Utlåtande i anledning av väckta motioner i fråga om åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen.
1917-03-26 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1917:32, Utlåtande i anledning av väckta motioner i fråga om åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
1
Nr 32.
Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1917 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner i fråga om åtgärder
för främjande av trädgårdsodlingen.
(l:a avd.)
Jordbruksutskottet bar till behandling i ett sammanhang förehaft
tre inom andra kammaren väckta motioner nämligen
dels nr 184 av herr Erikson i Uppsala m. fl., däri hemställts, att
riksdagen ville besluta att bevilja ett årligt anslag av 10,600 kronor
för bestridande av en bättre utbildning för trädskötare med villkor att
de hushållningssällskap, som sig därav vilja begagna, anslå motsvarande
summa samt att kurserna anordnas i överensstämmelse med av styrelsen
för Pomologiska föreningen upprättat förslag,
dels nr 185 av herr Erikson i Uppsala m. fl., vari hemställts, att
riksdagen ville bevilja ett anslag av högst 15,000 kronor årligen att
tillhandahållas hushållningssällskapen för bestridande av de omkostnader,
som kunna vara förenade med en löneförhöjning av 10 öre för varje förrättningstimma
till de i fruktodlareföreningarna anställda trädskötarna,
vilka ha minst tre års väl vitsordad tjänstgöring i en eller flera fruktodlareföreningar,
att som villkor för de hushållningssällskap, som sig
därav vill begagna, skall anslås motsvarande belopp,
dels ock nr 186 av herr Linders, vari hemställts, det riksdagen i
skrivelse till Kung!. Magt ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning samt därefter till riksdagen inkomma med förslag i fråga om
de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen,
företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förstberörda två
framställuingar tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna. Till stöd
för den av herr Linders väckta motionen har anförts följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 10 samt. 23 höft. (Nr 32.)
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
»Vid 1913 års riksdag kade jag i motion, nr 196, föreslagit en
skrivelse till Kungl. Magt angående utredning och förslag i fråga om
trädgårdsodlingens befrämjande.
Jordbruksutskottet hemställde då efter en motivering, som ytterligare
underströk av motionären anförda skäl, om bifall men med en
något omredigerad så lydande kläm:
’Att riksdagen i anledning av förevarande motion må i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning
samt därefter inkomma till riksdagen med förslag ifråga om de
åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen,
företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare.
’
Av andra kammaren bifölls denna framställning, men avslogs i
första kammaren.
Eu liknande motion, nr 136, framlade jag vid 1914 års första
riksdag. På grund av riksdagens upplösning blev denna motion emellertid
ej då behandlad.
Då jag nu åter framlägger samma förslag, vill jag i första rummet
erinra därom, att riksdagen år 1916 i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhöll, att Kungl. Maj:t måtte verkställa utredning snarast möjligt angående
åtgärder, som från det allmännas sida må kunna ytterligare vidtagas
för jordbrukets främjande, därvid särskilt uppmärksamhet borde
ägnas åt vissa spörsmål, som utskottet angivit. I anledning av denna
riksdagens skrivelse hava även vissa utredningar påbörjats och andra
väntas. Det vill synas som om trädgårdsodlingens rationella främjande
från det allmännas sida stode i osökt sammanhang med dessa utredningar.
Ty det intensiva jordbruket för ofta sina utövare in på egentliga
trädgårdsodlingar. Och blir det fråga om att utvinna det mesta
möjliga av jorden, står odlingen av frukt och andra trädgårdsprodukter
främst.
Speciellt beträffande det lilla jordbruket kan odlingen av trädgårdsalster
bliva högst betydelsefull, ifali den rätt utövas. Och många av de
småbrukarehem, som den moderna jordstyckningen skapat, ha på grund
av rådande förhållanden och bestämmelser i själva verket blivit alldeles
för små för att självständigt föda eu familj på egentligt jordbruk. Här
borde trädgårdsodlingen få sin givna plats för att öka avkastningen och
inkomsten.
Mången odling av trädgårdarnas kulturväxter blir väl allt framgent
endast föremål för fackmännens arbete. Men odlingen av frukt,
bär och grönsaker, avsedda för konservering eller användning i färskt
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
3
tillstånd, erbjuder dock ej större svårigheter, än att vilken jordbrukare
som helst efter någon praktisk handledning kan gå i land därmed.
Vi importera massor av frukt, bär och grönsaker. Eu stor del
av året är det nästan omöjligt att få köpa svensk frukt. Till landet
importerades åren före världskriget eller 1912—1913 frukt, bär och köksväxter
för omkring 17,000,000 kronor årligen, medan motsvarande export
endast belöpte sig till cirka 1,000,000 kronor. Det är sålunda
ingalunda obetydliga summor, som nu gå till utlandet, emedan vi försummat
denna odlingsgren. Men konsumtionen av frukt och grönsaker
är i ständigt stigande, och även ur den synpunkten behöva vi se till
att öka odlingen därav.
Staten upprätthåller visserligen trädgårdsskolor och anslår stipendier
för trädgårdsmän att företaga utländska studieresor. Vid våra lantmannaskolor
och även på andra håll meddelas undervisning i trädgårdsskötsel.
Allt detta är mycket bra, men det räcker ingalunda.
Anslagen till kontroll- och avelsföreningar, till konsulenter och
vandringsrättare med flera visa oförtydbart, hurusom man med hjälp av
allmänna medel söker bana även andra vägar så att säga mera direkt
ut till folkets stugor och tegar för att upplysa, vägleda och på olika
sätt hjälpa till rätta. Man har numera allmänt kommit till insikten om
lämpligheten av denna näringspolitik.
Ansatser till att även komma den allmänna trädgårdsodlingen till
hjälp på liknande sätt hava givits. Självverksamhet här och där i bygderna
spåras och ofta stort intresse, men resurserna äro för svaga.
I flera provinser hava under åren bildats så kallade fruktodlareföreningar.
Dessa ha hos sig anställda en eller flere trädskötare. Den
första fruktodlareföreningen bildades i Östergötland år 1901. Huru
stort antalet föreningar och trädskötare för närvarande är i respektive
län, framgår av nedanstående tabell: *)
Antalet föreningar Antalet trädskötare
1908 1911 1916 1916
Uppsala län .......................... 2 3 14 20
Stockholms län................... — — 10 10
Södermanlands län............... 37 58 71 78
Östergötlands » ............... 46 48 68 73
Kronobergs » ......... — 1 2 7
Transport 85 110 165 188
1) Hämtad ur en utredning av Sveriges Pomologiska förening.
4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
Antalet föreningar
Antalet trädskötare
1908
1911
1916
1916
Transport
85
no
165
188
Kalmar
län...............
—
20
33
32
Gottlands
» ..............
10
20
33
31
Blekinge
» ...............
27
26
22
25
Kristianstads
)) ...............
4
8
10
10
Malmöhus
» ...............
28
34
35
36
Hallands
» ...............
5
16
20
23
Göteborg & Bohus län ......
—
—
29
32
Ålvsborgs län..
—
14
28
28
Skaraborgs » .
5
21
49
65
Örebro » ..
16
19
22
27
Västmanlands län..................
—
6
12
8
Summa
180
294
458
505
Det antal fruktträd, som dessa trädskötare äro sysselsatta med,
torde bli mycket högt, när man betänker, att ensamt i Södermanlands
län 43,341 träd skötas av fruktträdskötare, i Uppsala län omkring 15,000,
i Skaraborgs län omkring 42,500, och i Östergötlands län, ensamt i ett
distrikt av de tre, vari länet är uppdelat, icke mindre än 23,450 stycken.
I Göteborgs och Bohus län ha under sistlidna år 65,154 träd på ett eller
annat sätt behandlats av därvarande trädskötare.
För enskild trädskötare varierar antalet träd som skötts från 140
till 2,236.
En sådan trädskötare har vanligen icke erhållit annan undervisning
än en av hushållningssällskapet bekostad kurs på några dagar.
Således kan det ej vara tal om någon ordentlig utbildning. Sveriges
Pomologiska förening lär emellertid hava under utarbetande en plan
till en grundligare undervisning. Men om en sådan skall komma till
stånd, måste nog statsmakterna lämna sitt ekonomiska stöd.
Erfarenheten har visat, att den svåraste stötestenen för dessa fruktodlarföreningar,
vilka huvudsakligen bestå av mindre jordbrukare, är
dock, att dessa i regel ej kunna bereda trädgårdsskötaren så pass''ekonomiskt
vederlag för arbete och tidspillan, att han kunnat bindas för
längre tid vid verksamheten. Ifall staten här kunde bidraga, i viss
likhet med kontrollföreningar, åtminstone under de första 5 å 10 åren,
så skulle säkerligen mycket vara vunnet och nödig stabilitet uppnås.
En annan form för föreningsverksamhet mellan trädgårdsodlande
jordbrukare äro de så kallade försäljningsföreningarna och fröodlings
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
5
föreningarna. Det kunde vara förtjänt av att övervägas, huruvida icke
det allmänna skulle gagnas av att organisationsbidrag lämnades härför
för att stimulera den ekonomiska självverksamheten.
Det synes också vara rättvist, att staten, som ''årligen bidrager
ganska avsevärt till avlönande av jordbrukskonsulenter inom olika län,
även bisträcker hushållningssällskapet med bidrag till avlönande av ett
tillräckligt antal skickliga trädgårdskonsulenter, vilkas arbete huvudsakligen
faller inom upplysn bågsöm rådet. I sammanhang härmed torde
upptagas frågan om icke länskonsulenternas arbete borde utsträckas till
inspektion av skolträdgårdar, som numera genom beslut av landsting
och hushållningssällskap börjat mera systematiskt anläggas för undervisningsändamål
vid folkskolor. Exempelvis framhållas Gävleborgs och
Värmlands län.
Jordbrukets vandringsrättare borde även vid sin utbildning göras
kunniga att i orter, där så behövs, lära lantbrukarna att vårda och förkola
sina trädgårdar.
Aven frågan om anställande av en statskonsulent i trädgårdsskötsel
torde lämpligen i detta sammanhang böra upptagas till prövning.
Ifall en väl kvalificerad kraft kunde erhållas för detta uppdrag,
borde denne jämväl vara inspektör över den statsunderstödda trädgårdsundervisningen.
Premiering av trädgårdar bland mindre jordbrukare och lägenhetsägare
har upptagits av åtskilliga hushållningssällskap som ett betydelsefullt
medel att väcka intresse för trädgården. Skön hets vår den och
trevnaden vid stugor och gårdar behöver initiativ och ledning, liksom
även odlingen av frukt och grönsaker kräver mera planmässighet. Men
om denna premiering skall fylla sin uppgift, måste helt visst staten
medverka.
Slutligen ville jag även fästa uppmärksamheten på frågan om
bekämpande av skadeinsekterna på trädgårdens kulturväxter. Särskilt
beträffande fruktträden sker här och där rationell besprutning. Men då
ofta grannarna försumma åtgärden, får den aldrig så stor betydelse.
Utomlands, där fruktodlingen fått en större utbredning och insektshärjningar
varit betydande, har man därför måst tillgripa lagbestämmelser,
varigenom varje fruktodlare eller fruktträdsägare är förpliktad att i rätt
tid ombesörja besprutningen av sina träd med insektdödande vätskor.
Åven i vårt land, särskilt i orter där fruktodlingen ernått en större utveckling,
torde det vara nödvändigt att genomföra liknande bestämmelser.
Trädgårdsodlingen, den mest intensiva jordbruksdriften, väntar
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
Utskottet.
således i flera avseenden på statsmakternas stöd för att utvecklas och
fylla sina värdefulla uppgifter.»
Samtliga förevarande motioner avse främjandet av vårt lands trädgårdsskötsel.
Under det att de två förstnämnda inriktat sig på ett
omedelbart tillgodoseende medelst statsbidrag av ett speciellt behov, hemställes
i den av herr Linders väckta motionen om en allsidig utredning
i fråga om de åtgärder, som lämpligen böra vidtagas för befrämjande
av trädgårdsodlingen, företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare.
På sätt i herr Linders motion framhålles var en motion av huvudsakligen
samma innehåll som den nu ifrågavarande föremål för behandling
vid 1913 års riksdag. Vid detta tillfälle biföll andra kammaren
men avslog första kammaren, såsom motionären även påpekar,
en av samma års jordbruksutskott i utlåtande över motionen gjord hemställan
av enahanda lydelse som den av motionären nu gjorda.
Ur motiveringen till förenämnda utlåtande tillåter sig utskottet
anföra följande:
»Det torde icke kunna förnekas, att trädgårdsodlingen såsom förvärvskälla
i allmänhet icke av våra jordbrukare vunnit det beaktande,
varav densamma är förtjänt. Som bekant, importeras sålunda årligen
från utlandet en stor myckenhet frukt, bär och grönsaker, fastän landets
behov av dessa produkter otvivelaktigt skulle kunna till största delen
tillgodoses genom inhemsk odling. Åven i den mån trädgårdsodling
inom landet förekommer, synes den ofta bedrivas på ett mindre rationellt
sätt, i det att odlarna icke förstå att på rätt sätt tillvarataga produkterna
eller ordna avyttringen av desamma. Och dock förefaller det,
som om trädgårdsodlingen, rätt bedriven, särskilt för mindre jordbrukare
och lägenhetsinnehavare, skulle bliva en betydelsefull inkomstkälla och
i många fall till och med komma att löna sig bättre än det egentliga
jordbruket.
Glädjande nog synes emellertid intresset för odling av trädgårdsalster
under senaste tiden hava vaknat och tagit sig uttryck, bland
annat, i bildandet på en stor mängd platser av s. k. fruktodlarföreningar,
huvudsakligen bestående av mindre jordbrukare, vilka hos sig
anställt trädskötare med uppgift att tillhandagå de enskilda medlemmarna
vid trädgårdsskötseln. På sätt motionärerna antytt, torde dock
varken dessa föreningar eller det enskilda intresset i sig självt vara i
stånd att utan hjälp från det allmännas sida arbeta fram en rationell
trädgårdsodling. Vid sådant förhållande anser utskottet, att likaväl som
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
7
staton genom varjehanda åtgärder bidrager till höjande av det mindre
jordbruket i allmänhet lämpliga åtgärder tran statens sida även höra
vidtagas för befrämjande och utveckling av ifrågavarande viktiga binäring
till jordbruket, varigenom ock det intresse för denna näringsgren,
som på senare tiden uppstått bland jordbrukarna själva, skulle vidmakthållas
och än ytterligare ökas.»
Utskottet kan ansluta sig till den av 1913 års jordbruksutskott
sålunda uttalade uppfattning, så mycket mer som nu rådande förhållanden
med åtföljande brist på livsförnödenheter i än högre grad påkalla, att
åtgärder i motionens syfte snarast möjligt vidtagas.
Beträffande särskilt det uti ifrågavarande motion framställda förslaget
rörande inspektionens ordnande vid den lägre trädgårdsundervisningen,
så torde även enligt utskottets uppfattning i samband med frågan
om inrättande av en statskousulent i trädgårdsskötsel böra tagas under
omprövning, huruvida icke åt en dylik befattningshavare jämväl bör
uppdragas att vara inspektör för de med statsmedel understödda trädgårdsskolorna.
För övrigt torde detta såväl som övriga av motionären
framlagda förslag till åtgärder för trädgårdsskötselns främjande, vilka
synas utskottet värda beaktande, uppmärksammas vid den utredning,
som utskottet i likhet med motionären anser böra komma till stånd.
Då denna utredning även torde komma att omfatta de i herr
Eriksons med fleres motioner framställda spörsmål, vilka jämväl berörts
i herr Linders motion, anser utskottet, att med beviljande av särskilda
anslag för tillgodoseende av i förstnämnda motioner avsedda önskemål
bör anstå i avvaktan på resultatet av den föreslagna utredningen.
Utskottet anser sig emellertid härvid böra uttala, att utskottet icke delar
motionärernas uppfattning rörande sättet för eventuellt statsbidrags utgående
till trädskötares avlöning. Utskottet håller nämligen före, att den
sålunda föreslagna anordningen torde vara ägnad att omöjliggöra eller
åtminstone i hög grad försvåra utövandet av den kontroll ifråga om
statsbidragets användande, som givetvis måste anses erforderlig.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
a) att riksdagen må i anledning av den av
herr Linders i ämnet väckta motionen i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa
utredning samt därefter till riksdagen inkomma
med förslag i fråga om de åtgärder, som lämpligen
böra vidtagas för befrämjande av trädgårdsodlingen,
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 32.
företrädesvis bland mindre jordbrukare och lägenhetsinnehavare,
b) att de av herr Erikson i Uppsala med flera i
ämnet väckta motioner må få anses besvarade med
vad utskottet här ovan anfört.
Stockholm den 26 mars 1917.
På jordbruksutskottets vägnar:
RAOUL HAMILTON.
Närvarande: herrar greve Hamilton, Ericsson, Paulson, Holmquist, greve Wachtmeister,
Persson, Linders, Öberg, Nilsson i Linn&s, Sjöblom, Lundström,
Pettersson, Olaus, Larsson och Norin.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1917:305 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner i fråga om åtgärder för främjande av trädgårdsodlingen. s. 1 i texten