Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 20, 22, 20 och 31 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordavsöndring.

1917-02-10 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1917:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 20, 22, 20 och 31 §§ i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyfning, ägostyckning och jordavsöndring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottet s it tittande, Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 10 februari 1917 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av

20, 22, 20 och 31 §§ i lagen den 27 juni 1896 om

hemmansklyfning, ägostyckning och jordavsöndring.

(2:a avd.)

1 eu inom andra kammaren vackt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr i 0, har herr Molin i Dombäcksmark hemställt,

att riksdagen för sin del ville besluta följande förändrade lydelse av

§§ 20, 22, 29 och 31 i lagen den 27 juni 1896 om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring:

§ 20.

1 mom. Ägare av hemman, vilket får klyvas, ha ve rätt att av hemmanets

ägovälde för alltid avsöndra eu eller flera delar, dock att inägojord

eller skog ej må avsöndras till den omfattning, att hemmanets jordbruk eller

besutenhet i övrigt därigenom märkligen försvagas.

2 mom. —--— — — — — — — — --------

§ 22.

Åstunda!'' innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske, att därifrån

för alltid avsöndra mark, som utgör mera än vad i 20 § 1 mom.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 10 samt. 3 käft. (Nr 3—4). 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

''2 Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 3

sägs, ankomme på Konungens befallningshavande att, där omständigheterna

därtill föranleda, sådant tillåta. Särskilt må vad i nämnda lagrum stadgas

icke utgöra hinder för sådant tillstånd, där avsöndringen erfordras för egnahemsanläggningar

eller industriella anläggningar eller annat dylikt ändamål.

Tillstånd — — — — — — — — — _ — — fast egendom.

§ 25.

År lägenhet på annat sätt eller under andra villkor avsöndrad än tillåtet

varit enligt äldre lagar och förordningar, vare sådan avsöndring dock gällande,

såvida lagfart därå vunnits före den 1 januari 1897, i annat fall

varde avsöndringen, när påstående av vederbörande väckes, efter därom för

varje fall givna föreskrifter rättad och jämkad samt äge sedan bestånd, där

den i övrigt prövas laglig och gällande, och njute den, som därav lider,

skäligt skadestånd. Atnöjes icke -— —- — — — — —---- — av
söndringen

skett.

Har talan emot olaglig avsöndring ej anhängiggjorts före den 1

januari 1920, vare vederbörande sin talan kvitt och avsöndringen beståndande.

§ 29.

2 mom. I fråga om klyvning och avsöndring skall vad som gäller

om lägenhet, som ej tillkommit genom avsöndring, jämväl tillämpas å för

alltid avsöndrad lägenhet.

§ 81.

Genom denna lag upphäves förordningen angående hemmansklyvmng

och jord avsöndring den 6 augusti 1881.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

fl lagen den 27 juni 1896 om hemman sklyvning, ägostyckning och

jordavsöndring, vilken lag i vissa delar ändrats genom lag den 31 aug.

1907, föreskrives, bland annat, om avsöndring:

20 § 1 mom. »Ägare av hemman, vilket får klyvas, have rätt att av

hemmanets ägovälde för alltid avsöndra till och med en femtedel av ägovidden

i en eller flera delar; dock att inom Kopparbergs, Gävleborgs, Va
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 3.

3

sternorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län ej må avsöndras

inägojord till den omfattning, att hemmanets jordbruk därigenom märkligen

försvagas.»

22 § »Åstunda? innehavare av hemman, varifrån avsöndring får ske,

att därifrån för alltid avsöndra mark, som, ensam eller tillsammans med vad

redan kan vara från hemmanet för alltid avsöndrat, utgör mera än vad i

20 § 1 mom. sägs, ankomme på Konungens befallningskavande att, där

omständigheterna därtill föranleda, sådant tillåta. Särskilt må vad i nämnda

lagrum stadgas beträffande Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämt

lands, Västerbottens och Norrbottens län icke utgöra hinder för sådant tillstånd,

där avsöndringen erfordras för egnakemsanläggningar eller industriella

anläggningar eller annat dylikt ändamål. Tillstånd, som i denna paragraf

sägs, må ej vägras i fråga om avsöndring av sådant område, som omförmäles

i 3 § första stycket i lagen angående förbud i vissa fall för bolag

eller förening att förvärva fast egendom.»

25 § »År lägenhet på annat sätt eller under andra villkor avsöndrad

än tillåtet är varde sådan avsöndring, när påstående av vederbörande väckes,

efter därom för varje fall givna föreskrifter rättad och jämkad samt äge sedan

bestånd, där den i övrigt prövas laglig och gällande; och njute den, som

därav lider, skäligt skadestånd. Åtnöjes icke innehavaren av den avsöndrade

lägenheten med sådan rättelse och jämkning, eller kan den icke ske,

gånge då lägenheten emot skälig lösen åter till den egendom, varifrån

avsöndringen skett.»

81 §. »Genom denna lag upphäves förordningen angående hemmansklyvning

och jordavsöndring den 6 aug. 1881; skolande dock denna förordnings

bestämmelser fortfarande tillämpas i avseende å avsöndring, som

skett innan denna lag trätt i kraft.»

Härav framgår, att den till sina verkningar i alla avseenden olyckliga

och ödesdigra bestämmelsen, att ej mer än en femtedel av stam hem manets

hela ägovidd må avsöndras, fortfarande, låt vara med någon modifikation,

hänger kvar uti vår lagstiftning. Bestämmelsen är regel allt fortfarande.

Vad för övrigt står i lagen är undantag från denna regel. Och vad värst

är; Otymplighetema uti kungl. förordningen den 6 aug. 1881 angående

hemman sklyvning och jordavsöndring gälla allt fortfarande beträffande avsöndringar,

som skett före den 1 jan. 1897.

Såväl i den nya som gamla lagen sticker medvetandet fram. att s. k.

olagliga avsöndringar med myndigheternas goda minne existera och existerat.

Det har gått så till, att lagfart fallit trots det avsöndringar varit

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruks ii tftkottel.s utlåtande, Nr 3.

större ;in 1j5 av stamhem manets ägovidd. De medborgare, vilka äro nog

olyckliga att äga slika visserligen olagliga men dock, bevars väl, lagfarna

avsöndringar, äro ur stånd att från avsöndringen sälja en avsöndring och

stamhemmanets ägare är lika illa ute.

För vanligt sunt förnuft förefaller det obegripligt, att den mera bemalda

bestämmelsen, att endast ’/. av stamhemmanets areal får avsöndras

numera skall spela någon som helst roll. Det vill verkligen synas som

om lagstiftarna hitintills varit och för närvarande äro i total okunnighet

om följande enkla förhållande, nämligen att ett s. k. stamhemmans totalareal

kan växla från tusentals tunnland till hundra tunnland och till och

med därunder, att ett stamhemmans ägare haft och fortfarande har rätt att

försälja och uppstycka sin egendom i hur små bitar som helst, vare sig

genom ägostyckning eller genom laga skifte, blott denna uppdelning sker

med mantalet som grund, och att bestämmelsen att endast 1/t av stamhemmanets

totalareal får avsöndras saknar varje som helst betydelse i fråga om

bevarandet av stamhemmanens besutenhet. Några exempel torde bättre än

något annat belysa »femtedelsbestämmelsens» tokighet. l:o) Ett stamhemman

har 1,000 tunnlands ägovidd. Härifrån avsöndras 1/l eller 200

tunnland. Från återstående delen av stamhemmanet 800 tunnland får ej

mera avsöndras. Det är ej statsklokt och nyttigt, anses det, 2: o) Ett

annat stamhemman innehaller endast 100 tunnland, varifrån får avsöndras

20 tunnland. Denna avsöndring på 20 tunnland från ett 100 tunnlands

hemman är laglig, statsklok och nyttig, därför att den håller sig inom

femtedelen, varemot en lika stor avsöndring eller 20 tunnland från det i

exemplet l:o här ovan efter 200-tunnlands-avsöndringen kvarvarande stamhemmanets

800 tunnland är olaglig, till skada för staten och onyttig.

3:o) Agaren av det i föregående exempel omnämnda 100-tunnlands-hemmanet

bryr sig ej om att försälja någon avsöndring.

Han säljer hemmanet till sina fem barn eller dör och barnen ärva.

De erhålla lagfart å hemmanet, gemensamt och laga skifte begäres. Äro

ägorna av likartad beskaffenhet, erhålla en var ungefär 20 tunnland. Det

faller nu eu eller flera eller alla in att sälja avsöndringar. Det går för sig

intill V5 av respektive fastigheter ägovidd. 4 tunnland av vart och ett

av hemman sdelarna kunna lagligen avsöndras. Allt är, som sagt, lagligt,

nyttigt och statsklokt, men om fadern, medan han innehade hemmanet i

dess helhet, velat avsöndra 1 kvadratmeter utöver 20 tunnland hade en

sådan viljemanifestation varit olaglig, onyttig och landsskadlig, d. v. s.

lika fördömlig som om ägaren av det i l:o exemplet omnämnda 1,000-tunn
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 3. 5

lands-hemmanet skulle velat avsöndra 201 tunnland i stället för tillåtna

200 tunnland.

Exemplen kunde mångfaldigas och konsekvenserna utdragas i det

oändliga. JNu frågas: År det någon rim och reson eller över huvud taget

något förnuft uti att uti vår tid bibehålla en bestämmelse, vars ineffektivitet

och onödighet är så uppenbar.

Det invändes helt säkert, att bestämmelsen är ett arv ifrån den tid

grundskatterna existerade, då det gällde se upp med avsöndringarna, i sig

själv då praktiskt taget skattefria, så att stamhemmanens skattekraft till stat

och kommun ej skulle äventyras, och att bestämmelsen numera så modefierats

genom eftergifter, att den åtminstone ej längre gör någon skada.

Att denna invändning icke står på objektiv grund och att »femtedelsbestämvnelsen»

tvärtom i vår tid är skadlig, en hämsko på utvecklingen och rent

ut sagt eu landsplåga, skall i det följande bevisas.

Eu massa avsöndrade lägenheter finnas, som äro större än 1/5 av stamhemmanens

areal. I allmänhet tillkommo dessa avsöndringar, innan kungl.

förordningen av den 6 augusti 1881 trädde i kraft. På slika avsöndringar

ha lagfarter beviljats. Så länge behov ej yppats att göra ytterligare avsöndringar

från stamhemmanet eller avsöndra delar av avsöndringen, går allt

sin gilla gång. Men så snart det gäller att avsöndra något ytterligare från

respektive fastigheter, köra ägarna ohjälpligen fast. Fastställelse å avsöndring

från en olaglig avsöndring eller från ett hemman, som olagligen avsöndrat,

vägras, och lagfart kan följaktligen icke vinnas, ändock att staten

genom sina organ konfirmerat olaglighetema genom att bevilja lagfart å

den olagliga avsöndringen. Visserligen angiver gällande lag möjligheter till

rättelse i fråga om slika avsöndringar, men fall kunna inträffa, då endera

av parterna, hemfmansägaren eller lägenhetsinnehavaren, finner det förmånligast

för sig att icke påkalla rättelse. Uti lagen den 6 augusti 1881 äger

avsöndringsinnehavaren rätt, allenast då klander å avsöndringen »av vederbörande»

väckes, att åtaga sig andel i mantal och ränta i förhållande till

hemmanets ägovidd. Med »vederbörande» härutinnan torde menas hemmansägaren.

Därest nu med hemmanet t. ex. följer värdefull vattenrätt och

andel i samfälligheter, lärer nog hemmansägaren akta sig för att klandra

avsöndringarnas olaglighet. Hemmansägaren är visserligen urståndsatt att

försälja sin vattenkraft och sin andel i samfälligheterna eller någon ytterligare

avsöndring, men behåller sina förmåner naturligtvis hellre än att,

praktiskt taget, skänka bort en andel därav till avsöndringsinnehavaren.

Den senare är då för alltid avstängd från att sälja så mycket som en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande, Nr 3.

kvadratmeter från sin egendom. Att påstå att dessa förhållanden icke

kunna vara förenade med stora olägenheter, lärer ej gå för sig än mindre

att med korslagda armar underlåta att verkställa rättelse, då sådan påkallas.

Eu annan konsekvens av olagliga avsöndringar är, att avgäld från sådana

visats vara omöjlig att få vederbörligen fastställd enligt lagen den 25 maj

1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet.

Och dock består hela olagligheten uti att bestämmelsen om femtedelen

ej strängt iakttagits. Nu frågas, hur länge skall denna vidunderliga »femtedelsbestämmelse»

ligga som en mara över Sveriges jord och förhindra medborgares

rörelsefrihet och landets kultur och utveckling? Vilken riksfara

skulle ligga deruti, att bestämmelsen bleve utplånad från svensk rätt och

ersatt med andra förnuftigare föreskrifter? Vad man förut velat vinna med

bestämmelsen om femtedelen har varit att skydda stamhemmanens skattekraft.

Efter tillkomsten av de nya skattelagarna har numera det skälet

bortfallit. Numera har man trött sig uti bestämmelsen vinna någon slags

garanti för stamhemmanens besutenhet. Av vad ovan påvisats framgår

huru bedräglig den »garantien» är. Tillräcklig garanti emot att så mycket

avsöndras från ett hemman, att dess besutenhet äventyras, vore att härom

i lagen införa ett generellt stadgande. Detta stadgande torde lämpligast

ej blott avse inägojorden i vissa landsdelar, utan alla ägor oavsett deras

geografiska belägenhet. Det kan nämligen låta sig tänkas att ett avsöndvingsförfarande

kan skada även en rationellt ordnad skogsvård eller möjligheterna

därtill. Vad härutinnan gäller stamhemmanen gäller med samma

logiska skärpa även redan gjorda eller blivande avsöndringar. Gällande lag

medgiver fri och obegränsad avsöndring från redan gjorda avsöndringar.

Man har ej ansett detta vara riksvådligt. Gäller det däremot i mantal

satt jord är uppdelningen därav omgärdad med alla möjliga och — omöjliga

garantier. Det finnes i nuvarande tid ingen konsekvens och logik uti

ett sådant förhållande.

Bestämt måste fordras, att förordningen angående hemmansklyvning

och jordavsöndring den 6 augusti 1881 upphäves till all kraft och verkar

i avseende på de avsöndringar, som skett före den 1 januari 1897, och

att i stället stadgas, att sådana avsöndningar varå lagfart vunnits, evad det

skett i enlighet med förut gällande förordningar eller ej, fortfarande må äga

bestånd. Ett sådant stadgande är numera så mycket lättare att åstadkomma,

som lagen den 25 maj 1905 rörande avgäld från avsöndrad lägenhet i och

med ingången av år 1917 spelat ut sin roll och avgäldsfrågorna därmed

definitivt blivit ordnade.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr ft.

7

Motionären söker påvisa, hurusom genom den uti lagen om hemmansklyvning,

ägostyckning och jordavsöndring den 27 juni 1890 stadgade begränsningen

i rätten att verkställa avsöndring från hemman kunna uppstå

olägenheter, och föreslår motionären i anledning härav vissa ändringar i

nämnda lag. Utan att vilja förneka betydelsen av en mindre bunden jorddelning

än den nuvarande håller utskottet dock före, att motionären icke

synes tillfullo hava beaktat de fördelar ifråga om en friare jorddelning,

som det genom nyssnämnda lag tillkomna ägostyckningsinstitutet, utom

för Norrlands vidkommande, innebär. Härtill kommer, att den s. k. skiftesstagdekommittén

uti sitt den 28 juli 1911 dagtecknade betänkande framlagt

förslag om en revision av förefintliga jorddelningsformer, vilket förslag

för närvarande är föremål för överarbetning inom justitiedepartementet.

Det är skäl att förmoda, att de synpunkter, som motionären framfört, komma

under omprövning vid granskningen av berörda förslag, därvid också de

norra landsdelarnas behov av en friare jorddelning lärer uppmärksammas.

Vid nu angivna förhållanden och då utskottet finner uppenbart, att

den igångsatta utredningen icke bör genom lagstiftningsåtgärder föregripas,

får utskottet hemställa.

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 10 februari 1917.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Herrar greve Hamilton, Petersson, P. Alfred, Faklén, Holmquist,

Lindblad, Åkerlund, öberg, Nilsson i Tånga, Nilsson i Linnås,

•Sjöblom, Lundström, Barthelson och Tysk.

U sköttel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.