Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om expropriation m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

1917-04-13 · 101 sidor, varav 99 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 99 av 101 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:24, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om expropriation m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om expropriation m. m. dels ock i anledning

därav väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Gezelius, Stärner,

Rogberg, Alexanderson, greve Spens, Dahl, Permansson, Klefbeck*,

Schotte, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i

Örebro, Karlsson i Fjäl och Lindley i Söderhamn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 27 oktober 1916 dagtecknad proposition, nr 22, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt, i statsrådet hållet

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande här nedan intagna förslag

till

1) lag om expropriation,

2) lag om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni

1875 angående inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan avledning av vatten,

4) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 21 Käft. (Nr 24 )

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

I samband med denna proposition, som hänvisats till lagutskottet,

har utskottet till behandling förehaft följande med anledning därav väckta

och till utskottet hänvisade motioner, nämligen

inom första kammaren

Nr 88 av herr K. J. Ekman samt

inom andra kammaren

Nr 37 av herr Willi. Hellberg i Ljungskile,

Nr 181 av herr Jakob Pettersson i Södertälje,

Nr 239 av herrar Herman Andersson i Grimbo och Cornelius Olsson

i Berg,

Nr 241 av herrar Anders Anderson i Råstock och Carl 0. Strid,

Nr 252 av herr Jakob Pettersson i Södertälje,

Nr 271 av herrar Carl Lindhagen, Sven Persson, Hj. Branting, Herm.

Lindqvist, Sven Linders, F. V. Thorsson, Värner Rydén, Erik Palmstierna,

Viktor Larsson och Bernh. Eriksson,

Nr 272 av herrar Sven Liibeck och E. v. Hofsten, och

Nr 286 av herrar Carl Lindhagen och Sven Persson.

I motionens Nr II: 37 syfte har herr P. Rydholm instämt.

För innehållet i dessa motioner lämnar utskottet redogörelse här

nedan, i de delar, som åsyfta ändringar i den kungl. propositionen, i samband

med behandlingen av denna.

Frågan om en ny expropriationslagstiftning har sedan flera år tillbaka

varit aktuell. Vid två tillfällen på de senare åren, nämligen 1913

och 1916, har Kungl. Maj:t förelagt riksdagen propositioner med förslag

till ny expropriationslag. Vid det förstnämnda tillfället föll frågan på

grund av kamrarnas skiljaktiga beslut, vid det senare blev den på sått

nedan närmare omförmäles icke föremål för saklig behandling.

Om de önskemål beträffande en ny expropriationslagstiftning, som

före år 1913 framkommit, och de åtgärder, som ditintills vidtagits för

åstadkommande av en dylik lagstiftning, anförde 1913 års lagutskott vid

behandlingen av den då föreliggande kungl. propositionen följande:

»Kravet på en omarbetning av expropriationslagstiftningen har, som

bekant, redan länge gjort sig gällande i vårt land såväl inom riksdagen

som från myndigheters och enskildas sida. Huvudsakligen i två avseenden

hava anmärkningar mot de nuvarande bestämmelserna framställts. Till en

början har framhållits, att grunderna och sättet för bestämmandet av ersättningen

för den exproprierade egendomen äro synnerligen otillfreds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

3

ställande och ej innebära erforderlig garanti för en rättvis bestämning av

densamma. Sålunda har i skrivelse till Konungen den 25 april 1906 kungl.

arméförvaltningen, under framhållande av att vid förvärv av mark, som

under de närmast föregående åren ägt rum för lantförsvarets behov, utgifterna

för de förvärvade områdena vid flera tillfällen icke stått i skäligt

förhållande till dessa områdens värde, hemställt, att Kungl. Maj:t täcktes

taga i övervägande, huruvida icke åtgärder skulle kunna vidtagas till framtida

förekommande av detta missförhållande. De åtgärder, som härvid

särskilt ifrågasattes, gingo ut på dels att giva bindande verkan åt förberedande

avtal om försäljning av fast egendom, dels att vidtaga förändringar

i expropriationslagstiftningen, avseende bland annat införande av

permanenta expropriationsnämnder och s. k. försöksexpropriation. Vidare

har riksdagen i skrivelse den 23 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och snarast möjligt för riksdagen framlägga förslag

till ändamålsenliga lagbestämmelser i fråga om grunderna och sättet för

bestämmande av de ersättningsbelopp, som skola utgivas i anledning av

jords eller lägenhets avstående för allmänt behov.

De erinringar, som enligt vad ovan nämnts, framställts mot lagstiftningen

på detta område, hava vidare avsett behovet av en utvidgning

av expropriationsinstitutets användning. Jämlikt 1 § i förordningen den

14 april 1866 om jords eller lägenhets avstående för allmänt behov kan

expropriation äga rum ''antingen till rikets försvar, till allmän väg, bro,

hamn eller lastningsplats, till torg eller gata i stad, till uttappning eller

sänkning av sjö, till strömrensning, farled eller annan vattenledning, till

allmän byggnad eller till dylikt allmänt behov’, varjämte flygsandsfält kan

exproprieras, då ägaren försummat att därom taga föreskriven vård. Ävenså

är stadgat, att då fråga är om jords eller lägenhets begagnande för utläggning

av elektriska ledningstrådar, vad för ändamålet är behövligt skall

under viss förutsättning upplåtas, utan att jorden eller lägenheten löses.

Redan kort tid efter utfärdandet av 1866 års förordning väcktes

förslag om tillägg till de sålunda i lagen medgivna expropriationsanledningarna.

Genom särskilda författningar har ock sedermera området för

expropriationsinstitutet utsträckts. Sålunda har stadgats genom förordningen

den 30 december 1880, att strandägare är pliktig tåla, att vatten,

varöver han äger råda, bortledes för någon orts förseende med dess behov

av vatten, för farled eller flottled eller för annat allmänt behov; genom

lag den 29 juni 1900, att Konungen äger föreskriva om förändringar i

egendoms bruk, som prövas erforderliga till undanröjande av fara för

vattenlednings förorenande; samt genom lag den 25 juni 1909, att expropriation

må äga rum för jordområdes avsättande såsom naturminnesmärke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

eller för avlösande av servitut^- eller nyttjanderätt, som må vara medgiven

å till nationalpark avsatt område. Därjämte har i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, meddelats

stadganden om expropriation för framdragande av elektrisk ledning, avsedd

antingen för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller för

dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell anläggning,

som finnes vara av större betydelse för det allmänna.

Slutligen må erinras om de i lagen den 31 augusti 1907 angående

stadsplan och tomtindelning meddelade bestämmelser rörande jordägarens

skyldighet att i det allmännas intresse avstå mark eller tåla inskränkning

i sin rätt att förfoga däröver.

De sålunda gjorda tilläggen till 1866 års förordning hava emellertid

’ icke motsvarat de krav på en utvidgad tillämpning av expropriationsinstitutet,

som särskilt under de senare åren gjort sig gällande och vilka bland

annat tagit sig uttryck i åtskilliga framstfdlningar i ämnet till Kungl. Maj:t.

Med överlämnande av förslag till lag om begagnande av samfärdsvägar

inom vissa områden för anläggningar, tillhörande statens telegrafeller

telefoninrättningar, anhöll kungl. telegrafstyrelsen i underdånig skrivelse

den 22 september 1903 om vidtagande av sådan lagstiftning, att

styrelsen inom område, för vilket byggnadsstadgan för rikets städer ägde

tillämpning, skulle äga rätt att på, över och under samfärdsvägar, såsom

gata, väg, allmän plats eller vattendrag, anlägga, använda och underhålla

till statens telegraf- eller telefoninrättningar hörande ledningstrådar med

stolpar, isoleringar, kabeltrummor, kabelbrunnar o. d.

Den 13 april 1904 anhöll riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t, att

Kungl. Maj:t täcktes taga i övervägande, huruvida och under vilka villkor

rätt att medelst expropriation förvärva mark kunde medgivas för anläggning

av sådana linbanor, som kunde anses vara av större betydelse för det

allmänna, samt, därest utredningen gåve anledning därtill, för riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser i angivna syfte. Vidare har riksdagen

i skrivelse den 30 april 1907 anhållit, att Kungl. Maj:t täcktes

efter verkställd utredning låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag

till åtgärder, särskilt med anlitande av expropriation, i ändamål att

vid fisklägen, stationssamhällen och andra områden på landet, där en

sammanträngd befolkning bor eller kan uppstå, på ett mera tillfredsställande

sätt än hittills ordna förhållandena med avseende å redan befintlig

eller för samhällets utvidgning erforderlig tomtmark. Och i eu annan

skrivelse av samma dag hemställde riksdagen till Kungl. Maj:t om framläggande

av förslag till sådan ändring i 1902 års ovannämnda lag om

elektriska anläggningar, att expropriation av jord måtte medgivas, utom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 5

för ledningarnas framdragande, jämväl för kraftstation, dammfästen, vattenledningar

o. d.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 8 januari 1908 har skytteförbundens

överstyrelse hemställt, att Kungl. Magt täcktes vidtaga åtgärder för beredande

av lagstadgad rätt för skytteföreningar att under lämpliga villkor

förvärva mark för skjutbanor på enahanda sätt, som vore stadgat för jords

avträdande för allmänt behov.»

1913 års lagutskott erinrade vidare om de under de då senast för
o
flutna

sex åren inom riksdagen motionsvis framställda förslag om expropriationsrätt

i åtskilliga av motionärerna angivna syften, vilka förslag

emellertid antingen av riksdagens båda kamrar förkastats eller på

grund av kamrarnas skiljaktiga beslut förfallit. Sålunda hade föreslagits

expropriation såsom medel för att kunna i lämpliga fall åt det allmänna

med äganderätt förvärva kalmarker och annan ödelagd, skogsbördig mark

(riksdagarna åren 1907 och 1908), för bildande av kommunalskogar (1909),

för det allmännas förvärv av vattenfall (1908, 1909 och 1910), för anskaffande

av tomtmark till samlingslokaler åt sammanslutningar för social,

politisk, religiös eller kulturell verksamhet (1907, 1909, 1910 och 1912),

för anskaffande av tomtmark för sådan ekonomisk verksamhet, som omförmäldes

i 1 S av lagen om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet

(1907 och 1909), för åstadkommande av tryggade besittningsförhållanden

för innehavare av torp och andra lägenheter å rekognitionsskogar (1911

och 1912) samt slutligen för de i herrar Lindhagens m. fl. ovan omförmälda

motion nr 271 angivna (se vidare nedan s. 47) ändamål (1909—1912).

Härefter anförde 1913 års lagutskott ytterligare:

»Med anledning av riksdagens ovanberörda skrivelser, ävensom ovannämnda

under åren 1903, 1906 och 1908 till Konungen gjorda framställningar

hade emellertid Kung]. Magt den 20 mars sistnämnda år uppdragit

åt en kommitté att verkställa revision av expropriationslagstiftningen m. in.,

därvid kommittén särskilt skulle hava att till behandling upptaga frågan

om utsträckt tillämpning av expropriationsinstitutet. Sedan kommittén

den 15 september 1910 avgivit betänkande med förslag till lag om expropriation,

lag om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt lag, innefattande

tillägg till förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i

fast egendom, inhämtades utlåtanden över förslagen från överståthållarämbetet

och Konungens befallningshavande i länen, arméförvaltningen,

marinförvaltningen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen

och vattenfallsstyrelsen, varjämte domänstyrelsen hördes över

viss del av förslaget till lag om expropriation. Dessutom hava, sedan tillfälle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

1913 års

riksdag.

1914 års

första riksdag.

1914 års

senare riksdag.

att yttra sig i ärendet lämnats samtliga överexekutorer utom de redan nämnda,

dessa med få undantag avgivit yttranden, och jämväl svenska järnvägsföreningens

styrelse har till Kung!. Maj:t inkommit med yttrande i ämnet.»

Sedan lagrådet avgivit yttrande över de omförmälda lagförslagen och

desamma därefter jämkats samt förslag jämväl utarbetats till dels lag om

ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan avledning

av vatten och dels lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti

1907 angående stadsplan och tomtindelning, blevo samtliga lagförslagen

förelagda 1913 års riksdag. Lagutskottet, till vilket propositionen

i ämnet hänvisades, hemställde, att lagförslagen måtte antagas med vissa

ändringar, som emellertid i stort sett lämnade förslagen orubbade. Första

kammaren återremitterade till utskottet åtskilliga av bestämmelserna i förslaget

till lag om expropriation, medan andra kammaren godkände utskottets

hemställan i huvudsak. Utskottet uppgjorde därefter ett samman - jämkningsförslag. Detta godkändes av andra kammaren, men avslogs av

första kammaren, vadan sålunda frågan för den riksdagen fallit.

Av den behandling, som riksdagen ägnade saken, framgår med full

tydlighet, att behovet av en ny expropriationslagstiftning ansågs otvetydigt.

Jämväl de ledamöter av kamrarna, som talade emot förslagens antagande,

vitsordade förenämnda behov. Förslagen folio på den meningsskiljaktighet,

som rådde beträffande frågan, huruvida expropriationsrätt borde medgivas

för ändamål, motsvarande de i 1 § 8 punkten av nu föreliggande

förslag upptagna. Medan andra kammaren stannade för den förra meningen,

ansåg sig första kammaren icke kunna ansluta sig därtill, i allt fall icke

utan att betryggande garantier bl. a. i fråga om de rättssubjekt, som

kunde begagna sig av denna rätt till expropriation, stadgades.

I trontalet vid 1914 års första riksdag tillkännagavs Kungl. Maj:ts

avsikt att ånyo framlägga förslag i ämnet för riksdagen. Sedan emellertid

det då sittande statsrådet avgått, innan avsikten hunnit fullföljas, kom något

dylikt framläggande icke att äga rum vare sig vid någon av 1914 års riksdagar

eller vid riksdagen år 1915.

Däremot upptogs frågan helt eller delvis av enskilda motionärer vid 1914

års senare riksdag och 1915 års riksdag. Sålunda hemställdes i en motion vid

1914 års senare riksdag, att riksdagen måtte för sin del antaga ett i motionen

framlagt förslag till provisorisk lag om expropriation av jord för vissa sociala

ändamål samt att riksdagen ville anhålla, det Kungl. Magt måtte snarast

möjligt för riksdagen framlägga dels ånyo ett förslag till allmän expropriationslag

och dels förslag till en definitiv lag om social expropriation i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

7

erforderliga fall av jord från fastigheter av de slag och för de ändamål,

som i det i motionen framförda ovannämnda lagförslaget angåves. La"- utskottet avstyrkte motionen under hänvisning till att då ingen meningsskiljaktighet

framträtt angående behovet av ny expropriationslagstiftning

och då ett fullständigt utarbetat och av riksdagens båda kamrar i väsentliga

delar godkänt förslag funnes att tillgå för det fortsatta lagarbetet

på ifrågavarande område, det ej kunde vara tvivel underkastat, att frågan

i hela dess vidd inom kort tid åter komme att underställas riksdagens prövning,

varför det icke vore av nöden, att riksdagen vare sig påkallade Kung].

Maj:ts uppmärksamhet för behovet av ifrågavarande lagstiftnings förnyade

framläggande för riksdagen eller i fråga om riktlinjerna för densamma gjorde

vidare uttalande än som förut skett. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

Frågan återupptogs i tre motioner vid 1915 års riksdag. I den ena

motionen yrkades, att riksdagen måtte efter förslag av lagutskottet antaga

definitivt dels en allmän expropriationslag och dels en lag om social

expropriation eller om så ej skedde antaga provisoriskt ett i motionen

framlagt förslag till lag i sistnämnda avseendet. I den andra motionen

hemställdes om ändring i den nu gällande expropriationsförordningen i syfte

att däri införa ett nytt expropriationsändamål, nämligen att å orter med större

sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden. Jämväl

den tredje motionen avsåg vinnande av sistnämnda syfte. Beträffande

den första motionens yrkande om antagandet av en allmän expropriationslag

anförde lagutskottet, att det varit ifrågasatt att på grundvalen av det

vid 1913 års riksdag framlagda och då behandlade förslaget upptaga frågan

i hela dess vidd till behandling och därvid undersöka, huruvida icke

i de omstridda punkterna en brygga kunde slås mellan de skiljaktiga meningarna

och ett förslag framläggas, som hade utsikt att vinna båda kamrarnas

bifall, men att nödig tid därtill icke stått utskottet till buds. Utskottet

uttalade därjämte den mening, att de bästa utsikterna till frågans

lösning vore att vinna genom ett förnyat regeringsinitiativ. I fråga om

den första motionens yrkande om en social expropriationslagstiftning hänvisade

utskottet till vad som yttrats vid 1914 års senare riksdag. Den

andra motionen avstyrktes av utskottet under åberopande av svårigheten

att ur den allmänna expropriationslagstiftningen utbryta och särskilt behandla

någon viss del. Jämväl den tredje motionen avstyrktes av lagutskottet.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Genom proposition till 1916 års riksdag framlades därefter av Kung!.

Maj:t ånyo förslag till ny expropriationslagstiftning. Vid ärendets före
-

stå års

riksdag.

1916 års

riksdag.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

dragning i statsrådet hade departementschefen enligt vid propositionen

fogat protokollsutdrag, sedan han erinrat om de vid 1914 års senare riksdag

och 1915 års riksdag väckta motionerna och deras behandling, anfört

bl. a. följande:

»De av riksdagens lagutskott sålunda vid olika tillfällen uttalade förhoppningarna,

att den allmänna expropriationslagstiftningen skall ånyo

göras till föremål för en Kungl. Maj:ts proposition, vilka förhoppningar

vunnit stark tillslutning under kamrarnas förhandlingar, äro i min tanke

väl förtjänta av att förverkligas, önskemålet att åstadkomma en reform

av gällande bestämmelser i detta ämne är så viktigt, att man icke kan

avstå därifrån eller låta detsamma ställas på framtiden. Att förordningen

angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov, vilken ägt

bestånd från år 1866 och till större delen innebär ett återgivande av en

år 1845 i samma ämne utfärdad författning, i sin ordning väsentligen

byggd på bestämmelser i lagkommitténs år 1826 framlagda förslag till

allmän civillag, numera är föråldrad och otillfredsställande, utgör säkerligen

icke föremål för någon meningsskiljaktighet. En lagstiftning, som så nära

sammanhänger med och äger så stor betydelse för samhällsutvecklingen

på olika områden, framför allt på det ekonomiska men även på andra,

kan icke utan skada för det allmänna få kvarstå på en ståndpunkt, som

denna utveckling för länge sedan lämnat bakom sig. Visserligen hava

genom ändringar i och tillägg till expropriationsförordningen efter hand

en del svåra luckor blivit utfyllda och anpassning skett till nyare lagar

på närstående områden, men en tidsenlig lagstiftning i ämnet har ej härigenom

kunnat ernås och står ej heller att vinna utan en fullständig revision.

Det torde ock vara en enhällig uppfattning hos dem, som haft befattning

med expropriationsmål, att den nuvarande förordningen genom sin dunkelhet

och ofullständighet medför synnerliga svårigheter vid tillämpningen.

Det förslag till ny lagstiftning om expropriation, vilket av Eders

Kungl. Maj:t förelädes 1913 års riksdag, har vunnit allmänt erkännande

såsom, i stort sett, väl fyllande önskemålet att, med avhjälpande av de

tidigare bestämmelsernas brister, åstadkomma en efter nuvarande förhållanden

lämpad lagstiftning i ämnet. Utan att rubba huvudgrunderna för

gällande expropriationsförordning innebär förslaget en utveckling och omarbetning

av denna, som torde bereda utsikt att i större utsträckning,

snabbare och med mindre kostnad vinna tillgodoseende av betydelsefulla

allmänna ändamål. På samma gång lägges i förslaget stor vikt på att

skydda den enskilde mot obefogat intrång. Att dpt med expropriation

förenade starka ingreppet i enskild rätt stundom måste framstå såsom ett

kännbart tvång — ehuru full ersättning lämnas — är oundvikligt, men

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

intill den gräns, utöver vilken man icke kan gå utan att äventyra det

allmännas intressen, bör allt göras för att mildra ingreppets verkningar.

Förslaget, som utvidgar möjligheten till expropriation och söker hindra

oskäligt, hög värdering av skadan, giver å andra sidan åt den, från vilken

exproprieras, en i vissa avseenden tryggare ställning än han hittills åtnjutit.

Aven ur andra synpunkter än de nu angivna framstår det för mi°- såsom önskvärt, att förevarande lagstiftningsarbete må fullföljas. 1915

års riksdag har, såsom det vill synas på goda skäl, intagit den ståndpunkten,

att då frågan om en allmän expropriationslagstiftning är svävande,

det möter betänkligheter att ur det stora lagverket utbryta och särskilt

genomföra en eller annan del. De partiella reformernas väg är alltså för

närvarande på detta område, om icke stängd, åtminstone väsentligt försvårad.

Ett fullständigt stillestånd inom lagstiftningen i ett ämne, där

särskilt vissa reformer äro så angelägna, kan emellertid icke gärna få

fortfara.

Jämväl utanför det område, som är avsett att inbegripas under den

allmänna expropriationslagen, äro olägenheter förenade därmed att frågan

om dennas antagande är olöst. Om och i vilken mån det är möjligt och

berättigat att tillmötesgå de från olika håll framställda, vittutseende°önskningarna

om rätt till tvångslösen för vissa sociala syften, utöver de i 1913

års förslag beaktade, är ett spörsmål, på vilket jag icke nu vill inlåta mig.

Aven en av 1913 års riksdag avlåten skrivelse med anhållan om framläggande

för riksdagen skyndsammast möjligt av förslag i syfte att medelst stadgande

om lösningsrätt bereda ägare av byggnader å ofri grund en mera tryggad

ställning torde, i den mån den går utöver nämnda förslag, icke böra°nu

erhålla slutlig behandling. Oavsett huruvida tidpunkten i övrigt vore lämplig

för dessa ännu mera svårlösta frågors upptagande, finner jag det vara oklokt

att genom deras sammanbindande med förslaget till allmän expropriationslag

förminska utsikterna till dess genomförande. Denna lagstiftning är

grundvalen, som bör läggas först; därefter är tiden inne för de påbyggnader,

om vilka enighet kan vinnas.

Den allmänna expropriationslagstiftningen äger likaledes beröring

med en lagfråga, vars snara och lyckliga lösning är av den största betydelse

för vårt lands ekonomiska framtid och därför är förtjänt av att,

framgent liksom hittills, utgöra föremål för synnerlig omsorg; jag åsyftar

härmed den nya vattenlagstiftningen, vilken i stor utsträckning förutsätter

rått till tvångslösen. Även på detta område är expropriationslagstiftnino-en

grundläggande, och vattenlagstiftningens fortgång skulle utan tvivel IbeBihang

till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 21 käft. (Nr 24.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

främjas därigenom, att före dess avgörande en tidsenlig expropriationslag

vore antagen. En annan viktig lagstiftning, som till väsentliga delar vilar

på bestämmelserna om expropriation, innefattas i lagen om stadsplan och

tomtindelning.

Det synes mig därför vara uppenbart, att en reform av den allmänna

expropriationslagstiftningen är av synnerlig vikt såväl i och för sig som

genom denna frågas samband med andra lagstiftningsuppgifter. Vid sådant

förhållande måste det ock framstå som angeläget, att en dylik

reform genomföres så snart som möjligt. Skall man härvid kunna bygga

på det nu föreliggande förslaget, är det säkerligen förenat med avsevärd

risk att låta det uppskov, som hittills icke kunnat undvikas, få en längre

varaktighet. Gångna tiders erfarenhet saknar icke exempel på att lagförslag,

som en längre tid fått vila, så att säga kommit in i en återvändsgränd,

ur vilken det sedermera visat sig svårt eller omöjligt att

framföra dem. Det vore beklagligt om förevarande förslag skulle få dela

detta öde.

I lagutskottets» (vid 1913 års riksdag) »utlåtande över förslaget till

lag om expropriation framlades beträffande åtskilliga punkter i detsamma

ändringsförslag, som sedermera godkändes av riksdagens båda kamrar.

De av° riksdagen sålunda för dess del godtagna ändringarna hava vunnit

beaktande, då jag låtit inom justitiedepartementet uppgöra ett delvis omarbetat

förslag i ämnet. I fråga om andra punkter föreligger ej något

samstämmigt beslut av kamrarna, i det att antingen kamrarna antagit

vissa bestämmelser med olika lydelse, eller ock endera kammaren allenast

återförvisat viss bestämmelse till lagutskottet. Beträffande dessa punkter,

vilka ingå i lagutskottets sammanjämkningsmemorial, har det förefallit

mio- som om man i allmänhet bör kunna godkänna den lösning memorialet

erbjuder. De avvikelser från det tidigare förslaget, som på något

av nu angivna sätt fått anslutning inom riksdagen, avse endast undantagsvis

ämnen av större betydelse, och mot de ifrågasatta förändringarna

torde i regel ej någon anmärkning eller åtminstone ej någon mera väsentlig

sådan vara att framställa. Och även i de fall, då förändringarna

äro av större vikt och det äldre förslagets bestämmelser enligt min tanke

i vissa hänseenden äga företräde, synas de betänkligheter, som kunna

göras gällande, dock icke vara sådana, att hinder bör anses möta för godkännande

av den uppfattning, som i nämnda ordning kommit till uttryck

i riksdagen.

Vid den granskning, som det äldre förslaget underkastats, har jag

haft tillfälle bygga på förarbetena till den proposition i ämnet, som var

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

11

avsedd att föreläggas 1914 års förra riksdag. De ändringar, som av mig

föreslås, överensstämma i väsentliga delar med ändringsförslag, som då

framkommit. Härutöver har jag emellertid för egen del funnit anledning

att ifrågasätta vissa jämkningar i det tidigare förslaget.»

Sedan departementschefen därefter redogjort för de av honom

föreslagna ändringarna, beslöts inhämta lagrådets yttrande över lagförslagen.

Förslagen undergingo därefter ytterligare bearbetning, varefter de

förelädes riksdagen till antagande.

Sedan propositionen och i anledning av densamma väckta motioner

hänvisats till lagutskottet, anförde detta i utlåtande den 29 maj 1916:

»Utskottet tinner det icke vara möjligt att under den obestämda,

starkt begränsade tid, under vilken riksdagsarbetet ännu må komma att

fortgå, medhinna att behandla Kungl. Maj:ts förevarande proposition om

ny expropriationslagstiftning jämte i anledning därav inom riksdagen

väckta motioner så ingående och omsorgsfullt, som ämnets omfattning och

vikt oavvisligen kräver, och ännu mindre lärer det kunna påräknas, att

detta ämne skall kunna inom kamrarna erhålla den allsidiga och uttömmande

behandling, som bör föregå ett avgörande. Utskottet har därför

stannat vid den uppfattning, att förevarande kungl. proposition ej kan

komma under saklig behandling förr än vid en kommande riksdag, huru

önskvärt det än varit, att ett dylikt uppskov kunnat undvikas. Med anledning

härav och då någon särskild utväg för ett ärendes uppskjutande

till fortsatt behandling och slutligt avgörande vid en kommande riksdag

ej finnes i riksdagsordningen anvisad, finner sig utskottet nödsakat hemställa,

att förevarande proposition ej må av riksdagen bifallas samt att de i anledning

därav väckta motionerna ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda».

Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

De i 1916 års proposition innefattade lagförslagen hava nu ånyo förelagts

riksdagen utan annan ändring än beträffande bestämmelserna om lagar*

nas ikraftträdande.

Av den nu lämnade redogörelsen för de upprepade och omfattande

försök, som gjorts för åvägabringandet av en ny expropriationslagstiftning,

framgår, hurusom denna frågas lösning sedan länge ansetts vara trängande.

Då nu saken ånyo förelagts riksdagen, har angelägenheten av en lösning

synts utskottet kräva eftergifter från ömse håll av rådande olika meningar,

så att ett positivt resultat denna gång måtte kunna vinnas.

Denna synpunkt har varit för utskottet bestämmande vid den granskning

av lagförslaget, som utskottet haft att verkställa.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Förslaget till lag om expropriation.

Vid innevarande riksdag hava motionsvis framställts åtskilliga erinringar

mot det nu framlagda förslaget.

Utöver vad i förslaget upptagits, har i herrar Lindhagens m. fl.

motion (nr 271) hemställts om en betydande utvidgning av expropriationsinstitutet

genom yrkande i motionen, att riksdagen ville definitivt eller

provisoriskt besluta sådana tillägg eller förändringar i det framlagda förslaget,

som innefattas i ett i motionen intaget förslag till lag om expropriation

av jord för vissa sociala ändamål. Till denna fråga återkommer

utskottet senare (s. 47 tf.).

Granskningen av det utav Ivungl. Maj:t framlagda förslaget och de

i ämnet väckta motionerna har givit utskottet anledning till de uttalanden

och de ändringar, som nedan under de särskilda paragraferna anmärkas.

1 §•

Punkt 7. Herr Hellberg i Ljungskile har i sin motion hemställt, att riksdagen

Herr yille för sin del besluta att införa i förslaget bestämmelser om rätt till

Btnotion.1S expropriation för att å hamnplats, fiskläge, järnvägsstation eller annan å

landsbygden belägen ort med större sammanträngd befolkning bereda, där

Kungl. Maj:ts befallningshavande tillstyrkt därom gjord framställning, i

enlighet med lag den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning,

kommun, municipalsamhälle eller köping erforderlig ökning i område

för uppförande av bostadshus, att av kommunen tomtvis upplåtas med

äganderätt eller tomträtt att av enskilda bebyggas.

Till stöd härför har motionären anfört följande:

»Uti Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 22, med förslag till lag

om expropriation förekommer i lagförslagets 1 § en punkt, nr 7, av följande

lydelse: ''för att inom bebyggt område vid järnvägsstation, hamnplats

eller fiskläge eller å annan ort med större sammanträngd befolkning, åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden’.

Varken i denna punkt eller annorstädes i lagförslaget synes emellertid

det behov vara tillmöteskommet, som framhölls i motion nr 132 i

andra kammaren 1915 och som beträffande vissa dylika platser gör sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

13

gällande, nämligen att expropriationsinstitutet må få användas till ’att å

hamnplats, fiskläge, järnvägsstation eller annan å landsbygden belägen ort

med större sammanträngd befolkning bereda, i enlighet med gällande lag

angående stadsplan och tomtindelning, kommun, municipalsamhälle eller

köping erforderlig ökning i område för uppförande av bostadshus, att upplåtas

med äganderätt eller tomträtt’.

Det gäller här möjliggörande för kommuner att åtkomma mark å

även icke bebyggt område och att å denna mark få expropriera även de

delar av området, som enligt vederbörande stadsplan är avsett till bebyggande

med bostäder, och sålunda ej endast de delar därav, som äro avsedda

till gator, torg och andra allmänna platser.

För belysande av saken torde ur förenämnda motion följande få

anföras:

o

A fisklägen, hamnplatser, järnvägsstationer och andra områden å

landet med större sammanträngd befolkning är det mångenstädes svårt,

ja omöjligt, att till skäligt pris erhålla mark till uppförande av bostadshus.

Den storartade utvecklingen av kommunikationsmedlen möjliggör

drivande av industriell verksamhet även uti landsorten. Tillfällen till

förvärv föranleda, att nya samhällen uppstå och att somligstädes äldre

sådana se sig i behov av större utrymme än förut. Det blir då alltid

i första hand fråga om erhållande av byggnadstomter. Om än så rika

utvecklingsmöjligheter för ett samhälle föreligga, kan dock svårighet

att erhålla mark till byggnadstomter lamslå all företagsamhet och rent av

strypa ett samhälle, som eljest kunde nå en hög grad av utveckling och

välstånd.

Som ett exempel må nämnas fiskläget Gullholmen i Bohusläns skärgård.

Själva Gullholmen är så fullständigt upptagen av byggnader, att

utrymme för flera sådana ej finnes. Holmen är medelst en bro förenad

med en större ö, Hermanö, som har god tillgång på mark, som vore tjänlig

till byggnadstomter. Ett obetydligt område av denna ö, vilket vid

skiftesförrättning blivit avsatt som samhällighet för öns åboar, är länge

sedan förvärvat till detta ändamål och lika fullständigt upptaget av byggnader

som holmen. Mera mark står där ej att på skäliga villkor erhålla.

Då de unga männen växa upp och vilja sätta eget bo, kunna de ej här

finna plats till en stuga, utan måste i så fall flytta ut ur kommunen. —

Ha de nu dittills hjälpt den gamle fadern eller annan släkting i arbetet

med storsjöfisket och i skötseln av fiskefartyg och redskap, som de kanske

varit delägare uti, så måste dylika förbindelser vid utflyttning ur samhället

brytas till skada för både samhället och staten. Mången avstår

under sådana förhållanden att bilda eget hem och emigrerar eller tager

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

hyra till sjöss. De unga krafterna gå förlorade för samhället, och emigrationen

ökas i allt större omfattning.

Statsmakternas uppmärksamhet har ju särdeles på de senaste åren

med stort intresse riktats på att bereda nya möjligheter för bildande av

egna hem. Någon annan väg till detta mål i föreliggande fall än genom

användande av expropriation torde icke iinnas. Men att till förmån för

enskild person befrämja ett sådant intrång på enskild rätt, som expropriation

innebär, skulle vara lika främmande för lagstiftningens karaktär

som för varje sunt begrepp om rättvisa, vore än den ena partens intresse

aldrig så väl grundat gent emot den andras. Ehuru man måste erkänna

en stor rangskillnad de olika intressena emellan, kan dock detta aldrig

ensamt föranleda medgivande av expropriation, det är endast rangskillnaden

intressenterna emellan, som vår lagstiftning och det sunda begreppet

om rättvisa har erkänt såsom avgörande skäl till sådan åtgärd emot den

ena partens vilja: för det allmännas intresse har den enskildes i vissa fall

fått vika. Emot denna princip torde det ej heller strida att, i de fall

här nämnts, utsträcka rätten till expropriation till mark att användas till

byggnadstomter därhän, att kommun, municipalsamhälle eller köping i enlighet

med lag den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning

kunde skaffa sig erforderlig ökning i område för uppförande av bostadshus

att i sin ordning upplåtas till enskilda personer med äganderätt eller

tomträtt.

I expropriationslagförslaget 1913 förekommer ej förslag till öppnande

av sådan utväg. Däremot uttalar en riksdagens skrivelse till Konungen

år 1907 de kraftigaste skäl till sådant förfarande, och jag tillåter mig att,

i stället för vidare motivering, därur anföra en del av vad som särskilt

rör denna sak:

’---Man har sålunda i våra dagar rikligt tillfälle att bevittna,

hurusom samhällen uppväxa på olika platser å landsbygden, där tillfälle

till näringsfång på grund av nya konjunkturer erbjuder sig, och man har

särskilt i sådant avseende anledning att fästa sig vid fisklägen, hamnplatser,

stationssamhällen och industricentra. På sådana platser samlas en

mängd personer, vilkas näringsfång, tjänst eller sysselsättning föranleder

eller kanske tvingar dem att där bosätta sig. Det ligger i sakens natur,

att en sådan stundom nödtvungen bosättning under påverkan av tillfälliga

lokala förhållanden mången gång förenas med svårigheter särskilt i avseende

på förvärvande av bostaden, vilken ju är en nyttighet, som till varje

pris måste anskaffas — — —.

Vid sådant förhållande synes ock tiden vara inne, att statsmakterna

genom sitt ingripande söka råda bot härför.---Gällande eller före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

15

slagen lagstiftning torde icke i större mån vara ägnad att avhjälpa det

onda. Expropriationsförfattningen medgiver sålunda expropriation blott till

torg eller gata i stad, och den skyldighet för tomtägare att avstå erforderlig

mark, som i förslag till lag om stadsplan föreskrives’ (antogs samma

år denna riksdagsskrivelse avläts) ''föreligger såsom regel blott för de i

fastställd stadsplan, vilken jämväl efter förordnande av Eders Kungl. Maj:t

kan upprättas inom område å landet, där större byggnadsverksamhet är att

förvänta, upptagna gator, torg och andra allmänna platser. Den i 10 §

av nyssberörda lagförslag föreslagna rätt för samhället att förvärva i fastställd

stadsplan upptaget tomtområde, som finnes vara för stadens utveckling

oundgängligen erforderligt, kan icke heller anses ägnad att på

platser, som nu äro i fråga, på ett tillfredsställande sätt avhjälpa bostadsbehovet.

—--

Med hänsyn till det nu anförda synes man vara nödsakad att tillgripa

nya åtgärder, där upplåtelse av erforderlig mark för en sammanträngd

befolknings bosättning icke kan på skäliga villkor åstadkommas. I sådant

avseende torde för anskaffande av erforderlig tomtmark vara att förorda en

utvidgning av expropriationsinstitutet, blott förfarandet därvid noga begränsas

och bestämmes.

---och vidare bestämma, att expropriationsrätten lägges i det

allmännas hand och att således denna rätt kan påkallas av det särskilda

samhället, kommunen eller staten, ty endast därigenom är man tillförsäkrad,

att förhållandena på ett ur alla synpunkter tillfredsställande sätt ordnas.

Den exproprierande institutionen hade sedan att av den exproprierade marken

på lämpligt sätt upplåta tomter till de enskilda. Att kommunen

härvidlag bör träda emellan, ligger oftast i dess eget intresse, och det bör

därför kunna antagas, att densamma skall vara villig att underkasta sig de

uppoffringar i ekonomiskt avseende, som för åtgärder av berörda .slag kunna

erfordras. Medel för expropriationens genomförande torde utan större svårighet

kunna anskaffas, helst realsäkerhet för ett upptaget lån erbjuder

sig i den exproprierade marken. I alla de fall, där ifrågavarande samhälle

är ett municipalsamhälle, ligger det närmast till hands att detsamma självt

vidtager berörda åtgärder, i andra fall lärer det ankomma på vederbörande

kommun. I vissa fall, där det allmännas intresse av frågans tillfredsställande

lösning är särskilt påtagligt, torde staten träda till för att underhjälpa

saken.

--— Står dessutom expropriationstvånget i utsikt, torde man

böra vara berättigad förutsätta, att frivilliga överenskommelser mellan tomtägare

och den expropriationsberättigade eller den enskilda i de flesta fall

låta sig åstadkomma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

Självklart torde vara, att den nu ifrågasatta expropriationsrätten bör

begränsas att användas allenast i sådana fåll, då det gäller att förvärva

nödig mark för ett samhälles bebyggande---

I sammanhang med övriga tvenne motioner angående expropriation,

som väcktes år 1915, blev även denna motion avslagen.

Såsom motivering för sitt avslagsyrkande uttalade utskottet den förmodan,

att det syntes utskottet ’som skulle redan i nu gällande lagstiftning

lämplig och tillräcklig väg vara anvisad för tillgodoseende av det

behov, som motionärerna framföra’. Därmed har lagutskottet sålunda

erkänt den i motionen gjorda hemställan vara grundad på ett verkligt

''behov’ vad själva dess innebörd beträffar. Beträffande åter behovet att

genom lagstiftningsåtgärd anvisa en lämpligare och tydligare utväg för

tillgodoseende av nämnda behov, så torde nu fullgoda skäl föreligga att,

vid införande av ny lagstiftning angående expropriation, ej underlåta att

i densamma införa ett tydligt stadgande angående ifrågavarande sak.

Fi’ånsett alltså om enligt lag den 31 augusti 1907 angående stadsplan

och tomtindelning expropriationsinstitutet får tillämpas å annan mark

än den som erfordras för i fastställd stadsplan upptagna gator, torg och

andra allmänna platser, eller endast å nu nämnda områden och icke beträffande

byggnadstomter, annat än såsom undantagsfall, så äro dock bestämmelserna

angående denna sak så pass otydliga, något varom i åberopade

motion anförda riksdagsskrivelse bär vittne, att de ej torde böra

föranleda ett uteslutande av förordnande om denna sak utur den nya

lagstiftningen i ämnet. Skulle åter, mot här uttalad förmodan, det här

ovan omhandlade behovet vara tillgodosett i nu föreliggande förslag till

lag om expropriation, vilket i 1 § mom. 6 möjligen kan vara fallet, så

torde genom utskottsutlåtandet beträffande denna motion, som härmed

väckes, detta förhållande bliva med tydlighet påpekat, och motionens syfte

i denna del är då vunnet, i det tydligheten av en dylik bestämmelses

tillvaro i de flesta fall torde vara nog att verka därhän, att jordägare ej

i oträngt mål motsätta sig tomtförsäljningen inom planlagt område.»

Såsom motionären erinrat väcktes vid 1915 års riksdag en motion

med yrkande, att i gällande expropriationsförordning måtte införas ett

stadgande om rätt till expropriation för det ändamål, som i förevarande

motion oinförmälts.

I anledning härav yttrade 1915 års lagutskott följande:

»Det synes emellertid utskottet, som skulle redan i nu gällande lagstiftning

lämplig och tillräcklig utväg vara anvisad för tillgodoseende av

det behov, som motionärerna framföra. Enligt 36 § i lag angående stads
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

17

plan och tomtindelning äger Konungen förordna, att sagda lag skall äga

motsvarande tillämpning för hamnplats, tiskläge eller annan ort med större

sammanträngd befolkning. Vid utläggande av dylik stadsplan lärer hinder

icke möta mot att utsträcka densamma över hela det område, som kan

finnas för bebyggande erforderligt, oavsett om den mark, som sålunda

lägges under stadsplan, tillhör samhället eller enskild jordägare. Likaså

lärer hinder ej möta att utsträcka redan fastställd stadsplan över angränsande

mark, som'' för samhällets fortsatta utveckling kan finnas nödig.

Sedan dylik stadsplan blivit av Kungl. Maj:t fastställd, inträder jämlikt

10 § i förenämnda lag rätt för samhället att, med Konungens medgivande,

expropriationsvis förvärva i stadsplanen intagen mark, även sådan som år

utlagd till tomtområde, där marken icke annorledes kan på skäliga villkor

förvärvas för bebyggande. Vid dessa förhållanden finner utskottet anledning

icke föreligga att i anledning av nu ifrågavarande motionsvis framförda

yrkande tillstyrka någon riksdagens åtgärd.»

Utskottet kan icke finna, att motionären i sin nu föreliggande motion

anfört något, som är ägnat att rubba giltigheten av vad 1915 års lagutskott

sålunda anfört. Det finnes redan i stadsplanelagen anvisad utväg

för ernående av det mål, som motionären avser. Och då den särskilda

rätt till expropriation, som i nämnda lag finnes stadgad, icke beröres av

det nu föreliggande förslaget till allmän expropriationslag, lärer det av

motionären ifrågasatta förtydligande av hithörande bestämmelser ej kunna

anses erforderligt, vadan utskottet ej funnit skäl att i anledning av motionen

förorda någon ändring i samma förslag.

Beträffande denna punkt anförde departementschefen enligt det vid Punkt 8.

propositionen till 1916 års riksdag fogade statsrådsprotokollet följande: Departe
»Den

bestämmelse i 1913 års förslag, som efter allt att döma ensam

föranledde förslagets fall, gällde rätt till expropriation av mark för uppförande

.av vissa samlings- och föreningslokaler. Enligt propositionen

skulle expropriationsrätt kunna medgivas för att bereda befolkningen eller

en väsentlig del därav å en ort plats för överläggningar i allmänna frågor

eller upplysande föredrag eller för anläggning till förbättrande av tillgången

på livsmedel eller andra förnödenheter eller för annat företag,

som är ägnat att främja något dylikt ideellt eller ekonomiskt syfte av

synnerlig vikt. Denna bestäihmelse tillstyrktes av lagutskottet, enligt vars

förslag den utgjorde 7 punkten av 1 §, samt bifölls av andra kammaren,

men återförvisades till utskottet av första kammaren. För åstadkommande

av sammanjämkning föreslog därefter utskottet betydande förändringar i

denna punkt. Därur uteslöts vad som var stadgat om expropriationsrätt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt 21 käft. (AV 24.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

för anläggning till förbättrande av tillgången på livsmedel och andra förnödenheter

samt för annat företag, agnat att främja något jämförligt

ideellt eller ekonomiskt syfte av synnerlig vikt. Den återstående delen

av punkten omarbetades och erhöll den lydelse, att expropriationsrätt

skulle kunna meddelas för byggnad, avsedd att bereda lokal för religiös

uppbyggelse eller verksamhet till nykterhetens främjande eller eljest för

överläggningar i allmänna frågor eller upplysande föredrag å ort, där

inom befolkningen eller en väsentlig del av denna framträtt behov av dylik

lokal, men varest, på grund därav att all jord inom ett vidsträckt område

tillhör samma eller ett fatal ägare, särskild svårighet möter att genom

avtal förvärva erforderlig mark.

Då det nu för mig gällt att taga ställning till förevarande bestämmelse,

har jag icke funnit det kunna förordas att i förslaget ånyo införa

den i lagutskottets sammanjänfkningsmemorial uteslutna del därav, som

avsåg expropriation för anläggning till förbättrande av tillgången på livsmedel

eller andra förnödenheter eller för annat företag i dylikt ekonomiskt

syfte.

Vad så angår bestämmelsen i övrigt synes det under riksdagens

överläggningar därom icke hava mött någon gensaga, att det är ett missförhållande,

om en jordägare använder sin makt över vidsträckta jordbesittningar

till att omöjliggöra åstadkommandet av en samlings- och föreningslokal,

som är behövlig för ortens befolkning eller en väsentlig del

därav, t. ex. arbetarstammen vid någon större industriell anläggning. Däremot

uttrycktes tvekan, huruvida sådana missförhållanden numera i vårt

land förekomma i så stor utsträckning, att lagstiftningens ingripande kan

anses påkallat. Sant är, att någon direkt på denna fråga riktad undersökning

för riket i dess helhet icke blivit verkställd genom offentlig försorg.

För en del av riket föreligger emellertid en sådan utredning i de

nyligen till mig överlämnade andra och tredje delarna av det betänkande

angående jordförhållandena i Värmlands län, som framgått av den enligt

Eders Kungl. Maj:ts bemyndigande av min företrädare i statsrådsämbetet

anordnade s. k. jordundersökningen. Vid denna undersökning har till enskilda

personer inom länets socknar, bolag, som äga jordbruksfastighet

inom länet, vissa tjänstemän m. fl. framställts skriftlig förfrågan, i vad

mån och av vilka anledningar inom .vederbörande socken mött svårigheter

att få tomter till samlingslokaler för folkliga, ekonomiska och kulturella

strävanden av olika slag och vilka utvägar i stället måst anlitas. Svaren

å denna fråga äro till sitt innehåll växlande, men från flera håll har uppgivits

att det, särskilt å mark tillhörig bolag, varit svårt eller omöjligt att

erhålla byggnadstomter för dylika ändamål, och att vissa större bolag ej

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

19

medgiva förvärvande av sådana tomter med äganderätt har även från bolagen

meddelats. En utredning, som är bilagd den s. k. norrlandskommitténs

betänkande av år 1904, giver likaledes bekräftelse åt den erfarenheten,

att de fastighetsägande bolagen ofta äro obenägna att avhända sig smärre

områden inom sina övriga ägor. På en del orter tillhandahåller arbetsgivaren

lokal på villkor, med vilka arbetarna äro tillfredsställda. Men

svårligen kan bestridas, att andra orter finnas, där en nöjaktig lösning av

dylika frågor icke stått att vinna genom överenskommelse. Om man medgiver

önskvärdheten av att i dessa fall bereda utväg för lokalbehovets

fyllande, synes det mig icke äga avgörande betydelse, huruvida fallens

antal är något större eller mindre. Aro de få, så är dock icke denna

expropriationsrätt den enda, som gäller eller föreslås för undantagsförhållanden.

Man har emellertid härjämte uttalat den meningen, att behovet

av samlings- och föreningslokaler bäst skulle tillgodoses därigenom, att

vederbörande kommuner, eventuellt med anlitande av rätten till expropriation

för allmän byggnad, uppförde för ändamålet erforderliga byggnader

och i dem uppläte plats till föreningssammanträden, överläggningar och

föredrag av olika slag. Härigenom skulle, har man förmenat, behövliga

lokaler finnas att tillgå, på samma gång som kommunernas bestämmanderätt

över desamma skulle innebära trygghet för att de icke användes till

ändamål, som vore mera till skada än till gagn. Den förhoppningens att

ifrågavarande behov skulle kunna avhjälpas på detta sätt, torde dock

knappast äga tillräcklig grund i verkligheten. Sannolikt skulle kommunerna

endast sällan vara benägna att ingripa, och ännu mera sällsynt bleve

säkerligen, att en arbetarförening funne sitt lokalbehov på ett nöjaktigt

sätt fyllt genom upplåtelse av plats i en kommunal byggnad. Om ett

verkligt och ej blott ett skenbart resultat skall vinnas, torde det vara nödvändigt,

att expropriation får ske till omedelbar förmån för den ortsbefolkning,

inom vilken lokalbehovet gjort sig gällande, och att den exproprierade

marken med äganderätt tillfaller denna eller representanter för

densamma.

För min del tvekar jag icke att tillstyrka en bestämmelse om expropriationsrätt

i detta syfte. I principiellt hänseende synes mig en dylik

bestämmelse kunna väl försvaras, och den ekonomiska betydelsen därav är

mycket ringa. Att i trakter, där all jord vitt omkring tillhör samma

eller ett fåtal ägare, en byggnadstomt frånskiljes mot full ersättning, kan

icke i detta avseende ingiva några farhågor. Invändningarna torde ock

mera grundas på den betydelse för jordägaren, som frågan ur andra synpunkter

kan hava. Det bör ej bestridas, att expropriation för berörda

ändamål stundom kan för jordägaren medföra påföljder av annan än eko
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Herr Petterssons

i

Södertälje

motion.

20 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

nomisk art, mera kännbara i den mån det kan befaras, att vid expropriationsområdcts

bestämmande ej tages vederbörlig hänsyn till skäliga önskningar

från hans sida, samt att områdets användning ej kommer att i allo

motsvara det allmännyttiga syfte, som föranlett expropriationsrättens beviljande.

Men liknande förhållanden kunna föreligga även vid andra slag

av expropriation, och hänsynen till dem torde ej böra medföra underkännande

av expropriationsändainålet utan .allenast att man söker i största

möjliga utsträckning trygga såväl jordägarens rätt som det allmännyttiga

syftets uppfyllande. Redan 1913 års förslag innehöll föreskrifter i denna

riktning, och det förefaller mig möjligt och lämpligt att genom vissa jämkningar

och tilläggsbestämmelser ytterligare förminska grunden för de mot

förslaget i denna del förefintliga betänkligheterna, utan att dock ändamålet

med förslaget förfelas.»

Herr Pettersson i Södertälje har i sin motion nr 181 hemställt, att

riksdagen för sin del måtte besluta sådant tillägg till förevarande punkt,

att rätt till expropriation av fastighet medgives jämväl för att bereda

befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort plats för anläggning

till förbättrande av tillgången på livsmedel eller andra förnödenheter.

Till stöd härför har anförts:

»I det föreliggande förslaget till lag om expropriation in. in. saknar

man bestämmelser, som kunna möjliggöra för innevånarne å eu viss plats,

vilka önska bilda en konsumtionsförening, att genom expropriation förvärva

mark till uppförande av en handelslokal för sagda förening. I den k.

propositionen i samma ämne, som avlämnades till riksdagen år 1913, förefanns

en dylik möjlighet, i det att i 1 § av lagförslaget stadgades, att

fastighet kunde bli föremål för expropriation för anläggning till förbättrande

av tillgängen pa livsmedel eller andra förnödenheter. I statsrådsprotokollet

av den 7 september 1912 yttrade statsrådet och chefen för

justitiedepartementet bl. a. följande: ''Om än särskilda åtgärder för nämnda

ändamål numera icke så ofta torde vara behövliga, synes dock ett dylikt

behov, när det förefinnes, vara behjärtansvärt’. Lagutskottet tillstyrkte ock

bifall till den ifrågavarande bestämmelsen och åberopade därvid en inlaga

från Kooperativa Förbundet, vari behovet av densamma vitsordades. 1 denna

inlaga meddelades bl. a., att icke mindre än 55 av Kooperativa Förbundets

540 föreningar icke lyckats få sin lokalfråga tillfredsställande ordnad på

grund av jordäganderättsförhållandena, varjämte förbundet sade sig äga.

kännedom om ytterligare ett flertal platser, där såväl jord- som handelsmonopol

existerade, ehuru någon närmare undersökning ej ännu kunnat

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

21

verkställas. Av redogörelsen framgick ock, att på eu del håll visserligen

vederbörande jordägare ställt lokal till förfogande för konsumtionsförening,

antingen kostnadsfritt eller mot låg hyresavgift, men att denna anordning

ej ansetts .vara tillfredsställande. Framförallt klagades över den osäkerhet,

som präglade affärsverksamheten å dylika platser, exempelvis vid ombyte

av förvaltare eller disponent å arbetsplatsen, eller vid konflikter mellan

arbetare och arbetsgivare, vid vilka senare tillfällen särskilt föreningens

leverantörer kunde tänkas komma i en svår situation. Ehuruväl från många

håll vederbörande arbetsgivares uppskattning av konsumtionsföreningens

betydelse vitsordades, saknades ej heller uppgifter om att jordägaren ingripit

i föreningens ledning; sådana ingrepp hade bl. a. skett i form av

förbud för vederbörande förening att tillhöra Kooperativa Förbundet, varigenom

föreningen avstängts från fördelen att göra sina inköp från detta

håll. Slutligen är att märka, att innehavaren av störa jordområden ej sällan

avtalat med affärsmännen å platsen, att ingen ny handelsverksamhet finge

öppnas å sagda områden.

På en av mig gjord förfrågan hos Kooperativa Förbundet, huruvida

de till 1913 års lagutskott meddelade svårigheterna alltfort göra sig gällande,

har svarats, att så är förhållandet, varjämte förbundet ansåg sig på

goda grunder kunna försäkra, att helt visst ett mycket stort antal arbetare

skulle använda sig av kooperationen för nedbringande av sina levnadskostnader,

om de blott ägde tillfälle att erhålla för varuförmedlingen nödvändiga

lokaler. En utvidgning av expropriationsrätten till ifrågavarande

område vore därför, enligt förbundets åsikt, i hög grad av behovet påkallad.

Det synes mig, som om de nuvarande tidsförhållandena vore särskilt

ägnade att framhålla denna frågas betydelse. På grund av den väsentliga

prisfördyringen å livsmedel har från olika håll uttalats önskvärdheten

av att konsumenterna såsom ett effektivt led i kampen mot fördyringen

sammansluta sig för gemensamma inköp.

Att särskilt arbetarna, men ock tjänstemän in. fl. använt sig av denna

hjälpform för att överkomma krisens svårigheter är ju en välkänd sak.

Någon statistik över 1915 års kooperativa verksamhet föreligger visserligen

ej, men i den av dr Karl Hildebrand på offentligt uppdrag utgivna boken

''De svenska statsmakterna och krigstidens folkhushållning’ meddelas några

siffror, som belysa den betydande ökningen inom den kooperativa rörelsen.

Sålunda hade under år 1915 nybildats 106 föreningar med ett insatskapital

av 193,094 kronor, medan motsvarande siffror för år 1914 vore resp. 62 och

53,002 kronor. Antalet till Kooperativa Förbundet anslutna föreningar

uppgick vid 1915 års slut till cirka 700 med cirka 185,000 medlemmar

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

mot resp. 608 och 153,559 motsvarande tid 1914; förbundets egen affärsverksamhet

— som torde ange även föreningarnas utveckling — uppgick

år 1915 till 16,497,640 kronors omsättning, motsvarande en ökning av

66,8 % från år 1914 (ökning föregående år 29,75 %).

Dessa siffror torde tydligt uttrycka, i vilken hög grad konsumtionsföreningarna

bevisat sig vara ett gott hjälpmedel under en tryckande dyrtid.

Det synes därför naturligt, att staten såvitt möjligt underlättar användningen

av detta konsumenternas egna hjälpmedel i kampen för uppehället.

Detta skulle i ej ringa mån ske, om den mångenstädes förefintliga

svårigheten att erhålla mark för handelslokal undanröjdes på samma sätt,

som föreslås beträffande tillvägagåendet å andra intresseområden, nämligen

genom expropriation.»

Herr K. J.

Ekmans

motion.

Herr K. J. Ekman har i sin motion hemställt, att riksdagen ville

besluta, att 1 § 8 punkten skall erhålla följande lydelse: »för att bereda

befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort mark till uppförande

av byggnad för överläggningar eller föredrag, som åsyfta antingen religiös

uppbyggelse eller folkbildning eller ock nykterhetens främjande».

Till stöd härför har motionären anfört:

»1 proposition till årets riksdag, nr 22, med förslag till lag om expropriation

m. in. har Kungl. Maj:t, i anslutning till det av 1913 års

lagutskott framställda sammanjämkningsförslag i ämnet men likväl med

någon ändring därav, i lagförslagets 1 § 8 punkt föreslagit, att expropriation

skulle få äga rum för att bereda befolkningen eller en väsentlig

del därav å en ort mark till uppförande av byggnad för överläggningar

eller föredrag, som åsyfta religiös uppbyggelse, folkbildning, social utveckling,

nykterhetens främjande eller avse annat dylikt ändamål av synnerlig

vikt.

Expropriation innebär en betydande inskränkning i den enskilde

jordägarens rätt. Att en dylik inskränkning göres gällande till förmån

för det allmänna, d. v. s. för kommunen eller för samhället i dess helhet,

har sedan länge ansetts riktigt och befogat. Mera tvivelaktigt är, huruvida

och i vad mån en dylik inskränkning må anses befogad till förmån

för allmänna strävanden, som uppbäras allenast av mer eller mindre privata

sammanslutningar, sådana som de i 102 § omnämnda aktiebok ig och

registrerade föreningar. I sådant fall måste med nödvändighet den fordran

uppställas, att expropriationsrätten icke utsträckes utöver vissa klart och

bestämt angivna gränser. Då fråga är om expropriation för samhällelig

räkning kan man, såsom i förslaget skett, inskränka sig till att i lagen

uppräkna vissa dithörande fall såsom exempel samt i övrigt åt Kungl.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Maj:t överlåta att efter eget beprövande medgiva expropriation i andra

därmed jämförliga fall. Kung]. Magt kan därvid icke gå utöver den allmänna

begränsning, som ligger däri, att expropriationen dock skall ske

för ett erkänt samhälleligt ändamål. Men betänkligare är att åt Kungl.

Maj:t överlämna en dylik generell fullmakt, då fråga är om att för ett

ändamål, som icke direkt avser det allmänna, göra ingrepp i den privata

äganderätten. Någon allmän begränsning av den art, som nyss nämnts,

linnes icke i sådant fall till återhållande av en obehörig utsträckning av

expropriationsrätten. Den enda garanti, som här erbjuder sig, ligger uti

det sätt, på vilket stadgandet om rätten till expropriation avfattas. Och

givet är, att denna garanti blir synnerligen otillfredsställande, om därvid

al 1'' näst vissa exempel uppräknas med rätt för Kungl. Magt att icke allenast

i de sålunda uppräknade tallen utan jämväl i andra därmed likartade

medgiva expropriation.

Med den uppfattning av den enskilda jordäganderättens betydelse,

som kännetecknar vår rättsordning, låter det sig svårligen förena att i

en så ömtålig fråga som den om expropriation av jord för ett icke statligt

eller kommunalt ändamål åt Kungl. Maj:t överlämna att i administrativ

väg träffa avgörande om, huru långt expropriationsrätten utöver

de i lagen angivna exemplen bör utsträckas. Omsorgen om rättsordningens

behöriga upprätthållande synes fordra, att härvid expropriation

icke må ifrågakomma i andra än vissa i lagen bestämt uppräknade fall.

Skulle sedermera under den fortgående utvecklingen behov yppas av expropriation

för något annat liknande ändamål, lärer prövningen av en

sådan fråga böra förbehållas åt Kungl. Maj:t och riksdagen gemensamt

och medgivande därtill sålunda kunna beredas endast genom det nya behovets

inskrivande i lagen.

I fråga om de särskilda ändamål, för vilka uti ifrågavarande hänseende

expropriation skulle kunna ifrågakomma, innehöll 1913 års sammanjämkningsförslag

— mot vilket dock reservation anmäldes av 7 av

utskottets ledamöter — att expropriation skulle få äga rum för främjande

av ''religiös uppbyggelse eller verksamhet till nykterhetens främjande eller

eljest för överläggningar i allmänna frågor eller upplysande föredrag’.

Denna . avfattning är uppenbarligen alldeles för svävande för att kunna

tjäna till säker ledning vid utövningen av rätten att medgiva expropriation.

I Kungl. Maj:ts proposition till årets riksdag formuleras stadgandet så,

att rätten skulle avse lokaler för ''överläggningar eller föredrag som åsyfta

religiös uppbyggelse, folkbildning, social utveckling, nykterhetens främjande

eller avse annat dylikt allmänt ändamål av synnerlig vikt’. I vissa

avseenden innebär sålunda Kungl. Maj:ts förslag eu närmare begränsning

s. 24 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

24 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

av expropriationsrätten. Men i själva verket kvarstår samma obestämdhet

och tänjbarhet som i det förra förslaget. De nu begagnade uttrycken

torde väl så mycket som de i sammanjämkningsförslaget begagnade fresta

till en obehörig utsträckning av expropriationsrätten till förfång för den

privata jordäganderätten. Härförutom synes det föreslagna stadgandet

lida av en viss oklarhet så till vida, att det kan förefalla osäkert, huruvida

orden ''överläggningar eller föredrag’ verkligen hänföra sig till alla

de därefter uppräknade verksamhetsgrenarna eller endast till den först

nämnda, nämligen åstadkommande av ''religiös uppbyggelse’.

Vad särskilt angår det i Kungl. Maj:ts proposition upptagna nya

ändamålet ''överläggningar eller föredrag, som åsyfta social utveckling’,

synes något särskilt behov av expropriation för dess tillgodoseende icke

förefinnas" Den sociala utvecklingen framgår ur det religiösa, kulturella

och ekonomiska livet i samhället och är icke någon fristående företeelse

utom eller vid sidan därav. Att medgiva expropriation för beredande av

tillfälle till överläggningar eller föredrag som avse ''social utveckling’,

skulle i själva verket vara att ställa expropriationsrätten till förfogande

för allt, som på något sätt berör samhällets religiösa, kulturella eller ekonomiska

och därmed även politiska utveckling eller, med andra ord, det

vore att medgiva möjlighet till expropriation i en fullkomligt obegränsad

utsträckning.»

Motionerna äro uttryck för den meningsskiljaktighet, som, enligt vad

kant är, fortfarande förefinnes i fråga om de expropriationsändamål, som

omförmälas i förevarande punkt av det kungl. förslaget. Från ena hållet

betraktar man såsom en avsevärd brist i detta förslag, att det icke medgiver

expropriationsrätt jämväl till främjande av vissa kooperativa företag,

särskilt konsumtionsföreningar. Från annat håll icke blott motsätter man

sig en dylik utvidgning, utan anför även betänkligheter i fråga om vissa

i det-kungl. förslaget upptagna expropriationsändamål.

•Emellertid torde den önskan vara ganska utbredd, att meningsmotsättningen

i förevarande punkt icke må få verka till hinder för ett positivt

riksdagsbeslut i detta viktiga lagärende. Utskottet har trott sig bäst tjäna

detta önskemål genom att framlägga ett förslag till samlingslinje; och har

utskottet vid arbetet härå kommit till den uppfattning, att anslutning i sak

till den av det kungl. förslaget intagna medlingsståndpunkten är den väg, å

vilken den åtrådda enigheten bäst står att vinna. Vid sådant förhållande

har utskottet funnit sig icke böra förorda bifall vare sig till herr Jakob

Petterssons eller till herr K. J. Ekmans motion, den senare, i vad den

avser saklig ändring i det kungl. förslaget. I redaktionellt hänseende åter har

s. 25 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

25

utskottet förordat vissa jämkningar i riktning mot en närmare överensstämmelse

med det av 1913 års lagutskott framlagda sammanjämkningsförslaget.

Herrar Andersson i Grimbo och Olsson i Berg hava uti sin motion

yrkat, att förevarande punkt och såsom följd därav jämväl 106 och 107 §§

i lagförslaget icke måtte av riksdagen bifallas.

Till stöd härför hava motionärerna anfört:

»Uti Kungl. Maj:ts proposition, nr 22, i förslag till lag om expropriation

är bland annat upptaget, när expropriationsrätt skall få förekomma.

Det är tydligt, att dylik rätt ej bör medgivas annat än, då det föreligger

trängande skäl, i så måtto nämligen, att, då det gäller mark, det jordområde

det är fråga om, är absolut nödvändigt för något visst allmänt ändamål,

eller att område för avsett ändamål ej på annat sätt kan anskaffas.

I Kungl. Maj:ts berörda förslag föreslås i 1 § mom. 9, att expropriationsrätt

skulle tillämpas ''för åstadkommande på det allmännas bekostnad

av skogs återväxt å skogsmark, som är genom kalhuggning eller på

annat sätt ödelagd och ej utgör nödig betesmark’.

Av §§ 106 och 107 framgår det, att dylik rätt skulle tillkomma

kronan, den kommun där området förefinnes, eller landsting eller skogsvårdsstyrelse

inom landstingsområdet.

Gärna medgives, att allt vad som kan göras för skogsodlingens främjande,

bör göras, men här föreliggande förslag i detta avseende torde vara

opåkallade. Visserligen får en del markområden, som äro lämpliga för

skogskultur, ligga öde, men denna anmärkning drabbar både stat och kommun

såväl som den enskilde. Ja, det torde vara en lätt sak påvisa många

fall, där det får anses för en oförlåtlig försummelse av såväl staten som

kommunerna att låta deras nu ägande, mången gång stora markområden

ligga för ''fäfot7. Vad skulle det tjäna till att i detta avseende utsträcka

expropriationsrätten? Jo, säkerligen en mängd trakasserier och bråk inom

kommunerna.

Det torde ej heller för staten föreligga något behov att på så sätt

anskaffa skogsmark, förty hittills har årligen erbjudits staten till inköp

femton å tjugu gånger så mycket som den kunnat köpa.

Beträffande kommuner, landsting och skogsvårdsstyrelser torde ej

kunna påvisas ett enda fall, då dessa ej kunnat få köpa så mycket skogsmark

de önska — men väl att den mark de möjligen innehaft blivit vanskött

eller icke blivit skött alls.»

Förevarande bestämmelse i 9 punkten av 1 § var upptagen i det

för riksdagen år 1913 framlagda förslaget utan att då bliva föremål för

någon gensaga. Dessförinnan har, såsom framgår av redogörelsen å sid. 5,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 21 käft. (Nr 24.) 4

Punkt 9.

Herrar

Anderssons

i Grimbo

och Olssons

i Berg

motion.

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Flinkt 12.

Herrar

Andersons

i Råstock

och Strids

motion.

frågan om rätt till expropriation för ifrågavarande ändamål ett par gånger

motionsvis dragits under riksdagens prövning. Det synes utskottet, som

om den föreslagna bestämmelsen borde godkännas. Ur nationalekonomisk

synpunkt kan den bliva av betydelse till åstadkommande av återväxt på

sådana före tillkomsten av nuvarande lagstiftning om enskilda skogar skövlade

skogsmarker, åt vilka deras ägare icke ägna någon omsorg. Dessutom

är den till ägarnas skyddande mot obefogade ingrepp i deras rätt genom

stadgandena i 106 och 107 §§ av förslaget omgärdad med enligt utskottets

förmenande fullt betryggande garantier. Utskottet har därför icke i anledning

av motionen föreslagit någon ändring i den kungl. propositionen.

Herrar Anderson i Råstock och Strid hava i sin motion yrkat, att

riksdagen ville besluta, att förevarande punkt måtte erhålla följande lydelse:

»för linbana — — — — — — — — — — — —

orten, så ock för torvindustri, därest fråga är om företag, vilket prövas

vara till större gagn för det allmänna»;

och i sammanhang därmed hemställt, att till 10 § måtte göras följande

tillägg:

»Vid expropriation av torvmosse må vid fastställande av expropriationsersättning

icke heller tagas i beräkning värdestegring, som uppkommit

genom köp och försäljning i spekulationssyfte, utan endast till det

värde, som torvmossen i och för sig kan anses innehava.»

Till stöd härför har anförts:

»I en av huvudstadens morgontidningar lästes följande: ''De småländska

torvmossarna ha börjat stiga i pris. Långväga spekulanter resa omkring

för att på ort och ställe undersöka torvmossarna, men bönderna, som ana,

att de gömt på något värdefullt, vilja icke sälja, utan dyrka upp priset

på mossarna.’ Tidningen sluter därav: ''Spekulationen är sålunda redan

i full gång, innan ännu torvfrågan är löst.’

Liknande notiser observeras allt emellanåt i pressen, och det saknas

ej heller uppgifter om att till och med utländskt kapital hållit sig framme

i ändamål att för en billig penning förvärva svensk jord, som kan antagas

bliva värdefull. Enligt uppgifter, som torde vara fullt tillförlitliga, innehaves

för närvarande äganderätten till omkring 20,000 hektar mossar direkt

eller indirekt av utländskt kapital. Även om man utgår från att sannolikt

endast den mindre delen av denna areal utgöres av bränntorvmossar, så

framgår dock otvetydigt den tendens till även utländsk spekulation, som

ovan antytts.

Om således redan tidigare spekulationslusten framträtt i fråga om torvmossar,

så torde de f. n. rådande exceptionellt höga priserna på bränntorv

vara ägnade att ännu mera stimulera en osund spekulation även på detta område.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

27

I utlandet har den stora vikten av att det allmännas intresse tillvaratagos

i avseende å jämväl torvmossar allmänt insetts. Så lärer t. ex.

såväl i Holland som Tyskland särskild lagstiftning om mossars utnyttjande

vara för handen, och enligt uppgift torde man i Norge snart vara färdig

att lagstifta angående förvärv av större mossar, i det att lagförslag redan

skall finnas utarbetat.

Även om det i samband med i prop. nr 22 framlagda förslag till lag

om expropriation icke kan upptagas, vare sig frågan om vad som bör

iakttagas för ett rationellt utnyttjande av våra bränntorvmossar, eller frågan

om bestämmelser rörande förvärv av dylika, torde dock därutav ingalunda

följa, att man bör underlåta att nu göra vad göras kan, och anse vi fördenskull

att ett införande av rätt till expropriation för torvindustriens

behov kan ifrågasättas.

Ett förhållande, som vi i detta sammanhang icke anse oss kunna uraktlåta

att beröra, är det värde, som borde beräknas för den händelse att

vid förvärv av torvmosse för det allmännas räkning eller för företag av

större gagn för orten det skulle behöva anlitas expropriationsförfarande.

Även om man, från samhällelig synpunkt sett, borde hava full rätt att,

vid expropriation av en torvmosse, som i ägarens hand varit fullkomligt

eller i det närmaste värdelös, endast taga hänsyn till det intrång och de

övriga olägenheter, som genom mossens exploaterande i syfte att åstadkomma

billigt bränsle åsamkas innehavaren-ägaren, och alltså för helt liten

ersättning borde kunna förvärva torvmos''se, torde med nuvarande samhällsförhållanden

en dylik inlösningsgrund hava ringa utsikt att bliva av statsmakterna

fullt godkänd, och anse vi oss därför för det närvarande icke

böra ifrågasätta ett helt införande av en sådan värderingsprincip.

Under alla förhållanden, och då väl i grunden ett expropriationsförfarande

avser att tjäna stora allmänna intressen genom åstadkommande

av så rimliga inlösningsvillkor som möjligt, anse vi oss böra på det kraftigaste

framhålla vikten av att vid bestämmande av inlösningspris vid expropriation

av torvmossar största möjliga hänsyn måtte tagas till här anförda

samhälleliga synpunkter. Vi anse oss ha så mycket större anledning att

framhålla detta, som redan i gällande lag och även i det nu framlagda

lagförslagets paragraf 10 med full rätt fastslagits principen om, att vad

som företagits i avsikt att otillbörligt höja expropriationsersättning icke må

tagas i beräkning vid ersättnings bestämmande.

Samma grundsyn skall enligt vår mening anläggas vid värdering av

torvmosse, som inköpts i spekulationssyfte, och alltså i sådant fall icke hänsyn

tagas till genom spekulation uppkommen konstlad värdestegring.

Vi anse således fullt berättigat och av behovet oundgängligen påkallat,

att från det allmännas sida åtgärder vidtagas, som åtminstone i någon mån

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Utskottet.

äro ägnade att motverka ett hänsynslöst uppjobbande av priset på våra för

bränntorvstillverkning tjänliga mossar, emedan eljest enligt vårt förmenande

en utav de viktigaste, för att icke säga den viktigaste förutsättningen för

en rationellt bedriven torvindustri, nämligen tillgången på för ändamålet

lämpliga mossar till rimligt pris, äventyras.

En dylik åtgärd, som torde vara ägnad att något avkyla spekulationslusten

i fråga, vore helt säkert ett införande av torvmossar som expropriationsobjekt

i den av Kungl. Maj:t i proposition nr 22 föreslagna nya expropriationslagen

och därjämte vissa normer att följa vid fastställande av

expropriationsvärde.»

Med sitt förevarande förslag; svnas motionärerna avse väsentligen att

förebygga osund spekulation i torvmossar och den uppdrivning av priset

å detta slag av jordegendom, som till hinder för en rationellt bedriven

torvindustri kan vara att av nämnda anledning befara. För vinnande av

detta syfte, även om det må vara behj ärtan svårt, lärer emellertid expropriationsrätt

ej kunna tillgripas, så mycket mindre som motionärerna ej

ens antytt, vem en sådan rätt skulle tillkomma. Skulle missförhållanden

i angiven riktning framträda, lära andra botemedel däremot böra sökas.

Om och i den mån tvångsförvärv av torvmossar må vara nödigt lör något

allmänt ändamål av den art, som i övriga punkter av 1 § angives, är

givetvis expropriation på sådan grund medgiven; men att därutöver för

detta slag av fastighet stadga en särskild expropriationsrätt, för vilken

annan grund än den ovan angivna ej kan uppställas, lärer icke kunna tillrådas.

Utskottet har av sådan anledning funnit motionärernas framställning

icke föranleda till ändring i Kungl. Maj:ts förslag.

4 §•

Utöver de handlingar, som enligt 1913 års förslag skulle fogas vid

expropriationsansökningen, har i nu framlagda förslaget i första stycket

av förevarande paragraf tillagts utdrag av fastighetsregistret såvitt fastigheten

angår, därest sådant register är för orten upplagt. Tydligen bör

dylikt utdrag fogas jämväl vid ansökan enligt andra stycket, och har utskottet

i nämnda stycke företagit en ändring för detta ändamål.

Enligt förslagets tredje stycke skall fastighetens ägare och innehavare

lämnas tillfälle att avgiva yttrande, huruvida han med anledning

av den olägenhet expropriationen kan medföra för honom eller eljest har

något att erinra mot ansökningen. Understundom kan emellertid en dylik

erinran med fog göras jämväl av annan, t. ex. granne, och har det därför

synts utskottet lämpligt, att tillfälle till yttrande lämnas utom ägare

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

29

och innehavare av den fastighet, som skall tagas i anspråk för cxpropriationsändamålet,

jämväl annan, som kan av expropriationen lida men. Särskild

bestämmelse angående det sätt, varå yttrande från annan än fastighetens

ägare och innehavare bör inhämtas, torde ej vara erforderlig. Kungörelse

på sedvanligt sätt i orten om den sökta expropriationen med erinran

om den rätt att däröver avgiva yttrande, som här avses, lärer vara

för ändamålet tillräcklig.

5 §•

I andra stycket har utskottet i överensstämmelse med sin vid 4 §

3 stycket uttalade uppfattning därom att även andra berättigade intressen

än ägarens eller innehavarens av den fastighet, som av expropriationen direkt

beröres, här skola vinna skäligt beaktande, föreslagit uteslutning av

orden »vars rätt är i fråga».

10 §.

Såsom följd av vad utskottet om herrar Andersons i Råstock och

Strids motion vid 1 § anfört, har utskottet icke heller vid 10 § i anled- Råstock och

ning av nämnda motion hemställt om någon ändring i det kungl. förslaget. Str\^nmo''

36 §.

Utskottet finner det ligga i sakens natur, att expropriationsnämnden

även utan det i andra stycket föreslagna stadgandet äger rätt att införskaffa

det underlag för sitt avgörande, som den kan finna nödigt, och att

i sådant syfte höra part eller sakkunnig eller att på annat sätt inhämta

närmare upplysningar. Ett uttryckligt angivande av denna nämndens

befogenhet skulle tilläventyrs kräva ytterligare processuella föreskrifter

angående parts rätt att, åtminstone under vissa förhållanden, få före

avgörandet avgiva påminnelser och eventuellt förebringa motbevisning eller

dylikt. Vad nämnden i ena eller andra hänseendet lämpligen bör åtgöra

synes tryggt kunna överlämnas till nämndens eget bedömande, och har utskottet

av sådan anledning ansett lämpligast, att ifrågavarande andra stycke

av paragrafen utgår.

48 §.

Utskottet har här företagit en ändring av redaktionell natur.

53 §.

hör undvikande av den tolkning, att orden »expropriationsersättningen

i sin helhet» skulle innebära förutom ersättning, som enligt 47 §

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Herrar Liibecks

och

v. Hofotens

motion.

Utskottet.

blivit av rätten fastställd, jämväl ränta därå, har utskottet ansett lämpligt,

att orden »i sin helhet» utgå.

59 §.

Herrar Liibeck och v. Hofsten hava i sin motion påyrkat den ändring

i förevarande paragraf, som framgår av följande anförande i motionen:

»Förfarandet vid fastställande av enskild överenskommelse synes, då det

gäller elektriska ledningar och dylikt, vara mycket besvärligt. Rätten borde

i stället kunna få avgöra, om den träffade överenskommelsen är av sådan

betydelse, att tredje mans rätt beröres. Bevisning härom kan vid fråga

om elektriska ledningar i flertalet fall ganska lätt förebringas medelst

gravationsbevis och taxeringsbevis jämte utredning om intrångets storlek.

Om rätten finner, att intrånget icke rubbar säkerheten för inteckningshavare

och andra fordringsägare, vilket nog är det vanligaste vid fråga

om elektriska ledningar, bör det enskilda avtalet kunna utan vidare fastställas.

— Endast i motsatt fall torde särskilt medgivande från fordringsägare

böra ifrågakomma.»

Utskottet har funnit motionen vara av praktiska skäl förtjänt av

bifall. Emellertid har utskottet ansett lämpligast, att de därav föranledda

ändringarna icke införas i 59 § utan bland de särskilda bestämmelserna

om expropriation för elektriska svagströmsledningar, där de återfinnas i

95 § i dess av utskottet föreslagna lydelse.

65 §.

Med den formulering, denna paragraf fått i Kungl. Maj:ts förslag,

är den möjligheten icke utesluten, att en person, som fått sitt yrkande om

återförvisning enligt 64 § genom laga kraftägande utslag ogillat, skulle

kunna få sitt sålunda ogillade yrkande om ersättning för skada eller intrång

ånyo prövat i vanlig doinstolsväg. För undvikande av den uppfattning, att

så skulle kunna ske, har utskottet föreslagit en ny lydelse av 65 §.

I sammanhang härmed har utskottet ansett lämpligt att i lagtexten

något närmare angiva, vad förevarande paragraf innebär. Om skada, som

föranledes av expropriationen, är sådan att den kunnat förutses vid expropriationsnämndens

förrättning, anses den vara förutsedd och uppskattad av

nämnden. Den av nämnden bestämda expropriationsersättningen innefattar

alltså gottgörelse för all dylik skada, oavsett när den uppkommer. År

skadan däremot av den beskaffenhet, att den icke kunnat förutses av nämnden,

har man att skilja mellan det fallet, att skadan uppkommer före

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Lagutskottet» utlåtande Nr 24.

expropriationsrnålets slutliga avgörande, och det fallet, att den uppkommer

först efteråt. I det förra fallet tillerkännes den skadelidande i 64 § rätt

att begära återförvisning till expropriationsnämnden, som värderar skadan

enligt vanliga expropriationsgrunder. Men begagnas icke denna möjlio-het

eller uppstår skadan först efter expropriationsrnålets slut, har expropriationslagstiftnmgen

ej vidare någon tillämpning. Huruvida och till vilket belopp

den skadelidande äger rätt till ersättning för skadan, skall då bedömas

etter samma grunder, som om skadans uppkomst icke stode i samband

med . expropriationen, och tvist om sådan ersättning får prövas av domstol

i vanlig rättegångsväg.

66 §.

Herrar Liibeck och v. Hofsten hava i sin motion hemställt om sådan HZT

ändring i denna paragraf, som kunde föranledas av följande anförande i v. HofsTen»

motionen: motion.

»På sätt svenska vattenkraftföreningen och svenska elektricitetsföreningen

i gemensam skrivelse till Konungen redan den 28 juni 1910 framhållit

har erfarenheten givit vid handen, att dagarvoden för expropriationsnämnders

ledamöter i regeln beräknades oskäligt högt, nämligen 50 å 75

kronor förutom resor och vivre. Som följd härav hade det visat sio-, på

sätt i berörda inlaga utförligt exemplifierades, att i fråga om elektriska

kraftledningar expropriationskostnaden ofta översteg själva skadeersättningen.

Det var därför med tillfredsställelse man fann, att 1910 års kommitteförslag

upptog bestämmelser om resekostnadsersättnino- efter tredje

klass i gällande resereglemente samt därutöver 25 kronor per da<» till ordföranden

och 15 kronor till ledamot i nämnden. Denna begränsnino- föreoannor

eJ * nu föreliggande förslag, enligt vilket expropriationskostnad

bestämmes av rätten, om överenskommelse ej träffas. Emellertid synes

det på anförda skäl önskligt att återinföra samma eller liknande be°Tänsmng

som i 1910 års försko-.»

De av motionärerna omförmälda i 1910 års kommittéförslag intagna utskottet.

bestämmelserna om vissa grunder för ersättning åt ordföranden och ledamöterna

i expropriationsnämnder blevo i det till grund för propositionen

till 1913 års riksdag ursprungligen utarbetade, till lagrådet remitterade

förslaget utbytta mot en hänvisning till vad därom särskilt kunde bliva

stadgat, därvid såsom skäl åberopades, att nämnda grunder torde böra

bestämmas i administrativ ordning.

Stadgandet fick i samma proposition sin jämväl nu föreslao-na lydelse

efter hemställan av lagrådet, som anförde: °

#

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

»Att, såsom i förevarande lagrum förutsattes skola ske, fastställa

allmängiltiga grunder, efter vilka ordförande oeh ledamöter i expropriationsnämnd

skola åtnjuta ersättning för uppskattningen, torde stöta på

stora praktiska svårigheter. Ena gången kan det gälla ett vidlyftigt och

invecklat expropriationsärende, varför kräves ett tidsödande förberedande

studium av handlingarna, åtminstone från ordförandens sida, den andra

o-åno-en åter ett ärende, vars hela behandling av nämnden är undangjord

på °en eller annan timme. Vid expropriation för en järnväg inträffar i

allmänhet, att flera särskilda expropriationsmål handläggas samma dag av

expropriationsnämnder med delvis växlande sammansättning.

Med hänsyn till det anförda hemställes, att bestämmelsen i fråga

undergår sådan ändring, att i enlighet med nu gällande ordning det anförtros

åt rätten att bestämma beloppet av den ersättning för uppskattningen,

som skall utgå till ordförande och ledamöter i expropriationsnämnd,

för den händelse överenskommelse därom ej träffas.»

Med åberopande av vad lagrådet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att herrar Löbecks och v.^Hofstens motion i nu ifrågavarande del

icke måtte föranleda någon ändring i det kungl. förslaget.

68—70 §§.

Av de i dessa paragrafer innefattade stadganden hava 68 § 1 stycket

och 69 § 1 stycket 2 punkten samma innehåll som 68 § i 1913 års

sammanjämkningsmemorial. De övriga stadgandena inflöto i det år 1916

till lagrådet remitterade förslaget och anförde departementschefen angående

dem bl. a. följande: . , „ . , .

Departe- »Då lösesumman för fastigheten ej skall inbegripa ersättning foi

mentschefen d&rk verkställda anläggningar, har den lösningsberättigade ej heller något

befogat anspråk på att allenast genom denna lösesummas erläggande bliva

ä^are av dylika anläggningar. Antingen få dessa särskilt lösas av honom,

efler också måste ägaren vara berättigad att bortföra desamma, i den mån

sådant är möjligt. Ehuru den, som löser fastigheten, icke bör vara skyldig

att lösa jämväl anläggningarna, torde rätt därtill böra tillerkännas

honom. Om ''lösningsförfarandet sålunda utsträckes till hela fastigheten i

dess dåvarande skick, är detta utan tvivel i de flesta fall till synnerlig

fordel för ägaren; han får därigenom anläggningarnas fulla värde ersatt,

under det att vid deras bortförande endast någon mycket ringa del av

värdet torde kunna bevaras. Kommer lösen av anläggningarna ej till

stånd och vill ägaren därför bortföra dem, bör han emellertid vara skyldig

att dessförinnan lämna ersättning för ämnen, som tilläventjn-s för desamma

tagits från fastigheten. Att så skett i någon mera betydande om
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 33

fattning torde dock bliva sällsynt, då i regel endast smärre fastighetsdelar

exproprieras.

Enligt nu angivna huvudgrunder hava i förslaget införts bestämmelser,

vid vilkas avfattande ledning hämtats från vad i lagen om nyttjanderätt

till fast egendom är stadgat för den händelse, att arrendator,

som skall lämna arrendet, nedlagt kostnad å fastigheten. Den ersättning,

som skall förekomma, bör i varje särskilt fall bestämmas av expropriationsnämnden

och tiderna för de olika lösnings- och ersättningsanspråkens

framställande hava därför utsatts så, att detta skall låta sig göra. Bestämmelse

om rätt att lösa anläggningar har intagits i 68 §, som sålunda

kommer att angiva de fall, i vilka lösen får ske. Stadgandena om lösesummans

bestämmande samt om rätt att bortföra ei lösta anläggminsar

mot ersättande av ämnen, som till dem tagits från fastigheten, hava fått

sin plats i två nya §§, med numren 69 och 70.»

Vid dessa paragrafer anförde två ledamöter av lagrådet följande vid Lagrådet

förslagets granskning: 1916-

»Därest den, som instämmer talan om lösningsrätt, icke i stämningen

yrkar att jämväl få lösa byggnad eller annat, som påkostats fastigheten,

blir exproprianten ställd i valet mellan att avstå detta mot ett av

motparten bestämt pris eller att bortföra detsamma och återställa, fastigheten

i det skick, vari den vid expropriationen befann sig. Den förlust,

som i regel är en given följd av denna expropriantens ogynnsamma ställning,

får i viss mån karaktären av ett förverkande, som åtminstone i de

fall, då lösningsrättens förutsättningar inträtt utan expropriantens eget

förvållande, icke kan anses överensstämma med billighet. Men även där

exproprianten genom försummelse eller annorledes kan anses själv hava

föranlett, att lösningstalan kunnat anställas, synes det mindre billigt, att

i anledning härav stadgas en påföljd, som för exproprianten innebär en

förmögenhetsförlust, vilken icke kan lämpas efter försummelsens beskaffenhet.

Det kan ock anmärkas, att de från arrendelagen hämtade bestämmelserna

i 70 § av förslaget icke äro lämpliga, då här fråga icke är om

kostnad, som nedlagts å annans fastighet. Om eu arrendator å den av

honom arrenderade fastigheten nedlägger kostnad utan att därtill vara

förpliktad, torde han i allmänhet med större eller mindre säkerhet kunna

beräkna den vinst, han under arrendetiden härav kan hämta, men någon

motsvarighet härtill föreligger icke i förevarande fall.

Därest man föreskriver, att lösningsrätten skall omfatta fastigheten i

dess helhet och således även avse därå uppförd byggnad och annat, som

tillhör fastigheten, ävensom att i övrigt beträffande fastighetens värde regBiliang

till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 21 käft. (Nr 24). 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

lerna om expropriationsersättning skola tillämpas, då lösningsrätten utövas,

synas häremot avgörande betänkligheter icke kunna anföras. Det för

1913 års riksdag framlagda förslaget intog ock denna ståndpunkt, vilken

jämväl företräddes av lagutskottet. Om med hänsyn till vad ovan anförts

en återgång till det äldre förslagets bestämmelser härutinnan synes påkallad,

följer härav, att 68 § sista stycket, 69 § första stycket första

punkten samt andra stycket ävensom 70 § böra utgå.»

Departe- Vid ärendets förnyade föredragning i statsrådet förmälde departe
ån«/oårtfliiS.

mentschelen: . .

»Jämte det lagrådets flesta ledamöter till stöd för sin uppfattning,

att stadgandena i 5 § tredje stycket av förslaget äro obehövliga, hänvisat

till bestämmelserna om rätt att'' under vissa förutsättningar lösa exproprierad

egendom, hava två av samma ledamöter vid 68—70 §§ i förslaget

hemställt om ändringar, genom vilka lösningsrätten skulle erhålla väsentligt

mindre betydelse än enligt det remitterade förslaget. Anledningarna

till att sistnämnda förslag i denna del skiljer sig från tidigare förslag angåvos

av mig vid remissen till lagrådet, och jag kan nu i all huvudsak

mskränka mig till att åberopa vad jag då anförde. Obestridligt är, att

lösningsrättens utövande enligt det remitterade förslagets bestämmelser

stundom kan leda till förlust för den, från vilken egendom löses, men

då skulden till lösningsrättens inträdande ligger hos honom, synes det vara

mindre obilligt, att han utsättes för möjligheten av en sådan förlust, än

om den lösningsberättigade vid utövning av sin rätt skulle underkastas

alltför ogynnsamma ekonomiska villkor. De föreslagna stadgandena, som

till sina grunder överensstämma med motsvarande bestämmelser i gällande

expropriationsförordning och av två ledamöter i lagrådet lämnats utan anmärkning,

torde därför böra bibehållas.»

Herr Pet- Herr Pettersson i Södertälje har i sin motion nr 252, med åbero
Södertäije

pande av ovanintagna yttrande utav två ledamöter av lagrådet, yrkat, att

motion. 68 § 2 stycket, 69 § 1 stycket 1 punkten och 2 stycket samt 70 §

måtte utgå ur förslaget.

Utskottet. Med hänvisning till vad departementschefen anfört hemställer ut
skottet,

att nämnda motion icke måtte föranleda någon ändring i det

kungl. förslaget.

71 §•

Herrar Lti- Vid första stycket i denna paragraf hava herrar Liibeck och v. Hof
becks

och v. ~ J *

Hofstens sten anfört:

motion.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

35

»Rätt till undersökning (stakning och dylikt) kan av Konungens

befallningshavande medgivas, då ändamålet är sådant som i 1 § avses.

Då emellertid i sistnämnda paragraf elektriska starkströmsledningar ej

finnas upptagna, torde för tydlighets skull i 71 § böra intagas hänvisning

jämväl till 1 § i lagen den 27 juni 1902 om elektriska anläggningar.

»

Då i 1 § av lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa bestäm- utskottet.

melser om elektriska anläggningar, stadgas, att då jord eller lägenhet enligt

nämnda § skall avstås eller upplåtas, vad i lagen om expropriation i

allmänhet stadgas skall äga motsvarande tillämpning, finner utskottet det

i motionen påyrkade förtydligandet icke vara erforderligt.

Vid andra stycket i 71 § hava herrar LiibecJc och v. Hof sten i

motion anfört:

Sill Herrar Lwbecks

och

Enligt andra stycket i 71 § skall sökanden minst 14 dagar i förmotion™

väg underrätta

fastighets ägare eller innehavare om förundersökning.

Denna bestämmelse torde hava tillkommit med tanke närmast på enstaka

fastigheter och kan därvid anses lämplig, men skulle beträffande stakning

av järnväg, landsväg, 4 kraftledning, linbana eller andra ledningar

av större utsträckning stundom göra rätten till förundersökning ganska

illusorisk eller vålla betydande dröjsmål, då man sällan kan på förhand

avgöra vilka fastighetsägare respektive arrendatorer, som av stakningen

kunna beröras. Till undvikande av denna olägenhet synes bestämmelse

böra tillfogas om delgivning i dylika fall endast genom annons i ortens

tidningar enligt närmare föreskrift av Konungens befallningshavande.»

Otvivelaktigt kan i sådana fall som motionärerna omförmäla under- utskottet.

rättelseplikten bliva ganska betungande. Men det synes utskottet, som

om fastighetens ägare bör kunna hava grundade anspråk på, att skäliga

garantier finnas för att han erhåller underrättelse om undersökningen. I

anledning härav har utskottet ansett sig icke kunna förorda ett så förenklat

underrättelsesätt som motionärerna föreslagit. Däremot har det

synts utskottet, att det i förevarande avseende kunde vara tillräckligt

sörjt för ägarens intresse, om sökanden kan visa, att underrättelse blivit

avlåten. Utskottet har jämväl funnit det böra meddelas särskilda föreskrifter

för det fall, att ägaren icke vistas å känd ort inom riket. I

enlighet härmed har utskottet givit ifrågavarande stycke en ny lydelse.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

82 §.

Enligt andra punkten av denna paragraf i Kungl. Maj:ts förslag

skall ägare eller den, som kan åberopa sig på arrende- eller hyresavtal,

icke vara pliktig att avflytta från av honom bebodd byggnad å det av

den avsedda expropriationen berörda området förr än å den nästinstundande

fardagen för avträde av förhyrd lägenhet. Det synes emellertid,

som om även den, som bebor byggnad på grund av undantagsavtal eller

annat avtal, som icke kan anses omfattat av begreppen arrende- och

hyresavtal, borde hava samma rätt till fardag. Utskottet har med anledning

härav föreslagit en jämkning i paragrafen.

94 §.

Utskottet föreslår en ändring i denna paragraf i syfte att dess bestämmelser

må gälla vid expropriation av nyttjanderätt för elektriska

svagström sledningar icke endast då fråga är om egendom, som i 90 §

sägs, utan i varje fall och oavsett av vad beskaffenhet egendomen är. Då

expropriation av nyttjanderätt för dylik ledning äger rum, kan ledningen

vara av jämförelsevis ringa omfattning och därav förorsakat intrång eller

men skäligen obetydligt. Erfarenheten visar emellertid, att dylika ledningar,

särskilt i närheten av större samhällen, ofta växa i omfattning

och trådantal, så att de bliva ej blott synnerligen vanprydande utan även

allvarsamt menliga för den, över vars område de äro framdragna. Att

expropriationsnäinnden alltid skulle kunna taga behörig hänsyn till en

dylik möjlig utveckling lärer ej kunna påräknas. En uppskattning, som

stadgade ersättning ej blott för vid expropriationen förhandenvarande

skada och intrång utan även för sådan skada och sådant intrång, som beräknades

kunna följa av ledningens möjliga utbyggnad, skulle alltså lätt

kunna bliva obillig mot antingen jordägaren eller expropriationssökanden.

Utskottet har för undvikande av att vare sig den ene eller den andre må

bliva lidande på uppskattningen ansett lämpligt, att ersättningen städse

bestämmes efter den redan uppkomna skadan eller det redan gjorda intrånget

och att i fråga om skada eller intrång, som senare inträffat, talan

må i brist på åsämjande föras vid domstol.

95 §.

Beträffande det av utskottet i denna § föreslagna stadgandet får

utskottet hänvisa till vad ovan vid 59 § anförts. De i Kungl. Maj:ts för
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 37

slag i 95 § intagna bestämmelserna hava av utskottet sammanförts såsom ett

första stycke i 96 §.

96 §.

Utskottet har som första stycke i denna paragraf sammanfört bestämmelserna

i 95 § i Kungl. Maj:ts förslag, infört ett nytt andra stycke

och som tredje stycke upptagit 96 § i Kungl. Maj:ts förslag.

Vid andra stycket av 95 § i Kungl. Maj:ts förslag hava herrar

Lubeck och v. Hofsten i sin motion anfört:

»I andra stycket föreskrives, att ledning, som på grund av ändrade

förhållanden vållar betydande olägenhet för fastighet, må på bekostnad

av ledningens ägare ändras eller flyttas, där sådant kan ske utan synnerligt

men för ledningen. Denna bestämmelse kan bliva mycket betungande

för ledningar i närheten av bebyggda orter, där redan vid ledningars

framdragande marken ofta nog betraktas som byggnadstomt och ersättning

utbetalats därefter. Enligt 1910 års kommittéförslag skulle flyttning

av ledning i sådana fall ske på fastighetens bekostnad. Under alla förhållanden

synas uttryckliga föreskrifter om reglerande av tidigare utgiven

skadeersättning böra lämnas.»

I propositionen till 1913 års riksdag föreslogs ett stadgande av innebörd,

att kostnaden för ändring eller flyttning av förevarande slag skulle

gäldas av fastighetens ägare. Lagutskottet ansåg det vara billigt, att jämväl

i de fall, då ändring eller flyttning jämlikt andra stycket ifrågakomme,

kostnaden därför borde gäldas av ledningens ägare, synnerligast

som denne i regel måste antagas vara i stånd att ombesörja en dylik åtgärd

för mindre kostnad än fastighetens ägare.

Utskottet finner anledning ej föreligga att frångå denna av riksdagen

1913 godkända ståndpunkt.

För att ledningens ägare skall kunna anses skäligen pliktig att på

egen bekostnad ändra eller flytta ledningen, måste naturligen såsom jämväl

. föreslagits förutsättas, att ledningen medför betydande olägenhet för

fastigheten. Även om ledningen ej åstadkommer olägenhet, som kan anses

betydande, kan dock olägenheten vara sådan, att fastighetens ägare

skäligen bör ha anspråk på ledningens flyttning eller ändring, därest han

själv står kostnaden därför. Utskottet har i det nya andra stycket infört

stadgande för detta fall, innefattande särskilda bestämmelser till tryggande

av båda parternas intressen.

Herrar Liibecks

och

v. Hofstens

motion.

Utskottet.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

100 §.

Något stadgande av denna innebörd fanns ej i det år 1913 framlagda

förslaget. Däremot framfördes motionsvis yrkande därom. Lagutskottet

hemställde om bifall till propositionen i denna del. Medan första

kammaren biträdde utskottets hemställan, beslöt andra kammaren att införa

eu bestämmelse av innehåll, att i värdet icke finge inräknas förbättring,

som härledde sig från besittningshavaren, ej heller jord värdestegring, som

skett under besittningstiden, dock att denna tid ej finge räknas längre tillbaka

än 10 år. I sammanjämkningsmemorialet vidhöll utskottet sin tidigare

hemställan.

På av departementschefen enligt statsrådsprotokollet vid 1916 års

proposition anförda skäl blev nu förevarande bestämmelse införd i det då

framlagda förslaget. Därvid förmälde departementschefen:

»För min del anser jag det icke gärna kunna leda till ett gott resultat,

om man skulle söka för detta särskilda fall giva en fristående

lösning åt den svåra och på så många områden ingripande frågan om rätt

till jordvärdestegring, som uppstår genom ett samhälles tillväxt. Jag kan

därför icke tillstyrka, att någon bestämmelse i detta syfte upptages i förslaget.

Vad åter beträffar en värdeförökning, som härleder sig från besittningshavarens

arbete eller av honom nedlagda kostnader å området,

förefaller det mig mera ovisst, huruvida icke med hänsyn till densamma

ett fullständigande av förslaget i själva verket skulle vara ändamålsenligt

och önskvärt. Utan tvivel vore det oriktigt, om besittningshavaren skulle

nödgas utgiva ersättning för ett värde, som han själv skapat utan att därtill

°hava någon förpliktelse gentemot jordägaren. I väsentlig mån torde

detta vara förhindrat därigenom att, såsom lagutskottet påpekat, expropriationsnämnden

uppenbarligen icke bör tillerkänna jordägaren ersättning

för sådant som besittningshavaren införlivat med jorden men äger åter

bortföra därifrån. Till detta bar ju besittningshavaren redan före expropriationen

bättre rätt än jordägaren. Den av lagutskottet åberopade bestämmelsen

om nyttjanderättshavares befogenhet att bortföra vad han påkostat

gäller emellertid endast för sådana nyttjanderättsavtal, beträffande

vilka lagen om nyttjanderätt till fast egendom äger tillämpning, sålunda

ej andra avtal för ''bestämd tid utan ömsesidig uppsägningsrätt än dem,

som ingåtts tidigast den 1 januari 1908. Den föreslagna expropriationsrätten

torde däremot företrädesvis få betydelse för äldre avtal. Vilken

ställning nyttjanderättshavaren enligt dessa intager i berörda hänseende är

svårare att avgöra. Skulle upplåtelsen utgöra en jordavsöndring på viss tid

eller livstid, har man ej annat stadgande att tillgå än bestämmelsen om

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

39

rätt för avsöndrad lägenhets innehavare eller, vid livstidsupplåtelse,

hans arvingar att vid besittningstidens slut från lägenheten bortföra

honom eller dem tillhörig åbyggnad eller stängsel, som stamhemmanets

innehavare ej vill lösa. Väl må det vara sannolikt, att rättsåskådningen i sistberörda

fall skulle tillerkänna lägenhetshavaren befogenhet att bortföra även

annat, som han påkostat, än åbyggnad och stängsel, samt att en liknande uppfattning

skulle göra sig gällande i fråga om de nyttjanderättsavtal, för vilka

varje bestämmelse i ämnet saknas. Men nyttjanderättshavarens rätt är i

dylika fall dock icke så klar, att jämväl i dem en expropriationsnämnd kan

förutsättas vid värderingen alltid göra undantag för sådant av honom påkostat,

som är av beskaffenhet att kunna bortföras. Härtill kommer att,

oavsett huru långt nyttjanderättshavarens befogenhet sträcker sig, bortförande

är faktiskt uteslutet beträffande resultatet av en del på värdet väsentligt

inverkande arbeten, såsom planering, uppodling eller jordförbättring.

Den genom dem åstadkomna värdeförökningen kan säkert påräknas

tillfalla jordägaren vid nyttjanderättstidens slut, och vid sådant förhållande

torde en expropriationsnämnd kunna känna sig tveksam, om icke denna

förbättring även bör inräknas i det värde, efter vilket jordägaren skall få

ersättning för det som genom expropriationen frånvinnes honom.

På grund härav finner jag skäl tala för att i förslaget införa en

bestämmelse, att vid uppskattning av område, som exproprieras till

förmån för ägare av därå uppfört hus, hänsyn icke må tagas till förbättring,

vilken området vunnit genom arbete eller kostnad, som husägaren

eller föregående innehavare, vars rätt övergått å denne, utöver vad honom

ålegat nedlagt å området. Denna bestämmelse har fått sin plats såsom

100 §.

Under arbete eller kostnad, som ålegat nyttjanderätthavaren, skall

enligt min uppfattning av nämnda bestämmelses innebörd hänföras ej

blott vad som ålagts honom genom uttryckligt åtagande utan även sådant

som på annat sätt ingått bland förutsättningarna för nyttjanderättsavtalet.

Har nyttjanderättsavgiften bestämts särskilt lågt eller upplåtelsen skett

utan avgift, och framgår av förhållandena uppenbart, att anledningen härtill

varit den vinst jordägaren kunde påräkna genom områdets förbättrande,

bör arrendator^ i den mån han sålunda genom upplåtelsevillkoren

redan åtnjutit gottgörelse för sitt arbete eller sin kostnad, icke

kunna göra anspråk på att till hans förmån ersättningen till jordägaren

skall bestämmas endast efter områdets ursprungliga värde.»

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen sålunda anfört.

Det synes emellertid som om åt den med ifrågavarande bestämmelse av
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

sedda innebörd kunde givas ett klarare uttryck i lagtexten, och har utskottet

i sådant syfte föreslagit en jämkning i ordalagen.

102—105 §§.

Dessa bestämmelser, som saknades i det år 1913 framlagda förslaget,

infördes första gången i det år 1916 till lagrådet remitterade förslaget i

huvudsakligen samma lydelse, som nu föreslagits.

Utskottet har funnit bestämmelserna i några avseenden höra undergå

någon jämkning.

Den i 103 § uppställda förutsättning för beviljande av expropriationsrätt

för förevarande ändamål åt aktiebolag eller förening, att i bolagsordningen

eller föreningens stadgar skall hava intagits noggrann uppgift

— utom å ändamålet för bolaget eller föreningen — jämväl huru dess

verksamhet skall bedrivas, synes, såvitt angår sistnämnda uppgift, vara

strängare än som skäligen torde böra ifragasättas särskilt med hänsyn till

den påföljd, som enligt 105 § av förslaget är stadgad för det fall, att

fastigheten använts i strid mot föreskrift i bolagsordningen eller stadgarna.

Då en noggrann uppgift å ändamålet för bolaget eller föreningen

torde vara tillfyllest för att trygga det fastigheten ej kommer till användning

för verksamhet, som är för samma ändamål främmande, har utskottet

ansett, att orden »samt huru dess verksamhet skall bedrivas» kunna ur

paragrafen utgå.

Såsom herr K. J. Ekman i sin motion påpekat, bör för här ifrågavarande

ändamål ej medgivas expropriation av mark, som redan förut är

bebyggd av ägaren för något hans ändamål; och har utskottet ansett

lämpligt att häråt gives uttryck jämväl i lagtexten. Likaså är givetvis

avsett,°att den som söker expropriation för ändamål, varom här är fråga,

skall styrka, att sådana förhållanden äro förhanden, som i lagen uppställas

såsom villkor för expropriationen. Utskottet finner ett förtydligande härutinnan

erforderligt. Med anledning härav hava ett par mindre ändringar

skett i 104 § första stycket.

I 104 § andra stycket har av Ivungl. Maj:t föreslagits ett stadgande,

att innan expropriationsrätt av förevarande slag beviljas aktiebolag eller

förening, kommunalstämman skall höras. Det har synts utskottet, som en

lagstadgad föreskrift i dylikt hänseende icke vore behövlig, under vissa förhållanden

kanske icke ens lämplig.

I 105 § har utskottet företagit några av ändringen i 103 § föranledda

jämkningar, om vilka annat yttrande ej synes erforderligt, än att

utskottet funnit det icke vara med billighet överensstämmande, att ett

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

41

användande av fastigheten för annat ändamål än i bolagsordningen eller

stadgarna angivits tilläventyrs skulle kunna, även om avvikelsen vore av

ringa betydelse eller omfattning, medföra en tillämpning av de otvivelaktigt

stränga bestämmelserna om lösningsrätt. Då sådant ej heller torde

hava varit avsett, har utskottet i förtydligande syfte i paragrafen insatt orden

»i avsevärd mån».

Herr Hellberg har i sin motion anfört följande:

»Uti 1 § 8 mom. av föreliggande Kungl. Majrts nådiga proposition

nr 22 har föreslagits, att expropriation skulle kunna äga rum ’för att

bereda befolkningen eller väsentlig del därav å en ort mark till uppförande

av byggnad för överläggningar eller föredrag, som åsyfta religiös

uppbyggelse, folkbildning, social utveckling, nykterhetens främjande eller

avse annat dylikt ändamål av synnerlig vikt’. Detta moments formulering

skiljer sig således rätt avsevärt från den formulering, som förekommer

uti det genom Kungl. Maj:ts proposition nr 46 vid 1913 års riksdag

framlagda lagförslag om expropriation, där motsvarande bestämmelse tinnes

angiven uti 6:e stycket i 1 §.

Emellertid kan man sätta i fråga, huruvida i själva verket skillnaden

emellan nu föreslagna formulering och den år 1913 angivna praktiskt

taget kommer att bliva så stor.

Det är med ett ord så, att bedömandet av föreliggande fråga givetvis

är i synnerligt hög grad beroende av den allmänna sociala, politiska

och ekonomiska uppfattningen hos den Kungl. Maj:ts regering, som har

att bedöma det föreliggande expropriationsärendet.

Denna nu angivna synpunkt gör att man efter undertecknads uppfattning

måste ställa sig synnerligen tveksam även mot nu föreslagna lagstiftning

i nu berörda hänseende, ehuru man ju icke å andra sidan kan

helt och hållet bestrida, att icke bestämmelser meddelats, som i någon

mån minska faran av ingrepp i enskild äganderätt för syften, som icke

kunna sägas befordra allmänna intressen.

Under diskussionen vid 1913 års riksdag i ifrågavarande ärende

framhölls att, förutom synpunkten av obehörigt ingrepp i den enskilda

äganderätten, ägaren av den jord, som exproprierades för nu antydda

syften, jämväl skulle kunna tillskyndas i synnerlig hög grad rent personliga

olägenheter och obehag från de event. i närheten av ägarens bostad

belägna byggnader, vilka uppförts å det exproprierade området. Visserligen

bestreds denna synpunkt från visst håll i debatten 1913, men ingen

torde väl kunna förneka, att det ligger rätt nära till hands att så kan

komma att ske. Jag syftar nu på, att dessa å de exproprierade områdena

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 21 käft. (Nr 24). 6

Herr

Hellbergs

motion.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

uppförda byggnader kunna komma att upplåtas till dansnöjen och andra

närboendes lugn störande förlustelser. Det torde nämligen icke kunna

förnekas, att t. ex. i för nykterhetsloger och jämväl i för andra dylika

ändamål avsedda lokaler rätt ofta anordnas dans- och andra nöjestillställningar,

vilka, man må nu än i övrigt hava vilken uppfattning som helst

om dylika tillställningar, dock ej torde förnekas kunna vara i hög grad

störande för närboendes lugn och trevnad. Undertecknad menar således,

att det skulle vara önskvärt och i någon mån kunna förtaga förefintliga

olägenheter, om uti nu föreslagna lagstiftning kunde inryckas en bestämmelse

därom, att i byggnader uppförda å mark, som exproprierats enligt

1 § 8 mom. i föreliggande lagförslag, samt å den sålunda exproprierade

marken icke inom viss tid efter expropriationen finge förekomma danseller

andra folknöjestillställningar. Jag vill än en gång medgiva, att formuleringen

av lagtexten i angivna mom. icke direkt giver anledning till

en sådan åtgärd, men jag vidhåller dock, att dylika förhållanden kunna

inträffa, och jag förmodar å andra sidan, att befogade invändningar icke

egentligen kunna från något håll framställas gentemot bestämmelser av

antydd art.

Den i 68 § avhandlade lösningsrätten till exproprierad egendom

torde i flera fall vara verksam gentemot förenämnda missbruk, men man

kan ock tänka sig fall, då vederbörande av dylika skäl visserligen vore

därtill berättigad och gärna ville, men tillfölje ekonomiska skål ej kunde

begagna sig av lösningsrätten. Det vore därför, synes det mig, gott, om

en sådan bestämmelse, som ovan antytts, komme att införas i lagtexten,

och att sådan bestämmelse skulle vara gällande beträffande resp. lokal

under ett visst antal år, räknade från det år då resp. expropriation fastställdes.

Förslagsvis nämnes här tjugu år.

I sammanhang med påpekandet av rent personliga obehag, som

kunna befaras uppstå för ägaren av sålunda exproprierad mark, vill jag

även framhålla, att det vore synnerligen önskvärt, om i lagtexten kunde

inryckas jämväl bestämmelser därom, att antydda byggnader icke finge

uppföras i omedelbar närhet av jordägarens bostad, utan å visst därifrån

angivet minimiavstånd, som finge underskridas endast efter medgivande

av bostadsägaren. Det må medgivas, att det kan synas vanskligt att få

direkta bestämmelser härom inryckta i lagtexten, men å andra sidan torde

det dock ej vara riktigt att underlåta att beröra denna synpunkt. Enär

nämligen expropriation av mark i nämnt syfte alltid förutsätter ett intrång

på viss ägares mark emot dennes vilja, borde ju åtminstone inom viss

gräns hänsyn tagas vid lagstiftningen därtill, att hans personliga önskan

ej må trädas alltför nära. Ovan har redan antytts, huru i synnerligt hög

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

43

grad rent personliga olägenheter och obehag kunna uppstå för ägaren av

exproprierad mark, om nära hans bostad uppförd lokal komme att användas

till dans- och andra nöjestillställningar, som ditlockade folk i stort

antal, men även om detta förstnämnda bleve genom lagstiftningen uteslutet,

så tinnes dock lätt att åtskilliga av de i mom. 8 uppräknade ändamål,

vartill dessa lokaler skulle användas, komme att föranleda folksamlingar

och kunde giva anledning till obehag av åtskilligt slag, om dessa

lokaler uppfördes alltför nära intill ägarens bostad. Detta gäller i synnerhet

där denna är förut fritt belägen, och den bestämmelse, som här åsyftas,

torde av flera skäl ej kunna tillämpas å mark, å vilken stadsplan blivit

upprättad. Men å övriga platser torde en bestämmelse om visst avstånd

från ägarens bostad, inom vilket dylik lokal ej finge utan ägarens medgivande

uppföras, kunna bestämmas. Att genom dylik bestämmelse hinder

skulle resas mot att expropriation finge ske från ägare av visst mindre

område, kan ju endast vara ägnat att ytterligare motivera dylik bestämmelses

införande i lag, ty det må ju vara berättigat att skydda ägare av

till arealen så obetydligt markområde från ett intrång, som för honom

måste kännas vida mer motbjudande än för person, som innehar ett område

av större areal. Förslagsvis nämnes här som minimiavstånd 1,000 meter.

Man torde ock utan svårighet finna skäl för att tillämpa samma bestämmelse

om minimiavstånd beträffande kyrka i landsorten.

Jag hemställer alltså, med vördsam begäran till lagutskottet att på

lämpligt sätt formulera förslagen, att riksdagen ville för sin del besluta

att införa i förslaget till lag om expropriation bestämmelser om:

l:o) — — — (detta yrkande intaget vid 1 §);

2:o) att dans eller dylika nöjestillställningar icke må få förekomma

vare sig i de lokaler, som byggts eller förvärvats å mark som exproprierats

enligt förslagets 1 § mom. 8 eller å den exproprierade marken inom

tjugu år, räknade från det år expropriationen stadfästes;

3:o) att dylika byggnader ej må å landsbygden, där ej stadsplan är

upprättad, utan markägarens medgivande, uppföras på mindre avstånd från

ägarens bostad än 1,000 meter;

4:o) att dylika byggnader ej må å landsbygden, där ej stadsplan är

upprättad, uppföras å mindre avstånd från kyrka än 1,000 meter.»

Vad beträffar det av motionären under mom. 2:o) framställda yrkandet

anser utskottet nödig trygghet mot missbruk av fastigheten vara

vunnen genom den åt stadgandet om expropriationsändamålet givna formuleringen

och genom bestämmelserna om lösningsrätt. Det av motionären

påyrkade stadgandet torde därför icke vara erforderligt.

Utskottet.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

Herrar

Liibecks och

v. Hofstens

motion.

I fråga om motionärens övriga yrkanden får utskottet som sin mening

uttala, att ett generellt stadgande om visst avstånd från jordägarens

bostad eller från kyrka näppeligen kan anses vare sig nödigt eller lämpligt.

Frågan om tjänligaste platsen för en byggnad av ifrågavarande slag

måste bedömas även ur andra synpunkter och kräver otvivelaktigt en friare

prövning i varje särskilt fall. Utskottet anser, att de bestämmelser,

som meddelas dels i 4 och 5 §§ om expropriation i allmänhet dels ock i

104 § särskilt angående ifrågavarande slag av expropriation, innefatta nöjaktiga

garantier för, att varje berättigat intresse, som kan beröras av expropriationen,

jämväl skall bliva beaktat och komma till sin rätt. Utskottet

har därför ansett, att herr Hellbergs ifrågavarande yrkanden ej böra

föranleda till någon åtgärd.

106 och 107 §§.

Beträffande det i herrar Anderssons i Grimbo och Olssons i Berg

motion framställda yrkandet, att dessa paragrafer måtte utgå, får utskottet

hänvisa till vad om nämnda motion anförts vid 1 § (s. 25).

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902,

innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Utskottet, som icke haft något att mot förevarande lagförslag erinra,

vill emellertid framhålla angelägenheten därav, att då expropriation av

vattenfall äger rum för åstadkommande av belysning eller drivkraft att

tagas i anspråk för eu på långt avstånd från vattenfallet belägen ort, det

måtte tillses, att vattenkraften icke tages i anspråk i vidare mån än att

den ort, där fallet finnes, icke går miste om möjligheten att för sina egna

skäliga behov utnyttja detsamma.

Herrar Lubech och v. Hofsten hava i sin motion anfört följande:

»Den här medgivna rätten till expropriation synes endast gälla

elektrisk starkströmsledning, men icke transformatorstationer, kopplingsoch

mätarestationer m. m., som därtill nödvändigtvis måste kunna anknytas

för att ledningarna skola kunna fylla sin uppgift. Smärre transformatorer

och dylikt anbringas stundom på stolpar, större sådana i byggnader,

som dock sällan äro av större omfattning. — En komplettering i

berörda hänseende synes följaktligen vara erforderlig.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

45

1910 års kommittéförslag upptog expropriationsrätt till mark såväl

för elektrisk kraftstation med dammar och kanaler m. in. som för ledningar

och övriga ''starkströmsanläggningar’, vari då transformatorstationer

och dylikt kunde innefattas. Expropriationsrätten till mark vid kraftanläggningen

avhandlas visserligen i samband med förslaget till ny vattenlag

och har av denna anledning utelämnats i expropriationslagen. Med

hänvisning till angelägenheten av att under rådande förhållanden underlätta

tillkomsten av vattenkraftanläggningar för kraftdistribution, synes det

oberoende av vattenlagsförslaget förtjäna allvarligt övervägas att i samband

med expropriationslagen åstadkomma en åtminstone provisorisk lösning

i den vidare omfattning, som här ovan och i 1910 års kommittéförslag

avses. Bestämmelserna borde därvid tydligt täcka jämväl behovet

av mark för kommunala och andra allmännyttiga elektricitetsverk, drivna

med ångkraft eller dylikt, vilka tydligen ändock icke komma att innefattas

i en blivande vattenlag.

_ Slutligen föreskrives i sista stycket av förevarande paragraf, att ersättning

vid expropriation för starkströmsledning skall utgå med hälften

utöver eljest lagstadgat belopp, då nämligen jord eller lägenhet skall

användas för annans räkning än kronans. Det synes höra övervägas,

huruvida en dylik förhöjning just i fråga om starkströmsledningar är

motiverad, så mycket mer som erfarenheten torde ha givit vid handen,

att ersättningarna ändock tillmätas ganska rundligt och att skadan eller

intrånget i regel blir vida mindre än man brukar föreställa sig. Under

alla förhållanden synes emellertid anledning saknas att tillämpa olika

ersättningsgrunder för å ena sidan kronans, å den andra kommuners

och enskildas starkströmsledningar; för markägaren, som lider skadan

eller intrånget, är det tydligen likgiltigt vem som äger ledningen. Den

undantagsställning, som kan ifrågakomma då det gäller absoluta statsändamål,

synes icke böra utsträckas att gälla statens affärsdrivande verk,

arbetande under samma former som motsvarande kommunala och enskilda.

Det kan förtjäna nämnas, att likartad fråga rörande ersättning

för skada tillfölje uppdämning av vatten upptagits till prövning av tillkallade

sakkunnige för överarbetning av förslaget till vattenlag.»

Dessa frågor torde icke kunna erhålla en lösning annorlunda än i

samband med åvägabringandet av en ny vattenlagstiftning, varmed de på

det närmaste sammanhänga.

Såsom motionärerna omförmäla, hade 1910 års kommittéförslag till

genomförande av den i riksdagens skrivelse den SO april 1907 uttryckta

önskan (se ovan sid. 4) i 1902 års lag inarbetat bestämmelser om expro
-

Utskottet.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

priation jämväl för kraftstationer, dammfästen, vattenledningar o. d. Vid

förslagets granskning anförde departementschefen:

»Berörda riksdagsskrivelse har varit föremål för behandling även i

ett den 17 december 1910 avgivet kommittébetänkande med förslag till

vattenlag m. m. I motiveringen till nämnda förslag har anförts, att den

av riksdagen ifrågasatta lagändringen syntes knappast hava sin plats i

1902 års lag. Rätten att å främmande fastighets grund fästa damm eller

göra ledning för vattnet erfordrades icke allenast, där fråga vore om vattnets

användande såsom kraftkälla vid en elektrisk kraftstation. Av lika

stor betydelse syntes det mången gång vara, att vattnets tillgodogörande

på annat sätt underlättades genom medgivandet av en dylik rättighet.

Det syntes vid sådant förhållande ej lämpligt att införa bestämmelse härom

i en lag, som handlade uteslutande om elektriska anläggningar, synnerligast

som under lagens tillämpningsområde folie även andra dylika anläggningar

än de, vid vilka kraftkällan utgjordes av ett vattenfall. I viss mån gällde

detsamma i fråga om rätten till utmål för kraftanläggning. Stadganden i

förevarande hänseende hade sin naturliga plats i sammanhang med lagföreskrifter

rörande de villkor, under vilka ett tillgodogörande av vatten

finge äga rum.

Av det sålunda anförda synes mig framgå, att frågan, i vad mån

och på vilket sätt syftet för riksdagens berörda framställning bör tillgodoses,

icke lämpligen kan upptagas till avgörande förr än i samband med

den föreslagna nya vattenlagstiftningen. Till den del det av expropriationslagskommittén

uppgjorda förslaget avser att utvidga omfattningen av 1902

års lag har detsamma därför nu fått förfalla.»

Motionärerna hava emellertid framhållit angelägenheten av åtminstone

en provisorisk lösning av denna fråga. Då det utarbetade förslaget till

ny vattenlag numera är remitterat för granskning i lagrådet och det sålunda

kan antagas, att detsamma inom ej alltför lång tidrymd kan komma att

föreläggas riksdagen, hemställer utskottet, att förevarande frågas lösning

må till dess anstå.

Den av motionärena sist upptagna frågan torde jämväl lämpligen

kunna vila i avbidan på den nya vattenlagstiftningens framläggande. Lagen

om dikning och annan avledning av vatten tillerkänner i vissa fall fastighetsägare

ersättning med fulla värdet och hälften därutöver. Det synes, som

om vid meddelandet av bestämmelser i nu nämnda fråga i den nya vattenlagstiftningen

jämväl lämpligheten av den av motionärerna påyrkade ändringen

i 1902 års lag kunde tagas under övervägande.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

47

lörslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 an

gående stadsplan och tomtindelning.

Genom till årets riksdag avlåten proposition, nr 23, har Kungl. Makt

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till la" om

fastighetsbildning i stad och till andra därmed sammanhängande la"ar

renligt förslaget till lag om fastighetsbildning i stad skulle genom nämnda

lag upphävas lagen den 31 augusti 1907 angående stadsplan och tomtmdelning.

1 ropositionen nr 23 är för närvarande föremål för behandla

av ett sammansatt stats- och lagutskott, som inom kort kommer att i anledning

av densamma avgiva utlåtande. I avbidan på detta utlåtande

hnner sig lagutskottet icke nu böra till vidare behandling upptaga propositionen

nr 22 i nu förevarande del. ° F

Övriga lagförslag.

Mot övriga i den kungl. propositionen upptagna lagförslag, nämligen

„ y<7 om andrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom samt

lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning

och annan avledning av vatten

här utskottet icke funnit ättledning till anmärkning

° Ö*

har slutligen

att avgiva yttrande i anledning av vissa

fl. motion nr 271 framställda förut icke berörd;

Utskottet

herrar Lindhagens m.

yrkanden.

I denna motion har anförts:

( ,0*1*1 ^15 riksdag väcktes inom andra kammaren en motior

(nr 124) däri på anförda skäl yrkades:

•ho) att riksdagen måtte för sin del efter förslag av lagutskottet

antaga definitivt dels en allmän expropriationslag och dels en lag om social

expropriation i erforderliga fall av jord från fastigheter av det sia" och

tor de ändamål, som i § 1 av nedan framförda lagförslag angivas, ”eller,

Motionen

II: 271.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

om detta ej kan bifallas, anhålla att Kungl. Maj:t måtte snarast möjligt

för riksdagen framlägga sådant förslag; . . . ,

2;o) att riksdagen, för den händelse ej definitiv lagstiftning varder

av riksdagen nu antagen, måtte för sin del i dess helhet eller åtminstone

i mest angelägna delar antaga följande provisoriska

Lag om expropriation av jord för vissa sociala ändamål.

1 §•

Från fastighet, som är av större omfattning och ej tillhör stad,

kommun eller municipalsamhälle, samt från fastighet, tillhörig bolag, lörenino-

för ekonomisk verksamhet eller enskild person, vilken ej har sitt bo

eller hemvist å fastigheten och uppenbarligen besitter den huvudsakligen

för att tillgodogöra sig skogsavkastning, må jord tagas i anspråk genom

expropriation, om det prövas nödigt:

1) för att bereda torpare, bolagsarrendatorer och andra på liknande

sätt beroende jordbrukare tryggad förfoganderätt över jordbruket med erforderlig

skog, odlingsmark, bete eller annat nödigt tillbehör; _

2) för att bereda den jordlösa obemedlade befolkningen jord med

nödigt tillbehör till nya jordbruk; .

B) för att bereda innehavare av egna hus pa ofri grund trygöad

besittningsrätt till marken;

4) för att bereda synnerligast den mindre bemedlade befolkningen

erforderlig tillgång på tomtmark för bostadsändamål;

5) för att bereda befolkningen eller en väsentlig del därav å en ort

plats för överläggningar i allmänna frågor eller upplysande föredrag eller

för anläggning till förbättrande av tillgången på livsmedel eller andra

förnödenheter eller för annat företag, som är ägnat att främja något

dylikt ideellt eller ekonomiskt syfte.

2 §.

Skyldighet att avstå jord, som i 1 § sägs, äger ej rum, då marken

kan anses oundgängligen behövlig för befintlig eller tillämnad anläggning

å huvudfastigheten eller dess brukande i annat avseende eller markens

avstående eljest med avseende på förekommande omständighet ej synes

kunna skäligen åläggas jordägaren.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

3 §•

hrågan om skyldighet att avstå jord enligt denna lag prövas för de

sex nordligaste länen av vederbörande »jordbrukskommissioner», och inom

övriga län av jordkommissioner, som böra för varje sådant län tillsättas

enligt enahanda grunder. Intill dess för sistnämnda län jordkommissioner

kommit till stånd, utövas prövningsrätten liksom övriga enligt denna lag

kommission åliggande uppgifter av Konungens befallningshavande.

Avslås framställning om expropriationen helt eller delvis eller har

bifallen ansökan helt eller delvis blivit bestridd av jordägaren, skall frågans

slutliga avgörande underställas Konungens prövning.

4 §•

Expropriationen utföres genom statens försorg. Kommissionen tillkommer

i sådant avseende att i väckt fråga om jords avstående föranstalta

utredning samt vidtaga de övriga åtgärder, som för sakens bringande till

slut erfordras, ävensom att i alla mål och ärenden, som föranledas av dylik

fråga, utföra statens talan.

5 §•

Inom varje kommun bör i mån av behov och alltid, i fall kommissionen

därom gör framställning, för en tid av två år väljas en jordkommitté

av minst tre högst fem personer, vilken uti frågor om avstående av

jord, som är belägen i kommunen, äger medverka vid utförandet av kommissionens

uppgift. Vid valet, som hålles å kommunalstämma, äger envar

i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad person rösträtt; och

har varje röstande en röst. Vid lika rösträtt skiljer lotten.

6 §•

Fråga om viss jords avstående kan hos kommissionen väckas av den,

som önskar besittningsrätt till jorden, samt vidare av kommunens jordkommitté,

kommunens beslutande myndighet eller minst tio i kommunens

allmänna angelägenheter röstberättigade personer. Kommissionen äger ock

omedelbart upptaga dylik fråga till behandling.

7 §•

1. För jord, som exproprieras, skall erläggas löseskilling i penningar,

motsvarande jordens värde. Såsom jordens värde skall anses dess

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 21 käft. (Nr 24). 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

taxeringsvärde eller vad av huvudfastighetens taxeringsvärde må anses a

jorden belöpa, därest ej uppenbarligen framgår, att verkliga värdet övereller

understiger taxeringsvärdet.

2. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 skall

avstås, må hänsyn icke tagas till den förbättring jorden kan hava vunnit

genom arbete eller kostnad, som nedlagts dära av nyttjanderättsinnehavaren

eller ock av föregående brukare, vilkens rätt övergått å nyttjanderättsinnehavaren.

3. Vid värdering av jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 skall avstås,

må icke heller hänsyn tagas till den stegring i jordens värde, som

utan jordägarens åtgöranden uppkommit under den tid nyttjanderättshavaren

eller föregående brukare, vilkens rätt övergått a nyttjanderättshavaren,

varit i besittning av jorden; dock att denna tid ej må räknas längre tillbaka

än högst tio år.

4. Beträffande jord, som enligt 1 § mom. 1 skall avstås, får vid

uppskattning av inägor och skogsmark å fastighet, som av ägaren förvärvats

huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen, i allmänhet

ej tagas hänsyn till inägornas och skogsmarkens värde för jordbruksändnmål

utan endast till vad de kunna anses värda såsom skogsmark.

Tillika bör i detta fall vid bestämmande av lösen för såväl inägor och

skogsmark som åbyggnader jämväl fästas avseende å de utgifter ägaren i

verkligheten kan i god tro antagas hava fått vidkännas för desamma; och

må lösen ej överskrida dessa utgifter, där ej särskilda omständigheter anses

böra därtill föranleda.

5. Skada, som annan än ägaren lider, bestämmes till dess skäliga

belopp.

8 §•

Kan ej överenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall

avstås, eller om ersättning för skada, som annan än ägaren lider, varde

lösen eller ersättningen bestämd av kommissionen. Klagan mot beslutet

må föras i den ordning, som för ekonomiinal i allmänhet är stadgad. Sådan

klagan må föras jämväl av den, som innehar nyttjanderätt till jorden.

Finner kommissionen, jordägaren och den, som söker jord, utan meningsskiljaktighet

lämpligare, att lösen bestämmes i den ordning gällande

lag om expropriation föreskriver, må denna ordning i stället lända till

efterrättelse, dock att, där parterna ej enas om val av nämnd, denna skall

uto-öras av ordföranden och två ledamöter, av vilka parterna välja var sin.

Ö

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

51

9 §•

Bestående avtal om nyttjanderätt till jord, som avstås, vare fortfarande

gällande, där ej staten före bestämmandet av jordlösen påyrkat

avtalets upphörande; och må förty någon ersättning för förlust av nyttjanderätten

ej kunna ifrågakomma annat än då uppsägning, på sätt nyss

är sagt, ägt rum.

10 §.

Mark, som genom statens försorg exproprieras enligt denna lag, blir

statens egendom. Kommissionen äger å statens vägnar upplåta jorden

främst till den, för vilkens räkning expropriationen ägt rum, med en besittningsrätt,

som är fullt betryggande för jordinnehavaren och tillika

upprätthåller ändamålet med jordens avlösning. Upplåtelsen skall ske

mot en avgift, som förräntar den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen.

Tvist om avgiftens belopp prövas av domstol.

Äganderätt till exproprierad mark må ock kunna överlåtas å kommun

eller rnunicipalsamhälle mot villkor av oförytterlig!^, erläggande av

en köpeskilling, motsvarande den utgivna jordlösen och kostnaden för expropriationen

samt jordens upplåtande till enskilde efter enahanda grunder,

som ovan sägs. Tvist om köpeskillingens belopp prövas av domstol.

Då jord, som enligt 1 § mom. 1 eller 3 avstås, är på arrende upplåten

till någon, som ej innehar annat avsevärt jordbruk, bör arrendatorn

äga företrädesrätt till egendomens övertagande, och vare därför sådan

arrendator, där arrendet ej med jordens avstående upphört, berättigad att

även före arrendetidens slut övertaga jorden på stadgade villkor.

11 §•

Sedan ägaren till den jord, vars avstående ifrågasättes, delgivits

därom framställt yrkande, må frågans fullföljande ej förhindras därav, att

jorden övergår till sådan ägare, som enligt denna lag icke är skyldig att

avstå jord.

12 §.

I allt övrigt, varom i denna lag rörande expropriationen ej särskilt

stadgats, galle i tillämpliga delar gällande lag om expropriation.

*•■13 §.

Erforderliga föreskrifter för kommissionens verksamhet utöver vad

denna lag innehåller meddelas av Konungen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

14 §.

Rörande expropriation av fastighet för att inom bebyggt område

vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma tryggade bostadsförhållanden är

särskilt stadgat.

Denna lag träder genast i kraft samt gäller tillsvidare intill den

1 juli 1919.’

Uti propositionen nr 95 för år 1916 framlades förslag till lag om

expropriation m. m., vilket förslag i väsentliga delar överensstämde med

1913 års proposition i samma ämne. Den sociala expropriationen för

jordbruk och bostäder var således fortfarande väsentligen utesluten fiån

förslaget. De många framställningarna därom i riksdagen och de kommittébetänkanden,

som norrlandskommitténs förslag och jordundersökningens i

Värmlandsutredningen gjorda yrkande, hade ännu icke vunnit avseende.

I propositionen yttrades det därom endast: ''Om och i vilken mån det är

möjligt och berättigat att tillmötesgå de från olika håll framställda, vittutseende

önskningarna om rätt till tvångslösen för vissa sociala syften utöver

de i 1913 års förslag beaktade, är ett spörsmål, på vilket jag icke

nu vill inlåta mig. Aven en av 1913 års riksdag avlåten skrivelse med

anhållan om framläggande för riksdagen skyndsammast möjligt av förslag

i syfte att medelst stadgande om lösningsrätt bereda ägare av byggnader

å ofri grund en mera tryggad ställning torde, i den mån den går utöver

nämnda förslag, icke böra nu erhålla slutlig behandling. Oavsett huruvida

tidpunkten i övrigt vore lämplig för dessa ännu mera svårlösta frågors

upptagande, finner jag det vara oklokt att genom deras sammanbindande

med förslaget till allmän expropriationslag förminska utsikterna till

dess genomförande. Denna lagstiftning är grundvalen, som bör läggas

först; därefter är tiden inne för de påbyggnader, om vilka enighet kan

vinnas.’

Då emellertid denna synnerligen brådskande fråga ingalunda tålde

det ifrågasatta upprepade uppskovet samt erinringar kunna göras även

mot en del detaljer i propositionens förslag, väcktes vid 1916 års riksdag

i andra kammaren en motion med yrkande, att riksdagen med anledning

av propositionen nr 95 med förslag till lag om expropriation in. in. ville

för sin del definitivt eller provisoriskt besluta sådana tillägg eller förändringar

i det framlagda förslaget, som innefattas i de särskilda bestämmelserna

i ovan intagna vid 1915 års riksdag motionsvis framlagda lagförslag.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

53

Na har till 1917 års riksdag framlagts en ny proposition i ämnet

nr -22), som allenast hänvisar till den nästföregående propositionens motivering

och innehåll. Det hemställes alltså med åberopande av skälen i

lf)13 ars motion nu ånyo, att riksdagen med anledning av propositionen

nr 22 med förslag till lag om expropriation m. in. ville för sin del definitivt

eller provisoriskt besluta sådana tillägg eller förändringar i det framlagda

förslaget, som innefattas i de särskilda bestämmelserna i ovan intagna

lagförslag.»

De i det framlagda lagförslaget upptagna ändamål, som icke förut

berörts, äro de, som i 1 § upptagits under punkterna 1, 2 och 4 samt

punkt 3, såvitt fråga är om s. k. ensittare.

Uti en senare avgiven motion nr 286 hava motionärerna av förekommen

anledning ansett sig böra återgiva den motivering, som anförts i

förutnämnda vid 1915 års riksdag av motionärerna i ämnet avgivna motion

(nr 124). ö

I fråga om innehållet i denna motivering får utskottet hänvisa till

motionen.

De av motionärerna framställda yrkandena hava, såsom framgår av

departementschefens här ovan (s. 52) återgivna yttrande, varit föremål för

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, liksom även riksdagen i en år 1913 avlåten

skrivelse gjort framställning om lagstiftning i vissjdel av ämnet. På de

av departementschefen anförda skälen finner jämväl utskottet för sin

del dessa frågor icke böra nu upptagas. Sedan en ny expropriationslagstiftning

blivit åvägabragt, må tiden vara inne att på grundvalen av densamma

upptaga till övervägande, huruvida och i vad mån det må finnas

möjligt och lämpligt att tillmötesgå de av motionärerna framförda önskemålen.

Med anledning av vad utskottet sålunda anfört får utskottet, med

anmälan att utskottet icke nu till behandling företagit det i propositionen

innefattade förslaget till lag om ändring i vissa delar av lagen den 31

augusti 1907 angående stadsplan och tomtindelning, hemställa,

A) att riksdagen måtte

I:o) med tillkännagivande, att det i förevarande

proposition framlagda förslag till lag om expropriation

Motionen

II: 286.

Utskottet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas, i

anledning av sagda proposition och i ämnet väckta

motioner, för sin del antaga följande förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Lag om expropriation.

Härigenom förordnas som följer:

. Allmänna bestämmelser.

Om expropriationsrätt.

1 §•

Fastighet, som tillhör annan än

kronan, må tagas i anspråk genom

expropriation, om Konungen prövar

det nödigt:

1. för befästning, övnings- eller

förläggningsplats för krigsmakten,

skjutbana, som äger betydelse för

den allmänna skjutskicklighetens utveckling,

eller eljest för rikets försvar;
2.

för allmän väg på landet eller

i stad, järnväg eller spårväg för allmän

trafik, bro, hamn, lastningsplats,

kanal eller annan farled, flottled,

1 §•

Fastighet, som tillhör annan än

kronan, må tagas i anspråk genom

expropriation, om Konungen prövar

det nödigt:

1. för befästning, övnings- eller

förläggningsplats för krigsmakten,

skjutbana, som äger betydelse för

den allmänna skjutskicklighetens utveckling,

eller eljest för rikets försvar;
2.

för allmän väg på landet eller

i stad, järnväg eller spårväg för

allmän trafik, bro, hamn, lastningsplats,

kanal eller annan farled, flott
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

telegraf- eller telefonanläggning eller

arman anläggning för den allmänna

samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som det enligt

lag eller författning tillkommer kommun

eller annan dylik samfällighet

att tillgodose;

5. för att förse en ort med vatten

eller förhindra förorenande av vattenledning,

som är anlagd för sådant

ändamål;

6. för annat ändamål, som är

jämförligt med något under 1, 2, 3,

4 eller 5 angivet och äger väsentlig

betydelse för det allmänna;

7. för att inom bebyggt område

vid järnvägsstation, hamnplats eller

fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden;

8. för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en ort

mark till uppförande av byggnad

för överläggningar eller föredrag,

som åsyfta religiös uppbyggelse, folkbildning,

social utveckling, nykterhetens

främjande eller avse annat dylikt

allmänt ändamål av synnerlig vikt;

9. för åstadkommande på det

allmännas bekostnad av skogsåterväxt

å skogsmark, som är genom

kalhuggning eller på annat sätt ödelagd

och ej utgör nödig betesmark;

10. för kronans övertagande av

flygsandsfält, varom ägaren försummat

att taga föreskriven vård;

(Utskottets förslag.)

led, telegraf- eller telefonanlåggning

eller annan anläggning för den allmänna

samfärdselns främjande;

3. för allmän byggnad;

4. för ändamål, som det enligt

lag eller författning tillkommer kommun

eller annan dylik samfällighet

att tillgodose;

5. för att förse en ort med vatten

eller förhindra förorenande av

vattenledning, som är anlagd för

sådant ändamål;

6. för annat ändamål, som är

jämförligt med något under 1, 2, 3,

4 eller 5 angivet och äger väsentlig

betydelse för det allmänna;

7. för att inom bebyggt område

vid järnvägsstation, hamnplats eller

fiskläge eller å annan ort med större

sammanträngd befolkning åstadkomma

tryggade bostadsförhållanden;

8. för att bereda befolkningen

eller en väsentlig del därav å en

ort mark till uppförande av byggnad

för överläggningar eller föredrag

i allmänna frågor eller åsyftande

religiös uppbyggelse, folkbildning,

nykterhetens främjande eller annat

därmed jämförligt ideellt ändamål

av synnerlig vikt;

9. för åstadkommande på det

allmännas bekostnad av skogsåterväxt

å skogsmark, som är genom

kalhuggning eller på annat sätt ödelagd

och ej utgör nödig betesmark;

10. för kronans övertagande av

flygsandsfält, varom ägaren försummat

att taga föreskriven vård;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag. (Utskottets förslag.)

11. för att i kronans ägo överförajordområde

av synnerligen märklig

naturbeskaffenhet, för dess avsättande

såsom naturminnesmärke, eller

ock synnerligen märklig fast fornlämning,

vars bevarande ej kan på

annat sätt tryggas, jämte därför erforderlig

mark; eller

12. för linbana, som är behövlig

för ett företag av större gagn för

orten.

Särskild rätt, som i avseende å

fastighet tillkommer annan än kronan,

må ock exproprieras, om Konungen

prövar det nödigt för ändamål,

som nu är sagt; och må expropriation

enligt Konungens förordnande

jämväl äga rum för upphävande

av särskild rätt till område,

som är avsatt till nationalpark.

11. för att i kronans ägo överföra

jordområde av synnerligen märklig

naturbeskaffenhet, för dess avsättande

såsom naturminnesmärke,

eller ock synnerligen märklig fastfornlämning,

vars bevarande ej kan på

annat sätt tryggas, jämte därför erforderlig

mark; eller

12. för linbana, som är behövlig

för ett företag av större gagn för

orten.

Särskild rätt, som i avseende å

fastighet tillkommer annan än kronan,

må ock exproprieras, om Konungen

prövar det nödigt för ändamål,

som nu är sagt; och må expropriation

enligt Konungens förordnande

jämväl äga rum för upphävande

av särskild rätt till område, som är

avsatt till nationalpark.

2 §•

Ägare av fastighet, i avseende varå rätt till expropriation meddelats,

vare pliktig att, enligt vad i denna lag stadgas och Konungen i förordnandet

om expropriation föreskrivit, avstå fastigheten eller upplåta nyttjanderätt

eller servitutsrätt till densamma.

Har expropriationsrätt meddelats i avseende å särskild rätt, som besvärar

fastighet, vare rättighetens innehavare, enligt vad nyss är sagt,

pliktig avstå rättigheten eller underkasta sig inskränkning därav.

Avstås på grund av expropriation fastighet, till vilken särskild rätt

innehaves av annan än kronan, vare ock innehavaren pliktig avstå rättigheten.

Angående motsvarande tillämpning, då tomträtt eller vatten fallsrätt

exproprieras, av bestämmelserna om expropriation av fastighet är särskilt

stadgat.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3 §•

Är särskild rätt till fastighet föremål för expropriation utan att

fastigheten avstås, skall vad nedan stadgas om expropriation av fastighet

i tillämpliga delar gälla.

4 §.

Den, som vill hos Konungen

söka rätt till expropriation, foge vid

ansökningen karta över fastigheten

med beskrivning, utvisande, därest

det är fråga om fastighet å landet,

till vilken jordeboksenhet den hör,

så ock styrkt uppgift å fastighetens

ägare och innehavare samt, om i något

avseende överenskommelse träffats,

redogörelse därför. År fastighetsregister

för orten upplagt, skall

vid ansökningen fogas jämväl utdrag

av registret, såvitt fastigheten angår.

År fråga endast om expropriation

av särskild rätt till fastighet, äge

vad nu stadgats om bifogande av

karta med beskrivning samt uppgift

å ägare och innehavare tillämpning

i avseende å den fastighet, som är

föremål för rättigheten; dock må

expropriationsrätt beviljas, utan att

ansökningen åtföljes av karta och

beskrivning, om Konungen icke finner

dem vara av nöden för ärendets

prövning. Innehaves den rätt sö
kanden

vill expropriera av annan än

fastighetens ägare, skall, förutom

ovan omförmälda handlingar, styrkt

uppgift å innehavaren bifogas ansökningen.

Bihang till riksdagens ''protokoll 1911.

4 §•

Den, som vill hos Konungen söka

rätt till expropriation, foge vid ansökningen

karta över fastigheten med

beskrivning, utvisande, därest det

är fråga om fastighet å landet, till

vilken jordeboksenhet den hör, så ock

styrkt uppgift å fastighetens ägare

och innehavare samt, om i något avseende

överenskommelse träffats, redogörelse

därför. Är fastighetsregister

för orten upplagt, skall vid ansökningen

fogas jämväl utdrag av registret,

såvitt fastigheten angår.

År fråga endast om expropriation

av särskild rätt till fastighet, äge

vad nu stadgats om bifogande av

karta med beskrivning, uppgift å

ägare och innehavare samt utdrag

av fastighetsregistret tillämpning i avseende

å den fastighet, som är föremål

för rättigheten; dock må expropriationsrätt

beviljas, utan att ansökningen

åtföljes av karta och beskrivning,

om Konungen icke finner dem

vara av nöden för ärendets prövning.

Innehaves den rätt sökanden vill

expropriera av annan än fastighetens

ägare, skall, förutom ovan omförmälda

handlingar, styrkt uppgift å

innehavaren bifogas ansökningen.

9 sand. 21 käft. (Nr 24).

8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

Då rätt till expropriation blivit

sökt, skall tillfälle lämnas fastighetens

ägare och innehavare att

avgiva yttrande, huruvida den avsedda

markens avstående eller upplåtande

är med särskild olägenhet

förenat, eller annan lämplig mark

kan med mindre olägenhet tagas i

anspråk, eller eljest något är att erinra

i anledning av ansökningen.

5 §•

. Konungen bestämme, vilket område

expropriationen må omfatta.

Finnes mer än ett område vara

tjänligt för det avsedda ändamålet,

må expropriationsrätt ej meddelas

beträffande område, vars avstående

eller upplåtande medför större olägenhet

än nödigt är; och skall jämväl

i övrigt tillses, att ändamålet

må, utan oskälig kostnad för den

exproprierande, vinnas med minsta

olägenhet för annan, vars rätt är i

fråga.

Prövas särskilda bestämmelser erforderliga

för att trygga fastighetens

användande för det avsedda ändamålet,

meddele Konungen sådana bestämmelser;

tillkommande det Konungens

befallningshavande att hålla

hand över meddelade bestämmelsers

efterlevnad.

Konungen utsätte viss tid, inom

vilken den, som erhållit expropriationsrätt,

skall fullfölja frågan ge
-

Utskottets förslag.)

Då rätt till expropriation blivit

sökt, skall tillfälle lämnas fastighetens

ägare och innehavare så ock

annan, som kan av expropriationen

lida men, att avgiva yttrande, huruvida

den avsedda markens avstående

eller upplåtande är med särskild

olägenhet förenat, eller annan lämplig

mark kan med mindre olägenhet

tagas i anspråk, eller eljest något

är att erinra i anledning av ansökningen.

5 §•

Konungen bestämme, vilket område

expropriationen må omfatta.

Finnes mer än ett område vara

tjänligt för det avsedda ändamålet,

må expropriationsrätt ej meddelas

beträffande område, vars avstående

eller upplåtande medför större olägenhet

än nödigt är; och skall jämväl

i övrigt tillses, att ändamålet må,

utan oskälig kostnad för den exproprierande,

vinnas med minsta olägenhet

för annan.

Prövas särskilda bestämmelser erforderliga

för att trygga fastighetens

användande för det avsedda ändamålet,

meddele Konungen sådana bestämmelser;

tillkommande det Konungens

befallningshavande att hålla

hand över meddelade bestämmelsers

efterlevnad.

Konungen utsätte viss tid, inom

vilken den, som erhållit expropriationsrätt,

skall fullfölja frågan genom

ansökning om stämning till

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nom ansökning om stämning till domstol, vid äventyr att expropriadomstol,

vid äventyr att expropria- tionsrätten upphör,

tionsrätten upphör.

6 §.

Expropriationsrätt må ej från innehavaren övergå på annan, utan

att Konungen det medgiver.

Om expropriationsersättning.

7 §•

För fastighet, som exproprieras, skall erläggas löseskilling motsvarande

fastighetens fulla värde. Exproprieras en del av en fastighet och

lider återstoden skada eller intrång genom expropriationen eller den exproprierade

delens användande, skall full ersättning därför gäldas. Uppkommer

eljest genom expropriationen skada för ägaren, skall ock sådan

skada fullt ersättas.

År den exproprierande på grund av åtagande eller av annan anledning

pliktig vidtaga åtgärd till förebyggande eller förminskande av skada

eller intrång, värde expropriationsersättningen därefter jämkad. Innebär

sådant åtagande utfästelse av servitut till förmån för fastighetsdel, som ej

exproprieras, och sker ej expropriationen för kronans räkning, må, om

fastighetsdelens ägare det yrkar, hänsyn icke tagas till utfästelsen, utan

att den gjorts i sådan form, att inteckning för servitutet kan meddelas.

Expropriationsersättningen skall bestämmas i penningar, att utgå på

en gång.

8 §•

Vid bestämmande av löseskillingen för fastighet, som exproprieras,

må hänsyn icke tagas till sådan förändring i värdet därå, som uppstår

allenast till följd av expropriationsrättens beviljande eller det avsedda ändamålets

genomförande.

9 §•

Exproprieras en del av en fastighet och föranleder expropriationen

eller den exproprierade delens användande skada eller intrång å den återstående

delen men i annat hänseende jämväl nytta för densamma, skall

ersättning för sådant men gäldas endast i den män det överstiger nyttan.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

10 §.

Har, efter det fråga om expropriation blivit väckt, kostnad nedlagts

å fastigheten i uppenbar avsikt att höja expropriationsersättningen, må

genom sådan kostnad åstadkommen förökning av fastighetens värde icke

tagas i beräkning vid ersättningens bestämmande.

11 §•

Vad i 7—10 §§ stadgas om fastighet äge motsvarande tillämpning

beträffande särskild rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation.

Om utvidgning av expropriationen.

12 §.

Har expropriationsrätt meddelats beträffande en del av en fastighet

och lider genom expropriationen eller den exproprierade delens användande

en återstående del av fastigheten synnerligt men, varde jämväl

denna del exproprierad, om ägaren det begär. Skall nyttjanderätt eller

servitutsrätt upplåtas och föranledes därav synnerligt men för fastigheten

eller någon del därav, vare ock ägaren berättigad fordra, att område, som

lider sådant men, skall lösas.

Om vid expropriation av en del av en fastighet ersättningen för

skada eller intrång å en återstående del skulle uppgå till två tredjedelar

av den delens värde, eller ersättning vid upplåtelse av nyttjanderätt eller

servitutsrätt till fastighet skulle motsvara två tredjedelar av värdet å

fastigheten, äge den exproprierande lösa det område, som lider sådant

men eller utgör föremål för rättigheten. Kostnaden för åtgärd, som i 7 §

andra stycket avses, varde inberäknad i ersättning som nu är sagd.

Om expropriationsmåls förberedande handläggning vid domstol.

13 §.

Expropriationsmål skall instämmas till underrätten i den ort, där

fastigheten är belägen.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Majsts förslag.) (Utskottets förslag.)

Skall expropriation ske från särskilda inom olika underrätters domvärjo

belägna fastigheter, som ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens

bestämmande uppskattas annat än såsom en enhet, förordne

Konungen, att för sådan uppskattning frågan om expropriationen skall i

sin helhet instämmas till den av underrätterna Konungen bestämmer.

14 §.

På ansökning av den exproprierande utfärde rätten i stad och domaren

på landet stämning å fastighetens ägare så ock å andra ersättningsberättigade,

om sådana sakägare av sökanden uppgivas. Kätten eller

domaren föranstalte ock att, till underrättelse för möjligen befintliga

okända sakägare, kungörelse om tiden för målets företagande vid rätten

minst fjorton dagar förut uppläses i kyrkan för den församling, där fastigheten

är belägen, samt införes i allmänna tidningarna och tidning inom

orten. Målet varde tillika, om det ej angår allenast upphävande av särskild

rätt, som ej är intecknad i fastigheten, antecknat i rättens inteckningsprotokoll,

på landet å nästa rättegångsdag under lagtima ting och i stad

å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden, samt anmärkt i inteckningseller

fastighetsboken.

Avser på grund av förordnande, som i 13 § andra stycket sägs,

stämning i expropriation smål fastighet utanför rättens domvärjo, åligger

den, som utfärdat stämningen, att därom ofördröjligen göra anmälan hos

rätten eller domaren i den ort, där fastigheten är belägen, för anteckning

enligt vad nyss är sagt.

Vistas känd sakägare utrikes eller å okänd ort, och finnes ej någon,

som äger att för honom föra talan, förordne rätten god man att i saken

företräda den frånvarande.

15 §.

Vad i denna lag stadgas om sakägare galle ej innehavare av

fordran, för vilken inteckning i fastigheten är sökt eller beviljad eller

fastigheten häftar jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken.

16 §.

Vid rätten skall företes gravationsbevis rörande fastigheten.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62 Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §.

Fastighetens ägare vare pliktig att uppgiva övriga sakägare i avseende

å samma egendom. Underlåter han det utan laga skäl, och uppstår

skada för sakägare, som saknat kännedom om expropriationen, skall han

hålla sådan sakägare skadeslös. Erinran härom varde införd i den stämning,

som utfärdas å fastighetens ägare.

18 §.

Har under målets handläggning sakägare uppgivits eller eljest blivit

känd, värde han stämd i målet, om han ej ändå kommit tillstädes.

19 §.

Tvistas om fastighet, som exproprieras, vare den av de tvistande,

som innehar fastigheten, berättigad att med laga verkan tala och svara

för densamma, till dess den lagligen vinnes från honom.

Ny ägare må ej rubba överenskommelse, som förre ägaren ingått,

eller annan 1 målet vidtagen, för denne bindande åtgärd. Har förre ägaren

varit stämd eller kommit tillstädes i målet, vare stämning å nye ägaren

ej behövlig.

Vad sålunda stadgas äge motsvarande tillämpning beträffande särskild

rätt till fastighet, som avstås på grund av expropriation.

20 §.

Prövas särskilda inom rättens domvärjo belägna fastigheter, från

vilka expropriation skall ske, ej lämpligen kunna för expropriationsersättningens

bestämmande uppskattas annat än såsom en enhet, törordne rätten

om sådan uppskattning.

21 §•

Då målets förberedande handläggning vid rätten avslutats, skall, om

ej stadgandena i 59 § annat föranleda, inför rätten tillsättas nämnd för

bestämmande av expropriationsersättningen.

Kan tid för målets fortsatta handläggning vid rätten ej bestämmas,

förklare rätten målet vilande.

Rätten tillställe nämnden protokoll och övriga handlingar i målet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungi. Majds förslag.)

(Utskottets förslag.)

Om expropriutionsnämnd.

22 §.

Komma parterna överens om val av expropriationsnämnd, äge de

bestämma, huru många och vilka personer skola deltaga i nämnden; dock

vare antalet alltid ojämnt.

Eljest skall nämnd utses på sätt nedan sägs.

23 §.

Konungens befallningshavande skall för en tid av tre kalenderår till

ordförande i expropriationsnämnder inom länet utse en i praktiska värv

väl förfaren man ävensom förordna ersättare för denne. För Stockholms

stad skola ordförande och ersättare enligt vad nu är sagt utses av överståthållarämbetet.

Till ledamöter i expropriationsnämnder vare inom varje län följande

valbara, nämligen tjugofyra av landstinget utsedda och, om stad, som ej

deltager i landsting, tinnes, tolv av stadsfullmäktige i varje sådan stad

valda ävensom så många av Konungens befallningshavande utsedda, som

motsvara antalet av dem landstinget och stadsfullmäktige valt. Finnas

inom ett län två landsting, skall vartdera utse tolv valbara. De valbara

skola utses för en tid av tre kalenderår. I den mån möjligt är skall iakttagas,

att länets olika delar och de särskilda slag av sakkunskap, som för

expropriationsnämnder inom länet äga den största betydelsen, bliva behörigen

företrädda bland de valbara; börande minst halva antalet av dem

landsting och tolv av dem Konungens befallningshavande utser vara ägare

av jordbruksfastighet.

Ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder vare ock, med

iakttagande av vad i 27 § sägs, valbar till ledamot i nämnd.

Då ordförande och ersättare för ordföranden skola utses, äge sådant

rum, innan landstinget för året sammanträder, och lämne Konungens befallningshavande

landstinget samt, om stad, som ej deltager däri, finnes,

stadsfullmäktige därstädes meddelande, vilka blivit utsedda. Stadsfullmäktige

företage sitt val, efter det de från landstinget mottagit underrättelse,

vilka landstinget utsett. Sist fullgöre Konungens befallningshavande,

efter erhållet meddelande om landstingets och stadsfullmäktiges

val, vad i fråga om utseende av valbara på Konungens befallningshavande

ankommer.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(.Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Stockholms stad och län utgöre i fråga om utseende av valbara ett

område. Antalet valbara skall vara nittiosex, av vilka landstinget i Stockholms

län, Stockholms stadsfullmäktige, överståthållarämbetet och Konungens

befallningshavande i Stockholms län var för sig i nu angivna ordning

utse tjugofyra. I övrigt äge vad ovan i denna § stadgas motsvarande

tillämpning.

24 §.

Avgår ordföranden eller ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder

eller till ledamot i sådana nämnder valbar före den bestämda

tidens utgång, skall vederbörande valmyndighet utse någon i den avgångnes

ställe för den tid, som för honom återstått. Sådant val må, om det

skall förrättas av landsting, anstå till landstingets näst därefter infallande

agtima möte. År valmyndigheten annan än Konungens befallningshavande,

erhålle befallningshavanden genom valmyndighetens försorg underrättelse

om valet.

25 §.

En förteckning upptagande ordföranden och ersättaren för ordföranden

i expropriationsnämnder samt de inom länet eller, beträffande Stockholms

stad och län, inom deras område till ledamöter i sadana nämnder

valbara skall av Konungens befallningshavande varje år, sedan vad i 23 §

stadgas blivit för året fullgjort, införas i länskungörelserna samt tillställas

rätten i stad och domaren på landet. Inträffar ändring i förhållande, som

är upptaget i förteckningen, skall ock tillkännagivande därom göras på

sätt nu är sagt.

Rätten och domaren hålle förteckningen tillgänglig för allmänheten.

26 §.

Den, som är bosatt utom länet, eller ej uppnått tjugofem års ålder,

eller ej råder över sig och sin egendom, eller enligt domstols utslag är

förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att i rikets tjänst vidare

nyttjas eller att föra annans talan inför rätta, må ej utses till ordförande

eller ersättare för ordföranden i expropriationsnämnder eller uppföras bland

de till ledamöter i sådana nämnder valbara; dock må för Stockholms stad

och län valbara utses inom såväl staden som länet.

Uppdrag, varom nu är fråga, må ej annan undandraga sig än den,

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som uppnått sextio års ålder eller sex år innehaft sådant uppdrag, samt

tjänsteman, som är av sin tjänst förhindrad att mottaga uppdraget.

27 §.

Expropriationsnämnd skall utgöras av ordföranden och fyra ledamöter.

Vardera parten äge utse en ledamot och rätten två ledamöter i

nämnden. Aro å någondera sidan två eller flera, som hava gemensam del

i saken, och bliva de ej ense, vein de skola utse, välje rätten ledamot i

deras ställe. Samma lag vare, om part utan styrkt laga förfall underlåter

att fullgöra valet. Har av flera samägare en utövat valrätt, sälle det för

dem alla.

Ersättaren för ordföranden i expropriationsnämnder må ej av annan

än rätten utses till ledamot i nämnd.

Kunna ägaren av fastighet och annan sakägare i avseende å samma

fastighet ej enas om val av ledamot i nämnden, äge de var för sig utse

en ledamot att vid sakens prövning, såvitt en var av dem rör, deltaga i

nämnden.

Ersättare för ledamöterna i nämnden skola ock, särskilt för varje

ledamot, utses enligt vad om ledamöter är stadgat.

28 §.

Skola särskilda fastigheter, som tillhöra olika ägare, uppskattas såsom

en enhet enligt vad i 13 eller 20 § sägs, gälle om val av nämnd vad

i 27 § stadgas för det fall att två eller flera hava gemensam del i saken.

29 §.

Då nämnd blivit utsedd, kalle ordföranden, så snart ske kan, ledamöterna

i nämnden till sammanträde i den ort, där fastigheten är belägen.

Underrättelse om tid och ort för sammanträdet skall genom ordförandens

försorg minst en vecka förut med posten sändas till sakägarna.

30 §.

Emot ordföranden eller ledamot i nämnd gälle dessa jäv: om han

är med part i den skyldskap eller det svågerlag, som enligt lag utgör jäv

Bihang till riksdagens protokoll 1.917. 9 sand. 21 Käft. (Nr 24.) 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

mot domare; om han eller någon, som är med honom sålunda skyld eller

besvågrad, har del i saken eller kan vänta synnerlig nytta eller skada

därav; om han såsom domare eller eljest å ämbetets vägnar deltagit i

åtgärd eller beslut, som rör saken; om han varit fullmäktig i saken eller

däri vittnat eller yttrat sig däri såsom sakkunnig; om han är part i en

lika sak; om han är parts vederdeloman eller uppenbare ovän; om han

står under någondera partens förmanskap eller är i hans tjänst eller av

honom åtnjuter lön eller underhåll; samt om han står under tilltal för

brott, som kan medföra förlust av medborgerligt förtroende.

Har expropriationsmålet varit handlagt vid häradsrätt, må ej den,

,som därvid suttit i häradsnämnden, av sådan orsak anses jävig. Ej heller

vare den, som av kronan åtnjuter lön eller underhåll, därför jävig i mål,

vari kronan är part.

Söker någon sak med ordföranden eller ledamot i expropriationsnämnd

eller tillfogar honom något med ord eller gärning i ändamål att

därmed göra honom jävig, skall det ej räknas för jäv.

31 §.

Ändring i nämnds sammansättning skall ej föranledas därav, att

ordföranden eller ledamot flyttar utom valområdet eller den i 23 § omförmälda

tid för honom utlöper.

Ej heller må ordföranden eller ledamot avgå ur nämnd på den grund

att han uppnått sextio års ålder eller sex år varit ordförande eller ersättare

för ordföranden i expropriationsnämnder inom valområdet eller

uppförd bland de till ledamöter i sådana nämnder valbara.

32 §.

Är ordföranden eller ledamot, då nämnden tillsättes, bosatt utom

valområdet, eller finnes för ordföranden eller ledamot annat hinder, som

i 26 § första stycket sägs, eller finnes jäv mot ordföranden eller ledamot,

må part framställa anmärkning därom antingen inför rätten vid nämndens

tillsättande eller, om den omständighet, varå anmärkningen grundas, då

ej var för handen eller parten kunnig, inför nämnden å första dag, då

den, som anmärkningen angår, har säte i nämnden och parten om sagda

omständighet äger kännedom. Visas mål, som varit av nämnd handlagt,

åter till nämnden, pröve rätten därvid sådan inför densamma under den

s. 67 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 67

(Kungl. Maj:ts förslag.) ( Utskottets förslag.)

senare handläggningen gjord anmärkning, som ej, enligt vad nu är sagt,

kunnat förut inför rätten eller inför nämnden framställas; och skall beträffande

nämndens nya sammanträde stadgandet om parts rätt att vid det

tidigare sammanträdet framställa anmärkning äga motsvarande tillämpning.

C öres anmärkning, som nu är sagd, inför nämnden, varde den av

nämnden prövad. Ogillas anmärkningen, skall förrättningen fortsättas.

Anmäler part vid det första rättegångstillfälle, då målet åter förekommer

till handläggning, missnöje med beslut, varigenom nämnden ogillat anmärkning,

pröve rätten anmärkningen.

över rättens beslut i fråga om anmärkning, som ovan sägs, må

klagan ej föras.

Hinder, som i 26 § första stycket avses, må ock, om anmärkning

därom ej gjorts inför rätten, på anmärkning inom nämnden av denna

prövas.

33 §.

År ordföranden av laga förfall hindrad att deltaga i nämnden eller

har han funnits jävig, och kan ej heller ersättaren fullgöra uppdraget,

namne Konungens befallningshavande särskild ordförande.

Har ledamot på grund av laga förfall eller jäv avgått ur nämnd,

och är jämväl ersättaren av sådant förfall hindrad eller är han jävig, skall ny

ledamot utses enligt vad eljest för val till nämnden gäller. Dock äge, om

val av ny ledamot skall ske efter det målet överlämnats till nämnden, å

landet domaren taga den befattning med valet, vilken eljest tillkommer rätten.

Vad ovan i denna § stadgas äge motsvarande tillämpning, om hinder

för deltagande i nämnd prövats föreligga på grund av förhållande, som i

26 § första stycket avses.

34 §.

Utebliver ordföranden eller ledamot utan laga förfall från sammanträde,

och föranleder hans utevaro kostnad, skall denna av honom gäldas.

År ersättaren tillstädes, inträde han i nämnden; och ankomme i annat fall

pa nämnden, huruvida ersättaren skall inkallas i den uteblivnes ställe.

Konungens befallningshavande äge på anmälan förelägga den uteblivne

vite.

35 §.

Nämnden må ej, utöver vad i 34 § stadgas, vidtaga åtgärd, med

mindre ordföranden och alla ledamöter äro tillstädes.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

36 §.

Part äge att inför nämnden andraga

vad han aktar nödigt samt att

låta höra sakkunniga inför nämnden.

Finner nämnden skäl att höra part

eller sakkunnig eller att på annat

sätt inhämta närmare upplysningar,

hane rätt därtill.

Vid förrättningen skall genom

ordförandens försorg föras protokoll.

(Utskottets förslag.)

36 §.

Part äge att inför nämnden andraga

vad han aktar nödigt samt att

låta höra sakkunniga inför nämnden.

Vid förrättningen skall genom

ordförandens försorg föras protokoll.

37 §.

Vid nämndens överläggningar till beslut må ej någon utom nämnden

närvara.

38 §.

Ersättning må ej bestämmas lägre än vad den exproprierande i

målet erbjudit eller högre än motparten begärt.

Till förfång för innehavare av fordran, för vilken fastighet svarar,

må dock ej löseskilling för fastigheten eller, om endast en del av fastigheten

exproprieras, ersättning för skada eller intrång å den återstående

delen och ej heller ersättning för upplåtelse av särskild rätt till fastigheten

sättas lägre än till fulla värdet, även om ägaren mindre begärt.

Har den exproprierande enligt vad i 54 § sägs tagit fastighet i besittning,

sedan uppskattning för ersättningens bestämmande ägt rum

men innan ersättningen blivit slutligt bestämd, må ej vid ny uppskattning

ersättningen sättas lägre än till det värde, som framgått av den

tidigare uppskattningen.

39 §.

Då fastighet exproprieras, uppskatte nämnden ej mindre fastighetens

värde än även värdet av all särskild rätt, som i avseende å fastigheten

tillkommer sakägare och ej jämlikt utfästelse av den exproprierande lämnas

orubbad. Medför särskild rätt, som tillkommer sakägare, förminskning av

fastighetens värde, skall uppskattningen av fastigheten avse det värde denna

med därå vilande besvär äger. År fastighet, vilken svarar för fordran

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. (jö

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

som skall utgå ur ersättningen, tillika besvärad av annan särskild rätt,

som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre rätt än fordringen,

uppskatte nämnden jämväl det värde fastigheten utan sådant besvär

skulle äga.

Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löseskilling

för exproprierad fastighet, ersättning för skada eller intrång å

fastighet och annan ersättning till ägaren varde ock bestämda var för sig.

40 §.

Har fråga om expropriation av fastighet enligt 12 § blivit väckt,

varde jämväl denna fastighet värderad av nämnden.

41 §.

Yad de flesta i nämnden säga galle för nämndens beslut.

Aro flera meningar och kunna de till varandra jämkas, gälle den

mening, som efter jämkning finnes hava erhållit de flesta rösterna.

Kunna icke, då flera meningar äro, dessa jämkas till varandra, gälle

den, som biträdes av flera röstande än någon annan. Finnes ej, enligt

vad nu är sagt, röstövervikt, skall ny omröstning anställas mellan de

meningar*, som erhållit mer än en röst var, och varde den mening gällande,

om vilken de flesta i nämnden då förena sig. Har var sin mening,

gälle vad ordföranden säger.

I fråga om uppskattningen må ej i protokollet införas eller eljest

kungöras, huru nämnden inom sig röstat, och ej heller skälen för beslutet

uppgivas.

42 §.

Nämndens beslut skall avfattas skriftligen och undertecknas av nämnden;

och insände ordföranden, så snart ske kan, beslutet jämte det vid

förrättningen förda protokoll till rätten eller domaren.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.

Om expropriationsinåls slutliga handläggning.

43 §.

Har expropriationsmålet förklarats vilande, skall tillkännagivande

om tiden för dess förnyade företagande vid rätten genom rättens eller

domarens försorg minst fjorton dagar förut såväl med posten sändas till

den exproprierande som uppläsas i kyrkan för den församling, där fastigheten

är belägen, samt införas i allmänna tidningarna och tidning inom

orten.

44 §.

Under målets förnyade handläggning vid rätten må ej upptagas ny

fråga, som kunnat väckas tidigare och enligt denna lag tillhör expropriationsnämnds

behandling.

45 §.

År ersättning av expropriationsnämnden bestämd till lägre belopp

än den exproprierande i målet erbjudit, eller är annan ersättning ån som

avses i 38 § andra stycket av expropriationsnämnden bestämd till högre

belopp än den till ersättningen berättigade i målet yrkat, varde sådan

ersättning av rätten jämkad till det belopp, som erbjudits eller yrkats.

Strider expropriationsnämndens uppskattning mot vad i 38 § tredje stycket

stadgas, varde den ock av rätten jämkad till överensstämmelse därmed.

Eljest må rätten ej göra ändring i uppskattningen.

Har nämnden ej iakttagit vad i 39 och 40 §§ sägs eller eljest ej

förfarit i enlighet med bestämmelserna i denna lag, förvise rätten målet

eller den del, vari rättelse tarvas, åter till nämnden.

Finner rätten, att nämnden vid bestämmande av ersättning, som

avses i 38 § andra stycket, gått utöver fastighetsägarens yrkande, meddele

rätten därom besked; och skall, därest överskott, som ej faller inom det

yrkade beloppet, uppstår efter gäldande av de fordringar, som skola utgå

ur ersättningen, vad för sådant fall i 57 § stadgas äga tillämpning.

46 §.

Har någon yrkat expropriation av fastighet enligt 12 §, give rätten

besked, huruvida yrkandet är lagligen grundat.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

71

(Klingl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

47 §.

_ Expropriationsnämndens uppskattning varde, med iakttagande av

vad i 45 och 46 §§ sägs, fastställd av rätten.

I fråga om belopp, som blivit erdigt uppskattningen bestämt, må

ändring i rättens utslag ej sökas.

Om expropriationsersättnings erläggande och tillträde av fastigheten.

48 §.

Expropriationser sättningen skall

nedsättas hos Konungens befallningshavande

inom nittio dagar från det

rättens utslag vunnit laga kraft.

Vid nedsättningen ingive den

exproprierande till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande

fastigheten, rättens utslag samt

bevis att och när utslaget vunnit

laga kraft.

48 §.

Expropriationsersättning, som enligt

41 § blivit av rätten fastställd,

skall nedsättas hos Konungens befallningshavande

inom nittio dagar från

det rättens utslag vunnit laga kraft.

Vid nedsättningen ingive den

exproprierande till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande

fastigheten, rättens utslag

samt bevis att och när utslaget vunnit

laga kraft.

49 §.

Då vad i 48 § första stycket stadgas blivit fullgjort, vare expropriationen

fullbordad och nye ägaren berättigad att genast taga fastigheten i

besittning.

Exproprierad fastighet skall övergå till nye ägaren fri från all särskild

rätt, som innehavaren jämlikt 2 § tredje stycket är pliktig avstå;

dock häfte fastigheten fortfarande för särskild rätt, som tillkommer sakägare

och som jämlikt utfästelse av nye ägaren lämnas orubbad. Fastighetens

ansvar för allmänna utskylder eller för fordringar, som åtnjuta

förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken, förändras ej

genom expropriationen.

Genom expropriation förvärvad särskild rätt till fastighet äge företräde

framför all annan rätt till samma fastighet.

O

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

SO §.

Försummas vad i 48 § första stycket är stadgat, och har ej den

exproprierande enligt medgivande av fastighetens ägare eller stadgande i

denna lag tagit fastigheten i besittning, vare expropriationsrätten förverkad.

Visar fastighetens ägare vid rätten att förverkande ägt ruin, äge

vad i 14 § stadgas om anteckning i inteckningsprotokollet samt intecknings-

eller fastighetsboken motsvarande tillämpning. Sker sådan anteckning

inom nittio dagar från förverkandet, skall rätten om anteckningen

genast göra anmälan hos Konungens befallningshavande.

Varda de handlingar, som i 48 § andra stycket avses, ej ingivna

till Konungens befallningshavande vid nedsättning av expropriationsersättningen,

åligger Konungens befallningshavande att ofördröjligen på den

exproprierandes bekostnad anskaffa nämnda handlingar.

51 §.

Med fastighetsägarens medgivande må inom nittio dagar från det

expropriationsrätten förverkats efter vad i 50 § första stycket sägs

expropriationen fullbordas genom nedsättande av expropriationsersättningen.

Fastighetsägaren må ock inom nämnda tid från expropriationsrättens

förverkande hos Konungens befallningshavande påfordra expropriationens

fullbordande; och åligger det i sådant fall Konungens befallningshavande

att låta uttaga expropriationsersättningen av den exproprierande.

Expropriationen må ej enligt vad nu är sagt fullbordas, sedan anteckning

enligt 50 § andra stycket skett.

52 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av fastighetens ägare

eller stadgande i denna lag tagit fastigheten i besittning utan nedsättande

av expropriationsersättningen, och försummas vad i 48 § första stycket är

stadgat, må sakägare hos Konungens befallningshavande påkalla uttagande

av den sakägaren tillkommande ersättning.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

73

(Kungl. Maj:ts förslag.)

53 §.

Vid ansökning, som i 51 §

andra stycket eller 52 § avses, skola

fogas rättens utslag samt bevis att

och när utslaget vunnit laga kraft;

och skola utsökningslagens stadganden

om verkställighet av lagakraftägande

dom i tvistemål, varigenom

betalningsskyldighet blivit någon

ålagd, äga motsvarande tillämpning

vid expropriationsersättningens uttagande.

Har expropriationsersättningen i

sin helhet inkommit till Konungens

befallningshavande, vare expropriation

en fullbordad.

(Utskottets förslag.)

53 §.

Vid ansökning, som i 51 § andra

stycket eller 52 § avses, skola fogas

rättens utslag samt bevis att och

när utslaget vunnit laga kraft; och

skola utsökningslagens stadganden

om verkställighet av lagakraftägande

dom i tvistemål, varigenom betalningsskyldighet

blivit någon ålagd,

äga motsvarande tillämpning vid expropriationsersättningens

uttagande.

Har expropriationsersättningen

inkommit till Konungens befallningshavande,

vare expropriationen fullbordad.

54 §.

Vill den exproprierande taga fastigheten i besittning, innan x-ättens

utslag vunnit laga kraft, vare berättigad därtill, om han hos Konungens

befallningshavande nedsätter den i utslaget bestämda expropriationsersättning

samt ställer pant eller borgen för den ytterligare ersättning han på

grund av ändring i utslaget kan bliva skyldig gälda. Är fall, som i 12 §

sägs, för handen, må den fastighet eller rättighet tillståndet till expropriation

omfattar tillträdas av den exproprierande mot nedsättande av därå

belöpande expi’opriationsersättning och säkerhets ställande enligt vad nyss

är sagt.

Varder till följd av klagan över rättens utslag expropriationsersättningen

slutligt bestämd till högre belopp än det enligt stadgandena i

första stycket nedsatta, galle om nedsättande av det öfverskjutande beloppet

vad i 48 § sägs. Bestämmes ersättningen ej till högre belopp, göre den exproprierande,

sedan utslag i målet vunnit laga kraft, anmälan härom hos

Konungens befallningshavande; och vare expropriationen fullbordad, då

sådan anmälan skett.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 21 käft. (Nr 24.)

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(.Kung!. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

55 §.

Erlägges expropriationsersättning efter den i 4-8 § bestämda tid eller,

om fastigheten förut tagits i besittning, efter tiden härför, skall tillika

gäldas sex procent årlig ränta i förra fallet från den bestämda tidens utgång

och i senare fallet från tillträdesdagen; dock må expropriation gå i

fullbordan, ändå att räntebetalningen ännu ej fullgjorts.

56 §.

Medel, som nedsatts eller uttagits enligt vad ovan sägs, skola av

Konungens befallningshavande ofördröjligen insättas i bankinrättning för

att där innestå mot ränta.

57 §.

Konungens befallningshavande utbetale nedsatta eller uttagna medel

o o er?

jämte därå upplupen ränta till den, som är till desamma berättigad.

Besväras fastighet av sökt eller beviljad inteckning för fordran, eller

kan fastighet jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand häfta för

ogulden köpeskilling, skola i fråga om löseskilling för fastigheten samt,

om endast en del av fastigheten exproprierats, beträffande ersättning för

skada och intrång å den återstående delen, så ock angående ersättning för

upplåtelse av särskild rätt till sådan fastighet, stadgandena om fördelning

hos överexekutor av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom hava

motsvarande tillämpning. Är fastigheten förutom av fordran besvärad av

annan särskild rätt, som förminskar fastighetens värde och åtnjuter sämre

rätt än fordringen, erhålle fordringsägaren, i den mån det tarvas för fulla

gäldandet av hans fordran, betalning såsom om fastigheten icke vore av

nämnda rätt, besvärad, och varde ersättningen för rättigheten i motsvarande

mån förminskad. Har vid bestämmande av ersättning, som i första punkten

avses, nämnden gått utöver det belopp fastighetsägaren yrkat, och uppstår

efter gäldande av de fordringar, som skola utgå ur ersättningen, överskott,

som ej faller inom nämnda belopp, må fastighetsägaren ej uppbära

överskottet, utan varde detta återställt till den exproprierande.

Sammanträde för fördelningen varde hållet så snart ske kan. Kallelse

till sammanträdet skall genom Konungens befallningshavandes försorg

med posten sändas till fastighetens ägare samt kända innehavare av fordran,

som skall utgå ur ersättningen, och innehavare av annan särskild rätt,

s. 75 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 75

(Kungl. Majds förslag.) (Utskottets förslag.)

som nyss är sagd; är innehavare av fordran okänd, läte ock Konungens

befallningshavande kungöra dagen för sammanträdet på sätt i 14 § om

kungörelse stadgas.

Innehades exproprierad fastighet såsom fideikommiss, hålle Konungens

befallningshavande den innehavaren tillkommande ersättning inne, till

dess Konungen förordnat, huru därmed skall förfaras.

58 §.

Då expropriation, vilken ej avsett allenast upphävande av särskild

rätt som ej är intecknad i fastigheten, blivit fullbordad, åligger det Konungens

befallningshavande att därom ofördröjligen göra anmälan på landet

hos domaren och i stad hos rätten; och skall anteckning om att fastighet

exproprierats eller om särskild rätt, som genom expropriationen förvärvats,

göras i inteckningsprotokollet, på landet å nästa rättegångsdag

under lagtima ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden,

samt införas i intecknings- eller fastighetsboken.

Utfaller, då en del av intecknad fastighet eller eu eller flera av gemensamt

intecknade fastigheter exproprieras eller särskild rätt till intecknad

fastighet genom expropriation förvärvas, vid fördelning av expropriationsersättning

likvid å intecknings huvudstol, åligger ock Konungens befallningshavande

att därom, sedan fördelningen blivit godkänd eller vunnit

laga kraft, ofördröjligen göra anmälan enligt vad nyss sagts och tillika

insända fördelningslängden.

Om överenskommelse rörande expropriationsersättningen.

59 §.

Hava parterna träffat överenskommelse rörande expropriationsersättningen

för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, och

visas att fastigheten ej besväras av sökt eller beviljad inteckning för fordran

och ej heller kan jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken i ägarens hand

häfta för ogulden köpeskilling, eller att den avtalade ersättningen förslår

till full betalning av de fordringar, som vid fördelning av ersättningen

skola därur utgå, eller att överenskommelsen godkänts av de fordringsägare,

som ej skulle erhålla full betalning, värde överenskommelsen fastställd

av rätten.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

{Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vill den exproprierande, utan att förhållande som i första stycket

sägs blivit visat, erhålla fastställelse å överenskommelse om ersättningen

för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet, låte han till

rätten stämma de kända fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen.

Är fordringsägare okänd, varde ock tiden för frågans företagande vid rätten

kungjord på sätt i 14 § oinförmäles. Bestrider vid rätten fordringsägare,

att överenskommelsen må fastställas, varde, om ej full betalning för

hans fordran lämnas honom, expropriationsnämnd tillsatt. I annat fall

må, därest expropriationen avser endast en ringa del av fastigheten eller

upplåtelse av särskild rätt, som medför ringa men, och uppenbarligen icke

rubbar säkerheten för fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen,

rätten meddela fastställelse.

Överenskommelse om annan expropriationsersättning än ersättningen

för fastighet eller för upplåtelse av särskild rätt till fastighet varde ock,

på anmälan av part, fastställd av rätten.

Fastställelse må ej meddelas å överenskommelse om att expropriationsersättning

skall utgå annorledes än på en gång, ej heller å överenskommelse

om expropriationsersättning för fastighet, som innehaves såsom

fideikommiss.

60 §.

Har överenskommelse om expropriationsersättning blivit av rätten

fastställd, galle i tillämpliga delar vad i 48—58 §§ stadgas. Skall enligt

överenskommelsen expropriationsersättning ej utgå, göre den exproprierande,

i stället för att nedsätta ersättning, anmälan hos Konungens befallningshavande;

och vare, då rättens utslag vunnit laga kraft och sådan

anmälan blivit gjord, expropriationen fullbordad.

Om återkallaxnle av expropriationsanspråk.

61 §•

Vill den, som genom ansökning om stämning till rätten fullföljt an

språk på expropriation, återkalla anspråket, göre han, sist innan rätten

meddelat utslag i målet, hos rätten eller domaren skriftlig anmälan om

återkallelse^ med bifogande av bevis att han fullgjort vad i 62 § andra

stycket sägs, eller vare rättigheten till återkallelse försutten. Den, som

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Ijag utskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

återkallat, åligger att ofördröjligen giva motparten samt, om expropriationsnämnd

har saken under behandling, nämndens ordförande del av

återkallelse^ Vad i 14 § stadgas om anteckning av expropriationsmål

äge, sedan rätten skilt målet från sig, motsvarande tillämpning beträffande

anteckning av återkallelse.

Återkallelse må gälla hela den fastighet expropriationsanspråket omfattar,

så ock någon del därav, om ej genom expropriationen eller den

exproprierade delens användande den återstående delen skulle lida synnerligt

men. Ej må återkallelse göras i avseende å mark, som den exproprierande

tagit i besittning,

62 §.

Har på grund av expropriationsanspråket skada uppstått för sakägare,

vare, då återkallelse skett, den exproprierande skyldig ersätta skadan.

Innan återkallelse göres, ställe den exproprierande hos Konungens befallningshavande

pant eller borgen för gäldande av skadeersättning som

nu är sagd.

Om förändring i grunderna för expropriationsnämndens uppskattning.

63 §.

Har, sedan expropriationsnämndens förrättning avslutats men innan

expropriationsmålet slutligen avgjorts, fastigheten genom naturhändelse

eller annorledes så förändrats, att dess värde uppenbarligen väsentligt

understiger värdet vid tiden för förrättningen, äge den exproprierande

erhålla ny uppskattning; och varde på hans begäran målet för sådant ändamål

av rätten återförvisat till nämnden.

Vad i första stycket stadgas galle ej i fråga om fastighet, som den

exproprierande tagit i besittning, innan förändringen inträffade.

64 §.

Visas före expropriationsmålets slutliga avgörande, att fastighet lider

skada eller intrång, som uppkommit efter det expropriationsnämndens förrättning

avslutats och ej kunnat förutses vid förrättningen men enligt 7 §

skall ersättas, varde, om någon till ersättning berättigad det begär, målet

återförvisat till nämnden för uppskattning av skadan eller intrånget.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

65 §.

Har ej enligt 64 § återförvisning

till expropriationsnämnden ägt rum

för uppskattning av skada eller intrång,

som i samma § omförrnäles,

äge bestämmelserna i denna lag ej

tillämpning i fråga om skadan eller

intrånget.

(Utskottets förslag.)

65 §.

Har rätten genom utslag, som

vunnit laga kraft, ogillat yrkande

om återförvisning för uppskattning

enligt 64 § av skada eller intrång,

må talan om ersättning för skadan

eller intrånget ej vidare föras.

Begäres ej före expropriationsmålets

slutliga avgörande återförvisning

för uppskattning av skada eller

intrång, som i 64 § avses, men räckes

därefter fråga om ersättning för

skadan eller intrånget, äge bestämmelserna

i denna lag ej tillämpning

vid frågans prövning.

Ej heller äge bestämmelserna i

denna lag tillämpning i fråga om

ersättning för skada eller intrång,

som uppstår efter expropriation målets

slutliga avgörande och ej kunnat

förutses vid expropriationsnämndens

förrättning.

Om expropriationskostnad.

66 §.

Ordföranden och ledamöterna i expropriationsnämnd njute ersättning

för uppskattningen samt ordföranden därjämte för kallelser, protokollsföring

och beslutets avfattande i skrift med belopp, som bestämmes av

rätten, om överenskommelse ej träffas.

Har expropriationsmålet återförvisats till nämnden enligt vad i 45 §

andra stycket sägs, skall ersättning för det arbete, som härav föranledes,

ej tillkomma nämnden, om ej rätten av särskild anledning det föreskriver.

67 §.

Den exproprierande vare pliktig gälda all av expropriationsmålets

handläggning, expropriationsersättningens bestämmande och fördelning eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

70

Lagutskottets utlåtande Nr ‘24.

(Kunf/l. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

eljest av expropriationen följande kostnad. Dock äge lian, om han utgivit

kostnad, som i 34 § första stycket avses, söka kostnaden åter av den,°som

därför svarar.

Om lösningsrätt till exproprierad egendom.

08 §.

Har exproprierad fastighet eller genom expropriation förvärvad särskild

rätt ej kommit till användning för det avsedda ändamålet eller dess

användande för ändamålet upphört och är nämnda ändamål såvitt angår

dylik fastighet eller rätt att anse såsom övergivet, eller användes fastighet

eller rätt som nyss sagts i väsentlig omfattning för annat ändamål än

det avsedda, må fastigheten eller den särskilda rätten lösas, därest talan

om dess avträdande instämmes inom tjugo år från det expropriationen

fullbordats. Lösningsrätt tillkomme, när hel fastighet exproprierats, den,

som närmast före expropriationens fullbordande var fastighetens äo-are''

eller hans rättsinnehavare och, om en del av en fastighet °exproprierats^

ägaren av den återstående delen samt, då fråga är om särskild rätt, ägaren

av den fastighet, som därav besväras.

Har, efter det fastighet exproprierats, byggnad uppförts å fastigheten

eller eljest därå nedlagts kostnad, må vad sålunda påkostats jämväl

lösas, om det i stämningen yrkas.

69 §.

•ii j Vld löS6n enli^ 68 § första stycket må värdet ej sättas högre än

till den expropriation sersättning, som utgivits. I övrigt skola beträffande

lösen, sorn i 68 § sägs, denna lags bestämmelser om expropriation i tilllämpliga

delar gälla; dock ankoinme på rättens prövning, huru kostnad,

som i 67 § avses, skall i första hand gäldas.

Strider expropriationsnämnds uppskattning mot vad i första stycket

första punkten av denna § stadgas, varde den av rätten jämkad till överensstämmelse

därmed.

70 §.

Löses ej vad å exproprierad Listighet blivit påkostat, vare ägaren

berättigad att det bortföra; återställe dock fastigheten i det skick, vari

den vid expropriationen befann sig.

Är ej vad sålunda må från fastigheten skiljas bortfört därifrån inom

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

nittio dagar från det fastigheten må av nye ägaren tagas i besittning, tillfälle

det honom utan lösen.

Äro till byggnad eller annan anläggning ämnen hämtade från fastigheten,

vare nye ägaren berättigad till gottgörelse för värdet av vad från

fastigheten tagits, om han under domstolens förberedande handläggning

av målet eller inför nämnden det yrkar; och varde värdet, om överenskommelse

ej träffas, av nämnden bestämt enligt vad i denna lag stadgas.

Innan gottgörelse, som alltså tillkommer nye ägaren, lämnats, må anläggningen

ej bortföras från fastigheten.

Om förundersökning.

71 §.

Vill någon för ansökning om

rätt till expropriation låta upprätta

karta över fastighet eller eljest verkställa

nödig förundersökning därå,

äge Konungens befallningshavande

på ansökning föreskriva, att erforderligt

tillträde till fastigheten under

viss tid skall lämnas. Dylik

föreskrift må dock ej meddelas, om

Konungens befallningshavande finner

det uppgivna ändamålet icke vara

sådant, som i 1 § avses.

Om undersökningens påbörjande

underrätte sökanden minst fjorton

dagar förut fastighetens ägare och,

därest fastigheten är utarrenderad,

arr endatorn.

Växande träd må ej för undersökningen

fällas, med mindre Konungens

befallningshavande det särskilt

medgivit.

71 §•

Vill någon för ansökning om

rätt till expropriation låta upprätta

karta över fastighet eller eljest verkställa

nödig förundersökning därå,

äge Konungens befallningshavande

på ansökning föreskriva, att erforderligt

tillträde till fastigheten under

viss tid skall lämnas. Dylik

föreskrift må dock ej meddelas, om

Konungens befallningshavande finner

det uppgivna ändamålet icke vara

sådant, som i 1 § avses.

Om undersökningens påbörjande

sände sökanden minst fjorton dagar

förut med. posten underrättelse till

ägaren, om denne vistas å känd ort

inom riket; har ägare, som är utrikes

eller å okänd ort, inom riket

känt ombud, skall underrättelsen

sändas till ombudet. År fastigheten

utarrenderad, erhälle ock arrendatorn

underrättelse enligt vad nu är

sagt.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kun yl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Växande träd må ej för undersökningen

fällas, med mindre Konungens

befallningshavande det särskilt

medgivit.

72 §.

Föranleder undersökning, som i 71 § avses, skada, skall ersättning

därför gäldas av den, som påkallat undersökningen. Ersättningen skall,

om överenskommelse ej träffas, bestämmas av domstol.

Innan undersökningen börjas, skall sökanden hos Konungens befallningshavande

ställa pant eller borgen för ersättningens gäldande.

Om pant eller borgen.

73 §.

Skall någon enligt denna lag ställa pant eller borgen, och är ej

sådan säkerhet godkänd av den, till vars förmån den ställes, varde säkerheten

prövad av Konungens befallningshavande.

Borgen må ej godkännas av Konungens befallningshavande, utan att

löftesmännen förbundit sig en för alla och alla för en såsom för egen skuld.

74 §.

Vad i denna lag stadgas om ställande av pant eller borgen galle

ej kronan.

2. Särskilda bestämmelser om expropriation av naturminnesmärke eller

fornlämning.

75 §.

Fråga om att jordområde skall exproprieras för att avsättas såsom

naturminnesmärke må väckas endast av vetenskapsakademien.

Fråga om att för bevarande av fast fornlämning denna skall jämte

därför erforderlig mark exproprieras må väckas endast av vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 21 höft. (Nr 24.)

11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

3. Särskilda bestämmelser om expropriation för allmänna vägar.

76 §.

Ansökning om expropriationsrätt för anläggning eller förändring av

allmän väg skall åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade

företaget med avfattning på karta av vägens sträckning, styrkt uppgift på

ägare och innehavare av fastighet, varöver vägen skall framdragas, samt,

om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse därför.

77 §.

Konungen äge, utan att området för expropriationen närmare bestämmes,

giva den, av vilken vägarbetet skall utföras, rätt att expropriera

den mark, som härför erfordras.

78 §.

Den exproprierande äge taga marken i besittning, sedan stämning

i expropriationsmålet utfärdats och hos Konungens befallningshavande

ställts pant eller borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent

årlig ränta därå från tillträdesdagen.

79 §.

Har den exproprierande enligt medgivande av ägaren eller stadgande

i denna lag tagit mark i besittning utan att ersättningen blivit

bestämd av expropriationsnämnd, och kan sådan uppskattning icke lämpligen

äga rum, innan den anläggning, för vilken expropriationen sker,

längre fortskridit, äge rätten på framställning av part låta anstå med tillsättande

av nämnd.

4. Särskilda bestämmelser om expropriation för järnvägar.

80 §.

Innan expropriationsrätt sökes för byggande av järnväg, äge renstakning

av banlinjen rum.

Vid ansökningen foge sökanden karta och däröver upprättad beskrivning,

utvisande järnvägens sträckning samt i fråga om stationer, last
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

och hållplatser och andra platser, där ansökningen avser mark utanför

banlinjen, angivande sådant områdes läge och storlek ävensom till vilken

jordeboksenhet område å landet hör. Sökanden bifogc tillika styrkt uppgift

å ägare och innehavare av den mark ansökningen avser samt, om i

något hänseende överenskommelse träffats, redogörelse därför. Är fastighetsregister

för orten upplagt, skall vid ansökningen fogas jämväl utdrag

av registret, såvitt angår mark utanför banlinjen.

81 §.

I fråga om de platser, där ansökningen avser mark utanför banlinjen,

bestämme Konungen visst område för expropriationen.

För banlinjen give Konungen sökanden rätt att expropriera mark å

ömse sidor om den renstakade linjen intill visst avstånd från denna. Vidtages

sedermera, enligt vad för byggande av järnväg må vara medgivet,

ändring av banlinjens sträckning, varde avståndet räknat från den linje,

som för ändringens genomförande renstakas.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke

kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande

skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför det bestämda

området eller det bestämda avståndet från den renstakade linjen,

förordne Konungen tillika, i vilken omfattning och under vilka förutsättningar

sådan expropriation må äga rum.

82 §.

Sedan stämning i expropriationsmålet

utfärdats, äge den exproprierande

taga mark i besittning, om

han hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex

procent årlig ränta från tillträdesdagen

samt sist å fjortonde dagen

före nämnda dag giver ägaren och,

om arrendators eller hyresgästs rätt

beröres, denne underrättelse om att

marken skall tagas i besittning. Dock

82 §.

Sedan stämning i expropriationsmålet

utfärdats, äge den exproprierande

taga mark i besittning, om

han hos Konungens befallningshavande

ställer pant eller borgen för

expropriationsersättningen jämte sex

procent årlig ränta från tillträdesdagen

samt sist å fjortonde dagen

före nämnda dag giver ägaren och,

om arrendators eller hyresgästs rätt

beröres, denne underrättelse om att

marken skall tagas i besittning. Dock

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

vare, därest å området finnes byggnad,

där dess ägare eller på grund

av arrende- eller hyresavtal annan

har sin bostad, .bostadens innehavare

ej pliktig att därifrån avflytta förr

än å den fardag för avträde av förhyrd

lägenhet, som efter underrättelsens

mottagande först inträffar;

och vare enligt vad i 83 § stadgas

i vissa fall även nedsättande av expropriationsersättning

erforderligt.

(Utskottets förslag.)

vare, därest å området finnes byggnad,

där dess ägare eller på grund

av avtal annan har sin bostad, bostadens

innehavare ej pliktig att därifrån

avflytta förr än å den fardag

för avträde av förhyrd lägenhet, som

efter underrättelsens mottagande först

inträffar; och vare enligt vad i 83 §

stadgas i vissa fall även nedsättande

av expropriationsersättning erforderligt.

83 §.

Vägrar ägaren den exproprierande att utan gäldande av ersättning

taga mark i besittning, förordne därom Konungens befallningshavande.

Finnes å området byggnad, där ägaren har sin bostad eller vars

avstående eljest medför särskild olägenhet för ägaren, eller är området av

väsentlig betydelse för ägarens bärgning, eller prövar Konungens befallningshavande

ägaren eljest hava giltigt skäl för sin vägran, må föreskrift

om markens upplåtande ej meddelas, innan, jämlikt förordnande av

Konungens befallningshavande, ordföranden i expropriationsnämnder eller

hans ersättare eller vid förfall för dem annan lämplig person ävensom en

lantmätare och en tredje person, vilken utses bland de till ledamöter i

expropriationsnämnder valbara, efter besiktning av området avgivit förslag

till expropriationsersättning samt sökanden hos Konungens befallningshavande

nedsatt tre fjärdedelar av det föreslagna beloppet.

Vad om ägare sålunda stadgas äge motsvarande tillämpning beträffande

arrendator eller hyresgäst.

Vid nedsättningen ingive den exproprierande till Konungens befallningshavande

gravationsbevis rörande fastigheten.

84 §.

Då expropriationsersättning enligt 83 § blivit nedsatt, galle i tilllämpliga

delar vad i 56 och 57 §§ samt 58 § andra stycket stadgas.

Uppgift å det nedsatta beloppet skall av Konungens befallningshavande

ofördröjligen översändas till rätten eller domaren för att, om

uppskattning genom expropriationsnämnd sker, tillställas nämnden.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Över Konungens befallningshavandes beslut, varigenom enligt 88 §

förordnats om uppskattning eller tillträde, må klagan ej föras.

85 §.

Expropriationsnämnd må ej bestämma ersättningen lägre än till belopp,

som enligt 83 § blivit hos Konungens befallningshavande nedsatt.

Strider expropriationsnämnds uppskattning mot vad sålunda stadgas, varde

den av rätten jämkad till överensstämmelse därmed.

86 §.

I fråga om expropriation för järnvägar skall tillämpas vad i 79 §

är stadgat.

5. Särskilda bestämmelser om expropriation för farleder.

87 §.

Skall expropriation äga rum för inrättande eller förändring av farled,

bestämme Konungen visst område för expropriationen.

Prövas anledning förefinnas, att på grund av förhållanden, som icke

kunna med säkerhet bedömas på förhand, under anläggningens utförande

skall bliva av nöden att taga i anspråk jämväl mark utanför det bestämda

området, bestämme Konungen tillika, i vilken omfattning och under vilka

förutsättningar sådan expropriation må ske.

88 §.

Vad i 79 samt 82—85 §§ är stadgat skall tillämpas beträffande

expropriation för farleder.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

6. Särskilda bestämmelser om expropriation för elektriska

svagströmsledningar.

89 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av telegraf- eller

telefonledning eller annan elektrisk svagströmsledning skall åtföljas av

fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning på

karta av den föreslagna ledningens sträckning, styrkt uppgift å ägare och

innehavare av fastighet, varöver ledningen skall framgå eller i vars mark

den skall nedläggas, samt, om i något avseende överenskommelse träffats,

redogörelse därför.

90 §.

I fråga om gata, torg, allmän plats eller vattendrag inom område,

för vilket byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, eller inom

fastställt hamnområde må expropriation ej avse egendoms avstående utan

endast upplåtelse av nyttjanderätt.

91 §.

Bifalles ansökning, som i 89 § sägs, må fastigheten, sedan stämning

i expropriationsmålet utfärdats, genast tagas i användning av den exproprierande,

om han hos Konungens befallningshavande ställer pant eller

borgen för expropriationsersättningen jämte sex procent årlig ränta därå

från tillträdesdagen.

Vad i 79 § stadgas äge motsvarande tillämpning.

92 §.

Påstår vid rätten ägaren av annan fastighet än i 90 § avses, att

fastigheten lider synnerligt men och fördenskull, jämlikt 12 § första stycket,

bör lösas, men bestrides sådant av motparten, varde, om annat ej

avtalas, expropriationsnämnd ej tillsatt, innan denna tvist blivit av rätten

avgjord genom lagakraftägande utslag. Mot rättens utslag i fråga som nu

är sagd må särskild talan föras.

Vad i 12 § andra stycket stadgas äge ej tillämpning.

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

93 §.

Skall fastighet avstås, gälle om tillsättande av expropriationsnämnd

de allmänna bestämmelserna i denna lag.

Då fastighet ej avstås utan endast nyttjanderätt upplåtes, skall nämnden,

om annat ej avtalas, bestå av en av rätten utsedd ordförande samt

två ledamöter, av vilka vardera parten väljer en. Till ordförande skall

utses ordföranden i expropriation snämnder inom länet eller ersättaren för

honom eller eljest någon, som är upptagen å den i 25 § omförmäla förteckning;

och galle om valbarhet till ledamot vad i allmänhet är stadgat.

94 §.

Vid expropriation av nyttjanderätt

till egendom, som i 90 § sägs,

må ersättning icke av expropriationsnämnden

bestämmas för skada

eller intrång, som ännu ej uppkommit.

Uppstår därefter skada eller

intrång, som enligt 7 § skall ersättas,

varde ersättningen därför, om

överenskommelse ej träffas, bestämd

av domstol.

94 §.

Vid expropriation av nyttjanderätt

må ersättning icke av expropriationsnämnden

bestämmas för skada eller

intrång, som ännu ej uppkommit.

Uppstår därefter skada eller intrång,

som enligt 7 § skall ersättas, varde

ersättningen därför, om överenskommelse

ej träffas, bestämd av domstol.

95 §.

Hava vid upplåtelse av nyttjanderätt

parterna träffat överenskommelse

om expropriationser sättning en,

äge, ändå att ej sådant fall, som i

59 § första stycket avses, är för

handen och ej heller vad i andra

stycket av samma § stadgas blivit

iakttaget, rätten meddela fastställelse

å överenskommelsen, därest upplåtelsen

medför ringa men och uppenbarligen

icke rubbar säkerheten för

fordringsägare, som ej godkänt överenskommelsen.

i

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Majds förslag.)

95 §.

Är egendom, som i 90 § avses,

använd för lednings framdragande,

och visar sig, att ledningen hindrar

eller varaktigt försvårar samfärdsel

å egendomen eller hindrar någon

för samhället nödig anläggning, såsom

gas-, vatten1 eller avloppsledning,

spårväg, elektrisk ljus- eller

kraftledning, eller utgör hinder för

egendomens underhåll eller eljest

för behövliga arbeten å egendomen

eller är synnerligen vanprydande,

skall ledningen på bekostnad av dess

ägare ändras, flyttas eller borttagas,

i den mån sådant erfordras för hindrets

eller olägenhetens undanröjande.

Har eljest nyttjanderätt upplåtits

för framdragande av ledning, och

medför denna på grund av ändrade

förhållanden betydande olägenhet för

fastigheten, vare ledningens ägare

pliktig på sin bekostnad ändra eller

flytta ledningen, i den mån sådant

erfordras för olägenhetens undanröjande

och kan ske utan synnerligt

men för ledningen.

Tvist i fråga, som nu är sagd,

skall prövas av domstol.

(Utskottets förslag.)

96 §.

Är egendom, som i 90 § avses,

använd för lednings framdragande,

och visar sig, att ledningen hindrar

eller varaktigt försvårar samfärdsel

å egendomen eller hindrar någon för

samhället nödig anläggning, såsom

gas-, vatten- eller avloppsledning,

spårväg, elektrisk ljus- eller kraftledning,

eller utgör hinder för egendomens

underhåll eller eljest för behövliga

arbeten å egendomen eller

är synnex-ligen vanprydande, skall

ledningen på bekostnad av dess ägare

ändras, flyttas eller borttagas, i

den mån sådant erfordras för hindrets

eller olägenhetens undanröjande.

Har eljest nyttjanderätt upplåtits

för framdragande av ledning, och

medför denna på grund av ändrade

förhållanden betydande olägenhet

för fastigheten, vare ledningens ägare

pliktig på sin bekostnad ändra eller

flytta ledningen, i den mån sådant

erfordras för olägenhetens undanröjande

och kan ske utan synnerligt

men för ledningen. Tvist i fråga,

som nu är sagd, skall prövas av

domstol.

Vill ägare av fastighet, där ledning

är framdragen, för undanröjande

av därmed förenad olägenhet

för fastigheten på egen bekostnad få

ledningen ändrad eller flyttad, må

Konungens befallningshavande, i den

mån sä prövas skäligt med hänsyn

å ena sidan till nämnda olägenhet

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

96 §.

Upphör egendom att vara av den

i 90 § angivna beskaffenhet, vare

förut förvärvad rätt att hava ledning

där framdragen ej längre gällande.

(Utskottets förslag.)

och å andra sidan till det av ändringen

eller flyttningen följande men

för ledningen, giva fastighetsägaren

rätt att, om erforderlig ändring eller

flyttning ej inom viss, av Konungens

befallningshavande förelagd tid utföres

av ledningens ägare, själv vidtaga

sådan åtgärd; och vare fastighetsägaren

skyldig att ersätta såväl

uppkommande men för ledningen som

ock, om han ej själv utfört ändringen

eller flyttningen, kostnaden härför

med belopp, som i händelse av

tvist bestämmes av domstol.

Upphör egendom att vara av den

i 90 § angivna beskaffenhet, vare

förut förvärvad rätt att hava ledning

där framdragen ej längre gällande.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 21 käft. (Nr 24.)

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

7. Särskilda bestämmelser om expropriation för linbanor.

97 §.

Ansökning om expropriationsrätt för framdragande av linbana skall

åtföljas av fullständig beskrivning över det tillämnade företaget med avfattning

på karta av den föreslagna banans sträckning och av den jord, som

erfordras för banan, styrkt uppgift å ägare och innehavare av den fasta

egendom, varöver banan skall framdragas eller som, utan att banan skall

framdragas däröver, är belägen på mindre avstånd än tjugo meter från

densamma, samt, om i något avseende överenskommelse träffats, redogörelse

därför; dock att om banan skall framdragas inom område, för vilket

byggnadsstadgan för rikets städer äger tillämpning, uppgift å ägare och

innehavare erfordras allenast såvitt angår egendom, varöver banan skall

framgå.

98 §.

Menighet vare ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde

för linbanas framdragande avstå eller upplåta gata, torg, allmän

plats eller vattendrag.

Ej heller vare, därest linbana skall inom område, för vilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än tjugo meter

från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats

eller trädgård, som tillhör fastighetens ägare, denne skyldig avstå eller

upplåta något, utan så är att Konungen finner annan sträckning för banan

icke kunna användas utan synnerlig olägenhet.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 24. 91

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

8. Särskilda bestämmelser om expropriation för åstadkommande av tryggade

bostadsförhållanden.

99 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 7 sägs, må, om den

ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än kommun eller municipalsamhälle,

inom vars område den mark, expropriationen skall avse, är

belägen.

Sådan expropriation må allenast avse område, som är bebyggt med

boningshus, tillhöriga annan än markens ägare.

100 §.

Exproprieras mark för ändamål,

som i 1 § 7 omförmäles, må vid

uppskattning av det till boningshus

hörande område hänsyn icke tagas

till förbättring, vilken området vunnit

genom arbete eller kostnad, som

husägaren eller föregående innehavare,

vars rätt övergått å denne, utöver

vad honom ålegat nedlagt å

området.

100 §.

Exproprieras mark för ändamål,

som i 1 § 7 omförmäles, må vid

uppskattning av det till boningshus

hörande område hänsyn icke tagas

till förbättring, vilken området vunnit

genom arbete eller kostnad, som

husägaren eller föregående innehavare,

vars rätt övergått å denne,

nedlagt å området utöver vad honom

ålegat enligt vad vid upplåtelsen avtalats

eller uppenbarligen varit förutsatt.

101 §.

Har mark exproprierats för ändamål, som i 1 § 7 avses, vare nye

ägaren pliktig att till varje husägare, som det begär, försälja eller upplåta

det till hans hus hörande område med den jämkning, som kan erfordras

för genomförande av stadsplan och tomtindelning.

Vill ej markägaren enligt vad nedan sägs upplåta sådant område

till husägaren med tomträtt, därest dylik upplåtelse kan ske, och träffas

ej heller mellan dem arrendeavtal rörande området, vare husägaren berättigad

köpa detta för en köpeskilling motsvarande den för området utgivna

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

expropriationsersättning och å området belöpande del av expropriationskostnaden

jämte fem procent årlig ränta från expropriationens fullbordande;

har husägaren, efter det expropriationen fullbordats, innehaft området på

grund av honom förut tillkommande besittningsrätt, varde avgiften härför

avräknad från köpeskillingen. Sker upplåtelse med tomträtt, varde avgiften

för den upplåtelse, som först äger rum, beräknad efter den för

försäljning angivna grund. Tvist om vad husägaren sålunda har att

erlägga varde prövad i den ordning, som stadgas i gällande lag om

skiljemän.

Vad ovan i denna § är stadgat äge ej tillämpning, med mindre

husägaren inom två år från expropriationens fullbordande hos markägaren

gör framställning om försäljning eller upplåtande av området.

Expropriationen medföre ej förändring i den husägaren förut tillkommande

besittningsrätt till området, utan vare, om försäljning eller upplåtelse

ej kommer till stånd, husägaren berättigad att under den tid, som

för nämnda rätt kan återstå, fortfarande åtnjuta densamma mot fullgörande

av de därför stadgade villkor.

9. Särskilda bestämmelser om expropriation av mark till uppförande av

byggnader för överläggningar eller föredrag.

102 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 8 sägs, må ej beviljas

annan än kommun eller municipalsamhälle, inom vars område den

mark expropriationen skall avse är belägen, aktiebolag eller registrerad

förening.

Sökes sådan rätt av annan förening än ekonomisk förening, och finner

Konungen ansökningen förtjäna avseende, förordne Konungen att vad

i lagen den 22 juni 1911 om ekonomiska föreningar är stadgat skall äga

tillämpning i fråga om föreningen; och skall därefter med prövning av

ansökningen anstå under skälig tid i avbidan på föreningens registrering.

103 §. 103 §.

Ej må expropriationsrätt för ända- Ej må expropriationsrätt för ända
mål,

som i 1 § 8 avses, beviljas aktie- mål, som i 1 § 8 avses, beviljas aktie
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

bolag eller förening, utan att i bolagsordningen

eller föreningens stadgar

intagits noggrann uppgift å ändamålet

för bolaget eller föreningen samt

huru dess verksamhet skall bedrivas;

och må bolagsordningens eller stadgarnas

bestämmelser härom ej ändras

utan Konungens medgivande, så

länge bolaget eller föreningen är ägare

av fastighet, som genom expropriationen

förvärvats. Konungens befallningshavande

äge tillse, att dylika

bestämmelser, vilka ej må ändras

utan Konungens medgivande, varda

efterlevda.

104 §.

Expropriationsrätt för ändamål,

som i 1 § 8 sägs, må beviljas endast

i fråga om mark belägen å sådan

ort på landet, varest särskild

svårighet att genom avtal förvärva

erforderlig mark möter på grund därav

att all jord inom ett vidsträckt

område tillhör samme eller ett fåtal

ägare.

Innan expropriationsrätt för dylikt

ändamål beviljas aktiebolag eller förening,

skall yttrande över ansökningen

inhämtas från kommunalstämman

i den kommun, där marken är belägen.

105 §.

Har fastighet, som exproprierats

för det i 1 § 8 angivna ändamål, överlåtits

å annan ägare, eller har sådan

fastighet använts i strid mot bestäm
-

(Utskottets förslag.)

bolag eller förening, utan att i bolagsordningen

eller föreningens stadgar

intagits noggrann uppgift å ändamålet

för bolaget eller föreningen; och

må bolagsordningens eller stadgarnas

bestämmelser härom ej ändras utan

Konungens medgivande, så länge bolaget

eller föreningen är ägare av

fastighet, som genom expropriationen

förvärvats. Konungens befallningshavande

äge tillse, att dylika

bestämmelser, vilka ej må ändras

utan Konungens medgivande, varda

efterlevda.

104 §.

Expropriationsrätt för ändamål,

som i 1 § 8 sägs, må beviljas endast

i fråga om obebyggd mark belägen

å sådan ort på landet, varest

särskild svårighet att genom avtal förvärva

erforderlig mark visas möta

på grund därav att all jord inom

ett vidsträckt område tillhör samme

eller ett fåtal ägare.

105 §.

Har fastighet, som exproprierats

för det i 1 § 8 angivna ändamål,

överlåtits å annan ägare eller använts

i strid mot bestämmelse som

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Lagutskottets utlåtande Nr 24

(Kungl. Maj:ts förslag.)

melse som avses i 5 § tredje stycket,

eller har fastighet, som aktiebolag

eller förening exproprierat för dylikt

ändamål, använts i strid mot föreskrift

i bolagsordningen eller stadgarna,

skall, även om fall som avses

i 68 § ej är för handen, lösningsrätt

äga rum enligt vad i 68—70 §§

sägs.

(Utskottets förslag.)

avses i 5 § tredje stycket, eller har

sådan av aktiebolag eller förening

exproprierad fastighet i avsevärd mån

använts för annat ändamål än i bolagsordningen

eller stadgarna angivits,

skall, även om fall som avses i 68 §

ej är för handen, lösningsrätt äga

rum enligt vad i 68—70 §§ sägs.

10. Särskilda bestämmelser om expropriation av ödelagd skogsmark.

106 §.

Rätt till expropriation för ändamål, som i 1 § 9 avses, må, om

rätten ej skall utövas av kronan, icke beviljas annan än den kommun,

inom vars område marken är belägen, eller landstinget eller skogsvårdsstyrelsen

inom landstingsområdet.

107 §.

Prövar Konungen framställning om expropriationsrätt för ändamål,

som i 1 § 9 sägs, förtjäna avseende, men erbjuder markens ägare, att han

skall själv ombesörja återväxt, give Konungen honom skälig tid därtill.

Gör ej markens ägare sådant erbjudande eller varda nödiga åtgärder

för återväxt ej vidtagna inom förelagd tid, och bifalles framställningen

om expropriationsrätt, bestämme ock Konungen, därest denna rätt skall

tillkomma annan än kronan, viss tid, inom vilken nye ägaren skall sörja

för återväxt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918. Dock skola stadgandena

om val av ordförande och ersättare för ordförandena i expropriationsnämnder

samt personer valbara till ledamöter i sådana nämnder tilllämpas

redan under år 1917. Av de valbara personer, som då utses,

s. 95 Kontrollera mot PDF

95

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kung!. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

väljes en tredjedel för ett, en tredjedel för två och en tredjedel för tre

kalenderår.

Genom denna lag upphäves förordningen den 14 april 1866 angående

jords eller lägenhets avstående för allmänt behov jämte de stado-ånden,

soin innefatta ändring i eller tillägg till nämnda förordning; dock

skall i fråga om expropriationsmål, vari stämning utfärdats före den 1

januari 1918, vad i. sagda förordning stadgas äga tillämpning, och skola,

ändå. att stämning ej utfärdats före nämnda dag, beträffande fastighet eller

särskild rätt, som den exproprierande före samma dag tagit i besittning

stadgandena i 13 § första stycket och första punkten av andra stycket°i

omförmälda förordning tillämpas i stället för bestämmelserna i 7 § första

stycket,. 8, 9 och .11 §§ i denna lag. Förekommer i lag eller särskild

författning hänvisning till bestämmelse, som sålunda upphäves, skall i

stället motsvarande bestämmelse i denna lag tillämpas. Eljest göres ej

genom denna lag ändring i vad lag eller särskild författning innehåller

om fast egendoms avstående eller upplåtande för visst allmänt ändamål.

ir;°) godkänna följande genom ifrågavarande proposition

framlagda förslag till

i:°) Lagom

ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni 1875 angående

inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 16, 24, 36, 45 och 63 §§ i förordningen

den 16 j''um 1875 angående inteckning i fast egendom skola erhålla följande

ändrade lydelse:

16 §.

Kanal eller annan därmed jämförlig anläggning, vartill marken till

större eller mindre del blivit förvärvad enligt gällande bestämmelser om

expropriation, må ej med inteckning enligt denna lag belastas.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

24 §.

1 mom. Varder i enlighet med gällande bestämmelser om expropriation

eller om ändring eller ntrivning av vattenverk fast egendom avträdd

och ersättningen å behörig ort nedsatt, skall vad sålunda avträtts

ej vidare häfta för inteckning, som meddelats i egendomen; skolande därom,

sedan till rätten eller domaren inkommit anmälan om förhållandet,

göras anteckning i inteckningsprotokollet så som i 23 § sägs.

2 mom. Kommer vid fördelning av ersättning, som enligt lagerom

dikning och annan avledning av vatten tillkommer vattenverksägare

för skada eller intrång, eller av lösen för mark, som jämlikt bestämmelserna

i gruvestadgan avträtts till gruvägare, betalning att utfalla å huvudstolen

av inteckning i egendomen, eller utfaller vid fördelning av medel,

som jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen skola fördelas mellan rättsägare

i fast egendom ändå att försäljning av egendomen ej skett, betalning

å^huvudstolen av intecknad fordran, för vars gäldande försäljningen skolat

ske, vare inteckningen till motsvarande belopp utan verkan; och varde

därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava vunnit laga kraft,

anteckning gjord i inteckningsprotokollet som nyss sagts.

Vad sålunda stadgats skall jämväl tillämpas, där enligt gällande bestämmelser

om expropriation intecknad egendom tages i besittning av

den exproprierande före expropriationens fullbordande eller allenast till en

del varder till honom avträdd eller ock nyttjanderätt eller servitutsrätt till

intecknad egendom upplåtes samt i något av de fall nu sagda äro vid

ersättnings fördelning betalning utfaller å huvudstol av inteckning, så ock

där enligt gällande bestämmelser om ändring eller utrivning av vattenverk

allenast en del av intecknad egendom avträdes och vid fördelning av löseskillingen

betalning utfaller å intecknings huvudstol.

36 §.

1 mom. Har egendom, som gemensamt med annan häftar för inteckning,

blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall

egendomen, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts,

icke vidare häfta för större del av intecknade beloppet än köparen enligt

131 § utsökningslagen kan hava fått avräkna å köpeskillingen eller som

enligt 117 § 1 mom. samma lag skall innestå i egendomen; och varde därom,

''&efter ty i 23 § sägs, anteckning gjord i inteckningsprotokollet.

s. 97 Kontrollera mot PDF

97

Lagutskottets utlutande AV 24.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Varda av gemensamt intecknade egendomar en eller flera utmätningsvis

sålda, skola de övriga ej vidare häfta för vad av inteckningen kunnat

utgå ur köpeskillingen för de egendomar, som sålts; skolande därom, när

det visas, huru köpeskillingen fördelats och att fördelningen blivit godkänd

eller vunnit laga kraft, göras anteckning i inteckningsprotokollet.

2 mom. Ej heller skola i det fall, att enligt gällande bestämmelser

om expropriation en eller flera av gemensamt intecknade egendomar helt

eller delvis avträdas till den exproprierande eller av honom före expropriatiönens

fullbordande tagas i besittning eller ock nyttjanderätt eller

servitutsrätt till en eller flera av gemensamt intecknade egendomar upplåtes,

eller att en eller flera av gemensamt intecknade egendomar varda helt eller

delvis avträdda enligt gällande bestämmelser om ändring eller utrivning

av vattenverk, eller att frälseränta, som gemensamt med annan fast egendom

häftar för inteckning, varder inlöst för statsverkets räkning eller

avlöst, de övriga egendomarna häfta för intecknat belopp, varför betalning

utfallit vid ersättnings fördelning; skolande jämväl därom göras anteckning

i inteckningsprotokollet enligt vad i 1 inom. andra stycket sägs.

45 §.

Har den tid, för vilken nyttjanderätten upplåtits, gått till ända, eller

visas, att nyttjanderätten av annan anledning upphört, må på begäran av

fastighetsägaren inteckningen dödas, även om inteckningshandlingen ej

företes.

Har egendomen blivit utmätningsvis försåld utan förbehåll om nyttjanderättens

bestånd, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen

erlagts, inteckningen vara utan verkan; skolande därom, sedan

från auktionsförrättaren inkommit uppgift om förhållandet, göras anteckning

i inteckningsprotokollet, å landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden.

Vad i 24 § 1 mom. är stadgat med avseende å inteckning för fordran

äge motsvarande tillämpning i fråga om inteckning för nyttjanderätt, som

på grund av egendomens avträdande skall upphöra att gälla.

63 §.

Inteckningsärende må av rätten upptagas, å landet endast på lagtima

ting samt i stad endast å måndag eller, om helgdag då inträffar,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 21 käft. (Nr 24.) 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kungl. Maj;ts förslag.) (Utskottets förslag.)

nästa söckendag därefter; dock att fråga om inteckningsförnyelse må av

rätten handläggas på landet, så som i 20 § andra stycket sägs, och i stad

jämväl å annan rättegångsdag än måndag.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

2:o) Lagom

ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om dikning och annan

avledning av vatten.

Härigenom förordnas, att 71 § i lagen den 20 juni 1879 om

dikning och annan avledning av vatten skall erhålla följande ändrade

lydelse: .

År fast egendom, för vilken löseskilling blivit nedsatt, intecknad,

åligge Konungens befallningshavande att, sedan egendomen blivit avträdd,

därom ofördröjligen göra anmälan å landet hos domaren och i stad hos

rätten. Häftar den avträdda egendomen gemensamt med annan egendom

för inteckningen, eller utgör det som avträtts allenast en del av den egendom,

vari inteckningen är meddelad, och har vid fördelning av löseskillingen

likvid utfallit å inteckningens huvudstol, åligge ock Konungens

befallningshavande att därom, sedan fördelningen godkänts eller vunnit

laga kraft, göra anmälan efter ty nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.

Har vid fördelning av ersättning, som i 67 § avses, likvid

utfallit å huvudstol av intecknad gäld, vare lag samma.

Utan hinder därav att fördelning av löseskilling eller av ersättning,

som i 67 § avses, ägt rum och blivit godkänd eller vunnit laga kraft,

äge inteckningshavare, vars fordran icke blivit till fullo betäckt, den rätt,

varom i 69 § 3 mom. förmäles.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918, men skall ej

tillämpas, där egendomen blivit avträdd före nämnda dag.

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

(Kanyl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

3:o) Lag

om ändrad lydelse av I § i lagen den 27 juni 1902, innefattande vissa

bestämmelser om elektriska anläggningar.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Har, för någon orts förseende med belysning eller drivkraft eller

för dylikt ändamål eller för beredande av drivkraft åt sådan industriell

anläggning, som finnes vara av större betydelse för det allmänna, Konungen

prövat nödigt, att jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet

eller inrättning, användes till framdragande av elektrisk starkströmsledning,

skall vad för ändamålet erfordras, emot ersättning, avstås eller upplåtas.

Menighet vare dock ej pliktig att inom område, för vilket byggnadsstadgan

för rikets städer äger tillämpning, eller inom fastställt hamnområde

avstå eller upplåta gata, torg, allmän plats eller vattendrag.

Ej heller vare, där ledningen skall inom område, för vilket nämnda

stadga icke är tillämplig, framdragas på mindre avstånd än etthundrafemtio

meter från boningshus eller annan vid gård uppförd byggnad eller tomtplats

eller trädgård, som tillhör jordens eller lägenhetens ägare, denne

skyldig något avstå eller upplåta, utan så är, att Konungen finner annan

sträckning för ledningen icke kunna utan synnerlig olägenhet användas.

Skall enligt vad i denna paragraf är stadgat jord eller lägenhet avstås

eller upplåtas, äge vad i lagen om expropriation i allmänhet stadgas samt

de i nämnda lag meddelade- särskilda bestämmelserna om expropriation

för elektriska svagströmsledningar motsvarande tillämpning; dock att, där

jorden eller lägenheten skall användas för annans räkning än kronans,

förhöjning i ersättningen skall äga rum med hälften av det belopp, som

jämlikt de i samma lag stadgade grunder skall utgå.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1918.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Lagutskottets utlåtande Nr 24.

B) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

under moment A) hemställt, icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

a) av herrar Lindhagen, Persson i Norrköping och Lindley i Söderhamn,

som anfört:

Med åberopande av motionerna nr 271 och 286 och i viss mån

motionen nr 37 få vi hemställa:

l:o) att riksdagen ville anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte till nästa riksdag framlägga definitivt förslag till

lag om social expropriation, innefattande bestämmelser

om expropriation i erforderliga fall av jord från fastigheter

av i motionen nr 271 angivet slag för att bereda

1) torpare, bolagsarrendatorer och andra på liknande

sätt beroende jordbrukare tryggad förfoganderätt

över jordbruket med erforderlig skog, ^dlingsmark, bete

eller annat nödigt tillbehör;

2) den jordlösa obemedlade befolkningen jord med

nödigt tillbehör till nya jordbruk;

3) innehavare av egna hus på ofri grund tryggad

rätt till själva marken i den mån en sådan rätt ej genom

det nu av utskottet förordade lagförslaget tillerkännes

sådana nyttjanderättshavare;

4) synnerligast den mindre bemedlade befolkningen

erforderlig tillgång på tomtmark för bostadsändamål.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet» utlåtande Nr 24.

101

2:o) att riksdagen med behjärtande av det för

inånga föreliggande nödläge, som ej medger uppskov, ville

i avvaktan på en definitiv lagstiftning för sin del antaga

den provisoriska lag om expropriation av jord för ovannämnda

sociala ändamål, som i motionen nr 271 föreslagits.

b) av herr Lindhagen.

å

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:101 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om expropriation m. m. dels ock i anledning därav väckta motioner. s. 1 i texten