Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot minderårigas bruk av tobak.

1917-02-19 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:6, Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot minderårigas bruk av tobak.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 6.

Motionärens

motiv »ring.

Nr 0.

Ankom till riksdagens kansli den 20 februari 1917 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till

Kungl. Maj:t angående åtgärder mot minderårigas

bruk av tobak.

Närvarande: herrar Lindhagen, Gezolius, Stärner, Alexanderson, greve Spens, Petrén,

Valerius Olsson, Tisell, Pant, Schotte, Lindqvist i Stockholm*), Gustafsson i Örebro,

Karlsson i Fjäl, Holmdahl*) och Lindqvist i Kosta*).

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

nr 10, har herr Olofsson i Digernäs hemställt, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes utreda och för

riksdagen framlägga sådant förslag till lag, som på det mest effektiva sätt

förhindrade tobaksbruket och särskilt cigarrettrökningen hos den uppväxande

ungdomen.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört

följande:

»Tobaksbruket har länge under växlande former gjort större eller

mindre skador, men någon sämre och mera skadlig form än den nuvarande

cigarrettrökningen torde ej förr ha förekommit, särskilt vad angår

den uppväxande ungdomen. Det lär väl ej kunna bestridas, att cigarrettrökningen

är rent av en fara för vårt folk, såväl fysiskt som moraliskt.

Det är ett sådant tobaksbruk, som de sista åren tilltagit i sådan grad,

att det blir riksdagens plikt söka motarbeta detsamma.

Det kan ju förefalla nästan orimligt, att den riksdag och med den

hela staten, som så nyligen gjort sig direkt beroende av tobakshanteringen,

skulle vilja vara med på en inskränkning av affären, men har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr (>''. >F>

tobaksbruk^ tagit sådana former, att det föreligger eu uppenbar fara,

då få väl de ekonomiska synpunkterna vika.

De fysiska skador, som cigarrettrökningen har med sig på den uppväxande

ungdomen, lära väl vara uppenbara för alla, men det är naturligtvis

läkaren, som här får ge det avgörande omdömet. Vad de moraliska

skadorna beträffar, så torde litet var vara kompetent att bedöma dessa.

Säkert är att mången minderårig gosse frestas till otillåtliga gärningar

för att skaffa slantar till cigarrettköp, och hade man en tillförlitlig kontroll

över alla våra så kallade lumphaudlande, så är det min tro att

många små affärer bleve ogjorda.

Vad som är säkraste botemedlet emot det onda, jag här i korthet

sökt påvisa, är ej så lätt att säga, och ingen enskild motionär torde med

framgång kunna hitta det rätta botemedlet.»

Frågan om åtgärder mot tobaksförbrukning särskilt bland ungdomen

har vid uppi''epade tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Sedan vid 1899 och 1904 års riksdagar motioner i frågan avslagits,

kom saken åter upp vid 1906 års riksdag. Eu motionär hemställde

nämligen då, att riksdagen ville anhålla, det Kung]. Maj:t måtte

låta verkställa utredning, vilka åtgärder borde vidtagas emot ungdomens

tobaksbruk, samt för riksdagen snarast möjligt framlägga de lagförslag,

vartill utredningen kunde giva anledning. På tillstyrkan av lagutskottet

anhöll nämnda riksdag, att Kungl. Maj:t täcktes taga under övervägande,

vilka åtgärder måtte kunna vidtagas till hämmande av minderårigas

tobaksbruk, samt, i den män lösningen påkallade riksdagens medverkan,

för riksdagen framlägga det förslag, vartill förhållandena kunde giva

anledning.

Vid 1911 års riksdag väcktes motion om undersökning av tobaksbrukets

och kaffemissbrukets skadliga följder för folkhälsan samt vidtagande

av de åtgärder, som från det allmännas sida kunde ifrågasättas

för att stödja strävandet att bortarbeta bruket av tobak och motarbeta

missbruket av kaffe. Efter hemställan av andra kammarens andra tillfälliga

utskott fann kammaren motionen icke till någon kammarens

åtgärd föranleda.

1912 upprepades enahanda yrkande med betonande särskilt av upplysningsverksamhetens

betydelse. I anledning härav hemställde nu riksdagen

på enhälligt förslag av vederbörande tillfälliga utskott inom bada

kamrarna, att Kungl. Maj: t måtte snarast möjligt låta utreda, vad från

det allmännas sida, särskilt genom upplysningsverksamhet, kunde åtgöras

för att stödja strävandet att motarbeta missbruk av tobak och kaffe,

ävensom vidtaga de åtgärder, som därav kunde föranledas.

Frågans för

gående

behandling

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottet# utlåtande Nr 6.

Utskottets

yttrande.

Utskottet bär inhämtat, att riksdagens skrivelser av åren 1906 och

1912 varit av Kungl. Maj:t remitterade till åtskilliga myndigheter för

yttrande, att dylika yttranden numera inkommit till Kungl. Maj:t, att

yttrandena för närvarande äro under bearbetning samt att ärendena inom

den närmaste framtiden komma under vidare behandling. Uppenbart torde

vara, att därvid jämväl frågan om lagstiftningsåtgärder bliver övervägd.

Med anledning av vad sålunda upplysts finner utskottet — med allt behjärtande

utav vikten av frågans snara lösning och med framhållande att faran

av tobaksbruket bland den uppväxande ungdomen under de senare åren

långtifrån att hava minskats säkerligen ökats — riksdagens förnyade

åtgärd icke kunna anses vara erforderlig.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Stockholm, K. L, Beckmans Boktr., 1917.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.