Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande av en ångfärjeförbin delse mellan Göteborg och Fredrikshamn.

1917-04-30 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1917:103, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl. Maj:t angående inrättande av en ångfärjeförbin delse mellan Göteborg och Fredrikshamn.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

9

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 80 april 1917 kl. 3 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående inrättande av en ångfärjeförbin delse mellan

Göteborg och Fredrikshamn. (4:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren,

nr 2, av herr F. Ström, och den andra inom andra kammaren, nr 11,

av herr T. Widlund m. fl., vilka motioner för förberedande behandling

remitterats till statsutskottet, har hemställts, att riksdagen måtte besluta,

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning rörande möjligheterna

för inrättande av en ångfärjeförbindelse mellan Göteborg och

Fredrikshamn, avsedd att kunna direkt överföra järnvägsvagnar med

passagerare och gods mellan Sverige och Jylland.

Rörande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina förslag får

utskottet hänvisa till motionerna.

Utskottet, som begärt Kungl. Maj:ts befallning till järnvägsstyrelsen

att avgiva yttrande över ifrågavarande motioner, har med föranledande

härav mottagit såsom bilaga vid detta utlåtande fogade yttrande. Under

åberopande av vad järnvägsstyrelsen därutinnan anfört får utskottet

hemställa,

att förevarande motioner icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 30 april 1917.

På statsutskottets vägnar:

AXEL EKMAX.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 100.

Påhäng till riksdagens protokoll 1917. G samt. 49 käft. (Nr 100—103.) 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Bilaga.

Genom nådigt beslut den 13 februari 1917 har Eders Kungi. Maj:t anbefallt

järnvägsstyrelsen att inkomma med underdånigt yttrande över bland annat

två motioner, nr 2 i första kammaren och nr 11 i andra kammaren, om åvägabringande

av utredning rörande möjligheterna för inrättandet av en ångfärjeförbindelse

mellan Göteborg och Fredrikshamn. Med anledning härav får styrelsen

i underdånighet anföra följande.

Motionärerna anföra såsom motiv för åvägabringandet av eu sådan ångfärjelinje,

dels att det ur transportsynpunkt skulle vara till stor nytta för de

svenska järnvägarna att till en sådan kunna avlasta en del av trafiken på sträckorna

omkring Malmö och Hälsingborg, dels att färjeleden skulle medföra livligare

varuutbyte och större persontrafik mellan norra Jylland och Sverige.

För att kunna bedöma vikten av det första motivet har styrelsen låtit verkställa

en approximativ beräkning av de godsmängder mellan Sverige och Norge

å ena sidan och Danmark å andra sidan, som möjligen skulle komma att dirigeras

över eu dylik färjeled. Styrelsen har därvid räknat trafikområdet mycket

vidsträckt och förutsatt, att över färjeleden skulle gå dels trafiken mellan området

norr om linjen Göteborg—Stockholm, denna linje inberäknad, och hela

Jylland, dels trafiken mellan området söder om denna linje men norr om linjen

Halmstad—Alvesta—Vislanda—Kalmar inkl., och Jylland med undantag av dess

sydligaste del. Siffrorna avse år 1913, det senaste normala året; klart är att

de i framtiden skulle behöva förhöjas, men detta inverkar icke på proportions

talen, som äro de viktigaste för frågans bedömande.

Det visar sig då, att i riktning till Danmark kunna beräknas 24,500 ton

av den trafik som nu går via Malmö och 7,900 ton av den som nu går via

Hälsingborg. Då hela godstrafiken till Danmark år 1913 uppgick till 166,300

ton via Malmö och 64,600 ton via Hälsingborg, framgår att den del som skulle

bortledas blir skäligen obetydlig. Huvudanledningen härtill är att ingen trafik

till de danska öarna och icke heller trafiken från Skåne till Jylland kan beräknas

komma att ledas över Göteborg—Fredrikshamn, och hit hör den alldeles

övervägande delen av trafiken från Sverige till Danmark.

I riktning från Danmark skulle endast 2,200 ton komma att gå över

Fredrikshamn—Göteborg.

Den uppkommande avlastningen (i båda riktningarna) utgör för statens

järnvägars linjer till Malmö omkring 26,000 ton, vilka till större delen skulle

komma att överföras till statsbanelinjerna till Göteborg, delvis till enskilda järnvägar.

Hela trafikintensiteten på linjen Alvesta—Malmö uppgick år 1913 till

653,000 ton i medeltal, avlastningen skulle således uppgå till 4 %. Från västkustbanan

skulle bortgå omkring 5,000 ton (återstoden går nu över Skåne—

Smålands med flera enskilda järnvägar) eller 2 % av hela trafiken å västkustbanan,

som år 1913 var 252,000 ton i medeltal för hela sträckan. Om överflyttningen

även skulle omfatta den trafik mellan Norge och Tyskland, som nu ledes över

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

11

Danmark, skulle avlastningen från västkustbanan ökas med omkring 2,800 ton

och inalles komma att stiga till 3,t % av hela trafiken på denna linje.

Det framgår härav, att den uppkommande avlastningen från linjerna till

Malmö och Hälsingborg icke överstiger i % av trafiken på dessa linjer. Då

statens järnvägar under år 1910 ombesörjde eu godstrafik som, efter tonkilometer

räknat, var fullt dubbelt så stor som år 1913, torde det vara påtagligt

att eu minskning med 4 % är av skäligen ringa betydelse ur den synpunkt som

motionärerna framhäva.

Principiellt anhåller styrelsen därjämte att få framhålla, att det ingalunda

bör betraktas som något önskemål att avlasta trafik från statens järnvägar.

Tvärtom är det naturligtvis för järnvägarna ett önskemål att få så stor trafik som

möjligt. Under normala förhållanden har det heller aldrig varit tal om att avlastning

skulle vara något önskvärt. Att motionärerna nu synas anse detta,

torde få antagas bero på svårigheterna att ombesörja den oerhört starka trafik,

som statsbanorna sedan krigets utbrott haft att besörja och som år 1916 uppnådde

nyssnämnda höga omfattning. Men att statens järnvägar icke kunna

utan svårighet mottaga och ombesörja en trafik av denna storlek beror, såsom

styrelsen i annat sammanhang haft tillfälle att framhålla, endast på att den icke

kunnat förutses och att statens järnvägar följaktligen icke kunde vara rustade

att nu mottaga den. Härav får ingalunda dragas den slutsatsen, att det skulle

vara önskvärt att för framtiden befria statsbanorna från trafik. Då normala förhållanden

ånyo inträda och trafiksiffrorna under någon tid framåt säkerligen

icke komma att uppnå 1916 års siffror, finnes det ingen anledning att uppställa

såsom ett önskemål, att någon del av statsbanornas trafik överföres till andra

linjer, än mindre att för ett sådant ändamål nedlägga betydande kostnader, vilka

med större fördel kunna användas till höjning av statsbanornas egen trafikförmåga.

Vad beträffar de även berörda avlastningarna från danska linjer, torde de

motivera åtgärder från svensk sida endast om överbelastning av danska sträckor

medför svårighet att mottaga från Sverige kommande vagnar vid övergångsstationerna.

Detta har visserligen vid åtskilliga tillfällen inträffat under krigstiden,

men har då berott på att även de danska statsbanorna under denna tid

haft att ombesörja en alldeles onormalt stegrad trafik, som med all sannolikhet,

då normala förhållanden åter inträda, kommer att återgå till mera vanliga mått.

svarande mot en utveckling sådan den torde hava tett sig om ej krigstiden kommit

rubbande emellan. Före kriget förelåg från svensk sida ingen anledning

till klagomål över danska statsbanornas trafikförmåga; skulle denna framdeles

bliva otillräcklig, torde det vara all anledning att antaga, att de danska statsbanorna

själva sörja för behövlig utveckling. Den här ifrågavarande avlastningen

torde i detta hänseende icke spela någon större roll, då den på sin höjd

uppgår till 35,000 ton av å färjeleden Korsör—-Nyborg under år 1913 befordrade

542,000 ton.

Styrelsen får således såsom sin åsikt uttala, att den av motionärerna åberopade

avlastningen icke bör få tillmätas något värde såsom motiv för eu ångfärjelinje

Göteborg—Fredrikshamn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

Vad beträffar motionärernas andra skäl för en sådan förbindelse, är det

givetvis sannolikt, att densamma skulle medföra en viss ökning av trafiken mellan

Sverige och Jylland. Dock torde motionärerna ha överskattat dess betydelse i

detta hänseende. Faktiskt finnas och begagnas redan nu förbindelser mellan

Sverige och Jylland, möjliggörande transporter i direkta vagnar för frakter, som

ingalunda kunna anses oöverkomliga. I nedanstående tabell äro sammanställda

frakterna pr 100 kg. för sågade trävaror — det varuslag som i alldeles övervägande

grad skulle komma till befordring över den ifrågavarande linjen — i

fulla vagslaster från Nässjö och Bollnäs (lämpliga centralpunkter för de viktigaste

exportområdena) till en centralt belägen jylländsk station Viborg. Frakterna

ha därvid beräknats efter de före kriget gällande tarifferna; för sträckan

Göteborg—Fredrikshamn ha inräknats samma — i och för sig fullt rimliga —

fraktandelar, som nu tillkomma denna linje i samtrafik med Tyskland.

över Köpenhamn
Bollnäs—Viborg

189 öre

Nässjö— » 131 »

över Göteborg—

Fredrikshamn

179 öre Minskning 10 öre

136 » Ökning 5 »

Då fraktnedsättningen icke alldeles uteblir, blir den icke större än att den,

om den skulle befinnas behövlig, utan svårighet kan åstadkommas genom nedsättning

för nuvarande trafikväg. Den kortare transporttiden, som i viss trafik

skulle inträda genom att järnvägstransporten förkortas, är likaledes obetydlig och

spelar för sådana varor som trävaror och järn i regel ingen roll. Av någon

mera väsentlig nytta skulle förbindelsen således icke bliva varken för Småland

eller för norra Sverige, utan endast för mycket inskränkta områden, nämligen

trakten mellan Göteborg och Vänern å svensk sida och nordligaste Jylland å (len

danska. Att för sådana begränsade områden vidtaga den ifrågasatta dyrbara åtgärden

kan styrelsen icke finna motiverat.

Vad beträffar den av motionärerna berörda persontrafiken från Sverige till

Skagen och därifrån till Göteborg, Trollhättan med flera orter, torde den utan

svårighet kunna tillgodoses genom utveckling av den nu befintliga ångbåtsförbindelsen.

Att för denna persontrafiks skull, som blott under sommaren kan

bliva av större omfattttning, inrätta eu ångfärjeled med genomgående personvagnar

kan svårligen vara motiverat, så mycket mindre som vagnarna ifråga

icke kunna framdragas till Skagen; den befintliga järnvägen Fredrikshamn—Skagen

är nämligen smalspårig.

Stockholm den 17 mars 1917.

Underdånigst

AXEL GRANHOLM.

John Flodin.

Nils Ahlberg.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1937.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.