Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.
1917-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1917:102, Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
5
*
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli flen 00 april 1!)17 kl. 3 e. ro.
Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning
av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan
Kalmar och Färjestaden.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
(nr 52) av herr K. Malmborg ocli den andra inom andra kammaren (nr
134) av herr P. A. Andersson i Knäppinge m. fl., vilka motioner för
förberedande behandling remitterats till statsutskottet, har hemställts, att
riksdagen ville anslå ett belopp av 8,000 kronor att mot redovisningsskyldighet
ställas till förfogande för en för utredning av frågan om
ångfärjeförbindelse Kalmar—Färjestaden utsedd kommitté, under villkor att
från ortsintresserade anskaffas vad därutöver erfordras.
Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:
»Behovet av kommunikationer, nya kommunikationsleder och förbättrandet
av redan förefintliga sådana är väl av alla erkänt. Yarje år
föreligga på riksdagens bord frågor av denna art, och betydande anslag
äskas och beviljas för ändamålet.
Avlägsna eller från fastlandet skilda delar av landet bliva alltid
mindre väl lottade i kommunikationshänseende. Öland är en sådan
landsdel, som, helt naturligt, ej kunnat bli tillgodosedd med så bekväma
och snabba samfärdsmedel som fastlandet. Synnerligast vintertiden, då
ishinder ofta förefinnas, bliva förbindelserna med fastlandet besvärliga.
Även då sådana hinder icke föreligga, tillkommer vid varuutbyte med
fastlandet en betydande olägenhet genom fördyrande och tidsödande omlastningar.
Lättnader i detta hänseende kunna endast ske på ett sätt,
Utskottds
yttrande.
6 Statsutskottets utlåtande Nr 102.
nämligen genom inrättandet av ångfärjeförbindelse mellan fastlandet och
Ölands smalspåriga järnvägsnät.
Detta är också ett gammalt önskemål, vilket särskilt efter tillkomsten
av Mörbylånga sockerbruk och andelsslakteriet i Kalmar tagit
allt fastare och bestämdare former. Vid ordinarie årssammanträdet 1016
med Ölands södra mots avdelning av hushållningssällskapet tillsattes en
kommitté med uppgift att föra frågan framåt. Denna har inbjudit Kalmar
stadsfullmäktige, Kalmar hamnstyrelse, Färjestadens hamnstyrelse, Mellersta
Sveriges sockerfabriksaktiebolag, ångbåtsaktiebolaget Kalmar sund,
samt styrelserna för Kalmar, Kalmar—Berga, Kalmar—Torsås och Södra
Ölands järnvägar att med utsedda ombud deltaga i överläggning rörande
ångfärjeförbindelse Kalmar—Färjestaden.
Behovet av en dylik förbindelse gör sig alltmer gällande i den män
varuutbytet och produktionen ökas. Ej endast jordbruket och dess binäringar
utan även socker-, stärkelse-, trä-, sten-, kalk- och cementindustrien
på Öland skulle därigenom tillskyndas avsevärda fördelar. För
det framtida tillgodogörandet av östersjöfisket blir även en direkt förbindelse
med fastlandet av stor betydelse.
Postens överförande vintertiden sker med postångfartyget Öland,
som denna tid ensam har att ombesörja all person- och varutransport
mellan Öland och fastlandet. Det är dock endast en tidsfråga, när
nämnda fartygs lastförmåga och utrymme är otillräckligt för den växande
trafiken. Kär eu utökning av trafikförmågan på linjen Kalmar—Färjestaden
måste ske, är utredning nödvändig, huruvida ej den frågan bäst
löses genom ångfärjeförbindelse. En dylik utredning, som ligger såväl i
statens som ortens intresse, borde komma till stånd ju förr ju hellre.
Kostnaderna för utredningen torde enligt uppgift från sakkunnigt håll
belöpa sig till cirka 12,000 kronor. Då ett dylikt belopp ej kan påräknas
från ortsintresserade, är behövligt, att staten träder hjälpande
emellan. Om från det allmännas sida erhålles ett bidrag av 8,000
kronor, torde hvad därutöver erfordras kunna anskaffas från annat håll.»
Över ifrågavarande motioner har utskottet införskaffat yttrande från
generalpoststyrelsen samt järnvägsstyrelsen. Generalpoststyrelsen, som
behandlat frågan ur rent postal synpunkt, har för sin del ansett att för
posttrafikens vidkommande skäl saknas att bifalla den gjorda framställningen.
Järnvägsstyrelsen, vars yttrande såsom bilaga vidfogas detta
utlåtande, har däremot funnit den förevarande frågan, om än i första
Statsutskottets utlåtande Nr i0‘2. 7
hand ett ortsintresse, vara av sådan betydelse för det allmänna, att ett
statsanslag för utrednings verkställande kan anses motiverat.
Jämväl utskottet har ansett starka skäl tala för, att staten må lämna
sin medverkan till åstadkommandet av eu utredning i det avsedda syftet.
För säkerställande därav, att frågan varder allsidigt utredd, synes
det dock utskottet vara lämpligast, att utreduingen — som även torde
böra omfatta spörsmålet, huruvida och i vad mån staten bör bidraga till
en eventuell färjeförbindelse samt huru kostnaden i övrigt bör fördelas
på vederbörande intressenter — verkställes genom statens försorg. Såsom
villkor för utredningens företagande synes dock böra uppställas den
fordran, att ortsintressenterna till densamma bidraga med det belopp av
minst 4,000 kronor, som enligt motionen beräknats kunna av dem ställas
till förfogande. Under sådana förhållanden torde å riksstaten under
sjätte huvudtiteln böra för år 1918 uppföras ett förslagsanslag för ändamålet
av 8,000 kronor.
Utskottet hemställer sålunda,
att riksdagen må å extra stat under sjätte huvudtiteln
för år 1918 bevilja ett förslagsanslag å 8,000
kronor för verkställande av utredning angående åstadkommandet
av ångfärjeförbindelse mellan Ivalmar och
Färjestaden, dock under villkor att vederbörande ortsintressenter
såsom bidrag till kostnaden för utredningen
till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp
av sammanlagt minst 4,000 kronor.
Stockholm den 30 april 1917.
På statsutskottets vägnar:
AXEL EKMAN.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 100.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 102
Bilaga.
Enligt skrivelse från statsrådet och chefen för civildepartementet den 13
sistlidna februari hav Eders Kungl. Maj:t genom beslut sagda dag anbefallt järnvägsstyrelsen
avgiva av riksdagens statsutskott begärt yttrande över, bland annat,
två motioner — den ena, nr 52, väckt inom första kammaren, och deri andra,
nr 134, väckt inom andra kammaren — om åvägabringande av utredning i frågan
om ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.
Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra följande.
Enligt vad järnvägsstyrelsen erfarit är intresset för en ångfärjeförbindelse
mellan fastlandet'' och Oland synnerligen stort, särskilt bland befolkningen på
Öland. De varuslag, vilka företrädesvis skulle komina att befordras med ifrågavarande
ångfärja, äro betor, betmassa, kalk, ved och foderämnen. Några större
transporter förekomma emellertid för närvarande endast under betkampanjen i
oktober och november .månader. Den nuvarande person-, post- och godstrafiken
mellan Ivalmar och Öland torde icke heller kunna lämna tillräcklig avkastning
för förräntning av det för en ångfärjeförbindelse erforderliga kapitalet. Genomförandet
av ett sådant företag måste därför förutsätta, att tillkomsten av en ångfärja
medför stegring av trafiken. Järnvägsstyrelsen finner det också sannolikt,
att trafikutbytet mellan fastlandet och Öland skall komma att betydligt ökas i
och med det att transporterna på ifrågasatt sätt underlättas. Av vikt för en
sådan utveckling är emellertid, att ångfärjeleden från början utrustas med möjligheter
att upptaga en betydligt större trafik än den nuvarande. I händelse en utredning
kommer till stånd, vill järnvägsstyrelsen därför redan nu framhålla den
inverkan färjans spåranordning kan komma att utöva på trafikledens utveckling.
Järnvägarna på Öland och två av de till Kalmar ingående järnvägarna
hava 0,39i meters spårvidd, medan den tredje Kalmar järnvägen är av normal
spårvidd. Enligt järnvägsstyrelsens mening böra därför spåranordningarna a
färjan tillåta överföring av såväl normal- som smalspariga^ vägnar. Sändningai
mellan Färjestaden och station vid normalspårig järnväg å fastlandet kunna da
framföras utan omlastning. Dessutom bereder man härigenom de öländska järnvägarna
möjlighet att medelst transportörer forsla de normalspåriga vagnarna
längre inåt ön. Därest i en framtid någon eller några av de till den påtänkta
färjeleden anslutande smalspåriga järnvägarna skulle behöva ombyggas till normal
spårvidd, vore det även av betydelse att hava färjan avpassad för en sådan
utveckling. Även om frågan angående förbättrade transportmöjligheter mellan
Öland och fastlandet i första hand torde vara ett ortsintresse, synes det dock
järnvägsstyrelsen, att denna fråga även har sådan betydelse för det allmänna,
att ett statsanslag för utredningens verkställande kan anses motiverat.
På grund av det anförda anser järnvägsstyrelsen sig böra tillstyrka bifall
till utanordnandet av det föreslagna beloppet för åvägabringande av en närmare
utredning i frågan.
Stockholm den 20 mars 1917.
Underdånigst
AXEL GKANHOLM.
Gästa Löfnmrck.
Carl Olofsson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.