Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i § 2 tryckfrihetsförordningen.

1917-03-27 · 15 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 15 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1917:8, Utlåtande, i anledning av väckt motion om ändring i § 2 tryckfrihetsförordningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Kr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1917, kl. 4 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning av väckt motion om

ändring i § 2 tryckfrihetsförordningen.

Närvarande: herrar Eden*), Clason, Hellberg, Bellinder, Mannheimer, von Mentzer,

Olof Olsson, von Bahr, von Zweigbergk, Meurling*), Kunze, Larsson i

Västerås, Magnusson i Tumhult, Räf, Hallén, Ericsson i Vallsta*), Kropp,

Sterne, Karlsson i Mo och Gustafsson i Brånsta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

*

I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad

motion nr 98 av herr Allmän hemställer motionären, att riksdagen

måtte för sin del besluta att i tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4,

fjärde stycket, införa de här nedan kursiverade orden:

»Att mobiliseringsplaner — — — — — — — — — — — —

ej må i annan ordning än i särskild av Konungen utfärdad förordning

föreskrives eller utan Konungens särskilda tillstånd utlämnas — — —

och skriften konfiskeras.»

Med avseende på de skäl, som motionären åberopat för sin framställning,

får utskottet hänvisa till motionen.

Uti ingressen till nu gällande tryckfrihetsförordning uttalas som

bekant, att den i densamma stadgade rättigheten för var och en att

»sina tankar uttrycka och meddela i alla ämnen» skall utövas under

»iakttagande av de föreskrifter mot tryckfrihetens missbruk», vilka i

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 5 saml. 7 käft. (Nr 8.) 1

Historik.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

förordningen i överensstämmelse med rikets allmänna lag skulle stadgas

i avseende på, bland annat, statens »utvärtes säkerhet». Med avseende

härpå innehöll tryckfrihetsförordningen i sitt ursprungliga skick också

åtskilliga bestämmelser, avsedda att mot offentliggörande skydda handlingar,

vilkas kungörande kunde vara för riket menligt med hänsyn till

dess förhållande till främmande makter. Bland dessa undantag från

den allmänna principen om handlingars publicitet fanns emellertid intet,

som gällde militära handlingar.

Denna brist gjorde sig emellertid tidigt gällande och föranledde

den 7 mars 1820 utfärdandet av ett kungligt brev av följande lydelse:

»För Statens Interesse kåfve Wi funnit nödigt förordna, det sådane

Försvarsverket angående Handlingar, som finnas uti Wårt och Rikets IvrigsCollegii

eller Förvaltningens af Sjö-Årenderne Arckiver, Kanslier och

Kontor samt i General-Adjutants-Expeditionerne för Arméen och Flottorna,

hvilkas kungörande kunde medföra våda för Rikets säkerhet, skola af

Presidenten i KrigsCollegio, Chefen för Förvaltningen af Sjö-Årenderne

och Wåre General-Adjutanter för Arméen och Flottorna serskilt vårdas

samt intet Document derå! få utlemnas till någon, eho det vara må,

innan Wi uppå gjord underdånig anmälan nådigt tillstånd dertill meddelat,

vederbörande föredragande hos Oss likväl obetagit att begära och

erhålla de upplysningar, som för Årendernes föredragning kunna beliöfvas».

— Hetta kungl. brev anmäldes av en enskild riksdagsman

inför konstitutionsutskottet vid 1823 års riksdag såsom anledning till

anmärkning mot statsrådet ^ jämte föredragande statssekreterare. Vid

föredragning av detta ärende fann emellertid utskottet — såvitt av

protokollet framgår, enhälligt och utan diskussion — »sig äga allt fog

att anmärkningen ogilla». För stånden anförde utskottet allenast, att

det »genom blotta framställningen av beslutet och motiven» trodde den

ifrågavarande anmärkningen vara »tillräckligen både utredd och vederlagd».

Konstitutionsutskottet utgick uppenbarligen från den förutsättningen

såsom självklar, att den allmänna publicitetsprincipen måste vika

i de fall, där den kunde kollidera med omsorgen om rikets säkerhet.

Den i 1820 års kungl. brev medgivna rätten för militära myndigheter

att undanhålla vissa handlingar från offentligheten ansågs sålunda

icke stå i strid med tryckfrihetsförordningens anda. Efter allt att döma

har också detta kungl. brev betraktats såsom gällande lag och tillämpats,

intill dess ändringar i tryckfrihetsförordningen kommo till stånd.

Förslag om införande av bestämmelser rörande den militära sekretessen

i tryckfrihetsförordningen väcktes första gången av konstitutionsutskottet

vid 1869 års riksdag som uttalade, att »sådana försvarsverket

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

3

angående handlingar, vilkas kungörande kunde medföra våda för rikets

säkerhet», endast »av förbiseende» icke kommit att beaktas i tryckfrihetsförordningen,

och fördenskull föreslog ett tillägg till denna förordnings § 2

mom. 4, i enlighet varmed sådana handlingar skulle tillförsäkras samma

skydd som »ministeriella handlingar», d. v. s. endast »med regeringens

tillstånd» få »utgivas eller utbekommas», förrän 50 år förflutit. Regeln

i 1820 års kungl. brev var alltså i konstitutionsutskottets förslag utvidgad

så till vida, att den gällde alla handlingar av angiven art, ej

blott de hos vissa ämbetsverk förvarade. Prövningen av bestämmelsens

tillämplighet, d. v. s. avgörandet huruvida en viss handling skulle anses

såsom hemlig eller ej, skulle uppenbarligen ligga hos de ämbetsmän,

under vilkas vård den befann sig. Undantag skulle, på sätt som stadgats

i kungl. brevet 1820, beviljas av Kungl. Maj:t. — Den föreslagna

ändringen avslogs emellertid av andra kammaren.

I de förslag till en revision av hela tryckfrihetsförordningen, som

konstitutionsutskottet framlade vid 1871 och 1872 års riksdagar, valfrågan

likaledes beaktad. I båda förslagens § 5 mom. 2 hette det

nämligen: »Försvarsverket angående handlingar, vilkas kungörande kan

medföra våda för rikets säkerhet, må icke utlämnas eller genom tryck

offentliggöras, vid ansvar som i nästföregående mom. stadgas.» Det

framgår av motiveringen, att utskottet avsåg, att det föreslagna skyddet

företrädesvis skulle gälla t. ex. »av krigsstyrelsen uppgjorda planer för

försvarets ordnande, fälttågsplaner och andra handlingar, vilka vid infällande

krig kunde vara rikets fiender till nytta». Men för dessa handlingar

skulle skyddet bliva så kraftigt, att ej ens Kungl. Maj:t fick

medgiva undantag. 1871 yppades liksom 1869 från vissa håll i andra

kammaren betänkligheter mot den föreslagna ändringen, sådan den av

konstitutionsutskottet formulerats, men det medgavs å andra sidan också

från dessa håll, att man hellre i grundlagen såg ett förbud, sådant utskottet

föreslagit, än man såg »det administrativa godtycket» stifta en sådan

lag (härmed åsyftades 1820 års kungl. brev). Förslaget återremitterades

i sin helhet av andra kammaren 1871, men 1872 antogo båda kamrarna

det föreslagna momentet. På grund av meningsskiljaktigheter i andra

avseenden gick emellertid hela frågan om ny tryckfrihetsförordning om

intet.

Kungl. Maj:ts förslag till ny tryckfrihetsförordning 1887 följde i

den föreliggande frågan en i visst avseende helt ny linje. Avgörandet

över handlingars egenskap att vara hemliga skulle nämligen enligt

detta förslag alltid ligga hos Kungl. Maj:t, ej hos underordnade" myndigheter.

»Har Konungen förordnat», heter det, »att vissa handlingar rörande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

försvarsverket, vilkas kungörande kan medföra våda för rikets säkerhet,

skola hållas hemliga, må sådana handlingar icke utlämnas eller i tryck

offentliggöras» (§ G mom. 3). — Hela förslaget förföll emellertid, emedan

riksdagen ej hann behandla det, innan den upplöstes.

Frågan återupptogs av en motionär vid 1893 års riksdag, som

föreslog ett tillägg till § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen, av innehåll,

att »mobiliseringsplaner och dithörande handlingar rörande försvarsverket,

vilkas kungörande Konungen finner kunna medföra våda för

rikets försvar och säkerhet» skulle hållas hemliga. Motionärens meningvar

tydligen liksom i Kung], Maj:ts förslag 1887, att grunden för

skyddet skulle utgöras av ett Kungl. Maj:ts — icke underordnade

myndigheters — beslut. Men skyddet skulle icke få gälla andra handlingar

än vissa, som i tryckfrihetsförordningen, låt vara i största allmänhet,

angåvos: »mobiliseringsplaner och dithörande handlingar».

Konstitutionsutskottet ställde sig välvilligt gentemot motionen.

Rörande avfattningen av de ifrågasatta bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen

kunde utskottet dock ej ena sig. Under uttalande av önskvärdheten

att ett kungl. förslag i ärendet framlades avstyrktes motionen,

som också blev av kamrarna avslagen.

1896 avgav Kungl. Maj:t förslag i ämnet. I departementschefens

yttrande till statsrådsprotokollet vid detta tillfälle togos de olika utvägar,

som angivits i 1887 års kungl. proposition och i motionen 1893, i skärskådande.

Den förut gällande grundsatsen, att hemligförklarandet i varje

särskilt fall var vederbörande ämbetsmans sak, kom över huvud taget

ej i betraktande. Man övervägde allenast, om i tryckfrihetsförordningen

borde bestämmas, vilka arter av handlingar som skulle få förklaras hemliga,

eller om detta bestämmande helt och hållet borde överlämnas åt

Kungl. Maj:t. Generalstabschefen hade, under åberopande av svårigheten

att på ett uttömmande och tillfredsställande sätt angiva de åsyftade

handlingarna, tillstyrkt den sistnämnda utvägen. I enlighet med denna

mening och i full överensstämmelse med 1887 års förslag föreslog

Kungl. Magt ett tillägg till § 2 mom. 4 av innehåll att »sådana

handlingar rörande försvarsverket, vilkas kungörande kan medföra våda

lör rikets säkerhet och om vilka Konungen förordnat, att de skola hållas

hemliga, icke må utlämnas eller i tryck offentliggöras».

Konstitutionsutskottet gillade i princip en ändring i förordningen.

Men det anslöt sig ej till justitieministerns uppfattning-, att avgörandet

i fråga om en handlings karaktär att vara hemlig helt och hållet skulle

ligga hos Kungl. Maj:t. Utskottet fann det tvärtom »önskvärt, om

den föreslagna begränsningen av tryckfriheten kunde ske genom ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

stadgande, så bestämt och tydligt avfattat, att deri som bär att ställa

sig detsamma till efterrättelse däruti erhåller tillräcklig ledning för sin

uppfattning om vidden av det förbud, som med stadgandet avses, på

samma gång som erforderlig trygghet vinnes för att alla sådana handlingar,

vilkas hemlighållande är av vikt för rikets säkerhet, komma i

åtnjutande av ifrågavarande skydd». Utskottet utarbetade en formulering,

som skulle motsvara dessa anspråk. I dess förslag heter det: »sådana

kartor, ritningar, planer, beskrivningar och andra handlingar rörande

krigsmaktens ställande på krigsfot och användning till rikets försvar

samt militära positioner, kommunikationsleder eller uppfinningar, vilkas

offentliggörande kan medföra våda för rikets säkerhet.»

Trots denna utförliga uppräkning fordrades emellertid också enligt

utskottets mening ett uttryckligt beslut av Kungl. Maj:t till underordnades

ledning. Det tillägges därför efter de nyss citerade orden: »och om

vilka Konungen i statsrådet förordnat, att de skola hållas hemliga».

Om de sålunda karaktäriserade handlingarna heter det slutligen i

utskottets formulering, att de »icke må utlämnas».

Utskottets förslag bifölls av första kammaren.

I andra kammaren gjorde sig däremot eu stark opposition gällande,

företrädd redan i konstitutionsutskottet av 6 reservanter. Oppositionens

synpunkter, som i alla delar bestämde andra kammarens beslut, voro

följande:

Man ville i en del avseenden inskränka den definition på hemliga

handlingar, som utskottsförslaget givit. I andra kammarens beslut förekom

därför icke det obestämda uttrycket: »andra handlingar rörande

krigsmaktens ställande på krigsfot och användning för rikets försvar».

Andra kammarens formulering i denna del blev med några mindre ändringar

sedermera genom sammanjämkning riksdagens beslut.

Oppositionen motsatte sig vidare en alltför tänjbar formulering av

det skälet, att den fruktade, att sekretessen därigenom skulle kunna

eludera riksdagens granskningsrätt genom konstitutionsutskott, statsutskott

och statsrevisorer. Andra kammaren beslöt därför ett tillägg,

innefattande uttryckligt förbehåll, att denna granskningsrätt ej skulle

inskränkas. I sammanjämkningen inflöt denna klausul också i riksdagsbeslutet.

.

Vidare ville oppositionen bereda möjlighet för en offentlig kontroll

av sekretessföreskrifternas tillämpning. Redan utskottets förslag skapade

ju större möjligheter för en dylik än regeringens, i det att det gav en

uppräkning av de slag av handlingar, som liemföllo under sekretessstadgandet.

Reservanterna och andra kammaren gingo ett steg längre,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

då de genom en inskränkning och precisering av begreppet hemlig»

handlingar ytterligare kringskuro Kungl. Maj:ts handlingsfrihet i fråga

om handlingars hemligförklarande. Men de togo ännu ett steg i nämnda

riktning, i det de krävde, att Kungl. Maj.ts beslut om handlingars

hemlighållande skulle bliva »vederbörligen kungjort» för att äga giltighet.

— I denna fråga vidhöll konstitutionsutskottet i sitt samman]ämkningsmemorial

sin förut intagna ståndpunkt (till vilken också första

kammaren anslutit sig) under åberopande dels av att en dylik kungörelseklausul

skulle »motverka själva ändamålet med stadgandet om

hemlighållandet», dels därav att den syntes leda därtill att eu var, som

i god tro i tryck offentliggjorde en hemligförklarad handling, hemfölle

under de med det ifrågavarande momentet förenade straffbestämmelserna.

Andra kammaren godkände sammanjämkningsförslaget.

Den sålunda beslutade ändringen i § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen,

som 1897 blev definitiv, vilade alltså på följande principer.

Såsom hemliga räknades vissa i tryckfrihetsförordningen bestämt

angivna arter av handlingar: 1) ovillkorligen: mobiliseringsplaner för

hären och flottan samt planer för deras sammandragning eller samverkan,

2) under förutsättning att offentliggörandet kunde medföra våda

för rikets säkerhet följande slag av handlingar: kartor, ritningar och

beskrivningar angående rikets fästningsverk, minförsvar, militära positioner,

kommunikationsleder och uppfinningar.

För att dessa slags handlingar skulle bliva hemliga, fordrades ett

beslut av Konungen i statsrådet, ett beslut, som, med avseende på grupp

2), givetvis måste innefatta den av tryckfrihetsförordningen föreskrivna

prövningen, huruvida offentliggörandet kunde medföra våda för rikets

försvar.

1914 voro vissa förslag angående ändringar i tryckfrihetsförordningen

föremål för riksdagens handläggning. En av dessa ändringar

gällde bestämmelserna om militära handlingars hemlighållande.

I utlåtanden med anledning av förslag om revision av tryckfrihetsförordningen

hade de militära myndigheterna enstämmigt uttalat, att det

av denna förordning beredda skyddet för försvarshemligheter var otillräckligt.

Cheferna för general- och marinstaberna samt marinförvaltningen

förordade i detta hänseende en återgång till principen för 1887 års kungl.

proposition. Kommitterade för tryckfrihetsförordningens revision vidhöllo

däremot den princip, som fått uttryck i gällande tryckfrihetsförordning,

nämligen att lagen borde innehålla eu uppräkning av de handlingar, som

hemföllo under sekretesstadgandet, »I den män nuvarande stadgandes

lydelse brister i nödig fullständighet», yttrade de, »torde detta således böra

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

7

avhjälpas genom erforderlig komplettering av den uppräkning, som i stadgandet

förekommer.» Med ledning av de militära myndigheternas yttranden

nPPS.jor^e kommitterade ett förslag till ändring av det ifrågavarande

stadgandet. Närmast med anledning av 1913 års lagstiftning om spioneri

lösbröts denna ändring Irån frågan om en revision av tryckfrihetsförordningen

i dess helhet och gjordes, med några smärre jämkningar, till

föremål för en kung!, proposition vid 1914 års B-riksdag. Kamrarna

biföllo förslaget, och det antogs definitivt vid 1915 års riksdag.

Ändringen — varigenom det ifrågavarande stadgandet erhöll sin

nuvarande formulering — innebar en utvidgning av det förut gällande

stadgandet, dels därigenom att en hel del nya slag av handlingar uppräknades,

dels därigenom att såsom sekretessgrund angavs ej blott

såsom förut det fallet, att en handlings offentliggörande kunde medföra

vada för rikets säkerhet, utan också det fallet, att det uppenbart kunde

skada rikets försvar.

Med avseende på det beslut rörande handlingars hemlighållande,

som Kungl. Maj:t enligt tryckfrihetsförordningen hade att fatta, hade

under riksdagens överläggningar 1896 skilda uppfattningar kommit till

synes. Antingen kunde stadgandets innebörd tänkas vara den, att detta

beslut skulle fattas i varje särskilt fall — under vilken förutsättning

föreskriften naturligtvis Mott kunde tillämpas dels på hos Kungl. Maj:t

föredragna handlingar, dels på andra handlingar, om vilkas hemlighållande

särskild framställning gjorts hos Kungl. Maj:t. Eller ock kunde

man tänka sig, att Kungl. Maj:t på förhand skulle förklara vissa grupper

och arter av handlingar för hemliga.

Huru lagändringen i detta avseende tillämpades under åren närmast

efter dess tillkomst, har utskottet sig ej bekant, 1899 blevo emellertid

i enlighet med tryckfrihetsförordningens bestämmelse och i överensstämmelse

med den uppfattning, som krävde ett generellt stadgande, ej

ett beslut i varje särskilt fall, föreskrifter i berörda hänseende liksom i

fråga om bestämmelsens tillämpning i övrigt utfärdade.

Jämlikt § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen förklarade nämligen

Kungl. Maj:t, att vissa handlingar skulle hållas hemliga. Den 16 juni

1899 utfärdades ett cirkulär rörande dylika handlingars förvarande m. m.

Cirkulärets 1 §, som bestämmer om sättet för den hemliga stämpelns anbringande,

utgår från den förutsättningen, att avgörande om handlings

hemlighållande skall med ledning av Kungl. Maj:ts generella föreskrifter

träffas av vederbörande ämbetsmän. — Den 14 juli samma år utsändes

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8-

Utikottets

yttrande.

dylika generella föreskrifter, nämligen ett nytt cirkulär med förteckning

å de handlingar, som enligt Kung!. Maj:ts beslut skulle hållas hemliga.

Själva denna förteckning förklarades, såsom motionären omnämnt, för

hemlig. Avsikten med förteckningens utfärdande har uppenbarligen

varit, att Kungl. Maj:t därmed skulle fullgöra vad tryckfrihetsförordningen

i detta avseende krävde av honom, varefter bestämmelsernas tillämpningskulle

vara överlåten åt vederbörande ämbetsmän och myndigheter.

Tillämpningsföreskrifterna hava efter 1899 i flera avseenden kompletterats.

Så utfärdades den 26 mars 1907 en cirkulärskrivelse från chefen

för lantförsvarsdepartementet av följande lydelse:

»Härmed får jag, beträffande hemliga handlingar, fästa uppmärksamheten

på

att handlingar, planer, kartor, ritningar och beskrivningar, vilka

icke på grund av § 2 mom. 4 tryckfrihetsförordningen genom allmänt

gällande eller särskilda föreskrifter förklarats skola hållas hemliga, icke

må förses med ordet ''hemlig’ och följaktligen ej heller införas uti för

hemliga handlingar avsett diarium, samt

att uti handling, som författningsenligt skall hållas hemlig, ej må

införas eller behandlas fråga av icke hemlig natur i annan mån, än som

för sammanhangets skull är oundgängligen nödvändigt, varför det synes

lämpligt, att i ärenden, som beröra frågor av både hemlig och icke

hemlig natur, expedieras särskilda skrivelser, en hemlig och en icke

hemlig.

Därigenom att med ärende, som författningsenligt skall hållas hemligt,

ej sammanblandas spörsmål, som till sin natur äro och böra vara

icke hemliga, vinnes det med utfärdandet av nådiga cirkuläret den 16

juni 1899 avsedda ändamålet i högre grad än om dylik, låt vara oavsiktlig,

sammanblandning äger rum, och bibehålies även därigenom

större helgd åt ärenden av hemlig natur.»

Vidare utfärdades den 1 mars 1912, med upphävande av motsvarande

föreskrifter i 1899 års cirkulär (icke, såsom motionären uppgiver,

av cirkuläret i dess helhet), ett nytt cirkulär angående sättet för hemliga

handlingars förvaring.

Det framgår av den föregående redogörelsen, att redan den ursprungliga

tryckfrihetsförordningen förutsatte skydd mot en sådan tillämpning

av tryckfriheten, genom vilken statens utvärtes säkerhet sattes i

fara. Nödig sekretess på det militära området är således ingalunda

stridande mot de principer, på vilka tryckfrihetsförordningen vilar. Det

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

9

framgår vidare, huru statsmakterna under de senaste decennierna vid

olika tillfallen funnit sig föranlåtna att alltmera utvidga det skydd mot

obehörigt offentliggörande, som ur synpunkten av rikets säkerhet måste

tillkomma mild ära handlingar. Grundsatsen härom är i själva verket

oumbärlig för tryggandet av vårt försvarsväsens fulla effektivitet. Motionären

synes icke heller vilja bestrida denna grundsats i och för sig,

men håller före att den i praktiken fått en alltför vidsträckt tillämpning.

Han anser det emellertid icke lämpligt att »nu taga under övervägande

frågan, huruvida själva beskaffenheten och omfånget av den militära

sekretessen, sådan den i tryckfrihetsförordningen är angiven, skulle

kunna behöva göras till föremål för en större eller mindre revision»,

emedan denna väg icke synes honom ändamålsenlig för ett »skyndsamt

vinnande» av det med motionen avsedda syftet. Vid sidan av vissa

förslag angående ökad kontroll över gällande bestämmelsers tillämpning —

förslag, som ej fälla under konstitutionsutskottets handläggning — uttalar

han sig därför endast för utfärdande av en verkställighetsförordning till

grundlagsstadgandet, genom vilken enligt hans mening dess tillämpning

skulle kunna närmare regleras.

Såsom förberedelse till erhållande av en sådan verkställighetsförordning

har i motionen föreslagits, att i tryckfrihetsförordningens stadgande

om den militära sekretessen några ord skulle inskjutas, som förutsatte

tillvaron av eu dylik av Kungl. Maj:t utfärdad förordning.

En sådan förordning borde enligt motionärens uppfattning i första

rummet upptaga en förteckning, så specialiserad som med hänsyn, å ena

sidan till dess offentliga natur, å andra sidan till själva syftet med dess innehåll

kunde befinnas tillrådligt och behövligt, över de slag av militära handlingar,

som Kungl. Maj:t enligt tryckfrihetsförordningens § 2 mom. 4 beslutat

skola hemlighållas; vidare, bland annat, ett strängt förbud mot att i

hemlig handling sticka undan frågor av icke hemlig natur, och i sammanhang

därmed nödiga föreskrifter rörande expedierandet i särskilda

skrivelser av hemliga och icke hemliga ärenden; likaledes föreskrifter

om den ordning, i vilken åsatt hemlig beteckning må skyndsamt kunna

avlägsnas från handling, som till äventyrs med orätt försetts med sådan

beteckning; samt slutligen bestämmelser om sättet för hemlig handlings

förvaring, försändande m. m.

Utskottet kan ej finna motionärens förslag värt understöd. Detta

både av formella och reella skäl. Ur formell synpunkt bör först anmärkas,

att förslaget synbarligen är så avfattat, att därmed alldeles icke

det ändamål skulle vinnas, som motionären avsett, lnsättes nämligen,

såsom föreslagits, i tryckfrihetsförordningen en bestämmelse, att de hemBihang

till riksdagens protokoll 1917. 5 sand. 7 höft. (Nr 8.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

liga militära handlingarna ej skulle få utlämnas »i annan ordning än

i särskild av Konungen utfärdad förordning föreskrives», bleve uppenbarligen

denna förordnings ändamål icke att, såsom motionären sjnes

hava önskat, begränsa hemlighållandet av de ifrågavarande handlingarna

utan att begränsa utlämnandet av dem, och föreskriften om förordningens

tillvaro skulle icke i minsta mån främja de syften motionären avsett att

främja. Därjämte synes motionären förbisett det ur formell synpunkt

oegentliga i att i grundlag insätta en hänvisning till en förortlning, om

vars innehåll man på förhand icke kan hava någon kännedom.

Redan detta är för utskottet tillräckliga skäl att avstyrka motionen,

och en närmare granskning av den tilltänkta verkställighetsförordningen

kunde sålunda synes obehövlig, så mycket hellre som handläggningen

av en sådan näppeligen skulle tillhöra konstitutionsutskottet.

Åven .en granskning av den tilltänkta förordningens innehåll synes

emellertid giva till resultat, att motionärens förslag icke kan tillstyrkas.

Det är nämligen påfallande, att åtskilligt av vad motionären ansett böra

inflyta i förordningen redan är genom offentliga föreskrifter reglerat.

Då motionären tänkt sig densamma såsom behövlig för att få till stånd

ett förbud mot obehörigt sammanblandande av hemliga och icke hemliga

ärenden och trott sig finna ett stöd för detta önskemål i ett av

chefen för generalstaben 1912 avgivet yttrande, har han synbarligen

förbisett, att — såsom av den av utskottet meddelade historiken framgår —

redan 1907 ett cirkulär i detta syfte utfärdades. Motionären har följaktligen

även missuppfattat generalstabschefens yttrande därhän, att det

skulle innefattat ett — ännu ej beaktat — yrkande om helt nya föreskrifters

utfärdande. — Icke heller är en sådan förordning som den av

motionären föreslagna behövlig med avseende på sättet för hemliga

handlingars förvaring, försändande m. m., då föreskrifter därom redan

finnas utfärdade (1899 och 1912).

Vad därnäst angår vad som väl skulle vara kärnpunkten i den

ifrågasatta verkställighetsförordningen, nämligen en specialiserad förteckning

över de slag av handlingar, som Kungl. Maj:t beslutat skola

hemlighållas, så kan utskottet ingalunda dela motionärens uppfattning

om lämpligheten av eu dylik förtecknings offentliggörande. Det står

för utskottet klart, att för sekretessens bevarande i åtskilliga fall redan

tillvaron av vissa hemliga handlingar bör hemlighållas. Att personer,

som obehörigen söka vinna inblick i våra militära förhållanden, icke

känna de olika slagen av hemliga handlingar eller ens tillvaron av vissa

dylika, måste naturligtvis bilda ett väsentligt skydd mot dessa personer

och försvåra deras verksamhet. Vinnes en sådan kännedom, blir det

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

11

lättare för en dylik person att på ett verksamt, sätt ordna sina efterspaningsåtgärder

av direkt eller mera indirekt slag. Dessutom torde

eu sådan förteckning, både genom vad den upptager och genom vad den

underlåter att upptaga, för en militärt skolad bedömare kunna giva

värdefulla upplysningar om vår försvarsberedskap och om huru vi inbördes

värdesätta olika grenar av försvarsväsendet. Åven därutinnan

skulle dessutom en publicitetsbestämmelse i fråga om dylika förteckningar

vara till skada, att införandet av nya viktigare anordningar inom

vårt försvarsväsen skulle genom förteckningens nödtvungna kompletterande

med nya moment bliva offentliggjort för envar. Enligt vad utskottet

erfarit, råder också inom främmande länders militärväsen just i

fråga om reglerna för hemlighållandet av dylika handlingar den strängast

tänkbara grad av sekretess.

Vad slutligen angår bestämmelserna rörande sättet för borttagande

av på handlingar anbragta s. k. hemliga stämplar, så har motionären

icke på något vis antytt, vilka grundsatser och utvägar han tänkt sig

tillämpade i dylika fall, och utskottet har sålunda saknat utgångspunkter

för ett närmare bedömande av vad han härutinnan åsyftat. Uppenbart

är emellertid, att eu offentlig behandling av spörsmål rörande avlägsnande

av sådan stämpel, som förmenas vara med orätt påsatt, icke kan

ifrågasättas. Att öppna dylika vägar för offentligt ingripande i sekretessstadgandenas

tillämpning skulle i själva verket leda därhän, att dessas

effektivitet i hög grad äventyrades.'' Skulle åter avses införande av en

bestämd tidsgräns, efter vilken — på sätt, som i fråga om vissa. andra

slag av handlingar, som enligt tryckfrihetsförordningen äro hemliga,_ är

stadgat — hemligförklarade handlingar automatiskt borde göras tillgängliga

för offentligheten, så är detta givetvis en fråga, som i första hand bör

regleras i tryckfrihetsförordningen och icke i en verkställighetsförordning.

Den bör därför upptagas i samband med den allmänna revision av

tryckfrihetsförordningen, som inom en icke alltför avlägsen framtid torde

vara att förvänta.

Beträffande den föreliggande frågan i dess helhet bör till sist jämväl

en annan synpunkt noga beaktas. Lika väl som vid bedömandet i allmänhet

av vårt försvarsväsens ändamålsenligaste anordning hänsyn tages

till militära inrättningar i främmande länder, måste den sekretess, vars

syfte är att i sin mån trygga försvarsväsendets effektivitet, av olika skäl

även betraktas mot bakgrunden av vad som i detta avseende gäller i

utlandet. Även ur denna synpunkt är det i fråga om sekretessen liksom

i andra avseenden angeläget, att åt våra försvarsanstalter förlänas

den styrka, som med till buds stående medel kan åstadkommas. I

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr S.

betraktande härav har utskottet låtit verkställa en undersökning angående

de principer, som i utlandet kommit till tillämpning med avseende

på handlingars — särskilt militära handlingars — tillgänglighet.

Denna undersökning, vars resultat såsom bilaga fogats vid utlåtandet,

ger vid handen, att den svenska principen om handlingars offentlighet

— med de vidsträckta rättigheter gent emot statsförvaltningen, som

den lägger i var mans hand — icke tillnärmelsevis har någon motsvarighet

i utlandet, där ifrågavarande förhållanden så gott som undantagslöst

regleras på rent administrativ väg, och att vårt försvar sålunda

redan enligt nu gällande bestämmelser i detta avseende åtnjuter ett

mindre skydd än främmande länders.

Utskottet vill icke förneka möjligheten, att vid sekretesstadgandenas

tillämpning stundom misstag kunna hava blivit begångna, och vill

med hänsyn härtill understryka önskvärdheten av att nu gällande bestämmelser

i enlighet med det ovan omförmälda, av chefen för lantförsvarsdepartementet

1907 utfärdade cirkuläret noggrant efterlevas. Såsom av

detta framgår, inskärpes däri såväl att inga andra handlingar böra

hemligförklaras än de som enligt gällande föreskrifter verkligen böra

hemfalla under sekretess, som ock att uti handling, som författningsenligt

skall hållas hemlig, ej må införas eller behandlas fråga av icke

hemlig natur i annan mån, än som för sammanhangets skull är oundgängligen

nödvändigt, varför det vore lämpligt, att i ärenden, som

beröra frågor av både hemlig och icke hemlig natur, expedierades särskilda

skrivelser, en hemlig och en icke hemlig. — Ur synpunkten av

rikets säkerhet måste emellertid alltid ligga synnerlig vikt på att sådana

handlingar icke bliva offentliggjorda, vilka tryckfrihetsförordningen avsett

att skydda för publicerande. Detta gäller i all synnerhet under

den närvarande tiden. I flera andra avseenden hava statsmakterna

behjärtat angelägenheten av att under det pågående världskriget våra

försvarsanstalter måtte erhålla ökat skydd mot obehöriga iakttagare, och

utskottet kan icke finna annat än att denna tidpunkt är särdeles illa

lämpad för framförande av kravet på en lindring i det nu förevarande

hänseendet.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 mars 1917.

På konstitutionsutskottets vägnar:

SAM. CLASON.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

13

Reservation

av herrar Hellberg, Mannheimer, Olof Olsson, von Zweigbergk,

Larsson i Västerås, Hallén, Kropp och Sterne, som med hänvisning

till de i motionen anförda skäl hemställt:

att riksdagen i anledning av ifrågavarande motion

ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t ville utreda på vad sätt de olägenheter, som

visat sig medfölja tillämpningen av tryckfrihetsförord.

ningens § 2 mom. 4 fjärde stycket, kunna undanröjas

genom bestämmelse i tryckfrihetsförordningen, att sagda

tillämpning skall regleras genom eu av Kungl. Maj:t

utfärdad verkställighetsförordning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8.

Bilaga.

Uppgifter rörande officiella handlingars tillgänglighet i vissa främmande

länder1).

I Norge torde det vara regel, att handlingar, som tillhöra offentliga

myndigheters arkiv, äro tillgängliga för envar, som kan visa sig

hava ett legitimt intresse av att taga del av dem, såvida icke hänsynen

till den enskilde eller till det • allmännas behov i det särskilda fallet

kräver, att upplysningar om en handlings innehåll antingen över huvud

taget eller för tillfället ej meddelas. Men några direkta lagbestämmelser

eller administrativa föreskrifter i berörda hänseende finnas ej och avgörandet

är alltså i varje fall överlåtet åt vederbörande ämbetsmän.

I Danmark finnas lika litet några bestämmelser angående handlingars

offentlighet.

Inom den tyska förvaltningen gäller såsom allmän princip, att

handlingarna uteslutande äro avsedda till myndigheternas eget bruk.

Frågan om utlämnande av handlingar eller meddelande av dylikas innehåll

åt personer, som icke genom ämbetsställning hava rätt att av

desamma taga del, är helt och hållet avhängig av vederbörande myndighets

i enlighet med dess ämbetsplikt företagna omprövning. I överensstämmelse

med denna princip är det stadgat, att chefer för preussiska

arkiv av egen auktoritet få utlämna handlingar äldre än 1700. För

vngre handlingar kräves bifall av vederbörande »Oberpräsident» eller

riksarkivarien. Med avseende på begagnandet av handlingar efter 1700

finnas dessutom en del speciella föreskrifter i inskränkande riktning.

I Österrike gäller, att arkivcheferna äga att lämna tillstånd till

begagnande av sådana handlingar, som äro äldre än 1847. Därvid

undanhållas alla sådana handlingar, i fråga om vilka hemlighetens bevarande

synes önskvärd.

I Nederländerna äro handlingar äldre än 1813 offentliga, d. v. s.

*) Uppgifterna avse icke att meddela någon i alla detaljer fullständig redogörelse, så mycket

mindre som ifrågavarande förhållanden i utlandet mestadels regleras genom rent administrativa

föreskrifter, i den mån de icke helt och hållet äro beroende av vederbörande ämbetsmäns egen

omprövning. Uppgifterna avse dels de allmänna principer rörande handlingars tillgänglighet, som

på skilda håll äro rådande, dels de regler, som i olika länder gälla i fråga om begagnandet av

offentliga arkiv och som äro ägnade att belysa, huru nämnda principer i praktiken tillämpas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 8-

15

tillgängliga för en och var. Med avseende på yngre handlingar, som

förvaras i statsarkiven, fordras tillstånd av vederbörande departementschef.

Handlingar, som förvaras i det franska nationalarkivet, få i regel

utlämnas efter 50 år (ännu strängare bestämmelser gälla dock t. ex.

i fråga om utrikesärenden). För begagnande av handlingar i krigsministeriets

arkiv erfordras krigsministerns tillstånd. Sådant tillstånd

lämnas endast undantagsvis för tiden efter 1848.

I Italien finnas med avseende å olika slag av handlingar olika

gränsår fastslagna. Så äro bland annat administrativa handlingar offentliga

30 år efter avgörandet av den sak, till vilken de hänföra sig.

Reglerna för begagnande av departementens arkiv i Förenta staterna

fastställas av departementen själva:

Det engelska riksarkivet är tillgängligt enligt bestämmelser, som

utfärdas av riksarkivarien. Det framgår av de nu gällande bestämmelserna

(utfärdade 1909), att med avseende på sådana handlingar, som de

olika departementen hava deponerat hos riksarkivet, departementscheferna

var för sig hava bestämt, att handlingar yngre än ett visst datum ej

utan särskilt tillstånd få utlämnas. Så t. ex. äro krigsministeriets handlingar

i regel icke tillgängliga längre fram än till 1850, låt vara att för

vissa arter, såsom rullor m. fl., även senare gränsår finnas bestämda.

Vissa konfidentiella rapporter m. m. av äldre datum få emellertid ej

utlämnas, förrän ministeriets samtycke inhämtats. Sjöförsvarsministeriets

handlingar äro i regel endast tillgängliga till 1830, i vissa fall dock

fram till 1860. Vissa slag av handlingar få ej utlämnas, även om de

äro av äldre datum. De övriga departementen hava merendels fastställt

tidigare gränsår. Det har emellertid av en kommitté för arkivväsendets

organisation, som 1912 avgav sitt betänkande, föreslagits att fastslå ett

bestämt år för dem alla, nämligen 1837. För varje tiotal år skulle detta

gränsår i sin tur framflyttas 10 år. Departementens rätt att förklara

även äldre papper för konfidentiella skulle emellertid kvarstå. Detta förslag

har ännu ej lett till någon påföljd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.