Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en hela riket omfattande vanhåvdslag.

1917-04-23 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:34, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående en hela riket omfattande vanhåvdslag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. */> H f- m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående en hela riket omfattande vanhåvdslag.

Närvarande: herrar Lindhagen, Alexanderson*, greve Spens, Valerius Olsson*, Lars Olsson,

von Sydow*, Permansson, Klefbeck*, .Fant, Pettersson i Bjälbo*, Persson i

Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl, Pettersson i Södertälje*,

Lindqvist i Kosta och Rydholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion, Motionen.

nr 254, har herr Molin i Dombäcksmark anfört:,

»Genom lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk

i Norrland och Dalarna hava statsmakterna i princip fastslagit, att vanvård

av jordbruksjord icke är något, som blott och bart angår jordägaren

utan berörer hela samhället, som ju hör vara känsligt för, att den jord,

som finnes, brukas på mest ändamålsenliga sätt. Vid tiden, då nämnda

lag stiftades, koncentrerade sig vanhävden företrädesvis på bolagshemmanen

i Norrland och Dalarna, varemot några större olägenheter av samhälleligt

intresse icke kunde påvisas beträffande enskildes sätt att sköta sin jord i

Norrland och Dalarna och såväl enskildas som bolags handhavande av åkerbruksjord

i övriga delar av landet. I följd därav blev lagen den 25 juni

1909 en s. k. undantagslagstiftning för bolagen och trävaruhandlandena i

Norrland och Dalarna.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 30 käft. (Nr 34—35).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Efter sedan lagen i fråga tillkom har, med vad tiden lidit, ej blott

erfarenhet vunnits om lagens inetfektivitet och de möjligheter lagen givit

vederbörande att kringgå densamma, utan även förhållanden i övrigt inträffat,

som göra, att det måste bli en bjudande plikt att undersöka, huruvida

icke tiden nu är inne att ersätta den s. k. undantagslagstiftningen

med en annan hela riket omfattande lag om vanhävd.

Då det nu framför allt annat gäller att öka vår livsmedelsproduktion,

varvid särskild vikt måste läggas på spannmålsodling, måste lagarna

vara anpassade därefter. Förutom de säkerligen djupt ingripande åtgärder,

som i sådant syfte redan vidtagits eller under innevarande års riksdag

komma att vidtagas, borde den hävstång för jordbrukets bestånd och utveckling,

som eu hela landet omfattande vanhävdslag skulle utgöra, icke

förbises. Om ej förr, så måste envar åtminstone nu erkänna, att de som

äga jordbruksjord och icke sköta den, så att därav kan avvinnas skördar,

göra sig skyldiga till brott emot samhället.

Av vissa tecken att döma, torde många finnas i vårt land, som till

den grad brista i samhällssolidaritet, att obstruktion kan befaras, då vårbruket

på allvar skall börja och då hela det svenska jordbruket måste

mobiliseras för motande av hungersnödens spöke. Om än en allmän vanhävdslag

icke skulle kunna råda direkt bot emot dylik obstruktion, vore dock

lagens blotta tillvaro ett memento för spekulationer i obstruktion, då varje

åtgärd i slikt syfte i framtiden kan hava till följd obehagliga efterräkningar.

I sin mån skulle även en allmän vanhävdslag vara ägnad att stävja

det hejdlösa jordjobberi, som nu florerar ute i bygderna och som endast

kommer att lämna vanhävd efter sig i spåren.

I syfte att råda bot på spekulationsraseriet å jordegendomar anhöll

riksdagen i fjol, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder som

kunde finnas lämpliga för att å jordegendom, inköpt på spekulation för

skogsavverkning och styckning, hämma, förutom förekommande skogsskövling,

vanhävd av jordbruk och byggnader, ävensom förhindra dylik egendoms

planlösa styckning och delarnas försäljning till oskäligt pris.

Även om resultatet av denna av riksdagen begärda utredning skulle

komma till synes i snar framtid och vanhävdsspörsmålet i denna del bli

löst, återstår dock alltjämt den frågan olöst, hur vanhävd på enskildas

jord skall behandlas från samhällets sida. I varje fall komma vanhävdslagarna,

så som riksdagen hittills tänkt sig dem, att bliva undantagslagar

för vissa samhällsklasser eller kategorier av medborgare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 3

Mod hänsyn till tidsläget erfordras nu exceptionella åtgärder, vars

nödvändighet år 1917 icke kunde förutses 1916.

Eu hemställan från riksdagens sida till Kungl. Maj:t att snarast

möjligt framlägga förslag till eu för hela riket och alla medborgare gällande

vanhävdslag, torde icke nödvändigtvis böra tolkas som ett återtagande

av riksdagsskrivelsen av år 1916. En vanhävdslag av det slag,

jag påyrkar, skulle icke överflödiggöra ytterligare åtgärder för stävjandet

av jordjobberi, skogsskövling och irrationell jordstyckning och varför icke

även vanhävd, enär en allmän vanhävdslag näppeligen kan skrivas så

detaljerad och fullständig, att ej experter på jobberiets, skogsskövlingens

och vanhävdens områden skola finna utvägar att kringgå densamma.

För den händelse vederbörande utskott ej skulle hava tid och möjlighet

att självt föreslå riksdagen att för sin del antaga en hela riket

omfattande allmän vanhävdslag i nära anslutning till bestämmelserna uti

lagen den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i Norrland

och Dalarna, får jag yrka, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller,

att Kungl. Maj:t, om möjligt till nästa års riksdag, måtte framlägga

förslag till en hela riket omfattande allmän s. 1c. vanhävdslag.»

Genom lag den 25 juni 1909 angående uppsikt å vissa jordbruk i

Norrland och Dalarna stadgas bl. a., att inom de norrländska länen och

vissa delar av Kopparbergs län skall, där å fastighet på landet, tillhörig

bolag eller förening för ekonomisk verksamhet, åker och äng finnes i den

omfattning, att självständigt jordbruk därå kan idkas, uppsikt, på sätt i

lagen närmare omförmäles, hålles däröver att jordbruket å fastigheten icke

nedlägges eller ägor och byggnader eljest så vanvårdas, att jordbrukets vidmakthållande

därigenom äventyras, samt att detsamma skall gälla, där

fastigheten tillhör enskild person, vilken uppenbarligen besitter fastigheten

huvudsakligen för att tillgodogöra sig skogsavkastningen och icke är mantalsskriven

å fastigheten eller å fastighet, som är i sambruk med densamma.

Med denna lagstiftning träffades i allmänhet trävaruspekulanterna,

som förvärvat fastigheter för att tillgodogöra sig skogen.

Den norrländska lagstiftningen tillkom efter omfattande utredning,

vilken utvisade, att vanskötseln av de fastigheter, som med lagen avses,

förekom i vida högre grad än å fastigheter, som ägdes av jordbrukare till

yrket. Man ansåg detta bero därpå, att personer, som icke äro jordbrukare,

efter inköp av bondejordbruk för annat ändamål, icke i allmänhet

Utskottets

yttrande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

kunna Lava intresse av att ägna jordbruket den omsorg, som en jordbrukare

till yrket nedlägger på detsamma.

Motionären ifrågasätter nu, att en liknande lagstiftning bör komma

till stånd även för alla andra jordbruk i landet.

Närmast kunde då ligga till hands att överväga, huruvida den norrländska

lagen borde utsträckas till motsvarande slag av jordbruk i södra och

mellersta delarna av riket. Denna konsekvens har ej särskilt berörts av

motionären och synes ej heller vara föremålet för hans närmaste avsikter.

Utskottet anser sig därför ej hava anledning att ingå på bedömande av

denna omtvistade fråga på grund av förevarande framställning. Såvitt

rörer Värmlands län har för övrigt detta speciella ämne upptagits i andra

till utskottet remitterade motioner, vilka komma att framdeles bliva föremål

för utskottets bedömande.

Vissa flagranta fall av vanhävd, som förövas av icke jordbrukande

jordägare, fallande dels inom och dels utom de av norrländska vanhävdslagen

åsyftade kategorier jordägare, hava emellertid redan år 1916 varit

föremål för riksdagens bedömande.

I en vid nyssnämnda års riksdag väckt motion hemställdes nämligen,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det Kungl. Maj:t

fortast möjligt ville låta utreda, vilka åtgärder kunde finnas lämpliga till

hämmandet av den allt mer gängse förstöringen och vanhävden av åker, äng,

skog och byggnader å jordegendom i riket genom en ständigt ökad skara

s. k. egendomshandlare samt till förhindrandet av de prejerier och det ocker,

som av sådana personer ofta plägade idkas vid försäljning av småbruk och

egnahem till mindre bemedlade, och att Kungl. Maj:t sedermera täcktes

förelägga riksdagen förslag till den lagstiftning i ärendet, som Kungl. Maj:t

efter skedd utredning kunde finna lämplig.

Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott hemställde i anledning av

motionen, att kammaren måtte för sin del besluta, det riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta utreda,

vilka åtgärder kunde finnas lämpliga till hämmande av den i samband med

egendomshandel uppkommande vanhävden av åker, äng, skog och byggnader

å jordegendom i riket samt till förhindrande av de prejerier och

det ocker, som förekomme vid försäljning av småbruk och egna hem till

mindre bemedlade av dylika, skövlade egendomar, och att Kungl. Maj:t

täcktes förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 34. 5

Denna hemställan bifölls av andra kammaren.

Första kammarens andra tillfälliga utskott yttrade härefter i anledning

av motionen: »De allvarliga missförhållanden, vilka av motionärerna uppgivas

äga ruin, åtminstone inom vissa delar av landet, vid allt talrikare

förekommande spekulation sinköp av jordegendomar, påkalla utan tvivel statsmakternas

uppmärksamhet. Där skogsbestånd finnes å sålunda inköpt

egendom, är det vanligen köparens första uppgift att avverka skogen för

att göra sig betäckt för köpeskillingen. Jordbrukets upprätthållande och

lämpliga skötsel har ofta för den på affärsvinst beräknade privata styekningsverksamheten

intet intresse, enär det för densamma gäller att snarast

möjligt utstycka och i mindre jordbrukslägenheter försälja inköpta områden.

Under tiden kunna såväl jordbruket som befintliga byggnader

å sådan egendom komma i vanhävd, vilket måste anses nationalekonomiskt

betänkligt, icke minst under närvarande förhållanden, då det särskilt

är av vikt att söka avvinna den svenska jorden största möjliga avkastning.

»

Sedan utskottet därefter yttrat sig om egendomars styckning och

försäljning till egna hem, fortsatte utskottet: »Vad angår i spekulationssyfte

inköpta jordegendomars vanhävd, torde eu blivande utredning kunna

giva vid handen, om och i vad mån tillämpning av den för Norrland

och Dalarne gällande s. k. vanhävdslagen bör utsträckas till dessa undantagsfall.

I fråga om överklagad skogsskövling på sådana jordegendomar finner

utskottet det ligga inom den år 1911 tillsatta skogslagstiftningskommitténs

uppdrag att föreslå åtgärder häremot i sitt väntade förslag om strängare

lagstiftning rörande hushållning med enskilda skogar.

Då det emellertid synes utskottet lämpligt, att genom en riksdagsskrivelse

Kungl. Maj:ts uppmärksamhet fästes vid i motionen framhållna

missförhållanden, får utskottet hemställa, att första kammaren måtte på så

sätt biträda andra kammarens i ärendet fattade beslut, att första kammaren

för sin del beslutar, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, vilka åtgärder som kunna finnas

lämpliga för att å jordegendom, inköpt på spekulation för skogsavverkning

och styckning, hämma, förutom förekommande skogsskövling, vanhävd

av jordbruk och byggnader, ävensom förhindra dylik egendoms planlösa

styckning och delarnas försäljning till oskäligt uppdrivna pris, samt

att Kungl. Maj:t måtte förelägga riksdagen de förslag, vartill utredningen

kan föranleda.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

Första kammaren biföll denna utskottets hemställan, vilket beslut

därefter biträddes av andra kammaren, varefter skrivelse i överensstämmelse

därmed blev till Kungl. Maj:t avlåten.

Såvitt genom nämnda skrivelse hos Kungl. Maj:t hemställts om åtgärder

emot vanhävd, torde icke någon förnyad framställning från riksdagen

höra ifrågakomma.

Återstå sålunda övriga jordbruk i landet eller de som ägas förnämligast

av yrkesjordbrukare, vilka motionären ock synes närmast avse.

Det förefaller utskottet redan principiellt möta stora betänkligheter att

stifta en vanhävdslag för alla dylika jordbruk. Jordbrukaren liksom andra

yrkesidkare får väl i allmänhet antagas av eget intresse sköta sitt yrke

efter bästa förmåga. Yrkesskicklighetens höjande bör här vinnas på upplysningens

väg och genom understöd. Visserligen kan sägas, att ett tillfyllestgörande

bruk av landets odlade jord är så viktigt för landet och

dess innevånare, att här dock måste särskild hänsyn göras gällande. Men

utskottet tror ej, att i dessa fall vanhävd förekommer i så stor utsträckning,

att någon tvingande nödvändighet föreligger att, såsom i gamla dagar i viss

mån gällde, åtminstone i lagen sätta jordbrukare till yrket under uppsikt

i deras sätt att hävda jord och byggnader. Säkerligen skulle också eu

sådan lagstiftning icke utan fog också möta ett allmänt och förbittrat motstånd

från bondeklassen och övriga jordbrukare.

Utskottet vill emellertid icke bestrida, att även i de fall, varom nu

är fråga, beklaglig vanhävd stundom förekommer av både förskyllda och

icke förskyllda anledningar. Men detta är, enligt utskottets uppfattning,

icke tillräckligt skäl för en så vittgående och omtvistlig lagstiftning

som den nu ifrågasatta. Emot kravet på en sådan åtgärd bör dessutom

erinras, att landets jordbruk i det stora hela på senare tider genom planmässig

upplysningsverksamhet och tidsförhållandena drivits upp på en för

våra förhållanden hög nivå.

Gent emot motionärens framhållande av vikten att under förevarande

krigstider jorden avvinnes den största möjliga avkastning, får utskottet

erinra, att detta önskvärda mål icke lärer kunna bliva behörigen tillgodosett

genom lag, som först efter åtskillig tid kan komma till stånd och är

avsedd att gälla för kommande tider.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets utlåtande Nr 34.

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Reservation

av herrar Lindhagen, Persson i Norrköping och Lindqvist i Kosta, som

anfört:

Lika med utskottet anse även undertecknade det möta avgjorda betänkligheter

och icke heller vara i stort sett erforderligt att genom lagstiftning

utöva någon allmän kontroll huru jordbrukare till yrket hävda

sin jord. Emellertid omfattar motionen även sådan vanhävd, som enligt

uppgifter från flera håll i avsevärd omfattning lärer förefinnas på jordbruk,

som ägas av andra än yrkesjordbrukare. Även å jordbruk av sistnämnda

beskaffenhet förekommer mången gång vanhävd i sådan omfattning

och av den beskaffenhet, att det väcker allmän uppmärksamhet. En

utredning om förekomsten av dylika slag av vanhävd och eventuellt åtgärder

för dess förekommande måste otvivelaktigt vara av ett allmänt intresse

påkallade.

Det hemstäjlles därför,

att riksdagen med anledning av förevarande motion

ville anhålla att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, i vad

mån vanhävd av jord förekommer i sådan omfattning

och av den beskaffenhet, att ett ingripande däremot

från det allmännas sida kan anses vara påkallat, samt

föreslå riksdagen de lagstiftningsåtgärder, som av utredningen

må föranledas.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.