Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, avseende ytterligare inskränkning i försäljningen av s. k. preventiva medel in. ni.

1917-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:36, Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående ändring i 18 kap. 13 § strafflagen, avseende ytterligare inskränkning i försäljningen av s. k. preventiva medel in. ni.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

1

Nr 36

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. ''jt 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ändring i 18 kap. 13 § strafflagen,

avseende ytterligare inskränkning i försäljningen av s. k.

preventiva medel in. ni.

Närvarande: herrar Lindhagen, Gezelius, Stärner, Högberg*), Alexanderson*), Petrén,

Valerius Olsson*), Permansson, Pettersson i Bjälbo*), Persson i Norrköping,

Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl, Rehn*) och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 247, har herr Welin hemställt, »att riksdagen behagade i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville utreda, huruvida

genom en ändring av bestämmelserna uti 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen

försäljningen av s. k. preventiva medel må ytterligare inskränkas

utöver de former, varunder densamma nu faktiskt äger rum, samt i sammanhang

därmed, huru en förtäckt annonsering må förhindras, ävensom

för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda».

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan har motionären

anfört:

»Bland de många orsaker till sedlighetens sjunkande i vårt land

måste med skäl de preventiva medlen räknas. Att de verkligen innebära

en stor fara, har också insetts av Sveriges riksdag, som på grund av

framställning från Kungl. Maj:t vid 1910 års riksdag antog den s. k.

preventivlagen, vilken utgör ett tillägg till 18 kap. 13 § strafflagen och

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 31 käft. (Nr 36—39.) 1

Motionärens

motivering.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande AV 36.

är av följande lydelse: ''Där någon offentligen utställer eller förevisar

föremål, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder

av könsumgänge; eller genom offentligt tillkännagivande till salu utbjuder

eller själv eller genom annan till försäljning kringför sådana föremål;

eller offentligen, vare sig muntligen eller genom utspridande av skrift,

söker förleda till användande av föremål, som nu sagts, eller meddelar

anvisning om sättet för deras användande; varde, ändå att gärningen

ej är sådan, som i 1 mom. sägs, dömd efter ty där stadgas’.

Denna lag har emellertid icke blivit av den verkan, som man väntat

sig. Å ena sidan är det visserligen förbjudet att utannonsera föremål av

ifrågavarande slag, men det torde vara allt för väl bekant, att en förtäckt

annonsering i mycket stor utsträckning förekommer. Å andra

sidan är försäljning annat än genom kringförande och offentligt tillkännagivande

icke förbjuden. Därför säljas också de preventiva medlen i

synnerligen stor skala. Inte minst är detta förhållandet på landsb}Tgden,

där de, såsom i Västergötland genom en där förlagd affär, som dock nu

lär ha flyttats till Stockholm, fått en stor spridning. Och det uppgives,

att det, som redan mångenstädes praktiseras i utlandet, även sker i

Sverige, nämligen att preventivmedel på sina ställen kunna köpas genom

automatiska apparater.

Det måste betraktas som eu stor inkonsekvens i lagstiftningen, att

densamma sålunda förbjuder en varas salubjudande men icke dess saluhållande,

annat än till en viss del. Här är uppenbarligen en lucka i

lagen att fylla. Och den behöver allt för väl fyllas. Ty preventivmedlen

medföra en synnerligen stor fara för sedligheten inom folket och därmed

även för folket självt. De bidraga till att hålla vid liv och uppväcka

råhet i sinnet och förakt för redlig fostran, för hem och äktenskap. De

hava en oerhörd skuld ifråga om födelsetalets hastiga sjunkande, och de

hota även på den vägen vårt folks framtida bestånd. En var, som vet

och förstår, att nationens liv skall förnyas ur individens sanna kärleksliv,

och som alltså inser den oerhörda vikten för nationens framtid därav,

att man och kvinna bevara sig till kropp och själ, måste gripas av

ängslan inför det faktum, att just genom preventivmedlet förgiftas i

sin grund framför allt den unge mannens och den unga kvinnans själsliv,

och att härigenom förutsättningarna för individens förmåga att grunda

goda hem och fostra ett sedligt starkt framtidssläkte bliva starkt försvagade.

Nu torde fall förekomma, där preventivmedlen kunna försvaras,

särskilt på grund av läkares tillrådan. Därför bör deras försäljning icke

helt förbjudas, men så mycket torde man kunna fordra, att de icke

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 36. 3

säljas var som helst. Endast på apoteken borde de ha sin plats, och

de borde heller icke få säljas till annat än myndiga personer och efter

läkares föreskrift.»

Genom det av motionären omförmälda år 1910 gjorda tillägget

till 18 kap. 13 § strafflagen och i följd därav sedermera gjorda ändringar

i tryckfrihetsförordningen infördes i lagstiftningen bestämmelserom förbud

mot offentligt utställande eller förevisande av s. k. preventivmedel, mot

salubjudande av dylika medel i skrift, som utsprides, eller eljest genom

tillkännagivande för allmänheten samt mot kringförande av sådana medel

till försäljning.

Utskottet är ense med motionären därom, att, såvitt utskottet har

sig bekant, berörda lagbestämmelser icke mäktat åstadkomma den begränsning

av preventiva medtds användning, som med lagstiftningen

avsågs. Ett fortsättande på den inslagna vägen lärer dock med största

sannolikhet ej leda till något annat resultat. Även om, vilket väl vore

med den beträdda lagstiftningen konsekventast, jämväl själva bruket av

preventiva medel bestraffades, skulle säkerligen i alla fall några påtagliga

verkningar ej vinnas. Möjlighet att förhindra ungdomens förförelse

och skadliga utsvävningar i angivna avseenden måste helt säkert sökas

på andra vägar än lagstiftningens. Av nyss antydda skäl kan utskottet

icke förorda någon åtgärd i den av motionären påyrkade riktningen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Reservation

Utikottet.

av herrar Gezelius och Högberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.