Sök i Ratio Lex

Lagutskottets utlåtande Nr 64

1917-06-05 · 55 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 55 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1917:64, Lagutskottets utlåtande Nr 64

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

1

Nr G4.

Ankom till riksdagens kansli den 5 juni 1917 kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning av ej mindre fyra Kungl. Maj:ts propositioner,

nämligen dels med förslag till lag om allmän

tjänsteplikt, dels angående tillämpning av allmän tjänsteplikt

med avseende å visst ändamål, dels med förslag

till lag angående arbetsnämnder och dels med förslag till

lag om inskränkande eller nedläggande av skogsarbete

eller industriell drift under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden än även fyra med anledning av

förstnämnda proposition samt tre med anledning av samma

proposition och propositionen med förslag till lag

angående arbetsnämnder väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Gezelius, Knut

Larsson, Rogberg, Alexanderson, Petrén, Dahl, Lars Olsson, von

Sydow, Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i

Örebro, Karlsson i Fjäl, Borg och Pettersson i Södertälje*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels fyra

av Kungl. Maj:t till riksdagen avlåtna propositioner, vilka hänvisats till

utskottet, nämligen

nr 341 med förslag till lag om allmän tjänsteplikt,

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 49 käft. (Nr 64.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

nr 853 angående tillämpning av allmän tjänsteplikt med avseende å

visst ändamål,

nr 358 med förslag till lag angående arbetsnämnder och

nr 359 med förslag till lag om inskränkande eller nedläggande av

skogsarbete eller industriell drift under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden;

dels fyra med anledning av förstnämnda proposition väckta och till

utskottet hänvisade motioner, nämligen

nr 160 i första kammaren av herrar G. H. von Kock, Anders Pers

och Otto Mannheimer,

nr 481 i andra kammaren av herrar Albert Mossberg, Oskär Osberg

och Alfred Persson i Björsbyholm,

nr 489 i andra kammaren av herrar Gustaf Olsson i Ramsta, Swen

Jönsson i Fridhill och G. F. Lundgren i Nora samt

nr 495 i andra kammaren av herrar K. W. Skareen, Magnus Bengtsson,

Ernst Hage, Ivar Vennerström, Z. Höglund, C. 0. Johansson, Rikard

Eronn, Christian Ericson, K. Lundberg, C. 1Vinberg och J. Henry Erikson,

i vilken motions syfte herrar J. Björling och Fabian Månsson instämt;

dels ock tre med anledning av propositionerna nr 341 och 358 inom

andra kammaren väckta och likaledes till utskottet hänvisade motioner,

nämligen

nr 492 och 497 av herr Sven Persson i Norrköping samt

nr 496 av herr Axel Lindqvist i Kosta.

Genom propositionerna nr 341 och 358, dagtecknade den 7 maj

1917, och propositionen nr 359, dagtecknad den 9 i samma månad, har

Kungl. Maj:t, under åberopande beträffande propositionerna nr 341 och 359

av bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet hållna protokoll samt beträffande

propositionen nr 358 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet,

föreslagit riksdagen att antaga vid propositionerna fogade förslag till lagar

i de ämnen, som omförmälas i propositionernas ovan återgivna rubriker.

1 fråga om lydelsen av berörda förslag och de skäl, vara desamma

grundats, får utskottet, i den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas,

hänvisa till propositionerna.

Genom propositionen nr 853, dagtecknad den l maj 1917, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av i statsrådet hållet protokoll,

föreslagit riksdagen att, under förutsättning att det vid propositionen nr

341 fogade lagförslaget bleve av riksdagen antaget, lämna samtycke till

att tjänsteplikt, i den omfattning som kunde finnas påkallad, tillämpades

med avseende å verksamhet, som för kronans räkning bedreves för täckande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64. 3

av behovet av bränsle till hushållen, industrien eller kommunikationsmedlen;

och får utskottet beträffande skälen för detta förslag hänvisa till propositionen.

Herrar Olsson i Ramsta rn. fl. och herrar Skareen m. fl. hava i sina

motioner yrkat avslag å propositionen nr 341 samt hänvisat till andra åtgärder

för den i propositionen nr 353 omförmälda bränsleanskaffningen.

Till stöd härför hava herrar Olsson i Ramsta in. fl. i sin motion

anfört:

»Genom Kungl. Maj:ts nådiga proposition, nr 341, är förslag till ''lag

om allmän tjänsteplikt’ förelagt riksdagen till antagande.

Enligt förslagets första § stadgas, att en var inom riket bosatt man

och kvinna, vilken fyllt femton men ej sextio år, skulle vara underkastad

tjänsteplikt, varmed enligt lagförslaget förstås skyldighet att, då sådant

påkallas, utföra arbete i av lagen vidare bestämd ordning för folknäringens

tryggande, för täckande av behovet av bränsle till hushållen, industrien

eller kommunikationsmedlen, för tillgodoseende av krigsmaktens behov, för

samfärdselns uppehållande eller för annat ändamål av synnerlig vikt.

Det är tydligt, att det är den hotande kol- och vedbristen, som närmast

föranlett Kungl. Maj:t att framlägga detta lagförslag, vilket så ingående

ingriper i den enskilda medborgarens rätt att bestämma över sin

person och sin arbetskraft, att man får gå till det krigförande Tyskland

för att finna någon full motsvarighet.

Med rätta ställer man den frågan till sig: ’är läget så förtvivlat, att

ett icke krigförande land måste tillgripa sådana tvångsåtgärder som att

mobilisera hela landets vuxna, arbetsföra befolkning i civil värnplikt’?

Och, om det skulle befinnas nödvändigt, att staten får till sitt förfogande

en viss kvantitet mänsklig arbetskraft för att kunna tillförsäkra

landet dess behov av bränsle, är det därför nödvändigt att binda hela

Sveriges vuxna befolkning och beröva den sin personliga frihet genom en

lag, som med sina hårda straffbestämmelser endast kan tänkas genomförbar

i ett krigförande land, ställt i stort nödläge?

Våra grannländer, Norge och Danmark, där bränslefrågan kanske

varit svårare att lösa än i Sverige, ha dock icke ansett sig behöva tillgripa

så utomordentliga åtgärder som att antaga en lag om allmän tjänsteplikt.

Då lagförslaget först talar om, att tjänsteplikten skulle behövas för folknäringens

tryggande, är det ej underligt om jordbrukarna ställa sig undrande

och spörjande inför detta förslag.

Månne det behöves en sådan tvångsåtgärd från statens sida för att

få Sveriges jordbrukare att beså varenda fläck odlad jord? Förvisso icke.

Herrar Ols

sons i Ram

sta m. ft:s

motivering.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Så långt våra förråd av utsäden räcka äro vi övertygade om att de

skola komma till användning.

Och månne den allmänna tjänsteplikten är nödvändig för att säkerställa

inbärgningen av skörden? Härpå svara vi också ett obetingat nej.

I regel har det huvudsakligast varit de södra delarna av Sverige,

som årligen under skördetiden och till betfälten behövt anlita arbetare

från andra delar av landet. Visserligen ha en del skånska jordbrukare

under flydda år sett med sin fördel förenligt att importera utländska arbetare

till betfälten, men detta är intet bevis för, att icke svensk arbetskraft

stått att uppdriva.

Vi veta också att socialstyrelsen i år avstyrkt tillstånd för skånska

jordbrukare att importera utländska arbetare under förklaring, att nödig

arbetskraft för skördearbetet stode att erhålla inom landet.

Alltså: för skördens tillvaratagande torde inga som helst utomordentliga

åtgärder — utöver arbetsförinedlingsanstalternas åtgöranden — behöva

vidtagas. Få vi dessutom räkna med, att beväringsmännen i tillräckligt

stor utsträckning permitteras för skördearbete, äro vi vissa om,

att Sveriges jordbrukare i år såsom förr skola kunna bärga skörden.

Vid genomläsningen av den kungl. propositionen finner man dock,

som vi antytt i början, att det i första hand varit säkerställandet av landets

bränslebehov för kommande höst och vinter, som varit bestämmande

för Kungl. Maj:t vid lagförslagets utarbetande. Chefen för finansdepartementet

anförde vid ärendets föredragning i statsrådet följande: ''Bland de

uppgifter, som inställt sig för vårt lands vidkommande, har livsmedelsproduktionens

utveckling hittills främst varit föremål för uppmärksamhet,

och detta med allt skäl. Emellertid finnes ett annat område av näringslivet,

som i betydelse står tillbaka endast för livsmedelsproduktionen och

där de mest genomgripande åtgärder visat sig vara av trängande behov.

Detta är bränsleanskaffningen, för vars tillgodoseende Kungl. Maj:t på min

föredragning den 16 april 1917 tillsatt en ny, särskild kommission.’

Allt vad finansministern vidare anförde i statsrådet vid föredragning

av detta äi’ende visar oförtydbart, att vedanskaffningen och bränsletillgångens

säkerställande var det centrala motivet för lagförslagets framläggande

för Riksdagen.

Inför detta faktum ställer man sig ännu mera undrande och spörjande,

huruvida så våldsamma statsåtgärder ens kunna behöva eventuellt

ifrågasättas. Säkert är, att detta lagförslag bland stora delar av vårt folk

mottagits med ogillande och protester.

Av vad chefen för finansdepartementet anförde vid ärendets föredragning

i konseljen finner man, att den beräknade större avverkningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64. 5

under innevarande avverkningsår endast med 2 millioner in3 skulle behöva

överstiga den normala avverkningen.

Men som bristen på bränsle gör sig alltmera kännbar, måste denna

årsavverkning avslutas redan under sommarmånaderna för att veden skall

hinna torka före nedforslingen på vinterföret.

Därjämte måste också på grund av möjligheten för en snart inträdande

bränslebrist en betydande del av detta virke nedforslas redan på barmark

före vintern.

Statsrådet och chefen för finansdepartementet kommer därför till den

slutsatsen, att tjugo millioner kubikmeter fast mått ved böra genom bränslekommissionens

försorg avverkas fortast möjligt innevarande sommar. Det

är med förvåning man finner av den Kungl. propositionen, att den ifrågavarande

arbetskraften för denna avverkning av 20 millioner m3 ved skulle

tagas från jordbruket. Visserligen utsäges detta endast dunkelt i den kungl.

propositionen, men ordföranden i statens bränslekommission har bekräftat,

att så vore meningen.

Då under nuvarande förhållanden landets förseende med livsmedel

måste sättas i första rummet, får det anses som mindre välbetänkt att taga

erforderliga dagsverken till väsentlig del från jordbruket. Till följd av

den sena våren har sådden blivit försenad högst betydligt. Tar man dessutom

i betraktande den sedan årtionden fortgående avfolkningen från landsbygden,

torde man förstå, att någon arbetslöshetsperiod därstädes under

sommaren i allmänhet och i år ännu mindre kommer att inträffa.

Man förvånar sig också över att icke Kungl. Maj:t samtidigt med

propositionen framlagt fullständiga inventeringssiffror över det förråd av

upphuggen ved, som finnes inom landet.

Men då så icke skett, saknar riksdagen fasta utgångspunkter för

sina beräkningar. Till följd av de höga priserna får man dock antaga, att

upphuggningen av ved i vinter skett i rätt stor omfattning.

Skulle den nu pågående inventeringen dock visa, att en sommaravverkning

till viss myckenhet får lov att äga rum, böra andra vägar väljas

än att tillgripa en så förtvivlad utväg som att ålägga Sveriges vuxna

befolkning allmän tjänsteplikt, vilken i sin första tillämpning skulle gå

ut över jordbrukarna. En lättare framkomlig väg synes oss vara, att

ålägga skogsägare skyldighet sommarhugga viss myckenhet ved, allt efter

skogsbeståndens beskaffenhet och storlek.

De stora bruksbolagen skulle med lätthet kunna organisera en

sådan avverkning och genom egna skogstjänstemän verkställa utsyningen.

Genom att lägga denna avverkning efter de stora kommunikationslederna

kunde transportkostnaderna avsevärt nedbringas. För att likställa alla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

skogsägare borde även all förut upphuggen ved beslagtagas av staten efter

fastställda priser.

Om för någon skogsägare svårighet skulle yppa sig att själv skaffa

arbetskraft för avverkningens verkställande, borde i första hand hänvändelse

ske till den kommunala nämnden, som i sin tur genom länsnäinnden

och arbetsförmedlingsanstalterna vidtager åtgärder för att skaffa arbetare.

Först då det visade sig omöjligt att på detta sätt erhålla tillräcklig

arbetskraft, borde hänvändelse till statens bränslekommission ske för erhållande

av militär utkommendering.

Om tiden för avverkningens avslutande icke framflyttas till exempel

till juli månads slut, utan skogsägarna finge även hela augusti fortsätta

avverkningen, torde anskaffningen av tillräcklig arbetskraft icke möta

några större svårigheter.

C O

Priset å veden får naturligtvis ej sättas så lågt, att icke arbetet

med upphuggningen kan betalas fullt ut lika bra som annat jämställt

arbete.

Man kan även ifrågasätta, huruvida icke staten borde åsätta maximipris

å själva råvaran särskilt och särskilt för huggningen.

I de kommuner, där sommaravverkning kom me att äga rum, borde

organisationsnämnder väljas, som hade att övervaka avverkningen och

bistå vid anskaffningar av arbetskraft, ordna provianterings- och inkvarteringsfrågorna

samt ansvara för avverkningsplanens riktiga utförande.

Staten borde träda emellan med fria resor till och från arbetsplatsen.

Chefen för finansdepartementet hade även eventuellt tänkt sig möjligheten

att gå fram efter dessa linjer. Han säger härom följande: Närmaste

uppgiften måste därför bliva att sätta rättsmedel i statens hand,

varigenom den vid behov kan göra sig till herre över de privata bränsletillgångarna

i landet. För detta ändamål torde emellertid förfoganderättslagen,

särskilt i det skick, vari det nu antagits att gälla till utgången av

april månad 1918, erbjuda allt erforderligt stöd; ty med denna lags tillhjälp

kan Kungl. Magt såväl förfoga över skogar, torvmossar, stenkolsgruvor

o. s. v. som ock avverka där befintliga bränsletillgångar och slutligen

även ålägga ägarna själva att för kronans räkning verkställa avverkningar.

Man skulle då kunna tänka sig en så pass enkel lösning av uppgiften,

som att varje skogsägare utan vidare med stöd av förfoganderättslagen

ålades att ställa till kronans förfogande en i förhållande till hans

skogsareal eller virkestillgång avpassad vedmängd, med motsvarande åläggande

för ägare av torvmossar.’ De av statsrådet sedan gjorda invändningarna

mot detta tillvägagångssätt, nämligen att avverkningarna skulle

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

7

spridas över hela skogsområdet och transporterna därigenom bliva dyrare

ävensom att svårigheter skulle uppstå att anskaffa mat och bostäder åt

arbetarna, synas mig icke kunna tillmätas sådan betydelse, att förslaget

enbart på grund därav bör förkastas.

Då staten dessutom äger välbelägna skogar, som kunde ifrågakomma

att med militär arbetskraft avverka, borde här förutnämnda olägenhet väsentligt

kunna reduceras.

Organisationsfrågan kommer för övrigt i ett helt annat läge, än finansministern

hade tänkt sig med sin plan om allmän tjänsteplikt, om

riksdagen, som är att hoppas, icke godtager denna lag.

Detta hindrar dock icke att avverkningarna förläggas till de i transporthänseende

mest välbelägna skogstrakterna. Att på detta sätt, som vi

här föreslagit, det skulle gå lättare och smidigare för staten att erhålla

och för de enskilda skogsägarna att åstadkomma den nödiga bränsletillgången

är otvivelaktigt. Herr finansministern säger härom vid ärendets

avgörande i statsrådet följande: ’Vad särskilt angår en hel del mindre

skogsägare, är det möjligt, att saken kunde utveckla sig på detta sätt, i

det att de själva med eller utan hjälp av hemmavarande söner och mågar

eller drängar begagnade lediga dagar att hugga ved i gårdens närhet; och

i avseende på de större skogsägarna, särskilt de stora bolagen, är det

också fullt möjligt, att dessa kunna väntas förfoga över erforderlig arbetskraft

för ändamålet, eventuellt genom inskränkning i eller inställandet av

antingen skogsvårdsarbeten eller ock industriell drift.’ Om sedan de

kommunala nämnderna under länsnämnden finge till uppgift att övervaka

och organisatoriskt leda det hela med erhållande av hjälp från arbetsförmedlingsanstalterna

och militären, torde den eventuellt felande arbetskraft

ten med lätthet kunna uppbringas.

Då avverkningen är avsedd att äga rum under sommartid, borde

bostadsfrågan icke vara svår att lösa.»

Herrar Skareen m. fl. hava till stöd för det ovannämnda yrkandet i Herrar Ska•

,. c., j. J reens m. flis

sin motion antört. motivering.

»I proposition nr 341 har Kungl. Maj:t föreslagit allmän tjänsteplikt

eller s. k. civil värnplikt för alla svenska medborgare mellan 15—60 år,

och i prop. nr 353 har Kungl. Maj:t därjämte föreslagit, att denna lag

om civil värnplikt omedelbart måtte få tillämpas i fråga om det arbete,

som för kronans räkning bedrives för täckande av behovet av bränsle till

hushållen, industrien och kommunikationsmedlen. Denna efter preussiskt

militärideal kopiei-ade lagstiftning om allmänt arbetstvång är ett av de

mest förkastliga utslagen av systemet ’f''ör sent’, som sett dagen i vårt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

land, och det vill icke säga så litet. Det är, minst sagt, fördömligt att i

riksdagens elvte timme, då möjligheterna till grundligt övervägande av en

viktig fråga äro utomordentligt små, söka forcera fram en i medborgarnas

liv så utomordentligt ingripande lag.

Man har så mycket starkare rätt till kritik över ett sådant ingalunda

sällsynt men därför icke mera tilltalande tillvägagångssätt, som bränslefrågan,

vilken ju närmast drivit fram lagförslaget, icke är ett sådant spörsmål,

som först i slutet av 1917 års riksdag blivit brännande. Tvärtom

var den så redan under föregående år och med god vilja borde vederbörande

ha kunnat i tid överväga alla de andra möjliga lösningarna av

detta viktiga problem, varigenom framläggande av det för Sveriges arbetare

enbart förhatliga förslaget om civil värnplikt kunnat undvikas.

T motiveringen till regeringsförslaget stöter man upprepade gånger på

uttalanden, varigenom regeringen skyller på bristen på tid, då den avvisat

andra utvägar än den civila värnplikten. Tanken på att för bränsleändamål

förvärva den genom driftsinskränkning vid sågverk och cellulosafabriker

ledigblivna virkeskvantiteten lägges åt sidan, emedan alla de förhållanden,

som sammanhänga med denna plan, ''kräva noggranna undersökningar,

vilka icke kunna medhinnas på den korta tid, som återstår, innan de anordningar

i stor skala måste börja, vilka bliva nödvändiga, om icke den

skisserade linjen är framkomlig’. Ytterligare tillägges, ’att under de veckor,

som återstå före den lämpliga tiden för vedavverkning, kunna komma i

en sådan förbindelse med skogsägarna, att vedbehovets fyllande å frivillighetens

väg kan garanteras, torde emellertid få anses uteslutet’.

Att så in i det sista förhala dessa viktiga frågor är i högsta grad

lättsinnigt. Blott den föregående regeringens vanstyre är skulden till att

förhållandena utvecklat sig på sådant sätt, att den civila värnplikten nu

anses kunna kastas fram som ett halmstrå.

En avgörande praktisk invändning mot lagförslaget är, att det vilar

på en ytterst otillfredställande utredning. Först och främst gäller detta i

fråga om de beräknade tillgångarna av bränsle inom landet. Fasta hållpunkter

och säkra uppgifter saknas i det stycket totalt. Ett fullständigt

inventeringsresultat, varigenom tillgång och behov av bränsle kan tillförlitligt

fixeras föreligger icke. Först efter lagförslagets framläggande meddelas,

att regeringen på förslag av 1917 års bränslekommission förordnat

om en inventering den 19 maj detta år av i riket befintliga förråd av

pappersved och props samt split- och kolved. Icke heller föreligga några

tillfredställande utredningar om det antal arbetare, som för bränslebristens

fyllande skulle kunna erhållas på andra sätt än genom tvångskommendering.

Huru många av arbetslöshetsarmén kunna beräknas vinna arbete

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

9

med vedhuggning o. s. v.? Hur många arbetare kunna frigöras för samma

syfte genom nödtvungen inskränkning av exportindustriens drift? Hur

många för detta produktiva samhällsarbete lämpliga medborgare kan man

erhålla genom att inskränka eller helt inställa alla årets vapenövningar?

På alla dessa frågor söker man i regeringspropositionen förgäves ett

tillfredsställande svar. Redan av dessa skäl är propositionen oantaglig.

Ur principiellt betonade synpunkter måste från arbetarklassen och

dess representanters sida ett bestämt motstånd resas mot tvångsarbetslagen.

Det må så vara, att lagen i teorien gäller lika för alla samhällets medborgare

mellan 15—60 år. Men i praktiken är den icke desto mindre

en utmanande klasslag drabbande en enda samhällsklass, arbetarklassen.

På de befolkningsgrupper, som räknas till samhällets överklass blir däremot

en tvångsarbetslag som denna aldrig tillämpad, så länge samhället

är ett kapitalistiskt samhälle, styrt av kapitalistiska maktägande. Endast

den hårt kroppsarbetande befolkningen kommer att pressas in i lagens

tvångströja. Endast den blir offer för alla dess brutala straffbestämmelser.

Någon allas likhet inför lagen tinnes i verkligheten icke. Arbetsklassens

strävan till bättre levnadsstandard och bättre arbetsvillkor motarbetas av

denna lag. De fackliga organisationernas arbete försvåras eller omöjliggöres.

Lagen bryter förut existerande avtal om uppsägningstid, löner och

arbetsvillkor. Arbetsnämndernas s. k. opartiskhet blir säkert illusorisk.

Lagen blir i sina konsekvenser förr eller senare en strejkbrytarevärvningslag

och hela denna statsorganisation kan komma att bli ett statens strejkbrytarorgan

större än vad man hittills någon gång fått se i den vägen.

Slutligen blir det en förbudslag mot emigration och speciellt mot

emigration av arbetare.

KunpL Maj:t ser i den civila värnplikten den enda räddningen ur

svårigheterna, som åsamkas genom nödvändigheten att bringa bränslefrågan

ur världen. Vi äro emellertid övertygade om, att statsmakterna

genom en energisk kraftinsats efter andra linjer skola vara i stånd att

ordna bränslefrågan, utan att tillgripa tvångsarbetets förhatliga åtgärd.

Genom att använda rätten att expropriera pappersved, pitprops o. s. v.

för användning till ved kunna avsevärda bränslekvantiter förvärvas. Den

mängd arbetskraft, som nu är bunden i militärtjänstgöringens improduktiva

gärning måste frigöras och skulle naturligtvis komma jordbruksproduktionen

och vedproduktionen till godo. Den socialdemokratiska vänstergruppen

i riksdagen har redan framlagt motion om inställande av alla

vapenövningar i år, både neutralitetsvakt och värnpliktstjänst och kan nu

med hänsyn till bränslefrågans läge med ännu stöi’re kraft framföra denna

uppfattning.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 49 käft. (Nr 64.)

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Från samhällets sida kunna ock effektiva åtgärder vidtagas för att på

frivillighetens väg stimulera arbetarna att söka arbete i bränsleproduktionens

tjänst. Den åtgärd, som därvidlag närmast torde komma i fråga, är,

att statsmakterna erbjuda väsentligt höjda löner åt de arbetare, som äro

villiga till bränsleanskaffningsarbete åt kronan. Lika litet som statsmakterna

förut ryggat tillbaka för rätt så stora utgifter, då det gällt att stimulera

livsmedelsproduktionen, lika litet böra de draga sig för de ekonomiska

kostnader, som kunna finnas ofrånkomliga för stimuleringen av

bränsleproduktionen. Lika väl som riksdagen fastslagit vissa garanterade

minimipriser, som jordbruksproducenterna kunna påräkna för sina produkter,

lika väl kan man göra gällande att arbetarna böra stimuleras till

ökad produktion genom liknande åtgärder, avseende att öka avkastningen

av deras arbete.

Eu följd härav torde naturligtvis bli — om eu sådan utväg tillämpas

— att även de enskilda företagen tvingas till en motsvarande höjning

av löner — speciellt för vedproduktionen — men torde man kunna antaga,

att den enskilda industrien just nu mycket väl kan bära denna

ökade utgift. Skulle emellertid — i undantagsfall — det genom verifierade

och bestyrkta uppgifter klarläggas, att något företag ej mäktat bära

denna ökade utgift, bör det kunna ordnas så, att staten tillskjuter de utgifter,

som befinnas nödvändiga.

Att disponera de nödvändiga penningmedlen för det åsyftade ändamålet

torde vara en överkomlig sak, Genom indragning av neutralitetsvakten

bli tiotals miljoner kronor besparade. De förutbeslutade anslagen

för detta års värn pliktsövningar torde väl på något sätt kunna komma

denna brännsleanskaffning till del, om värnpliktsövningarna inställas. Det

föreligger också vägande skäl för att för samma ändamål reservera de av

regeringen föreslagna anslagen till extra krigsmateriels anskaffning.

Ett ordnande av hela frågan efter de linjer, som här antytts, torde

kunna, tillsammans med de principiella skälen, väl motivera ett avslag av

Kungl. Maj;ts proposition om civil värnplikt. Men ytterligare några direktiv

skulle kunna här lämpligen givas för ordnande av speciellt bränsleanskaffningen.

Först bör då, för ett inskränkande av vedbehovet vedkontingentering

samt kontingentering av inaterialier för rumsuppvärmning i

allmänhet vidtagas. Innehavare av större lägenheter få därvidlag finna

sig i att fullt uppelda endast någon mindre del av lägenheten och i den

övriga delen endast hålla den värme som möjligen motiveras av att lägenheten

ej får taga skada.

Vidare torde det böra överlämnas åt järnvägsstyrelsen att själv

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets utledande Nr 64.

anskaffa ved, ett uppdrag, som denna myndighet anser sig kunna sjlllv

fullgöra.

Ägare av skog — staten och enskilda — bör förpliktigas att avverka

viss kvantitet per företag i förhållande till varje skogsägares areal

in. in. Arbetskraft till detta torde kunna erhållas genom erbjudande av

goda löner genom arbetsförmedlingsanstalternas förmedling.

På vissa delar av landet har redan nu befolkningen tillerkänts rätt

att taga någon del av sitt bränslebehov å statens eller kommunala skogar.

Man borde kunna fullfölja denna princip genom att anordna vedin samlingsoch

vedavverkningsexpeditioner av befolkningen till stats- och kommunalskogar

under ledning av skogstjänstemän. Även i privata skogar skulle

sådant kunna ske på sådant sätt, att överenskommelse inginges med den

enskilde skogsägaren om rätt till vedavverkning från befolkningens sida;

vid vilken avverkning ombud för den enskilde skogsägaren kunde närvara

och uppvärdera vad som avverkats eller uppsamlats, varefter staten borde

ersätta den enskilda skogsägaren efter uppvärderingen. För att stimulera

befolkningen till att på detta sätt på lediga stunder själva fylla sitt vinterbränslebehov

torde det uppsamlade eller avverkade virket erhållas utan

kostnader för konsumenterna. Staten borde alltså även kunna ställa fordon

för hemtransporten till förfogande.

Det torde kunna antagas, att utskottet äger möjlighet och befogenhet

att närmare utformulera de bestämmelser som skulle bli nödvändiga

för vinnande av vad som här föreslås. Riksdagen borde alltså giva regeringen

de befogenheter att ordna frågan, som här uppräknats.»

Herrar von Kock in. fl. hava i sin motion yrkat, att propositionen Herrar von

nr 341 omarbetas efter följande principer: " ^motion1*

1) Tjänsteplikten omfattar allenast anskaffning av bränsle för kronans

räkning.

2) Industrier, som äga skog, förpliktigas att i mån av tillgång i

första hand anskaffa bränsle för såväl egen arbetsdrift som de anställdas

förbrukning samt, i den mån så är möjligt och befinnes lämpligt, även för

andra ändamål, i samband varmed bör tagas i övervägande, huruvida ifrågavarande

industrier nu borde förbjudas att utan statsmyndighetens hörande

inköpa bränsle från annat håll.

3) Skogsägare medgivas rätt att i största möjliga utsträckning genom

frivillig överenskommelse med statens organ leverera den fastställda

vedkvantiteten.

4) Statens skyldighet att träffa nödiga välfärdsåtgärder för samt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

lämna tillskott till tjänstepliktiga, som för skogsarbete förflyttas till annan

ort än där de äro bosatta, fastslås i lagen.

Till stöd härför har anförts:

»Kungl. Maj:ts proposition angående allmän tjänsteplikt har icke kunnat

undgå att i vida kretsar väcka allvarliga bekymmer och framkalla en

skarp kritik. Och detta är ej ägnat att förvåna. De principer, på vilka

förslaget vilar, äro för vårt lands vidkommande alldeles nya, och det är

blott naturligt att man i det längsta ryggar tillbaka för tvångsåtgärder

på ett område, som förut reglerats av frivilliga avtal. Man har även livligt

berörts av den utomordentligt stora räckvidd förslaget fått, i det detsamma

ej endast tar sikte på det mest nödvändiga, täckandet av bränslebristen,

utan därjämte åtminstone ställer i utsikt — efter riksdagens hörande

— tillgodoseendet av andra viktiga och omfattande önskemål. Man har

ej heller kunnat undgå att förvåna sig över att detta lagförslag, som ursprungligen

utarbetats med hänsyn till det tillstånd, som uppstår under

krig, kunnat anses lämpligt att redan under nu rådande förhållanden

genomföras. Och slutligen har bland landets jordbrukare yppat sig en

stark farhåga för att lagens tillämpning skall komma att medföra gynnsamma

verkningar allenast för industrien, medan jordbruket, som av allt

att döma i första rummet kommer att drabbas av tvånget att lämna arbetskraft,

skall därigenom väsentligen hämmas i utförandet av sin under dessa

tider mer än eljest betydelsefulla gärning inom folkhushållningen.

För dem, som betrakta saken uteslutande från nyss antydda synpunkter,

ligger det nära till hands att utan vidare avstyrka det framställda

förslaget. Emellertid är frågan ingalunda så enkel. Den har även en

annan och mycket betydelsefull sida. Vi befinna oss onekligen i ett svårt

nödläge, och det går ej gärna att komma därur utan att vi besluta oss

för att vidtaga extraordinära åtgärder. Den uppställda planen att ersätta

vår hittillsvarande stora bränsleimport genom en enorm vedavverkning är

i och för sig ett utomordentligt stort och krävande företag; härtill kommer

ock, att avverkningen måste genomföras under mycket kort tid och under

den del av året, som är alldeles speciellt upptagen av jordbrukets viktigaste

arbeten. Skall hela den stora planen ej falla samman, kräves tydligen,

att den ena näringens målsmän ej ensidigt betrakta sina intressen

utan försöker se frågan i stort. Det förefaller också naturligt, att man

med bortseende från det, som onekligen verkar motbjudande i den förelagda

planen, dock söker att bidraga till lösandet av dess stora huvudtanke:

att i möjligaste mån skydda det svenska folket undan arbetslöshet

och nöd. Inför utsikten, att en stor del av det arbetande folket skall

genom bränslebrist berövas sitt levebröd och tvingas utstå umbäranden

C* CJ

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

13

och lidanden, måste alla krafter samverka för att, så långt det är möjligt,

förebygga den hotande faran. Aven om man betraktar saken ur rent

nationalekonomisk synpunkt, synes den nuvarande situationen mana till ett

utnyttjande av skogarna. Även om kol kan anskaffas i någon ringa kvantitet,

är dock priset därå så enormt, att man bör i största möjliga utsträckning

ersätta det med ved.

Utgår man från denna uppfattning, gäller det att avgöra, i vilken

utsträckning den föreslagna tjänsteplikten är behövlig. Det torde då till

en början stå klart, att densamma bör inskränkas att omfatta allenast

bränsleanskaffning för kronans räkning. Ehuru man beträffande bränslet

bör kunna räkna med en betydande frivillig avverkning under förutsättning

av höga vedpris, är det dock, med hänsyn till de enorma vedkvantiteter,

det nu gäller, och den korta tid, som avverkningen skall pågå, troligen

nödvändigt att på detta område formellt tillämpa tjänstepliktsprincipen.

Emellertid är det av den allra största betydelse, att tvångsmetoderna inskränkas

så mycket som möjligt, så att det allmännas ingripande ej blir

onödigt omfattande och tungan olidlig för särskilt jordbrukarna. Det kan

nämligen ej nog framhållas, att dessa senare nu äro ålagda det allra viktigaste

uppdrag, som under rådande nöd och dyrtid kan ifrågakomma,

nämligen säkerställandet av livsmedelsproduktionen. Allt vad som kan

göras för att minska jordbrukarnas andel i arbetet för bränsleanskaffningen,

måste därför göras.

I detta syfte föreslås till en början, att industrien, som framför allt

skall draga fördel av de nu ifrågavarande åtgärderna, ålägges att i särskilt

stor utsträckning bidraga till bränslebehovets fyllande. Det kan visserligen

anses självfallet, att den industri, som förfogar över skog, skall

åläggas anskaffa ved för egen drift; härtill bör dock läggas, att nämnda

industri även bör förse samtliga sina anställda personer med deras bränslebehov

och dessutom i den mån skogen ger tillgång även lämna tillskott

till kommunikationsverken m. m. För att detta skall bli fullt klart, bör

bestämmelse härom införas i lagen, varjämte förbud bör utfärdas för ifrågavarande

industri att utan tillåtelse från vederbörande statsmyndighet för

egen del inköpa ved från annat håll ■— en åtgärd, som väl motiveras

därav, att stora industriföretag ofta bedrivit konkurrens å vedmarknaden,

varigenom vedtillgången för hushållsförbrukning väsentligt nedgått.

Vad därefter angår de skogsägare, som ej utöva industriell verksamhet,

torde billigheten bjuda, att de i så stor utsträckning som möjligt

medgivas rättighet att genom frivillig medverkan undgå det med tjänsteplikten

förenade tvånget. Härigenom skulle hela den lagstiftning, som nu

föreslås, erhålla en helt annan karaktär. Under den nödvändiga förutsätt
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

ningen, att veden åsättes ett högt pris av riksvärderingsnämnden, kan man

hoppas, att härigenom hela företaget skall komma att framstå i ett annat

ljus och kunna mottagas med icke fullt så bittra känslor, som hittills

varit fallet.

Hur saken i praktiken skall kunna ordnas, torde framgå av följande:

Bränslekommissionens ombud fastställer den vedkvantitet, som inom en

viss kommun erfordras, varefter skogsinnehavarne äga att frivilligt åtaga

sig huggning och leverans av veden inom en bestämd tidrymd. Om ej

särskilda omständigheter tala däremot, ledes arbetet av skogsägaren själv.

Att överledningen av det hela likväl skulle ligga i vederbörande statsmyndighets

hand är tydligt, liksom att förfogandelag och tjänsteplikt skola äga

tillämpning i de fall, då frivilliga avtal ej komma till stånd. På detta

sätt skulle transporten av veden, som måhända är den mest invecklade

frågan, erhålla den bästa lösningen. Att på tvångets väg ordna denna

transport torde nämligen ur flera synpunkter vara förenat med mycket

stora olägenheter.

Vad sedan beträffar den arbetskraft, med vilken denna jätteavverkning

skall utföras, har i propositionen förutsatts att i främsta rummet de

skogs- och jordbruksarbetare, som äro bosatta inom respektive kommuner,

skola användas. Fördelarna härav ur awerkningssynpunkt ligga i öppen

dag; männen i fråga äro väl förtrogna med skogsarbeten och ingå särskilda

anordningar äro behövliga för tillhandahållande av extra bostäder

och livsmedel. Hänsynen till att i möjligaste mån spara på jordbrukskraften,

torde dock tvinga till att ställa annan arbetskraft i stor utsträckning

till förfogande. I propositionen har ock detta antytts, i det ett särskilt

tillskott ställes i utsikt för dem, som på grund av oerfarenhet i

skogsarbete åtminstone till en början ej kunna erhålla skälig förtjänst,

varjämte bidrag enligt gällande författning om arbetslöshetsunderstöd kan

lämnas till dem, som komma från annan ort och ha familj att försörja.

Emellertid torde närmare bestämmelser härom böra fastslås i lagen, varjämte

arbetsledningen i samråd med arbetsnämnden erhåller i uppdrag att

ordna med kost och logis m. m. Under förutsättning härav torde tjänsteplikten

kunna tillämpas för bland annat dem, som i tidigare år sysslat

med jordbruks- och skogsarbete, men sedan bosatt sig i städer eller övergått

till industrien. Märkas bör att vissa med avverkningen förbundna

arbeten ej kräva någon egentlig yrkesutbildning, varför även i skogsarbete

fullt okunniga böra kunna användas. Då blott en mindre del av vedkvantiteten

beräknas komma att uttagas från Norrland, men dugliga skogsarbetare

just där äro tillfinnandes i betydande antal, vilka utan svårighet

kunna lämna arbetet vid sågverk m. m., torde man kunna räkna med att

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

arbetskraft därifrån förflyttas till södra och mellersta Sverige i och för

skogshuggning. Beträffande denna arbetskraft torde böra uppmärksammas,

att den i främsta rummet utnyttjas såväl för lämpligt belägna statsskogar

som även för de mångenstädes väl sparade ecklesiastika boställsskogarna.

Huru än denna avverkning i större stil ordnas — och hänsyn till att

spara jordbrukets arbetskraft manar att i stor utsträckning tillgripa denna

utväg — bör emellertid de välfärdsåtgärder, som omnämnas i propositio?

föras ^1 ullständi^t som möjligt i syfte att skydda arbetarna

mot faror av olika slag. Vikten härav är så stor, att tydlig bestämmelse

härom bör införas i lagfen.»

Herr Persson i Norrköping har i sin motion II: 492 hemställt, Herr Pertatt

riksdagen måtte, med avslag å Kung!. Maj:ts propositioner nr 341 s?nsi Norr''

och 358, besluta antaga en lag, som blott stadgar tjänsteplikt för kronansti°on7l:T92.

räkning i vad gäller bränsleanskaffning samt

att som förutsättning för uttagande till tjänsteplikt skall gälla:

att alla tillgängliga förråd av ved, props, splitved och småved noggrant

inventerats och tagits i anspråk;

att kolved, pappersved och småtiminer i den utsträckning som lämpligen

ske kan, tages i anspråk för bränsle,

ävensom att effektiva åtgärder vidtagits för att genom frivilliga

överenskommelser med skogsägare och arbetare få bränsle"anskaffat,

samt slutligen att de värnpliktiga, som under året skola undergå

militärövning, beordrats till bränsleanskaffning.

Till stöd härför har anförts:

.»I propositioner nr 341, 353, 358 och 359 har Kungl. Maj:t, förelagt

riksdagen förslag till lagar om allmän tjänsteplikt m. m. Dessa förslag

synas vara av den omfattning och vikt i såväl principiellt som

piaktiskt avseende, att de påkalla den mest ingående prövning.

För den, som hävdar statens både rätt och plikt att organisera och

utnyttja samhällets alla resurser till allas, ej blott fåtalets, bästa, innebära

förslagens grundtankar, rent principiellt sett, alldeles icke något avskräckande.

De innesluta nämligen ett påtagligt erkännande från de maktägandes

sida, att samhället genom en långt starkare socialisering än som

hittills vant vanlig i det privatkapitalistiska samhället, blir starkare rustat

att möta kristidens svårigheter. A andra sidan får icke förbises, att den

önskvärda socialiseringsprocessen dock icke bör börja med människorna

utan med produktionsmedlen, samt att densamma bör ledas på sådant sätt,

att den pekar framåt och icke blott blir en tvungen nödfallsutväg, som

tillfälligtvis tillgripes, när den fria ekonomiska konkurrensen och utveck
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

lingen visar sig alldeles oförmögen att reda upp situationen och tillgodose

det samhälleliga behovet.

Det är visserligen sant, att regeringen begärt och riksdagen lämnat

erforderligt bemyndigande till en del socialiseringsåtgärder även i fråga

om produktionsmedlen. Förfoganderättslagen är numera avfattad på sådant

sätt, att den lämnar möjlighet för staten att omhändertaga produktionen

och leda den i det allmännas intresse. En annan fråga är emellertid,

i vad mån den verkligen kommer att användas. Såsom tjänstepliktslagen

är lagd skulle den kunna — visserligen endast med riksdagens särskilda

medgivande — användas även på områden, som icke av staten tagas i

eget bruk. Det skulle alltså kunna inträffa, att väl arbetskraften, men ej

produktionsmedlen eller de produktiva företagen ställas till samhällets

direkta förfogande, d. v. s. att arbetskraften av staten överlämnas till de

enskilda företagens och företagarnas disposition.

Ehuru vissa garantier lämnas för arbetskraftens användning, måste

dock eu dylik anordning självfallet väcka de allra största betänkligheter.

Icke heller är det alls ådagalagt att endast genom en så ytterlig åtgärd

folkets nödvändiga behov kunna fyllas. I den kungl. propositionen framhålles

tvärtom, att något nödtvång ej ännu föreligger i fråga om annat än

vad gäller anskaffande av bränsle. På grund härav må först och främst

här framhållas, att man på ett så ytterst ömtåligt och grannlaga område,

som individernas rätt att, rent formellt sett, fullständigt fritt bestämma

över sin arbetskraft, icke må ifrågasätta att gå längre i intrång än som

ett alldeles oavvisligt behov nödyändigt kräver.

Ett sådant behov säges nu föreligga i fråga om bränslet. Den i

propositionen lämnade utredningen synes tyvärr visa, att landets ställning

på denna punkt är synnerligen svår. Hur vi kommit därhän är eu fråga,

som här ej skall närmare beröras. Så mycket måste emellertid dock här

sägas, att även här borde man med mera förutseende hava kunnat i tid

ordna förhållandena än som skett. I detta såväl som i andra fall få vi

nu lida under det system, som blivit bekant under namnet ''systemet

för sent’.

Nu tyckas vi faktiskt stå inför utsikten att till vintern sakna t. o. m.

nödigt hushållsbränsle att ersätta kolen och koksen i städerna och industrisamhällena,

vilket väl i praktiken främst kommer att betyda att just

de mindre bemedlade komma att få frysa. Ej heller för allmänna verk,

järnvägar och enskilda industriella verk finnas nödiga bränsleresurser,

"vadan redan av denna anledning produktionen kan väntas bliva stoppad i

stor utsträckning och 10,000-"kanske 100,000-tal av arbetare arbetslösa.

Läget skulle ju, enligt bränslekommissionens uppgifter, vara så förtvivlat,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

17

att även om man kan åstadkomma en 20 miljoner kbm. ved, så skulle

likväl de stora exportindustrierna, därest vi ej få in kol, få begränsa sin

bränsleåtgång till hälften, vilket betyder, att en stor del av deras arbetare

förlora arbete och inkomst.

Det år icke för enskild riksdagsman möjligt att avgöra, om bränslekommissionens

utredning i alla delar är riktig. Måhända äro de tillgängliga

bränsleresurserna större än där beräknats. Det gäller för regeringen

o o o

att låta verkställa en grundlig inventering av alla nu tillgängliga bränsleförråd.

De inventeringar, som varit, torde icke vara tillförlitliga, i det att

många bränsleavverkare i skilda delar av landet icke alls lära hava lämnat

några inventeringsuppgifter. Det gäller vidare att för bränslebehovet

taga i anspråk de stora partier props, splitved och småved av olika slag,

som inom landet finnas för export och annat ändamål. Vidare att så långt

görligt täcka bristen med pappersved, kolved och även små-timmer.

Visar det sig emellertid, vid den grundliga prövning, som inom

riksdagen måste ägnas åt frågan om den befintliga tillgången av bränsle,

att detta verkligen är avgjort otillräckligt för befolkningens skyddande mot

köld och arbetslöshet, så måste åtgärder genom statsmakterna vidtagas för

den erforderliga bränslemängdens anskaffande. I vårt bränslerika land kan

det icke få passera att massor av arbetare göras arbetslösa samt ställas

brödlösa och frysande på grund av bränslebrist.

Frågan blir då vilka utvägar man skall anlita för anskaffandet av

det erforderliga bränslet. I första hand bör den frivilliga vägen anlitas.

Kraftiga och förnuftiga åtgärder höra omedelbart vidtagas för att med

enskilda skogsägare överallt i landet, där skogarna med hänsyn till transportförhållandena

äro välbelägna, träffa överenskommelser om avverkning

och leverans av så störa kvantiteter som möjligt. Dylika överenskommelser

böra givetvis göras säkra och tillförlitliga och de torde ej heller vara

så svåra att få till stånd med hänsyn till att skogsägaren eljest står risken,

att hans skog kommer att avverkas enligt förfogandelagens bestämmelser.

Vidare bör staten använda alla utvägar för att till vedavverkningen

anskaffa frivillig arbetskraft. Mycket står förvisso att vinna på denna väg

och det gäller därvid främst, att man betalar ordentliga arbetslöner samt

i övrigt tillgodoser arbetarnas skäliga krav på goda arbetsvillkor och på förhållanden

i övrigt, som gör det möjligt för arbetarna att ägna sig åt

skogshuggning.

Vidare böra alla de värnpliktiga, som under året skola undergå

militärövning, även repetitionsövningar, beordras till vedavverkning. I

statsrådsprotokollet, som finnes intaget i propositionen, yttrar föredragande

departementschefen att ''rent principiellt torde man ha skäl att ställa sig

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 49 käft. (Nr 64.) 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

avvisande mot denna lösning’. Dessa s. k. rent principiella skäl mot att

de värnpliktiga, i sådana fall som kär föreligga, användas för mera trängande

samhällsnödvändigt arbete än för sina vanliga militära övningar,

äro icke bärande, varför här, likaväl som redan skett i Norge och Danmark,

genom lag må fastställas de värnpliktigas användning för statens bränsleanskaffning.

Först som sista utväg och om ovan angivna åtgärder icke visa sig

tillräckliga för att avhjälpa bränslebristen, bör allmän tjänsteplikt tillgripas.

Men samtidigt måste skapas garantier för, att icke tjänsteplikten

göres vidsträcktare än nöden kräver.

Nödläget gäller bränslet och om härför kräves socialisering av arbetskraften,

så må denna socialisering ej sträcka sig längre än socialiseringen

av produktionsmedlen. Arbetskraften, som av staten tages i anspråk,

bör endast av staten själv användas. Och det bör därjämte fastställas garantier,

som fullt trygga arbetarnas såväl löne- som arbetsvillkor, ävensom på

alla övriga sätt skäligen sörjas för de tjänstepliktigas och deras anhörigas

förhållanden.»

Herr Pers- I sin motion II: 497 har herr Persson i Norrköping anfört:

fköpingmo- »Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 341 och med

tion II: 497. hänvisning till motiveringen i förut av mig väckt motion 11:492, hemställes

härmed, att riksdagen för sin del måtte besluta, att värnpliktiva

kunna åläggas att utföra civilt arbete, även om detta icke står i samband

med något militärt företag.

Anhålles att lagutskottet ville närmare formulera den sålunda ifrågasatta

lagstiftningen.

Herrar

Mossbergs

m. flis motion.

Herrar Mossberg m. fl. hava i sin motion anhållit, att riksdagen

ville besluta,

a) att från civil tjänsteplikt måtte befrias alla de folkgrupper, vilka

äro anställda i jordbrukets tjänst och därav hava sin utkomst, samt

b) att inkallad militär må kunna åläggas att utföra civilt arbete,

även om det icke står i samband med något militärt företag.

Till stöd härför har anförts:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 341 anför chefen för finansdepartementet

följande: ’Det är fullt förklarligt, att krigets fortgång skall låta

knappheten i hela världen på snart sagt alla förnödenheter framträda med

ständigt ökad styrka, ty då lånt- och sjökriget oavbrutet förstör frukterna

av mänskligt arbete, samtidigt med att allt större delar av befolkningen i

de krigförande länderna ägna sig åt antingen kriget självt eller krigsindu
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

19

strierna, blir det ofrånkomliga resultatet en allt mindre tillgång på medel

att täcka mänsklighetens behov. I ett dylikt läge föranledas särskilt de

krigförande länderna att bevara för egen räkning det mesta möjliga av

produkter; tillförseln till neutrala länder blir antingen avstängd eller belagd

med ständigt mer betungande villkor. När därjämte handelsavspärrningarna

de två maktgrupperna emellan och sjökriget i dess olika former även direkt

hindra varuhandeln, inträder följaktligen för de neutrala nödvändigheten

att, säkerligen under krigets hela återstående del och kanske eu längre tid

därutöver, inrätta sig på ekonomisk självtillräcklighet. Ju förr det medvetandet

blir klart för alla medborgare, att ett neutralt land i det nuvarande

läget knappast har annat än sina egna tillgångar att lita till, desto

större blir utsikten att genomleva krigsperioden utan allvarliga skador.’

’Ett land, som på detta sätt tvingas att tills vidare i allt väsentligt

falla tillbaka på egna tillgångar, har endast en på förhand begränsad

mängd av produktiva krafter att tillgå och nödgas inråtta sig därefter.

Uppgiften måste då bestå i att inrikta dessa krafter på de ändamål, där

resultaten för folkets uppehälle bliva de gynnsammast möjliga; den noggrannaste

hushållning med såväl levande som döda produktionsmedel utgör

därvid grundförutsättningen för en lycklig utgång. Man har därför att

avstänga produktionen från de för tillfället mer umbärliga uppgifterna och

helt inrikta den på det nödvändigaste.’

''Bland de uppgifter, som inställt sig för vårt lands vidkommande

har livsmedelsproduktionens utveckling hittills främst varit föremål för

uppmärksamhet, och detta med allt skäl. Emellertid finnes ett annat område

av näringslivet, som i betydelse står tillbaka endast för livsmedelsproduktionen

och där de mest genomgripande åtgärder visat sig utgöra

ett trängande behov. Detta område är bränsleanskaffningen, för vars tillgodoseende

Kungl. Maj:t på min föredragning den 16 april 1917 tillsatt

en ny, särskild kommission.’

Det framgår av det anförda, att ändamålet med den föreslagna lagen

om ''allmän tjänsteplikt’ i huvudsak skall vara en åtgärd för säkerställandet

av tillgången, under den närmaste tiden, av de tvenne för vårt folk mest

viktiga och oumbärliga produkterna, nämligen livsmedels- och bränslebehovet,

och i motiveringen talas det om, att även bränslebehovet för industriella

krav skulle säkerställas genom allmän tjänsteplikt.

För att åstadkomma fyllandet av dessa behov föreslås i den föreslagna

lagens 1 § att: ’En var inom riket bosatt man eller kvinna, vilken

fyllt femton men ej sextio år, är, i den mån ej annorlunda stadgas i 7 §

av denna lag, underkastad tjänsteplikt. Med tjänsteplikt förstås i denna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

lag skyldighet att, då sådant i nedan bestämd ordning påkallas, utföra

arbete för sådant ändamål, varom förmäles i § 2.’

I 2 § heter det: ''Tjänsteplikt må tillämpas för folknäringens tryggande,

för täckande av behovet av bränsle till hushållen, industrien eller

kommunikationsmedlen, för tillgodoseende av krigsmaktens behov, för samfärdselns

uppehållande eller för annat ändamål av synnerlig vikt.’ Samt

i 7 § mom. b ''krigsmän och personer, som eljest innehava sådan anställning

eller förrätta sådan tjänstgöring vid krigsmakten, som avses i 6 § i

strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914.’ Dessa äro ''undantagna''.

Det är ju fullt riktigt, att samhället i en situation som denna, griper

ordnande in, då det visar sig, att militära åtgärder med tillhjälp av de

mest moderna militära mordverktyg och en högt stående militär teknik,

icke leder till målet. Erfarenheterna från ett snart 3-årigt blodigt krig

ådagalägga ju klart och tydligt, att, trots det oerhörda inänniskoslaktandet, så

förmår man icke besegra varandra, och då har man tillgripit den sista

grymma utvägen, nämligen att fienderna söka svälta ut varandra, och då

man på detta konstlade sätt lyckats åstadkomma livsmedelsbrist, som gör

sig starkt kännbar även i vårt land, så är det fullt riktigt att man från

samhällsledningen söker göra vad som göras kan. Så långt äro vi ense.

Av motiveringen vill det synas, som man skulle förutsätta, att till

bränsleanskaffningen skulle i främsta rummet landsbygdens befolkning

komma att tagas i anspråk, därför att dessa äro kunniga i dylikt arbete,

och man räknar i detta sammanhang på att den tid, som förflyter ifrån

avslutandet av vårbruket och till höskördens början, skall den lantbrukande

befolkningen vara tillgänglig för vedanskaffning o. s. v.

Det är ju allmänt känt och även framfört och erkänt i propositionens

motivering, att det vid lantbruket råder brist på arbetskraft även i

normala fall, och om man nu i främsta rummet räknar på att den knappa

arbetskraft, som finns att tillgå vid jordbruket, skulle frånrycka» jorden

under den tid, då det viktiga förarbetet för höstsådden, nämligen trädans

bearbetning måste ske, då kommer avgjort nästa års brödsädesskörd att i

mer eller mindre mån äventyras, ty jordens bearbetning under nämnda

tidsperiod är lika ovillkorligt nödvändig för säkerställandet av en kommande

god brödsädesskörd, som ett rätt grundläggande är nödvändigt för

ett nyskapat industriellt företag. Dessutom är det en mängd andra arbeten

vid ett bondejordbruk, som under denna tid måste utföras.

Vi anse för det första, att bränslebehovet till enskilda industriella

rörelser bör nu liksom förut överlåtas att fyllas genom den privata initiativkraften

hos dessas ledningar men med rätt till expropriation av råmateriel i

överensstämmelse med vad den föreslagna lagen på detta område bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

21

mer och där oöverstigliga svårigheter möta att på annat sätt och på den

fria affärsprincipens vanliga väg möta. Det är i detta fall den naturligaste

vägen, och på den vägen kan ett billigare bränsle åstadkommas.

Det ligger något oförklarligt tanklöst uti att man föreslagit att fylla

även det privata industriella bränslebehovet genom statens ingripande och

att därtill skulle användas arbetskraft tagen från jordbruket i ett ögonblick,

då alla ropa efter bröd och då lantmannen behövde arbeta både natt

och dag, om det föreliggande behovet skulle kunna fyllas genom en väsentligen

utökad produktion.

Livsmedelsfrågan är väl ändå den väsentligaste i en nations liv och

mera viktig än uppehållandet av industrin, då all livsmedelsimport är

avstängd.

Den föreslagna lagen är ju en åtgärd avsedd att värna vårt folk

mot en fiende som icke kan betvingas med kulor och bomber, lika litet

som med en väl övad och tränad folkhär. Det är en fiende, som smyger

sig fram som en farsot oemotståndligt, och vi hålla före, att vi skola försvara

oss bäst, om vårt land liksom i Danmark och Norge får en lag, som

ger myndigheterna rätt att, för säkerställandet av folknäringens behov av

livsförnödenheter och bränsle, tills vidare taga utkallad militär i anspråk

så långt det är möjligt, och låter dem åtnjuta för detta arbete en ersättning

som tillsammans med den ersättning, vartill de som militärer äro

berättigade, utgör en skälig dagsförtjänst enligt den föreslagna lagens mening,

och vi äro övertygade om, att med denna ökade ersättning skola de

villigt gå till detta borgerliga arbete.

I sammanhang härmed låter det även tänka sig, att, då det gäller

framförandet av bränsle, skulle arméns hästar i rätt stor utsträckning kunna

användas.

Det befaras ju att industrien skulle av brist på tillförsel utifrån bli

tvingad att lägga ner sin verksamhet. Skulle så inträffa, bli ju tusental

ja hundratusental arbetare utan förtjänst. Det borde inte vara förmätet

antaga, att alla dessa villigt skulle ställa sig till förfogande vid bränsleanskaffning,

då därigenom den förtjänst, de gingo miste om från industrien,

på så sätt kunde ersättas genom annat arbete. Dessutom har man ju i

städerna och de större samhällena f. n. en hel del improduktivt folk sportande

och icke sportande, vilka kräva sin andel av livsförnödenheterna och

värme m. m. Sveriges väl borde bjuda alla dessa att utan betänkande

ställa sina krafter i det produktiva arbetets tjänst. Mot detta skulle man

kunna invända, att dessa äro ovana, och det är sant, men i kampen för

brödet, då den är så hård och hänsynslös som nu, måste varje muskel

spännas och varje rygg krökas för åstadkommande av bröd och bränsle.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Herr Lindqvist

i Kosta

motion.

Utskottets

yttrande.

Genom de här framhållna åtgärderna skulle det genom statens försorg

åstadkomna och behövliga bränslet något minskas, och arbetskraft

bliva tillgänglig, utan att den för lantbruket oundgängliga arbetskraften

behövde frånryckas brödsädesodlingen och därtill hörande arbeten.»

Herr Lindqvist i Kosta har i sin motion anfört följande:

»Med anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 341 och nr 358

och under hänvisning till i motion nr 492 i andra kammaren framställt

yrkande om avslag på Kungl. Majrts förslag till lag om allmän tjänsteplikt

samt antagande av en lag, som blott stadgar tjänsteplikt för kronans

räkning i vad gäller bränsleanskaffning, samt under framhållande av

nödvändigheten utav att uti en sådan eventuell lag stadgas betryggande

garantier för goda arbetslöner och arbetsvillkor åt dem, som möjligen

komma att utkallas till tjänsteplikt, tillåter jag mig hemställa, att riksdagen

måtte besluta,

att tjänsteplikt^ i arbetslön skall erhålla minst samma belopp som

han åtnjöt i arbetslön vid näst föregående ordinära arbete;

att i de fall då arbetare förflyttas från hemorten till arbete på

annan plats han utöver berörda lön erhåller full ersättning för extra utgifter,

besvär och uppoffringar, som därigenom tillskyndas honom och

hans anhöriga;

att tjänstepliktig arbetare ej får beordras att utföra arbete å arbetsplats,

där konflikt råder mellan arbetsgivare och arbetare;

att vid valen av kommunala arbetsnämnder av kommunalstämma

varje röstande skall äga en röst.»

Den av världskriget framkallade bristen på förnödenheter av så gott

som alla slag har för vårt lands vidkommande redan medfört en omfattande

lagstiftning med syfte att reglera såväl produktionen av nya förnödenheter

som fördelningen av de producerade. Det mest vittgående uttrycket

för denna lagstiftning torde vara den åren 1915 och 1916 för ett

år vardera gången antagna lagen om förfogande över viss egendom under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, vilken i ytterligare utvecklad

form förnyats innevarande år.

Genom denna lag har Konungen berättigats att förordna icke blott

om expropriation av varjehanda varor för befolkningens förseende med förnödenheter

eller för tillgodoseende av viktiga statsbehov, utan även om förfogande

för produktions- eller transportändamål över fast egendom, industriella

anläggningar, kommuoikationsanstalter, dragare och fordon m. m.,

antingen sålunda att kronan tillsvidare omhändertager egendomen i fråga i och

s. 23 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

23

för bedrivande av det avsedda arbetet eller ock så att ägaren eller innehavaren

förpliktas därmed utföra arbetet för kronans räkning. Däremot innehåller

lagen därutöver inga föreskrifter till betryggande av att denför arbetets

utförande erforderliga arbetskraften står till buds. Förevarande komplex

av lagförslag och i främsta rummet det i propositionen nr 341 innefattade

förslaget avser att fullständiga lagstiftningen på denna punkt genom

införande under vissa förhållanden av lagstadgad tjänsteplikt antingen

omedelbart i kronans tjänst eller ock i tjänst hos sådan enskild arbetsgivare,

som bedriver ett ur allmän synpunkt angeläget arbete.

Det bör enligt utskottets mening icke förnekas, att en dylik tjänsteplikt

kan under vissa utomordentliga förhållanden vara ett nödvändigt

medel i statens hand att reglerande ingripa för säkerställande av en oumbärlig

produktion. Men å andra sidan innebår också dess införande ett

synnerligen kraftigt ingrepp i den enskildes frihet att förfoga över sin person

och sin arbetskraft — alltså på ett särdeles ömtåligt område — på

samma gång det är ägnat att framkalla de kännbaraste rubbningar i den

enskilda näringsverksamheten även för andra än de därav omedelbart drabbade.

Den lämpligaste regleringen av tjänstepliktsförhållandet i en mängd

skilda avseenden är ock en synnerligen vansklig och grannlaga sak. Finnes

en lagstiftning av denna art icke kunna helt umbäras, bör den därför,

enligt utskottets mening, likvisst vidtagas allenast med sträng begränsning

till den omfattning, i vilken den på grund av redan överskådliga förhållanden

kan antagas vara nödvändig. Det synes utskottet så mycket angelägnare

att med hänsyn till nu framlagda förslag fasthålla dessa synpunkter,

som utskottet och riksdagens ledamöter över huvud haft en i förhållande

till frågans invecklade beskaffenhet och vittgående konsekvenser särdeles

knapp och av annat riksdagsarbete uppfylld tid till sitt förfogande

vid ärendets prövning.

Av utredningen i propositionen nr 341 framgår, att den egentliga

orsaken, varför det funnits nödigt att till innevarande riksdag inkomma

med förslag om tjänsteplikt, är det yppade behovet av en betydligt ökad

bränsleproduktion under närmaste tid. Anledningen åter däi’till att nämnda

förslag fått en långt vidare ram än som av berörda behov betingas, år

tydligen, såsom departementschefen omförmäler, att söka i det förhållande,

att lagförslaget baserats på ett redan förefintligt utkast till lag om allmän

tjänsteplikt, vilket av särskilda sakkunniga utarbetats såsom ett led i ordnandet

av landets ekonomiska krigsberedskap. Departementschefen har

emellertid funnit jämväl sakliga skäl tala för att en lagstiftning om tjänsteplikt

av generell omfattning vidtages. Han har härom till statsrådsproto
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

kollet, efter att hava omförmält nyssnämnda sakkunnigas betänkande och

förslag i ämnet, anfört följande:

»De sakkunnigas nu av mig återgivna framställning är jämlikt meddelat

uppdrag utarbetad även med hänsyn till möjligheten av ytterligare

skärpning i krigstillståndet och har därför till förutsättning en hela näringslivet

omfattande tjänsteplikt. Det synes mig dock nödigt att före ett

beslut i denna riktning något närmare pröva frågan, i vilken utsträckning

tjänsteplikt för närvarande bör tillämpas. Såsom framgår av föregående

del av mitt yttrande är bränslebehovets fyllande det just nu mest trängande.

Men av det förut anförda framgår därjämte, att bränslefrågan likväl

endast är ett led i den av tidsomständigheterna fram tvungna, allmänna

omläggningen av vårt näringsliv till ekonomisk självtillräcklighet och att

man måste räkna med nödvändigheten av likartade åtgärder även på andra

områden. Föreskrift om tjänsteplikt enbart för bränsletill verkning måste

dessutom anses som en särskilt olämplig utväg av det skäl, att jordbruk

och skogsavverkning konkurrera om stora grupper av hithörande arbetskraft,

varför en dylik begränsad tjänsteplikt under vissa förhållanden skulle

komma att gå ut över jordbruket, något som givetvis under inga förhållanden

får komma i fråga. Tvärtom är det nödvändigt att bereda möjlighet

för användning av tjänsteplikt även inom jordbruket; och när hänsyn

till dessa två stora grupper redan nu tagas, vore det, i betraktande av

ovissheten om huru förhållandena komma att utveckla sig redan under de

närmaste månaderna, enligt min mening påtagligen olämpligt att icke skapa

förutsättningar, som vid behov giva tjänsteplikten räckvidd över näringslivet

i dess helhet. Såsom skall framgå av det följande, innebär detta

icke, att tjänsteplikten kommer till omedelbar användning på andra områden

än där den visar sig närmast erforderlig.»

Såsom av detta uttalande framgår är det, vid sidan av bränsleproduktionen,

egentligen jordbruksnäringen som, så vitt förhållandena nu kunna

överblickas, förväntas bliva i behov av att statsmakten på lagtvångets väg

dit dirigerar arbetskraft. Emellertid framgår det såväl av i ämnet avgivna

motioner som av de upplysningar, som vunnits under ärendets handläggning

i utskottet, att man bland jordbruksnäringens egna idkare och målsmän

allmänt ställer sig tvivlande till lämpligheten att i jordbruksarbete

begagna sig av en på denna väg erhållen arbetspersonal, under hänvisning

till de särskilda arbetsformer och arbetsordning, som måste tillämpas inom

jordbruket. Vid sådant förhållande har det synts utskottet, att man bör

övergiva tanken på att för närvarande införa tjänsteplikt för annat ändamål

än bränsleproduktion, och utskottet har därför inriktat sitt vidare arbete

på prövningen av det sålunda begränsade spörsmålet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

2!)

Härigenom vinnes ock fördelen av en högeligen önskvärd begränsning

och förenkling i ett annat viktigt hänseende. Då det kungl.

förslaget stadgar skyldighet att utföra arbete icke blott i kronans tjänst,

utan ock hos enskilda företagare, har skälet härtill varit det förhållande,

att tjänsteplikten avsetts att komma till användning jämväl inom jordbruket.

Departementschefen anför härom:

»En fråga av stor betydelse vid fastställande av tjänstepliktens omfattning

återstår likväl att undersöka, nämligen huruvida den skall förekomma

endast vid arbete för kronans räkning eller även hos enskilda. Att

den förra lösningen erbjuder betydligt mindre svårigheter, framgår utan

vidare; och då den möjligen kan vara till fyllest för bränsleavverkningens

behov — uppdrivande av exempelvis Idöganäsverkens kolbrytning skulle

dock lättare kunna ske genom eu mer omfattande tjänsteplikt — har jag

allvarligt övervägt det nya rättsinstitutets begränsning till arbete i kronans

tjänst. Emellertid talar emot denna lösning ett mycket starkt skäl, som

för mig synts avgörande, nämligen att jordbrukets gagn av tjänsteplikt i

denna form efter allt att döma måste bliva ringa. Visserligen skulle man

kunna tänka sig, vid tjänsteplikt enbart för kronans räkning, att särskilda

arbetslag av tjänstepliktiga inrättades under statens arbetsledare för exempelvis

skördearbete på liera eller färre gårdar i olika trakter; men dels

är jordbrukets behov av arbetskraft ej begränsat till ändamål, som kunna

tillgodoses på sådant sätt, dels skulle metoden sannolikt Över huvud stöta

på svårigheter inom det mindre jordbruket. Det förefaller mig alltså givet,

att själva lagens räckvidd bör omfatta arbete även hos enskilda och att

bestämmelserna för tryggande av de tjänstepliktigas ställning följaktligen

böra göras tillräckligt starka för även detta läge.»

En dylik form för tjänstepliktens utförande för emellertid med sig

nödvändigheten att reglera en rad av ömtåliga och svårlösta frågor rörande

förhållandet i ekonomiskt och andra avseenden mellan enskild arbetsgivare

och arbetspliktig; och det kungl. förslaget innehåller ock åtskilliga

bestämmelser i dessa ämnen, vilkas verkningar i praktiken äro

vanskliga att överblicka, och som i allt fall skulle erfordra en ingående

prövning. Begränsas åter det föreliggande spörsmålet till att gälla tjänsteplikt

för bränsleproduktionen, bör detsamma, enligt utskottets mening,

tillika begränsas att gälla arbete i kronans egen tjänst.

Till denna den föreliggande frågans mest aktuella del övergår utskottet

nu. Behovet av en väsentligt ökad produktion av bränsleved betingas

som bekant av den hämmade stenkolsimporten, som ställer industri,

kommunikationsanstalter och andra stenkolskonsumenter inför nödvändigheten

att, därest driften skall kunna uppehållas, förskaffa sig inhemskt

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 49 käft. (Nr 64.) 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

bränsle, samt av den fara för orimlig prisstegring och verklig brist i den

vanliga vedmarknaden för hushållsändamål, som skulle bliva den oundvikliga

följden, därest en dylik utveckling finge försiggå utan att förråden

i motsvarande mån ökas. Vid bedömandet av de åtgärder, som i sådant

hänseende kunna vara erforderliga, möter till en början den enligt sakens

natur oöverstigliga svårigheten att kunna ens ungefärligt bestämma storleken

av den behövliga stegringen i vedproduktionen. Den kungl. propositionen

nr 341 innehåller vissa inom statens bränslekommission framställda

överslagssiffror och en därpå byggd kalkyl häröver, men såsom kommissionen

själv framhållit, kan nämnda beräkning, vilken innefattar ett flertal

ytterst osäkra faktorer, icke göra anspråk på att träffa ens tillnärmelsevis

det riktiga, utan endast på att giva en föreställning om »storleksgraden»

av de belopp, varmed man här har att röra sig. Med denna allmänna

reservation kommer emellertid beräkningen i fråga till det resultat, att en

ökning i bränsleproduktionen är påkallad under året våren 1917—våren

1918 med ej mindre än 10 miljoner kbm. fast mått utöver den normala

avverkningen. Denna produktionsökning skulle å ena sidan visserligen till

betydande del motvägas av minskad avverkning av sågtimmer och pappersved.

Men å andra sidan anser man sig böra räkna med sannolikheten av att,

om staten direkt ombesörjer eller eljest tager under sin kontroll frambringandet

av allenast nyssnämnda vedkvantitet, en verklig ökning av

produktionen endast till ringa del skall bliva resultatet. Man befarar

nämligen, att genom nämnda avverkningsarbetes företagande arbetskraft

till betydande del skulle undandragas den helt enskilda, utan samverkan

med statsmyndighet försiggående bränsleproduktionen, och att intresset för

denna enskilda avverkning dessutom torde minskas genom att vedskog av

staten tages i anspråk. För att förhindra en dylik utveckling har det ansetts

nödigt, att staten i ena eller andra formen övervakar en avverkning,

uppgående till dubbla det ovanstående beloppet, eller alltså 20 miljoner

kbm. fast mått.

Så mycket lärer i allt fall genom den förebragta utredningen få anses

satt utom tvivel, som att en i förhållande till det normalt tillgängliga

bränsleförrådets storlek mycket betydande ökning är erforderlig, därest

icke en verklig bränslenöd för såväl enskilda hushållskonsumenter som för

industri och kommunikationsanstalter skall med all sannolikhet inträffa.

Innan utskottet övergår till frågan om lämpligaste utvägarna för en stegrad

produktion, återstår emellertid det spörsmålet, i vad mån det ökade

behovet måhända kan mötas genom befintliga förråd av redan fällt virke.

Enligt en mycket utbredd uppfattning har bränslehuggningen under

den förlidna avverkningssäsongen, under inverkan av gynnsamma pris
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

27

utsikter, vida överträffat den normala. Vidare göres i avgivna motioner

med styrka gällande, att innan man pålägger jordbrukare, skogsägare och

arbetare den dem alla tungt drabbande bördan av en tvångsvis genomförd

massproduktion av nytt bränsle, böra redan tillgängliga förråd av för annat

ändamål avverkat virke tagas i anspråk, särskilt props, splitved, massaved,

kolningsvirke in. m. Beklagligtvis föreligger icke något resultat av en

fullständig inventering av alla inom landet befintliga virkesförråd. Vissa

hållpunkter kunna dock erhållas för bedömande av det uppkastade spörsmålet,

i vad mån här föreligga förråd, som förslå och som äro praktiskt

sett tillgängliga för bränsleändamål. Inventering av bränsleved ägde rum

den 31 sistlidna mars, dock omfattande endast partier om minst 25 famnar.

Den gav till resultat ett förråd av c:a 2,386,000 famnar om 108 kubikfot.

I en till utskottets förfogande ställd promemoria beräknar bränslekommissionens

ordförande på anförda grunder, att om från inventeringen uteslutna

småpartier om 5—25 famnar tilläggas, en höjning av detta belopp kan ske

med högst 20 procent eller till 2,863,000 famnar, motsvarande 4,867,000

kbm. fast mått. Aven om man anser sig böra ytterligare höja detta belopp

för icke inrapporterade vedförråd samt för senare verkställd avverkning,

torde det dock framgå, att gängse uppfattning om tillvaron av enorma

kvantiteter redan huggen ved utöver landets normala vedförråd innebär en

betydande överdrift.

Vad därnäst beträffar kravet på att även tillgängligt virke, som ursprungligen

icke varit avsett till bränsle, under nu rådande förhållanden

måtte genom statens mellankomst med bruk av förfogandelagen tagas i

anspråk, finner utskottet sig för sin del böra framhålla det berättigade

häri, och har utskottet inhämtat, att denna uppfattning jämväl är rådande

hos vederbörande myndighet. Emellertid bör, såsom från detta håll erinrats,

man härvid likvisst bemärka, att möjligheten att utnyttja dessa

virkesslag har sina ej alltför vida gränser, såvida förfarandet ej skall ställa

sig alltför oekonomiskt eller ock alltför svårt skada andra viktiga samhällsintressen.

Sålunda lärer det ställa sig alltför dyrt och även ur nationalekonomisk

synpunkt oriktigt att använda virke av egentlig timmerdimension

till bränsle. I viss omfattning möta ock hinder att utnyttja

propspartierna. Hänsyn måste nämligen tagas till transportkostnaderna

och till de bekanta svårigheter, som under nuvarande förhållanden äro

förbundna med längre järnvägstransporter av skrymmande gods. På grund

härav ingår såsom ett väsentligt moment i den uppgjorda allmänna bränsleanskaffningsplanen

att — med undantag för kustorterna — varje orts

hränslebehov i möjligaste måtto tillgodoses från ortens egna skogar och

virkesförråd. Möjligen kan dessutom propsen göra en viktigare tjänst

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

såsom bytesmedel vid inträffande möjlighet att importera stenkol. Vad

slutligen massaveden beträffar, är det tydligen nödvändigt att skona massafabrikationens

årsbehov, på det att icke arbetslöshet skall inträda inom

denna produktionsgren, som sysselsätter omkring 20,000 arbetare. — Inventering

av splitved, pappersved, kolved och props företogs den 19 sistlidne

maj; resultatet är emellertid, då utskottets utlåtande avgives, ännu

ej känt. Tillika hava saluanbud infordrats av ägare till dylika vink espalier.

Av det anförda torde i allt fall få anses framgå, att ovanberörda

ökning i bränslebehovet endast till en mindre del motsvaras av en redan

befintlig tillgång utöver den normala, även om andra virkesslag i största

möjliga utsträckning tagas i anspråk. En väsentligt ökad produktion är

således ett oeftergivligt villkor för undgående av bränslenöd. Spörsmålet

blir då, på vilka vägar detta mål med tillräcklig säkerhet samt å andra

sidan med minsta rubbning och ingrepp i det normala livets gång och

med minsta intrång och skada för vederbörande skogsägare skall kunna nås.

Enligt den uppfattning, som ligger till grund för den kungl. propositionen,

är denna utväg, åtminstone för så vitt angår den bränsleproduktion,

som måste äga rum redan under instundande sommar, att finna däri,

att arbetet i stort sett bedrives omedelbart för kronans räkning under ledning

av statsmyndighet samt med tillämpning av lagstadgad tjänsteplikt.

Endast med större skogsägare, som förfoga över en egen mer eller mindre

fast anställd skogspersonal, torde det varit avsett att träffa avtal om avverkning

av vissa kvantiteter genom ägarens egen försorg. Huvudskälen

för intagandet av denna ståndpunkt torde varit dels åsikten, att endast på

denna väg garanti för uppnående av ett kvantitativt tillfredsställande resultat

kunde vinnas, och dels farhågan, att användning av lejd arbetskraft

vare sig från kronans eller enskilda arbetsgivares sida vid denna omfattande

avverkning skulle verka desorganiserande på arbetsmai''knaden, till nackdel

särskilt för jordbruket, i vida högre grad än tillämpning av en tjänsteplikt,

där inkallelsernas omfattning kunde efter omständigheterna hastigt

ökas eller minskas.

Vissa av de avgivna motionerna, nämligen dels av herrar Olsson i

Ballista in. fl. och dels av herrar Skareen m. fl. vända sig däremot med

skärpa mot varje användning av arbetstvång. Motionärerna äro övertygade,

att ett stimulerande av den frivilliga produktionen i förening med beslagläggande

av befintliga ved- och övriga virkesförråd skall fylla behovet.

I nämnda motioner yrkas därför avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr

341. Andra motioner, nämligen dels av herr Persson i Norrköping och

dels av herrar von Kock m. fl., intaga en förmedlande ståndpunkt, i

s. 29 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

29

det dill* nämligen yrkats, att man i främsta rummet skall bygga på frivilliga

överenskommelser med skogsägarna om bränsleproduktion och endast

i den man denna väg oaktat allvarliga försök funnits icke leda till målet

lita till den allmänna tjänsteplikten.

Utskottet anser sig för sin del böra ansluta sig till sist återgivna

uppfattning. Då det enligt sakens natur icke kan vinnas någon full

trygghet för att på frivillighetens väg bränslebehovet kan ens någorlunda

tillfredsställande fyllas, kan man enligt utskottets mening, inför en så allvarlig

situation som den nu hotande, ej stå till svars att avböja varje

lagstiftning om tjänsteplikt. Men å andra sidan tala i utskottets tanke, förutom

tidigare angivna betänkligheter mot att i större utsträckning än strängt

nödvändigt anlita lagtvång för arbetets utförande, jämväl andra synnerligen

starka skäl för att i största möjliga utsträckning söka skogsägarnas frivilliga

medverkan till utökningen av bränsleproduktionen. Farhågan för att därigenom

arbetskraft på ett oreglerat och oreglerbart sätt skulle fråndragas

jordbruket synes utskottet i viss mån överdriven, vid det förhållande att en

viss orts skogsägare ocho jordbrukare dock i stort sett och på de flesta håll

äro samma personer. A andra sidan lämnas skogsägarna med denna anordning

en av dem högt skattad möjlighet att effektivare inverka på avverkningens

bedrivande i enlighet med deras egen uppfattning om lämpligaste skogsvård.

Härtill kommer att, enligt vad redan nu synes kunna förutses, det kominer

att dröja flera veckor, innan ett på tjänsteplikt grundat arbete av

nämnvärd omfattning hinner sättas i gång, eller alltså omkring en månad

senare än enligt den ursprungliga planen. Då denna månad utgör den

del av sommaren, då huggningsarbetet med relativt minsta olägenheter

kan bedrivas, synes det desto angelägnare, att uppgörelser mellan staten

och skogsägarna om avverkning ofördröjligen träffas. Med beaktande av

nyssnämnda synpunkter har 1 § i utskottets förslag avfattats.

Eu nödvändig förutsättning för att utvägen med frivilliga överenskommelser

verkligen skall leda till avsevärd produktionsökning är emellertid,

att det skyndsamt fastställes vissa pris i de olika orterna, efter

vilka staten förklarar sig beredd att inlösa nyavverkad och till järnvägsstation

eller annan avlastningsplats framförd ved, och att dessa anbud på

lämpligaste och mest skyndsamma sätt delgivas skogsägarna, på det att

dessa ju förr dess hellre må kunna uppgöra sina beräkningar och anställa

arbetsfolk. Enligt vad utskottet erfarit, är avsikten ock att under närmaste

framtid kungöra sådana pris. Lika nödvändigt är emellertid ock,

såsom i avgivna motioner med rätta erinrats, att de av staten erbjudna

prisen icke tillmätas med en under förevarande omständigheter föga välbetänkt

njugghet, utan fastmera bestämmas till belopp, som möjliggöra

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

för skogsägarna att bjuda sina arbetare en tämligen rundlig avlöning och

på samma gång erhålla ett tillfredsställande pris på sin skog.

Vid nämnda prissättning torde hänsyn särskilt böra tagas därtill,

att vid en avverkning, som bedrives under sådana omständigheter som den

ifrågavarande, skog av högre kvalitet än vanlig vedskog måste tagas i anspråk,

ävensom till de vid denna årstid ojämförligt mycket högre forslingskostnaderna.

Slutligen är det för den frivilliga bränsleanskaffningens uppmuntrande

av vikt, att arbete i tjänst hos skogsägare, som gentemot statsmyndighet

åtagit sig leverans, vid en eventuell senare uttagning till fullgörande

av tjänsteplikt räknas arbetaren till godo lika väl, som om arbetet

utförts omedelbart för kronans räkning. Enligt vad utskottet inhämtat,

ställer man sig på vederbörligt håll förstående för denna synpunkt,

vilken utskottet emellertid funnit nödigt att giva ett uttryck i lagförslagets

text.

Vare sig avverkningen verkställes av kronan med eller utan tillämpning

av tjänsteplikt, eller den företages av skogsägaren själv i ändamål

att undgå ett dylikt ingrepp, kommer densamma emellertid att i viss

mån framstå såsom en skogsägarna närmast i andra produktionsgrenars

och folkgruppers intresse pålagd tunga, desto mera kännbar som avverkningen

måste koncentreras till de ur transportsynpunkt bäst belägna trakterna.

Ur denna synpunkt hava vissa yrkanden framförts dels i avgivna

motioner och dels under utskottets överläggningar. Sålunda har i herrar

von Kochs m. flis motion framhållits, att industriföretag med egna skogar

böra tillförbindas att själva sörja för sitt och sin personals bränslebehovs

tillgodoseende ur dessa skogar. Vidare har man betonat, att statens egna

skogar ingalunda böra sparas, utan i minst samma utsträckning och efter

samma grunder som de enskildas bliva föremål för förfogande till bränsleändamål.

Utskottet, som finner dessa synpunkter berättigade, har emellertid

anledning att antaga, att desamma bliva vederbörligen beaktade.

Vad därnäst beträffar de allmänna grunder, som böra tillämpas vid

inkallelser till fullgörande av tjänsteplikt, hava vissa synpunkter och krav

framställts i flera av de avgivna motionerna. Sålunda har i herrar Mossbergs

m. fl:s motion yrkats, att från tjänsteplikten måtte fritagas alla de

folkgrupper, som äro anställda i jordbrukets tjänst och därav hava sin utkomst.

Och även yrkanden, framställda i andra motioner, grundas på

farhågan, att tjänsteplikten skall gå ut över jordbruksnäringen. Utskottet

instämmer livligt däri, att det med den knappa livsmedelstillgång, som

under närmaste året tyvärr är att emotse, icke kan få komma i fråga, att

tillgodoseendet av bränslebehovet äger rum på bekostnad av den produk
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

31

tion, vari våra viktigaste livsmedel framställas; och har utskottet i 11 §

i nedanstående lagtextförslag infört eu erinran härom. Men att, såsom

i den ovan anförda motionen ifrågasatts, helt och hållet undantaga alla

de till jordbruket anknutna befolkningsgrupperna låter sig icke göra, bl.

a. av det skid att häribland befinner sig ett högst avsevärt antal personer,

som vid sidan av jordbruksarbete normalt pläga arbeta inom skogsbruksnäringen

jämväl sommartid och vilka på samma gång utgöra den

grupp, där den största erfarenheten och vanan vid skogsarbete är till

finnandes.

Herr Persson i Norrköping har i sin motion II: 497 yrkat vidtagande

av sådan lagändring, att värnpliktiga kunna åläggas att utföra civilt

arbete, även om detta icke står i samband med något militärt företag.

I fråga om den allmänna värnpliktens användande för förevarande

ändamål har departementschefen anfört:

»Vad användbarheten av denna utväg för det svenska bränsleproblemet

angår, torde till en början märkas, att den icke synes kunna byggas

på gällande värnpliktslag utan förutsätter ny lagstiftning. Nu inkallade

årsklasser kunna, enligt vad jag inhämtat, ej anses ens tillnärmelsevis

tillräckliga för ändamålet — de utgöra en årsklass för rekrytutbildning

och ungefär en halv årsklass för neutralitetsvakt — även oin en dylik rubbning

i försvarsväsendet eljest vore tillåtlig; den ifrågavarande utvägen skulle

alltså innebära, att nya årsklasser inkallades för att verkställa bränsleavverkning.

I sak märkes då först, att en dylik anordning icke skulle tillgodose det

behov att kunna sätta i gång den närmast boende befolkningen för avverkning,

som just åsyftas. Den praktiska fördel, som skulle vinnas genom att begagna

det militära inskrivningsväsendet, torde ej heller bliva betydande, eftersom

i varje fall ett urval måste göras bland de värnpliktiga för att få

fram skogskunnigt folk; och dispositionen av återstoden av den inkallade

styrkan skulle därjämte erbjuda svårigheter. Rent principiellt torde man

också ha skäl att ställa sig avvisande mot denna lösning. Värnpliktens

viktiga och begränsade uppgift kan lätt bringas i fara genom dess användning

— när ej fara för liv och egendom hotar, såsom t. ex. vid skogseld

eller för stillande av uppror — för ändamål, som sakna sammanhang

med militära syften och där ej ens militär ledning förekommer.

Därjämte kan det knappast anses rimligt att ålägga de värnpliktiga denna

nya förpliktelse jämte militärtjänsten, samtidigt med att kasserade äro befriade

från både det ena och det andra. Vad åter beträffar den permittering

av värnpliktiga för deltagande i skogsarbete, som medgivits denna

vår på grund av generalorder den 23 mars 1917, torde det utan vidare vara

klart, att den är otillräcklig för nu ifrågavarande ändamål — hittills har

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

den, enligt vad jag inhämtat, icke förekommit i nämnvärd grad varjämte

denna utväg knappast erbjuder tillräcklig kontroll med att de permitterade

också ägna sig åt det avsedda arbetet. Man torde alltså böra avvisa den

militära linjen för lösning av tjänstepliktens problem.»

Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen anfört. Emellertid

torde, enligt vad utskottet inhämtat, en avsevärd del av de värnpliktiga

vid infanteriet, som innevarande år till ett antal av fyra årsklasser

skola undergå repetitionsövningar, kunna befrias från dessa övningar, utan

att övningarnas ändamål att jämväl utgöra regementsövningar därigenom

förfelas. "Med hänsyn till det i förevarande fall trängande behovet av

arbetskraft synes det därför, som borde den för skogsarbete lämpliga arbetskraft,

soin må finnas tillgänglig bland nämnda årsklasser av infanteriet,

kunna med ovan antydda begränsning befrias från nämnda militärtjänstgöring

för att i stället användas till vedavverkning. Utskottet har

genom den formulering, som utskottet givit åt 2 §, velat öppna utväg

för en sådan anordning.

Sedan utskottet nu angivit de ungefärliga grundlinjerna för tjänstepliktens

förutsättningar enligt utskottets förslag, övergår utskottet till frågorna

om densammas organisation. Dessa äro huvudsakligen två, nämligen

frågan om själva arbetets ledande och anordning samt frågan om de tjänstepliktigas

uttagande och fördelande. För dessa frågor krävas tydligen

två jämställda myndigheter med dem underordnade organ. I det förra

avseendet fungerar bränslekommissionen med densamma underlydande

lokala arbetsledningar. Frågan om denna organisation har icke berörts

av tjänstepliktslagen, då densamma torde vara av administrativ natur. I

det andra avseendet har däremot i propositionen nr 358 föreslagits inrättandet

av särskilda arbetsnämnder. Beträffande dessas organisation har

utskottet funnit de i nämnda proposition föreslagna bestämmelserna vara

att i huvudsak förorda. Emellertid har utskottet med den begränsning

utskottet givit tjänstepliktslagen ansett såväl att de kunde inarbetas i

nämnda lag som ock att de borde i någon mån förenklas.

I fråga om valen av kommunala arbetsnämnder har herr Lindqvist

i Kosta i sin motion yrkat, att vid dessa val av kommunalstämma skulle

varje röstande äga en röst.

Ehuruväl utskottet har all anledning antaga, att vid valen av kommunala

arbetsnämnder alla berättigade intressen skulle bliva tillvaratagna

även om valen förrättades i vanlig kommunal ordning, har utskottet dock

s. 33 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

33

icke velat motsätta sig det framställda förslaget om särskild rösträkning

vid dessa val. på nämndernas verksamhet kan bliva synnerligen in°ripande

på individens frihet, kan det finnas skäl för, att även sättet “för

deras utväljande är agnat att ingiva största möjliga förtroende. Utskottet

har därför ansett sig höra biträda det av herr Lindqvist framställda yrkandet

och har utskottet infört en bestämmelse i detta syfte i 5 8 Det

föreslagna valsättet överensstämmer med det för val till ledamöter i häradsnämnd

stadgade.

Ehuru det endast för kommunala arbetsnämnder föreslagits stado-anden

om att vid utseendet av ledamöter vissa synpunkter i fråga om surnande

av erforderlig sakkunskap i nämnden skola beaktas, är det givet, att

likartade synpunkter komma att bliva iakttagna vid utseendet av de höo-re

namnderna Med hänsyn till de ogynnsamma återverkningar, som utta<*- ningen till tjänsteplikt kan utöva till men för jordbruksnäringens berättigade

intressen, därest denna uttagning ej handhaves med behörigt akt<dvande

pa denna viktiga synpunkt, finner utskottet sig särskilt böra erinra

att i dessa nämnder plats bör beredas jämväl för målsmän för jordbruket.’

a 1Då df ,utan ^stadgande är tydligt, att kostnaderna för riksarbetsnaranden

skola utgå av statsmedel, har utskottet underlåtit — i överensstämmelse

med propositionen nr 358 — att insätta någon särskild bestämmelse

därom i lagtexten.

Såsom en följd av den väsentliga begränsning, utskottet föreslagit i

Srit® tjänsteplikt, i det att densamma skulle gälla allenast

brånsleanskaffning, har utskottet funnit sig böra inarbeta stadgandena om

arbetsnamnder i lagförslaget om tjänsteplikt och i sakligt hänseende reglerat

deras verksamhet blott försåvitt de hava att taga befattning med ordnandet

av denna tjänsteplikt. Emellertid har utskottet icke kunnat förbise

att den föreslagna nämndorganisationen varit avsedd att även göra tjänst

vid lösningen av en vidare uppgift, vilken under en nära framtid kan

visa sig vara av synnerligen angelägen natur, nämligen Kolerin «■ av arbetsmarknaden

vid inträffande arbetslöshet samt i samband0 därmed stående

understöds verksamhet. Utskottet har därför ansett sig böra i 3 § av sitt

lagförslag angiva, att arbetsnämnderna även må anlitas för dessa uppefter

I.,, ma" sada"a uppdragas åt dem genom annan lagstiftning eller genom

förordnande av Ivungl. Maj:t. ° ö

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 49 höft. (AV 64.)

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Arbetsnämndernas huvudsakliga arbete enligt föreliggande förslag

blir att verkställa uttagning och fördelning av de tjänstepliktiga. I fråga

om vilka som äro tjänstepliktiga bär utskottet i 1 och 2 §§ av sitt förslag

hemställt om stadganden, som i huvudsak överensstämma med bestämmelserna

i 1 och 7 §§ i propositionen nr 341. Emellertid har utskottet i sin

2 § tillagt ett tredje moment c). Den i detta moment oinförmälda personal

synes med hänsyn till den stora betydelse den har för det allmänna

böra undantagas från tjänsteplikt. Att märka är emellertid, att utskottet

givit den första delen av 2 § sådan lydelse, att Konungen städse kan i

förordnandet meddela bestämmelse mot vad i 2 § stadgas, varigenom det

kan bliva möjligt att, där så erfordras, uttaga personer, som eljest skolat

vara enligt 2 § undantagna.

I huvudsaklig överensstämmelse med 9 § 1 och 2 mom. i propositionen

nr 341 har utskottet i sitt förslag i 11 § 1 och 2 mom. meddelat

bestämmelser, att Konungen må i förordnandet meddela undantag från

tjänsteplikt för personer anställda i vissa näringar samt att vid utväljandet

av tjänstepliktiga hänsyn skall tagas till angivna omständigheter. I senare

avseendet har utskottet i 11 § 2 mom. tillagt en punkt c), beträffande

vilken utskottet får åberopa vikten av att livsmedelsproduktionen och den

frivilliga bränsleanskaffningen icke äventyras genom tillämpning av tjänstepliktslagen,

samt en punkt d), som torde bidraga till stimulerande av den

frivilliga avverkningen.

I fråga om uttagningen torde utöver vad nu sagts överordnade nämnder

böra hava befogenhet att meddela ytterligare föreskrifter med hänsyn

till förhållandena på skilda orter och har utskottet ansett lämpligt, att detta

bliver i lagen utsagt i sammanhang med ett uttalande om befordrandet

till verkställighet av Konungens förordnande (9 § i utskottets förslag).

Därjämte har utskottet ansett erforderligt, att i lagen meddelas

stadganden om klagorätt över nämndernas beslut om inkallelse, och har

utskottet infört bestämmelser härom i 15 § av utskottets förslag. Över

länsarbetsnämnds beslut torde med hänsyn till den arbetsbörda, som det

oaktat kommer att åvila riksarbetsnämnden, någon klagorätt icke böra tilllåtas.

Därmed har tydligen icke gjorts någon begränsning i högre nämnds

rätt att av sig själv städse övervaka de lägre nämndernas verksamhet.

Klagorätt har sålunda medgivits endast över kommunal arbetsnämnds beslut.

Dylik klagorätt bör tydligtvis stå varje tjänstpeliktig till buds. Dessutom

synes densamma böra vara medgiven för arbetsgivare, som anser,

att uttagning av hos honom anställda personer skett i strid mot de för

uttagning meddelade stadgandena. Arbetsgivares klagorätt inverkar givet
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

35

vis ej å den uttagnes rätt att själv bestämma i saken. Slutligen bör naturligen

klagorätt tillkomma vederbörande arbetsföreståndare i det fall, att

han anser sig icke hava fått för arbetet lämpad arbetskraft.

Utskottet övergår nu till frågan om de förmåner, som böra beredas

de till tjänsteplikt uttagna vid tjänstepliktens fullgörande.

Angående de i herr Lindqvists och herrar von Kochs m. fl:s motioner

väckta frågorna — om de tjänstepliktigas lön, om särskilt tillskott, då

tjänstepliktig förflyttas från hemorten, och om vidtagande av nödiga välfärdsåtgärder

— hava de sakkunniga enligt redogörelsen i propositionen

för deras yttrande anfört följande:

»I det föregående har betonats vikten av att icke tjänstepliktens lagtvång

tillämpas på sådant sätt, att billighetens fordringar eftersättas

eller att de tjänstepliktiga utsättas för kroppslig eller moralisk risk. Med

hänsyn härtill hava också grundlinjerna och synpunkterna med avseende

på tillämpningsorganen angivits. Beträffande särskilt sättet för bestämmandet

av arbets- och lönevillkor torde jämväl nödiga garantier vara

träffade i tjänstepliktslagen. Det får dock icke förbises, att vid användning

av ackordsberäkning för löner inkomsten för ovan arbetskraft dill en

början torde ställa sig oskäligt låg. Gent emot personer, som tagas från

annan anställning, vore det obilligt att icke tillförsäkra dem rimlig inkomst

vid plikttroget arbete, till vilket de sättas genom lagens tvång. Å

andra sidan kunna ej för deras del tillämpas högre lönenormer än för vana

och därför dugligare personer. Den utjämning, som här bör ske, torde

lämpligen kunna ernås därigenom, att åt ovana tjänstepliktiga utöver den

enligt gällande enhetliga lönenormer utgående förtjänsten lämnas skäligt

avvägt tillskott under den tid, som kan beräknas normalt åtgå för ernående

av erforderlig arbets vana. Beaktas bör jämväl, att vid nyanställning

den tjänstepliktiges krafter i vissa fall icke räcka till för normal arbetstid.

I den mån slutligen svårighet kan uppkomma för tjänstepliktig, som flyttas

från sin hemvist, att underhålla familjen därstädes, synes böra anlitas den

i gällande författning om arbetslöshetsunderstöd medgivna utvägen att tilldela

familjen särskilt understöd.

Ehuruväl arbetet i regel torde komma att till väsentlig del utföras

av inom orten bosatta personer, som i fråga om bostad och livsförnödenheter

icke försättas under ändrade förhållanden, torde det i många fall bliva

nödigt att till ax^betsplatserna koncentrera arbetskraft från annat håll. Det

måste då ankomma på arbetsledningen att vidtaga erforderliga anordningar

för att tillgodose deras behov i avseende på bostäder och för att i samverkan

med vederbörande livsmedelsorgan underlätta provianteringen, ex
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Lagutskottets utlåtande Nr 64. ]

empelvis genom inköp av livsförnödenheter och deras tillhandahållande till

skäliga priser, genom bespisning vid marketenterier o. s. v. Det är också

bekant, att åtminstone de i försvarssyfte anskaffade kokvagnar, som ställts

till landstormens förfogande, lära vara att påräkna för ifrågavarande ändamål.

Det ligger för övrigt i sakens natur att vid prövningen av ansökan

om tjänsteplikts tillämpning hänsyn måste tagas till möjligheten att bereda

de tjänstepliktiga bostäder och livsmedel.»

Vad beträffar frågan om de tjänstepliktigas lön får utskottet påpeka

följande. Jämlikt 18 § i utskottets förslag skola de vid tidpunkten

närmast före kallelsen i orten gängse avlöningsförmånerna gälla. Vinnes

ej enighet om avlöningens storlek, kan saken jämlikt 20 § hänskjutas till

riksarbetsnämnden. Oavsett huruvida dylikt hänskjutande skett, kan riksarbetsnämnden

jämlikt 21 § upptaga frågan, men får jämlikt 22 § ej

bestämma lägre avlöningsförmåner än de för arbetet i orten allmänt gällande.

Sålunda skall i regeln det gängse priset för skogsarbete tillämpas.

Med hänsyn till den höjd, priset för dylikt arbete nu i allmänhet nått,

finner utskottet det föreligga föga risk för att det enligt dessa grunder

bestämda priset understiger vad vederbörande arbetare i sitt ordinära arbete

erhållit. Skulle emellertid i något fall så vara förhållandet, finner utskottet

dock icke tillrådligt att för en arbetare stadga högre avlöning än för de

övriga. Ett sådant system skulle säkerligen i praktiken visa sig ytterst

olyckligt för arbetsförhållandena och arbetsresultatet. Under alla omständigheter

lärer ersättning för en förlust, som en uttagen tjänstepliktig må

hava lidit genom inkallelsen och som av särskilda skäl må finnas böra

honom gottgöras, böra beredas honom i annan ordning än genom lagbestämmelser

av den art som i motionerna ifrågasatts, och som helt säkert

skulle föranleda till svårlösta tvister.

Beträffande frågan om särskild gottgörelse vid arbetares förflyttning

från hemorten får utskottet erinra därom, att i arbetsavtalen på de arbetsområden,

där en förflyttning av arbetare från en plats till annan plägar

förekomma, är numera i allmänhet stadgad en särskild gottgörelse för

det fall, att arbetare sysselsättas å annan ort än i hemorten. Stadgandet

i 18 § torde förty medföra, att dylik gottgörelse utgår jämväl vid tillämpning

av förevarande lag.

Frågan om vidtagande av välfärdsåtgärder torde kunna antagas bliva

tillfredsställande löst utan några särskilda lagstadganden. Det är att

förmoda, att praktisk erfarenhet å ömse sidor bidrager till en god och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

37 •;

sund lösning utan stadgande^ i åsyftad riktning. Utskottet har därför

icke i sitt uppgjorda förslag hemställt om några dylika stadganden.

Herr Lindqvist i Kosta har i sin motion yrkat, att riksdagen måtte

besluta, att tjänstepliktig arbetare ej får beordras att utföra arbete å arbetsplats

där konflikt råder mellan arbetsgivare och arbetare.

Utskottet, som ej haft något att erinra mot ett dylik! stadgande,

har beaktat yrkandet vid formuleringen av 17 §.

De i utskottets lagförslag intagna straffbestämmelserna och slutstadgandena

överensstämma i huvudsak, de förra med propositionen nr 341

samt de senare med nämnda proposition och propositionen nr 358.

Efter de grunder utskottet nu i stora drag angivit, har utskottet

utarbetat det nedan i utskottets hemställan intagna lagförslaget. Utskottet

har uppgjort följande översikt mellan å ena sidan nämnda förslag och

å andra sidan propositionerna nr 341 och 358:

Paragraf i

utskottets

förslag.

Jämför

1

1 och

2 §§ i nr 341.

2

7 § i

nr

341.

3

1 och

4 §§ i nr 358.

4

2 § i

nr

358.

5

3 § »

»

6

6 § i

»

7

7 § >

»

8

8 § »

»

9

—

10

8 § i

nr

341.

11

9 § >

»

12

11 § »

»

13

12 § »

»

14

13 § »

15

—

16

15 § i

nr

341.

17

19 § >

»

18

17 § »

»

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Paragraf i

utskottets

förslag.

19

22

§ 1

Jämför

mom. i nr 341.

20

23

och

24 §§ > » »

21

25

och

28 §§ > » »

22

26

§ i

nr 341.

23

27

§ »

» »

24

30

§ »

» »

25

32

§ »

» »

26

33

§ »

» »

27

34

1 1

28

36

§ »

» »

slutstadgandet

slutstad

Igandena i nr 341

Därest utskottets hemställan om antagande av det av utskottet utarbetade

lagförslaget vinner bifall, bortfaller den förutsättning, varunder

propositionen nr 353 avgivits, och hemställer alltså utskottet, att sistnämnda

proposition icke måtte av riksdagen bifallas.

I likhet med lagrådet finner utskottet den med propositionen nr 359

föreslagna lagen icke kunna anses vara — utöver tjänstepliktslagen —

erforderlig för beredande av tillgång till arbetskraft för bränslebehovets

o o o

täckande och finner sig förty ej böra tillstyrka bifall till ifrågavarande

i proposition nr 359 innefattade lagförslag.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte

l:o) med tillkännagivande att Kungl. Maj:ts propositioner

nr 341 och 358 icke kunnat av riksdagen

bifallas, i anledning av nämnda propositioner samt i

ämnet väckta motioner för sin del antaga följande

s. 39 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

39

Lag

angående allmän tjänsteplikt för kronans räkning i vissa fall.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Med hänsyn till nu rådande utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

är en var inom riket bosatt man eller kvinna, som fyllt femton

men ej sextio år, med de undantag, varom i 2 § stadgas, skyldig att, när

Konungen därom förordnat, mot ersättning utföra arbete (tjänstepliktig)

vid företag, som av kronan bedrives för att tillgodose behovet av bränsle.

Tjänsteplikt, som nu är sagd, må tagas i anspråk allenast om och

i den mån behovet av bränsle icke kan utan oskälig kostnad betryggande

tillgodoses genom frivilligt tillhandahållande.

2 §•

Från tjänsteplikt äro, i den mån Konungen ej annorlunda förordnar,

undantagna

a) ämbete- och tjänstemän på ordinarie eller extra beställning hos

staten, landsting eller kommun;

b) krigsmän och personer, som eljest innehava sådan anställning

eller förrätta sådan tjänstgöring, som avses i 6 § i strafflagen för krigsmakten

den 23 oktober 1914; samt

c) fast anställd personal vid järnvägar och andra kommunikationsinrättningar,

som äro upplåtna för allmän trafik, samt vid staten, landsting

eller kommun tillhöriga verk och inrättningar, i den mån sådan personal

ej faller under a).

3 §•

För de tjänstepliktigas uttagande och fördelning för arbetet skola

finnas

a) för hela riket en riksarbetsnämnd,

b) inom varje län eller, om län är delat i olika landstingsområden,

varje sådant område en länsarbetsnämnd samt inom varje kommun inom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

länet eller landstingsområdet en kommunal arbetsnämnd; ägande dock

Konungen för visst län eller landstingsområde eller del därav förordna om

undantag från vad sålunda stadgats; samt

c) för Stockholms stad en kommunal arbetsnämnd och en arbetsnämnd,

beträffande vilken bestämmelserna nedan i denna lag angående

länsarbetsnämnd skola äga tillämpning.

Nämnderna hava att, utöver vad av denna lag föranledes, med arbetsmarknadens

reglering och i samband därmed stående understödsverksamhet

taga den befattning, som i lag eller genom Konungens beslut dem

anförtros.

4 §•

Riksarbetsnämnden skall bestå av ordförande och minst sex andra

ledamöter, utsedda av Konungen. Länsarbetsnämnd skall bestå av ordförande

och sex andra ledamöter, utsedda av Konungen efter riksarbetsnämndens

i samråd med Konungens befallningshavande avgivna förslag.

Vid utseende av ledamöter i riksarbetsnämnden och länsarbetsnämnd

skall hänsyn tagas till erforderlig insikt i sociala frågor, särskilt rörande

arbets- och löneförhållanden i allmänhet.

För ledamöterna utses suppleanter.

5 §•

Kommunal arbetsnämnd skall bestå av det antal ledamöter, som av

Konungens befallningshavande bestämmes, dock minst tre, av vilka en

ledamot, tillika ordförande, utses av Konungens befallningshavande samt

övriga ledamöter väljas i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, på allmän rådstuga samt å landet av kommunalfullmäktige eller,

där sådana icke finnas, å kommunalstämma.

Vid valet av ledamöter i kommunal arbetsnämnd skall iakttagas, att

såväl den för nämnden erforderliga, inom och utom kommunalförvaltningen

tillgängliga sakkunskapen på olika områden som de särskilda av nämndens

verksamhet berörda intressena utan ensidighet beaktas.

För ledamöterna utses suppleanter.

Vid val å allmän rådstuga eller kommunalstämma äge varje röstande

eu röst.

6 §•

I länsarbetsnämnd, så ock i kommunal arbetsnämnd, som består av

mer än tre ledamöter, bör minst en ledamot vara kvinna. Angående vill
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

41

koren i övrigt för att kunna vara ledamot i kommunal arbetsnämnd eller

länsarbetsnämnd samt om rätt att avsäga sig uppdraget skall i tillämpliga

delar gälla vad i förordningen om kommunalstyrelse i stad eller i förordningen

om kommunalstyrelse å landet eller i förordningen om landsting är

stadgat; dock att kvinna må tillgodonjuta den henne medgivna särskilda

avsägelserätt allenast, då hon är gift.

Nämnd äge att i erforderlig utsträckning antaga tjänstemän och biträden

samt tillkalla sakkunniga personer, dock utan rätt för dessa att deltaga

i beslut.

7 §•

Nämnderna tillsättas, så snart ske kan efter det denna lag trätt i

kraft, därvid ledamöterna och suppleanterna utses för viss tid, kommunal

arbetsnämnds ledamöter och suppleanter för den tid Konungens befallningshavande

bestämmer. Intill dess kommunal arbetsnämnd blivit utsedd, åligger

det kommunalnämnden att vara arbetsnämnd.

Konungens befallningshavande äge, sedan val till kommunal arbetsnämnd

skett, förordna om nytt val, ändå att den tid ej gått till ända,

för vilken förra valet ägde rum.

8 §•

Kostnaderna för länsarbetsnämndernas och de kommunala arbetsnämndernas

verksamhet bestridas

i fråga om arbetsnämnd i Stockholm av Stockholms stad,

i fråga om länsarbetsnämnd av landstinget eller, där inom länet

finnes stad, som ej deltager i landsting, av sådan stad med en tredjedel

och landstinget med två tredjedelar, samt

i fråga om kommunal arbetsnämnd av kommunen;

med rätt jämväl för ledamöter i arbetsnämnd att åtnjuta skälig

ersättning efter kommunens eller landstingets bestämmande.

9 §•

Sedan förordnande om tillämpning av tjänsteplikt meddelats, tillkommer

det riksarbetsnämnden att meddela de närmare föreskrifter, som

under den tid tjänstepliktens tillämpning på grund av förordnandet fortfar,

må vara behövliga, med rätt att i särskilda avseenden åt länsarbetsnämnd

överlåta berörda befogenhet.

Riksarbetsnämnden ombesörjer, att förordnandet jämte dess i ärenBihang

till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 49 käft. (Nr 64.) 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

det meddelade föreskrifter tillställas länsarbetsnämnden inom det eller de

län, som av förordnandet beröras.

Länsarbetsnämnd översänder förordnandet och riksarbetsnämndens

beslut ävensom egna i ärendet meddelade föreskrifter till vederbörliga

kommunala arbetsnämnder.

10 §.

Kommunal arbetsnäinnd har att, efter samråd, där så lämpligen ske

kan, med arbetsföreståndare, kalla tjänstepliktiga till arbetet.

Tjänstepliktig är skyldig på anmaning personligen inställa sig hos

arbetsnäinnd, efterkomma kallelse, varom förmäles i första stycket, samt

under tid, som kallelsen må avse, eller till dess han av arbetsnämnd entledigas

eller tjänsteplikten upphör efter förmåga uträtta skäligt arbete,

som av arbetsföreståndare förelägges.

11 §•

Mom. 1. Konungen äge, där det finnes påkallat, till efterrättelse

antingen under viss tid eller tillsvidare eller i visst fall, föreskriva, i vad

mån tjänstepliktiga, sysselsatta inom viss näring eller visst yrke, skola

vara fritagna från kallelse.

Mom. 2. Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer,

vilka av allmänna medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet

uppställts såsom villkor, såvitt möjligt tagas i anspråk.

Därjämte bör hänsyn tagas

a) till den tjänstepliktiges föregående verksamhet, arbetsförmåga,

levnadsålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden och hemort,

b) därtill att för arbetet erhålles den arbetskraft, som arbetsföreståndaren

för ändamålet finner bäst,

c) därtill att arbetskraft, som sysselsattes vid livsmedelsproduktion

eller frivilligt åtagen bränsleanskaffning, ej tages i anspråk i sådan omfattning,

att nämnda produktion eller anskaffning därigenom äventyras,

ävensom

d) därtill att, i den mån så ske kan, lämplig avlösning beredes de

tjänstepliktiga samt att frivilligt arbete för bränslebehovets täckande tillgodoräknas

i lika mån som fullgjord tjänsteplikt.

Mom. 3. Länsarbetsnämnderna skola övervaka de tjänstepliktigas

uttagande och åligger det kommunal arbetsnämnd att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som, utöver stadgandena i denna lag och av Konungen

i ämnet givna bestämmelser, må av riksarbetsnämnden eller läns
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

43

arbetsnärnnd, i den ordning Konungen bestämmer, varda meddelade till

ledning i ifrågavarande avseende.

12 §.

Kallelse så ock anmaning om inställelse hos arbetsnärnnd ske i den

ordning Konungen föreskriver.

Kallas den, som ej är tjänstepliktig eller som enligt 13 § andra

stycket är tjänstepliktig allenast beträffande viss annan anställning än

den, varom fråga är, eller sker kallelse i strid mot föreskrift, som Konungen

jämlikt 11 § mom. 1 meddelat, vare kallelsen ogiltig. Finner

kommunal arbetsnärnnd ovisst, huruvida i särskilt fall undantag från

tjänsteplikt föreligger eller huruvida föreskrift, som nyss nämnts, är

tillämplig, underställe frågan härom länsarbetsnämnds prövning.

13 §.

Där för någon, som kallats till arbete jämlikt denna lag, tjänsteplikten

upphör till följd därav att han antages, inkallas eller beordras till sådan

befattning eller tjänstgöring, som enligt 2 § medför undantag från tjänsteplikt,

åligger det honom att skyndsamt med företeende av erforderliga

bevis göra anmälan därom hos den kommunala arbetsnämnden.

Uppnår tjänstepliktig, som kallats till arbete, sextio år, skall han

fortfarande vara tjänstepliktig beträffande samma arbete under tid, som

kallelsen avsåg, eller till dess han av arbetsnärnnd entledigats eller denna

lag upphör att gälla.

14 §.

Mom. 1. Inträffar, sedan tjänstepliktig kallats jämlikt denna lag,

omständighet, som, därest den förelegat vid tiden för kallelsen, skäligen

kunnat på grund av stadgandet i 15 § föranleda kallelsens upphävande,

må, i den ordning Konungen stadgar, framställning om tjänstepliktigs

entledigande från arbete, till vilket han kallats jämlikt 10 §, göras hos

kommunal arbetsnärnnd.

Varder efter kallelsen tjänstepliktig kallad till annat arbete, vare

därigenom entledigad från det förra arbetet.

Mom. 2. Kommunal arbetsnärnnd har i övrigt att entlediga tjänstepliktig,

a) när denne och arbetsföreståndaren äro ense om entledigandet;

b) när minskning av antalet tjänstepliktiga blivit, i den ordning

Konungen föreskriver, bestämd;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

c) när Konungens förordnande jämlikt 1 § upphör att gälla, samt

d) när riksarbetsnämnden eller länsarbetsnämnd, i den ordning den

därtill av Konungen berättigas, därom beslutar.

Mom. 3. Entledigande i andra fall än det, som avses i mom. 1

andra stycket, sker i den ordning Konungen föreskriver.

15 §.

Över kommunal arbetsnämnds beslut rörande inkallande eller entledigande

av tjänstepliktig må besvär anföras hos länsarbetsnämnden,

av tjänstepliktig eller arbetsgivare, som förmenar, att tillräcklig hänsyn

icke tagits till stadgandet i 11 § mom. 2 a), b), c) eller d),

samt av arbetsföreståndare, som anser föreskriften i 11 § mom. 2 b)

icke vara behörigen iakttagen:

O O 7

dock skall kallelse lända till efterrättelse intill dess länsarbetsnämnden

annorlunda förordnat.

över länsarbetsnämnds beslut i fråga, som nu är sagd, må klagan

ej föras.

16 §.

Föreskrifterna i denna lag medföra ej hinder för tjänstepliktig att

fullgöra vad honom enligt gällande förfoganderättslag eller rekvisitionslag

O a o o o O

må åligga eller inskränkning i de rättigheter och skyldigheter mot det

allmänna, som eljest enligt lag eller författning tillkomma honom såsom

medborgare i stat och kommun.

Såsom laga förfall för fullgörande av tjänsteplikt skall anses, om

man är sjuk eller häktad eller om man hämtas till rätten eller undergår

frihetsstraff.

Tjänstepliktig, som är lagstadd eller annorledes i annans tjänst eller

arbete anställd, må ej skiljas från anställningen i anledning därav, att han

har att fullgöra honom åliggande tjänsteplikt.

17 §.

Arbetsföreståndare äger, i den mån ej bestämmelserna i denna lag

och därå grundade, för arbetskraftens ändamålsenliga tillhandahållande utfärdade

föreskrifter till annat föranleda, att enligt för honom gällande

bestämmelser handhava den ledning av arbetet, som tillkommer arbetsgivare

beträffande arbete av samma slag, för vilket tjänsteplikt ej tillämpas.

Tjänstepliktig må ej förpliktas till ai''bete å arbetsplats, där arbetsnedläggelse

råder.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Lagutskottets utlåtande Ni1 04.

18 §.

För det arbete, varom fråga är, skola de avlöningsförmåner oeli övriga

arbetsvillkor, som enligt vid tiden närmast före kallelsen gällande

avtal, bestämmelser eller bruk voro i orten allmänt gängse för arbete av

samma slag, tillämpas i den mån ej föreskrifterna i 19—22 §§ till annat

föranleda.

19 §.

Tjänstepliktig, vilken vunnit anställning jämlikt denna lag, äge med

myndighet, vilken utövar högsta ledningen över företag som i 1 § sägs,

eller den, som av myndigheten för ändamålet utsetts, förhandla och träffa

överenskommelse röi‘ande arbets- och löneförhållandena, dock ej beträffande

fråga, som i 17 § beröres.

20 §.

Vinnes ej enighet genom förhandling, varom i 19 § avses, äge part

genom skriftlig framställning hänskjuta frågan till riksarbetsnämnden.

I riksarbetsnämndens behandling av sådant ärende skola deltaga

ordföranden och fyra andra av Konungen utsedda ledamöter, vilka senare

i den mån Konungen förordnar handlägga allenast hithörande frågor.

:2i §.

Riksarbetsnämnden äge fatta beslut rörande arbets- och löneförhållandena

vid viss arbetsplats eller visst slag av arbetsplatser, där tjänstepliktiga

äro anställda på grund av kallelse enligt denna lag, ändock att

därigenom ändring sker i vad genom gällande överenskommelse är bestämt

eller att frågan, där den kunnat bliva föremål för förhandling, icke jämlikt

de ovan meddelade bestämmelserna dragits under riksarbetsnämndens

prövning.

Sådant beslut skall bliva gällande jämväl för personal, som för arbetet

användes utan att vara kallad jämlikt denna lag.

22 §.

Av riksarbetsnämnden må ej bestämmas lägre avlöningsförmåner än

de för arbetet i orten allmänt gällande.

Mot beslut, som av riksarbetsnämnden meddelats rörande arbets- och

löneförhållanden, må klagan ej föras.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Fråga, som jämlikt bestämmelserna i denna lag avgjorts genom

beslut av riksarbetsnämnden, må icke av de tvistande ånyo upptagas,

innan tre månader förflutit från sådant avgörande.

23 §.

Vid förhandling, som avses i 19 §, så ock inför riksarbetsnämnden

vid behandling av ärende, varom förmäles i 20 §, äga de tvistande föra

talan genom ombud. Såsom ombud eller biträden må anlitas personer,

som företräda inom de särskilda yrkena förekommande sammanslutningar.

Nödiga kostnader för de tjänstepliktigas utförande av talan inför

riksarbetsnämnden bestridas av statsmedel till belopp, som av riksarbetsnämnden

bestämmes.

24 §.

Beslut av riksarbetsnämnden rörande fråga, som avses i 20 eller 21 §,

skall avfattas skriftligen. Av beslutet skall ett exemplar genast och utan

lösen utlämnas till vardera sidan.

Hos riksarbetsnämnden skall föras dagbok angående vad som förefaller

i sådana ärenden. Beslut skall i dagboken fullständigt intagas eller

densamma biläggas.

På begäran äger domstol erhålla utdrag ur dagbok, som avses i

denna §.

25 §.

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill han

kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats, som är

för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller anmaning

eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga inställelse, sådant

underlåter, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs uppsåtligen

för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest

till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet att behörigen

fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter eller fängelse i högst två

månader.

Visar tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid tjänstepliktens

utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tillika

annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, varå straff efter allmän lag

följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen stadgas.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Lagutskottets utlåtande Nr 04.

2G §.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång

till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän lag.

27 §.

Brott, som i denna lag ilr belagt med straff, åtalas av allmän åklagare.

Sådant åtal handlägges vid allmän domstol.

28 §.

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som erfordras rörande

tillämpningen av denna lag, med rätt för Konungen att i särskilda avseenden

överlåta berörda befogenhet åt riksarbetsnämnden.

O

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt

gäller till och med den 31 maj 1918. Förordnande, som av Konungen

meddelats jämlikt 1 §, må ej gälla längre än till och med sistnämnda tid.

I fråga om avlöning eller annan ersättning, vartill någon enligt ovan

meddelade bestämmelser är berättigad vid sistnämnda tid, så ock beträffande

dessförinnan begången förseelse, som avses i 25 §, skall vad ovan i

denna lag stadgas fortfarande äga tillämpning. År vid samma tid fråga,

som jämlikt 19 § blivit föremål för förhandling, ännu icke enligt stadgandena

i lagen avgjord, skola, intill dess så skett, nämnda stadganden

fortfarande äga tillämpning med avseende å densamma. Arbetsnämnderna

skola jämväl efter berörda tid taga den befattning med dem tillkommande

åligganden, som må erfordras för uppgifternas slutförande.

2:o) avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 353;

3:o) avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 359;

B) att de i ämnet väckta motionerna, i den mån

de icke kunna anses besvarade genom vad utskottet

under moment A) hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

O O

Stockholm den 5 juni 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

Reservationer.

I. Beträffande förslaget i dess helhet:

av herr Lindhagen, som anfört:

Alla synas vara eniga om att en lagstiftning av ifrågavarande

beskaffenhet måste åtminstone under nuvarande samhällsförhållanden bliva

särdeles äventyrlig för enskildes frihet, rätt och säkerhet i många avseenden

samt därför endast kunna försvaras av yttersta nöd. Utskottet har

följaktligen med rätta tagit avstånd från propositionens förslag för alla

sådana områden, där ett påtagligt behov icke ej ens uppgivits föreligga

för närvarande.

Men även med lagstiftningens begränsning till bränsleanskaffning

enligt utskottets förslag, har något uppenbart skäl för en sådan lagstiftnings

behörighet ej förebragts. Den föreslås så att säga för alla eventualiteter.

Någon inventering av de förråd, över vilka kunna på olika sätt

redan nu förfogas, har icke föregått förslaget. Och icke heller föreligger

något verkligt försök att bedöma vad som skulle kunna påräknas av en

stimulerad enskild företagsamhet. Det enda, som kan åberopas till stöd för

förslaget, är, att bränslefrågans lösning blivit bortglömd vid de tidigare tillfällen,

då den kunnat med förutseende tillgodoses; men detta skäl kan ej

vara tillräckligt underlag för en så utomordentlig lagstiftning.

Man blir under sådana förhållanden också synnerligen tveksam, huruvida

ej en dylik lag, framkastad i elvte timmen, och byggd på en tung

apparat, som ännu icke ens organiserats, möjligen skall verka mera till

skada än till gagn. Den ingiver nämligen lätt allmänheten en föreställning,

att lagen kommer att ombestyra allt. Därmed slår man sig till ro

och låter den egna omtanken vila.

En mycket svag punkt i förslaget är, att det enligt sin natur måste

bliva en slags klasslag. Lagen uppräknar vissa kategorier personer, som

skola vara befriade från tjänsteplikten. Det största undantaget kommer

emellertid ej till synes, men det finns där ändå. Undantagna bli i regel

alla, som ej duga till avverkning av träd eller upphuggning av ved, eller

med andra ord så gott som alla icke kroppsarbetande samhällsmedlemmar,

nästan alla kvinnor och största delen manliga arbetare i industri, hantverk

och handel. Lagen blir en tvångslag väsentligen för lantarbetare och

skogsarbetare. De övriga medborgarna kunna anlitas, endast i fall det gäl
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

49

ler utökning av bränsleförrådct genom hopsamling av ris, kvistar och nedfallna

kottar särskilt från gran med mera dylikt. En dylik utökning bör

verkligen uppmärksammas men synes ej blivit berörd i propositionen.

Därtill kunna emellertid på frivillighetens väg helst kvinnor och barn

lämpligen användas.

På dessa skäl och då förslaget jämväl mött synnerlig ovilja bland

dem, som skulle drabbas av lagstiftningen, synas mig tillräckliga skäl ej

föreligga för dess antagande ens med den av utskottet förordade begränsningen.

Den enda utvägen ur denna lagstiftnings många reella och for
o

O O Ö O

mella vanskligheter synes mig vara att nu i stället med odelad kraft ägna

sig åt bränsleanskaffningen inom landet på alla de vägar, som med den

gällande ordningen stå till buds.

Det hemställes därför, att riksdagen ville

l:o) förklara propositionerna 341, 353, 358 och

359 med förslag till lag om allmän tjänsteplikt med mera

ej kunna bifallas;

2:o) med anledning av nämnda propositioner i

stället uti skrivelse anhålla, att Kungl. Maj:t måtte omedelbart

vidtaga alla sig erbjudande åtgärder i syfte att

för tillgodoseende av behovet av bränsle (virke, torv,

ris, grenar, nedfallna kottar) dels nyanskaffning av bränsle

sker genom kronans och dess underlydande förvaltningars

initiativ, dels staten med stöd av redan antagen krigstidslagstiftning

förfogar över olika slag förefintliga, för

det allmänna bränslebehovets fyllande tillgängliga tillgångar

i virke och torv och dels stimulerar kommuners

samt enskilda företags och personers eget intresse att

åstadkomma bränsle utöver vad eljest gemenligen äger

rum;

3:o) finna de i ämnet väckta motionerna vara besvarade

genom vad ovan under punkterna l:o) och 2:o)

hemställts.

II. Vid punkt Ä) l:o) av utskottets hemställan:

A) av herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Rogberg, Dahl

och von Sydow, som yrkat, att 1, 5, 11 och 25 §§ måtte erhålla följande

lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 49 käft. (Nr 64.) 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

1 §•

Med hänsyn till nu rådande utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

är en var inom riket bosatt man eller kvinna, som fyllt femton

men ej sextio år, med de undantag, varom i 2 § stadgas, skyldig att, när

Konungen därom förordnat, mot ersättning utföra arbete (tjänstepliktig),

som av kronan bedrives för att tillgodose behovet av bränsle eller livsmedel.

5 §•

Kommunal arbetsnämnd skall bestå av det antal ledamöter, som av

Konungens befallningshavande bestämmes, dock minst tre, av vilka eu

ledamot, tillika ordförande, utses av Konungens befallningshavande samt

övriga ledamöter väljas i stad av stadsfullmäktige eller, där sådana ej

finnas, på allmän rådstuga samt å landet av kommunalfullmäktige eller,

där sådana icke finnas, å kommunalstämma.

Vid valet av ledamöter i kommunal arbetsnämnd skall iakttagas, att

såväl den för nämnden erforderliga, inom och utom kommunalförvaltningen

tillgängliga sakkunskapen på olika områden som de särskilda av nämndens

verksamhet berörda intressena utan ensidighet beaktas.

För ledamöterna utses suppleanter.

11 §•

Mom. 1. Konungen äge, där det finnes påkallat, till efterrättelse

antingen under viss tid eller tillsvidare eller i visst fall, föreskriva, i vad

mån tjänstepliktiga, sysselsatta inom viss näring eller visst yrke, skola

vara fritagna från kallelse.

Mom. 2. Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer,

vilka av allmänna medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet

uppställts såsom villkor, såvitt möjligt tagas i anspråk.

Därjämte bör hänsyn tagas

a) till den tjänstepliktiges föregående verksamhet, arbetsförmåga,

levnadsålder, hälsotillstånd, familjeförhållanden och hemort

samt därtill

b) att för arbetet erhålles den arbetskraft, som arbetsföreståndaren

för ändamålet finner bäst, och

c) att i den mån så kan ske, lämplig avlösning beredes de tjänstepliktiga,

ävensom i fråga om bränsleanskaffning,

s. 51 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

51

d) därtill att arbetskraft, som användes för livsmedels- eller bränslebehovets

tillgodoseende genom frivilligt åtaget arbete, ej tages i anspråk

under sådana förhållanden eller i sådan omfattning, att sagda behovs

tryggande därigenom åsidosättes.

Mom. 3. Länsarbetsnämnderna skola övervaka de tjänstepliktigas

uttagande och åligger det kommunal arbetsnämnd att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som, utöver stadgandena i denna lag och av Konungen

i ämnet givna bestämmelser, må av riksarbetsnämnden eller länsarbetsnämnd,

i den ordning Konungen bestämmer, varda meddelade till

ledning i ifrågavarande avseende.

25 §.

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill han

kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats, som är

för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller anmaning

eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga inställelse, sådant

underlåter, döines till böter eller fängelse i högst ett år.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs uppsåtligen

för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest

till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet att behörigen

fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter eller fängelse i högst sex

månader.

Visar tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid tjänstepliktens

utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tillika

annat uppsåtligt brott eller sådant vållande, vara straff efter allmän lag

följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen stadgas.

B) av herr Knut Larsson, som dels instämt med herrar Petersson i

Lidingö villastad m. fl., och dels för egen del ansett, att i motiveringen

bort inflyta följande:

l:o) att vid kronans avverkning å enskild skogsmark, det skall åligga

kronan vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder till förebyggande av uppkomst

av skogseld;

2:o) att vid övertagande för bränsleändamål av gagnsvirke upplagt

för industriens behov, såsom timmer och pappersved, ej lägre prissättning

bör tillämpas, än som motsvarar varans inköpsvärde på sina upplagsplatser

eller ock medelvärdet på ortsmarknaden under sistlidna vinter på

den upplagsplatsen.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Lagutskottets utlåtande Nr 64.

C) av herr Pettersson i Bjälbo, som instämt med herrar Petersson i

Lidingö villastad m. fl. beträffande 5 och 25 §§.

D) av herr Gustafsson i Örebro, som instämt med herrar Petersson

i Lidingö villastad in. fl. beträffande 1, 5 och 25 §§.

E) av herrar Alexanderson, Lars Olsson, Karlsson i Fjäl och Pettersson

i Södertälje, som yrkat, att till 2 § i utskottets lagförslag bort

fogas ett nytt stycke, så lydande:

»Värnpliktig vid infanteriet, som under år 1917 skall undergå repetitionsövning,

må ej före övningen uttagas till allmän tjänsteplikt, med

mindre Konungen därom förordnat. Har efter dylikt förordnande värnpliktig,

som ovan sägs, fullgjort allmän tjänsteplikt, äge han för den tid

han sålunda tjänstgjort, tillgodoräkna sig fullgjord tjänsteplikt såsom under

år 1917 fullgjord repetitionsövning»;

att 11 § 2 mom. första stycket i förslaget måtte erhålla följande

lydelse:

»Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer, vilka av allmänna

medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet uppställts

såsom villkor, sä ock värnpliktige, om vilka förordnande enligt 2 § sista

stycket meddelats, såvitt möjligt tagas i anspråk»;

samt att i samband härmed det stycke i utskottsutlåtandets motivering

å sid. 32 som börjar »Utskottet kan»--bort erhålla följande

lydelse:

»Utskottet kan ansluta sig till vad departementschefen anfört.

Emellertid torde, enligt vad utskottet inhämtat, en betydande del av de

värnpliktige vid infanteriet, som innevarande år till ett antal av fyra

årsklasser skola undergå repetitionsövningar kunna befrias från dessa övningar,

utan att övningarnas ändamål att jämväl utgöra regementsövningar

därigenom förfelas. Med hänsyn till det i förevarande fall trängande

behovet av arbetskraft, synes det därför som borde den för skogsarbete

lämpliga arbetskraft, som förefinnes inom nämnda fyra årsklasser, befrias

från den militära tjänstgöringen för att i stället uttagas till arbete med

bränsleanskaffning. Utskottet har genom den formulering, utskottet givit

åt 2 § och 11 § 2 mom. öppnat utväg för en sådan anordning. Utskottet

äger ock grundad anledning uttala den förväntan, att inom de

landsdelar där allmän tjänsteplikt enligt den föreslagna lagen överhuvud

kommer till någon tillämpning under innevarande års sommar, omkring

halva antalet av de varje särskilt truppförband tilldelade övningsskyldige

menige kommer att uttagas till fullgörande av dylik tjänsteplikt i repeti
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets utlåtande Nr 04.

53

tionsövningens ställe, försåvitt nämligen truppförbandets kontingent inrymmer

en så stor del vid skogsarbete vana eller eljest för det avsedda

arbetet lämpliga personer, och i annan händelse hela det lägre antal dylika,

som finnes tillgängligt.»

F) av herrar Alexanderson och Lars Olsson, som yrkat, att i 22 §

av lagförslaget måtte såsom andra stycke infogas följande stadgande:

»Där tjänstepliktens fullgörande är för någon förenat med särskild

olägenhet eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, oförvållad minskning

i arbetsförtjänst eller dylikt, utgår härför gottgörelse med belopp,

som av riksarbetsnämnden bestämmes efter omständigheterna i varje särskilt

fall eller slag av fall.»

G) av herrar Persson i Norrköping och Borg, som yrkat,

1) att 1 § andra stycket måtte erhålla följande lydelse:

Tjänsteplikt, som nu är sagd, må tagas i anspråk om och i den mån

behovet av bränsle icke kan utan oskälig kostnad betryggande tillgodoses

vare sig genom frivilligt tillhandahållande eller genom beslag jämlikt lagen

om förfogande över viss egendom under utomordentliga, av krig föranledda

förhållanden av alla i enskild ägo befintliga förråd av ved, props,

splitved och småved ävensom, i den utsträckning sådant lämpligen kan

ske, av kolved, pappersved och småtimmer.

2) att punkten b) i 2 § måtte utgå.

3) att 11 § 2 mom. första stycket måtte erhålla följande lydelse:

Vid meddelande av kallelse skall tillses, att personer, vilka av allmänna

medel erhålla understöd, för vars åtnjutande arbetslöshet uppställts

såsom villkor, såvitt möjligt tagas i anspråk, ävensom inskrivna värnpliktiga

tillhörande årsklasserna 1914—1916 i den omfattning de lämpligen

kunna användas till bränsleanskaffning.

4) att 18 § måtte erhålla följande lydelse:

För det arbete, varom fråga är, skola de avlöningsförmåner och övriga

arbetsvillkor, som enligt vid tiden närmast före kallelsen gällande

avtal, bestämmelser eller bruk voro i orten allmänt gängse för arbete av

samma slag, tillämpas i den mån ej föreskrifterna i 19—22 §§ till annat

föranleda.

Där tjänstepliktens fullgörande är för någon förenat med särskild

olägenhet eller kostnad, såsom vistelse utom hemorten, minskning i arbetsförtjänst

eller dylikt, skall riksarbetsnämnden förordna om full gottgörelse

härför med belopp, som fastställes efter omständigheterna i varje särskilt

fall eller slag av fall.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Lagutskottets utlåtande Nr 64.

5) att 19 § måtte erhålla följande lydelse:

Tjänstepliktig, vilken vunnit anställning jämlikt denna lag, äge med

myndighet, vilken utövar högsta ledningen över företag som i 1 § sägs,

eller den, som av n^ndigheten för ändamålet utsetts, förhandla och träffa

överenskommelse rörande arbets- och löneförhållandena.

6) att 25 § måtte erhålla följande lydelse:

Tjänstepliktig, som i avsikt att undandraga sig arbete, vartill han

kallats jämlikt denna lag, olovligen avviker från den arbetsplats, som är

för honom bestämd, eller, då det på grund av kallelse eller anmaning

eller efter tilländalupen fritid åligger honom att iakttaga inställelse, sådant

underlåter, dömes till böter.

Underlåter tjänstepliktig i andra fall än i första stycket sägs uppsåtligen

för egen fördel eller för att annan gynna eller skada eller eljest

till kränkning av allmän eller enskild rätt eller säkerhet att behörigen

fullgöra sin tjänsteplikt, varde dömd till böter.

Visar tjänstepliktig grov vårdslöshet eller försummelse vid tjänstepliktens

utövande, dömes till böter.

Innefattar förbrytelse, som i andra eller tredje stycket sägs, tillika

annat uppsåtlig! brott eller sådant vållande, varå straff efter allmän lag

följa bör, gånge som i 4 kap. 2 § allmänna strafflagen stadgas.

7) att riksdagen måtte för sin del antaga följande

Lag

angående de värnpliktigas uttagande till tjänsteplikt.

Värnpliktig, som under år 1917 skall undergå repetitionsövning, må,

enligt lagen angående allmän tjänsteplikt för kronans räkning i vissa fall,

uttagas till allmän tjänsteplikt före repetitionsövningen. Värnpliktig, som,

enligt vad ovan sägs, fullgjort allmän tjänsteplikt, äge för den tid han

sålunda tjänstgjort tillgodoräkna sig fullgjord tjänsteplikt såsom under år

1917 fullgjord repetitionsövning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, utkommit från trycket i Svensk författningssamling samt

gäller till och med den 31 maj 1918.

s. 55 Kontrollera mot PDF

LaguUkottets utlåtande Nr 64.

55

H) av herr Petrén, som instämt i herrar Perssons i Norrköping och

Borgs yrkanden.

I) av herrar Karlsson i Fjät och Pettersson i Södertälje, som instämt

med herrar Persson i Norrköping och Borg beträdande 18 och 25 §§.

III) Vid ''punkt A) 3:o) av utskottets hemställan:

av herrar Alexanderson, Lars Olsson, Karlsson i Fjät och Pettersson

i Södertälje, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts

proposition nr 359.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1917:362 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 1 § i lagen om servitut den 14 juni 1907. s. 13 i texten