Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om omarbetning av gällande bestämmelser angående nybyggnadsskyldighet vid ecklesiastika löneboställen.

1917-04-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:38, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t i fråga om omarbetning av gällande bestämmelser angående nybyggnadsskyldighet vid ecklesiastika löneboställen.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. ''/■iH f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t i fråga om omarbetning av gällande bestämmelser

angående nybyggnadsskyldighet vid ecklesiastika löneboställen.

Närvarande: herrar Lindhagen, Rogberg *), greve Spens, Dahl *), Valerius Olsson *),

Lars Olsson, Hult*), Permansson, Klefheck *), Gustafsson i Örebro,

Karlsson i Fjöl, Borg *), Holmdahl *), Zelahn *) och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 169, hava herrar Lundgren i Nora och Olsson i Ramsta anfört:

»Behovet av ny arrendelag för ecklesiastika boställen är synnerligen

stort. Sällan bär någon lagstiftning visat sig så genomgående

otillfredsställande som nu gällande ecklesiastika boställsordning av den

9 december 1910 och kungl. förordningen angående utarrendering av

prästerskapets löneboställen av den 15 september 1911.

Vid de utarrenderingar av löneboställen, som redan ägt rum, ha

arrendebeloppen i regel blivit anmärkningsvärt små. I värsta fall har

det ej ens lyckats att få boställena utarrenderade. Dessa förhållanden

äro så mycket mera påfallande som de ecklesiastika boställena väl i allmänhet

omfatta mycket god jord och äro centralt belägna.

En av de förnämsta anledningarna härtill är den betungande

byggnadsskyldigheten, som enligt boställsordningens 23 § påvilar arrendatorn.

Bemälde § lvder sålunda: ’Å löneboställe skola alla laga hus

nybyggas och underhållas av arrendator^.

Motionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

Enligt boställsordningens III kap. 20 § skall det å lönebostiille

finnas följande laga bus: 1) boningshus, 2) visthus, 3) hushållskällare,

4) brygghus, 5) vedbod, 6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9)

spannmålsbod, 10) redskapshus, 11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller i

fähuset anbringande av särskild fårkätte, 14) svinhus, 15) en eller flera

lador, 16) loge eller logar, 17) brunn.

Vid besiktning av löneboställen för utarrendering enligt boställsordningens

64 § hava synerätterna stundom måst ådöma nybyggnader

till rätt avsevärda belopp, på grund därav att boställena varit i saknad

av laga hus. Det finnes fall då synerätten ådömt nybyggnader för 20 å

30,000 kronor. Där nu ej pastoraten trätt emellan och övertagit byggnadsskyldigheten

— mot rätt att sedermera få kostnaderna amorterade

av vederbörande arrendator — ha så stora krav ställts på den blivande

arrendatorns ekonomi, att konkurrensen om arrendet blivit liten eller

ingen.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att lagen vidlådes av synnerlig

oklarhet just ifråga om vem som vid övergången till den nya löneregleringen

har att ansvara för den byggnadsskyldighet, som enligt

boställsordningens 64 § bestämmes av synerätten. Enligt 23 § skola

alla laga hus nybyggas och underhållas av arrendatorn, men enligt 64 §,

mom. 3, skall vid den i samma § omförmälda syn boställshavaren anses

såsom avträdare och pastoratet såsom tillträdare med motsvarande skyldigheter.

Denna oklarhet har redan medfört en del processer, varvid hovrätterna

visat olika uppfattning.

Svea hovrätt har menat, att det tillkommer arrendator att bygga

och att pastoratet bör befrias från denna skyldighet; Göta hovrätt

är av motsatt mening. På en del ställen har man gått så tillväga,

att pastoratet ansvarat för uppförandet av de laga husen och sedan

fått summan amorterad genom årliga avsättningar från arrendebeloppet.

En lag, som vidlådes av en sådan oklarhet, att den redan vid

sin första tillämpning framkallar stridigheter, där de juridiska auktoriteterna

hysa stick i stäv mot varandra gående uppfattningar, torde

redan från denna synpunkt sett tarva en revision, försåvitt icke meningen

är, att det rent av är en förtjänst hos en lag, att den uttrycker sig på

ett mer eller mindre orakelmässigt sätt.

Det borde i ecklesiastik boställsordning klarare utsagts, att församlingen

vid syneförrättningen, som hålles året före utarrenderingen

av löneboställe efter kungl. förordningen av den 15 september 1911,

övertager nybyggnadsskyldigheten och är pliktig förse bostället med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 38. 9

de laga hus, synerätten tilldömt. Vidare borde i lagen inryckts bestämmelser

om amortering av byggnadskostnaden.

Med anledning av det här anförda få vi vördsamt hemställa, att riksdagen

ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes låta ecklesiastik boställsordning av den 9 december 1910 undergå

sådan omarbetning, att frågan om nybyggnadskyldigheten vid ecklesiastika

löneboställen blir fullt klarlagd i av oss här antydd riktning och

sedan för riksdagen framlägga förslag härom.»

Den ecklesiastika boställsordningen av den 9 december 1910 innehåller

bland andra följande föreskrifter. I fråga om boställen, som

hittills varit avsedda till löntagares bostad eller brukas gemensamt med

dylikt boställe, skall boställsordningen träda i kraft, då lönereglering,

som fastställts jämlikt lagen om reglering av prästerskapets avlöning,

först börjar tillämpas för prästerskapet inom det pastorat, där bostället

är beläget. När dylik lönereglering första gången blivit fastställd, skall

året före dess inträdande husesyn i dittills gällande ordning hållas å

varje inom pastoratet beläget boställe av det slag, som nyss nämnts.

Därest prästgård (d. v. s. bostad för löntagaren), vartill enligt den nya

ordningen skall användas endast tomt med bostadshus och erforderligt

område till trädgård, skall vara förlagd å boställe, där syn på nyss

angivet sätt hålles, skall bestämmas, vilket område av bostället bör

tagas i anspråk för prästgården. I fråga om den återstående delen,

det s. k. lönebostället, skall vid synen boställshavaren anses såsom avträdare

och pastoratet såsom tillträdare, och skall synerätten skilja mellan

dem i varderas sålunda angivna egenskap enligt dittills gällande stadganden.

Där så erfordras, skall synerätten bestämma, vilka laga hus

som böra finnas å lönebostället. Å detsamma skola alla laga hus nybyggas

och underhållas av arrendatorn.

Någon utarrendering av den del av bostället, som kommer att

utgöra lönebostället, kan ju icke lämpligen ske, förrän vid den omförmälda

synen bestämts, vilket område detsamma skall omfatta och vilka

av de gamla byggnaderna som skola höra dit. Vid synen finnes sålunda

ingen arrendator. De enda parterna äro, förutom det allmänna,

företrätt'' på ett eller annat sätt, boställshavaren såsom avträdare och

pastoratet såsom tillträdare. Ehuru enligt boställsordningen byggnadsskyldigheten

åligger arrendatorn, hava vassa domstolar av det förhållande

att arrendator icke är vid synen utsedd och ej heller någon bevakning

av blivande arrendators intressen äger rum, ansett sig icke kunna om

byggnadsskyldigheten lämna några föreskrifter, som kunna drabba en

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 31 käft. (Nr 36—39.) 2

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

blivande arrendator. Däremot hava dessa domstolar på grund av boställsordningens

stadgande, att pastoratet vid synen skall anses såsom tillträdare,

ålagt vederbörande pastorat den vid synen föreskrivna byggnadsskyldigheten.

Andra domstolar hava däremot ansett det sistberörda

stadgandet icke kunna medföra angivet åläggande för pastoratet. Jämväl

de hovrätter, till vilka målen fullföljts, hava, på sätt motionärerna

omförmält, i denna fråga kommit till olika resultat.

Motionärerna hava till undvikande av vidare skiljaktigheter härutinnan

påyrkat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om tydliga föreskrifter.

Sedan motionen avgavs, har emellertid högsta domstolen den

6 nästlidne mars meddelat utslag i de fyra mål, motionärerna åsyfta,

och har högsta domstolen i vart och ett av dessa mål funnit den omständigheten

att jämlikt bestämmelse i boställsordningen pastoratet varit

vid synen att anse såsom tillträdare av lönebostället icke innebära skyldighet

för pastoratet att ansvara för den av boställsordningens inträdande

tillämpning föranledda ny byggnadskostnad.

Genom de av högsta domstolen meddelade utslagen har sålunda

nu innebörden av de av motionärerna berörda stadgandena blivit klarlagd,

varför något ytterligare förtydligande icke är erforderligt. Utslagen

hava visserligen gått i annan riktning än motionärerna framhållit såsom

den, som enligt deras mening stadgandena giva vid handen. Emellertid

torde stadgandenas numera fastslagna innebörd överensstämma med

boställsordningens föreskrifter om arrendators byggnadsskyldighet. Någon

ändring i av motionärerna antydd riktning torde därför icke kunna ske

utan genomgripande förändringar, vilka icke torde vara motiverade eller

tillrådliga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.