Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.

1917-02-15 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1917:3, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.

Dokumentets text

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

13

>r 3.

Ankom till riksdagens kansli den 16 februari 1917 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion om

skrivelse till Kungl. Maj:t i fråga om införande av lika

representationsrätt för land och stad vid, val till landsting.

Närvarande: Herrar Edén, Hellberg, Bellinder*, von Geijer, Olof Olsson*, Stadener, von

Bahr, greve Alexander Hamilton*, von Zweigbergk, Johan Carlsson*, Flensburg,

Larsson i Västerås, Magnusson i Tumhult*, Räf, Beckman, Ericsson

i Vallsta*, Kropp, Sterne, Magnusson i Kalmar och Andersson i Höckerum.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion, nr 129, har herr Johansson i Brånalt hemställt »att riksdagen

ville besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådan ändring i nu gällande

landstingsförordning, att land och stad erhålla lika representationsrätt vid

val till landstingen samt för nästa års riksdag framlägga förslag härför.»

O CD OO O

Till stöd för sin hemställan har motionären åberopat motiveringen

till av honom vid 1914 års senare riksdag och vid 1915 års riksdag i ämnet

avgivna motioner ävensom delar av en av herr Olausson vid 1916 års

riksdag framlagd motion.

Såsom motionären påpekar, har förevarande fråga varit föremål för

riksdagens prövning under de tre senaste riksdagarna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Biksdagen

1914 B.

Vid 1914 års senare riksdag yikades i eu inom andra kammaren

av herr Johansson i Brånalt väckt motion, att riksdagen ville besluta sådan

ändring i landstingsförordningen, att städer och landsbygd måtte

bliva fullt likställda i avseende på det antal landstingsmän, som de olika

valkretsarna äga rätt att välja, och att såsom gemensam grund för val

av eu landstingsman måtte bestämmas ett invånareantal av 4,000. I sitt

utlåtande med anledning av motionen yttrade konstitutionsutskottet, efter

att hava redogjort för tillkomsten av nu gällande stadganden om grunderna

för antalet landstingsmän i stads- och lantvalkretsar:

»Såsom framgår av denna redogörelse för de ifrågavarande bestämmelsernas

tillkomst, har rätten för städerna att i förhållande till sin folkmängd erhålla

en starkare representation i landstingen, än landsbygden, föranletts av eu strävan

att trygga städernas intressen emot att undertryckas från landsbygdens sida, i

det att man byst farhågor för att inom landstingen intressemotsatser skulle uppstå

mellan landsbygd och städer, samt städerna härvid på grund av sin ringare

folkmängd kunde bliva lidande, därest de i fråga om rätten att välja representanter

jämställdes med landsbygden. Det synes utskottet, att utvecklingen sedan

år 1862 gått i den riktning, att dessa skäl icke längre hava samma giltighet som

förut. I regel torde nämligen numer några större motsättningar mellan landsbygd

och städer knappast förekomma inom landstingen. A landsbygden har också en

stor mängd samhällen uppstått, som, ehuru de i administrativt hänseende fortfarande

tillhöra denna, dock äro av mer eller mindre utpräglad stadstyp. Och

slutligen har den genom inflyttning och andra omständigheter starka folkökningen

i städerna samt den under de senaste decennierna livliga stadsbildningen gått i

riktning av en utjämning mellan landsbygdens och städernas inbördes folkmängdsförhållanden.

Som framgår av bifogade tablå*) har denna förskjutning av befolkningsförhållandena

till minskning av landsbygdens övermakt icke minst fortgått

efter 1907, då nu gällande grunder för representationen i landstingen fastställdes.

Det förhåller sig också som motionären påpekat, att genom den olikhet

i städernas och landsbygdens representation i landstingen, som nu är gällande,

de i landstingen deltagande städerna erhålla på valen till första kammaren ett

större inflytande än landsbygden.

Emellertid finner sig utskottet icke kunna på grund av nu föreliggande

motion tillstyrka någon åtgärd i dess syfte. Frågan är nämligen av den betydelsefulla

och grannlaga natur, att den för sitt allsidiga bedömande kräver en ingående

prövning av åtskilliga olika omständigheter, som vid en rubbning av dessa

grunder för landstingens sammansättning måste komma i betraktande, och tillräckligt

material för eu sådan prövning föreligger icke. Härtill kommer, att

några allmännare önskningar i den av motionären angivna riktningen icke, så

vitt till utskottets kännedom kommit, blivit framställda.»

På grund av vad sålunda anförts avstyrkte utskottet motionen, och

utskottets hemställan blev av båda kamrarna bifallen.

'') Här utesluten.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr ■''!. 15

Vid 1915 ärs riksdag upprepade samme motionär sitt yrkande.

Konstitutionsutskottet avstyrkte motionen även denna gång och anförde

bland annat följande:

»I likhet med konstitutionsutskottet vid 1914 års B riksdag anser utskottet,

att någon lagändring i den av motionären avsedda riktningen ej kan vidtagas

utan en ingående undersökning av de olika omständigheter, som föranlett den

nu bestämda olikheten i landsbygdens och städernas representation inom landstingen

och som alltjämt måste tagas i betraktande. Någon sådan undersökning

har motionären dock ej heller denna gång sökt åvägabringa. lian har, utan

någon utredning i sak, liksom föregående år inskränkt sig till att föreslå, att

utan vidare en ny gemensam grund för antalet landstingsman från såväl stadssom

landsvalkretsar skulle införas i landstingsförordningen, nämligen val av en

landstingsman för varje 4000 tal invånare.

För att åtminstone i någon män kunna bedöma verkningarna av en dylik

lagändring har urskottet med ledning av siffrorna för 1912 och 1914 års landstingsmannaval

verkställt en undersökning med avseende å sex län i riket. Det

har därvid, såsom av här intagna tablå*) framgår, visat sig, att i de län undersökningen

omfattat landsbygdens representantantal skulle ökas med 53 och städernas

minskas med 19; den totala ökningen av land-tingsmän i ifrågavarande

län komme sålunda att uppgå till 34. Om proportionen antages i stort sett hava

sin motsvarighet för samtliga län i riket, skulle detta innebära en ökning av landsbygdens

representantantal med över 200 och en minskning av stadsrepresentanternas

antal med över 70; alltså under nämnda förutsättning en totalökning av

antalet landstingsmän med omkring 130. Dessa siffror äro visserligen blott ungefärliga,

men giva dock otvivelaktigt vid handen, vilka väsentliga rubbningar i

landstingens sammansättning den ifrågasatta ändringen av landstingsförordningen

skulle åstadkomma.

Det visar sig ävenledes vid en undersökning av landstingsmannens antal

från stads- och från lantvalkretsar, att den numeriska övervikt, som landsbygden

äger i landstingen gentemot de däri deltagande städerna, alltjämt är högst avsevärd.

Så överstiger stadsrepresentanternas antal allenast i två landstingsområden

en tredjedel av landstingsmannens antal, uppgår i ett landstingsområde till jämnt

nämnda kvot samt kommer icke i något av övriga tjugutre upp till tredjedelen

av landstingsmannens totalantal. Även detta förhållande synes utskottet ådagalägga,

att något behov att nu företaga en så genomgripande omreglering till

landsbygdens förmån, som motionären föreslår, icke föreligger. Härtill kommer,

att motionären lika litet nu som vid sistlidne riksdag förebragt några bevis för

att önskningar om en dylik omre^lering skulle förefinnas.»

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

Vid 1916 års riksdag hemställde herr Olausson i en inom andra

kammaren avgiven motion, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa utredning om sådan

Riksdagen

1915.

Riksdagen

1916.

'') Här utesluten.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

ändring i landstingsförordningen, att stad och land erhålla lika representationsrätt

vid val av landstingsmän, samt för nästa års riksdag framlägga

forsla^ i ämnet.

Konstitutionsutskottet yttrade i sitt utlåtande i anledning av motionen,

efter att hava redogjort för utskottets ovanintagna uttalanden i frågan

vid de häda närmast föregående riksdagarna:

»Det framgår av dessa uttalanden, att konstitutionsutskottet vid 1914 och

1915 års riksdagar icke ställt sig principiellt avvisande mot tanken på en utjämning

av städernas och landsbygdens representationsrätt i landstingen. 1914

års utskott har påvisat, att de skal, som vid landstingsinstitutionens införande

föranledde bestämmelserna om en starkare representation för städerna än för

landsbygden, icke längre äga samma giltighet som förr, och vid 1915 års

riksdag upprepade utskottet samma uttalande. När motionerna vid dessa riksdagar

avstyrktes, berodde detta närmast därpå, att i dem framställdes yrkande

om en omedelbar lagändring, utan att motionären förebragt någon som helst

utredning i ärendet eller tagit hänsyn till de övriga frågor rörande valen

till landsting, vilka kunna stå i samband med en utjämning av grunderna

för städers och landsbygds representation. Utskottet vid 1914 års riksdag sammanfattade

dessa skäl mot ett bifall till den då väckta motionen så, att förevarande

spörsmål är av den betydelsefulla och grannlaga natur, att den för sitt

allsidiga bedömande kräver en ingående prövning av åtskilliga olika omständigheter,

som vid en rubbning av dessa grunder för landstingens sammansättning

måste komma i betraktande, och att tillräckligt material för en sådan prövning

icke förelåge.

Den nu förevarande motionen av herr Olausson utmynnar icke, såsom de

föregående, i yrkande på omedelbar lagändring, utan föreslår skrivelse till Kung!

Maj:t med begäran om fullständig och allsidig utredning samt därpå grundat

förslag. Gentemot denna motion föreligga alltså icke de huvudsakliga betänkligheter,

som med skäl gjordes gällande mot 1914 och 1915 års förslag. A andra

sidan synes det utskottet tydligt, att det principiella erkännande, som redan 1914

års konstitutionsutskott gav själva grundtanken om en utjämning mellan städernas

och landsbygdens representationsrätt i landstingen icke blott bibehåller sitt

fulla berättigande, utan också numera måste givas med ökad styrka. Den hittills

rådande olikheten mellan släder och landsbygd i detta avseende ter sig alltmera

såsom ett privilegium för de förra, för vilket ej längre finnas tillräckliga

skäl, och kravet på en förändring börjar, sedan uppmärksamheten blivit fäst på

frågan, allt starkare framträda. Utskottet kan i detta avseende bl. a. hänvisa till

de önskemål i denna riktning, som framkommit även i motiveringen till de av

herr Kvarnzelius m. fl. och herr Edén in. fl. väckta motionerna angående förändringar

i den kommunala rösträtten. Vid sådant förhållande anser sig utskottet

böra tillstyrka en skrivelse till Kungl. Maj:t i den av herr Olausson väckta

motionens syfte.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde utskottet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta

verkställa utredning, huruvida och på vad sätt sådan förändring i kungl.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

17

förordningen om landsting kan vidtagas, att den olikhet, som nu förefinnes

mellan landsbygd och städer i avseende å valkrets- och representationsbestämmeker

för val av landstingsmän, utjämnas, samt för riksdagen

framlägga det förslag, vartill utredningen må föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av andra kammaren men avslogs av

den första.

Utskottet ansluter sig till den ståndpunkt i denna fråga, som intogs

av 1916 års konstitutionsutskott, och hemställer,

att riksdagen med anledning av herr Johanssons

i Brånalt motion måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning,

huruvida och på vad sätt sådan förändring i

kungl. förordningen om landsting kan vidtagas, att

den olikhet, som nu förefinnes mellan landsbygd och

städer i avseende å valkrets- och representationsbestämmelser

för val av landstingsmän, utjämnas, samt

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen

må föranleda.

Stockholm den 15 februari 1917.

På utskottets vägnar:

NILS EDÉN.

Reservationer:

dels av herrar Bellinder, von Geijer, von Bahr, greve Alexander Hamilton,

Flensburg och Beckman, vilka anfört:

»Allt från landstingsförordningens tillkomst hava städerna tillerkänts

en i förhållande till folkmängden stark representation. Skälet har varit,

att härigenom ’en motvikt skulle beredas mot den numeriska undervikt,

vari städernas ombud alltid komme att befinna sig i förhållande till häBihang

till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 2 Käft. (Nr 2—3.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 3.

radenas ombud.’ Detta skal angives i kommunallagskommitténs betänkande

av år 1859 och liknande synpunkter framhållas av allmänna besvärs-

och ekonomiutskottet, som vid 1859 — 1860 års riksdag avgav yttrande

över kommitténs förslag. Aven om förhållandena numera i viss

mån förändrats, måste dock fortfarande det framhållna skälet anses i avsevärd

grad bärande. Dessutom har en utjämning på området vidtagits

genom 1909 års kommunala rösträttsreform. Frågan har därjämte en

ganska vittgående politisk betydelse genom dess inverkan på första kammarens

sammansättning. Några allmännare önskningar i den av motionen

angivna riktningen hava icke, så vitt till vår kännedom kommit,

framställts. Frågan får därför betraktas som ett led i det allmänna kravet

på förändring från grunden av hela vår kommunala författning, som

på senare tider från vissa håll framförts. Det framhålles också i några

av de motioner med angivet syfte, som vid innevarande års riksdag blivit

framförda, att jämväl hithörande fråga bör tagas i beaktande.

Vid sådant förhållande och då vi ej finna skäl föreligga att tillmötesgå

detta krav samt ej någon omständighet blivit framhållen, på grund

varav den ifrågasatta förändringen i och för sig skulle anses nödig eller

nyttig, hemställa vi, att ifrågavarande motion ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.»

Ö O

dels och av herr Räf, som anfört:

»Jag har förenat .mig med utskottet i dess tillstyrkande av utredning,

men då redan i kungl. prop. vid 1913 års riksdag det blivit fastslaget,

att ’den politiska karaktären av dessa val hade blivit allt mer

och mer förhärskande’, anser jag dock, att någon förändring av förordningen

om landsting ej bör förekomma annat än i sammanhang med en

motsvarande förändring av den kommunala rösträtten i syfte att motväga

det politiska inflytande, som enbart en förändring av landstingsförordningen

kan medföra.»

Stockholm, Svenska Tryckeriaktiebolaget, 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.