vanligen möta mot ett fullt tillgodoseende av

berörda intressen, sammanhänga givetvis innerst med den omständigheten, att

ifrågavarande skogsservitut och därmed jämförliga skogsrättigheter merendels komma

att innebära ett mer eller mindre genomfört sambruk av skogen, därvid, förklarligt

nog, parternas intressen och strävanden mindre inrikta sig på att spara den tjänande

fastighetens skogsbestånd än att i möjligaste mån för egen del utnyttja detsamma.

Härtill Kommer, att kontrakt angående upplåtande eller förbehåll av rätt

till husbehovsskog ofta nog sakna föreskrifter rörande gränserna för parts dispositionsrätt

till sådan skog. Att under sådana omständigheter skogsrättigheterna

mangel! gång kunna medföra ett betänkligt osäkerhetstillstånd, som ingalunda är

till båtnad för en ändamålsenlig, ordnad skogshushållning och som därjämte ofta

giver anledning till sådana konflikter mellan parterna, att det särskilt för skogslättsinnehavaren

kan uppstå svårighet att i avsedd omfattning eller eljest på vederbörligt

satt göra sm rätt gällande, är utskottet också villigt att erkänna

Motionären bär, såsom synes, huvudsakligen tänkt sig två utvägar att råda

bot på berörda missförhållanden. lian ifrågasätter nämligen å ena sidan avlösning

av servitut* och Övriga rättigheter till skogsfång och deras ersättande med självstandiga

skogsskiften, samt å andra sidan lagbestämmelser, avsedda att under

nainnda rättigheters fortbestånd kringgärda dem med ett mera effektivt rättsskydd

an det som, enligt motionärens förmenande, nu gällande lagstiftning möjliggör.

Vidkommande till en början motionärens sistberörda önskemål om lagstiftningsåtgärder

i ändamål att skydda och reglera fortbestående skogsrättigheter, synes

det uppenbart, att motionären underskattat betydelsen eller tillämpligheten av de

rättsmedel, som dock otvetydigt stå parterna till buds, för den händelse enderas

ratt skulle hotas eller kränkas. Bortsett från förefintliga garantier för ifrågavarande

rättigheters formella bestånd — varom här icke torde vara fråga — har det sålunda,

senast vid nästlidna riksdag, av vederbörande utskott påvisats, hurusom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

rättsägare ingalunda saknar utväg att med tillhjälp av bestående lag göra sill rätt

gällande jämväl på ett materiellt verksamt sätt. 1 sådant hänseende har det erinrats

om möjligheterna å ena sidan att utverka interimistiskt avverkningsförbud

samt å andra sidan att utbekomma skadeersättning eldigt allmänna skadeståndsregler.

Motionären har nu, givetvis utan att därför kunna förebringa några hållbara

grunder, rentav sökt förneka tillämpligheten av de sålunda påvisade lagliga medlen

att säkerställa ifrågavarande rättighet eller att i skadeståndsväg vinna ersättning

för dess mistande. Väl torde man emellertid i likhet med motionären vara berättigad

att ifrågasätta, huruvida —- såsom förhållandena i flertalet fall faktiskt

gestalta sig — berörda rättsmedel lämpa sig att på ett praktiskt verksamt och tillfyllestgörande

sätt trygga de rättigheter och intressen, som i motionen avses. I

sådant avseende har motionären särskilt gjort gällande, att den klass av mindre

jordbrukare och lägenhetsinnehavare, vilka förmånen av husbehovs virke i regel tillkommer,

merendels äro i den svaga ekonomiska ställning, att de rygga tillbaka för

att genom eventuellt kostsamma och till utgången tvivelaktiga processer göra gällande

det anspråk på avverkningsförbud eller skadestånd, som allt efter omständigheterna

skulle erfordras.

Frågan härom sammanhänger emellertid på det närmaste med det förut berörda

förhållandet, att avtalen om servitut®- eller nyttjanderätt till husbehovsskog

i regel icke avfattas med nödig fullständighet och tydlighet. Fasthålles denna

synpunkt, synes det vara eu tämligen opåkallad och i alla händelser synnerligen

vansklig uppgift för lagstiftningen att, såsom motionären ifrågasätter, med bibehållande

av skogsservituten och därmed likartade bruksrättigheter till skog i deras

nuvarande form, söka tillförsäkra rättigheterna ifråga något speciellt för dem avpassat

lagstadgat skydd utöver det gällande lag och skadeståndsgrunder erbjuda.

Tillräckligt många äro emellertid, såsom ovan framhållits, de olägenheter och

missbruk, som under nuvarande förhållanden vidlåda systemet med ifrågavarande

skogsrättigheter och som väl tillsvidare få anses därifrån oskiljaktiga. Så mycket

mera beaktande förtjänar därför tanken på den fullständiga omläggning av hela

detta system, som innefattas i det förstberörda av motionären antydda uppslaget

till frågans lösning. Åtminstone vad servitutsrättiglieterna till skogsfång angår,

har möjligheten till sådana rättigheters avlösning i utbyte mot från den tjänande

fastigheten utbrutna, självständiga skogsskiften länge varit ett uppmärksammat

önskemål, vartill även hänsyn tagits vid utarbetandet av det förslag till ny lag om

skifte av jord, som framlagts av den s. k. skiftesstadgekommittén. Bland annat

har nämligen uti 287 § av nämnda lagförslag stadgats medgivande för ägare av

fastighet, som besväras av skogsfångs- eller mulbetesservitut, att, jämväl utan sammanhang

med laga skifte, genom utbrytning av servitutet få fastigheten därifrån

befriad, där sådant befinnes medföra nytta och kunna ske utan någons förfång.

Av motionären har det nu framhållits såsom en väsentlig brist i det framställda

lagförslaget och särskilt såsom ett hinder för uppnåendet av motionens

huvudsakliga syftemål, att utbrytningsvitsord sålunda ej är avsett att tillerkännas

den servitutsberättigade, utan uteslutande förbehållits ägaren av den tjänande fastigheten.

Denna uppfattning synes utskottet icke utan vidare böra underkännas. De

motiv för en dylik inskränkning av utbrytningsvitsordet, som av kommittén anförts

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

och som nästlidet år av första kammarens vederbörande tillfälliga utskott åberopades

såsom stöd för dess hemställan om avslag å då förevarande motion, synas utskottet

visserligen förtjäna avseende såsom belysande för vad som ur skiftessynpunkt kan

hava tett sig som utbrytningens primära ändamål. Men näppeligen torde dessa

motiv kunna anses fullt avgörande för ett obetingat avvisande av de helt naturliga

anspråk på ömsesidighet i fråga om avlösningsvitsord, som — efter vad även av

nämnda kommitté erkännes — framställts från de servitutsberättigades sida, särskilt

från den stora grupp därav, som utgöres av torpare med servitutsrätt å stamhemmanets

ägor. Utskottet kan ej finna annat än att fall kunna förekomma, då

den servitutsberättigades intresse av att skydda sin husbehovsrätt mot överavverkning

eller intrång från skogsägarens sida bör anses likvärdigt med den senares intresse

av att freda fastigheten mot missbruk av nämnda rätt. Det kan ifrågasättas,

huruvida det icke, även under vissa andra förhållanden, bäst skulle överensstämma

med rättvisa och billighet att under betryggande garantier lämna möjlighet

öppen för båda de intresserade parterna att påkalla utbrytning av mark i vederlag

för rättigheten. Utskottet vill i detta avseende blott erinra om de icke sällsynta

fall, då vederbörande virkesberättigad tillförsäkrats en allmän rätt att »efter anvisning»

erhålla husbehovsskog och således beträffande platsen för förmånens uttagande

och virkets beskaffenhet m. m. är helt underkastad kontrollen av den som

äger eller disponerar skogen. Säkerligen skulle nu, därest endast denne erliölle

utbrytningsvitsord, i flertalet dylika fall ingen avlösning komma till stånd, enär en

sådan här knappast kan förutsättas såsom betingad av den tjänande fastighetens

intresse.

Om utskottet sålunda — med hänsyn till önskvärdheten, icke minst ur skogsvårdssynpunkt,

att såvitt möjligt avlägsna de intressemotsatser, som skapats av

flertalet nu gällande, olämpligt avfattade husbehovsavtal — för sin del finner avlösningsrätt

med ömsesidigt utbrytningsvitsord erbjuda det verksammaste medlet

härför, vill utskottet å andra sidan icke bestrida, att någon begränsning i tillämpligheten

av sådant vitsord för den servitutsberättigade parten under vissa omständigheter

kan anses önskvärd eller påkallad av avtalets beskaffenhet.

De synpunkter i förevarande avseende, varåt utskottet sålunda velat giva

uttryck och som i viss mån sammanfalla med motionärens, torde emellertid äga en

så uppenbar betydelse, att Kungl. Maj:t med säkerhet torde kunna förväntas, vid

den slutliga prövningen av ifrågavarande lagförslag, ägna desamma all den hänsyn,

som dem vederbör.

Det synes antagligt, att genom lagbestämmelser i antydd riktning ifrågavarande

skogsservitut och med dem jämställda skogsrättigheter efter hand komma att upphöra

och sålunda motionärens önskemål i högst väsentlig mån bliva tillgodosett.

Med åberopande av vad sålunda anförts och i förvissning att Kungl. Maj:t

före framläggandet för riksdagen av det förslag, vartill skiftesstadgekommitténs betänkande

kan giva anledning, måtte taga under omsorgsfull omprövning frågan om

husbehovsrättigheternas avlösning i hela dess vidd, får utskottet, som sålunda icke

ansett något uttalande av riksdagen i detta ämne vara för närvarande påkallat,

hemställa,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 2.

Såsom framgår av motiveringen till förevarande motion var utskottet,

denna fråga föremål för behandling jämväl vid 1915 års riksdag i

anledning av eu av samme motionär då framburen motion med enahanda

yrkande som det nu gjorda; och blev motionen med bifall

till jordbruksutskottets däröver till riksdagen avgivna, härovan intagna

utlåtande av riksdagens båda kamrar avslagen.

De skal, varpå 1915 års jordbruksutskott grundade sin avstyrkande

hemställan, finner utskottet alltjämt bärande. I motsats till

motionären hyser utskottet den förvissningen, att vad 1915 års joidbruksutskott

i motiveringen till sitt av riksdagen bifallna utlåtande

anfört, av Kungi. Maj.t tages under omprövning före framläggandet

för riksdagen av den sä kallade skiftesstadgekommittens förslag,

vilket för närvarande är föremål för överarbetuing inom justitiedepartementet.

På grund härav och då, enligt utskottets förmenande,

någon anledning icke föreligger att i vidare man fästa Kungl.

Maj:ts uppmärksamhet vid ifrågavarande spörsmål, får utskottet

hemställa, .

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1917.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Hrr greve Hamilton, Petersson, P. Alfred, Fahlén, Holmquist,

Lindblad, greve Wachtmeister, Åkerlund, Oberg,

Nilsson i Tånga, Nilsson i Linnås, Sjöblom, Lundström,

Bartlielsson och Tysk.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 10 samt. 2 käft. (Nr 2.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.