Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillägg till instruktionen för riksdagens militieombudsman och instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

1917-04-13 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillägg till instruktionen för riksdagens militieombudsman och instruktionen för riksdagens justitieombudsman.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1917, kl. 8 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillägg till instruktionen

för riksdagens militieombudsman och instruktionen

för riksdagens justitieombudsman.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen,

Gezelius, Stärner, Rogberg, Alexanderson, greve Spens, Dahl, Hult*,

Permansson, Schotte, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson

i Örebro, Karlsson i Fjäl och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Motionerna.

Uti eu inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 83, har herr Alkman anfört:

»När vid 1915 års riksdag instruktioner utfärdades för riksdagens

ombudsmän, uttalades det, såväl av de sakkunnige, vilka utarbetade förslag

till dessa instruktioner, som av chefen för justitiedepartementet, i

hans yttrande om dessa förslag, och av lagutskottet, i dess granskning av

desamma, att ombudsmännens rätt att i och för sin ämbetsförvaltning äga

fri tillgång även till sådana handlingar, vilka enligt tryckfrihetsförordningens

särskilda stadganden äro undandragna offentligheten, måste anses

för självklar, vadan någon särskild föreskrift därom icke vore erforderlig.

Denna mening biträddes också av riksdagen.

Frågan om riksdagens ombudsmäns förhållande till alla sådana s. k.

hemliga handlingar, vilka av deras ämbetsutövning kunna beröras, blev

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 23 käft. (Nr 26.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

likväl i detta sammanhang icke föremål för särskilt uppmärksammande ur

någon annan synpunkt än denna, synpunkten av ombudsmännens rätt att

taga del även av ''hemliga’ handlingar. Däremot ägnades då ingen som

helst uppmärksamhet åt frågan, i vilken mån riksdagen kunde finna önskvärt,

att dess ombudsmän skulle anse sig skyldiga att särskilt sysselsätta

sig med beskaffenheten av den gängse sekretesspraxis i rättsskipning och

förvaltning.

Bedan vid denna tid hade dock länge och från olika håll misstankar

framkommit bland annat därom, att den i tryckfrihetsförordningen

Konungen medgivna rätt att genom särskilda beslut förklara vissa handlingar

eller vissa slag av handlingar för hemliga och därigenom låta dem

undandragas den offentlighetens kontroll, vilken är ett av den svenska

rättsskipningens och statsförvaltningens allra värdefullaste och mest omistliga

institut, i sin tillämpning efter hand lett till en praxis, som måste

anses för både oriktig och vådlig. Under de senaste åren ha dessa misstankar

betydligt vuxit i styrka. Antydningar ha, bland annat från ledamöter

av sådana riksdagens korporationer, vilka genom sin verksamhet ha

tillgång även till hemliga handlingar, framkommit därom, att de i grundlagen

stadgade sekretessgränserna mången gång blivit i praktiken obehörigen

överskridna, exempelvis på sådant sätt, att förhållanden, som obestridligen

folie under offentligheten, undandroges denna genom att i stor

utsträckning sammanföras i en och samma handling, vari åtgärder av

behörigen hemlig natur omtalats. Det behöver icke ens påpekas, vilken

våda det ligger i att låta sådana misstankar bli allmänna och inrotade,

eller vilken ännu större våda det ligger i att låta en sådan praxis fritt

utveckla sig, därest dessa misstankar skulle i större omfattning vara grundade.

Eu godtycklig eller olaglig tillämpning av undantagsstadgandena i

fråga om rättsskipningens och statsförvaltningens offentlighet skulle vara i

stånd att efter hand rubba grundvalarne för den i det svenska statsskicket

avsedda kontrollen; konsekvenserna av ett sådant tillstånd skulle visa

sig i ett mistat förtroende till rättsskipningens och förvaltningens integritet

samt i en stämning av allmän oro och osäkerhet.

Utan gensägelse torde det vara av det allra största intresse att eftersinna,

vilka möjligheter till kontroll över och rättelse av nu antydda

missförhållanden som kunna förefinnas. Bland sådana möjligheter synes

en för ändamålet lämpad inriktning av den ämbetsutövning, som tillkommer

riksdagens båda ombudsmän, vara en av de viktigaste och därjämte

mest närliggande. I deras åliggande att ''utöva en allmän tillsyn över

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets utlåtande Nr SO.

lagars, författningars och instruktioners efterlevnad’ innefattas otvivelaktigt

öven skyldigheten att tillse, att ett olagligt hemlighetsmakeri icke får

obehindrat utbreda sig inom rättsskipning och förvaltning. Faran för ett

dylikt hemlighetsmakeri är givetvis störst på det militära området, men

möjligheten av dess förekomst även inom civila verk och inrättningar får

ej heller underskattas.

Om riksdagen skulle uttryckligen ålägga sina ombudsmän att särskilt

inrikta sin uppmärksamhet på kontrollen av att inom rättsskipning och

förvaltning de behöriga gränserna strängt upprätthållas mellan hemliga

ärenden och offentliga, så skulle däri alltså icke ligga någon som helst

utvidgning av det uppdrag, som redan nu innefattas i gällande instruktioner.

Det skulle allenast innebära en erinran om den särskilda vikt

och betydelse, som måste tillmätas denna del av deras tjänsteutövning.

Och den synnerliga betydelsen därav är så mycket mera ovedersäglig,

som ingen annan befintlig institution har ens tillnärmelsevis samma möjligheter

som riksdagens ombudsmän äga att under sina inspektioner, genom

granskning av vederbörande hemliga diarier jämte dithörande handlingar,

kontrollera tillämpningen av tryckfrihetsförordningens sekretesstadganden,

ge anvisningar om deras rätta efterlevnad och, där så befinnes nödigt, beivra

gjorda överträdelser av desamma.

Ej heller skulle införandet av ett dylikt uttryckligt åläggande i ombudsmännens

instruktioner ens formellt innebära någonting för dessa

instruktioner främmande. Såväl justitie- som militieombudsmannens instruktion

innehåller en följd av särskilda bestämmelser, genom vilka riksdagen

velat så att säga gradera betydelsen av de olika åligganden, som

innefattas i den allmänna bestämmelsen i vederbörande instruktions principparagraf.

Till man alltså tillmäta ombudsmännens kontroll över grundlagens

sekretesstadganden den väsentliga betydelse, som jag för min del

anser böra tillmätas densamma, så torde inga hållbara skäl kunna anföras

mot att i instruktionerna erinra riksdagens ombudsmän om deras skyldighet

att med synnerlig omsorg begagna sig av den rätt som lagligen

tillkommer dem ifråga om granskning av ämbetspraxis rörande s. k. hemliga

handlingar. Å andra sidan torde det, med hänsyn till ombudsmännens

grundlagseDliga skyldighet att ''anmärka lagarnes och författningarnas

brister och uppgiva förslag till deras förbättring’, få anses vara av

en alldeles särskild vikt för dem att noga följa just sekretesstadgandenas

tillämpning, enär anmärkningar mot bristfälligheter i eller initiativ till förbättring

av dessa stadganden knappast kunna med tillbörlig sakkunskap

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottets

yttrande.

förväntas från enskilda ledamöter av riksdagen, vilka ju ej äga någon

möjlighet att i samma omfattning som ombudsmännen iakttaga och uppmärksamma

befintliga missförhållanden på detta område. Slutligen må i

detta sammanhang påpekas, att en i instruktionerna given uttrycklig erinran

om ombudsmännens skyldighet att noggrant följa sekretesstadgandenas

tillämpning säkerligen komme att för dem underlätta deras ämbetsutövning

på detta viktiga område.

Med stöd av det nu anförda tillåter jag mig hemställa, att riksdagen

måtte besluta att till 2 § i instruktionen för riksdagens militieombudsman

tillfoga ett nytt moment av följande innehåll:

’Militieombudsmannen åligger ock att övervaka, att de hos krigsdomstolar

och militära myndigheter förvarade handlingar icke i vidare män än

i tryckfrihetsförordningen stadgas undandragas offentligheten.''

Om remiss till lagutskottet anhålles, och torde lagutskottet i förslaget

vidtaga nödiga formella jämkningar.»

I samband härmed har lagutskottet till behandling förehaft en likaledes

av herr Alkman väckt och till utskottet hänvisad motion, nr 84,

däruti anförts:

»Under åberopande av motiveringen till min motion nr 83, angående

visst tillägg till instruktionen för riksdagens militieombudsman, tillåter jag

mig hemställa, att riksdagen måtte besluta att till 20 § i instruktionen

för riksdagens justitieombudsman foga en bestämmelse av följande innehåll:

’— — — i följd varav det tillkommer justitieombudsmannen att

övervaka, att hos domstolar och myndigheter förvarade handlingar icke i

vidare mån än i tryckfrihetsförordningen stadgas undandragas offentligheten.

''

Om remiss till lagutskottet aDkålles, och torde lagutskottet i förslaget

vidtaga nödiga formella jämkningar.»

Motionären utgår därifrån, att från olika håll misstankar framkommit

därom, att den i tryckfrihetsförordningen Konungen medgivna rätt att genom

särskilda beslut förklara vissa handlingar eller vissa slag av handlingar

för hemliga i sin tillämpning efter hand lett till en oriktig och vådlig

praxis, och att anledning förefinnes att antaga, att de i grundlagen

stadgade sekretessgränserna mången gång blivit i praktiken obehörigen

överskridna, exempelvis så att förhållanden, som obestridligen falla under

offentligheten, undandragas denna genom att sammanföras med ärende av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 8(1. f>

klart hemlig: natur i en och samma handling. Bland de möjligheter, som

givas till kontroll över och rättelse i dylika missförhållanden, anser motionären

en för ändamålet lämpad inriktning av den ämbetsutövning, som

tillkommer riksdagens båda ombudsmän, vara eu av de viktigaste och

jämväl mest närliggande. I deras åliggande att utöva eu allmän tillsyn

över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad ingår visserligen redan

nu såväl befogenhet som skyldighet att övervaka även det, att olagligt

hemlighetsmakeri icke får utbreda sig inom rättsskipning och förvaltning.

Men med hänsyn till den särskilda vikt och betydelse, som måste

tillmätas denna del av deras tjänsteutövning, anser motionären lämpligt, att

sådant uttalas i deras instruktioner, och föreslår fördenskull det tillägg

till samma instruktioner som ovan angives.

Såsom motionären erinrat, hava riksdagens båda ombudsmän redan nu

enligt sina instruktioner såväl rätt som plikt att övervaka efterlevnaden av de

lagar och författningar, som reglera vissa allmänna handlingars hemlighållande.

Det finnes ingen anledning antaga, att de icke härutinnan utöva

samma tillsyn som ifråga om andra lagars och författningars efterlevnad.

Ur den synpunkten förefinnes alltså icke något behov av tillägg

till ombudsmännens instruktioner. Yad åter angår frågan om att åt ombudsmännens

kontroll över sekretesstadgandenas tillämpning giva en särställning,

sådan som motionären synes hava åsyftat, så lärer eu dylik anordning

icke vara av förhållandena påkallad, liksom den även synes vara

ägnad att i sin praktiska tillämpning väcka vissa betänkligheter. Skulle

ombudsmännens kontroll över sekretessärendenas behandling genom särskild

bestämmelse i instruktionerna anvisas den ställning i första planet av deras

ämbetsförvaltning, som motionärens förslag innebär, kan härav följa, att

arbetet med dessa ärenden kommer att på visserligen icke åsyftat sätt inkräkta

på ombudsmännens möjlighet att behörigen fullgöra sina övriga

lika viktiga ämbetsgöromål. Särskilt må i detta hänseende erinras, att

undersökningar, huruvida i en och samma handling sammanförts ärenden

av hemlig natur och av natur att icke böra undandragas offentligheten,

i den händelse de skulle verkställas i den omfattning, som innebäres i

motionärens förslag till tillägg till militieombudsmannens instruktion,

uppenbarligen ej skulle kunna av militieombudsm ämnen verkställas utan

eftersättande av vad i övrigt honom åligger.

Utskottet är för övrigt förvissat därom, att ombudsmännen även utan

de av motionären föreslagna instruktionsändringar ägna ifrågavarande för
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

hållanden all den uppmärksamhet, som ämnets vikt kräver och för vilken

deras ämbetsverksamhet i övrigt lämnar utrymme.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa:

l:o) att motionen I: 83 ej måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda, och

2:o) att motionen I: 84 ej heller måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBEET PETEKSSON.

Reservationer:

a) av herrar Alexanderson, Stärner, Hult, Schotte, Persson i Norrköping,

Karlsson i Fjöl och Lindqvist i Kosta, vilka anfört:

Den i vår regeringsform inskrivna och i tryckfrihetsförordningen

— sålunda med grundlags helgd — omsorgsfullt utvecklade grundsatsen

om allmänna handlingars offentlighet erkännes allmänt hava varit och vara

till största gagn såsom ägnad att befordra sundhet och lugn utveckling i

statsförvaltning och samhällsliv.

Under de sista tjugu åren hava emellertid i tryckfrihetsförordningen

influtit undantagsbestämmelser från nämnda grundsats i vida större omfattning

än tidigare varit fallet. Dessa bestämmelser äro visserligen icke

något uttryck för förändrad uppfattning av själva principens värde, utan

väsentligen en följd av den betydande utveckling det yttre och inre samhällslivet

under dessa båda decennier undergått, i det att statsarbetet

underlagt sig nya områden och iklätt sig nya arbetsformer. Det har visat

sig nödvändigt att på dessa nya eller omgestaltade verksamhetsområden

för statsförvaltningen skydda såväl allmänna som vällovliga enskilda in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

tressen mot ett utnyttjande i obehörigt syfte av upplysningar om ömtåliga

förhållanden, som ur vissa publika handlingar skulle kunna utvinnas.

Tyvärr måste emellertid detta skydd köpas icke blott med viss uppoffring,

såsom självklart är, av möjligheten till offentlig skärskådan och

kritik av lagligheten och lämpligheten av de åtgärder, varom de hemlighållna

handlingarna bära vittne, utan ock på bekostnad i ej ringa mån

av tryggheten för offentlighetsgrundsatsens obeskurna tillämpning i fråga

om handlingar, för vilka den grundlagsenligt alltjämt är gällande. Utan

att någon medveten avsikt därtill behöver ifrågasättas hos vederbörande

myndigheter och tjänstemän, förefinnes nämligen eu bestämd risk för att

sekretessen griper över på områden, där den ej har lagligt rum. Eu sådan

utsträckning kan, såsom ock från olika håll vitsordats, lätteligen komma

till stånd genom att offentligt och hemligt aktmaterial ej hållas behörigen

åtskilda. Men vidare kunna de i ämnet givna bestämmelserna, isynnerhet

om de skola tillämpas av funktionärer utan synnerliga förutsättningar för

eu säker och riktig lagtolkning, ofta föranleda tvekan eller misstag i fråga

om en viss handling är att hänföra till de offentliga eller hemliga. Av

nära till hands liggande grunder är det att förutse, att vederbörande omhänderhavare

av handlingen därvid esomoftast skall bliva benägen att

bestämma sig till förmån för sekretess. Från tjänsteställningens synpunkt

ter det sig onekligen helt naturligt såsom ett vida betänkligare fel att

göra sig skyldig till olovligt utlämnande av i tjänsten anförtrodda handlingar

av diskretionär natur än att i överdrivet tjänstenit förvägra utlämnande

av eu icke förbjuden handling. Huru respekterad offentlighetsgrundsatsen

än är såsom princip, ter sig nämligen undanhållandet i det

enskilda fallet av eu handling från allmänhetens och pressens »nyfikenhet»

såsom en ganska oskyldig förseelse, en mera formell oegentlighet. Härtill

kommer, att det fel, som begås genom ett obehörigt utlämnande, genom

sina omedelbara följder av handlingens offentliga omtalande i pressen får

en publicitet, som däremot i det motsatta fallet endast i sällsynta undantagsfall

har något motstycke.

I vilken omfattning nu anmärkta förhållanden faktiskt verka till

sekretessens utsträckning över sina lagbestämda gränser, därom är det visserligen

enligt sakens natur icke möjligt att avgiva ett på objektiva grunder

fotat tillförlitligt omdöme. Just sekretessen hindrar nämligen pressen

och allmänheten att häröver utöva kontroll annat än undantagsvis. Enskilda

fall, som kommit till allmän kännedom, hava emellertid i sin mån varit

ägnade att öka den i nyssnämnda förhållande naturligt grundade känslan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

av otrygghet. I sin män kan detta befaras bliva till hinder för införande

av vissa nya sekretessbestämmelser, för vilka i och för sig vägande skäl

kunde anföras.

I detta sakernas läge synes det vara en synnerligen välbetänkt åtgärd

att söka i förstärkt mån anlita den möjlighet till kontroll utan uppgivande

av sekretesskyddets fördelar, som erbjuder sig genom riksdagens båda ombudsmäns

verksamhet. Tå ett område, där omedelbar övervakning genom

pressen och allmänheten är i det närmaste utesluten, bör tydligen i eminent

grad uppgiften tillkomma dessa förtroendemän, vilka hart när äro de

enda utanför den egentliga statsförvaltningen stående, som bliva i tillfälle

att granska lagligheten av här ifrågavarande föreskrifters tillämpning.

Såsom utskottet med rätta framhållit, åligger denna uppgift redan nu

riksdagens ombudsmän, var inom sitt område. Ur denna synpunkt är ett

uttryckligt omförmälande av densamma i deras instruktioner visserligen

icke oavvisligen nödvändigt. Men samma invändning skulle i själva verket

kunna riktas mot talrika andra erinringar i instruktionerna, vilka

likvisst med rätta där funnit en plats.

Överblickar man å ena sidan de föreskrifter, som i ombudsmännens

särskilda åtanke anbefalla vissa uppgifter, och tager man å andra sidan

hänsyn till den stora vikt, som såväl ur synpunkten av det allmännas

omedelbara intresse som ur synpunkten av medborgares rättigheter tillkommer

de grundlagsbestämmelser, vilka stadga offentlighet i statsförvaltningen,

framstår det fastmera såsom missvisande, att kontrollen över

nämnda stadgandens tillämpning icke blivit i dessa föreskrifter omnämnd.

Härtill kommer ännu en omständighet. Medan justitieombudsmannens

instruktion innefattar eu allmän erinran om hans särskilda förpliktelse

att taga sig an tryckfrihetens skydd, finnes härtill ingen som helst motsvarighet

i instruktionen för militieombudsmannen. Såsom framgår av

förarbetena till de båda instruktionerna, har detta förhållande sin grund

däri, att justitieombudsmannen är ordförande i tryckfrihetskommitterade

och är alldeles icke att fatta såsom någon antydan, att militieombudsmannen

skulle sakna befogenhet att inom sitt övervakningsoinråde ingripa till

skydd för t. ex. en sådan förseelse mot tryckfrihetsförordningen som ett

olovligt hemlighållande av handling. Men det utgör dock en ytterligare

anledning att, vad särskilt militieombudsmannen angår, komplettera instruktionen

i denna punkt.

Då de i motionerna innefattade förslag till tillägg till instruktionerna

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

jämväl i formellt hänseende synas oss med någon mindre förändring tillfredsställande,

hava vi ansett, att utskottet bort hemställa,

l:o) att riksdagen med anledning av herr Alkmans

motion, 1:84, måtte besluta, att 20 § i instruktionen

för riksdagens justitieombudsman den 14 maj 1915

skall erhålla följande ändrade lydelse:

»20 §. Justitieombudsmannen, som förer ordet

bland de till tryckfrihetens vård av riksdagen valda

kommitterade, hör med synnerlig uppmärksamhet och

nit iakttaga vad till skyddande av tryckfriheten är

stadgat, och tillkommer det i följd härav justitieombudsmannen

särskilt att övervaka, att hos domstolar

och myndigheter förvarade handlingar icke i vidare

man än i tryckfrihetsförordningen stadgas undandragas

offentligheten.»

2:o) att riksdagen, med bifall till herr Alkmans

motion, 1:83, måtte besluta, att till stadgandena i 2 §

i instruktionen för riksdagens militieombudsman den

14 maj 1915 skall fogas ett nytt stycke, så lydande:

»Militieombudsm ämnen åligger ock särskilt att övervaka,

att de hos krigsdomstolar och militära myndigheter

förvarade handlingar icke i vidare mån än i tryckfrihetsförordningen

stadgas undandragas offentligheten.»

b) av herr Lindhagen, som anfört:

Utan att vilja erkänna, att gällande i tryckfrihetsförordningen under

tidernas lopp införda bestämmelser om sekretess äro, i sin stadgade omfattning,

nödiga och nyttiga, instämmer jag i övrigt uti den av herrar Alexanderson

m. fl. avgivna reservationen.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 23 höft. (Nr 26.)

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.