Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 103 § sjölagen.

1917-05-07 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:48, Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 103 § sjölagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1917 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 103 § sjölagen.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen*, Stärner, Alexanderson, Permansson*,

Klefbeek*, Persson i Norrköping*, Karlsson i Fjäl, Borg, Zelahn,

Rehn och Lorentzon*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 78, har herr Törnkvist hemställt, att riksdagen ville besluta sådan ändring

i eller tillägg till 103 § sjölagen, att däri stadgade förhör skall hållas,

så snart ske kan och i intet fall får förekomma, sedan anmälan om avmönstring

skett på sjömanshus.

Till stöd härav har motionären anfört :

»I § 103 sjölagen föreskrives, hur befälhavare skall förfara vid förhör,

innan han utövar den rätt att straffa besättningsman ombord, som tillkommer

honom enligt § 102 samma lag. Nämnda paragraf lyder: ''Innan

befalhavare utövar den rätt att straffa, som enligt 102 § tillkommer honom,

skall han, i närvaro av två de bästa männen ombord, anställa förhör

med den, vilken förseelsen tillvitas, dock icke förrän tolv timmar förflutit

efter det förseelsen begicks, där ej särskild anledning förekommer att tidigare

företaga förhöret. Vad vid förhöret förekommer skall skriftligen upptecknas,

så ock vilken bestraffning befälhavaren ålägger, och det antecknade,

sedan det blivit för den felaktige och vittnena uppläst, till riktigheten

bestyrkas genom de närvarandes underskrift; föres dagbok, skall

anteckningen ske i denna.

Har befälhavaren icke iakttagit vad sålunda är föreskrivet, vare beslut

om mistning av hyra utan verkan.’

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 9 samt. 37 käft. (Nr 48.)

Motionåren*

motivering.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

1864 års sjölag föreskrev i samma sak: ''Denna sin rätt att bestraffa

äge befälhavare, som är skyldig föra dagbok, ej att utöva förr, än han i

skeppsdagboken antecknat de omständigheter, som bestraffningen föranlett,

och sannfärdigheten därav, sedan berättelsen blivit för den brottslige och

den övriga besättningen uppläst, är vorden styrkt genom underskrift av två

bland besättningen.’

Villkoret för bestraffning är sålunda, liksom enligt 1864 års sjölag,

att förhör och dom skola skriftligt antecknas endera i särskilt protokoll,

eller, där skeppsdagbok föres, i denna. Nu gällande sjölag är emellertid

oklar ifråga om inom vilken tid förhör skall hållas; där bestämmes blott, att

förhör, som skall hållas med den felande, icke får ske förrän tolv timmar

förflutit från förseelsen, ''där ej särskild anledning förekommer att tidigare

företaga förhöret’. Eegeln är sålunda, att förhör icke får hållas förr än

tolv timmar förflutit, sedan förseelsen begicks. Bestämmelse saknas emellertid

om den tid varefter sådant förhör lämpligen ej bör få hållas. Så

långt framgår av andan i motiverna till 1891 års sjölag (något i saken

bestämt är ej uttalat i vare sig regeringspropositionen, särskilda utskottets

utlåtande eller i riksdagen) att förhör skall ha hållits, när sjöman skall avmönstra

från fartyg. Det händer nu, att befälhavare och besättningsman

infinna sig på sjömanshus, där den senare skall avmönstras, och befälhavaren,

sedan avmönstringsproceduren skridit ganska långt fram, begär

sjömanshusombudsmannens tillåtelse att till annan dag uppskjuta avmönstringen,

för att han skall kunna gå ombord på fartyget med samma besättningsman,

förhöra och straffa honom. Att ett sådant förfarande, som

av sjöfolket uppfattas som personligt trakasseri och skapar bitterhet och

olust, icke kan stå i överensstämmelse med sjölagens anda synes visst.

Lagstiftarna må säkerligen ha avsett, att alla för avmönstringen behövliga

papper skola vara klara, då befälhavare infinner sig på sjömanshus med

besättningsman för avmönstring och att på grundval av då föreliggande

fakta avmönstring skall ske. Om så inte är fallet, kan lätt — och det

har ofta hänt — sjömans hävdande av sin rätt vid avmönstring föranleda

befälhavare och sjömanshusombudsman att hämnas härför genom uppskov

med avmönstring för bestraffning av förseelse’, som eljes icke skulle

ha bestraffats. Att på så sätt anordnat ‘förhör’ måste bliva summariskt,

och godkännes av besättningsman ofta blott för att han så fort som möjligt

skall slippa ur en obehaglig situation, säger oss all erfarenhet. Den

säkerhet mot missbruk av sin ställning som överordnad, som sjöman har

rätt göra anspråk på också gent emot befälhavare, tryggas ingalunda genom

detta förfaringssätt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lag utskottets utlåtande Nr åts.

Därjämte synes som om Kungl. Maj:ts ord i motiverna till sjölagen

av 1864 angående sjöförklaring, att eu stor del av dess ''vikt såsom bevisningsmedel

beror därav, att den sker någorlunda snart efter olyckstillfället,

så att omständigheterna därvid Rro i färskt minne hos dem, som

avgiva eller bestyrka denna förklaring'', kunde äga värde också vid bedömande

av metoderna för ''förhör’ av här påtalad beskaffenhet. Det

gäller ju dock icke allenast besättningsmans begränsade ekonomi utan också

hans vandel.»

Jämlikt 46 § riksdagsordningen har utskottet utverkat Kungl. Maj:ts Utlåtande av

befallning till kommerskollegium att yttra sig över den i motionen väckta

frågan och har i anledning härav kollegiet avgivit utlåtande, som är av

följande lydelse:

Till riksdagens lagutskott.

Genom nådig remiss har kungl. kommerskollegium erhållit befallning att

avgiva och till Eder överlämna av Eder begärt yttrande rörande en inom riksdagens

andra kammare väckt motion nr 78 om ändring i 103 § sjölagen; och

får kollegium i anledning härav anföra följande.

Lika med motionären anser kollegium, att ifrågavarande förhör skall hållas,

så snart ske kan, men bör den nu såsom regel bestämda tidsfristen av tolv

timmar bibehållas.

Emellertid innebär det givetvis ett missförhållande, att en befälhavare kan

huru länge som helst efter det förseelsen begåtts, ända till dess sjöman entledigats,

göra gällande rätten att ålägga honom bestraffning. Då det låter tänka

sig, att denna rätt missbrukas, synes kollegium befogat, att möjligheten till

sådant missbruk genom lagstiftning uudanröjes. Härvid måste emellertid tillses,

att rätten och möjligheten att i varje fall beivra sjömans förseelse icke varda

befälhavaren betagna. Kollegium kan således ej tillstyrka bestämmelse i syfte

att förhör icke skulle få under några förhållanden hållas, sedan av motionären

åsyftad anmälan om avmön3tring skett. I varje fall måste bestämmelsen få

sådan avfattning, att förseelse av sjöman, begången sedan dylik anmälan skett,

icke varder straffa. Ett sådant tillstånd får givetvis icke tillskapas lika litet

som en möjlighet för sjöman, som gjort sig skyldig till förseelse, att undgå bestraffning

därför genom att medelst begäran hos vederbörande mönstringsförrättare

om avmönstring förhindra det för bestraffningsrättens utövande nödvändiga

förhöret.

Carl Malmen.

Nils Carlsson.

Cordon Hornberg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 48.

Såsom motionären omförmält, stadgar 103 § sjölagen, att befälhavaren

skall, innan han utövar honom enligt 102 § tillkommande bestraffningsrätt,

hålla förhör på sätt i den först nämnda paragrafen närmare angives, dock

icke förrän tolv timmar förflutit efter det förseelsen begicks, där ej särskild

anledning förekommer att tidigare företaga förhöret. Den omständigheten,

att det icke finnes i lag bestämt, när förhöret senast skall hållas,

uppgives av motionären understundom föranleda, att befälhavaren först vid

avmönstringen företager åtgärder för förseelsens beivrande. Kommerskollegium

anser jämväl, att nämnda brist i lagen kan föranleda missförhållanden

och att befälhavarens rätt att hur sent som helst ända till dess sjöman

entledigats bestraffa honom kan tänkas bliva missbrukad. Med åberopande

härav finner utskottet för sin del önskvärt, att eu ändring i av motionären

avsedd riktning sker i förevarande lagrum.

Vid övervägande av hur denna ändring bör ske, har utskottet funnit

betänkligheter mot att, såsom motionären påyrkat, omedelbart tillstyrka eu

ändring i eller tillägg till paragrafen. Dels torde, på sätt kommerskollegium

erinrat, motionärens förslag icke kunna obetingat förordas och dels

lärer det, — hur än ändringen göres, — vara förenat med betydande

svårigheter att överblicka ändringens inverkan på andra bestämmelser i

sjölagen. Under dessa förhållanden finner sig utskottet icke kunna hemställa

om bifall till motionärens yrkande, men torde en skrivelse i ämnet

böra till Kungl. Maj:t avlåtas.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utarbeta och för

riksdagen framlägga förslag till lagändring i syfte att

viss tid bestämmes, inom vilken den befälhavaren enligt

103 § sjölagen tillkommande bestraffningsrätt skall

utövas.

Stockholm den 7 maj 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBEET PETERSSON.

Tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, Stockholm 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:168 Skrivelse till Konungen, i anledning av väckt motion om ändring i 103 § sjölagen. a1 i texten