Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.

1917-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1917:102, Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 102.

5

*

Nr 102.

Ankom till riksdagens kansli flen 00 april 1!)17 kl. 3 e. ro.

Utlåtande i anledning av -väclcta motioner om andag till utredning

av frågan om anordnande av ångfärjeförbindelse mellan

Kalmar och Färjestaden.

(4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

(nr 52) av herr K. Malmborg ocli den andra inom andra kammaren (nr

134) av herr P. A. Andersson i Knäppinge m. fl., vilka motioner för

förberedande behandling remitterats till statsutskottet, har hemställts, att

riksdagen ville anslå ett belopp av 8,000 kronor att mot redovisningsskyldighet

ställas till förfogande för en för utredning av frågan om

ångfärjeförbindelse Kalmar—Färjestaden utsedd kommitté, under villkor att

från ortsintresserade anskaffas vad därutöver erfordras.

Till stöd för denna framställning hava motionärerna anfört följande:

»Behovet av kommunikationer, nya kommunikationsleder och förbättrandet

av redan förefintliga sådana är väl av alla erkänt. Yarje år

föreligga på riksdagens bord frågor av denna art, och betydande anslag

äskas och beviljas för ändamålet.

Avlägsna eller från fastlandet skilda delar av landet bliva alltid

mindre väl lottade i kommunikationshänseende. Öland är en sådan

landsdel, som, helt naturligt, ej kunnat bli tillgodosedd med så bekväma

och snabba samfärdsmedel som fastlandet. Synnerligast vintertiden, då

ishinder ofta förefinnas, bliva förbindelserna med fastlandet besvärliga.

Även då sådana hinder icke föreligga, tillkommer vid varuutbyte med

fastlandet en betydande olägenhet genom fördyrande och tidsödande omlastningar.

Lättnader i detta hänseende kunna endast ske på ett sätt,

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottds

yttrande.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 102.

nämligen genom inrättandet av ångfärjeförbindelse mellan fastlandet och

Ölands smalspåriga järnvägsnät.

Detta är också ett gammalt önskemål, vilket särskilt efter tillkomsten

av Mörbylånga sockerbruk och andelsslakteriet i Kalmar tagit

allt fastare och bestämdare former. Vid ordinarie årssammanträdet 1016

med Ölands södra mots avdelning av hushållningssällskapet tillsattes en

kommitté med uppgift att föra frågan framåt. Denna har inbjudit Kalmar

stadsfullmäktige, Kalmar hamnstyrelse, Färjestadens hamnstyrelse, Mellersta

Sveriges sockerfabriksaktiebolag, ångbåtsaktiebolaget Kalmar sund,

samt styrelserna för Kalmar, Kalmar—Berga, Kalmar—Torsås och Södra

Ölands järnvägar att med utsedda ombud deltaga i överläggning rörande

ångfärjeförbindelse Kalmar—Färjestaden.

Behovet av en dylik förbindelse gör sig alltmer gällande i den män

varuutbytet och produktionen ökas. Ej endast jordbruket och dess binäringar

utan även socker-, stärkelse-, trä-, sten-, kalk- och cementindustrien

på Öland skulle därigenom tillskyndas avsevärda fördelar. För

det framtida tillgodogörandet av östersjöfisket blir även en direkt förbindelse

med fastlandet av stor betydelse.

Postens överförande vintertiden sker med postångfartyget Öland,

som denna tid ensam har att ombesörja all person- och varutransport

mellan Öland och fastlandet. Det är dock endast en tidsfråga, när

nämnda fartygs lastförmåga och utrymme är otillräckligt för den växande

trafiken. Kär eu utökning av trafikförmågan på linjen Kalmar—Färjestaden

måste ske, är utredning nödvändig, huruvida ej den frågan bäst

löses genom ångfärjeförbindelse. En dylik utredning, som ligger såväl i

statens som ortens intresse, borde komma till stånd ju förr ju hellre.

Kostnaderna för utredningen torde enligt uppgift från sakkunnigt håll

belöpa sig till cirka 12,000 kronor. Då ett dylikt belopp ej kan påräknas

från ortsintresserade, är behövligt, att staten träder hjälpande

emellan. Om från det allmännas sida erhålles ett bidrag av 8,000

kronor, torde hvad därutöver erfordras kunna anskaffas från annat håll.»

Över ifrågavarande motioner har utskottet införskaffat yttrande från

generalpoststyrelsen samt järnvägsstyrelsen. Generalpoststyrelsen, som

behandlat frågan ur rent postal synpunkt, har för sin del ansett att för

posttrafikens vidkommande skäl saknas att bifalla den gjorda framställningen.

Järnvägsstyrelsen, vars yttrande såsom bilaga vidfogas detta

utlåtande, har däremot funnit den förevarande frågan, om än i första

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr i0‘2. 7

hand ett ortsintresse, vara av sådan betydelse för det allmänna, att ett

statsanslag för utrednings verkställande kan anses motiverat.

Jämväl utskottet har ansett starka skäl tala för, att staten må lämna

sin medverkan till åstadkommandet av eu utredning i det avsedda syftet.

För säkerställande därav, att frågan varder allsidigt utredd, synes

det dock utskottet vara lämpligast, att utreduingen — som även torde

böra omfatta spörsmålet, huruvida och i vad mån staten bör bidraga till

en eventuell färjeförbindelse samt huru kostnaden i övrigt bör fördelas

på vederbörande intressenter — verkställes genom statens försorg. Såsom

villkor för utredningens företagande synes dock böra uppställas den

fordran, att ortsintressenterna till densamma bidraga med det belopp av

minst 4,000 kronor, som enligt motionen beräknats kunna av dem ställas

till förfogande. Under sådana förhållanden torde å riksstaten under

sjätte huvudtiteln böra för år 1918 uppföras ett förslagsanslag för ändamålet

av 8,000 kronor.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen må å extra stat under sjätte huvudtiteln

för år 1918 bevilja ett förslagsanslag å 8,000

kronor för verkställande av utredning angående åstadkommandet

av ångfärjeförbindelse mellan Ivalmar och

Färjestaden, dock under villkor att vederbörande ortsintressenter

såsom bidrag till kostnaden för utredningen

till Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp

av sammanlagt minst 4,000 kronor.

Stockholm den 30 april 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAN.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 100.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 102

Bilaga.

Enligt skrivelse från statsrådet och chefen för civildepartementet den 13

sistlidna februari hav Eders Kungl. Maj:t genom beslut sagda dag anbefallt järnvägsstyrelsen

avgiva av riksdagens statsutskott begärt yttrande över, bland annat,

två motioner — den ena, nr 52, väckt inom första kammaren, och deri andra,

nr 134, väckt inom andra kammaren — om åvägabringande av utredning i frågan

om ångfärjeförbindelse mellan Kalmar och Färjestaden.

Till åtlydnad härav får järnvägsstyrelsen i underdånighet anföra följande.

Enligt vad järnvägsstyrelsen erfarit är intresset för en ångfärjeförbindelse

mellan fastlandet'' och Oland synnerligen stort, särskilt bland befolkningen på

Öland. De varuslag, vilka företrädesvis skulle komina att befordras med ifrågavarande

ångfärja, äro betor, betmassa, kalk, ved och foderämnen. Några större

transporter förekomma emellertid för närvarande endast under betkampanjen i

oktober och november .månader. Den nuvarande person-, post- och godstrafiken

mellan Ivalmar och Öland torde icke heller kunna lämna tillräcklig avkastning

för förräntning av det för en ångfärjeförbindelse erforderliga kapitalet. Genomförandet

av ett sådant företag måste därför förutsätta, att tillkomsten av en ångfärja

medför stegring av trafiken. Järnvägsstyrelsen finner det också sannolikt,

att trafikutbytet mellan fastlandet och Öland skall komma att betydligt ökas i

och med det att transporterna på ifrågasatt sätt underlättas. Av vikt för en

sådan utveckling är emellertid, att ångfärjeleden från början utrustas med möjligheter

att upptaga en betydligt större trafik än den nuvarande. I händelse en utredning

kommer till stånd, vill järnvägsstyrelsen därför redan nu framhålla den

inverkan färjans spåranordning kan komma att utöva på trafikledens utveckling.

Järnvägarna på Öland och två av de till Kalmar ingående järnvägarna

hava 0,39i meters spårvidd, medan den tredje Kalmar järnvägen är av normal

spårvidd. Enligt järnvägsstyrelsens mening böra därför spåranordningarna a

färjan tillåta överföring av såväl normal- som smalspariga^ vägnar. Sändningai

mellan Färjestaden och station vid normalspårig järnväg å fastlandet kunna da

framföras utan omlastning. Dessutom bereder man härigenom de öländska järnvägarna

möjlighet att medelst transportörer forsla de normalspåriga vagnarna

längre inåt ön. Därest i en framtid någon eller några av de till den påtänkta

färjeleden anslutande smalspåriga järnvägarna skulle behöva ombyggas till normal

spårvidd, vore det även av betydelse att hava färjan avpassad för en sådan

utveckling. Även om frågan angående förbättrade transportmöjligheter mellan

Öland och fastlandet i första hand torde vara ett ortsintresse, synes det dock

järnvägsstyrelsen, att denna fråga även har sådan betydelse för det allmänna,

att ett statsanslag för utredningens verkställande kan anses motiverat.

På grund av det anförda anser järnvägsstyrelsen sig böra tillstyrka bifall

till utanordnandet av det föreslagna beloppet för åvägabringande av en närmare

utredning i frågan.

Stockholm den 20 mars 1917.

Underdånigst

AXEL GKANHOLM.

Gästa Löfnmrck.

Carl Olofsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.