Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan skärpning av 18 kap. 13 § strafflagen, att skyltning med för tukt och sedlighet sårande hilder må kunna förhindras.

1917-04-23 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:37, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående sådan skärpning av 18 kap. 13 § strafflagen, att skyltning med för tukt och sedlighet sårande hilder må kunna förhindras.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

Motionärens

motivering.

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. 1/s 11 f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående sådan skärpning av 18 kap. 13 § strafflagen,

att skyltning med för tukt och sedlighet sårande

hilder må kunna förhindras.

Närvarande: herrar Lindhagen, greve Spens, Petrén, Dahl, Valerius Olsson*, Lars

Olsson, Tisell*, Permansson, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,

Karlsson i Fjöl, Holmdahl*, Zelahn*, Rehn* och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, nr 248, har herr Welin hemställt, »att riksdagen ville besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till sådan skärpning av den uti

§ 13 kap. 18 mom. 1 strafflagen angivna bestämmelse, att den skyltning

av för tukt och sedlighet sårande bilder, som faktiskt äger rum,

må kunna förhindras».

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan har motionären anfört:

»I strafflagens 18 kap. 13 § första mom. förekommer denna bestämmelse:

’Sprider någon ut eller håller till salu skrift, målning, teckning

eller bild, som tukt och sedlighet sårar; straffas med böter eller

fängelse.’

Som var man vet, särskilt i huvudstaden, förekommer detta oaktat

i rätt stor utsträckning sådan skyltning, som måste betecknas som sårande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 37. o

för tukt och'' sedlighet. Det är endast de allra grövsta formerna av

oanständighet ifråga om denna skyltning, som plåga bliva föremål för

åtal. Det mesta får passera utan anmärkning från vederbörande polismyndigheters

sida. Det visar sig sålunda, att lagen i stort sett äi ineffektiv,

och är det därför i högsta grad nödvändigt, att den erhåller

den skärpning, att skyltning åt gata eller inne i butik med sedlighetssårande

bild må helt förbjudas.

Skyltning med bilder, som på ena eller andra sättet iunebära

sådaut, som strider mot tukt och sedlighet, är till stor fara inom samhället.

Den sänker den sedliga nivån, deri främjar råhet i tankar, känslor

och föreställningar, den vilseför i främsta rummet ungdomen och förgiftar

dess själsliv samt bidrager på så sätt, låt vara indirekt, till att

giva eggelse .även till sexuella våldsdåd, som allt som oftast uppröra

vårt folk, och som växa upp ur en på många olika sätt danad moraliskt

fördärvad jordmån.

Frihetens princip drabbas icke genom en sådan skärpning av lagen

som den åsyftade, men väl det hänsynslösa självsvåldet, som för snöd

vinnings skull ockrar på sjuklig sensualism och perversa instinkter.

Icke heller är en skärpning av lagen i detta avseende på något som

helst sätt farlig för konstens privilegier. Ty i här avsedda fall är icke

fråga om konst och verkliga konstalster utan om moralisk smuts, som

dock gärna uppträder med frihetens och skönhetsintressets anspråk.

Det ligger icke i något politiskt partis och icke i något kulturellt

samfunds intresse att hysa fördragsamhet med det, som sårar offentlig

tukt och anständighet.

Den huvudsakligen ungdomliga publik, som njuter av de bilder,

som här åsyftas, samlas ej av något som helst konstintresse, för deras

beskådande. ‘ Och även om det vore reproduktioner av verkliga konstalster,

måste för övrigt sägas, att somliga slags tavlor, som äro motiverade

i ett konstgalleri och för dettas publik, icke äro det i ett skyltfönster

och för gatans mycket blandade publik. Mången gång kan man

från enkla män och kvinnor, som hava en sund uppfattning av det,

som hör till anständigheten, få höra yttranden över, att sådana bilder

och föremål få exponeras.

Här föreligger en stor fara för våra hem, eu fara för minskade

och kanske tillintetgjorda resultat av det uppfostrings- och folkbildningsarbete,

för vilket stat, kommun och enskilda årligen offra mångfaldiga

miljoner, och en fara för den folkhälsa och det ungdomslivs friskhet,

som utmärker eu verklig kulturnation, och som skola garantera tillvaron

av ett framtidsdugligt svenskt folk.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Lagutskottets utlåtande Nr 37.

Såsom skal för sitt yrkande synes motionären vilja åberopa dels

bristfällig eller tveksam tillämpning av nuvarande straffskydd och dels

den meningen, att konstalster, som äro motiverade i ett konstgalleri,

dock ej sällan äro av beskaffenhet, att deras utställande i skvltfönster

verkar skadligt ur uppfostrings- och folkbildningssynpunkt.

Vad angår den först berörda omständigheten, kan denna givetvis

ej åberopas som anledning att företaga eu skärpning av straffbestämmelsen.

Underlåtenhet att beivra straffbara förseelser bör tydligen

vinna rättelse på annan väg.

Beträffande den andra av motionären framhållna synpunkten, kan

utskottet icke finna densamma motivera den påyrkade lagstiftningsåtgärden.

Visserligen torde det ej kunna förnekas, att konstverk genom

ämnesvalet kunna öva ett menligt inflytande på åskådare, vilkas ungdom

eller anlag erbjuda särskild mottaglighet för sensuella intryck. En ur

antydda synpunkt betryggande sovring av bilder torde emellertid ej

vara möjlig, med mindre än att den finge resultera i förbud mot utställande

av nakna konstverk. Och denna utväg lär väl ej få anses

vara av motionären avsedd och torde i varje händelse ej kunna förordas.

På grund härav får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.