Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.
1917-02-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1917:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
13
>r 3.
Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1917 kl. 12 m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om
skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika
representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.
Närvarande: Herrar Edén, Hellberg, Bellinder*, von Geijer, Olof Olsson*, Stadener, von
Bahr, greve Alexander Hamilton*, von Zweigbergk, Johan Carlsson*, Flensburg,
Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult*, Räf, Beckman, Ericsson
i Vallsta*, Kropp, Sterne, Magnusson i Kalmar och Andersson i Höckerum.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 129, har herr Johansson i Brånalt hemställt »att riksdagen
ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.
Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådan ändring i nu gällande
landstingsförordning, att land och stad erhålla lika representationsrätt vid
val till landstingen samt för nästa års riksdag framlägga förslag härför.»
O CD OO O
Till stöd för sin hemställan har motionären åberopat motiveringen
till av honom vid 1914 års senare riksdag och vid 1915 års riksdag i ämnet
avgivna motioner ävensom delar av en av herr Olausson vid 1916 års
riksdag framlagd motion.
Såsom motionären påpekar, har förevarande fråga varit föremål för
riksdagens prövning under de tre senaste riksdagarna.
14
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.
Biksdagen
1914 B.
Vid 1914 års senare riksdag yikades i eu inom andra kammaren
av herr Johansson i Brånalt väckt motion, att riksdagen ville besluta sådan
ändring i landstingsförordningen, att städer och landsbygd måtte
bliva fullt likställda i avseende på det antal landstingsmän, som de olika
valkretsarna äga rätt att välja, och att såsom gemensam grund för val
av eu landstingsman måtte bestämmas ett invånareantal av 4,000. I sitt
utlåtande med anledning av motionen yttrade konstitutionsutskottet, efter
att hava redogjort för tillkomsten av nu gällande stadganden om grunderna
för antalet landstingsmän i stads- och lantvalkretsar:
»Såsom framgår av denna redogörelse för de ifrågavarande bestämmelsernas
tillkomst, har rätten för städerna att i förhållande till sin folkmängd erhålla
en starkare representation i landstingen, än landsbygden, föranletts av eu strävan
att trygga städernas intressen emot att undertryckas från landsbygdens sida, i
det att man byst farhågor för att inom landstingen intressemotsatser skulle uppstå
mellan landsbygd och städer, samt städerna härvid på grund av sin ringare
folkmängd kunde bliva lidande, därest de i fråga om rätten att välja representanter
jämställdes med landsbygden. Det synes utskottet, att utvecklingen sedan
år 1862 gått i den riktning, att dessa skäl icke längre hava samma giltighet som
förut. I regel torde nämligen numer några större motsättningar mellan landsbygd
och städer knappast förekomma inom landstingen. A landsbygden har också en
stor mängd samhällen uppstått, som, ehuru de i administrativt hänseende fortfarande
tillhöra denna, dock äro av mer eller mindre utpräglad stadstyp. Och
slutligen har den genom inflyttning och andra omständigheter starka folkökningen
i städerna samt den under de senaste decennierna livliga stadsbildningen gått i
riktning av en utjämning mellan landsbygdens och städernas inbördes folkmängdsförhållanden.
Som framgår av bifogade tablå*) har denna förskjutning av befolkningsförhållandena
till minskning av landsbygdens övermakt icke minst fortgått
efter 1907, då nu gällande grunder för representationen i landstingen fastställdes.
Det förhåller sig också som motionären påpekat, att genom den olikhet
i städernas och landsbygdens representation i landstingen, som nu är gällande,
de i landstingen deltagande städerna erhålla på valen till första kammaren ett
större inflytande än landsbygden.
Emellertid finner sig utskottet icke kunna på grund av nu föreliggande
motion tillstyrka någon åtgärd i dess syfte. Frågan är nämligen av den betydelsefulla
och grannlaga natur, att den för sitt allsidiga bedömande kräver en ingående
prövning av åtskilliga olika omständigheter, som vid en rubbning av dessa
grunder för landstingens sammansättning måste komma i betraktande, och tillräckligt
material för eu sådan prövning föreligger icke. Härtill kommer, att
några allmännare önskningar i den av motionären angivna riktningen icke, så
vitt till utskottets kännedom kommit, blivit framställda.»
På grund av vad sålunda anförts avstyrkte utskottet motionen, och
utskottets hemställan blev av båda kamrarna bifallen.
'') Här utesluten.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ■''!. 15
Vid 1915 ärs riksdag upprepade samme motionär sitt yrkande.
Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen även denna gång och anförde
bland annat följande:
»I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års B riksdag anser utskottet,
att någon lagändring i den av motionären avsedda riktningen ej kan vidtagas
utan en ingående undersökning av de olika omständigheter, som föranlett den
nu bestämda olikheten i landsbygdens och städernas representation inom landstingen
och som alltjämt måste tagas i betraktande. Någon sådan undersökning
har motionären dock ej heller denna gång sökt åvägabringa. lian har, utan
någon utredning i sak, liksom föregående år inskränkt sig till att föreslå, att
utan vidare en ny gemensam grund för antalet landstingsman från såväl stadssom
landsvalkretsar skulle införas i landstingsförordningen, nämligen val av en
landstingsman för varje 4000 tal invånare.
För att åtminstone i någon män kunna bedöma verkningarna av en dylik
lagändring har urskottet med ledning av siffrorna för 1912 och 1914 års landstingsmannaval
verkställt en undersökning med avseende å sex län i riket. Det
har därvid, såsom av här intagna tablå*) framgår, visat sig, att i de län undersökningen
omfattat landsbygdens representantantal skulle ökas med 53 och städernas
minskas med 19; den totala ökningen av land-tingsmän i ifrågavarande
län komme sålunda att uppgå till 34. Om proportionen antages i stort sett hava
sin motsvarighet för samtliga län i riket, skulle detta innebära en ökning av landsbygdens
representantantal med över 200 och en minskning av stadsrepresentanternas
antal med över 70; alltså under nämnda förutsättning en totalökning av
antalet landstingsmän med omkring 130. Dessa siffror äro visserligen blott ungefärliga,
men giva dock otvivelaktigt vid handen, vilka väsentliga rubbningar i
landstingens sammansättning den ifrågasatta ändringen av landstingsförordningen
skulle åstadkomma.
Det visar sig ävenledes vid en undersökning av landstingsmannens antal
från stads- och från lantvalkretsar, att den numeriska övervikt, som landsbygden
äger i landstingen gentemot de däri deltagande städerna, alltjämt är högst avsevärd.
Så överstiger stadsrepresentanternas antal allenast i två landstingsområden
en tredjedel av landstingsmannens antal, uppgår i ett landstingsområde till jämnt
nämnda kvot samt kommer icke i något av övriga tjugutre upp till tredjedelen
av landstingsmannens totalantal. Även detta förhållande synes utskottet ådagalägga,
att något behov att nu företaga en så genomgripande omreglering till
landsbygdens förmån, som motionären föreslår, icke föreligger. Härtill kommer,
att motionären lika litet nu som vid sistlidne riksdag förebragt några bevis för
att önskningar om en dylik omre^lering skulle förefinnas.»
Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.
Vid 1916 års riksdag hemställde herr Olausson i en inom andra
kammaren avgiven motion, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådan
Riksdagen
1915.
Riksdagen
1916.
'') Här utesluten.
16
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
ändring i landstingsförordningen, att stad och land erhålla lika representationsrätt
vid val av landstingsmän, samt för nästa års riksdag framlägga
forsla^ i ämnet.
Konstitutionsutskottet yttrade i sitt utlåtande i anledning av motionen,
efter att hava redogjort för utskottets ovanintagna uttalanden i frågan
vid de häda närmast föregående riksdagarna:
»Det framgår av dessa uttalanden, att konstitutionsutskottet vid 1914 och
1915 års riksdagar icke ställt sig principiellt avvisande mot tanken på en utjämning
av städernas och landsbygdens representationsrätt i landstingen. 1914
års utskott har påvisat, att de skal, som vid landstingsinstitutionens införande
föranledde bestämmelserna om en starkare representation för städerna än för
landsbygden, icke längre äga samma giltighet som förr, och vid 1915 års
riksdag upprepade utskottet samma uttalande. När motionerna vid dessa riksdagar
avstyrktes, berodde detta närmast därpå, att i dem framställdes yrkande
om en omedelbar lagändring, utan att motionären förebragt någon som helst
utredning i ärendet eller tagit hänsyn till de övriga frågor rörande valen
till landsting, vilka kunna stå i samband med en utjämning av grunderna
för städers och landsbygds representation. Utskottet vid 1914 års riksdag sammanfattade
dessa skäl mot ett bifall till den då väckta motionen så, att förevarande
spörsmål är av den betydelsefulla och grannlaga natur, att den för sitt
allsidiga bedömande kräver en ingående prövning av åtskilliga olika omständigheter,
som vid en rubbning av dessa grunder för landstingens sammansättning
måste komma i betraktande, och att tillräckligt material för en sådan prövning
icke förelåge.
Den nu förevarande motionen av herr Olausson utmynnar icke, såsom de
föregående, i yrkande på omedelbar lagändring, utan föreslår skrivelse till Kung!
Maj:t med begäran om fullständig och allsidig utredning samt därpå grundat
förslag. Gentemot denna motion föreligga alltså icke de huvudsakliga betänkligheter,
som med skäl gjordes gällande mot 1914 och 1915 års förslag. A andra
sidan synes det utskottet tydligt, att det principiella erkännande, som redan 1914
års konstitutionsutskott gav själva grundtanken om en utjämning mellan städernas
och landsbygdens representationsrätt i landstingen icke blott bibehåller sitt
fulla berättigande, utan också numera måste givas med ökad styrka. Den hittills
rådande olikheten mellan släder och landsbygd i detta avseende ter sig alltmera
såsom ett privilegium för de förra, för vilket ej längre finnas tillräckliga
skäl, och kravet på en förändring börjar, sedan uppmärksamheten blivit fäst på
frågan, allt starkare framträda. Utskottet kan i detta avseende bl. a. hänvisa till
de önskemål i denna riktning, som framkommit även i motiveringen till de av
herr Kvarnzelius m. fl. och herr Edén in. fl. väckta motionerna angående förändringar
i den kommunala rösträtten. Vid sådant förhållande anser sig utskottet
böra tillstyrka en skrivelse till Kungl. Maj:t i den av herr Olausson väckta
motionens syfte.»
På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta
verkställa utredning, huruvida och på vad sätt sådan förändring i kungl.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
17
förordningen om landsting kan vidtagas, att den olikhet, som nu förefinnes
mellan landsbygd och städer i avseende å valkrets- och representationsbestämmeker
för val av landstingsmän, utjämnas, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.
Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av
den första.
Utskottet ansluter sig till den ståndpunkt i denna fråga, som intogs
av 1916 års konstitutionsutskott, och hemställer,
att riksdagen med anledning av herr Johanssons
i Brånalt motion måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,
huruvida och på vad sätt sådan förändring i
kungl. förordningen om landsting kan vidtagas, att
den olikhet, som nu förefinnes mellan landsbygd och
städer i avseende å valkrets- och representationsbestämmelser
för val av landstingsmän, utjämnas, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen
må föranleda.
Stockholm den 15 februari 1917.
På utskottets vägnar:
NILS EDÉN.
Reservationer:
dels av herrar Bellinder, von Geijer, von Bahr, greve Alexander Hamilton,
Flensburg och Beckman, vilka anfört:
»Allt från landstingsförordningens tillkomst hava städerna tillerkänts
en i förhållande till folkmängden stark representation. Skälet har varit,
att härigenom ’en motvikt skulle beredas mot den numeriska undervikt,
vari städernas ombud alltid komme att befinna sig i förhållande till häBihang
till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 2 Käft. (Nr 2—3.) 3
18
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.
radenas ombud.’ Detta skal angives i kommunallagskommitténs betänkande
av år 1859 och liknande synpunkter framhållas av allmänna besvärs-
och ekonomiutskottet, som vid 1859 — 1860 års riksdag avgav yttrande
över kommitténs förslag. Aven om förhållandena numera i viss
mån förändrats, måste dock fortfarande det framhållna skälet anses i avsevärd
grad bärande. Dessutom har en utjämning på området vidtagits
genom 1909 års kommunala rösträttsreform. Frågan har därjämte en
ganska vittgående politisk betydelse genom dess inverkan på första kammarens
sammansättning. Några allmännare önskningar i den av motionen
angivna riktningen hava icke, så vitt till vår kännedom kommit,
framställts. Frågan får därför betraktas som ett led i det allmänna kravet
på förändring från grunden av hela vår kommunala författning, som
på senare tider från vissa håll framförts. Det framhålles också i några
av de motioner med angivet syfte, som vid innevarande års riksdag blivit
framförda, att jämväl hithörande fråga bör tagas i beaktande.
Vid sådant förhållande och då vi ej finna skäl föreligga att tillmötesgå
detta krav samt ej någon omständighet blivit framhållen, på grund
varav den ifrågasatta förändringen i och för sig skulle anses nödig eller
nyttig, hemställa vi, att ifrågavarande motion ej måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.»
Ö O
dels och av herr Räf, som anfört:
»Jag har förenat .mig med utskottet i dess tillstyrkande av utredning,
men då redan i kungl. prop. vid 1913 års riksdag det blivit fastslaget,
att ’den politiska karaktären av dessa val hade blivit allt mer
och mer förhärskande’, anser jag dock, att någon förändring av förordningen
om landsting ej bör förekomma annat än i sammanhang med en
motsvarande förändring av den kommunala rösträtten i syfte att motväga
det politiska inflytande, som enbart en förändring av landstingsförordningen
kan medföra.»
Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1917.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.