Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande av pastors självskrivenhet såsom ordförande å kyrkostämma.

1917-02-15 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1917:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande av pastors självskrivenhet såsom ordförande å kyrkostämma.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1917 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om upphävande av

pastors självskrivenhet såsom ordförande å kyrkostämma.

Närvarande: Herrar Edén, Ciason, Hellberg, Karl Johan Ekman, von Geijer, von

Mentzer, Stadener, von Bahr, von Zweigbergk, Kunze, Oscar Olsson,

Larsson i Västerås, Räf, Beckman, Kropp, Sterne, Magnusson i Kalmar,

Karlsson i Mo, Andersson i Höckerum och Bogren.

I eu inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 24, har herr Widlund hemställt, »att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till lagändringar i ändamål, att pastors

självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma må upphöra».

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Vid flere olika tillfällen hava till riksdagen avlåtits motioner, avseende

att åstadkomma förslag till ändringar i förordningen om kyrkostämma

samt kyrkoråd och skolråd av den 21 mars 1862, i ändamål att

pastors självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma måtte upphöra.

Redan år 1870 motionerade herr A. W. Uhr härom, och sedan dess har

motion i ärendet äter avgivits med olika tidsmellanrum. Då undertecknad

upptog saken och till 1912 års riksdag första gången framförde densamma

i motion 131, ställde sig konstitutionsutskottet särdeles välvilligt

till motionen och anhöll i sitt utlåtande, att riksdagen måtte besluta om

skrivelse till Kungl. Maj:t i enlighet med vad som föreslogs. Vid beBihang

till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 2 käft. (Nr 2—3.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

handling i kamrarna den 20 april uttalade sig bland andra herr Persson

i Tofta i andra kammaren dels framhållande en del omständigheter, påvisande

att pastors självskrivenhet såsom kyrkostämmas ordförande kan

föranleda till vissa mindre lämpliga anordningar beträffande sättet för

stämmornas hållande, dels föredrogs ett stämmoprotokoll, givande vid

handen att pastors självskrivenhet som kyrkostämmoordförande ej alltid

är lämplig. Dåvarande herr vice talmannen frih. Bonde framhöll, att

det vore av avsevärt större betydelse, att församlingen erhölle goda prästmän

i kyrkligt hänseende än goda ordförande eller expeditionsmän. Talaren

påvisade tillika, att om pastor befriades från ordförandeskap, skulle

han bliva mera obunden och kunde kraftigare deltaga såväl i debatten

som i ärendens behandling. Att pastor erhållit självskriven ställning såsom

kyrkostämmoordförande hade berott på de förhållanden, som varit

rådande vid tiden för förordningens utgivande. Nu vore tiderna och förhållandena

annorlunda, och lämpliga ordförande kunde nästan överallt

erhållas. Herr Jansson i Djursätra yttrade bland annat: »---Lika

litet kan jag förstå, att man behöver betrakta den som ett misstroendevotum

mot prästerskapet, utan är det ju helt enkelt en allmän fråga,

som avser att vara till nytta för den kyrkliga kommunens samfälligheter.

Det är bara fråga om att finna lämpligaste personen för ett visst uppdrag,

en viss befattning. — — — Således är det icke sagt, att kyrkostämman

icke skulle välja honom om han är en duglig person, utan förslaget

innebär blott den möjligheten, att, där det visat sig, att pastorn

i följd av sjuklighet eller andra förhållanden icke är lämplig att vara

ordförande i kyrkostämma, det då skall stå församlingen fritt att få en

annan person, som är lämplig; och för att undvika att reformen blir

stötande, innebär förslaget att självskrivenhet skall upphöra, d. v. s. att

i alla församlingar skola sådana val ske, antingen prästen är duglig

och lämplig eller motsatsen, och däri ligger väl intet förnedrande för

prästerskapet. Jag kan därför ej förstå annat, än att motionen åsyftar

införandet av god ordning, något som vi borde och kunde vara med om

allesamman — — —.»

Vid behandlingen i första kammaren yttrade bland annat herr Hagström:

»— — — Min visshet grundar sig därpå, att det nuvarande

samhället icke gärna kan förlika sig med självskrivenhetsprincipen, en princip

som också står illa tillsammans med självstyrelsens princip. Denna

självskrivenhetsprincip verkar ju också såsom ett obehörigt förmynderskap,

den uppväcker reaktion och den verkar så att man gärna vill bli den

kvitt; såsom belysande exempel härpå ber jag att få erinra om de stridig
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

3

heter, som på sin tid förekommo med anledning av överståthållarens

självskrivenhet såsom ordförande i Stockholms stadsfullmäktige. Dessa

stridigheter känna vi till. De ledde slutligen därhän att överståthållarens

o o

självskrivenhet avskaffades. Jag undrar om det finnes någon i denna

kammare, som skulle vilja vara med om att åter införa nämnda ordning,

vilken dock på sin tid ansågs vara så naturlig och nödvändig.---»

Vice talmannen, herr Billing, som ansåg motionen vara mera en partisak

än en fråga av reell betydelse, talade mot densamma.

Man kan, måhända ej utan skäl, påstå att sådana händelser icke

inträffat, som nödvändiggöra ett steg i den riktning motionen syftar.

Även om så synes vara fallet, torde detta måhända mera bero därpå, att

en noggrannare och mera ingående undersökning av dessa förhållanden

icke ägt rum. Om man, i stort sett, kan anse att anmärkningar ej förefinnas,

så torde dock härmed ingalunda vara bevisat att allt är som sig

borde på alla håll. Det är bekant, att tjänsten dels uppehälles av äldre

prästmän, dels av unga vikarierande eller biträdande, och att i båda fallen

kvalifikationerna för ordförandeposten väl kunna lämna övrigt att önska.

Härmed är ej sagt att personerna i sig själva äro odugliga, utan kunna

helt andra skäl, såsom hög ålder o. d. eller, varför icke, eu viss subjektivitet

vid ärendenas behandling, som icke lämpligen låter förena sig med

ordförandeskapet, vara orsaker härtill. Exempel härpå saknades ej heller

vid föregående motions behandling i första kammaren, där herr Hellberg

bland annat gent emot herr vice talmannen, herr Billing, yttrade: »--

— — Ty det lär herr vice talmannen icke kunna förneka, att många

fall förekomma, där prästerna varit olämpliga som kyrkostämmoordfö rande.

— — — Äjo, de äro rätt många. Prästerna kunna vara olämpliga

som ordförande på olika sätt. De kunna sakna naturlig fallenhet och

begåvning. Utskottets ordförande har t. ex. berättat, att han såsom

patronus tillsatte en rad av präster och att bland dessa — de voro icke

så många — funnits åtskilliga för övrigt hyggliga män och duktiga i sin

prästerliga gärning, men omöjliga som ordförande. De kunna också vara

omöjliga på ett annat sätt, de äro nämligen ibland benägna att driva

igenom sin egen vilja mot församlingens. Då skriva de sina protokoll

icke som det beslutats, utan mer eller mindre efter sin önskan---»

Herr Hellbergs yttrande blev ej heller av herr vice talmannen eller någon

annan i kammaren motsagt.

Andra kammaren biföll utan votering utskottets hemställan, under

det första kammaren avslog med 56 röster mot 44.

Även torde konsekvensen numera väl fordra ett dylikt steg. Av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

1913 års riksdag beslöts nämligen sådan ändring i förordningen av 21

mars 1862 om kommunalstyrelse på landet, att ordinarie kommunalstämma i

december månad äger besluta om, att följande års ordinarie stämmor skola

hållas på sön- eller helgdag, eller utsätta vissa bestämda dagar för dessa

stämmor, — en befogenhet, som förut tillkommit kommunalstämmas ordförande

ensam. Desslikes beslöts, att kommunalstämma äger förordna

om tillkännagivande av efterföljande stämmor i tidningarna, och skall,

förutom i de tidningar, som av stämmans majoritet förordats, likaledes

tillkännagivande göras i sådan tidning, som förordats med minst en tredjedel

av de avgivna rösterna.

Av 1916 års riksdag beslöts, med anledning av den av herr Vennerström

väckta motion nr 56 angående förändring av § 12 i Kungl. Förordningen

den 21 mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd,

och vilken motion konstitutionsutskottet enhälligt tillstyrkt, enahanda

bestämmelser angående kyrkostämmas tillkännagivande. Dessa beslut, av

vilka det senare tydligen är en logisk följd av det förra, framhäva med

all önskvärd tydlighet, att såväl konstitutionsutskottet som riksdagen funnit

det förenligt med självstyrelsens principer att på vederbörande stämmor

överflytta den befogenhet, som förut legat endast i ordförandens händer.

Att under dessa förhållanden bibehålla förordningen om ordförandes självskrivenhet

står synbarligen i konflikt med utvecklingen på ifrågavarande

område.

Det huvudsakliga skälet för den år 1862 utfärdade Kungl. Förordningen

torde numera kunna sägas hava, praktiskt taget, upphört att

existera. Aven ett par andra synpunkter torde böra framhållas. Då

pastor förberett de ärenden, som skola föreläggas kyrkostämma, och han

givetvis på grund därav är fullt insatt i ärendena, är det naturligen av

allra största vikt, att han fritt och otvunget må få yttra sig över desamma

i debatten utan att hindras av de band, ordförandefunktionen pålägger

honom, band, vilka, om han vill noga följa parlamentariska seder och

bruk, tvinga honom till så gott som fullständig tystnad i fråga om själva

den sakliga behandlingen. Dessutom är, som förut framhållits, icke

meningen att beröva pastor rätten till ordförandeskap, han är lika valbar

som varje annan stämmodeltagare, och jag förmodar, att pastor alltjämt

i stor utsträckning kommer att bibehålla ordförandeplatsen, utan endast

att hans egen eller andras önskningar i fråga om stämmans ledning vid

varje tillfälle fullt och helt respekteras. Förutom dessa skäl finnes även

ett, som, ehuru lyckligtvis mera sällsynt, dock kan vara av tillräckligt

stor betydelse. Möjligheten är icke utesluten, att pastor av en eller annan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

5

anledning kan komma att stå på mindre god fot med några församlingsbor.

I medvetande härom måste det förefalla honom pinsamt att på

»•rund av en mer än femtioårig förordning tvingas att intaga ordförandeplatsen,

då han måhända själv hälst skulle föredraga att försvara sin

ståndpunkt eller att förhålla sig passiv. Ytterligare må anföras, att det

expeditionella arbetet, som ålägges honom i egenskap av ordförande i

kyrkostämma, i vissa fall kan inverka hindrande på hans verkliga uppgift.

Av vad som anförts, torde sålunda med tydlighet hava framkommit,

att det, som i motionen åsyftas, ingalunda är av den art, att riksdagen

kan anses hava tillräckliga skäl att motsätta sig detsamma, utan fastmer

genom beslut i motionens riktning konsekvent fullföljer förändrandet till

modernare former av föråldrade bestämmelser. Mitt återupptagande av

motionen under dessa förhållanden är sålunda i full överensstämmelse

med riksdagens förut härvidlag vidtagna åtgärder.»

O o o O

Såsom av motionären påpekats, hava vid flera föregående riksdagar

motioner väckts angående upphävande av pastors självskrivenhet som ordförande

vid kyrkostämma.

Vid 1870 års riksdag yrkade herr A. W. Uhr i en inom andra

kammaren avgiven motion bland annat, att kyrkoherdes eller hans ställföreträdares

självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma skulle upphöra.

Till stöd härför framhöll motionären, att andligt-kyrkliga ärenden

nästan aldrig förekomme å kyrkostämma utan gemenligen blott ekonomisktkyrkliga.

Lagutskottet hemställde i häröver avgivet utlåtande om avslag

på motionen. Kyrkoherden vore efter utskottets mening onekligen den

mest skickade att handhava ordförandeskapet å kyrkostämma, och någon

olägenhet av denna ordning hade icke försports. Utskottet ansåg därför,

att motionären icke förebragt något giltigt skäl för upphävande av kyrkoherdes

självskrivenhet som ordförande. Utskottets hemställan bifölls av

bägge kamrarna.

Först vid 1899 års riksdag upptogs frågan ånyo i en inom andra

kammaren av herr J. Ericsson i Vallsta väckt motion, vari yrkades, att

kyrkoherdes självskrivenhet som kyrkostämmoordförande skulle upphöra,

men att kyrkoherde alltjämt skulle vara valbar till ordförande. Till stöd

härför anfördes bland annat, att redan den omständigheten, att faktiskt

fall förekommit, då den självskrivne ordföranden befunnits olämplig, vore

skäl nog för en förändring. Lagutskottet avstyrkte motionen med åberopande

av samma skäl som 1870 års lagutskott anfört, och kamrarna

avslogo densamma. Eu motion med enahanda innehåll som den sist
-

Historik.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

näranda väcktes av herr P. Olsson i Fläsbro vid 1902 års riksdag. Lagutskottet

avstyrkte motionen, och kamrarna avslogo densamma.

Vid 1904 års riksdag hemställde herr M. Mattsson i en inom andra

kammaren väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om

framläggande av förslag i syfte, att ordförande och vice ordförande i

kyrkostämma skulle väljas av kyrkostämman på samma sätt som ordförande

och vice ordförande i kommunalstämma av kommunalstämman.

Såsom skäl för förslaget framhöll motionären särskilt svårigheten för

kyrkoherden att bredvid sitt egentliga ämbetskall hava tid och krafter

övriga för ett nöjaktigt skötande av ordförandekallet. Motionen avstyrktes

av lagutskottet, som anförde, dels att kyu-koherden onekligen vore den,

som det företrädesvis borde tillkomma att såsom ordförande i stämman

leda förhandlingarna, dels ock att någon nämnvärd olägenhet av självskrivenheten

icke hade försports. Bägge kamrarna biföllo utskottets hemställan,

andra kammaren med 111 röster mot 76, som avgåvos för motionen.

Samme motionär förnyade sitt förslag från år 1904 i en vid 1905

års riksdag inom andra kammaren väckt motion, med instämmande i

motionens syfte av 14 ledamöter. Under framhållande av att kyrkostämman

i själva verket har att handlägga ärenden av huvudsakligen

samma innebörd som de vid kommunalstämmorna förekommande, påpekade

motionären, att härur lätt kunde uppkomma det missförhållande,

att kyrkoherde valdes ej så mycket med hänsyn till dugligheten i hans

huvudsakliga kall utan fastmer på grund av hans kommunalmannaegenskaper.

Då sådana skäl ej borde få bliva bestämmande för prästvalens

utgång, vore en lagändring påkallad. Lagutskottet avstyrkte motionen.

Efter utskottets mening kunde det ej bestridas, att i anseende till de

ärenden, som tillhöra kyrkostämman, kyrkoherden eller den hans ämbete

förvaltar är den, vilken företrädesvis bör såsom ordförande i stämman

leda förhandlingarna. Då pastors ifrågavarande befogenhet utövas under

tjänstemannaansvar, torde häruti ligga en väsentlig garanti mot missbruk

av denna befogenhet. Aven om en och annan prästman icke vore så

lämplig att handhava ifrågavarande uppdrag, som önskligt kunde vara,

vore detta icke av synnerligen stor betydelse i jämförelse med vikten

därav, att principen av samverkan i den kyrkliga förvaltningen mellan

kyrkostämman såsom representerande lekmännens deltagande i berörda

förvaltning och pastoralvårdens innehavare bibehölles. Även om motionen

icke avsåge att förhindra, att vederbörande prästman genom val sattes i

tillfälle att utöva berörda befattning, kunde det dock befaras att, om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

7

självskrivenheten upphävdes, pastor till följd av de honom åliggande betydande

ämbetsgöromålen ieke ofta skulle befinnas villig att underkasta

sig den med ett sådant uppdrag förenade möda.

Båda kamrarna biföllo utskottets avstyrkande hemställan, andra

kammaren efter en längre överläggning med G9 röster mot 57, som tillföllo

en vid utlåtandet fogad av herr Lindhagen m. fl. avgiven reservation

i motionens syfte.

Vid 1912 års riksdag hemställde herr Widlund i en inom andra

kammaren avgiven motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan,

att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

i ändamål, att pastors självskrivenhet såsom ordförande i kyrkostämma

måtte upphöra. Konstitutionsutskottet tillstyrkte motionen och yttrade:

»Samhällsutvecklingen har, såsom motionären vid innevarande års riksdag

påpekat, på senare tider alltmera frigjort sig från självskrivenhetsgrundsatsen

i fråga om allmänna värv och förtroendeposter. I den kommunala

självstyrelsens princip ligger också en naturlig rätt för kommunens

röstberättigade medlemmar att själva välja den ordförande, under vars

ledning de skola överlägga och fatta beslut i kommunens angelägenheter,

och denna rätt har varit den borgerliga kommunen tillerkänd alltsedan

utfärdandet av kommunalförordningarna. Däremot har ordförandeuppdraget

inom den kyrkliga kommunen ej beklätts genom val, utan har kyrkoherden

varit självskriven därtill, ett förhållande som torde få anses vara

en kvarleva från äldre tider, då sockenstämman i prästen hade sin naturliga

talesman och representant. Den kommunala självstyrelsen, även inom

den kyrkliga kommunen, har emellertid numera nått en sådan utveckling,

och menige man hava ofta i så hög grad förvärvat vana att själva sköta

kommunens angelägenheter, att tidpunkten nu torde vara inne för att

tillerkänna den kyrkliga kommunen samma rätt att genom val utse sin

ordförande, som den borgerliga kommunen redan äger.

Beskaffenheten av de ärenden, som det tillkommer kyrkostämman

att handlägga, kräver icke med nödvändighet, att kyrkoherden där är ordförande.

För utövande av ordförandeskapet i kyrkostämma erfordras nämligen

enahanda betingelser, som för ledande av kommunala förhandlingar

i allmänhet, i främsta rummet god uppfattning och vana vid allmänna

angelägenheters handhavande, men ingalunda någon särskild yrkesutbildning,

då de ärenden, som behandlas å kyrkostämma huvudsakligen äro

att hänföra till folkskoleundervisningen samt den kyrkliga ekonomien

Såväl vid frågans tidigare behandling inom riksdagen, som i den

förevarande motionen hava påpekats flere olägenheter, som kunna följa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

Utskottets

yttrande.

av kyrkoherdes självskrivenhet såsom kyrkostämmans ordförande. Det

har sålunda inträffat, att kyrkoherden, ehuruväl han varit en duglig prästman,

icke ägt tillräckliga kvalifikationer att leda stämmans förhandlingar,

och då prästen utses till sitt ämbete för livstiden, kunna långvariga

olägenheter för församlingen härur hava uppstått.

Kyrkoherden kan också genom de med ordförandeskapet förenade

åliggandena se sig nödsakad att i större eller mindre mån åsidosätta sitt

egentliga kall eller bringas in i meningsstrider, som gå utanför det kyrkliga

livet, på ett sätt, som kan tänkas vara menligt för hans ställning till

församlingen. Det synes också oskäligt, att en prästman med goda förutsättningar

för sitt kall i övrigt skall, såsom någon gång lärer inträffa,

möta svårigheter att vinna befordran till kyrkobeställning, därför att

han veterligen saknar färdighet att föra ordet i en beslutande församling.

Efter utskottets mening tala sålunda numera alldeles övervägande

skäl för att ordförande i kyrkostämma utses genom val, varigenom församlingen

finge tillfälle att giva det ifrågavarande uppdraget åt den, som

befunnes därtill bäst skickad. En lagändring i denna riktning innebär

emellertid i intet avseende ett underkännande av prästerskapets verksamhet

inom denna gren av den kommunala självstyrelsen, och utskottet hyser den

uppfattningen, att, om kyrkoherden visat sig lämpad för uppdraget och

önskar bibehålla detsamma, han jämväl kommer att i det stora flertalet

fall utses till ordförande genom församlingens val''»

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren utan votering, men

avslogs i den första med 56 röster mot 44.

I likhet med konstitutionsutskottet vid 1912 års riksdag anser utskottet

övervägande skäl tala för att ordförande i kyrkostämma utses genom

val, och utskottet kan förty tillstyrka en skrivelse till Kungl. Maj:t

i den av herr Widlund väckta motionens syfte.

Utskottet anser sig emellertid böra påpeka, att sedan ärendet senast

var föremål för riksdagens behandling, riksdagen uttalat sig i ett

med föreliggande fråga mycket närbesläktat ämne, i det att den vid 1914

års förra riksdag avlät en skrivelse till Kungl. Maj:t med anledning av

väckt motion angående utredning och förslag om rätt för församling att

själv utse ordförande i skolråd. På konstitutionsutskottets yrkande gavs

då åt skrivelsen den form, att riksdagen anhöll om utredning, undervisa

förhållanden och förutsättningar församling må erhålla rätt att själv

å kyrkostämma utse ordförande i skolrådet, samt för riksdagen framlägga

det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

9

I betraktande av de olika hänsyn, som jämväl vid den av motionären

föreslagna förändringen möjligen böra tagas, och de svårigheter

vid dess genomförande, som kunna vara att övervinna, får utskottet

på det sätt tillstyrka bifall till herr Widlunds motion, att utskottet

hemställer,

att riksdagen i anledning av herr Widlunds

ifrågavarande motion måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t ville låta utreda,

under vilka förhållanden och förutsättningar församling

må erhålla rätt att själv utse ordförande i kyrkostämma,

samt för riksdagen framlägga det förslag,

vartill utredningen kan giva anledning.

Stockholm den 15 februari 1917.

På utskottets vägnar:

NILS EDÉN.

Reservationer:

dels av herrar Clason, von Geijer, von Mentzer, von Bahr, Kunze

och Räf;

dels av herr K. J. Ekman, som anfört:

»Enär det yrkande, motionen innehåller, enligt min uppfattning

står i bestämd strid mot de grundsatser, på vilka vår kyrkoförfattning

vilar, har jag icke kunnat biträda vare sig nämnda yrkande eller utskottets

därav föranledda hemställan.»

dels av herr Stadener, som varit av skiljaktig mening med hänsyn

till utskottets motivering och anfört:

»Frågan om ordförandeskapet å kyrkostämma torde icke vara så

lättlöst som den i förstone kan förefalla. Den är icke att betrakta såsom

enbart en lämplighetsfråga, till vilken lagstiftaren har att taga ståndpunkt

efter uteslutande kommunala synpunkter. Den torde vara av ömtåligare

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 2 käft. (Nr 2—3.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

och mera djupgående art. Den berör nämligen kännbart ett icke oväsentligt

led uti det nationella kyrkliga samfundets organisation.

Det är ingen tillfällighet, att ordförandeskapet å kyrkostämma tillkommit

församlingens pastor. Visserligen råder inom den lutherska

kyrkan ingen bundenhet till någon viss kyrkoförfattning, men till de

grundsatser, vilka inom henne ända från hennes tidigaste historia vunnit

burskap och hävd, måste helt säkert räknas uppfattningen, att kyrkoherde

eller dennes prästerlige ersättare jämväl är församlingsföreståndare. Andra

religiösa samfund hava tänkt annorlunda samt gjort församlingsföreståndarskapet

ambulerande mellan präst och lekman eller undantagsvis till och

med förbehållit det åt lekmännen. Men den lutherska kyrkan, för vilken

lekmännens befogenhet att rådgöra och besluta uti kyrkans angelägenheter

utgör en klar och obestridd grundsats, har vid sidan härom ansett, att

församlingsföreståndarskapet ingår uti den prästerliga kallelsens uppgift,

samt att den prästerliga utbildningen därför bör åsyfta jämväl utbildning

till församlingsföreståndare. I överensstämmelse härmed åligger det församlingens

pastor att vara ordförande i de institutioner, som handlägga

församlingens angelägenheter. Om en rubbning av denna djupt grundade

nationella och kyrkliga tradition befinnes nödvändig och nyttig, så

måste den i varje fall företagas med stor varsamhet. Detta torde kunna

med desto mera eftertryck göras gällande som det numera, genom församlingens

befogenhet att på ett avgörande sätt deltaga uti utseendet av

församlingspastor, är sörjt för att församlingsföreståndarskapet och den

därmed förenade plikten att vara ordförande vid församlingens överläggningar

komma att vila i händerna på den präst, församlingen själv därtill

anser skickad.

Det skall emellertid icke förnekas, att icke städse endast kyrkliga

ärenden blivit hänvisade till handläggning å de sammanträden, där präst

varit självskriven ordförande. I äldre tider behandlades under prästs

ordförandeskap å sockenstämma ärenden av borgerligt kommunal natur.

Ännu hänföras till kyrkostämmas handläggning frågor, som angå skolväsendet.

Det kan tvivelsutan göras gällande, att dessa frågor borde

överföras till kommunalstämmas handläggning, så att endast kyrkliga

angelägenheter folie under kyrkostämmans avgörande. Det är icke uteslutet

att yrkandet om upphörandet av pastors självskrivenhet som ordförande å

kyrkostämma i all synnerhet utgår från den meningen, att sagda självskrivenhet

icke kan anses vara utan vidare klar och befogad i fråga om

handläggning av skolärenden. För befintligheten av en dylik mening

synes bland annat tala den anhållan 1914 års förra riksdag gjort om

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

11

utredning, under vilka förhållanden och förutsättningar församling må

erhålla rätt att själv utse ordförande i skolrådet. Aven andra i senare

tid vidtagna ändringar i organisationen av folkundervisningen i riket torde

vara av beskaffenhet att göra genomförbart ett eventuellt förslag om

överförande av skolärendena från kyrkostämma till kommunalstämma.

Den betydelsefulla begränsning av kyrkostämmas befogenhet, som kan

vara att i nämnda hänseende förvänta, gör i sin mån nödvändigt att förfara

med varsamhet i fråga om kyrkostämmans organisation.

Vid en närmare undersökning torde dessutom svårigheter av flera

slag komma till synes i fråga om förändring av ordförandeskapet å

kyrkostämma. I sådana annex- och kapellförsamlingar, där ingen präst

är bosatt, skulle församlingen, även om den önskade att förvärva till

kyrkostämmoordförande en i församlingen tjänstgörande prästman, vara

förvägrad denna möjlighet, därest val av ordförande skall ske inom ramen

av den valbarhet, som i gällande kommunallagstiftning medgives. I sådan

församling, där tjänstgörande pastor icke äger rösträtt, torde han icke

heller enligt nuvarande lagstiftning ens äga yttranderätt å kyrkostämma,

därest han icke är kyrkostämmans ordförande. Särskilda bestämmelser

torde, därest i ett pastorat med flera församlingar kyrkostämmorna själva

utse sina ordföranden, erfordras angående ordförandeskapet å pastoratsstämma,

som är gemensam för två eller flera av pastoratets församlingar.

Även den genom val utsedda kyrkostämmoordföranden torde med nödvändighet

bliva med hänsyn till sin förvaltning underkastad den granskning,

som visitation av biskop eller dennes ställföreträdare innebär. Detta

subordinationsfbrhållande vållar ingen svårighet, så länge kyrkostämmans

ordförande är prästman, som handlar under tjänsteplikt och tjänsteansvar,

men svårigheter kunna utan tvivel uppstå, därest ordförandeskapet uppdrages

åt annan person, som icke har tjänsteplikt eller tjänsteansvar.

Enligt kyrkostämmoförordningen skola ärenden, som å kyrkostämma till

avgörande företagas, vara vederbörligen beredda. I allmänhet sker denna

beredning i kyrkoråd eller skolråd. Så länge ordförandeskapet i dessa

korporationer åligger den person som tjänstgör såsom kyrkostämmans

ordförande, låter sig sagda beredning utan större svårighet verkställa.

Mera omgång föranledes givetvis, därest det gemensamma ordförandeskapet

uppdelas. Likaså ökas genom val av kyrkostämmoordförande antalet sådana

funktionärer till det dubbla eller än mera mot det nuvarande, vilket

i sin mån återverkar på det expeditionella arbetet hos centrala verk, länsstyrelser,

domkapitel in. fl. Jämte dessa förhållanden torde även andra

finnas, vilka göra det tillrådligt att, innan ändring sker i fråga om ord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 2.

förandeskapet å kyrkostämma, underkasta denna fråga en noggrann utredning.

Då emellertid onekligen fall förekomma, i vilka det på grund av

tjänsteinnehavarens ålder, ohälsa, eventuella lynnesfel eller alltför stora

arbetsbörda kan vara nödvändigt och nyttigt, att ordförandeskapet å kyrkostämma

uppdrages åt annan person än församlingens pastor, och då dessutom

det icke kan anses uteslutet att i vissa och möjligen icke få fall församlingens

pastor själv åstundar att bliva fritagen uppdraget att vara

kyrkostämmans ordförande, har jag, under framhållande av vikten att ovan

av mig anförda synpunkter under utredningen behjärtas, icke velat motsätta

mig utskottets hemställan om utredning.»

dels ock av herr Beckman i Linköping, som instämt med herr

Stadener.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.