Utlåtande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning angående införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen i Stockholm.
1917-03-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1917:7, Utlåtande, i anledning av väckt motion om åvägabringande av utredning angående införande av kyrkofullmäktigeinstitutionen i Stockholm.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1917 kl. 4 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om
åvägabringande av utredning angående införande av
kyrkofullmäktigeinstitutionen i Stockholm.
Närvarande: herrar Edén*;, Clason, Hellberg, K. J. Ekman*), von Geijer, von Mentzer,
Stadener*), von Bahr, Meurling*), Oscar Olsson*), Gullberg, Larsson i
Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Hallén, Ericsson i Vallsta*), feterne,
Magnusson i Kalmar, Karlsson i Mo och Andersson i Höckerum.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion nr 81 av herr K. J. Ekman har motionären hemställt,
Datt riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,. det täcktes
Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke kyrkofullmäktigeinstitutionen
må kunna införas i Stockholm, samt för riksdagen framlägga det förslag,
som av utredningen kan föranledas». ...
Till stöd för sin framställning har motionären till utskottet ingivit
en skrivelse, däri han omförmält, att motionen löranletts av den av
herr Björling i andra kammaren väckta motionen nr 88 angående ändring
av den i kyrkostämmoförordningen för Stockholm fastställda röstskalan.
Han förutsätter däri, att en dylik ändring sannolikt skulle medföra ett betydligt
ökat deltagande i stämmorna och därigenom starkare än förut
accentuera behovet av att få de kyrkligt-ekonomiska ärendena undantaga
från kyrkostämmorna och överlämnade till behandling av särskilt
valda fullmäktige. Efter en redogörelse för behandlingen i riksdagen
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 samt. 6 käft. (Nr 7.) 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
Utskottets
yttrande.
och kyrkomötet av frågan om en kyrkofullmäktigeinstitutions införande,
framlägger motionären två vägar för dess lösning för Stockholms vidkommande.
I första hand förordas en anordning efter mönstret av motsvarande
fullmäktige i Göteborg och Norrköping, där den representativa
författningen ej gäller för de särskilda församlingarna utan för städerna
i deras helhet, en anordning som alltså skulle innebära en viss inskränkning
i de befogenheter, som församlingarna för närvarande äga. Det
kunde emellertid också, framhåller motionären, ifrågasättas, huruvida icke
varje församling för sig borde äga rätt att välja egna fullmäktige.
Frågan om införande av en fullmäktigeinstitution inom den kyrkliga
kommunen har vid flera tillfällen varit under riksdagens behandling.
Dessutom har från kyrkomötets sida två gånger, 1908 och 1910, framställning
gjorts till Kungl. Maj:t om utredning och förslag i dylikt syfte.
Frågan är alltså beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Enligt utskottets
mening är den värd all uppmärksamhet. Vissa skäl synas nämligen
tala för en sådan anordning, att åtminstone åt större församlingar medgåves
rätt att, på sätt som i fråga om kommunalfullmäktige är stadgat,
överlåta kyrkostämmans beslutanderätt åt särskilt valda fullmäktige.
Det är sannolikt, att därigenom i många fall ökade garantier skulle
vinnas för kontinuitet och sakkunskap särskilt vid de kyrkligt-ekonomiska
ärendenas handläggning.
I den föreliggande motionen är det emellertid endast en detalj av
frågan, som har framförts. För utskottets ställning till denna motion
blir därför dess uppfattning rörande kyrkofulimäktigeinstitutionen i
allmänhet på intet sätt avgörande. Utskottet har alltså icke att ingå
på en diskussion av skälen för och emot denna, utan kan inskränka sig
till att anföra, att inga giltiga skäl förebragts för frågans upptagande i
den begränsade form, vari den nu framlagts. Det finnes ingen anledning
för statsmakterna att — med avvikelser från gällande principer för den
kyrkligt kommunala självstyrelsen — på eget initiativ genomföra en
särskild ordning på detta område, gällande blott för en enda stad, låt
vara att i viss mån egenartade förhållanden där äro rådande. Med
avseende på den väg för frågans lösning, som motionären i främsta
rummet anvisat, nämligen gemensamma kyrkofullmäktige för hela
staden, vill utskottet särskilt påpeka, att en dylik ordning förutsätter,
att till gemensam behandling skulle överflyttas vissa ärenden, som nu
äro församlingarnas enskilda angelägenheter. Ett dylikt kringskärande
av församlingarnas befogenheter bör enligt utskottets uppfattning ej
utan en från deras sida uttalad önskan komma i fråga.
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7. 3
På grand av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 mars 1917.
På konstitutionsutskottets vägnar:
SAM. CLASON.
Reservation
av hen* Hallén mot viss del av motiveringen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.