Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åbokommitténs uppgifte.r.

1917-04-20 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1917:44, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om åbokommitténs uppgifte.r.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 20 april 1917 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t

i fråga om åbokommitténs uppgifte.r.

(2:a avd.)

Uti en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottets förberedande

behandling hänvisad motion, nr 258, har herr Lindhagen hemställt,

att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t måtte överväga i vad

mån:

1) åbokommitténs ursprungliga brådskande uppgift att bringa hjälp

åt åborna på rekognitionshemman och under bruk skatteköpta hemman

kunde befrämjas genom andra direktiv för kommittén än som innefattas

i dess första instruktion;

2) åbokommitténs senare uppgift att vara förestyre för den till

åborna anslagna rättshjälp kunde utbytas mot en anordning, som bättre

motsvarar behovet än som synes blivit fallet med det genom kungörelsen

den 17 juni 1916 stadgade förfarandet.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Den 29 januari 1913 tillsattes den så kallade åbokommittén med

uppdrag att verkställa utredning rörande jordbrukslägenheter å rekognitionsskogshemman

och under bruk skatteköpta hemman samt åtgärder från

statens sida för att kunna trygga innehavare i besittningen av desamma.

Detta beslut var föranlett särskilt av riksdagsmotioner under årens lopp,

berörande dessa ämnen. Riksdagen hade ock 1913 enat sig om en

skrivelse till Konungen i detta avseende om jordbrukslägenheter å rekognitionsskogshemman.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 10 samt. 30 käft. (Nr 44.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Något yttrande av kommittén har ännu icke kommit. Men det har

försports, att kommittén anser sig ej kunna göra synnerligen mycket

åt lägenhetsinnehavarna, utan att dess arbete väsentligen måste inskränka

sig till en kulturhistorisk framställning av hithörande förhållanden.

Detta är emellertid ett resultat, som ingalunda avsågs åminstone

med de initiativ, som togos i riksdagen. Kulturhistoriska framställningar

må kunna uppdragas åt eu eller annan forskare. Eu kommitté av ifrågavarande

beskaffenhet synes däremot hava till närmaste uppgift att taga

initiativ till någon handling, syftande till att hjälpa människor på ett

eller annat sätt. De människor, som i detta fall skulle bistås, äro åboarne

å ovannämnda jordbrukslägenheter. Och anledningen varför de

skulle hjälpas var den, att de voro svaga, fattiga, merendels utlämnade

till enskildas godtycke, ehuru de hade möjligen en juridisk och i varje

fall, vilket är det viktigaste, en moralisk rätt till skydd från kronan,

som donerat skogen i överilning till industrien, men icke därmed kunnat

skänka bort även människorna, som bodde å skogarne.

Nu går tiden, hjälpen dröjer och svårigheterna hopa sig för

åborna.

Under det ofrånkomliga intrycket att den ingalunda lätta frågan

kört fast under den departementala juridikens behandling, försöktes i

riksdagen åstadkommas någon provisorisk utväg i avvaktan på kommitténs

slutliga resultat. Det beslöts år 1915 anslå ett belopp såsom

rättshjälp, för att de mest hotade åborna skulle kunna lita till den

juridik, som möjligen i domstolarnes dem obevågna ögon ej kunde åsidosättas.

De skulle med andra ord sättas i tillfälle att under väntetiden

på egen hand skydda sig genom eu process, så gott det läte sig göra.

Efter åtskilliga om och men har Kung!. Maj:t den 17 juni 1916 utfärdat

en nådig kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser för

användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa åbor och lägenhetsinnehavare.

Denna författning, som i tio §§ meddelar varjehanda föreskrifter,

insätter åbokommittén såsom övervakare och högsta instans i

alla avseenden över anslagets användning. Dessa bestämmelser, tillkomna

mot åboförbundets invändningar, ha väckt, såsom det synes,

stort ogillande bland åborna. De hava protesterat på sammankomster

och häuvänt sig till regeringen samt förklara sig på de fastställda villkoren

icke kunna begagna sig av de anvisade medlen.

Frågan har således kört fast även på denna punkt. Något måste

göras, förefaller det, för att finna en utväg igen till något, som i realiteten

leder till något.

Vad först angår rättshjälpen, förefaller den ifrågavarande författ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

3

ningen, som härmed i avtryck bifogas, vara åtminstone en tung apparat.

Den är avfattad i åtskilligt i anslutning till det förslag om rättshjälp

i allmänhet från statens sida, som avgivits förra året av utsedde

kommitterade. Men från åbornas sida förmenas, att den i åtskilligt

sätter dem i en ofördelaktigare ställning, än det allmänna förslaget innehåller.

Förmodligen kan ingenting komma ut av denna författning och

man kan fråga sig, vart det tar vägen med kommitténs övriga arbete,

om den skall i sin helhet sitta och bedöma en mängd rättegångar och

till på köpet till förmån för parter, som sakna förtroende — säkerligen icke

utan allt fog — för hela anordningen. Kontrollen över anslagets användning

måste uppenbarligen läggas i eu persons hand och därtill bör utses

någon, som med kunskap och rättrådighet förenar hjärta för deras sak,

som det här gäller. Alla andra anordningar bliva dödfödda. Enligt

vad jag har mig bekant hysa åborna stort förtroende för en bekant

jurist, som utan tvivel är en mycket lämplig överstyrelse. Åven andra

personer finnas måhända att välja på. Saken måste uppenbarligen i

varje fall göras om.

Med kommitténs direktiv för sitt ursprungliga uppdrag måste det

efter allt att döma också göras någon förändring. Kommitténs uppdrag

kan icke vara att företrädesvis giva eu historisk skildring av

dessa gamla kronodomäners historia. Visserligen är det av stort intresse

och bereder i viss mån även kommittén möjligheter att komma

in i den juridiska frågan. Men det hjälper icke åborna ur de överhängande

farorna. Intet hindrar emellertid, att regeringen tillåter kommittén

fortsätta med dessa forskningar, om den anses särskilt skickad

därtill. Men vad som nu först måste fordras är, att kommittén snarast

möjligt giver till känna, vad den ämnar komma med i åbornas intresse.

Åven jag tror, att den bestående juridiken icke kan skydda dem synnerligen

mycket med hänsyn särskilt till den ovilja, som domstolarna

hysa mot alla kronans försök att bevara för egen eller annans räkning

något av sina gamla kronodomäner och jorddonationer undan de industriella

anspråken på desamma. Dessa gamla författningar, som en

lång tid fallit i glömska, kunna mången gång tolkas som man vill.

Det beror mången gång på, åt vilken sida hjärtelaget lutar, den svages

eller den starkares.

Under sådana förhållanden är det ny lagstiftning som behövs, en

lagstiftning, som medger även åbor och lägenhetsinnehavare på rekognitionshemman

att »sitta odrivna», som giver verklighet åt det skydd i

detta avseende, som förlänats åbor å de under bruk skatteköpta jordbrukslägenheter

och som, när ingenting annat hjälper, medger expro
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

priation genom statens försorg för att bereda dem oberoende, arbetsglädje,

framtid och ett fädernesland. Slaveriet är nämligen som bekant

utdömt principiellt av den västerländska civilisationen redan på sjuttonhundratalet,

ehuru de vackra avsikterna i så många fall såsom exempelvis

i detta icke kommit till utförande.

Det må slutligen erinras, att kommitténs sammansättning på sin tid

väckte på många sakkunniga håll största förvåning. Det är ingenting att

invända mot, att även bruksindustriens synpunkter äro representerade.

Men det föreföll särdeles anmärkningsvärt, att den huvudsakliga ledningen

faktiskt lades i händerna på två personer, som stått bruksindustrien

nära. Deras goda vilja får ej alls betvivlas men med bästa vilja i

världen kan ett dylikt representantskap icke vara det, som just situationen

kräver. Åtminstone kan det vara tillåtligt ifrågasätta, om det är

det lämpligaste.»

Den i motionen omförmälda kungörelsen angående allmänna villkor

och bestämmelser för användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa

åbor och lägenhetsinnehavare den 17 juni 1916 finnes i avtryck bifogad

jämväl detta utlåtande.

Såsom i motionen erinras, tillsattes den 29 augusti 1913 den s. k.

åbokommittén med uppdrag att dels verkställa utredning rörande antalet

och beskaffenheten av de å s. k. rekognitionsskogshemman samt

å under bruk skatteköpta hemman befintliga lägenheter jämte de villkor,

på vilka dessa innehades, ävensom i vad män och på vad sätt innehavarna

av dylika lägenheter kunde tryggas i besittningsrätten till desamma,

dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen, att beträffande

lägenhetsinnehavarna, som frånvunnits sin besittningsrätt, billighetsskäl

i särskilda fall syntes böra föranleda ytterligare åtgärder från statens

sida, därom hos Kungl. Maj:t göra anmälan. I anledning av vid 1915

års riksdag väckt motion anvisade riksdagen på extra stat för år 1916

ett anslag av 15,000 kronor att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för

att i mån av skedd utredning rörande de på rekognitionsskogshemmanen

och de under bruk skatteköpta hemmanen befintliga och förutvarande

åbors och lägenhetsinnehavares rättigheter av Kungl. Maj:t användas

till beredande av rättshjälp åt sådana obemedlade och mindre

bemedlade åbor och lägenhetsinnehavare, vilkas anspråk på grund av

nämnda utredning och i övrigt förekommande omständigheter ansåges

skäligen böra påkalla rättslig prövning inför domstol eller annan behörig

myndighet. Genom nådig kungörelse den 17 juni 1916 föreskrevos

vissa villkor och bestämmelser rörande användningen avomförmäldaanslag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

5

Motionären förmenar, att en omläggning av åbokommitténs arbetssätt

skulle vara önskvärd, då dess arbete för närvarande huvudsakligen

är inriktat på teoretiska spörsmål, av vilka intet praktiskt resultat inom

den närmaste tiden torde vara att förvänta, varjämte motionären synes

avse, att de kommittén nu åliggande uppgifter beträffande frågor om

rättshjälp borde överflyttas å en enda därtill väl skickad person.

Utan att ingå på ett bedömande av de utav motionären framställda

erinringar vill utskottet såsom ägnat att väcka uppmärksamhet framhålla,

att, enligt vad utskottet inhämtat, omförmälda anslag åtminstone

icke intill utgången av år 1916 till någon del tagits i anspråk för det

därmed avsedda ändamålet. Utskottet har emellertid anledning antaga

att, därest åbokommittén skulle finna föreskrifterna i förenämnda nådiga

kungörelse i något avseende icke vara ägnade att på ett tillfredsställande

sätt tillgodose vederbörande åbors och lägenhetsinnehavares

berättigade intressen, kommittén kommer att självmant göra

framställning om sådan ändring av kungörelsen, som kan vara av behovet

påkallad. Härtill kommer, att Kungl. Maj:t så sent som den 30

mars innevarande år prövat utav det s. k. åboförbundets styrelse ävensom

åtskilliga åbor och lägenhetsinnehavare gjorda framställningar, i

vilka upptagits de väsentligaste av de i motionen framförda synpunkter.

Utskottet hemställer,

att förevarande motion ej må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1917.

På jordbruksutskottets vägnar:

RAOUL HAMILTON.

Närvarande: Se utlåtande nr 41.

Rese rvation er

av herr Hage, som ansett, att utskottets utlåtande bort formuleras

på följande sätt:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Motionären yrkar först, »att åbokommitténs ursprungliga brådskande

uppgifter att bringa hjälp åt åborna på rekognitionshermnan och under

bruk skatteköpta hemman kunde befrämjas genom andra direktiv för

kommittén än som innefattas i dess första instruktion.»

Med avseende på denna sak vill utskottet erinra därom, att den

kommitté, åbokommittéen, som här avses, tillsattes i januari 1913 med

uppdrag att dels verkställa utredning rörande antalet och beskaffenheten

av de å s. k. rekognitionsskogskemman samt å under bruk skatteköpta

hemman befintliga lägenheter jämte de villkor, på vilka dessa innehavas,

ävensom i vad mån och på vad sätt innehavarna av dylika lägenheter

må kunna tryggas i besittningsrätten till desamma, dels ock, därest

utredningen skulle giva vid handen, att beträffande lägenhetsinnehavare,

som frånvunnits sin besittningsrätt, billighetsskäl i särskilda fall syntes

böra föranleda ytterligare åtgärder från statens sida, därom hos Kungl.

Maj:t göra anmälan. I denna kommitté insattes, som bekant, av regeringen

ingen representant för åborna, d. v. s. för de människor, som

skulle direkt komma att beröras av utredningen, och detta, oaktat

sedan år 1912 existerat en riksorganisation av dessa åbor, en organisation,

som egentligen varit den, som från första början upptagit och

organisatoriskt framfört hela denna åbofråga till aktualitet ute i landet.

En sådan avvikning från vad den då sittande regeringen annars i allmänhet

tillämpat vid tillsättande av kommittéer, måste vara ägnat att

redan från början göra kommittén omfattad med mindre förtroende

hos de människor, som skulle beröras av dess utredande verksamhet.

Eu av orsakerna härtill torde även vara den omständigheten, som av

herr Lindhagen i hans motion beröres, nämligen, att det försports, att

kommitténs arbete hitintills väsentligen inskränkts till en kulturhistorisk

framställning av hithörande förhållanden. En sådan förberedande utredning

är emellertid, enligt utskottets mening, alldeles nödvändig.

Men ännu nödvändigare är naturligtvis, att kommittén fortast möjligt

kommer fram till sådana åtgärder, som verkligen kunna bringa hjälp

åt de människor, som äro föremål för denna utredning. Utskottet har

emellertid den alldeles bestämda uppfattningen, att det är kommitténs

ovillkorliga skyldighet att även och framför allt ägna sig åt denna sida

av sitt uppdrag. Ty det är oomtvistligt, att i kommitténs uppdrag

ingår en sådan förpliktelse, vilken i kommitténs direktiv uttryckes med

att kommittén skulle »verkställa utredning i vad mån och på vad sätt

innehavare av dylika lägenheter må kunna tryggas i besättningsrätten

till desamma, dels ock, därest utredningen skulle giva vid handen, att

beträffande lägenhetsinnehavare, som frånvunnits sin besittningsrätt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

7

billighetsskäl i särskilda fall syntes bura föranleda ytterligare åtgärder

från statens sida, därom hos Kung]. Maj:t göra anmälan.»

Alltså förutsätter utskottet, att det torde stå fullt klart för kommittén,

att kommittén har ett sådant uppdrag att föreslå lagändringar och

andra åtgärder, ägnade att skydda de medborgare som här avses. Och

denna skyldighet att skydda och i vissa fall rätta till förhållandena, där de

utvecklat sig till nackdel för åborna, torde i detta fall vara av moralisk

förpliktigande slag för staten, då det i ett mycket stort antal fall

torde bero på statens egna ämbetsmäns handlingar under gångna tider,

att förhållandena för åborna blivit sådana som de blivit.

Då herr Lindhagens motion huvudsakligen torde syfta till eu ändring

av kommitténs direktiv i avsikt att åstadkomma ett skyddande av

åbornas intressen i ovan angivna hänseenden, men utskottet, som ovan

nämnts, anser, att i kommitténs direktiv redan ingår ett sådant uppdrag,

håller alltså utskottet före, att en ändring av kommitténs uppdrag

ej behöver ifågasättas för uppnående av det mål, vartill motionen

syftar.

Utskottet vill i det sammanhanget omnämna, att det för utskottet

uppgivits, att en framställning från åborna ingått till åbokommittén,

utmynnade i eu begäran, att kommittén skulle tillåta, att en framställning

innehållande åbornas synpunkter, evad de skilde sig från kommitténs,

skulle få i en bilaga fogas vid åbokommitténs blivande betänkande.

Utskottet måste finna en sådan framställning från åborna synnerligen

rimlig, i synnerhet som åborna genom saknande av representation inom

kommittén avskurits från möjligheten att inom kommittén föra sin

talan. Men detta spörsmål torde otvivelaktigt kunna ordnas genom

överenskommelse mellan kommittén och åborna utan att riksdagen härom

behöver yttra sig, och lär ett medgivande från kommittén i detta avseende

redan ha lämnats.

Med hänsyn till ovanstående anser sig utskottet alltså ej böra tillstyrka

den föreliggande motionens yrkande evad det gäller framställningen

under punkt I.

I punkt 2 yrkar herr Lindhagen, »att åbokommitténs senare uppgift

att vara förestyre för den till åborna anslagna rättshjälpen kunde

utbytas mot en anordning, som bättre motsvarar behovet än som synes

blivit fallet med det genom kungörelsen den 17 juni 1916 stadgade

förfarandet.»

Med avseende på denna kungörelse har i motionen påpekats, att

den är så formulerad, att den i åtskilligt sätter rättssökande åbor i en

sämre ställning än personer, som eventuellt komma att erhålla rätts
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

hjälp enligt det förslag till kostnadsfri rättshjälp i allmänhet, som utarbetats

av särskilt tillkallade sakkunnige, näml. herrar Jacob Pettersson

m. fl., om detta senare förslag skulle vinna fastställelse. Utan att ingå

på ett bedömande om sistnämnda förslag i cIfrigt är lämpligt avfattat

eller fördelaktigt för de rättssökande, vill dock utskottet för sin del

hava sagt, att det är ett riktigt påstående, att sistnämnda förslag verkligen

i en hd del punkter fördelaktigt skiljer sig från den förordning, som

utfärdats för rättshjälp till åbor. Så till ex. innehåller § 4 i herrar

Jacob Petterssons m. fl. förslag en bestämmelse rörande förordnande

av rättegångsombud för rättssökande, vari det heter:

»Vid förordnandets meddelande bör dock ej, utan att särskilda skäl

därtill äro, avvikelse ske från av parten i sådant avseende framställt

förslag.»

I förordningen angående rättshjälp till åbor heter det däremot:

»Önskar sökanden i rättegången erhålla biträde av viss person, må

han göra framställning därom i ansökningen.» Men någon bestämmelse

om att man ej skall utan tvingande skäl göra avvikelse från denna sökandes

framställning, finnes däremot ej i denna förordning.

Vidare innehåller herrar Jacob Petterssons m. fl. förslag under § 6

en bestämmelse av följande lydelse:

»Den som vill komma i åtnjutande av kostnadsfri rättegång, äger

hos rätten erhålla biträde med avfattandet av ansökan härom.»

I villkoren för åtnjutande av anslag till rättshjälp för åbor äro bestämmelserna

sådana, att det fordras en mycket omständlig framställning,

försedd med alla bevis, som sökanden vill begagna sig av, men

för denna ansökans uppsättande lämnas ingen lijälp eller biträde, vilket däremot,

som synes, skulle ske i förra fallet.

Slutligen heter det i herrar Jacob Petterssons m. fl. förslag: »Har

underrätt genom beslut under rättegången helt eller delvis avslagit begäran

om kostnadsfri rättegång eller förordnat, att sådan förmån skall

upphöra, äger sökanden mot det beslut i händelse av missnöje föra särskild

talan.» Alltså har sökanden rätt överklaga beslutet åtminstone

till hovrätten. I bestämmelserna angående rättshjälp för åbor finnes

däremot ej en sådan rätt till överklagning, vilket väl för övrigt har

samband med det förhållandet, att den beslutade institutionen i det senare

fallet ej är en myndighet utan en kommitté
Att

ovannämnda förordning angående rättshjälp till åbor i övrigt

är olämpligt formulerad på flera punkter, har påpekats från flera håll.

Så har t. ex. en person, som otvivelaktigt besitter stora insikter på detta

område, nämligen juris doktor Nils Söderqvist med avseende på denna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

9

förordning i eu inlaga, ingiven på uppdrag av 86 st. åbor, tillhörande

Voxna bruks avdelning av åboförbundet, presterat en kritik av förordningen,

som kan vara lämplig att bär referera — även om man ej kan

i varje punkt taga ståndpunkt med avseende på de framkomna synpunkterna.

Den av doktor Söderqvist författade inlagan från åborna

är i de delar, där dessa frågor beröras, av följande lydelse:

»Voxna bruks avdelning av åboförbundet, vars flesta medlemmar

äro kärande i den vid häradsrätten i Bollnäs pågående processen ang.

det forna Finutorpet Njupan nr 1, har tagit del av den av Kungl.

Maj:t den 17 juni 1916 utfärdade kungörelsen ang. rättshjälp åt åbor

och lägenhetsinnehavare samt vilja härmed som sin fasta åsikt uttala,

att de i denna, kungörelse givna bestämmelserna, långt ifrån att enligt

riksdagens avsikt med anslaget gagna, måste befaras komma att skada

åbornas och lägenhetsinnehavarnas strävanden att tillvarataga sin lagliga

rätt.

Rörande formen för ansökningen om rättshjälp och de handlingar,

som därvid skola fogas, har givits så omständliga föreskrifter, att de

rättssökande, varom här är fråga, i regel icke själva skola vara i stånd

att avfatta ansökningen, utan redan för detta ändamål nödgas påkalla

rättshjälp. I rättegången angående Njupan, där kärandenas antal är

86, skulle ansökningsförfarandet bliva så tidsödande och mödosamt, att

denna rättshjälp måste draga en tämligen stor kostnad. Infordrandet

genom åbokommittén från vederbörande myndigheter av de i kungörelsen

förutsedda uppgifterna måste jämväl i ett fall sådant som detta

draga en mycket lång tid. Vid ansökningen skulle nu fogas samtliga

protokoll i rättegången och förmodligen skulle dessa stanna hos åbokommitten

tills denna avgjort ansökningen. Då protokollen vid varje

rättegångs ti 11 fäl 1 e ingivas till rätten och därifrån utfås först helt kort

tid före nästa rättegångstillfälle, vore denna bestämmelse i kungörelsen

outförbar annorledes än genom lösande av duplettexemplar av protokollen,

sålunda med en på grund av protokollens vidlyftighet ganska stor kostnad.

Sedan nu de 86 kärandena spillt tid och penningar på ansökningen,

skulle de någon gång, sedan processen vore avgjord åtminstone i första

instans, där konstnaderna äro störst och bidrag till rättshjälp alltså mest

av nöden, kanske få det beskedet att deras ansökan avslagits. Visserligen

äro mämligen de ojämförligt flesta av de 86 kärandena obemedlade

eller mindre bemedlade, men fem eller sex torde icke fylla detta

villkor, och av kungörelsen, som med all sin detaljrikedom icke förutsett

detta fall, kan ej slutas hur det skulle komma att bedömas.

Skulle nu emellertid rättshjälp beviljas, så ställdes sättet för pro
Bihany

till riksdagens protokoll 1917. 10 sand. 30 käft. (Nr 44.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

cessens vidare utförande helt och hållet i beroende av åbokommittén.

Om sökandena ville tillgodonjuta rättshjälpen, måste de godtaga det

rättegångsbiträde kommittén åt dem utser. Biträdet skall vidare i samråd

med kommittén planlägga rättegången och, där så utan men för

målets behandling kan ske, tillhandahålla kommittén protokoll och övriga

handlingar i målet. Oavsett den tidspillan och de praktiska svårigheter

det måste medföra att bibringa eu endast tidvis samlad kommittés

samtliga ledamöter fullständig och fortlöpande kännedom om eu

invecklad process, kan man sätta i fråga värdet av de anvisningar som

kommittén efter ett nödvändigtvis ganska ytligt studium av saken

skulle giva. Förglömmas kan ej heller att kommittén i en vid häradsrätten

i Bollnäs förut anhängig tvist angående ifrågasatt vräkning av

åbon å hemmanet Hallen nr 7 till förfogande för åbons motpart, ägaren

av Kilafors nedlagda bruk, ställde en p. in. som innehöll uttalandet,

att visst anfört förhållande »giver vid handen att åborätteu övergått

till bruksägaren». Då denna åsikt underkänts av såväl häradsrätt

som hovrätt — Kungl. Maj:t har ännu ej avgjort målet — står kommitténs

sakkunskap icke över diskussion, och själva formen för kommitténs

ingripande i denna föregående process är ju icke ägnad att

ingiva oss åbor blint förtroende till kommitténs intresse för vårt bästa.

Kommitténs åsikt om rätta skötseln av eu process skulle emellertid

vårt biträde endast med synnerlig risk kunna åsidosätta. Uppdraget

att vara biträde må nämligen av kommittén återkallas, »där kommittén

finner grundad anledning därtill förekomma», och om den rättshjälpssökande

»för sin talan på ett sådant sätt, att kommittén ej vidare

anser honom förtjänt av rättshjälp», äger kommittén förordna att rättshjälpen

skall upphöra. Som man finner av detta allmänna uttryckssätt,

är kommitténs subjektiva förgottfinnande härvid avgörande. Och mot

kommitténs beslut finnes ingen rätt att klaga. Ja, om kommitténs ledamöter

t. o. m. skulle uppsåtligen missbruka den dem förlänade bestämmanderätten,

är särdeles ovisst om någon påföljd kunde mot dem

göras gällande. Åtminstone är det tvivel underkastat om de, som allenast

ledamöter av en kommitté, kunde fällas för ämbetsbrott. Det juridiska

ansvar under vilket de handla torde vara imaginärt, och det

moraliska ansvaret för en kommitté får säkerligen hänföras under rubriken

divisionsansvar. Om nu rättegångsbiträdet ej vill äventyra avsättning

för egen del och indragning av rättshjälpen för sina huvudmän,

vilka åtgärder båda skulle, om än obefogade, i hög grad kompromettera

målet, nödgas han blint böja sig även för enligt hans mening

fullkomligt absurda direktiv. Till lön för sin foglighet har han då att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

11

motse arvode med belopp, som kommittén med hänsyn till rättegångens

beskaffenhet, m. in. »prövar skäligt», ävensom ersättning för resor enligt

fjärde klassen i gällande resereglemente, d. v. s. 2:a klass järnvägsbiljett

och 8 kr. i dagtraktamente. Själva åtnjuta åbokommitténs

ledamöter ersättning enligt tredje klassen i resereglemente! och sålunda,

förutom l:a klass järnvägsbiljett, 11 kr. dagtraktamente. Var och eu,

som gjort tingsresor, torde kunna vitsorda att 8 kris dagtraktamente

icke täcker kostnaderna.

Före målets avgörande skall kommittén lämna domstolen uppgift

å de utgifter i rättegången som bestritts av anslaget till rättshjälp.

Vad syftet härmed kan vara är ej alldeles klart. Möjligen ligger bakom

föreskriften i fråga den tanke, att åbons motpart, om han tappar och

finnes skyldig ersätta åbons rättegångskostnader, dock bör befrias

från att ersätta sådana utgifter som ej bestritts av åbon själv utan från

anslaget. I så fall skulle detta bliva i viss mån ett anslag till hjälp

även åt bruksägare och dylika. I varje fall är väl meningen att domstolen

ej för de utgiftsäudamål, som tillgodosetts från anslaget, borde

ådöma åbons motpart ersättningsskyldighet till högre belopp än kommittén

beviljat rättshjälp. Därigenom skulle motparten likaledes skyddas,

och ett förfarande omöjliggöras som icke hittills ansetts innefatta något

illojalt, nämligen att ett rättegångsbiträde för det fall att processen

skulle vinnas betingar sig ett högre arvode samt efter denna högre

taxa yrka åläggande för sin huvudmans motpart att ersätta dennes

rättegångskostnader.

Enligt särskild förbindelse, som rättshjälpssökanden skall foga vid

ansökningen, åligger det honom att till statsverket återgälda vad av

ifrågavarande anslag använts till rättshjälp åt honom, »så framt han

inom fem år, efter det målet slutligen avgjorts eller ock avskrivits,

kommer i den ekonomiska ställning, att han efter återgäldandet icke

kommer att sakna vad för hans eget och hans familjs uppehälle skäligen

tarvas». Det kan långt påstås att en så avfattad förbindelse icke kommer

att medföra många kronors återbetalning till statsverket, men tilläventvrs

en del spionage, angiveri och trakasserande av dem, som åtnjuta

rättshjälp. Oavsett att ingen föreskrift givits om vem, som skall

under den angivna tiden övervaka och inrapportera åbons förmögenhetsförhållanden

eller återkräva rättshjälpen, så lär väl mera sällan

komma att inträffa att åbon och den som företräder statsverket enas

om att den förutsatta förändringen i åbons ekonomi inträtt. Vidhåiles

då å statsverkets sida kravet, så skulle man få det uppbyggliga skådespelet

av rättegångar om återgäldande av rättshjälpsbidrag. Huru mycket

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

enklare, effektivare och även ur åbornas synpunkt mer tillfredsställande

hade det då icke varit, att sökanden förbundit sig att, av den ersättning

för rättegångskostnaden som hans motpart kunde dömas att utgiva,

till statsverket avstå så stort belopp som därifrån förskjutits. Då

en liknande anordning förekommer vid Stockholms städs rättshjälpskontor,

hade det ej krävt någon särskild uppfinningsrikedom för att

omgestalta stadgandet i denna riktning. — — — -— — — —---»

Emellertid torde det kunna sägas, att den punkt i förordningen,

som väckt det mesta motståndet, är § 1, som innehåller bestämmelser

därom, att åbokommittén skall vara den institution, som handlägger

hela frågan om rättshjälpen.

Eu av orsakerna härtill torde vara den, att kommittén endast sammanträder

kortare tider på året. Men dessutom föreligga även principiella

betänkligheter mot en sådan anordning. Åbokommitténs uppgifter

är nämligen, att åstadkomma eu så vitt möjligt objektiv utredning

och att därefter framlägga eventuella förslag. Men därav följer också,

att kommitténs utredning, som skall ligga till grund för ombudets talan

till förmån för åbon, blir en utredning, där båda parternas skäl och

bevis framläggas. Men vid anhängiggörande av talan vid domstol gäller

vanlig rättegångspraxis, enligt vilken varje part söker samla bevis

för sin sak, med bestridande av motpartens talan och påståenden.

Som ledare av en rättegång åt en åbo kommer kommittén alltså

ovedersägligen i konflikt med sin uppgift, som objektiv institution. Ett

ombud tillsatt av kommittén kommer alltså att känna sig bundet härav,

medan motparten kommer att ha fria händer att. begagna sig av

endast den bevisning, som gynnar uppdragsgivaren.

Åbon torde hellre önska — som också herr Lindhagen framhåller

— en bestämd person, nämligen ovannämnda jur. d:r Nils Söderqvist, för

vilken de ha stort förtroende, att leda dessa angelägenheter. Utskottet

anser sig ej kunna avgöra, om detta är den bästa utvägen. Däremot

anser utskottet av skäl, som ovan anförts, att kommittén icke är lämplig

som överstyrelse i detta fall, och vill utskottet även som ett skäl

härför anföra, att genom att ytterligare lägga ett sådant uppdrag på

kommittén fördröjes dess arbete. Enligt utskottets mening är det av

vikt, att detta arbete blir så fort som möjligt framfört till ett slutligt

resultat.

Ett skäl att ej lägga detta uppdrag i kommitténs hand är även det

förut omnämnda faktum, att man ej torde kunna överklaga en kommittés

beslut.

Framställning från åborna i ovannämnda hänseenden har visser
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande AV 44.

IS

ligen gjorts till Kungl. Maj:t men har nu avslagits. Men då man har

anledning antaga att riksdagen har eu annan uppfattning än Kungl- Maj:t

i denna fråga, anser utskottet att riksdagen bör få tillfälle yttra sig

över dessa frågor, som för många svenska medborgare gälla hus och

hem. Utskottet vill alltså hemställa

att riksdagen ville anhålla,

1) att Kungl. Maj:t med anledning av herr Lindhagens

motion nr 258 i andra kammaren måtte taga

i övervägande, huruvida ej åbokommitténs uppgift att

vara förstyre för den till åborna anslagna rättshjälpen

kunde utbytas mot eu anordning, som bättre motsvarar

ändamålet än som synes bliva fallet med det

genom kungörelsen den 17 juni 1916 stadgade förfarandet

samt

2) att vad herr Lindhagen i ovannämnda motion

i övrigt föreslagit ej måtte föranleda till någon riksdagens

åtgärd.

samt av herr Sjöblom.

Bilaga.

Kungl. Maj:ts nådiga kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser

för användningen av anslaget till rättshjälp åt vissa åbor och

lägenhetsinnehavare;

given Stockholms slott den 17 juni 1916.

A ......... . 8 i.

Ansökning om rättshjälp skall skriftligen ingivas eller med posten insändas till den

för utredning av den så kallade åborättsfrågan in. m. tillsatta kommitté (åbokommittén).

§ 2.

Ansökning om rättshjälp skall innehålla noggrann, på heder och samvete avgiven

uppgift å sökandens förmögenhetsvillkor och omfånget av honom åliggande underhållsskyldighet

samt bör, där sa ske kan. vara åtföljd av intyg av kvrkoherde eller kommunalnämndsordförande

angående sagda förhållanden.

Är sökandens anspråk redan dragel under domstols prövning, skola vid ansökningen

fogaSiSamtliga protokoll i målet. Eljest skola i ansökningen noggrant angivas ej mindre

de yrkanden, vilka sökanden vill framställa, och de skäl, varå desamma grundas, än

även de bevismedel, av vilka han vill begagna sig, med särskilt angivande av de skriftliga

bevis till vilka han äger tillgång.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 44.

Vid ansökningen skall jämväl fogas förbindelse, som i § 9 omförmäles.

Önskar sökanden i rättegången erhålla biträde av viss person, må han göra framställning

därom i ansökningen.

§ B.

Kommittén äger av vederbörande myndighet infordra uppgifter rörande sådana omständigheter,

som kommittén anser nödiga för bedömande av sökandens yrkanden, haris

förmögenhetsförhållanden eller den persons lämplighet, som sökanden må hava föreslagit

till rättegångsbiträde.

§ 4.

Det åligger kommittén att med ledning av kommitténs allmänna kännedom om

åborättsfrågan samt förefintliga upplysningar angående sökandens förmögenhetsförhållanden

samt yrkanden och bevisning avgöra, huruvida rättshjälp genom ifrågavarande anslag

må sökanden beredas.

Rättshjälp må endast tillerkännas den, som kan anses antingen obemedlad eller

ock mindre bemedlad.

§ 5.

Bifalles ansökningen om rättshjälp, skall kommittén ställa sakkunnigt biträde till

sökandens förfogande.

Till sådant biträde må kommittén utse allenast den, vilken avlagt sådana kunskapsprov,

som för utövning av domareämbete äro föreskrivna, och vid underdomstol eller

å advokatkontor förvärvat praktisk erfarenhet samt tillika äger insikt på det kamerala

området. Biträdet skall i samråd med kommittén planlägga rättegången och, där så

utan men för målets behandling kan ske, tillhandahålla kommittén protokoll och övriga

handlingar i målet.

Ändå att kommittén sålunda utsett biträde, gäller vad i 15 kap. 4 § rättegångsbalken

är stadgat. ...

Uppdraget att vara biträde må av kommittén återkallas, där kommittén finner

grundad anledning därtill förekomma.

§ B.

Biträde äger åtnjuta arvode med belopp, som kommittén med hänsyn till rättegångens

beskaffenhet, anslagets storlek och övriga ifrågakommande ansökningar prövar

skäligt, ävensom ersättning för de av rättegången föranledda resor enligt fjärde klassen

i gällande resereglemente.

Dessa kostnader jämte övriga nödiga utgifter i rättegången bestridas av kommittén

genom ovannämnda anslag.

§ 7.

Har sökande genom oriktiga uppgifter berett sig rättshjälp eller för han sin talan

på ett sådant sätt, att kommittén ej vidare anser honom förtjänt av rättshjälp, eller

finnes han på grund av ändrade förmögenhetsförhållanden ej längre böra komma i åtnjutande

därav, äger kommittén förordna, att rättshjälpen skall upphöra.

§ 8-

Då kommittén bifallit ansökning om rättshjälp, skall kommittén härom underrätta

den domstol, vid vilken sökandens talan skall utföras.

Före målets avgörande skall kommittén lämna domstolen uppgift å de utgifter i

rättegången, som bestritts av anslaget till rättshjälp.

§ 9.

Vid ansökningen skall sökanden foga förbindelse att till statsverket återgälda vad

ifrågavarande anslag använts till rättshjälp åt honom, så framt han inom fem år,

av

s. 15 Kontrollera mot PDF

■Jordbruksutskottet* utlåtande Nr 44.

15

etter <let målet slutligen avgjorts eller ock avskrivits, kommer i den ekonomiska ställn''ng.

att. han efter återgäldandet icke kommer att sakna vad för hans eget och hans

familjs uppehälle skäligen tarvas.

§ 10.

Vad här ovan stadgas i frågan om förfarande inför domstol skall i tillämpliga delar

gälla, därest rättshjälp beviljas för talans utförande inför annan myndighet än domstol.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.