Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av lagbestämmelser i syfte att vid avträde av arrenderad jordegendom ersättning skall lämnas åt arrendatorn för kostnader för elektrisk anläggning å egendomen.

1917-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:5, Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av lagbestämmelser i syfte att vid avträde av arrenderad jordegendom ersättning skall lämnas åt arrendatorn för kostnader för elektrisk anläggning å egendomen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* utlåtande, Nr 5.

I

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande

av lagbestämmelser i syfte att vid avträde av arrenderad

jordegendom ersättning skall lämnas åt arrendatorn för

kostnader för elektrisk anläggning å egendomen.

Närvarande: herrar Lindhagen, Gezelius, Stärner, Alexanderson, greve Spens, Petrén,

Yalerius Olsson, von Sydow, Tisell, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl, Borg,

Holmdahl*), E. I. Lindley och Lindqvist i Kosta*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 46, har herr Nils Åkesson anfört:

»Den elektriska energiens betydelse för framställning av ljus och

kraft framträder allt mer och mer jn större svårigheterna bliva att importera

kol och brännoljor.

Snart stå vi kanske inför den oangenäma verkligheten, att all kolinförsel

omöjliggöres, och vilken betydelse detta skall få för industrien

och för övrigt alla näringar låter sig knappast beräkna.

Kraftiga åtgärder äro ju redan vidtagna för tillgodogörande av

vattenfall för omsättning i elektrisk energi, men helt visst kunde ännu

mycket varit i den vägen åtgjort, och därigenom besparing nu skett på

det dyra bränslet.

Jordbrukets idkare hava ej heller försummat att, där belägenheten

varit gynnsam, tillgodogöra sig den elektriska kraftens förmåner, och

såväl för ljus som kraft hava elektriska anläggningar monterats på

många både större och mindre jordbruk. Kostnaderna äro avsevärda,

men för ägaren av ett jordbruk äro de dock överkomliga och kunna

så småningom amorteras genom inbesparing av kol och annat bränsle.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 5 käft. (Nr 5—6.)

Motionen

s. 2 Kontrollera mot PDF

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 5.

Annorlunda ställer det sig för en arrendator. Han innehar och

brukar annan persons egendom på längre eller kortare tid och har i

högst få fall säkerhet att få behålla egendomen utöver den kontrakterade

tiden. Uti gällande arrendelag linnés intet stadgande om att arrendator

äger att av jordägaren återfå utlagda kostnader av här åsyftade beskaffenhet;

beträffande andra utlägg såsom för byggnader och grmi dförbättringar

är ju däremot särskilt stadgat.

Anläggningskostnaderna för elektriska ledningar äro avsevärda, men

däremot äro sådana ledningar nästan värdelösa, ifall de skola nedtagas

och från stället bortföras vid arrendetidens slut.

Av denna anledning kan en arrendator icke tillgodogöra sig elektricitetens

förmåner. Det skulle sålunda helt visst lända såväl arrendatorn

som egendomen till nytta samt i hög grad bidraga till elektriska

energiens utnyttjande, om arrendelagen innehöll bestämmelser om jordägarens

skyldighet att under vissa förhållanden ersätta arrendatorn för

av honom nedlagda kostnader uti elektriska anläggningar. .

På grund av det anförda tillåter jag mig föreslå, att riksdagen ville

i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning i berörda syfte samt anhålla,

att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning för riksdagen

framlägga förslag till sådan ändring uti gällande arrendelag, att arrendator

kan, vid avträde av arrenderad jordegendom, utav jordägaren erhålla

ersättning för å egendomen nedlagda kostnader för elektrisk anläggning.

))

Under arbetet med åvägabringandet av den lagstiftning om nyttjanderätt

till fast egendom, som tillkom år 1907, yppade sig olika

meningar om rätt för arrendator att undfå ersättning av jordägaren för

förbättringar å fastigheten. Lagberedningen hemställde i sitt förslag,

att arrendatorn utan särskild bestämmelse i kontraktet skulle äga rätt

till ersättning endast för avhjälpande av påsynade brister å fastigheten

och för viss täckdikning. Under förslagets granskning påyrkade lantbruksstyrelsen

och eu ledamot av högsta domstolen, att vid arrendetidens

slut ersättning borde tillkomma arrendatorn för varje förbättring

i förhållande till den därigenom uppkomna ökningen av egendomens

värde, dock med avdrag för den nytta, arrendatorn kunde anses hava

därav själv hämtat. Vid frågans behandling i riksdagen väcktes motion

om ersättningsskyldighetens fixerande i denna riktning, men på hemställan

av lagutskottet godkände riksdagen i detta avseende det av lagberedningen

utarbetade förslaget, som nu är gällande lag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 5.

3

Genom lagen den 25 juni 1909 om arrende av viss jord å landet

inom Norrland och Dalarna har beträffande jord, vara denna speciella

lag äger tillämplighet, åt arrendatorn inrymts betydligare ersättningsrätt

i förevarande hänseende än enligt den allmänna arrendelagren, i det han

äger bekomma gottgörelse för nyodling och andra jordförbättringar.

Genom förevarande motion har avsetts vitsträckning av jordägarens

ersättningsplikt enligt den allmänna arrendelagen till å egendomen nedlagda

kostnader för elektrisk anläggning. Härigenom har motionären

gått över råmärken, som vippdragits av arrendelagarna, i det att dessa

begränsa ersättningsplikten till förbättringar, som hava avseende å jordens

kultur och avkastningsförmåga. Elektriska anläggningar hava åtminstone

icke direkt därmed att skaffa. Skulle i lagstiftningen en utsträckning

av jordägarens ersättningsplikt åvägabringas, torde därvid böra

i första hand ifrågakomma förbättringar i allmänhet å jorden. Att särskilt

lagstifta i motionens syfte med förbigående av direkta jordförbättringar,

förefaller utskottet därför svårligen kunna förordas. Härvid framträder

dessutom med särskild styrka betänkligheten att för elektrisk anläggning

påtvinga jordägaren utgifter, för vilka han icke alltid kan antagas

disponera erforderliga tillgångar, som på detta sätt kunna omflyttas

i förbättringar å fastigheten. Ehuru det måhända kan inträffa händelser,

då den ifrågasatta lagstiftningen skulle kunna sägas vara av behovet påkallad,

finner utskottet dock med hänsyn till vad ovan anförts en dylik

lagstiftning icke böra såsom en fristående företeelse förordas.

På grund av vad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.